.

Norvir

Virushämmande medel för systemiskt bruk, proteashämmare

Aktiva substanser Ritonavir

Styrka och beredningsform
Antimikrobiellt läkemedelReceptbelagtUtbytbart

Alla avsnitt

Dosering

Ritonavir bör förskrivas av läkare med erfarenhet av behandling av HIV-infektioner.

Ritonavir filmdragerade tabletter administreras oralt och bör intagas med föda (se avsnitt Farmakokinetik).

Norvir filmdragerade tabletter ska sväljas hela och inte tuggas, brytas eller krossas.

Dosering

Då ritonavir doseras som farmakokinetisk förstärkare med andra proteashämmare måste produktresumén för den specifika proteashämmaren läsas.

Följande HIV-1 proteashämmare har blivit godkända för användning tillsammans med ritonavir som farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare vid följande doser.

Vuxna

Atazanavir 300 mg en gång dagligen tillsammans med ritonavir 100 mg en gång dagligen. Fosamprenavir 700 mg två gånger dagligen tillsammans med ritonavir 100 mg två gånger dagligen.

Lopinavir formulerad tillsammans med ritonavir (lopinavir/ritonavir 400 mg/100 mg eller 800 mg/200 mg).

Tipranavir 500 mg två gånger dagligen tillsammans med ritonavir 200 mg två gånger dagligen. Tipranavir tillsammans med ritonavir ska inte användas hos behandlingsnaiva patienter.

Darunavir 600 mg två gånger dagligen tillsammans med ritonavir 100 mg två gånger dagligen

hos antiretroviralt (ART) erfarna patienter. Darunavir 800 mg en gång dagligen tillsammans med ritonavir 100 mg en gång dagligen kan användas hos vissa ART-erfarna patienter. Vänligen läs produktresumén för Darunavir för mer information om dosering en gång dagligen hos ART- erfarna patienter.

Darunavir 800 mg en gång dagligen tillsammans med ritonavir 100 mg en gång dagligen hos ART-naiva patienter.

Pediatrisk population Ritonavir rekommenderas för barn 2 år och äldre. För fler dosrekommendationer hänvisas till produktinformation av andra proteashämmare som är godkända att administreras tillsammans med ritonavir.

Särskilda patientgrupper

Äldre Farmakokinetisk data visar att dosjustering inte är nödvändigt för äldre patienter (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt njurfunktion Eftersom ritonavir primärt metaboliseras i levern, kan ritonavir vara lämpligt att med försiktighet användas som farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare för patienter med njurinsufficiens, beroende på vilken proteashämmare som ritonavir kombineras med. Då njurclearance av ritonavir är försumbar, förväntas inte någon minskning av total clearance hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion Ritonavir ska inte ges som en farmokokinetisk förstärkare till patienter med dekompenserad leversjukdom (se avsnitt Kontraindikationer). I avsaknad av farmakokinetiska studier hos patienter med stabil, svårt nedsatt leverfunktion (Child Pugh Grade C) utan dekompensation, bör försiktighet iakttagas då ritonavir används som en farmokokinetisk förstärkare eftersom ökade nivåer av den proteashämmare som ges samtidigt kan uppstå. Specifika rekommendationer för användning av ritonavir som en farmokokinetisk förstärkare hos patienter med nedsatt leverfunktion är beroende av den proteashämmare som ges samtidigt. Produktresumén för den proteashämmare som ges samtidigt bör läsas för specifik doseringsinformation hos denna patientpopulation.

Pediatrisk population Säkerhet och effekt för Norvir för barn under 2 år har inte fastställts. Tillgänglig information finns i avsnitt Farmakodynamik och Farmakokinetik men ingen doseringsrekommendation kan fastställas.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Ritonavir ska inte ges till patienter med dekompenserad leversjukdom.

In vitro- och in vivo studier har visat att ritonavir är en potent hämmare av CYP3A- och CYP2D6- medierade biotransformationer. Den enzymmodulerande effekten av ritonavir kan vara dosberoende (se avsnitt Farmakodynamik). Följande läkemedel är kontraindicerade vid användning tillsammans med ritonavir, och såvida inget annan nämns är kontraindikationen baserad på potentialen för ritonavir att hämma metabolismen av det läkemedel som administreras samtidigt, vilket resulterar i en ökad exponering för det läkemedel som ges samtidigt samt en ökad risk för biverkningar.

Läkemedelsklass Läkemedel inom Orsak

klass

Ökad eller minskad nivå av samtidigt administrerade läkemedel

1-Adrenoreceptor- Alfuzosin Ökade plasmakoncentrationer av alfuzosin, antagonister vilket kan leda till allvarlig hypotension (se

avsnitt Interaktioner).

Analgetika Petidin, propoxifen Ökade plasmakoncentrationer av norpetidin och

propoxifen. Ökar därmed risken för allvarlig andningsdepression eller hematologiska avvikelser eller andra allvarliga biverkningar av dessa medel.

Kärlvidgande Ranolazin Ökade plasmakoncentrationer av ranolazin, läkemedel vilket kan öka risken för allvarliga och/eller

livshotande reaktioner (se avsitt 4.5).

Cancerläkemedel Neratinib Ökade plasmakoncentrationer av neratinib

vilket kan öka risken för allvarliga och/eller livshotande reaktioner inklusive levertoxicitet (se avsnitt Interaktioner).

Venetoklax Ökade plasmakoncentrationer av venetoklax.

Ökad risk för tumörlyssyndrom vid

dosinitiering och under dostitreringsfasen (se avsnitt Interaktioner).

Antiarytmika Amiodaron, bepridil, Ökade plasmakoncentrationer av amiodaron,

dronedaron, enkainid, bepridil, dronedaron, enkainid, flekainid, flekainid, propafenon, propafenon, kinidin. Ökar därmed risken för kinidin arytmi eller andra allvarliga biverkningar av dessa medel.

Antibiotika Fusidinsyra Ökade plasmakoncentrationer av fusidinsyra

och ritonavir.

Antihistaminer Astemizol, terfenadin Ökade plasmakoncentrationer av astemizol och

terfenadin. Ökar därmed risken för allvarliga arytmier av dessa medel.

Giktmedel Kolkicin Risk för allvarliga och/eller livshotande

reaktioner hos patienter med nedsatt njur- och/eller leverfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).

Antipsykotika/ Lurasidon Ökade plasmakoncentrationer av lurasidon, Neuroleptikum vilket kan öka risken för allvarliga och/eller

livshotande reaktioner (se avsnitt Interaktioner).

Klozapin, pimozid Ökade plasmakoncentrationer av klozapin och

pimozid. Ökar därmed risken för allvarliga hematologiska avvikelser eller andra allvarliga biverkningar av dessa medel.

Quetiapin Ökade plasmakoncentrationer av quetiapin som

kan leda till koma. Administrering tillsammans med quetiapin är kontraindicerad (se avsnitt Interaktioner).

Ergotderivat Dihydroergotamin, Ökade plasmakoncentrationer av ergotderivat

ergonovin, ergotamin, som leder till akut ergotamintoxicitet, inklusive metylergonovin vasospasm och ischemi.

Motilitetsstimulerande Cisaprid Ökade plasmakoncentrationer av cisaprid. Ökar medel därmed risken för allvarlig arytmi med detta

medel.

Lipidmodifierande medel

HMG Co-A Lovastatin, simvastatin Ökade plasmakoncentrationer av lovastatin och Reduktashämmare simvastatin; ökar därmed risken för myopati inklusive rabdomyolys (se avsnitt Interaktioner).

Hämmare av Lomitapid Ökade plasmakoncentrationer av lomitapid (se mikrosomalt triglycerid avsnitt Interaktioner).

Transferprotein (mttp)

PDE5 hämmare Avanafil Ökade plasmakoncentrationer av avanafil (se

avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).

Sildenafil Kontraindicerad då den enbart används för

patienter med pulmonell arteriell hypertoni (PAH). Ökar plasmakoncentrationerna av sildenafil och ökar därmed risken för sildenafil- associerade biverkningar (vilka inkluderar hypotension och synkope). Se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner för samtidig administrering av sildenafil hos patienter med erektil dysfunktion.

Vardenafil Ökade plasmakoncentrationer av vardenafil (se

avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).

Lugnande medel Klorazepat, diazepam, Ökade plasmakoncentrationer av klorazepat,

estazolam, flurazepam, diazepam, estazolam, flurazepam, oralt oralt midazolam och midazolam och triazolam. Därmed ökar risken triazolam för extrem sedering och andningsdepression av

dessa medel. (Gällande försiktighet för parenteralt administrerat midazolam, se avsnitt Interaktioner).

Minskad nivå av ritonavir Naturläkemedel Johannesört Naturläkemedel innehållande Johannesört

(Hypericum perforatum) på grund av risken av minskade plasmakoncentrationer och minskad klinisk effekt av ritonavir (se avsnitt Interaktioner).

Indikationer

Ritonavir är indicerat som farmakokinetisk förstärkare av proteashämmare som ges samtidigt som en del av antiretroviral kombinationsterapi hos patienter (vuxna samt barn äldre än 2 år) med infektion orsakad av humant immunbristvirus typ 1 (HIV-1) (se avsnitt Dosering, Varningar och försiktighet, Farmakodynamik och Farmakokinetik).

Varningar och försiktighet

Allmänt

Ritonavir används som farmakokinetisk förstärkare med andra proteashämmare. Samtliga detaljer gällande varning och försiktighet som är relevant för den specifika proteashämmaren bör övervägas och därför bör produktresumén för den specifika proteashämmaren läsas.

Ritonavir är inte ett botemedel för HIV-1-infektion eller AIDS. Patienter som får ritonavir eller någon annan antiretroviral behandling kan fortsätta att utveckla opportunistiska infektioner och andra komplikationer av en HIV-1-infektion. Därför ska patienter följas noga av läkare med erfarenhet av behandling av patienter med HIV-associerade sjukdomar.

