.

Fenorol

Selektiva β2-stimulerande medel

Aktiva substanser Formoterol, Formoterolfumaratdihydrat

Styrka och beredningsform
Receptbelagt

Alla avsnitt

Dosering

Användning av högre doser än vad som vanligen behövs för en patient under mer än 2 dagar per vecka är ett tecken på suboptimal sjukdomskontroll och underhållsbehandlingen bör omprövas.

Fenorol rekommenderas inte för användning på barn under 6 år beroende på otillräckliga uppgifter beträffande säkerhet och effekt.

Astma

Vid astma kan Fenorol användas en till två gånger dagligen (underhållsbehandling) och som vid behovs- medicinering för att underlätta akuta bronkobstruktiva symptom.

Vuxna >18 år:

Vid behovs-medicinering: 1 inhalation för att lindra akuta bronkobstruktiva symtom. Underhållsbehandling: 1 inhalation en till två gånger dagligen. En del patienter kan behöva 2 inhalationer en till två gånger dagligen.

Förebyggande av ansträngningsutlöst bronkkonstriktion: 1 inhalation innan träning.

Den dagliga dosen vid regelbunden användning bör inte överstiga 4 inhalationer. Vid behov kan ytterligare 1 till 2 kapslar per dag användas för att lindra typiska symtom, förutsatt att den rekommenderade maximala dagliga dosen på 48 mikrogram per dag inte överskrids.

Barn och ungdomar, 6 år och äldre:

Vid behovs-medicinering: 1 inhalation för att lindra akuta bronkobstruktiva symtom. Underhållsbehandling: 1 inhalation en till två gånger dagligen.

Förebyggande av ansträngningsutlöst bronkkonstriktion: 1 inhalation innan träning.

Den dagliga dosen bör inte överstiga 2 inhalationer.

Mer än 1 inhalation får ej tas vid ett enstaka tillfälle.

Barn bör använda denna produkt endast under överinseende av en vuxen.

Kol:

Underhållsbehandling: 1 inhalation en till två gånger dagligen.

Den dagliga dosen vid regelbunden användning bör inte överstiga 2 inhalationer.

Vid behov kan ytterligare inhalationer tas, utöver den regelbundna doseringen, för underlättande av symptom, upp till en maximal total daglig dos av 4 inhalationer (regelbunden plus vid behovsdosering). Mer än 2 inhalationer bör inte tas vid ett enstaka tillfälle.

Särskilda patientgrupper:

Det krävs ingen särskild dosjustering för äldre patienter. Det finns inga data tillgängliga beträffande användning av Fenorol till patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion (se även avsnitt Farmakokinetik).

Administreringssätt

Användning endast för inhalation. Kapslarna får inte sväljas.

Patienterna ska instrueras om hur de ska administrera läkemedlet korrekt.

Patienten skall ladda inhalatorn med endast en kapsel, därefter trycka in knapparna på inhalatorns sidor och därigenom perforera kapseln med nålarna. Sedan sker inhalation genom munstycket, varefter den använda kapseln kasseras.

Patienter som inte upplever att andningen förbättras bör tillfrågas om de sväljer läkemedlet i stället för att andas in det.

Fenorol är inandningsdriven, vilket betyder att när patienten inhalerar via munstycket, följer substansen med den inandade luften in i luftvägarna.

Obs! Det är viktigt att instruera patienten att andas in kraftfullt och djupt via munstycket för att säkerställa att en optimal dos tas upp.

Det är viktigt att instruera patienten att aldrig tugga på eller bita i munstycket och att aldrig använda inhalatorn om den har skadats eller om munstycket tagits av.

Det kan hända att patienten inte smakar eller känner något läkemedel vid användning av Fenorol beroende på den lilla mängd läkemedel som doseras.

Detaljerade instruktioner om användning finns med i förpackningen med varje inhalator.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot formoterol eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen

Indikationer

- Fenorol är avsett som tilläggsterapi till underhållsbehandling med inhalerade kortikosteroider för långvarig symtomatisk behandling av ihållande, måttlig till svår astma hos patienter som kräver regelbunden bronkdilaterande behandling när adekvat behandling med kortikosteroid inte är tillräcklig.

- Fenorol är avsett för barn i åldern 6 år och äldre, ungdomar och vuxna.

- Fenorol är också avsett för lindring av bronkobstruktiva symtom hos vuxna patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).

