.

Telzir

Virushämmande medel för systemiskt bruk

Aktiva substanser Fosamprenavir, Fosamprenavirkalcium, Amprenavir

Styrka och beredningsform
Antimikrobiellt läkemedelReceptbelagt Avregistrerad 2025-11-21

Alla avsnitt

Dosering

Telzir får endast ges tillsammans med låg dos ritonavir som en farmakokinetisk förstärkare av amprenavir och i kombination med andra antiretrovirala läkemedel. Produktresumén för ritonavir måste därför studeras innan behandling med Telzir påbörjas.

Behandlingen bör initieras av läkare med erfarenhet av att behandla hiv-infektioner.

Fosamprenavir är en pro-drug av amprenavir och får inte ges tillsammans med andra läkemedel som innehåller amprenavir.

Det är viktigt att varje patient är medveten om betydelsen av att i alla avseenden hålla sig till den rekommenderade doseringen.

Försiktighet bör iakttas om den rekommenderade dosen av fosamprenavir med ritonavir som anges nedan överskrids (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Telzir oral suspension ges oralt.

Skaka flaskan kraftigt i 20 sekunder före uttag av första dosen och i 5 sekunder före varje efterföljande dos.

Telzir finns också som 700 mg filmdragerade tabletter.

Vuxna

Hos vuxna ska den orala suspensionen tas utan mat och på fastande mage.

Se nedanstående tabell för doseringsrekommendation till vuxna.

Pediatriska patienter (från 6 år)

Hos pediatriska patienter ska den orala suspensionen tas med mat för att göra det mer smakligt och underlätta följsamhet (se avsnitt Farmakokinetik).

Telzir oral suspension är det rekommenderade alternativet för den mest noggranna doseringen till barn baserad på kroppsvikt.

Se nedanstående tabell för doseringsrekommendation till barn.

Ingen doseringsrekommendation kan ges till barn som väger mindre än 25 kg.

Barn under 6 år

Telzir med ritonavir rekommenderas inte till barn under 6 år på grund av otillräcklig data på farmakokinetik, säkerhet och antiviralt svar (se avsnitt Farmakokinetik).

Doseringsrekommendationer för telzir med ritonavir

Ålder Kroppsvikt Telzir dos
(TVÅ GÅNGER DAGLIGEN)
Ritonavir dos
(TVÅ GÅNGER DAGLIGEN)
Vuxna
(>18 år)
Tablett eller oral suspension

700 mg (1 tablett eller 14 ml
suspension)

Oral suspension ska tas utan
mat
Kapsel eller lösning

100 mg
6-17 år >39 kg Tablett eller oral suspension

700 mg (1 tablett eller 14 ml
suspension)

Oral suspension ska tas med
mat
Kapsel eller lösning

100 mg
33-38 kg Oral suspension

18 mg/kg (0,36 ml/kg);
maximalt 700 mg eller 14 ml

Oral suspension ska tas med
mat
Kapsel eller lösning

100 mg
25-32 kg Oral suspension

18 mg/kg (0,36 ml/kg )

Oral suspension ska tas med
mat
Lösning

3 mg/kg
<25 kg Ingen
doseringsrekommendation
<6 år Rekommenderas inte

Äldre (över 65 år)

Farmakokinetiken för fosamprenavir har inte studerats hos denna patientgrupp (se avsnitt Farmakokinetik). Ingen rekommendation kan därför ges till denna patientgrupp.

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering anses nödvändig hos patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt leverfunktion

Den rekommenderade dosen till vuxna med lätt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh värde: 5-6) är 700 mg fosamprenavir två gånger dagligen med 100 mg ritonavir en gång dagligen.

Den rekommenderade dosen till vuxna med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh värde: 7-9) är 450 mg fosamprenavir (dvs 9 ml Telzir oral suspension) två gånger dagligen med 100 mg ritonavir en gång dagligen. Denna justerade dos har inte utvärderats i någon klinisk prövning utan har istället erhållits genom extrapolering (se asvnitt 5.2).

Till vuxna med kraftigt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh värde: 10-15) ska fosamprenavir användas med försiktighet och med en reducerad dos på 300 mg fosamprenavir 2 gånger dagligen med 100 mg ritonavir en gång dagligen.

Även med dessa dosjusteringar för vuxna med nedsatt leverfunktion kan vissa patienter ha högre eller lägre plasmakoncentrationer av amprenavir och/eller ritonavir än förväntat jämfört med patienter med normal leverfunktion, vilket beror på ökad variabilitet mellan patienter (se avsnitt Farmakokinetik). Noggrann övervakning av säkerhet och virologiskt svar är därför befogad.

I denna patientgrupp ska den orala suspensionen tas utan mat och på fastande mage.

Ingen doseringsrekommendation kan ges till barn och ungdomar med nedsatt leverfunktion eftersom inga studier har gjorts i dessa åldersgrupper.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot fosamprenavir, amprenavir eller ritonavir, eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Telzir får inte administreras samtidigt med läkemedel som har ett smalt terapeutiskt fönster och som dessutom är substrat för cytokrom P450 3A4 (CYP3A4) t.ex. alfuzosin, amiodaron, astemizol, bepridil, cisaprid, dihydroergotamin, ergotamin, pimozid, quetiapin, kinidin, terfenadin, peroralt midazolam (för försiktighet med parenteralt administrerat midazolam, se avsnitt Interaktioner), peroralt triazolam, sildenafil som används för behandling av pulmonell arteriell hypertension (för användning av sildenafil hos patienter med erektil dysfunktion, se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).

Samtidig administrering av det antipsykotiska läkemedlet lurasidon och fosamprenavir/ritonavir (FPV/RTV) är kontraindicerad (se avsnitt Interaktioner).

Samtidig administrering av paritaprevir och fosamprenavir/ritonavir (FPV/RTV) är kontraindicerad på grund av den förväntade ökningen av paritaprevirexponeringen och avsaknad av kliniska data för bedömning av storleken på denna ökning (se avsnitt Interaktioner).

Samtidig användning av Telzir med simvastatin eller lovastatin är kontraindicerad på grund av ökade plasmakoncentrationer av lovastatin och simvastatin som kan leda till ökad risk för myopati, inklusive rabdomyolys (se avsnitt Interaktioner).

Telzir med ritonavir får inte administreras samtidigt med läkemedel som har ett smalt terapeutiskt fönster och som i hög grad är beroende av CYP2D6-metabolism, t.ex. flekainid och propafenon (se avsnitt Interaktioner).

Kombination av rifampicin och Telzir tillsammans med lågdos ritonavir är kontraindicerad (se avsnitt Interaktioner).

Naturmedel/naturläkemedel som innehåller johannesört (Hypericum perforatum) får inte användas under behandling med Telzir, på grund av risken för sänkta plasmakoncentrationer och minskad klinisk effekt av amprenavir (se avsnitt Interaktioner).

Indikationer

Telzir är i kombination med låg dos av ritonavir indicerat för behandling av vuxna, ungdomar och barn 6 år och äldre infekterade med humant immunbristvirus typ 1 (HIV-1) i kombination med andra antiretrovirala läkemedel.

Hos vuxna som i begränsad omfattning tidigare erhållit antiretroviral behandling har inte Telzir i kombination med låg dos ritonavir visats vara lika effektivt som lopinavir / ritonavir. Inga jämförande studier har gjorts på barn och ungdomar.

Hos patienter som genomgått mer omfattande behandling har inte användning av Telzir i kombination med låg dos ritonavir studerats tillräckligt.

Hos patienter med tidigare erfarenhet av behandling med proteashämmare (PI) bör valet av Telzir baseras på resultatet från viral resistensbestämning och på patientens tidigare behandling (se avsnitt Farmakodynamik).

Varningar och försiktighet

Patienterna bör informeras om att varken Telzir eller någon annan idag tillgänglig antiretroviral behandling botar hiv och att opportunistiska infektioner och andra komplikationer till hiv-infektionen kan uppträda trots behandlingen.

Fosamprenavir innehåller en sulfonamiddel. Potentialen för korsallergi mellan läkemedel i sulfonamidgruppen och fosamprenavir är okänd. I de pivotala studierna med Telzir, där patienterna

fick fosamprenavir tillsammans med ritonavir, fann man inga belägg för ökad risk för hudutslag hos patienter med tidigare allergi mot sulfonamider i förhållande till dem som inte hade någon allergi mot sulfonamid. Trots detta ska Telzir användas med försiktighet hos patienter med känd allergi mot sulfonamid.

Telzir oral suspension innehåller propyl- och metylparahydroxibensoat. Dessa ämnen kan förorsaka en allergisk reaktion hos vissa individer. Reaktionen kan vara fördröjd.

Samtidig administrering av Telzir 700 mg två gånger dagligen med ritonavir i doser högre än 100 mg två gånger dagligen har inte utvärderats kliniskt. Användning av högre ritonavirdoser kan ändra säkerhetsprofilen för kombinationen och rekommenderas därför inte.

Leversjukdom

Telzir med ritonavir ska användas med försiktighet och med reducerad dosering till vuxna patienter med lätt, måttligt eller kraftigt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Dosering).

Patienter med kronisk hepatit B eller C som behandlas med antiretroviral kombinationsterapi löper en ökad risk för allvarliga leverbiverkningar inklusive sådana med dödlig utgång. Vid samtidig antiviral behandling av hepatit B eller C, hänvisas också till aktuell produktresumé för dessa läkemedel.

Patienter med nedsatt leverfunktion före behandling, inklusive kronisk aktiv hepatit, har en ökad frekvens av leverfunktionsavvikelser under antiretroviral kombinationsterapi och ska kontrolleras enligt klinisk praxis. Om det hos dessa patienter finns tecken på försämring av leversjukdomen, ska uppehåll eller avbrytande av behandlingen övervägas.

Läkemedelsinteraktioner

Samtidig användning av Telzir och halofantrin eller lidokain (systemiskt) rekommenderas ej.