Patienter med andra samtidiga tillstånd

Patienter med kronisk diarré eller malabsorption

Noggrann uppföljning rekommenderas vid förekomst av diarré. Den relativt höga frekvensen av diarré under behandlingen med ritonavir kan försämra absorptionen och effekten (på grund av sänkt compliance) av ritonavir eller annat samtidigt administrerat läkemedel. Allvarlig och ihållande kräkning och/eller diarré i samband med användning av ritonavir kan också påverka njurfunktionen. Det är tillrådligt att övervaka njurfunktionen hos patienter med försämrad njurfunktion.

Hemofili

Fall av ökad blödning inklusive spontant hudhematom och hemartros har rapporterats hos patienter med hemofili typ A och B, vilka behandlats med proteashämmare. Till vissa av dessa patienter gavs tillägg av faktor VIII. I mer än hälften av de rapporterade fallen fortsattes behandlingen med proteashämmare, alternativt återinsattes behandlingen om den avbrutits. Ett orsakssamband har anförts men verkningsmekanismen har inte klarlagts. Patienter med blödarsjuka skall därför göras uppmärksamma på risken för ökad blödningsbenägenhet.

Vikt och metabola parametrar

Viktökning och ökade nivåer av lipider och glukos i blodet kan förekomma under antiretroviral behandling. Sådana förändringar kan delvis ha samband med sjukdomskontroll och livsstil. Vad gäller lipider finns det i vissa fall belägg för en behandlingseffekt medan det inte finns några starka belägg för ett samband mellan viktökning och någon viss behandling. Beträffande övervakning av lipider och glukos i blodet hänvisas till etablerade riktlinjer för HIV-behandling. Lipidrubbningar ska behandlas på ett kliniskt lämpligt sätt.

Pankreatit

Pankreatit bör övervägas vid kliniska symptom (illamående, kräkningar, buksmärta) eller avvikelser i laboratorievärden (som till exempel förhöjda serumlipas- eller amylasvärden), vilka tyder på pankreatit. Patienter som uppvisar dessa symptom bör utvärderas och Norvirbehandlingen avbrytas om diagnosen pankreatit ställs (se avsnitt Biverkningar).

Immunrekonstitutionssyndrom

Hos HIV-infekterade patienter med svår immunbrist vid tidpunkten för insättande av antiretroviral kombinationsterapi (CART), kan en inflammatorisk reaktion på asymtomatiska eller kvarvarande opportunistiska patogener uppstå och orsaka allvarliga kliniska tillstånd eller förvärrande av symptom. Vanligtvis har sådana reaktioner observerats inom de första veckorna eller månaderna efter insättande av antiretroviral kombinationsterapi. Relevanta exempel är cytomegalovirus-retinit, generella och/eller fokala mykobakteriella infektioner och Pneumocystis jiroveci pneumoni. Varje symptom på inflammation skall utredas och behandling påbörjas vid behov.

Autoimmuna sjukdomar (såsom Graves sjukdom och autoimmun hepatit) har också rapporterats under immunrekonstitution; dock varierar rapporteringstiden till insjuknande, vilket kan inträffa många månader efter att behandlingen har påbörjats.

Leversjukdom

Ritonavir skall inte ges till patienter med dekompenserad leversjukdom (se avsnitt Dosering). Patienter med kronisk hepatit B eller C som behandlas med antiretroviral kombinationsterapi löper en ökad risk för allvarliga och potentiellt livshotande leverbiverkningar. Om samtidig antiviral terapi mot hepatit B eller C pågår, se även den relevanta produktinformationen för dessa medicinska preparat.

Patienter med en tidigare existerande leverdysfunktion, inklusive kronisk aktiv hepatit, har vid antiretroviral kombinationsbehandling en ökad frekvens av abnormaliteter av leverfunktionen och bör övervakas enligt gällande praxis. Om det finns belägg för en försämrad leversjukdom hos dessa patienter måste man överväga om behandlingen ska avbrytas.

Njursjukdom

Då njurclearance av ritonavir är försumbar, förväntas ej totalt clearance sjunka vid njurinsufficiens (se även avsnitt Dosering).

Njursvikt, nedsatt njurfunktion, förhöjt kreatinin, hypofosfatemi, proximal tubulär skada (inklusive Fanconis syndrom) har rapporterats i samband med användning av tenofovirdisoproxilfumarat (DF) i klinisk användning (se avsnitt Biverkningar).

Osteonekros

Även om etiologin anses vara beroende av flera faktorer (inklusive kortikosteroid-användning, alkoholkonsumtion, svår immunsuppression, högre kroppsmassa), så har fall av osteonekros rapporterats främst hos patienter med framskriden HIV-sjukdom och/eller långvarig exponering för antiretroviral kombinationsterapi (CART). Patienter ska rådas att söka läkare ifall de får ledvärk, stelhet i lederna eller svårighet att röra sig.

Förlängning i pr intervallet

Ritonavir har visat sig orsaka måttliga asymtomatiska förlängningar av PR intervallet hos en del friska frivilliga. Sällsynta rapporter av 2:a eller 3:e gradens atrioventrikulärt block hos patienter med underliggande strukturell hjärtsjukdom och befintliga avvikelser i retledningssystemet eller hos patienter som har fått läkemedel kända för att förlänga PR intervallet (såsom verapamil eller atazanavir) har rapporterats hos patienter som fått ritonavir. Ritonavir ska användas med försiktighet hos dessa patienter (se avsnitt Farmakodynamik).

Interaktioner med andra läkemedel

Hiv-proteashämmare som ges samtidigt med ritonavir

Interaktionsprofilerna av HIV-proteashämmare som administreras samtidigt med låga doser av ritonavir, är beroende av den specifika proteashämmaren som administreras samtidigt.

För en beskrivning av mekanismerna och de potentiella mekanismerna som bidrar till interaktionsprofilen för proteashämmaren, se avsnitt Interaktioner. Läs även produktresumén för den specifika boostrade proteashämmaren.

Tipranavir

Samtidig administrering av tipranavir med 200 mg ritonavir har associerats med rapporter av klinisk hepatit och dekompensation av levern inklusive några dödsfall. Extra övervakning ska ske hos patienter med kronisk hepatit B- eller hepatit C-infektion, eftersom dessa patienter löper större risk att få levertoxicitet.

Doser av ritonavir lägre än 200 mg två gånger dagligen bör inte användas då de kan påverka effekt- profilen av kombinationen.

Fosamprenavir

Samtidig administrering av fosamprenavir och ritonavirdoser högre än 100 mg två gånger dagligen har inte utvärderats kliniskt. Användningen av högre doser ritonavir kan förändra säkerhetsprofilen av kombinationen och rekommenderas därmed inte.

Atazanavir

Samtidig administrering av atazanavir och ritonavirdoser högre än 100 mg en gång dagligen har inte utvärderats kliniskt. Användningen av högre doser ritonavir kan förändra säkerhetsprofilen av atazanavir (hjärteffekter, hyperbilirubinemi) och rekommenderas därmed inte. Endast vid samtidig administrering av atazanavir med ritonavir kan en dosökning till 200 mg en gång dagligen övervägas vid behandling med efavirenz under noggrann klinisk monitorering. Läs produktresumén för atazanavir för mer information.

Andra icke-antiretrovirala läkemedel som ges samtidigt med ritonavir

Följande varning och försiktighetsmått skall övervägas om ritonavir används som ett antiretroviralt medel. När ritonavir används som farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare vid nivåerna 100 mg och 200 mg kan det inte antagas att följande varningar och försiktighetsmått gäller. När

, inklusive Cushing’s syndrom och adrenal suppression (se avsnitt Interaktioner).

Förskrivning av ritonavir till patienter som använder trazodon bör ske med särskild försiktighet. Trazodon är ett CYP3A4-substrat och vid samtidig administrering med ritonavir förväntas trazodonnivåerna att öka. Biverkningar som illamående, yrsel, hypotension och synkope har observerats i singel-dos interaktionsstudier på friska frivilliga (se avsnitt Interaktioner).

Rivaroxaban

Det rekommenderas inte att använda ritonavir hos patienter som får rivaroxaban, på grund av risken för ökad blödning (se avsnitt Interaktioner).

Riociguat

Samtidig användning av ritonavir rekommenderas inte på grund av risken för ökad exponering för riociguat (se avsnitt Interaktioner).

Vorapaxar

Samtidig användning av ritonavir rekommenderas inte på grund av risken för ökad exponering för vorapaxar (se avsnitt Interaktioner).

Bedakilin

Starka CYP3A4-hämmare, så som proteashämmare, kan öka exponeringen av bedakilin vilket potentiellt kan öka risken för bedakilin-relaterade biverkningar. Därför ska kombinationen av bedakilin med ritonavir undvikas. Om nyttan däremot överväger risken, måste samtidig administrering av bedakilin med ritonavir ske med försiktighet. Mer frekvent elektrokardiogrammonitorering och monitorering av transaminaser rekommenderas (se avsnitt Interaktioner och bedakilins produktresumé).

Delamanid

Samtidig administrering av delamanid och en stark CYP3A-hämmare (ritonavir) kan öka exponeringen för en delamanidmetabolit, vilket har associerats med QTc-förlängning. Om samtidig administrering av delamanid och ritonavir bedöms vara nödvändig, rekommenderas därför mycket frekvent elektrokardiogrammonitorering under hela behandlingsperioden med delamanid (se avsnitt Interaktioner och produktresumén för delamanid).

Natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Biverkningar i samband med användning av ritonavir som en farmakokinetisk förstärkare är beroende av den proteashämmaren som administreras samtidigt. För information om biverkningar hänvisas till produktresumén för den proteashämmare som administreras samtidigt.