Varningar och försiktighet

Fenorol ska inte användas (och är inte tillräckligt) som förstahandsmedel vid behandling av astma.

Astmatiska patienter som kräver behandling med långverkande β2-agonister, bör även få optimalt underhållande antiinflammatorisk behandling med kortikosteroider. Patienterna skall instrueras att fortsätta ta sin antiinflammatoriska medicin efter start av behandling med Fenorol, även när symtomen minskar. Om symtomen kvarstår eller behandlingen med β2-agonister behöver ökas, tyder detta på att grundsjukdomen försämrats och motiverar en omvärdering av astmabehandlingen. Även om behandling med Fenorol kan introduceras som tilläggsbehandling när inhalationskortikosteroider inte är tillräckliga för adekvat kontroll av astmasymtom, ska inte behandling med Fenorol påbörjas under en akut svår astmaexacerbation eller vid en markant eller akut försämring av astman. Allvarliga astmarelaterade biverkningar och exacerbationer kan inträffa under behandling med Fenorol. Patienter ska uppmanas att fortsätta med behandlingen, men att uppsöka läkare om okontrollerade astmasymtom kvarstår eller förvärras efter initiering av behandling med Fenorol. När astmasymtomen är under kontroll bör man överväga en gradvis nedtrappning av dosen av Fenorol. Regelbunden uppföljning av patienterna under nedtrappningen är viktigt. Den lägsta effektiva dosen av Fenorol ska användas.

Den maximala dagliga dosen bör inte överskridas.

Säkerhet vid långtidsbehandling har inte fastställts med doser högre än 4 inhalationer per dygn för vuxna astmapatienter respektive 2 inhalationer per dygn för barn med astma samt 2 inhalationer per dygn för patienter med KOL.

Frekvent behov av medicinering (t ex profylaktisk behandling (t ex kortikosteroider och långverkande β2-agonister) för att förebygga ansträngningsutlöst bronkkonstriktion flera gånger i veckan, trots adekvat underhållsbehandling, kan vara ett tecken på otillräcklig astmakontroll, och motiverar en omvärdering av astmabehandlingen och en utvärdering av efterlevnaden.

Försiktighet skall iakttas vid behandling av patienter med tyreotoxikos, feokromocytom, hypertrof obstruktiv kardiomyopati, idiopatisk subvalvulär aortastenos, allvarlig hypertoni, aneurysm eller annan allvarlig hjärtsjukdom som ischemisk hjärtsjukdom, takyarytmi, eller svår hjärtsvikt. En justering av formoteroldosen kan övervägas.

Formoterol i sig själv kan orsaka förlängning av QTc-intervallet. Försiktighet skall iakttas vid behandling av patienter med förlängt QTc-intervall och av patienter som behandlas med läkemedel som påverkar QTc-intervallet (se avsnitt Interaktioner).

Beroende på den hyperglukemiska effekten av β2-agonister rekommenderas utökade blodglukosmätningar initialt hos patienter med diabetes.

Potentiellt allvarlig hypokalemi kan uppstå vid β2-agonist terapi. Särskild försiktighet rekommenderas vid akut, svår astma eftersom den därmed förknippade risken kan förstärkas vid hypoxi. Hypokalemin kan potentieras vid samtidig behandling med xantinderivat, steroider och diuretika. Nivåerna av serumkalium bör monitoreras. Särskild försiktighet rekommenderas om teofyllin och formoterol samtidigt ges till patienter med befintlig hjärtsjukdom.

Som vid annan inhalationsterapi skall risken för paradoxal bronkospasm övervägas. Om detta inträffar kommer patienten att uppleva en omedelbar ökning av pipande andningsljud och andfåddhet efter inhalationen, och detta ska direkt behandlas med inhalation av en snabbverkande bronkdilaterare. Behandlingen med Fenorol ska omedelbart avbrytas, patienten bedömas och vid behov alternativ behandling inledas.(se avsnitt Biverkningar).

Fenorol innehåller laktosmonohydrat, upp till 25 mg per uppmätt dos. Denna mängd orsakar normalt inga problem för laktosintoleranta personer. Patienter med sällsynta ärftliga problem med

galaktosintolerans, total laktasbrist eller malabsorption av glukos-galaktos ska inte behandlas med detta läkemedel.