Pde5-hämmare som används för behandling av erektil dysfunktion:

Samtidig användning av Telzir och PDE5-hämmare (t.ex. sildenafil, tadalafil och vardenafil) rekommenderas ej (se avsnitt Interaktioner). Samtidig administrering av Telzir med lågdos ritonavir och dessa läkemedel förväntas öka deras koncentrationer betydligt och kan resultera i de biverkningar som associeras med PDE5-hämmare, såsom hypotension, synförändringar och priapism (se avsnitt Interaktioner). Observera att samtidig administrering av Telzir med lågdos ritonavir och sildenafil som används för behandling av pulmonell arteriell hypertension är kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

En minskning av rifabutindosen med minst 75 % rekommenderas vid samtidig administrering med Telzir med ritonavir. Ytterligare dosminskning kan bli nödvändig (se avsnitt Interaktioner).

Eftersom det kan finnas en ökad risk för stegring av levertransaminaser och ändring av hormonnivåerna vid samtidig administrering av fosamprenavir, ritonavir och orala antikonceptionella medel, rekommenderas alternativa icke-hormonella preventivmetoder till kvinnor i fertil ålder (se avsnitt Interaktioner).

Data saknas från samtidig administrering av fosamprenavir och ritonavir med estrogener och/eller progestogener som används vid hormonella substitutionsbehandlingar. Effekt och säkerhet för dessa behandlingar med fosamprenavir och ritonavir har inte fastställts.

Antiepileptika (karbamazepin, fenobarbital) ska användas med försiktighet. Effekten av Telzir kan reduceras p.g.a. sänkt plasmakoncentration av amprenavir hos patienter som tar dessa läkemedel samtidigt (se avsnitt Interaktioner).

Monitorering av koncentrationen av immunsuppressiva läkemedel (ciklosporin, takrolimus, rapamycin) rekommenderas när Telzir administreras samtidigt (se avsnitt Interaktioner).

Monitorering av koncentrationen av tricykliska antidepressiva (t.ex. desipramin och nortriptylin) rekommenderas när Telzir administreras samtidigt (se avsnitt Interaktioner).

När warfarin eller andra orala antikoagulantia ges tillsammans med Telzir rekommenderas en utökad kontroll av INR (International Normalised Ratio) (se avsnitt Interaktioner).

Samtidig användning av Telzir tillsammans med ritonavir och flutikason eller andra glukokortikoider som metaboliseras via CYP3A4 rekommenderas inte såvida inte nyttan av behandlingen uppväger riskerna för systemeffekter av kortikosteroider inklusive Cushing's syndrom och binjurebarksuppression (se avsnitt Interaktioner).

Samtidig användning av fosamprenavir/ritonavir tillsammans med andra antineoplastikum som metaboliseras av CYP3A (till exempel dasatinib, nilotinib, ibrutinib, vinblastin och everolimus) kan öka koncentrationen av dessa läkemedel och eventuellt öka risken för biverkningar vanligen förknippade med dessa läkemedel. Se avsedd produktinformation för dessa läkemedel (se avsnitt Interaktioner).

Direktverkande virushämmande medel mot hepatit c-virus (hcv):

När direktverkande virushämmande medel mot hepatit C-virus, som metaboliseras av CYP3A4 eller inducerar/hämmar CYP3A4, administreras samtidigt med fosamprenavir/ritonavir förväntas förändrade läkemedelskoncentrationer i plasma på grund av hämning eller induktion av CYP3A4-enzymaktivitet (se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner).

Utslag / hudreaktioner

De flesta patienter med milda eller måttliga utslag kan fortsätta med Telzir. Lämpliga antihistaminer (t.ex. cetirizindihydroklorid) kan minska klådan och påskynda läkningen av utslagen. Allvarliga och livshotande hudreaktioner, inkluderande Stevens-Johnsons syndrom, rapporterades hos färre än 1 % av patienterna som ingick i det kliniska utvecklingsprogrammet. Telzir ska sättas ut permanent vid allvarliga utslag, eller vid måttliga utslag med systemiska symtom eller symtom från slemhinnor (se avsnitt Biverkningar).

Hemofilipatienter

Hos patienter med hemofili A eller B som behandlats med proteashämmare (PIs) har ökad blödningstendens inklusive spontana hematom i huden och hemartros rapporterats. Vissa patienter behövde tillförsel av faktor VIII. I mer än hälften av fallen kunde behandlingen med proteashämmare fortgå eller återinsättas om den hade avbrutits. Ett orsakssamband har misstänkts, men verkningsmekanismen har inte kunnat klargöras. Patienter med hemofili bör därför informeras om att det kan föreligga en ökad risk för blödning.

Vikt och metabola parametrar

Viktökning och ökade nivåer av lipider och glukos i blodet kan förekomma under antiretroviral behandling. Sådana förändringar kan delvis ha samband med sjukdomskontroll och livsstil. Vad gäller lipider finns det i vissa fall belägg för en behandlingseffekt medan det inte finns några starka belägg för ett samband mellan viktökning och någon viss behandling. Beträffande övervakning av lipider och glukos i blodet hänvisas till etablerade behandlingsriktlinjer för hiv. Lipidrubbningar ska hanteras på ett kliniskt lämpligt sätt.

Immunreaktiveringssyndrom

Hos hiv-infekterade patienter med svår immunbrist vid tidpunkten för insättande av antiretroviral kombinationsterapi, kan en inflammatorisk reaktion på asymtomatiska eller kvarvarande opportunistiska patogener uppstå och orsaka allvarliga kliniska tillstånd eller förvärrande av symtom. Vanligtvis har sådana reaktioner observerats inom de första veckorna eller månaderna efter insättande av antiretroviral kombinationsterapi. Relevanta exempel är cytomegalovirus-retinit, generella och/eller fokala mykobakteriella infektioner och Pneumocystis carinii pneumoni. Varje symptom på

inflammation ska utredas och behandling påbörjas vid behov. Autoimmuna sjukdomar (såsom Graves sjukdom och autoimmun hepatit) har också rapporterats i samband med immunreaktivering; emellertid är den rapporterade tidpunkten för debut mer varierad och kan inträffa flera månader efter att behandlingen påbörjats.

Osteonekros

Även om etiologin anses vara beroende av flera faktorer (inklusive kortikosteroid-användning, alkoholkonsumtion, svår immunsuppression, högre kroppsmasseindex), så har fall av osteonekros rapporterats, främst hos patienter med framskriden hiv-sjukdom och/eller långvarig exponering för antiretroviral kombinationsbehandling. Patienter ska rådas att söka läkare ifall de får ledvärk, stelhet i lederna eller svårighet att röra sig.

Biverkningar

Notera att Telzir oral suspension inte har utvärderats kliniskt för vuxna och att biverkningsprofilen i detta avsnitt är baserad på erfarenheter från användning av Telzir filmdragerade tabletter till vuxna.

Sammanfattning av säkerhetsprofil

Biverkningsprofilen var liknande i de båda studierna på vuxna: tidigare obehandlade patienter (APV30002, ESS100732) och proteashämmarerfarna (dosering två gånger dagligen, APV30003) patienter. Detta är baserat på säkerhetsdata från totalt 864 patienter som har exponerats för fosamprenavir/ritonavir i dessa tre studier.

De vanligast rapporterade (hos >5% av behandlade vuxna) biverkningarna med kombinationen fosamprenavir/ritonavir var gastrointestinala biverkningar (illamående, diarré, buksmärta och kräkningar) samt huvudvärk. De flesta biverkningar som förknippades med fosamprenavir/ritonavir kombinationsbehandlingar var milda till medelsvåra, uppkom tidigt och var sällan

behandlingsbegränsande. Allvarligare biverkningar såsom allvarliga hudutslag och levertransaminasstegringar har också rapporterats (jämför avsnitt Beskrivning av utvalda biverkningar).

Sammanfattning i tabellform av biverkningar

Biverkningarna är listade enligt MedDRA-organklassificering och frekvens. Frekvenserna är definierade som: Mycket vanlig (≥ 1/10), Vanlig (≥ 1/100, < 1/10), Mindre vanlig (≥ 1/1000, < 1/100), Sällsynt (≥ 1/10 000, < 1/1000) eller Mycket sällsynt (< 1/10 000), eller ingen känd frekvens.

Biverkningarna i nedanstående frekvenskategorier har baserats på data från kliniska prövningar och postmarketing-studier.

De flesta av de nedanstående biverkningarna rapporterades från tre stora kliniska studier hos vuxna, där biverkningarna var av åtminstone måttlig intensitet (Grad 2 eller högre) och inträffade hos minst 1% av patienterna, och som enligt rapporter från prövarna kan tillskrivas läkemedlen som användes i studien.

Organsystem Biverkningar Frekvens

Centrala och perifera nervsystemet

Huvudvärk, yrsel, oral parestesi

Vanlig

Magtarmkanalen

Diarré

Lös avföring, illamående,
kräkningar, buksmärta

Mycket vanlig

Vanlig

Hud och subkutan vävnad

Stevens-Johnsons syndrom

Angioödem

Utslag (se texten nedan om
”Hudutslag/hudreaktioner”)

Sällsynt

Mindre vanlig

Vanlig


Allmänna symtom och/eller symtom
vid administreringsstället

Trötthet

Vanlig

Undersökningar

Stegring av blodkolesterol

Stegring av blodtriglycerider

Stegring av ALAT

Stegring av ASAT

Stegring av lipas

Mycket vanlig

Vanlig

Vanlig

Vanlig

Vanlig

Beskrivning av utvalda biverkningar

Hudutslag / hudreaktioner: Erytematösa eller makulopapulösa hudutslag med eller utan pruritus kan uppträda under behandling. Utslagen går i allmänhet tillbaka spontant utan att behandlingen med fosamprenavir och ritonavir behöver avbrytas.