Biverkningar hos vuxna patienter i kliniska studier och efter marknadsföring

De vanligast rapporterade biverkningarna hos patienter som fått ritonavir enbart eller i kombination med andra antiretrovirala läkemedel var gastrointestinala (inklusive diarré, illamående, kräkningar, buksmärta (övre och nedre)), neurologiska störningar (inklusive parestesi och oral parestesi) samt trötthet/asteni.

Biverkningar med ”ingen känd frekvens” identifierades via uppföljning efter att Norvir godkänts för

Magtarmkanalen Mycket vanlig

Vanlig
Buksmärta (övre och nedre), illamående,
diarré (även svår med elektrolytrubbning),
kräkning, dyspepsi

Anorexi, flatulens, munsår, gastrointestinal
blödning, gastroesofageal refluxsjukdom,
pankreatit
Lever och gallvägar Vanlig Hepatit (inklusive förhöjt ASAT, ALAT,
GGT), ökat blodbilirubin (inklusive gulsot)
Hud och subkutan vävnad
Mycket vanlig
Vanlig
Sällsynt
Muskuloskeletala systemet och
bindväv
Mycket vanlig

Vanlig
Artralgi och ryggsmärta

Myosit, rabdomyolos, myalgi,
myopati/förhöjt CPK
Njurar och urinvägar Vanlig
Mindre vanlig

Ingen känd
frekvens
Ökad urinering, njurbesvär (t ex oliguri,
förhöjt kreatinin)

Akut njursvikt

Nefrolitiasis

Reproduktionsorgan och
bröstkörtel
Vanlig Menorragi
Allmänna symptom och/eller
symtom vid administreringsstället
Mycket vanlig

Vanlig
Trötthet inklusive asteni, hudrodnad,
värmekänsla

Feber, viktnedgång
Undersökningar Vanlig

Mindre vanlig
Förhöjt amylas, minskat fritt och totalt
tyroxin

Förhöjt glukos, förhöjt magnesium, förhöjt
alkaliskt fosfatas

Beskrivning av utvalda biverkningar

Levertransaminasstegring överstigande 5 gånger den övre normalgränsen, klinisk hepatit och gulsot har förekommit hos patienter som fått ritonavir enbart eller i kombination med andra antiretrovirala läkemedel.

Metabola parametrar

Viktökning och ökade nivåer av lipider och glukos i blodet kan förekomma under antiretroviral behandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hos HIV-infekterade patienter med svår immunbrist vid tidpunkten för insättande av antiretroviral kombinationsterapi (CART), kan en inflammatorisk reaktion mot asymtomatiska eller kvarvarande opportunistiska infektioner uppstå. Autoimmuna sjukdomar (såsom Graves sjukdom och autoimmun hepatit) har också rapporterats; dock varierar rapporteringstiden till insjuknande, vilket kan inträffa många månader efter att behandlingen har påbörjats (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pankreatit har observerats hos patienter vid ritonavirbehandling, inklusive de patienter som utvecklade hypertriglyceridemi. Några fall med dödlig utgång har observerats. Patienter med avancerad HIV sjukdom kan riskera få förhöjda trilyceridnivåer samt pankreatit (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Fall av osteonekros har rapporterats, speciellt hos patienter med kända riskfaktorer, framskriden HIV- sjukdom eller långvarig exponering för antiretroviral kombinationsbehandling (CART). Frekvensen av detta är okänd (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pediatrisk population

Säkerhetsprofilen av Norvir hos barn 2 år och äldre liknar den säkerhetsprofil som finns för vuxna.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakodynamik

Farmakoterapeutisk grupp: Virushämmande medel för systemiskt bruk, proteashämmare, ATC-kod: J05AE03

Farmakokinetisk förstärkning med ritonavir baseras på ritonavirs aktivitet som en potent hämmare av CYP3A-medierad metabolism. Graden av förstärkning påverkas av den samtidigt administrerade proteashämmarens metaboliseringsväg och påverkan av den samtidigt administrerade proteashämmaren på ritonavirs metabolism. Maximal inhibering av metabolismen av den samtidigt administrerade proteashämamren nås oftast med ritonavir doser på 100 mg till 200 mg dagligen och är beroende av den proteashämmaren som administreras samtidigt.

Ritonavir är en peroralt aktiv peptidomimetisk hämmare av HIV-1 och HIV-2 aspartylproteaser. En hämning av HIV-proteas gör enzymet oförmöget att omsätta gag-pol-polyproteinprekursorn vilket leder till bildandet av morfologiskt omogna HIV-partiklar, som inte kan påbörja nya infektionscykler. Ritonavir har en selektiv affinitet för HIV-proteas och hämmar obetydligt aktiviteten av humana aspartylproteaser.

För ytterligare information om effekten av ritonavir på den samtidigt administrerade proteashämmarens metabolism, se avsnitt Interaktioner och hänvisa till produktresumén för den samtidigt administrerade proteashämmaren.

Effekter på elektrokardiogram

QTcF-intervallet utvärderades i en randomiserad, placebo och aktiv (moxifloxacin 400 mg en gång dagligen) kontrollerad crossover-studie hos 45 friska vuxna, med 10 mätningar över 12 timmar på dag

3. Högsta skillnaden i medelvärde för QTcF (95% övre konfidensintervallet) från placebo var 5,5 (7,6) för ritonavir 400 mg två gånger dagligen. Exponering för ritonavir på dag 3 var ungefär 1,5 gånger högre än det som sågs med dosen 600 mg två gånger dagligen vid steady state. Inga personer fick en ökning av QTcF  60 msek från baslinjen eller ett QTcF intervall som överskred den potentiellt kliniska relevanta tröskeln av 500 msek.

Måttliga förlängningar av PR-intervall sågs även hos personer som fick ritonavir i samma studie på dag 3. Under 12-timmarsperiod efter dosintag av ritonavir ökade PR-intervallet med i medeltal 11,0- 24,0 msek. Högsta PR-intervallet var 252 msek och inget andra eller tredje gradens hjärtblockad sågs (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Resistens

Ritonavir-resistenta isolat av HIV-1 har selekterats in vitro och isolerad från patienter behandlade med terapeutiska doser av ritonavir.

En sänkning i den antiretrovirala aktiviteten av ritonavir är primärt associerad med proteasmutationerna V82A/F/T/S och I84V. Ackumulering av andra mutationer i proteasgenen (inklusive på positionerna 20, 33, 36, 46, 54, 71, och 90) kan också bidra till ritonavirresistens. Då mutationer associerade med ritonvirresistensen ackumuleras, kan känsligheten för vissa andra proteashämmare minska på grund av korsresistens. Produktresumén för andra proteashämmare eller officiella kontinuerliga uppdateringar skall läsas för specifik information gällande proteasmutationer associerade med minskat svar till dessa medel.

Kliniska farmakodynamiska data

Ritonavir utvecklades och godkändes ursprungligen med en maximal daglig dos på 1 200 mg dagligen som ett fristående antiretroviralt medel. Nuvarande behandlingsriktlinjer rekommenderar att ritonavir används som en farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare vid lägre dagliga doser, och används oftast vid doser på 100 till 200 mg/dag. Produktresumérna för proteashämmarna som ges samtidigt beskriver den kliniska utvecklingen för ritonavirs användning som en farmakokinetisk förstärkare.

Pediatrisk population

En öppen klinisk studie avslutad 1998 i HIV-infekterade, kliniskt stabila barn visade en signifikant skillnad (p = 0,03) i mätbara RNA-nivåer till förmån för trippelterapi (ritonavir, zidovudin och lamivudin) efter 48 veckors behandling.

I en studie avslutad 2003, fick 50 HIV-1 infekterade, proteashämmar- och lamivudinnaiva barn i åldern 4 veckor till 2 år ritonavir 350 eller 450 mg/m2 var 12:e timme tillsammans med zidovudin 160 mg/m2 var 8:e timme och lamivudin 4 mg/kg var 12:e timme. I ITT (intent-to-treat)-analyser fick 72%

och 36% av patienterna en sänkning i HIV-1 RNA-plasma med  400 kopior/ml vid Vecka 16 respektive 104. Svaret var lika i båda dosregimerna och över åldrarna.

I en studie avslutad 2000, fick 76 stycken HIV-1 infekterade barn i åldern 6 mån till 12 år, proteashämmarnaiva och lamivudin- och/eller stavudinnaiva, ritonavir 350 eller 450 mg/m2 var 12:e timme tillsammans med lamivudin och stavudin. I ITT-analyser, uppnådde 50% respektive 57% av patienterna i dosgrupperna 350 och 450 mg/m2 en sänkning i plasma HIV-1 RNA till ≤ 400 kopior/ml vid vecka 48.

Läkemedelsform

Filmdragerad tablett.

Vit, oval tablett präglad med ”NK” på en sidan.

Interaktioner

Ritonavir har en hög affinitet till flera cytokrom P450 (CYP)-isoformer och kan hämma oxidation i följande rangordning: CYP3A4 > CYP2D6. Samtidig administrering av ritonavir och läkemedel som i huvudsak metaboliseras av CYP3A kan resultera i ökade plasmakoncentrationer av det andra läkemedlet, vilket kan öka eller förlänga dess terapeutiska effekt eller biverkningar. För vissa specifika läkemedel (t ex alprazolam) kan den hämmande effekten av ritonavir på CYP3A4 minska med tiden. Ritonavir har också en hög affinitet för P-glykoprotein och kan hämma detta transportprotein. Ritonavirs hämmande effekt (med eller utan andra proteashämamre) på P-gp aktivitet kan minska med tiden. (t ex digoxin och fexofenadin – se tabell nedan ’Ritonavireffekter på Icke-antiretrovirala läkemedel’). Ritonavir kan inducera glukuronidering och oxidation via CYP1A2, CYP2C8, CYP2C9 och CYP2C19 ökar därmed biotransformeringen av vissa läkemedel som metaboliseras på detta sätt och kan därmed resultera i minskad exponering för dessa läkemedel, vilket kan minska eller förkorta deras terapeutiska effekt.