Allvarliga eller livshotande fall av hudutslag, inkluderande Stevens-Johnsons syndrom, är sällsynta. Behandling med fosamprenavir och ritonavir ska stoppas definitivt om allvarliga hudutslag eller milda eller måttliga hudutslag med systemiska symtom eller symtom från slemhinnor uppträder (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Kliniskt kemiska avvikelser: Kliniskt kemiska avvikelser (Grad 3 eller 4) möjligt relaterade till behandling med fosamprenavir med ritonavir och rapporterade hos mer eller lika med 1 % av vuxna patienter i de kliniska prövningarna inkluderade: förhöjt ALAT (vanlig), ASAT (vanlig), serumlipas (vanlig) och triglycerider (vanlig).

Metabola parametrar: Viktökning och ökade nivåer av lipider och glukos i blodet kan förekomma under antiretroviral behandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Rabdomyolys: Förhöjda CK-värden, myalgi, myosit och sällsynta fall av rabdomyolys har rapporterats med proteashämmare, särskilt i kombination med nukleosidanaloger.

Immunreaktiveringssyndrom: Hos hiv-infekterade patienter med svår immunbrist vid tidpunkten för insättande av antiretroviral kombinationsterapi, kan en inflammatorisk reaktion mot asymtomatiska eller kvarvarande opportunistiska infektioner uppstå. Autoimmuna sjukdomar (såsom Graves sjukdom och autoimmun hepatit) har också rapporterats i samband med immunreaktivering; emellertid är den rapporterade tidpunkten för debut mer varierad och dessa händelser kan inträffa flera månader efter att behandlingen påbörjats (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Osteonekros: Fall av osteonekros har rapporterats, speciellt hos patienter med kända riskfaktorer, framskriden hiv-sjukdom eller långvarig exponering för antiretroviral kombinationsbehandling . Frekvensen av detta är okänd (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pediatriska / andra populationer

Barn och ungdomar: Biverkningsprofilen för barn och ungdomar baseras på integrerade säkerhetsdata från två studier (APV29005, 24 veckors data och APV20003, 168 veckors data [final data]), där 158 HIV-1 infekterade individer 2 till 18 år fick fosamprenavir med ritonavir tillsammans med pågående NRTI-behandling (se avsnitt Farmakodynamik för information om tillämpad doseringsregim för varje åldersgrupp). 79% av individerna fick mer än 48 veckors exponering.

Den sammantagna säkerhetsprofilen för dessa 158 barn och ungdomar var liknande den som observerades i vuxenpopulationen. Kräkningar förekom oftare bland pediatriska patienter. Läkemedelsrelaterade biverkningar var mer vanligt i APV20003 (57%) där individerna fick fosamprenavir/ritonavir en gång dagligen jämfört med APV29005 (33%) där individerna fick fosamprenavir/ritonavir 2 gånger dagligen.

Inga nya säkerhetsbrister identifierades vid analyser av 48 veckors data från studierna APV29005 eller APV20002, där 54 individer i åldrarna 4 veckor till <2 år fick fosamprenavir/ritonavir två gånger dagligen tillsammans med pågående NRTI-behandling och 5 individer fick enbart engångsdoser fosamprenavir med eller utan ritonavir.

Hemofilipatienter: Hos patienter med hemofili som behandlats med proteashämmare har ökad blödningstendens rapporterats (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakodynamik

Farmakoterapeutisk grupp: Virushämmande medel för systemiskt bruk, ATC-kod J05AE07

Verkningsmekanism

Den antivirala aktiviteten in vitro beror på spårnivåer av amprenavir. Amprenavir är en kompetitiv hämmare av HIV-1-proteas. Amprenavir binds till den aktiva strukturen (active site) i HIV-1-proteas och förhindrar bildning av virala gag och gag-pol polyproteinprekursorer. Detta resulterar i bildande av omogna, icke-smittsamma viruspartiklar.

Administrering av fosamprenavir 700 mg två gånger dagligen med ritonavir 100 mg två gånger dagligen resulterade i plasmakoncentrationer av amprenavir (data från antiretroviralt erfarna patienter i studie APV30003)som resulterar i proteinjusterade medianförhållanden för Cmin/IC50 och Cmin/IC95 på 21,7 (1,19-240) respektive 3,21(0,26-30,0).

Antiviral aktivitet in vitro

Den antivirala aktiviteten av amprenavir in vitro utvärderades mot HIV-1 IIIB hos både akut och kroniskt infekterade cellinjer av lymfoblaster (MT-4, CEM-CCRF, H9) och perifera blodlymfocyter. Koncentrationen av amprenavir för 50 % hämning (IC50) hämning varierade från 0,012 till 0,08 μM hos akut infekterade celler och var 0,41 μM hos kroniskt infekterade celler (1 μM = 0,50 mikrogram/ml). Förhållandet mellan in vitro anti-HIV-1-aktiviteten av amprenavir och hämningen av HIV-1-replikation hos människa har inte fastställts.

Resistens

In vivo

a) ART-naiva eller PI-naiva patienter

Olika behandlingsregimer har utvärderats i utvecklingsprogrammen för amprenavir/fosamprenavir med och utan samtidig administrering av ritonavir. Analys av prover från patienter med virologisk svikt från dessa behandlingsregimer definierade fyra huvudsakliga resistensvägar: V32I+I47V, I50V, I54L/M och I84V. Ytterligare observerade mutationer som kan bidra till resistens är: L10V/F/R, I13V, K20R/T, L33F/V, M36I, M46I/L, I47V/L Q58E, I62V, L63P, V77I, I85V och I93L.

När ART-naiva vuxna patienter behandlades med nuvarande godkända doser av fosamprenavir/ritonavir observerades de beskrivna mutationerna sällan, vilket också är fallet med andra ritonavir-boostrade PI-regimer. Av de 434 ART-naiva patienter som behandlades med fosamprenavir 700 mg/ritonavir 100 mg två gånger dagligen i studien ESS100732 utvecklade 16 patienter virologisk svikt vid vecka 48, 14 isolat genotypades. Tre av de 14 isolaten hade proteasresistensmutationer. En resistensmutation observerades i vart och ett av de 3 isolaten: K20K/R, I54I/L respektive I93I/L.

Av de 81 PI-naiva pediatriska patienterna som behandlades med fosamprenavir/ritonavir hade 15 av patienterna virologisk svikt, enligt definition i protokollet, efter 48 veckor i APV29005 och upp till

108 veckor i APV20003. Behandlingsrelaterade större eller APV-associerade proteasmutationer sågs i virusisolat från 2 patienter. Resistensprofilen liknade den som observerats för vuxna.

b) PI-erfarna patienter

Amprenavir

I studierna med PI-erfarna vuxna patienter, PRO30017 (amprenavir 600 mg/ritonavir 100 mg två gånger dagligen i delstudie A och B med 80 respektive 37 patienter), utvecklades följande mutationer hos patienter med virologisk svikt: L10F/I/V, V11I, I13V, K20R, V32I, L33F, E34Q, M36I, M46I/L, I47V, G48V, I50V, I54L/M/T/V, Q58E, D60E, I62V, A71V, V77I, V82A/I, I84V, I85V, L90M och I93L/M.

Fosamprenavir

I studier med PI-erfarna vuxna patienter, APV30003 och dess fortsättningsstudie, APV30005 (fosamprenavir 700 mg/ritonavir 100 mg 2 gånger dagligen: n=107), utvecklades följande mutationer hos patienter med virologisk svikt under de 96 veckorna: L10F/I, L24I, V32I, L33F, M36I, M46I/L, I47V, I50V, I54L/M/S, A71I/T/V, G73S, V82A, I84V och L90M.

I de pediatriska studierna APV20003 och APV29005, behandlades 77 PI-erfarna patienter med fosamprenavir/ritonavir. 43 av patienterna uppfyllde kriterierna för virologisk svikt, som definierats i studien, efter 48 veckor i APV290005 och upp till 108 veckor i APV20003. Behandlingsrelaterade större proteas- eller APV-associerade mutationer sågs i virusisolat från 1 patient i APV29005 och från 6 patienter i APV20003. Mutationsprofilerna liknade de som beskrivits för PI-erfarna vuxna som behandlats med fosamprenavir/ritonavir.

Antiviral aktivitet med hänsyn till genotypisk/fenotypisk resistens

Genotypisk resistenstestning

System för tolkning av genotyp kan användas för att uppskatta aktiviteten av amprenavir / ritonavir eller fosamprenavir / ritonavir hos individer med PI-resistenta isolat. Den nuvarande (juli 2006) ANRS AC-11 algoritmen för fosamprenavir / ritonavir definierar resistens som närvaro av mutationerna V32I+I47A/V, eller I50V, eller minst fyra mutationer bland följande: L10F/I/V, L33F, M36I, I54A/L/M/S/T/V, I62V, V82A/C/F/G, I84V och L90M och är associerad med ökad fenotypisk resistens mot fosamprenavir med ritonavir liksom reducerad sannolikhet för virologiskt svar (resistens). För att kunna dra slutsatser beträffande relevansen av specifika mutationer eller mutationsmönster krävs ytterligare data. Rekommendationen är att alltid konsultera aktuella tolkningssystem för utvärdering av resultaten från resistenstester.

Fenotypisk resistenstestning

Kliniskt validerade system för tolkning av fenotyp kan användas tillsammans med genotypdata för att uppskatta aktiviteten av amprenavir/ritonavir eller fosamprenavir/ritonavir hos patienter med PI- resistenta isolat. Diagnostiska företag för resistenstestning har utvecklat kliniska fenotypiska gränsvärden för FPV/RTV som kan användas för att tolka resultat av resistenstester.

Klinisk erfarenhet

Klinisk erfarenhet av fosamprenavir förstärkt med ritonavir är främst baserad på två öppna studier, en med tidigare obehandlade patienter (studie ESS100732) och en med patienter som tidigare fått antiretroviral behandling (studie APV30003). Båda studierna jämförde fosamprenavir/ritonavir med lopinavir/ritonavir.

Tidigare obehandlade vuxna patienter

I en randomiserad öppen studie (ESS100732-KLEAN) med antiretroviralt naiva patienter, visade fosamprenavir (700 mg) med låg dos ritonavir (100 mg) givet två gånger dagligen tillsammans med en kombinationstablett innehållande abakavir/lamivudin (600 mg/300 mg) givet en gång dagligen under 48 veckor jämförbar effekt med lopinavir/ritonavir (400 mg/100 mg) som gavs två gånger dagligen i kombination med abakavir/lamivudin (600 mg/300 mg) en gång dagligen.