Viktig information gällande läkemedelsinteraktioner då ritonavir används som farmakologisk förstärkare av andra proteashämmare finns även i produktresumén för den proteashämmare som administreras samtidigt.

Läkemedel som påverkar ritonavirnivåer

Serumnivåer av ritonavir kan reduceras vid samtidig användning av naturläkemedel innehållande johannesört (Hypericum perforatum). Detta beror på att johannesört inducerar läkemedelsmetaboliserande enzymer. Naturläkemedel, som innehåller johannesört, får därför inte användas i kombination med ritonavir. Om en patient redan tar johannesört, sätt ut johannesört och kontrollera om möjligt virusnivåerna. Nivåerna av ritonavir kan öka vid utsättande av johannesört. Ritonavirdosen kan behöva justeras. Den inducerande effekten kan bestå minst 2 veckor efter utsättandet av behandling med johannesört (se avsnitt Kontraindikationer).

Serumnivåer av ritonavir kan påverkas av vissa läkemedel som administreras samtidigt (t ex fenytoin och rifampicin). Dessa interaktioner finns beskrivna i läkemedelsinteraktionstabellen nedan.

Läkemedel som påverkas vid användning av ritonavir

Interaktioner mellan ritonavir och proteashämmare, andra antiretrovirala medel än proteashämmare och andra ickeantiretrovirala läkemedel är listade i tabellen nedan. Denna lista är inte avsedd att vara heltäckande eller fullständig. Se produktresumé för respektive läkemedel.

Läkemedelsinteraktioner – Ritonavir med proteashämmare

Samtidigt Dos av Dos av Utvärderat AUC Cmin administrerat samtidigt Norvir läkemedel läkemedel administrerat (mg)

läkemedel (mg)

Atazanavir 300 q24h 100 q24h Atazanavir ↑ 86% ↑ 11-faldig Atazanavir1 ↑ 2- ↑ 3-7-

faldig faldig

Ritonavir ökar serumnivåerna av atazanavir som ett resultat av

CYP3A4 inhibering. Kliniska studier bekräftar säkerhet och effekt av 300 mg atazanavir en gång dagligen tillsammans med ritonavir 100 mg en gång dagligen hos behandlingserfarna patienter. För mer

Information hänvisas läkare till produktresumén för atazanavir.

Darunavir 600, singel 100 q12h Darunavir ↑ 14-

faldig

Ritonavir ökar serumnivåerna av darunavir på grund av en hämning

av CYP3A. Darunavir måste ges tillsammans med ritonavir för att säkerställa dess terapeutiska effekt. Ritonavirdoser högre än 100 mg två gånger dagligen har inte studerats med darunavir. För ytterligare

Information hänvisas till produktresumén för darunavir.

Fosamprenavir 700 q12h 100 q12h Amprenavir ↑ 2,4- ↑ 11-faldig

faldig

Ritonavir ökar serumnivåerna av amprenavir (från fosamprenavir)

som ett resultat av CYP3A4 inhibering. Fosamprenavir måste ges tillsammans med ritonavir för att få terapeutisk effekt. Kliniska studier bekräftar säkerhet och effekt av fosamprenavir 700 mg två gånger dagligen tillsammans med ritonavir 100 mg två gånger dagligen. Ritonavirdoser högre än 100 mg två gånger dagligen har inte studerats med fosamprenavir. För mer information hänvisas läkare till produktresumén för fosamprenavir.

Indinavir 800 q12h 100 q12h Indinavir2 ↑ ND

178%

Ritonavir ↑ 72% ND Ritonavir ökar serumnivåerna av indinavir som ett resultat av

CYP3A4 inhibering. Lämpliga doser för denna kombination, med avseende på effekt och säkerhet, är inte säkerställda. Minimal fördel av ritonavir-medierad farmakokinetisk förstärkning nås med doser högre än 100 mg två gånger dagligen. Vid de fall då man ger ritonavir (100 mg två gånger dagligen) tillsammans med indinavir (800 mg två gånger dagligen) krävs försiktighet då risken för nefrolitiasis kan vara förhöjd.

Nelfinavir 1250 q12h 100 q12h Nelfinavir ↑ 20 ND

till 39%

Ritonavir ökar serumnivåerna av nelfinavir som ett resultat av

CYP3A4 inhibering. Lämpliga doser för denna kombination, med avseende för effekt och säkerhet har inte blivit säkerställd. Minimal fördel av ritonavirmedierad farmakokinetisk förstärkning nås med

Doser högre än 100 mg två gånger dagligen.

Tipranavir 500 q12h 200 q12h Tipranavir ↑ 11- ↑ 29-faldig

faldig

Ritonavir ↓ 40% ND Ritonavir ökar serumnivåerna av tipranavir på grund av en hämning

av CYP3A. Tipranavir måste ges med låga doser av ritonavir för att säkerställa den terapeutiska effekten. Ritonavirdoser lägre än 200 mg två gånger dagligen skall inte användas tillsammans med tipranavir då de kan riskera effekten av kombinationen. För mer information hänvisas läkare till produktresumén för tipranavir.

ND: Ej bekräftat.

1. Baserat på en jämförande korsstudie med enbart 400 mg amprenavir en gång dagligen.

2. Baserat på en jämförande korsstudie med enbart 800 mg indinavir tre gånger dagligen.

Läkemedelsinteraktioner – Ritonavir med antiretroviralt läkemedel, andra än

proteashämmare

Samtidigt Dos av Dos av Utvärdera AUC Cmin administre samtidigt Norvir (mg) t rat administrerat läkemedel läkemedel läkemedel (mg)

Maravirok 100 q12h 100 q12h Maravirok ↑ 161% ↑ 28% Ritonavir ökar serumnivåerna av maravirok på grund av en hämning på

CYP3A. Maravirok kan ges tillsammans med ritonavir för att öka exponeringen av maravirok. För ytterligare information hänvisas till produktresumén för maravirok.

Raltegravir 400 100 q12h Raltegravir ↓ 16% ↓ 1%

singeldos

Samtidig administrering av ritonavir och raltegravir resulterar i en mindre

sänkning av raltegravir nivåerna.

Ritonavir effekter på icke-antiretrovirala läkemedel som administreras samtidigt

Samtidigt administrerat Dos av Dos av Effekt på Effekt på läkemedel samtidigt Norvir samtidigt samtidigt

administrerat (mg) administrerat administrerat läkemedel läkemedels läkemedels (mg) AUC Cmax

Alfa 1- Adrenoreceptorantagonist

Alfuzosin Ritonavir som administreras samtidigt ökar troligen

plasmakoncentrationerna av alfuzosin och är därför kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Amfetaminderivat

Amfetamin Ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel inhiberar

troligen CYP2D6 och som ett resultat förväntas den öka koncentrationerna av amfetamin och dess derivat. Noggrann övervakning av den terapeutiska effekten och biverkningar rekommenderas när dessa läkemedel ges samtidigt med antiretrovirala doser av ritonavir (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Analgetika

Buprenorfin 16 q24h 100 q12h ↑ 57% ↑ 77% Norbuprenorfin ↑ 33% ↑ 108% Glukuronid metaboliter  

Ökningarna av plasmanivåer av buprenorfin och dess aktiva metabolit ledde inte till någon klinisk signifikant farmakodynamisk förändring i en grupp av opioidtoleranta patienter. Dosjustering av buprenorfin eller ritonavir är troligen inte nödvändig då dessa ges tillsammans. Då ritonavir används i kombination med andra proteashämmare och buprenorfin bör doseringsanvisning i produktresumén läsas för den proteashämmare som ges samtidigt.

Petidin, propoxifen Ritonavir som administreras samtidigt höjer troligen

plasmakoncentrationerna av norpetidin och propoxifen och är därför kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Fentanyl Ritonavir doserat som farmakokinetisk förstärkare av andra

proteashämmare eller som ett antiretroviralt läkemedel inhiberar CYP3A4 och förväntas öka plasmakoncentrationer av fentanyl. Noggrann övervakning av den terapeutiska effekten och biverkningar (inklusive andningsdepression)

Rekommenderas när fentanyl ges samtidigt med ritonavir.

Metadon1 5, singeldos 500 q12h, ↓ 36% ↓ 38% Ökade metadondoser kan vara nödvändigt vid samtidig

administrering med ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel eller farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare på grund av induktion av glukuronidering.

Dosjustering bör övervägas baserat på patientens kliniska svar på metadonbehandling.

Morfin Morfinnivåer kan minska på grund av induktion av

glukuronidering av samtidigt administrerat ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel eller farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare.

Kärlvidgande läkemedel Ranolazin På grund av CYP3A-hämning orsakad av ritonavir förväntas

koncentrationen av ranolazin öka. Samtidig administrering med ranolazin är kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Antiarytmika

Amiodaron, bepridil, Ritonavir som ges samtidigt höjer troligen dronedaron, enkainid, plasmakoncentrationerna av amiodaron, bepridil, dronedaron, flekainid, propafenon, kinidin enkainid, flekainid, propafenon och kinidin och är därför

kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Digoxin 0,5 singel IV- 300 q12h, 3 dagar ↑ 86% ND

dos

0,4 singel 200 q12h, ↑ 22% 

oraldos 13dagar

Denna interaktion kan bero på en modifiering av P-

glykoprotein medierad digoxin efflux av ritonavir doserat som ett antiretroviral läkemedel eller som farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare. Förhöjda digoxinnivåer som ses hos patienter som ges ritonavir kan minska med tiden då induktion utvecklas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Astmamedel

Teofyllin1 3 mg/kg q8h 500 ↓ 43% ↓ 32%

q12h

En ökad dos av teofyllin kan krävas vid samtidig

administrering med ritonavir, på grund av CYP1A2 induktion.