Baserat på andelen patienter som uppnådde plasma HIV-1-RNA-nivåer <400 kopior/ml efter 48 veckor (primär ändpunkt) var fosamprenavir givet tillsammans med ritonavir inte underlägset lopinavir/ritonavir. I ”Tid till förlust av virilogisk respons” (”Time to loss of virological response”, TLOVR)-analysen för ITT(E)-populationen var andelen patienter som uppnådde <400 kopior/ml 73% (315/434) i fosamprenavir med ritonavir-gruppen jämfört med 71% (317/444) av patienterna som fick lopinavir/ritonavir (95-procentigt konfidensintervall;-4,84%; 7,05%).

Effektresultat per undergrupper beskrivs i tabellen nedan.

Tabell 1 effektresultat vid vecka 48 i ess100732 (art-naiva patienter)

FPV/RTV 700 mg/100 mg
BID (n= 434)
LPV/RTV 400 mg/100 mg BID
(n=444)
ITT-E Population
TLOVR-
analys
Andel med HIV-1 RNA < 400 kopior/ml
Alla patienter 72,5 % 71,4%
Baseline HIV-1 RNA <
100 000
kopior/ml
69,5 % (n=197) 69,4% (n=209)
Baseline HIV-1 RNA ≥
100 000
kopior/ml
75,1% (n=237) 73,2% (n=235)
Andel med HIV-1 RNA < 50 kopior/ml
Alla patienter 66% 65%
Baseline HIV-1 RNA <
100 000
kopior/ml
67% (n=197) 64% (n=209)
Baseline HIV-1 RNA ≥
100 000
kopior/ml
65% (n=237) 66% (n=235)
Medianförändring från utgångsvärdet av CD4-celler (celler/µl)
ITT-E observerad
analys
176 (n=323) 191 (n=336)

Efter slutförande av den 48-veckor långa behandlingsperioden kunde patienter vid studiecentra i Europa och Kanada delta i en förlängningsstudie till Vecka 144 med bibehållen behandlingsregim som de ursprungligen randomiserades till. Bara 22% av den ursprungliga populationen i KLEAN-studien deltog i förlängningsstudien.

Effektresultat beskrivs i tabellen nedan.

Tabell 2 effektresultat vid vecka 96 och 144 i ess100732-extension (art-naiva patienter)

FPV/RTV 700 mg/100 mg
BID (n= 105)
LPV/RTV 400 mg/100 mg BID
(n=91)
ITT (Ext) Population
TLOVR-analys
Andel med HIV-1 RNA < 400 kopior/ml
Vecka 96 93% 87%
Vecka 114 83% 70%
Andel med HIV-1 RNA < 50 kopior/ml
Vecka 96 85% 75%
Vecka144 73% 60%
ITT (Ext)
Observerad analys
Medianförändring från utgångsvärdet av CD4-celler (celler/µl)
Vecka 96 292 (n=100) 286 (n=84)
Vecka144 300 (n=87) 335 (n=66)

Antiretroviralt erfarna vuxna patienter

I en randomiserad öppen studie (APV30003) med proteashämmarerfarna patienter med virologisk svikt (≤ 2 proteashämmare) kunde det inte uteslutas att en skillnad förelåg mellan fosamprenavir bostrad med ritonavir (700 / 100 mg två gånger dagligen eller 1400 mg / 200 mg en gång dagligen) och lopinavir/ritonavir med avseende på virussuppression beräknad som medelvärdet av uppmätt AUC minus AUC vid behandlingsstart (AAUCMB) för HIV-1-RNA i plasma under 48 veckor (det primära effektmåttet). Resultaten var till fördel för lopinavir / ritonavir-armen vilket framgår nedan.

Tidigare behandling med proteashämmare hade misslyckats hos alla patienter i denna studie (definierat som plasma HIV-1 RNA som aldrig gick lägre än 1000 kopior/ml efter minst 12 veckors kontinuerlig behandling, eller initial suppression av HIV-1 RNA som återgick till ≥1000 kopior/ml). Endast 65 % av patienterna fick emellertid PI baserad behandling vid inträde i studien.

Populationen som inkluderades bestod huvudsakligen av patienter med begränsad erfarenhet av antiretroviral behandling. Mediandurationen av tidigare exponering för NRTIs var 257 veckor för patienter som fick fosamprenavir med ritonavir två gånger dagligen (79 % hade ≥3 tidigare NRTIs) och 210 veckor för patienter som fick lopinavir/ritonavir (64 % hade ≥3 tidigare NRTIs). Mediandurationen av tidigare exponering för proteashämmare var 149 veckor för patienter som fick fosamprenavir med ritonavir två gånger dagligen (49 % hade tidigare fått ≥2 PIs) och 130 veckor för patienter som fick lopinavir / ritonavir (40 % hade tidigare fått ≥2 PIs).

Medelvärdet för AAUCMBs (log10 kopior/ml) i ITT (E)-populationen (observerad analys) vid 48 veckor (primär endpoint) och andra effektresultat per undergrupp visas i tabellerna nedan:

Tabell 3 effektresultat vid vecka 48 i apv30003 itt(e)-population (art-erfarna patienter)

FPV/RTV BID
(N=107)
LPV/RTV BID
(N=103)
AAUCMB Observerad analys Medelvärde (n) Medelvärde (n)
Alla patienter -1,53 (105) -1,76 (103)
1000 – 10 000 kopior/ml -1,53 (41) -1,43 (43)
>10 000 – 100 000 kopior/ml -1,59 (45) -1,81 (46)
>100 000 kopior/ml -1,38 (19) -2,61 (14)
FPV/RTV BID mot LPV/RTV BID AAUCMB Medelvärde av skillnaden
(97.5% CI)
Alla patienter 0,244 (-0,047; 0,536)
1000 – 10 000 kopior/ml -0,104 (-0,550; 0,342)
>10 000 – 100 000 kopior/ml 0,216 (-0,213; 0,664)
>100 000 kopior/ml 1,232 (0,512; 1,952)
AAUCMB observerad analys Medelvärde (n) Medelvärde (n)
Alla patienter -1,53 (105) -1,76 (103)
CD4-tal <50 -1,28 (7) -2,45 (8)
≥50 -1,55 (98) -1,70 (95)
<200 -1,68 (32) -2,07 (38)
≥200 -1,46 (73) -1,58 (65)
GSS till OBT1 0 -1,42 (8) -1,91 (4)
1 -1,30 (35) -1,59 (23)
≥ 2 -1,68 (62) -1,80 (76)
Alla patienter, RD=F-Analys2 n (%) n (%)
Patienter (%) med plasma-HIV-1-RNA
<50 kopior/ml
49 (46%) 52 (50%)
Patienter (%) med plasma-HIV-1-RNA
<400 kopior/ml
62 (58%) 63 (61%)
Patienter med >1 log10-förändring från
utgångsvärdet av
plasma-HIV-1-RNA
62 (58%) 71 (69%)
Förändring från utgångsvärdet av CD4-
celler (celler/µl)
Medianvärde (n) Medianvärde (n)
Alla patienter 81 (79) 91 (85)

Förklaring: 1GSS till OBT (Genotypic Sensitivity Score till Optimised Background). GSS bestämdes med hjälp av vägledningen ANRS 2007. 2RD=F (Rebound or discontinuation = failure analysis): rebound eller utsättning är lika med misslyckande som är ekvivalent med TLOVR. FPV/RTV BID – Fosamprenavir med ritonavir två gånger dagligen, LPV/RTV BID – Lopinavir/ ritonavir två gånger dagligen.

Tabell 4 aaucmb vid vecka 48 efter gss i obt och fpv/rtv-resistens vid baseline.

Vecka 48 AAUCMB
(n)
GSS i OBT Alla patienter FPV/RTV-känsliga
< 4 mutationer från
poäng
FPV/RTV-resistenta
≥ 4 mutationer från
poäng
0 -1,42 (8) -1,83 (4) -1,01 (4)
1 -1,30 (35) -1,42 (29) -0,69 (6)
≥ 2 -1,68 (62) -1,76 (56) -0,89 (6)
Alla patienter -1,53 (105) -1,65 (89) -0,85 (16)

Som visas i ovanstående tabell, var det endast 16 patienter med virus vid baseline med FPV/RTV- resistens enligt ANRS-poängen. Data från ett så litet antal vidare nedbrutet i GSS-subgrupper måste tolkas med försiktighet.

Tillräckliga data saknas för att kunna rekommendera användning av fosamprenavir med ritonavir till patienter med omfattande tidigare behandling.

Barn och ungdomar över 6 år

Fosamprenavir tabletter och oral suspension med ritonavir i kombination med NRTI har utvärderats på PI-naiva och PI-erfarna barn och ungdomar. Nyttan i denna åldersgrupp har huvudsakligen hämtats från studie APV29005, en öppen 48-veckors studie som utvärderar farmakokinetik, säkerhet och antiviral aktivitet av fosamprenavir med ritonavir givet 2 gånger dagligen till HIV-1 PI- erfarna och naiva patienter 2 till 18 år gamla. Resultatet efter 48 veckors behandling, se nedan.

APV29005 inkluderade 30 patienter 6 till 11 år (majoriteten av dessa var behandlade med fosamprenavir/ritonavir 18/3 mg/kg 2 gånger dagligen eller tabletter i vuxendos) och 40 patienter 12 till 18 år (majoriteten av dem behandlades med tabletter i vuxendos).