Cancerläkemedel och kinashämmare

20 mg, 200 q12h/1h ↑ 48% ↑ 39%

Afatinib

enkeldos innan 40 mg, 200 q12h/ ↑ 19% ↑ 4% enkeldos samtidigt 40 mg, 200 q12h/6h ↑ 11% ↑ 5% enkeldos efter Serumkoncentrationerna kan öka på grund av hämning av bröstcancerresistensprotein (BCRP) och akut hämning av P- gp, orsakad av ritonavir. Graden av ökning av AUC och Cmax beror på tidpunkten för administrering av ritonavir. Administrering av afatinib med ritonavir ska göras med försiktighet (se produktresumén för afatinib). Biverkningar förknippade med afatinib ska bevakas.

Serumkoncentrationerna kan öka på grund av CYP3A4-

Abemaciklib

hämning orsakad av ritonavir.

Samtidig administrering av abemaciklib och ritonavir bör undvikas. Om samtidig administrering bedöms som oundviklig, se produktresumén för abemaciklib för dosjusteringsrekommendationer. Biverkningar förknippade med abemaciklib ska bevakas.

Apalutamid är en måttlig till stark CYP3A4-inducerare och

Apalutamid

detta kan leda till minskad exponering av ritonavir och potentiell förlust av virologiskt svar. Dessutom kan serumkoncentrationer av apalutamid öka vid samtidig administrering av ritonavir vilket, kan leda till allvarliga biverkningar, inklusive kramper.

Samtidig användning av ritonavir och apalutamid rekommenderas inte.

Serumkoncentrationerna kan öka på grund av hämning av

Ceritinib

CYP3A och P-gp, orsakad av ritonavir. Administrering av ceritinib med ritonavir ska göras med försiktighet. Se produktresumén för ceritinib för dosjusteringsrekommendationer. Biverkningar förknippade med ceritinib ska bevakas.

Serumkoncentrationerna kan öka vid samtidig administrering

Dasatinib, nilotinib, vinkristin,

med ritonavir som resulterar i en risk för ökat antal

vinblastin

biverkningar.

Serumkoncentrationer kan öka vid samtidig administrering

Enkorafenib

med ritonavir vilket kan öka risken för toxicitet, inklusive risk för allvarliga biverkningar som förlängt QT-intervall. Samtidig administrering av enkorafenib och ritonavir bör undvikas. Om nyttan att använda ritonavir tillsammans med enkorafenib överväger risken, ska patienter övervakas noggrant med avseende på säkerhet.

Samtidig administrering av fostamatinib och Kaletra kan öka

Fostamatinib

exponeringen för R406, metaboliten av fostamatinib, vilket resulterar i dosrelaterade biverkningar som levertoxicitet, neutropeni, hypertoni eller diarré. Läs produktresumén för fostamatinib för rekommendationer om dosreduktion om sådana biverkningar uppstår.

Serumkoncentrationen av ibrutinib kan öka på grund av

Ibrutinib

CYP3A-hämning orsakad av ritonavir, som resluterar i ökad risk för toxicitet inklusive risk för tumörlyssyndrom.

Samtidig administrering av ibrutinib och ritonavir bör undvikas. Om nyttan att använda ritonavir överväger riskerna så skall ibrutinib-dosen reduceras till 140 mg och patienten skall noga monitoreras för eventuell toxicitet.

Serumkoncentrationerna kan öka på grund av CYP3A4-

Neratinib

hämning orsakad av ritonavir.

Samtidig användning av neratinib med ritonavir är kontraindicerat på grund av allvarliga och/eller livshotande potentiella reaktioner inklusive levertoxicitet (se avsnitt Kontraindikationer).

Serumkoncentrationerna kan öka på grund av CYP3A-

Venetoklax

hämning av ritonavir, som resulterar i ökad risk för tumörlyssyndrom vid dosinitiering och under dostitreringsfasen (se avsnitt Kontraindikationer och produktresumén för venetoklax).

För patienter som har slutfört dostitreringsfasen och dagligen tar samma dos av venetoklax, ska dosen venetoklax minskas med minst 75 % vid samtidig användning med en stark CYP3A-hämmare (se produktresumén för venetoklax för doseringsanvisning).

Antikoagulantia

Dabigatranetexilat Serumkoncentrationerna kan öka på grund av P-gp Edoxaban hämning orsakad av ritonavir. Klinisk monitorering

och/eller dosreduktion av direktverkande oralt antikoagulantium (DOAK) ska övervägas när ett DOAK som transporteras av P-gp men inte metoboliseras av CYP3A4, inklusive dabigatranetexilat och edoxaban,

Administreras samtidigt med ritonavir

Rivaroxaban 10, 600 q12h ↑ 153% ↑ 55%

singeldos

Hämning av CYP3A och P-gp leder till ökade

plasmanivåer och farmakodynamiska effekter av rivaroxaban som kan leda till en ökad blödningsrisk.

Därför rekommenderas inte användning av ritonavir till patienter som får rivaroxaban.

Vorapaxar Serumkoncentrationerna kan öka på grund av hämning av

CYP3A, orsakad av ritonavir. Samtidig administrering av vorapaxar och ritonavir rekommenderas inte (se avsnitt Varningar och försiktighet och produktresumén för vorapaxar).

Warfarin 5, singeldos 400 S-Warfarin q12h ↑ 9% ↓ 9% R-Warfarin ↓ 33% ↔ Induktion av CYP1A2 och CYP2C9 ledde till sänkta

nivåer av R-warfarin medan låg farmakokinetisk effekt märktes på S-warfarin då de administrerades tillsammans med ritonavir. Sänkta R-warfarin nivåer kan leda till sänkt antikoagulation, därför rekommenderas att antikoagulationsparametrarna övervakas då warfarin administreras samtidigt med ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel eller som farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare.

Antikonvulsiva

Karbamazepin Ritonavir doserat som farmakokinetisk förstärkare av

andra proteashämmare eller som ett antiretroviralt läkemedel inhiberar CYP3A4 och förväntas höja plasmakoncentrationerna av karbamazepin. Noggrann övervakning av den terapeutiska effekten och biverkningar rekommenderas när karbamazepin ges samtidigt med ritonavir.

Divalproex, lamotrigin, fenytoin Ritonavir doserat som farmakokinetisk förstärkare av

andra proteashämmare eller som ett antiretroviralt läkemedel inducerar oxidation via CYP2C9 och glukuronidering och förväntas som ett resultat sänka plasmakoncentrationer av antikonvulsiva. Noggrann övervakning av serumnivåerna eller terapeutiska effekter rekommenderas då dessa läkemedel administreras tillsammans med ritonavir. Fenytoin kan sänka serumnivåer av ritonavir.

Antidepressiva

Amitriptylin, fluoxetin, Ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel imipramin, nortriptylin, inhiberar troligen CYP2D6 och förväntas som ett resultat paroxetin, sertralin öka koncentrationerna av imipramin, amitriptylin,

nortriptylin, fluoxetin, paroxetin eller sertralin. Noggrann övervakning av den terapeutiska effekten och biverkningar rekommenderas när dessa läkemedel ges samtidigt med

Antiretrovirala doser av ritonavir (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Desipramin 100 singel 500 q12h ↑ 145% ↑ 22%

oraldos

AUC och Cmax av 2-hydroxmetaboliten reducerades 15

respektive 67%. Dosreducering av desipramin rekommenderas vid samtidig administrering med ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel.

Trazodon 50, 200 ↑ 2,4-faldig ↑ 34%

singeldos q12h

En ökad frekvens av trazodon-relaterade biverkningar sågs

när den adminsitrerades samtidigt med ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel eller som farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare. Om trazodon administreras samtidigt med ritonavir, skall kombinationen användas med försiktighet genom att initiera trazodon vid den lägsta dosen och övervaka för kliniskt svar och tolerabilitet.

Giktmedel

Kolkicin Koncentrationen av kolkicin förväntas öka vid samtidig

administrering av ritonavir.

Livshotande och dödliga läkemedelsinteraktioner har rapporterats hos patienter med nedsatt njur- och/eller leverfunktion som behandlats med kolkicin och ritonavir (hämning av CYP3A4 och P-gp), se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet. Se produktresumén för kolkicin.

Antihistaminer

Astemizol, terfenadin Ritonavir som administreras samtidigt höjer troligen

plasmakoncentrationerna av astemizol och terfenadin och är därför kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Fexofenadin Ritonavir kan modifiera P-glykoproteinmedierad

fexofenadin efflux då den doseras som ett antiretroviralt läkemedel eller som farmkaokinetisk förstärkare av andra proteashämmare vilket resulterar i ökade koncentrationer av fexofenadin. Ökade fexofenadinnivåer kan minska över tiden då induktion utvecklas.

Loratadin Ritonavir doserat som farmakokinetisk förstärkare av

andra proteashämmare eller som ett antiretroviralt läkemedel inhiberar CYP3A och förväntas öka plasmakoncentrationerna av loratadin. Noggrann övervakning av den terapeutiska effekten och biverkningar rekommenderas när loratadin ges samtidigt med ritonavir.

Antibiotikum

Fusidinsyra Ritonavir som administreras samtidigt ökar troligen

plasmakoncentrationerna av både fusidinsyra och ritonavir

Och är därför kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Rifabutin1 150 500 q12h, ↑ 4-faldig ↑ 2,5-faldig dagligen

25-O-desacetyl rifabutin ↑ 38-faldig ↑ 16-faldig metabolit Sänkning av rifabutin dosen till 150 mg 3 gånger per vecka

kan vara lämpligt för vissa proteashämmare när de administreras samtidigt med ritonavir som farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare. Produktresumén för den proteashämmare som administreras samtidigt skall läsas för exakta rekommendationer. Hänsyn skall tas till generella riktlinjer gällande lämplig behandling av tuberkulos hos HIV-infekterade patienter.