Tabell 5 egenskaper vid baseline och effektresultat vid vecka 48 i apv29005 itt(e)-population

Patienter 6 till 11år
N=30
Patienter 12 till 18 år
N=40
Egenskaper vid baseline
ART/PI status, n (%)
ART-naiva 2 (7) 14 (35)
ART-erfarna, PI-naiva 8 (27) 12 (30)
PI-erfarna 20 (67) 14 (35)
Medianduration av tidigare ART-exponering,
veckor
NRTI 386 409
PI 253 209
Medianplasmavärde HIV-1 RNA log10
kopior/ml
4,6 (n=29) 4,7
>100 000 kopior/ml, n (%) 9 (31) 13 (33)
Medianvärde för antal CD4 celler/μl 470 250
CD4 antal < 350 celler/μl, n (%) 10 (33) 27 (68)
Effektresultat
Patienter med plasmavärde HIV-1 RNA <400
kopior/ml, Snapshotanalys
16 (53%) 25 (63%)
Medianförändring från baseline för CD4 celler
(celler/μl), observerad analys
210 (n=21) 140 (n=35)

Dessa data stöds också av studien APV20003, emellertid med en annan dosregim än den som användes i studien APV29005.

Läkemedelsform

Oral suspension

Suspensionen är vit till benvit.

Interaktioner

När fosamprenavir och ritonavir ges tillsammans kan den metabola interaktionsprofilen för ritonavir dominera, eftersom ritonavir är en mer potent cyp3a4-hämmare. därför måste hela

Förskrivarinformationen för ritonavir studeras innan behandling med telzir och ritonavir

Påbörjas. ritonavir hämmar också cyp2d6 men i mindre omfattning än cyp3a4. ritonavir

Inducerar cyp3a4, cyp1a2, cyp2c9 och glukuronosyltransferas.

Dessutom metaboliseras både amprenavir, den aktiva metaboliten av fosamprenavir, och ritonavir huvudsakligen i levern av CYP3A4. Alla läkemedel som antingen metaboliseras på samma sätt eller modifierar CYP3A4-aktiviteten kan förändra farmakokinetiken för amprenavir och ritonavir. På motsvarande sätt kan administrering av fosamprenavir tillsammans med ritonavir förändra farmakokinetiken för andra aktiva substanser som metaboliseras på samma sätt.

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Om inget annat anges har studierna nedan utförts med den rekommenderade doseringen av fosamprenavir/ritonavir (dvs 700 mg/100 mg två gånger dagligen) och interaktionen utvärderades under steady-stateförhållanden där läkemedel givits i 10 till 21 dagar.

Läkemedel efter
terapiområde
Interaktion

Förändring av geometriskt
medelvärde (%)

(Möjlig mekanism)
Rekommendation gällande
samtidig administrering

ANTIRETROVIRALA
LÄKEMEDEL

Icke-nukleosid omvänt
transkriptashämmare:
Efavirenz
600 mg en gång dagligen
Ingen kliniskt signifikant
interaktion har observerats.
Ingen dosjustering behövs.
Nevirapin
200 mg två gånger dagligen
Ingen kliniskt signifikant
interaktion har observerats.
Ingen dosjustering behövs.
Etravirin


(Studien genomförd på 8
patienter)
Amprenavir AUC ↑ 69%
Amprenavir Cmin↑ 77%
Amprenavir Cmax↑ 62%

Etravirin AUC ↔a
Etravirin Cmin↔a
Etravirin Cmax↔a

a Jämförelsen baseras på
historiska kontroller.
Telzir kan kräva dosreducering (med
oral suspension).
Nukleosid/Nukleotid omvänt
transkriptashämmare
Abakavir
Lamivudin
Zidovudin

Studien utförd med
amprenavir.

Inga
läkemedelsinteraktionsstudier
med FPV/RTV
Ingen kliniskt signifikant
interaktion förväntas.

Ingen dosjustering behövs.
Didanosin tuggtablett

Inga
läkemedelsinteraktionsstudier.
Ingen kliniskt signifikant
interaktion förväntas.
Ingen separering eller justering av
doser behövs (se Antacida).

Didanosin enterokapsel

Inga
läkemedelsinteraktionsstudier.
Ingen kliniskt signifikant
interaktion förväntas.
Ingen dosjustering behövs.
Tenofovirdisoproxil
245 mg en gång dagligen
Ingen kliniskt signifikant
interaktion har observerats.
Ingen dosjustering behövs.
Proteashämmare:
Enligt nuvarande behandlingsriktlinjer rekommenderas generellt inte samtidig behandling med annan
proteashämmare.
Lopinavir/ritonavir
400 mg/100 mg
två gånger dagligen












Lopinavir: Cmax↑ 30%
Lopinavir: AUC ↑ 37%
Lopinavir: Cmin ↑ 52%

Amprenavir: Cmax ↓ 58%
Amprenavir: AUC ↓ 63%
Amprenavir: Cmin ↓ 65%

Lopinavir: Cmax ↔*
Lopinavir: AUC ↔*
Lopinavir: Cmin ↔*
* jämfört med
lopinavir/ritonavir
400 mg/100 mg två gånger
dagligen
Samtidig användning
rekommenderas inte.
Lopinavir / ritonavir
533 mg/133 mg två gånger
dagligen


(Telzir 1400 mg två gånger
dagligen)

Amprenavir: Cmax ↓ 13%*
Amprenavir: AUC ↓ 26%*
Amprenavir: Cmin ↓ 42 %*
* jämfört med
fosamprenavir/ritonavir
700 mg/100 mg två gånger
dagligen

(Blandad CYP3A4-
induktion/-inhibition,
Pgp-induktion)
Indinavir
Sakvinavir

Inga
läkemedelsinteraktionsstudier.

Inga dosrekommendationer kan
ges.
Atazanavir

300 mg en gång dagligen

Atazanavir: Cmax ↓ 24%*
Atazanavir: AUC ↓ 22%*
Atazanavir: Cmin↔*
*jämfört med atazanavir/
ritonavir 300 mg/100 mg en
gång dagligen

Amprenavir: Cmax ↔
Amprenavir: AUC ↔
Amprenavir: Cmin ↔
Ingen dosjustering behövs.
Integrashämmare
Raltegravir

400 mg två gånger dagligen

Fastande

Amprenavir:
Cmax ↓ 14% (-36%; +15%)
AUC ↓ 16% (-36%; +8%)
Cmin ↓ 19% (-42%; +13%)

Raltegravir:
Cmax ↓ 51% (-75%; -3%)
AUC ↓ 55% (-76%; -16%)
Cmin ↓ 36% (-57%; -3%)

Tillsammans med föda

Amprenavir:
Cmax ↓ 25% (-41%; -4%)
AUC ↓ 25% (-42%; -3%)
Cmin ↓ 33% (-50%; -10%)

Raltegravir:
Cmax ↓ 56%(-70%; -34%)
AUC ↓54% (-66%; -37%)
Cmin ↓ 54% (-74%; -18%)
Samtidig administrering
rekommenderas inte. Betydande
minskning av exponering och
Cmin har setts för både
amprenavir och raltegravir,
(särskillt tillsammans med föda)
och kan orsaka virologisk svikt
hos en del patienter.
Dolutegravir

50 mg en gång dagligen
Dolutegravir
Cmax ↓ 24%
AUC ↓ 35%
Cτ ↓ 49%

Amprenavir: Cmax ↔
Amprenavir: AUC ↔
Amprenavir: Cmin ↔
Baserat på observerat samband
mellan exponering/respons i
klinisk data rekommenderas
ingen dosjustering av
fosamprenavir eller
dolutegravir. Försiktighet ska
iakttas och noggrann
uppföljning rekommenderas när
denna kombination ges till
patienter resistenta mot
integrashämmare.
CCR5-receptorantagonister
Maravirok

300 mg två gånger dagligen
Maravirok: AUC12 ↑ 2.49
Maravirok: Cmax↑ 1,52
Maravirok: C12 ↑ 4,47

Amprenavir: AUC12 ↓0,65
Amprenavir: Cmax ↓ 0,66
Amprenavir: C12 ↓ 0,64

Ritonavir AUC12 ↓ 0,66
Ritonavir Cmax ↓ 0,61
Ritonavir C12 ↔ 0,86
Samtidig administrering
rekommenderas inte. Betydande
minskning av Cmin för
amprenavir har setts, vilket kan
orsaka virologisk svikt hos
patienter.
Läkemedel mot hepatit C-virus
Simeprevir
Daklatasvir
Ej studerad.
Resultat från studier med
andra HIV-proteashämmare
och simeprevir eller
daklatasvir tyder på att
samtidig administrering av
fosamprenavir/ritonavir
troligen leder till ökad
plasmaexponering av
simeprevir eller daklatasvir
på grund av CYP3A4-
enzymhämning.
Rekommenderas ej.
Paritaprevir
(formulerat tillsammans med
ritonavir och ombitasvir och
samtidigt administrerat med
dasabuvir)
Ej studerad.
Resultat från studier med
andra HIV-proteashämmare
och paritaprevir/ritonavir/
ombitasvir +/- dasabuvir
tyder på att samtidig
administrering av
fosamprenavir/ritonavir med
paritaprevir/ritonavir/
ombitasvir +/- dasabuvir
troligen leder till ökad
plasmaexponering av
paritaprevir på grund av
CYP3A4-enzymhämning och
högre ritonavirdos.
Kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).
ANTIARYTMIKA
Amiodaron
Bepridil
Kinidin
Flekainid
Propafenon

Amiodaron: ↑ förväntas
Bepridil: ↑ förväntas
Kinidin: ↑ förväntas

(CYP3A4-inhibition p.g.a.
FPV/RTV)

Flekainid: ↑ förväntas
Propafenon: ↑ förväntas

(CYP2D6-inhibition p.g.a.
RTV)
Kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).
Risk för allvarliga och/eller
livshotande reaktioner såsom
hjärtarytmier.
ERGOTDERIVAT
Dihydroergotamin
Ergotamin
Ergonovin
Metylergonovin
Dihydroergotamin: ↑
förväntas
Ergonovin: ↑ förväntas
Ergotamin: ↑ förväntas
Metylergonovin: ↑ förväntas