Rifampicin Trots att rifampicin kan inducera metabolism av ritonavir,

visar begränsad data att när höga doser av ritonavir (600 mg två gånger dagligen) administeras tillsammans med rifampicin är den förstärkta inducerade effekten av rifampicin (vid sidan av den som ritonavir själv ger) liten och har troligen inte någon klinisk relevant effekt på ritonavirnivåer vid högdos ritonavir. Effekten av ritonavir på rifampicin är inte känd.

Vorikonazol 200 q12h 100 q12h ↓ 39% ↓ 24% Samtidig administrering av vorikonazol och ritonavir

doserat som farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare skall undvikas, såvida inte nyttan med vorikonazol överväger riskerna för patienten.

Atovakvon Ritonavir doserad som farmakokinetisk förstärkare av

andra proteashämmare eller som ett antiretroviralt läkemedel inducerar glukuronidering som förväntas reducera plasmakoncentrationerna av atovakvon.

Noggrann monitorering av serumnivåerna eller terapeutiska effekter rekommenderas då atovakvon administreras samtidigt med ritonavir.

Bedakilin Det finns inga tillgängliga interaktionsstudier med enbart

ritonavir. I en interaktionsstudie med singeldos bedakilin och flerdos lopinavir/ritonavir ökade bedakilins AUC med 22%. Denna ökning beror sannolikt på ritonavir och en mer uttalad effekt kan observeras under långvarig samtidig administrering. På grund av risken för bedakilinrelaterade biverkningar ska samtidig administrering undvikas. Om nyttan överväger risken måste samtidig administrering av bedakilin med ritonavir ske med försiktighet. Mer frekvent elektrokardiogrammonitorering och monitorering av transaminaser rekommenderas (se avsnitt Varningar och försiktighet och

Bedakilins produktresumé).

Klaritromycin 500 q12h, 200 q8h ↑ 77% ↑ 31%

14-OH klaritromycinmetabolit ↓ 100% ↓ 99% På grund av det stora terapeutiska fönstret av klaritromycin

bör ingen dosreducering vara nödvändig hos patienter med normal njurfunktion. Klaritromycindoser större än 1 g per dag ska inte administreras samtidigt med ritonavir doserat som ett antiretroviral läkemedel eller som farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare. För patienter med njursvikt bör en dosreducering av klaritromycin övervägas:

för patienter med kreatininclearance 30 till 60 ml/min skall dosen reduceras med 50%, för patienter med kreatininclearance lägre än 30 ml/min skall dosen reduceras med 75%.

Delamanid Det finns inga tillgängliga interaktionsstudier med enbart

ritonavir. I en läkemedelsinteraktionsstudie med friska frivilliga, med 100 mg delamanid två gånger dagligen och 400/100 mg lopinavir/ritonavir två gånger dagligen i 14 dagar, ökade exponeringen för delamanidmetaboliten DM- 6705 med 30%. Om samtidig administrering av delamanid och ritonavir bedöms vara nödvändig rekommenderas mycket frekvent elektrokardiogrammonitorering under hela behandlingsperioden med delamanid, på grund av risk för QTc-förlängning associerad med DM-6705 (se avsnitt Varningar och försiktighet och produktresumén för delamanid).

Erytromycin, itrakonazol Ritonavir doserat som farmakokinetisk förstärkare av

andra proteashämmare eller som ett antiretroviralt läkemedel inhiberar CYP3A4 och förväntas öka plasmakoncentrationer av erytromycin och itrakonazol.

Noggrann monitorering av den terapeutiska effekten och biverkningar rekommenderas när erytromycin eller

Itrakonazol ges tillsammans med ritonavir.

Ketokonazol 200 500 ↑ 3,4-faldig ↑ 55%

dagligen q12h

Ritonavir inhiberar CYP3A-medierad metabolism av

ketokonazol. På grund av en ökad frekvens av gastrointestinala och leverbiverkningar, bör en dossänkning av ketokonazol övervägas när den ges samtidigt med ritonavir doserat som farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare eller som ett

Antiretroviralt läkemedel.

Sulfametoxazol/Trimetoprim2 800/160, 500 ↓ 20% / ↑ 20% ↔

singeldos q12h

Dosändring av sulfametoxazole/trimetoprim under

pågående ritonavirbehandling är inte nödvändigt.

Antipsykotika/Neuroleptika

Clozapin, pimozid Samtidig administrering med ritonavir förväntas resultera i

ökade plasmakoncentrationer av clozapin eller pimozid och är därför kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Haloperidol, risperidon, Ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel tioridazin inhiberar troligen CYP2D6 och ökar därmed

koncentrationerna av haloperidol, risperidon och tioridazin.

Noggrann övervakning av den terapeutiska effekten och biverkningar rekommenderas när dessa läkemedel ges samtidigt med ritonavir som ett antiretroviralt läkemedel.

Lurasidon På grund av CYP3A-hämning orsakad av ritonavir

förväntas koncentrationen av lurasidon öka. Samtidig administrering med lurasidon är kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Quetiapin På grund av CYP3A-hämning av ritonavir, förväntas

koncentrationerna av quetiapin öka. Samtidig administrering av ritonavir och quetiapin är kontraindicerat eftersom quetiapin-relaterad toxicitet kan öka (se avsnitt Kontraindikationer).

β2-agonist (långverkande)

Ritonavir hämmar CYP3A4 och som ett resultat förväntas

Salmeterol

en synbar ökning i plasmakoncentrationer av salmeterol.

Därför rekommenderas inte samtidig användning.

Kalciumflödeshämmare

Amlodipin, diltiazem, nifedipin Ritonavir doserat som farmakokinetisk förstärkare av

andra proteashämmare eller som ett antiretroviralt läkemedel inhiberar CYP3A4 och förväntas höja plasmakoncentrationerna av kalciumkanalantagonister.

Noggrann övervakning av den terapeutiska effekten och biverkningar rekommenderas när dessa läkemedel ges samtidigt med ritonavir.

Endotelinantagonister

Bosentan Samtidig administrering av bosentan och ritonavir kan öka

den maximala koncentrationen (Cmax) av bosentan vid steady state och arean under kurvan (AUC).

Riociguat Serumkoncentrationerna kan öka på grund av hämning av

CYP3A och P-gp, orsakad av ritonavir. Samtidig administrering av riociguat och ritonavir rekommenderas inte (se avsnitt Varningar och försiktighet och produktresumén för riociguat).

Ergotderivat

Dihydroergotamin, ergonovin, Samtidig administrering av ritonavir förväntas höja ergotamin, methylergonovin plasmakoncentrationerna av ergotderivat och är därför

kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Motilitetstimulerande medel

Cisaprid Samtidig administrering av ritonavir resulterar troligen i

förhöjda plasmakoncentrationer av cisaprid och är därför kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Hcv direktverkande antivirala medel

Glekaprevir/pibrentasvir Serumkoncentrationerna kan öka på grund av P-

glykoprotein, BCRP och OATP1B-hämning orsakad av ritonavir.

Samtidig administrering av glekaprevir/pibrentasvir och ritonavir är inte rekommenderat på grund av ökad risk för ALAT-höjningar associerade med ökad glekaprevirexponering.

HCV-proteashämmare

Simeprevir 200 qd 100 q12h ↑ 7,2-gånger ↑ 4,7-gånger Ritonavir ökar plasmakoncentrationen av simeprevir på

grund av CYP3A4-inhibering. Samtidig administrering av ritonavir med simeprevir rekommenderas inte.

HMG Co-A Reduktashämmare

Atorvastatin, Fluvastatin, HMG-CoA reduktashämmare vilka är mycket beroende av Lovastatin, Pravstatin, CYP3A metabolism, såsom lovastatin och simvastatin, Rosuvastatin, Simvastatin förväntas ha markant förhöjda plasmakoncentrationer då

de ges samtidigt med ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel eller som farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare. Eftersom ökade koncentrationer av lovastatin och simvastatin kan predisponera patienter för myopati inklusive rabdomyolys, är kombinationen av dessa läkemedel tillsammans med ritonavir kontraindicerad (se avsnitt Kontraindikationer). Atorvastatin är mindre beroende av CYP3A för metabolism.

Elimineringen av rosuvastatin är inte beroende av CYP3A, emellertid har en ökning i rosuvastatinexponering rapporterats då ritonavir ges samtidigt. Orsaken till denna interaktion är inte känd men kan bero på en transporthämning. Vid användning tillsammans med ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel eller som farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare, skall de lägsta möjliga doserna av atorvastatin eller rosuvastatin administreras. Metabolismen av pravastatin och fluvastatin är inte CYP3A-beroende, och interaktioner med ritonavir förväntas inte. Om behandling med en HMG-CoA reduktashämmare är indikerad, rekommenderas pravastatin eller fluvastatin.

Hormonella preventivmedel

Etinylestradiol 50 µg 500 q12h ↓ 40% ↓ 32%

singeldos

På grund av minskade etinylestradiol-koncentrationer bör

barriär- eller andra icke-hormonella preventivmetoder övervägas vid samtidig ritonaviranvändning doserat som antiretroviralt läkemedel eller farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare. Ritonavir kan förändra blödningsprofilen i livmodern och reducera effekten hos östrogenbaserade orala preventivmedel (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Immunosupressiva

Ciclosporin, takrolimus, Ritonavir doserat som farmakokinetisk förstärkare av everolimus andra proteashämmare eller som ett antiretroviralt

läkemedel inhiberar CYP3A4 och förväntas öka plasmakoncentrationer av ciclosporin, takrolimus eller everolimus. Noggrann övervakning av den terapeutiska effekten och biverkningar rekommenderas när dessa läkemedel ges samtidigt med ritonavir.

Lipidmodifierande medel

Lomitapid CYP3A4-hämmare ökar exponeringen av lomitapid och

starka hämmare kan ge en 27-faldig ökning av exponeringen. Koncentrationerna av lomitapid förväntas öka på grund av CYP3A-hämning av ritonavir. Samtidig användning av ritonavir med lomitapid är kontraindicerat (se produktresumén för lomitapid) (se avsnitt Kontraindikationer).

Fosfodiesterashämmare (PDE5)

Avanafil 50, singeldos 600 q12h ↑ 13-faldig ↑ 2,4-

faldig

Användning av avanafil tillsammans med ritonavir är

Kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Sildenafil 100, 500 q12h ↑ 11-faldig ↑ 4-faldig

singeldos

Samtidig administrering av sildenafil för behandling av

erektil dysfunktion och ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel eller som farmakokinetisk förstärkare ska ske med försiktighet och inte i några fall ska sildenafildoser överstiga 25 mg under 48 timmar (se även avsnitt Varningar och försiktighet). Samtidig användning av sildenafil tillsammans med ritonavir är kontraindicerat hos

Patienter med lungarteriell hypertoni (se avsnitt Kontraindikationer).

Tadalafil 20, 200 q12h ↑ 124% ↔

singeldos

Samtidig användning av tadalafil för behandling av erektil

dysfunktion och ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel eller som farmakokinetisk förstärkare ska ske med försiktighet och med sänkta doser på högst 10 mg tadalafil var 72 timme samt med ökad biverkningsövervakning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Se produktresumén för tadalafil vid samtidig användning av tadalafil och ritonavir hos patienter med

Pulmonell arteriell hypertoni.

Vardenafil 5, singeldos 600 q12h ↑ 49-faldig ↑ 13-faldig Samtidig administrering av vardenafil med ritonavir är

kontraindicerad (se avsnitt Kontraindikationer).

Sederande/lugnande

Klorazepat, diazepam, estazolam, Samtidig administrering med ritonavir förväntas höja flurazepam, oralt och parenteralt plasmakoncentrationerna av klorazepat, diazepam, midazolam estazolam och flurazepam och är därför kontraindicerad

(se avsnitt Kontraindikationer). Midazolam metaboliseras i stor omfattning av CYP3A4. Samtidig administrering med ritonavir kan orsaka en stor koncentrationsökning av denna benzodiazepin. Ingen interaktionsstudie har gjorts för att undersöka samtidig administrering av ritonavir och benzodiazepiner. Baserat på data för andra CYP3A4- hämmare, förväntas plasmakoncentrationerna av midazolam vara markant högre då midazolam ges oralt.

Ritonavir ska på grund av detta inte ges samtidigt med oralt administrerat midazolam (se avsnitt Kontraindikationer) och samtidig administrering av ritonavir och parenteralt midazolam ska ske med försiktighet. Data från samtidig användning av parenteralt midazolam med andra proteashämmare visar på en möjlig 3-4-faldig ökning i plasmanivåer av midazolam.

Om ritonavir ges samtidigt med parenteralt midazolam, ska detta ske på en intensivvårdsavdelning eller liknande, vilken kan säkerställa noggrann övervakning och lämplig medicinsk åtgärd vid andningsdepression och/eller förlängd sedering. Dosjustering av midazolam bör övervägas, speciellt om mer än en enstaka dos midazolam

Administreras.

Triazolam 0,125 200, 4 ↑ >20-faldig ↑ 87%

singeldos doser

Samtidig administrering av ritonavir resulterar troligen i

ökade plasmakoncentrationer för triazolam och är därför

Kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Petidin 50 oral 500 q12h ↓ 62% ↓ 59% singeldos Norpetidin metabolit ↑ 47% ↑ 87% Användningen av petidin och ritonavir är kontraindicerat

på grund av en ökad koncentration av metaboliten norpetidin, vilken har både analgetisk och CNS- stimulerande aktivitet. Förhöjda norpetidin koncentrationer kan öka risken av CNS effekter (t ex kramper), se avsnitt Kontraindikationer.

Alprazolam 1, singeldos 200 q12h, ↑ 2,5-faldig ↔

2 dagar

500 q12h, ↓ 12% ↓ 16%

10 dagar

Alprazolammetabolism var inhiberad efter introduktion av

ritonavir. Efter ritonavir användning i 10 dagar sågs ingen inhiberande effekt av ritonavir. Försiktighet krävs under de första dagarna då alprazolam administreras tillsammans med ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel eller som farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare, innan induktion av alprazolammetabolism utvecklas.

Buspiron Ritonavir doserat som farmakokinetisk förstärkare av

andra proteashämmare eller som ett antiretroviralt läkemedel inhiberar CYP3A och förväntas höja plasmakoncentrationerna av buspiron. Noggrann övervakning av den terapeutiska effekten och biverkningar rekommenderas när buspiron ges samtidigt med ritonavir.

Sömnmedel

Zolpidem 5 200, 4 doser ↑ 28% ↑ 22% Zolpidem och ritonavir kan administreras tillsammans med

noggrann övervakning för kraftiga sedativa effekter.

Rökavvänjningsmedel

Bupropion 150 100 q12h ↓ 22% ↓ 21% 150 600 q12h ↓ 66% ↓ 62%

Bupropion metaboliseras i huvudsak av CYP2B6. Samtidig administrering av bupropion tillsammans med upprepade doser av ritonavir förväntas sänka bupropionnivåerna.

Dessa effekter tros bero på induktion av bupropionmetabolism. Då ritonavir också har visat sig hämma CYP2B6 in vitro så ska den rekommenderade dosen av bupropion inte överskridas. I motsats till långtidsadministrering av ritonavir så fanns det ingen märkbar interaktion med bupropion efter en kort tids administrering av låga doser av ritonavir (200 mg två gånger dagligen i 2 dagar), vilket kan tyda på att sänkningar i bupropionkoncentrationer kanske inte initieras förrän efter åtskilliga dagar efter påbörjad samtidig administrering med ritonavir.

Steroider

Inhalerbart, injicerbart eller Kortikosteroida systemeffekter inklusive Cushing's intranasalt flutikasonpropionat, syndrom och adrenal suppression (kortisol plasmanivåerna budesonid, triamcinolon noterades ha sänkts 86% i ovannämnda studie) har rapporterats hos patienter som fått ritonavir och

administrerats inhalerat eller intranasalt flutikasonpropionat; liknande effekter kan även uppstå med andra kortikosteroider som metaboliseras via CYP3A t ex budesonid och triamcinolon. Samtidig användning av ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel eller som farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare och dessa glukokortikoider rekommenderas därför inte såvida inte nyttan överväger riskerna för systemeffekter av kortikosteroiderna (se avsnitt Varningar och försiktighet). En dossänkning av glukokortikoiden bör övervägas med noggrann övervakning av lokala och systemiska effekter, eller byte till en glukokortikoid som inte är ett substrat för CYP3A4 (t ex beklometason). Vid utsättande av glukokortikoider krävs progressiv dosreducering över en längre period.

Dexametason Ritonavir doserat som farmakokinetisk förstärkare av

andra proteashämmare eller ett antiretroviralt läkemedel inhiberar CYP3A och förväntas öka plasmakoncentrationerna av dexametason. Noggrann övervakning av den terapeutiska effekten och biverkningar rekommenderas när dexametason administreras samtidigt

Med ritonavir.

Prednisolon 20 200 q12h ↑ 28% ↑ 9% Noggrann monitorering av de terapeutiska effekterna och

biverkningar rekommenderas då prednisolon administreras samtidigt med ritonavir.

AUC för metaboliten prednisolon ökade med 37 och 28% efter 4 respektive 14 dagar ritonavir.

Thyreoideahormonsubstitution

Levotyroxin Efter marknadsföring har fall som indikerar en potentiell

interaktion mellan ritonavirhaltiga läkemedel och levotyroxin rapporterats. Sköldkörtelstimulerande hormon (TSH) ska övervakas hos patienter som behandlas med levotyroxin åtminstone den första månaden efter påbörjad och/eller avslutad ritonavirbehandling.

ND: Ej utvärderat

1. Baserat på en parallell gruppjämförelse

2. Sulfametoxazol administrerades tillsammans med trimetoprim.

Kardiella och neurologiska händelser har rapporterats när ritonavir administrerats tillsammans med disopyramid, mexiletin eller nefazodon. Möjlig läkemedelsinteraktion kan inte uteslutas.

Förutom interaktionerna ovan, eftersom ritonavir är i hög grad proteinbundet, ska risken för ökade terapeutiska och toxiska effekter beroende på s.k. proteinbindningsbortträngning av samtidigt administrerade läkemedel beaktas.

Viktig information gällande läkemedelsinteraktioner då ritonavir doseras som farmakokinetisk förstärkare av andra proteashämmare finns även i produktresumén för den proteashämmaren som ges samtidigt.

Protonpumpshämmare och H2-receptor antagonister Protonpumpshämmare och H2-receptor antagonister (t ex omeprazol eller ranitidin) kan minska koncentrationerna för proteashämmare som ges samtidigt. För specifik information gällande påverkan vid samtidig administrering av syrareducerande ämnen hänvisas till produktresumén för den proteashämmare som ges samtidigt. Baserat på interaktionsstudier med ritonavir boostrad proteashämmare (lopinavir/ritonavir, atazanavir), så påverkar inte samtidig administrering av omeprazol eller ranitidin ritonavirs effekt som farmakokinetisk förstärkare trots en liten förändring i exponering (ungefär 6 - 18%).

Graviditet och amning

Graviditet

Ett stort antal (6100 födslar) gravida kvinnor exponerades för ritonavir under graviditet; av dessa exponerades 2800 under den första trimestern. Dessa data refererar i huvudsak till exponeringar då ritonavir används i kombinationsterapi och inte som terapeutiska ritonavir-doser utan i lägre doser som en farmakokinetisk förstärkare till andra proteashämmare. Dessa data indikerar ingen ökning i antal missbildningar i jämförelse med observerad förekomst i populationsbaserade övervakningssystem över missbildningar. Djurdata har visat reproduktionstoxicitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Norvir kan användas under graviditet om det är kliniskt nödvändigt.