(CYP3A4-inhibition p.g.a.
FPV/RTV)
Kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).
Risk för allvarliga och/eller
livshotande reaktioner såsom
akut ergotförgiftning som
karaktäriseras av perifer
vasospasm och ischemi i
extremiteterna och andra
vävnader.
MEDEL SOM PÅVERKAR
GASTROINTESTINAL-
MOTILITETEN
Cisaprid Cisaprid: ↑ förväntas

(CYP3A4-inhibition p.g.a.
FPV/RTV)
Kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).
Risk för allvarliga och/eller
livshotande reaktioner såsom
hjärtarytmier.
ANTIHISTAMINER
(HISTAMIN H1-
RECEPTORANTAGONISTER)
Astemizol
Terfenadin
Astemizol: ↑ förväntas
Terfenadin: ↑ förväntas

(CYP3A4-inhibition p.g.a.
FPV/RTV)
Kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).
Risk för allvarliga och/eller
livshotande reaktioner såsom
hjärtarytmier.
NEUROLEPTIKA
Pimozid Pimozid: ↑ förväntas

(CYP3A4-inhibition p.g.a.
FPV/RTV)
Kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).
Risk för allvarliga och/eller
livshotande reaktioner såsom
hjärtarytmier.
ANTIPSYKOTIKA
Quetiapin På grund av att Telzir
hämmar CYP3A förväntas
koncentrationerna av
quetiapin öka.
Samtidig administrering av
Telzir och quetiapin är
kontraindicerad eftersom det
kan öka quetiapinorsakad
toxicitiet. Ökade
plasmakoncentrationer av
quetiapin kan leda till koma.
Lurasidon

Inga läkemedelsinteraktionsstudier
med FPV/RTV.
Lurasidon: ↑ förväntas
(CYP3A4 inhibition)
Samtidig administrering av
fosamprenavir/ritonavir och
lurasidon är kontraindicerad på
grund av risken för allvarliga
och/eller livshotande reaktioner
förknippade med lurasidon (se
avsnitt Kontraindikationer)
INFEKTION

Antibiotika:
Klaritromycin

Studien utförd med amprenavir.

Inga läkemedelsinteraktionsstudier
med FPV/RTV.
Klaritromycin: måttlig ↑
förväntas

(CYP3A4-inhibition)
Används med försiktighet.
Erythromycin

Inga
läkemedelsinteraktionsstudier.
Erytromycin: ↑ förväntas

(CYP3A4-inhibition p.g.a.
FPV/RTV)
Används med försiktighet.
Medel mot mykobakterier:
Rifabutin
150 mg varannan dag


Rifabutin: Cmax ↓ 14%*
Rifabutin: AUC(0-48) ↔*

25-O-desacetylrifabutin: Cmax↑
6-faldigt*
25-O-desacetylrifabutin:
AUC(0-48) ↑ 11-faldigt*
*jämfört med rifabutin 300 mg
en gång dagligen

Oförändrad amprenavir-
exponering vid jämförelse med
historiska data.

(Blandad CYP3A4-induktion/-
inhibition)
Ökningen av 25-O-
desacetylrifabutin (aktiv metabolit)
kan potentiellt leda till en ökning
av rifabutinrelaterade
biverkningar, speciellt uveit.

En 75%-minskning av
standarddosen av rifabutin (dvs till
150 mg varannan dag)
rekommenderas. Ytterligare
dosminskningar kan behövas (se
avsnitt Varningar och försiktighet).
Rifampicin
600 mg en gång dagligen

(Amprenavir utan ritonavir)

Inga
läkemedelsinteraktionsstudier
med FPV/RTV.
Amprenavir: AUC ↓ 82%


Signifikant ↓ APV förväntas


(CYP3A4-induktion p.g.a.
rifampicin)
Kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer.)

Minskningen av amprenavirs AUC
kan resultera i virologisk svikt och
resistensutveckling.
I försök att kompensera den
minskade exponeringen genom att
öka dosen av andra
proteashämmare med ritonavir, har
en hög frekvens av leverpåverkan
observerats.
Antimykotika:
Ketokonazol
200 mg en gång dagligen i 4
dagar





Itrakonazol

Inga
läkemedelsinteraktionsstudier.
Ketokonazol: Cmax ↑ 25%
Ketokonazol: AUC ↑ 2,69-
faldigt.

Amprenavir: Cmax ↔
Amprenavir: AUC ↔
Amprenavir: Cmin ↔

Itrakonazol: ↑ förväntas

(CYP3A4-inhibition p.g.a.
FPV/RTV)
Höga doser (>200 mg/dag) av
ketakonazol eller itrakonazol
rekommenderas inte.
ANTACIDA,
HISTAMIN H2-RECEPTORANTAGONISTER OCH
PROTONPUMPSHÄMMARE
30 ml enkeldos av antacida
suspension (ekvivalent med
3,6 g aluminiumhydroxid och
1,8 g magnesiumhydroxid)

(Telzir 1400 mg enkeldos)


Ranitidin
300 mg enkeldos

(Telzir 1400 mg enkeldos)

Esomeprazol
20 mg en gång dagligen



Amprenavir: Cmax ↓ 35%
Amprenavir: AUC ↓ 18%
Amprenavir: Cmin (C12h) ↔






Amprenavir: Cmax ↓ 51%
Amprenavir: AUC ↓ 30%
Amprenavir: Cmin (C12h) ↔


Amprenavir Cmax ↔
Amprenavir AUC ↔
Amprenavir Cmin (C12h) ↔

(Höjning av gastriskt pH)
Ingen dosjustering behövs med
antacida, protonpumpshämmare
eller histamin H2-
receptorantagonister.


ANTIEPILEPTIKA
Fenytoin
300 mg en gång dagligen
Fenytoin: Cmax ↓ 20%
Fenytoin: AUC ↓ 22%
Fenytoin: Cmin ↓ 29%

(Modest CYP3A4-induktion
p.g.a. FPV/RTV)

Amprenavir: Cmax ↔
Amprenavir: AUC ↑ 20%
Amprenavir: Cmin ↑ 19%
Kontroll av fenytoins
plasmakoncentrationer
rekommenderas och
fenytoindosen ökas vid behov.

Fenobarbital
Karbamazepin

Inga
läkemedelsinteraktionsstudier.
Amprenavir: ↓ förväntas

(Modest CYP3A4-induktion)
Används med försiktighet (se
avsnitt Varningar och försiktighet).
Lidokain
(systemisk administrering)

Inga
läkemedelsinteraktionsstudier.
Lidokain: ↑ förväntas

(CYP3A4-inhibition p.g.a.
FPV/RTV)
Samtidig användning
rekommenderas inte. Det kan
orsaka allvarliga biverkningar (se
avsnitt Varningar och försiktighet).
Halofantrin

Inga
läkemedelsinteraktionsstudier.
Halofantrin: ↑ förväntas

(CYP3A4-inhibition p.g.a.
FPV/RTV)
Samtidig användning
rekommenderas inte. Det kan
orsaka allvarliga biverkningar (se
avsnitt Varningar och försiktighet).
PDE5-HÄMMARE
Sildenafil
Vardenafil
Tadalafil

Inga
läkemedelsinteraktionsstudier.
PDE5-hämmare: ↑ förväntas

(CYP3A4-inhibition p.g.a.
FPV/RTV)

Samtidig användning
rekommenderas inte. Det
kan resultera i en ökning av de
biverkningar som associeras med
PDE5-hämmare inkluderande
hypotension, synrubbningar och
priapism (se
förskrivarinformation för PDE5-
hämmare). Patienter ska varnas
angående dessa möjliga
biverkningar när PDE5-hämmare
används tillsammans med
Telzir/ritonavir (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Observera att samtidig
administrering av Telzir med
lågdos ritonavir och sildenafil,
som används för behandling av
pulmonell arteriell hypertension,
är kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).
INHALATIONS/NASAL-
STEROIDER
Flutikasonpropionat
50 µg intranasalt 4 gånger
dagligen i 7 dagar

(Ritonavir 100 mg kapslar två
gånger dagligen i 7 dagar)
Flutikasonpropionat: ↑

Inneboende kortisolnivåer: ↓
86 %.

Effekterna av hög systemisk
exponering av flutikason på
ritonavirs plasmanivåer är inte
kända.

Större effekter kan förväntas
när flutikasonproprionat
inhaleras.

(CYP3A4 inhibition p.g.a.
FPV/RTV)
Samtidig användning är inte
rekommenderad, såvida inte den
potentiella nyttan av
behandlingen överväger risken för
systemiska effekter av
kortikosteroider (se avsnitt Varningar och försiktighet).
En dosreducering av
glukokortikoiden med noggrann
övervakning av lokala och
systemiska effekter, eller byte till
en glukokortikoid som inte är ett
substrat för CYP3A4 (t.ex.
beklometason) bör övervägas.
Om glukokortikoider ska utsättas,
kan det behöva ske successivt
under en längre period (se avsnitt
Varningar och försiktighet).
ALFA-1-ADRENORECEPTORANTAGONIST
Alfuzosin Risk för ökade koncentrationer
av alfuzosin vilket kan ge
hypotension.
Interaktionsmekanismen är
CYP3A-hämning av
fosamprenavir/ritonavir.
Samtidig administrering av
Telzir/ritonavir med alfuzosin är
kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer)
NATURLÄKEMEDEL
Johannesört (Hypericum
perforatum)
Amprenavir ↓ förväntas

(CYP3A4-induktion p.g.a.
johannesört)
Preparat innehållande johannesört
ska inte kombineras med Telzir
(se avsnitt Kontraindikationer). För patienter som
redan tar johannesört bör
koncentrationerna av amprenavir
och ritonavir samt hiv-RNA
kontrolleras och behandlingen
med johannesört avbrytas.
Nivåerna av amprenavir och
ritonavir kan stiga då intaget av
johannesört avbryts. Den
inducerande effekten kan bestå
under minst 2 veckor efter
avslutad behandling med
johannesört.
HMG-COA-REDUKTAS-
HÄMMARE
Lovastatin
Simvastatin


Inga
läkemedelsinteraktionsstudier.
Lovastatin: ↑ förväntas

Simvastatin: ↑ förväntas

(CYP3A4-inhibition p.g.a.
FPV/RTV)

Kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Höjda koncentrationer av HMG-
CoA-reduktashämmare kan
orsaka myopati, inklusive
rabdomyolys.
Pravastatin eller fluvastatin
rekommenderas eftersom
metabolismen för dessa är
oberoende av CYP3A4 och
förväntas inte interagera med
proteashämmare.
Atorvastatin
10 mg en gång dagligen i 4
dagar

Atorvastatin: Cmax ↑ 184%
Atorvastatin: AUC ↑ 153%
Atorvastatin: Cmin ↑ 73%

Amprenavir: Cmax ↔
Amprenavir: AUC ↔
Amprenavir: Cmin ↔

(CYP3A4-inhibition p.g.a.
FPV/RTV)
Atorvastatin ska administreras
med doser som inte överstiger
20 mg/dag och med noggrann
övervakning av
atorvastatintoxicitet.