Ritonavir interagerar med orala preventivmedel, så att effekterna av dessa kan minska. Därför bör en alternativ, effektiv och säker preventivmedelsmetod användas under behandling.

Amning

Begränsad publicerad data visar att ritonavir finns i bröstmjölk.

Det finns ingen information om effekterna av ritonavir på det ammande spädbarnet eller om läkemedlets effekt på mjölkproduktionen. På grund av risken för (1) överföring av HIV (hos HIV- negativa spädbarn), (2) utveckling av virusresistens (hos HIV-positiva spädbarn) och (3) allvarliga biverkningar hos ett ammande barn, ska kvinnor som lever med HIV inte amma sina spädbarn om de får Norvir.

Fertilitet

Uppgifter saknas om effekten av ritonavir på fertiliteten hos människa. Djurstudier tyder inte på skadliga effekter av ritonavir på fertilitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Trafik och maskiner

Inga studier av effekterna på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner har utförts. Yrsel är en känd biverkning som bör beaktas vid bilkörning eller användning av maskiner.

Överdosering

Symtom

Erfarenheten av akut överdosering av ritonavir hos människa är begränsad. En patient i en klinisk studie tog 1 500 mg ritonavir per dag i två dagar och rapporterade parestesier, som försvann när dosen minskades. Ett fall av njursvikt med eosinofili har rapporterats.

Toxiska effekter på mus och råtta inklusive sänkt aktivitet, ataxi, dyspné och tremor.

Hantering

Det finns ingen specifik antidot vid överdosering av ritonavir. Behandling vid överdos av ritonavir bör bestå av allmänt understödjande åtgärder inklusive kontroll av vitalfunktionerna och observation av patientens kliniska status. Beroende på substansens löslighetsegenskaper och möjlighet till transintestinal elimination föreslås att överdoseringen behandlas med sköljning av magsäcken och tillförsel av aktivt kol. Eftersom ritonavir i stor utsträckning metaboliseras i levern och är höggradigt proteinbundet är det osannolikt att dialys framgångsrikt skulle avlägsna läkemedlet.

Farmakokinetik

Absorption

Det finns ingen parenteral formulering av ritonavir, därför har graden av absorption och absoluta biotillgängligheten inte utvärderats. Farmakokinetiken av ritonavir vid upprepade doseringar studerades hos icke-fastande HIV-infekterade vuxna frivilliga. Vid upprepade doseringar är ritonavir ackumulering något mindre än förväntat, jämfört med en enkeldos, på grund av tid och dosrelaterad ökning i oralt clearance (Cl/F). Dalvärdet på koncentrationen av ritonavir minskar över tiden, möjligtvis beroende på enzyminduktion, men verkade stabiliseras vid slutet av 2 veckor. Tiden till maxkoncentration (Tmax) var konstant vid ungefär 4 timmar med ökande dos. Medelvärdet på njurclearance blev lägre än 0,1 l/h och var relativt konstant genom doserna.

De studerade farmakokinetiska parametrarna med varierande doseringschema med ensamt ritonavir visas i tabellen nedan. Plasmakoncentrationer av ritonavir efter en singeldos 100 mg tablett är liknande de som ses vid 100 mg mjuka gelatinkapslar tillsammans med mat.

Ritonavir doseringsschema

100 mg en 100 mg två 200 mg en 200 mg två

gång dagligen gånger gång dagligen gånger

dagligen1 dagligen

Cmax (g /ml) 0,84  0,39 0,89 3,4  1,3 4,5  1,3 Cdalvärde (g /ml) 0,08  0,04 0,22 0,16  0,10 0,6  0,2 AUC12 eller 24 (g 6,6  2,4 6,2 20,0  5,6 21,92  6,48 •h/ml) t½ (h) ~5 ~5 ~4 ~8

Cl/f (l/h) 17,2  6,6 16,1 10,8  3,1 10,0  3,2

1 Värden uttrycks som geometriska medelvärden. Notera: ritonavir doserades efter en måltid för alla beskrivna scheman.

Den farmakokinetiska interaktionen mellan ritonavir och indinavir utvärderades i fem grupper med friska vuxna frivilliga i en randomiserad, öppen studie med flera doser. Vid steady-state ökade ritonavir koncentrationen av indinavir i plasma med en ökning av arean under kurvan (AUC) på upp till 475 % och en ökning av maximal koncentration (Cmax) på upp till 110 %.

I en studie för att utvärdera den farmakokinetiska interaktionen mellan ritonavir och saquinavir hos friska frivilliga i sex grupper i en crossover-studie med singeldos resulterade samtidig administrering av ritonavir och saquinavir i en > 50-faldig ökning av AUC och en 22-faldig ökning av Cmax för saquinavir.

Effekt av föda på oral absorption

Mat sänker biotillgängliheten något av Norvir tabletter. Administrering av en singeldos 100 mg Norvir tabletter tillsammans med en måltid innehållande måttligt med fett (857 kcal, 31% kalorier från fett) eller en måltid med högt fettinnehåll (907 kcal, 52% av kalorierna från fett) associerades med en sänkning av ritonavir AUC och Cmax på i snitt 20-23%.

Distribution

Den skenbara distributionsvolymen (VB/F) av ritonavir är ungefär 20 - 40 l efter en enkeldos på 600 mg. Proteinbindningen av ritonavir i humanplasma är ungefär 98 - 99% och är konstant över koncentrationerna 1,0 – 100 g /ml. Ritonavir binder till surt alfa-1-glykoprotein (AAG) och humant serumalbumin (HSA) med jämförbar affinitet.

Vävnadsdistribution studerad med 14C-märkt ritonavir i råtta visade att de högsta koncentrationerna återfinns i levern, binjurar, pankreas, njurar och tyroidea. Vävnads/plasma-kvoter på ungefär 1 mätt i lymfnoder i råtta visar på att ritonavir fördelar sig i lymfvävnad. Ritonavir penetrerar hjärnan minimalt.

Metabolism

Ritonavir metaboliserades i största del av cytokrom P450–systemet i levern, i huvudsak av CYP3A isozymfamiljen och till en mindre del av isoformen CYP2D6. Djurstudier likväl som in vitro experiment med mänskliga levermikrosomer visade att ritonavir i huvudsak genomgick oxidativ metabolism. Fyra ritonavir metaboliter har identifierats i människa. Isopropyltiazol oxidations metaboliten (M-2) är den huvudsakliga metaboliten och har antiviral aktivitet liknande modersubstansen. AUC för M-2 metaboliten var dock ungefär 3% av AUC för modersubstansen.

Låga doser av ritonavir har visat sig ha en djupgående effekt på andra proteashämmares farmakokinetik (och andra ämnen metaboliserade via CYP3A4) och andra proteashämmare kan kanske påverka farmakokinetiken av ritonavir (se avsnitt Interaktioner).

Eliminering

Studier i människa med radioaktivt märkt ritonavir visade att eliminering av ritonavir i huvudsak sker via lever och galla; ungefär 86% av det radiomärkta återfanns i avföring, delar av detta förväntas vara oupptaget ritonavir. I dessa studier var inte njureliminering en huvudsaklig väg för eliminering av ritonavir. Detta överensstämde med fynden i djurstudier.

Särskilda patientgrupper

Inga märkbara skillnader i AUC eller Cmax sågs mellan män och kvinnor. Ritonavirs farmakokinetiska parametrar var inte statistiskt signifikant påverkade av kroppsvikt eller kroppsmassa. Patienter som är 50 - 70 år och får 100 mg tillsammans med lopinavir eller i högre doser i frånvaro av andra proteashämmare, uppvisar en liknande exponering av ritonavir i plasma som den som ses hos yngre vuxna.

Patienter med nedsatt leverfunktion Efter upprepade doseringar av ritonavir till friska frivilliga (500 mg två gånger dagligen) och patienter med mild till måttlig leverfunktionsnedsättning (Child Pugh Class A and B, 400 mg två gånger dagligen) var det ingen skillnad mellan grupperna gällande ritonavirexponering efter dosnormalisering.

Patienter med nedsatt njurfunktion Ritonavir farmakokinetiska parametrar har inte studerats i patienter med försämrad njurfunktion. Eftersom renalt ritonavirclearance är försumbart, förväntas inga förändringar i totalt ritonavirclearance hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Pediatrisk population Ritonavirs farmakokinetik vid steady-state har utvärderats hos HIV-infekterade barn över 2 års ålder, som fått doser varierande från 250 mg/m2 två gånger dagligen till 400 mg/m2 två gånger dagligen. Uppnådda ritonavirkoncentrationer efter 350 till 400 mg/m2 två gånger dagligen hos pediatriska patienter var jämförbara med de som uppnåddes hos vuxna efter 600 mg (cirka 330 mg/m2) två gånger dagligen. Över dosgrupperna var oral clearance (CL/F/m2) ungefär 1,5 till 1,7 gånger snabbare i pediatriska patienter över 2 år jämfört med vuxna patienter.

Ritonavirs steady-state farmakokinetiska parametrar utvärderades hos HIV-infekterade barn under 2 års ålder som fick doser från 350 mg/m² till 450 mg/m² två gånger dagligen.

Ritonavirkoncentrationer i denna studie var högst varierande och något lägre än de som uppnåddes hos vuxna som fick 600 mg (ungefär 330 mg/m²) två gånger dagligen. Över dosgrupperna så sjönk oralt ritonavirclearance (CL/F/m2) med åldern, med medianvärden mellan 9,0 l/h/m2 hos barn yngre än 3 månader, 7,8 l/h/m2 hos barn mellan 3 och 6 månader och 4,4 l/h/m2 hos barn mellan 6 och 24 månader.

Förpackningar 0

Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.

Inga förpackningar visas med dina nuvarande sökinställningar.