IMMUNOSUPPRESSIVA
LÄKEMEDEL
Ciklosporin
Rapamycin
Takrolimus

Inga
läkemedelsinteraktionsstudier.
Ciklosporin: ↑ förväntas
Rapamycin: ↑ förväntas
Takrolimus: ↑ förväntas

(CYP3A4-inhibition p.g.a.
FPV/RTV)
Frekvent monitorering av
terapeutiska koncentrationer av
immunosuppresiva medel
rekommenderas tills nivåerna har
stabiliserats (se avsnitt Varningar och försiktighet).
BENZODIAZEPINER
Midazolam

Inga
läkemedelsinteraktionsstudier.
Midazolam: ↑ förväntas (3-4
gånger för parenteralt
midazolam)

Baserat på data med andra
proteashämmare förväntas
plasmakoncentrationer av
midazolam bli signifikant högre
när midazolam ges peroralt.

(CYP3A4-inhibition p.g.a.
FPV/RTV)
Telzir/ritonavir ska inte
administreras samtidigt med
midazolam för oral användning
(se avsnitt Kontraindikationer).
Försiktighet bör iakttas vid
samtidig administrering av
Telzir/ritonavir och parenteralt
midazolam.

Om Telzir/ritonavir ska
administreras tillsammans med
parenteralt midazolam bör detta
göras inom intensivvården eller
motsvarande, där noggrann
klinisk övervakning och lämplig
medicinsk behandling kan
garanteras om
andningsdepression och/eller
förlängd sedation skulle inträffa.
Dosjustering av midazolam ska
övervägas, speciellt om mer än en
enkeldos av midazolam
administreras.
TRICYKLISKA
ANTIDEPRESSIVA
Desipramin
Nortriptylin

Inga
läkemedelsinteraktionsstudier.
Tricykliska antidepressiva
läkemedel: ↑ förväntas

(Lätt CYP2D6-inhibition p.g.a.
RTV)
Noggrann övervakning av effekt
och biverkningar av tricykliska
antidepressiva läkemedel
rekommenderas (se avsnitt Varningar och försiktighet).
OPIOIDER
Metadon
≤ 200 mg en gång dagligen
(R)-metadon: Cmax ↓ 21%
(R)-metadon: AUC ↓ 18%


(CYP-induktion p.g.a.
FPV/RTV)

Minskningen av (R)-metadon
(aktiv enantiomer) förväntas inte
vara kliniskt signifikant.
Som en försiktighetsåtgärd bör
patienter monitoreras för
utsättningssyndrom.
ORALA
ANTIKOAGULANTIA
Warfarin
Andra orala antikoagulantia

Inga läkemedelsinteraktioner.
Möjligen ↓ eller ↑ av
antitrombotisk effekt.

(Induktion och/eller inhibition
av CYP2C9 p.g.a. RTV)
Utökad kontroll av INR
(International Normalised Ratio)
rekommenderas (se avsnitt Varningar och försiktighet)
ORALA
PREVENTIVMEDEL
Etinylestradiol 0,035 mg/
noretisteron 0,5 mg en gång
dagligen

Etinylestradiol: Cmax ↓28%
Etinylestradiol: AUC ↓37%

Noretisteron: Cmax ↓38%
Noretisteron: AUC ↓34%
Noretisteron: Cmin ↓ 26

(CYP3A4-induktion p.g.a.
FPV/RTV)

Amprenavir: Cmax ↔*
Amprenavir: AUC ↔*
Amprenavir: Cmin ↔*
* jämfört med historiska data.

Ritonavir: Cmax ↑63%*
Ritonavir: AUC ↑45%*
* jämfört med historiska data.

Kliniskt signifikanta stegringar
av levertransaminaser förekom
hos vissa individer.
Alternativa icke-hormonella
preventivmedel rekommenderas
till kvinnor i fertil ålder (se
avsnitt Varningar och försiktighet).
SELEKTIVA SEROTONIN-
ÅTERUPPTAGS-
HÄMMARE (SSRI)
Paroxetin

20 mg en gång dagligen

Paroxetin: Cmax ↓ 51%
Paroxetin: AUC ↓55%

Amprenavir: Cmax ↔*
Amprenavir: AUC ↔*
Amprenavir: Cmin ↔*
* jämfört med historiska data

Okänd mekanism.
Dostitrering av paroxetin baserad
på en klinisk bedömning av det
antidepressiva svaret
rekommenderas. Patienter med
stabil paroxetindos som påbörjar
behandling med Telzir och
ritonavir bör kontrolleras
avseende antidepressivt svar.

Exempel av antineoplastikum:
Dasatinib
Nilotinib
Ibrutinib
Vinblastin
Everolimus

Inga
läkemedelsinteraktionsstudier
med FPV/RTV.

dasatinib: ↑ föväntas
nilotinib: ↑ föväntas
ibrutinib: ↑ föväntas
vinblastin: ↑ föväntas
everolimus: ↑ föväntas
(CYP3A4 inhibition)
När antineoplastiska läkemedel
som metaboliseras av CYP3A
administreras samtidigt som
fosamprenavir/ritonavir kan
plasmakoncentrationen för dessa
antineoplastiska läkemedel öka
och risken kan öka för
biverkningar vanligen
förknippade med dessa
antineoplastiska läkemedel. Vid
samtidig administrering med
antineoplastiska läkemedel som
metaboliseras av CYP3A
hänvisas till relevant
produktinformation för dessa
läkemedel.

Graviditet och amning

Graviditet

Som en allmän regel, vid beslut om användning av antiretrovirala läkemedel för behandling av hiv-infektion hos gravida kvinnor och därmed minskning av risken för vertikal överföring av hiv till det nyfödda barnet, ska hänsyn tas till både djurdata (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter) och klinisk erfarenhet från gravida kvinnor.

Klinisk erfarenhet från behandling av gravida kvinnor med fosamprenavir är begränsad (färre än 300 genomgångna graviditeter). Passage av amprenavir via placentan har visas förekomma hos människa.

I djurstudier observerades utvecklingstoxicitet vid systemisk plasmaexponering (AUC) med amprenavir lägre än den som patienter behandlade med Telzir utsätts för (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). På grund av den låga exponeringen i studierna av reproduktionstoxicitet har inte den potentiella utvecklingstoxiciteten av Telzir helt fastställts.

Behandling med Telzir under graviditet bör endast ske efter noggrant övervägande av den möjliga nyttan kontra risken för fostret.

Amning

Amprenavirrelaterat material hittades i mjölk från råtta, men det är inte känt om amprenavir utsöndras i human modersmjölk. Råttungar som utsattes för amprenavir och fosamprenavir före och efter födseln uppvisade tecken på utvecklingstoxicitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

För att undvika överföring av hiv rekommenderas att kvinnor som lever med hiv inte ammar sina spädbarn.

Fertilitet

Humandata saknas avseende fosamprenavirs effekt på fertilitet. Ingen uttalad effekt på fertilitet eller reproduktionsförmåga iakttogs hos råttor med fosamprenavir (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Trafik och maskiner

Inga studier avseende förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts för Telzir i kombination med ritonavir. Biverkningsprofilen för Telzir bör beaktas vid bedömning av patientens förmåga att framföra fordon eller använda maskiner (se avsnitt Biverkningar).

Överdosering

Det finns ingen känd antidot för Telzir. Det är inte känt om amprenavir kan avlägsnas genom peritonealdialys eller hemodialys. Om överdosering inträffar ska patienten övervakas avseende tecken på toxicitet (se avsnitt Biverkningar) och symtomatisk terapi ges vid behov.

Farmakokinetik

Efter peroral administrering hydrolyseras fosamprenavir snabbt och nästan fullständigt till amprenavir och oorganiskt fosfat, innan det når systemcirkulationen. Omvandlingen av fosamprenavir till amprenavir verkar främst ske i tarmepitelet.

De farmakokinetiska egenskaperna för amprenavir efter samtidig administrering av Telzir och ritonavir har utvärderats på friska vuxna individer och hiv-infekterade patienter och inga påtagliga skillnader observerades mellan dessa båda grupper.

Då de båda beredningsformerna för Telzir, tabletter och oral suspension, gavs vid fasta, erhölls samma värden för amprenavir AUC∞ i plasma. Telzir oral suspension gav 14 % högre Cmax för amprenavir i plasma i jämförelse med tabletter. Bioekvivalens kunde dock inte visas när oral suspension gavs tillsammans med mat. Därför ska vuxna ta Telzir oral suspension utan mat och på tom mage.

Absorption

Efter en engångsdos av fosamprenavir, uppnås maximal plasmakoncentration av amprenavir ca 2 timmar efter administrering. AUC-värden för fosamprenavir är generellt mindre än 1 % av dem som uppmäts för amprenavir. Den absoluta biotillgängligheten av fosamprenavir hos människa har inte fastställts.

Efter upprepad oral dosering med lika stora doser fosamprenavir och amprenavir uppnåddes jämförbara AUC-värden av amprenavir. Cmax-värdena var emellertid ca 30 % lägre och Cmin-värdena var ca 28 % högre med fosamprenavir.

Samtidig administrering av ritonavir med fosamprenavir ökar plasma AUC för amprenavir cirka 2 gånger och plasmaτ,ss 4 till 6 gånger jämfört med värden som uppnås med fosamprenavir givet utan ritonavir.

Efter upprepad oral dosering med fosamprenavir 700 mg med ritonavir 100 mg två gånger dagligen, absorberades amprenavir snabbt och ett geometriskt medelvärde (95 % CI) för maximal plasmakoncentration av amprenavir (Cmax) vid steady state uppmättes till 6,08 (5,38-6,86) mikrogram/ml ca 1,5 (0,75-5,0) timmar efter dosering (tmax). Medelvärdet för dalvärdet av

plasmakoncentrationen (Cmin) av amprenavir vid steady state var 2,12 (1,77-2,54) mikrogram/ml och AUC0-tau var 39,6 (34,5 - 45,3) timmar*mikrogram/ml.

Administrering av fosamprenavir oral suspension tillsammans med en måltid rik på fett (967 kcal, 67 gram fett, 33 gram protein, 58 gram kolhydrater) minskade amprenavir i plasma (AUC (0-∞) med 28% och Cmax med 46% och fördröjde tmax med 0,72 timmar. Till vuxna ska fosamprenavir oral suspension administreras utan mat och på fastande mage. Till barn och ungdomar ska fosamprenavir oral suspension tas tillsammans med mat. Dosrekommendationerna för denna patientgrupp har därför tagit hänsyn till observerad effekt av födointag (se avsnitt Dosering)

Samtidigt intag av amprenavir och grapefruktjuice visade inga kliniskt signifikanta ändringar av farmakokinetiken för amprenavir i plasma.

Distribution

Distributionsvolymen av amprenavir efter intag av Telzir är ca 430 l (6 l/kg vid en antagen kroppsvikt på 70 kg) vilket antyder stor distributionsvolym med fri penetration av amprenavir in i vävnader utanför systemcirkulationen. Detta värde minskas med ca 40 % när Telzir ges tillsammans med ritonavir, troligen beroende på ökning av biotillgängligheten av amprenavir.

Proteinbindningsgraden för amprenavir har beräknats till ca 90 % i in vitro-studier. Amprenavir är bundet till surt alfa-1-glykoprotein (AAG) och albumin, men har en högre affinitet för AAG. Minskande koncentrationer av AAG har påvisats under antiretroviral behandling. Därvid minskar den totala koncentrationen av aktiv substans i plasma. Sannolikt förändras dock inte mängden obundet amprenavir, vilket är den aktiva delen.

Passagen av amprenavir till cerebrospinalvätskan är försumbar hos människor. Amprenavir verkar passera in i sperma, men koncentrationerna i sperma är lägre än i plasma.

Metabolism

Efter oral administrering hydrolyseras fosamprenavir snabbt och nästan fullständigt till amprenavir och oorganiskt fosfat vid absorption i tarmepitelet. Amprenavir metaboliseras huvudsakligen av levern. Mindre än 1 % utsöndras oförändrat i urinen. Den huvudsakliga metabolismen sker via cytokrom P450 3A4. Metabolismen av amprenavir hämmas av ritonavir, via hämning av CYP3A4, vilket resulterar i en ökad plasmakoncentration av amprenavir. Amprenavir i sin tur är också en hämmare av CYP3A4, men i mindre utsträckning än ritonavir. Därför måste läkemedel som är inducerare, hämmare eller substrat för CYP3A4 användas med försiktighet, när de ges tillsammans med Telzir med ritonavir (se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner).

Eliminering

Efter administrering av Telzir är halveringstiden för amprenavir 7,7 timmar. När Telzir ges tillsammans med ritonavir ökar halveringstiden till 15 – 23 timmar. Den huvudsakliga eliminationen av amprenavir sker via metabolism i levern. Mindre än 1 % utsöndras oförändrat i urinen och inga spårbara mängder av amprenavir återfinns i faeces. I urinen svarar metaboliter för ca 14 % och i faeces ca 75 % av den administrerade amprenavirdosen.

Särskilda patientgrupper

Barn

I en klinisk studie av fosamprenavirs farmakokinetik på barn, fick 8 individer 12 till 18 år en standard vuxendos fosamprenavir tabletter 700 mg 2 gånger dagligen (med ritonavir 100 mg 2 gånger dagligen). Jämfört med historiska data för en vuxenpopulation som fått fosamprenavir/ritonavir 700/100 mg 2 gånger dagligen, hade de 12- till 18-åriga individerna ett 20% lägre plasma APV AUC (0-24), 23% lägre Cmax, och 20% lägre Cmin-värden. Barn 6 till 11 år gamla (n=9) som fick fosamprenavir/ritonavir 18/3 mg/kg 2 gånger dagligen hade 26% högre AUC (0-24) och liknande

Cmax- och Cmin-värden när det jämfördes med historiska data för vuxenpopulationen som fått fosamprenavir/ritonavir 700/100 mg 2 gånger dagligen.

APV20002 är en 48 veckors fas II öppen studie utformad för att utvärdera farmakokinetik, säkerhet, tolerabilitet och antiviral aktivitet av fosamprenavir med och utan ritonavir hos barn i åldern 4 veckor till <2 år. Jämfört med historiska data för en vuxenpopulation som fått fosamprenavir med ritonavir 700 mg/100 mg 2 gånger dagligen visade en subgrupp med 5 barn i åldern 6 till <24 månader som fick fosamprenavir/ritonavir 45/7 mg/kg 2 gånger dagligen att trots en cirka 5-faldig ökning av fosamprenavir/ritonavir-doser på en mg/kg basis, var amprenavir i plasma AUC(0-τ) ungefär 48% lägre, Cmax 26% lägre, och Cτ 29% lägre hos barnen. Ingen doseringsrekommendation kan ges till de mycket små barnen (<2 år) och Telzir med ritonavir rekommenderas inte till denna patientgrupp (se avsnitt Dosering).

Äldre

Farmakokinetiken för fosamprenavir i kombination med ritonavir har inte studerats hos patienter äldre än 65 år.

Nedsatt njurfunktion

Patienter med nedsatt njurfunktion har inte studerats särskilt. Mindre än 1 % av given dos amprenavir utsöndras oförändrad i urinen. Renalt clearance för ritonavir är också försumbart. Effekten av nedsatt njurfunktion på eliminationen av amprenavir och ritonavir bör därför vara minimal.

Nedsatt leverfunktion

Fosamprenavir omvandlas hos människa till amprenavir. Den huvudsakliga eliminationsvägen för amprenavir och ritonavir är via metabolism i levern.

Farmakokinetiken för amprenavir i plasma utvärderades i en 14-dagars studie på HIV-1 infekterade vuxna individer med lätt, måttligt eller kraftigt nedsatt leverfunktion som fick upprepad dosering av fosamprenavir med ritonavir jämfört med matchade kontroller med normal leverfunktion.

Hos individer med lätt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh värde på 5-6), gav doseringsregimen med fosamprenavir 700 mg två gånger dagligen och en reducerad doseringsfrekvens av ritonavir (100 mg en gång dagligen) något högre Cmax (17%) och AUC (0-12) (22%) av amprenavir i plasma, lika C12 värden av total amprenavir i plasma och cirka 117% högre C12 värde för obunden amprenavir jämfört med individer med normal leverfunktion som får standardregimen fosamprenavir/ritonavir 700 mg/100 mg två gånger dagligen.

Hos individer med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh värde på 7-9) förväntas en reducerad dos på 450 mg fosamprenavir två gånger dagligen och en reducerad doseringsfrekvens av ritonavir (100 mg en gång dagligen) ge samma Cmax och AUC(0-12) för amprenavir i plasma men cirka 35% lägre totalkoncentration respektive 88% högre koncentation obunden amprenavir (12 timmars-värden) än de som uppnås hos individer med normal leverfunktion som får standardregimen fosamprenavir/ritonavir 700 mg/100 mg två gånger dagligen. Predikterade exponeringar baseras på extrapolering av data som observerats efter administrering av fosamprenavir 300 mg två gånger dagligen med ritonavir 100 mg en gång dagligen hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion.

Hos individer med kraftigt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh värde på 10-13) gav en reducerad fosamprenavirdos på 300 mg två gånger dagligen och en reducerad doseringsfrekvens av ritonavir (100 mg en gång dagligen) 19% lägre Cmax för amprenavir i plasma, 23% lägre AUC(0-12) och 38% lägre C12-värden men likartade C12-värden för obundet amprenavir i plasma, jämfört med de värden som individer med normal leverfunktion får vid en standarddosering av fosamprenavir och ritonavir på 700 mg respektive 100 mg två gånger dagligen. Trots en reducering av doseringsfrekvensen av ritonavir fick individer med kraftigt nedsatt leverfunktion 64% högre Cmax, 40% högre AUC(0-24) och

38% högre C12 för ritonavir än vad individer med normal leverfunktion får vid en standarddosering av fosamprenavir 700 mg med ritonavir 100 mg två gånger dagligen.

Fosamprenavir med ritonavir tolereras generellt väl av individer med lätt, måttligt eller kraftigt nedsatt leverfunktion och dessa regimer hade samma biverknings- och kliniska laboratorieprofil som tidigare studier på HIV-1 infekterade individer med normal leverfunktion.

Graviditet

Amprenavirs (APV) farmakogenetik studerades hos gravida kvinnor som fick FPV/RTV 700/100 mg två gånger dagligen under andra trimestern (n=6) eller tredje trimestern (n=9) samt post partum. APV exponeringen var 25-35 % lägre under graviditet. APVs geometriska medelvärde (95 % KI) och Ctau- värden var 1,31 (0,97; 1,77), 1,34 (0,95; 1,89) och 2,03 (1,46; 2,83) ) µg/ml för andra trimestern, tredje trimestern och post partum, samt inom intervallet av värden för icke-gravida patienter som erhöll samma behandlingsregim med FPV/RTV.

Förpackningar 0

Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.

Inga förpackningar hittades.