Barn under 6 år skall inte behandlas med Fenorol eftersom inte tillräcklig erfarenhet finns för denna grupp.

Biverkningar

De mest frekvent rapporterade biverkningarna vid β2-agonistbehandling, såsom tremor och palpitationer, är vanligtvis milda och försvinner efter några dagars behandling.

Biverkningar för formoterol anges nedan efter organsystem och frekvens. Frekvenserna har klassificerats på följande sätt: mycket vanliga (1/10), vanliga (1/100 till <1/10), mindre vanliga (1/1 000 till <1/100), sällsynta (1/10 000 till <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

OrgansystemFrekvensLäkemedelsbiverkningar
HjärtatVanligaHjärtklappning
SällsyntaTakykardi, hjärtarrytmier t ex förmaksflimmer,
supraventrikulär takykardi, extrasystolier.
Mycket sällsyntAngina pectoris, förlängning av QTC-intervallet,
perifert ödem.
MagtarmkanalenSällsyntaIllamående, muntorrhet
ImmunsystemetSällsyntaÖverkänslighetsreaktioner t ex hypotoni,
bronkospasm, urtikaria, angioödem, pruritus,
hudutslag, hudreaktioner
Metabolism och nutritionSällsyntaHypokalemi
Mycket sällsyntHyperglukemi
Ingen kändÖkning av blodnivåer av insulin, fria fettsyror,
glycerol och ketonkroppar
Muskuloskeletala systemet och
bindväv
SällsyntaMuskelkramper, myalgi
Centrala och perifera
nervsystemet
VanligaHuvudvärk, tremor
Mycket sällsyntSmakförändringar, yrsel
Psykiska störningarSällsyntaRastlöshet, oro, nervositet, sömnstörningar
BlodkärlMycket sällsyntVariationer i blodtryck
Andningsvägar, bröstkorg och
mediastinum
SällsyntaBronkospasm, halsirritation (med hosta och heshet)
Mycket sällsyntParadoxal bronkospasm (se avsnitt Varningar och försiktighet)
Hud och subkutan vävnad:Ingen kändHudutslag

Centralnervöst stimulerande effekter i form av hyperexcitabilitet efter inhalation av β2-agonister har sporadiskt rapporterats. Dessa effekter observerades framför allt hos barn upp till 12 års ålder.

Som med all inhalationsbehandling kan paradoxal bronkospasm förekomma i mycket sällsynta fall (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Behandling med β2-agonister kan leda till en ökning av nivåerna av insulin, fria fettsyror, glycerol och ketonkroppar i blodet.

Hjälpinnehållet av laktos innehåller små mängder mjölkprotein. Dessa kan orsaka allergiska reaktioner.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta- riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan)

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala www.lakemedelsverket.se

Farmakodynamik

Farmakoterapeutisk grupp: selektiva β2-stimulerande medel, ATC-kod: R03AC13.

Formoterol är en selektiv β2-adrenoceptoragonist, som verkar avslappande på den glatta muskulaturen i bronkerna. Formoterol har sålunda en bronkdilaterande effekt hos patienter med reversibel luftvägsobstruktion. Den bronkdilaterande effekten sätter in snabbt, inom 1–3 minuter efter inhalation, och varar i genomsnitt 12 timmar efter en engångsdos.

Läkemedelsform

Inhalationspulver, hård kapsel

Hård och färglös kapsel med ca 16 mm längd innehållande vitfärgat pulver

Interaktioner

Inga specifika interaktionsstudier har utförts.

Samtidigt bruk av perorala kortikosteroider kan öka de hyperglykemiska effekterna.

Administrering av formoterol till patienter som behandlas med monoaminoxidashämmare (eller har behandlats med sådana under de närmast föregående 14 dagarna) eller tricykliska antidepressiva bör ske med försiktighet, eftersom effekten av β2-adrenerga stimulerare på hjärt-kärlsystemet kan potentieras.

Dessutom kan L-dopa, L-tyroxin, oxytocin och alkohol försämra hjärtats tolerans gentemot β2- sympatikomimetika.

Samtidig behandling med andra sympatomimetiska substanser såsom andra β2-agonister eller efedrinkan potentiera oönskade effekter av Fenorol och dostitrering kan behövas.

Samtidig behandling med xantinderivat, steroider eller diuretika såsom tiazider och loopdiuretika kan potentiera en sällsynt hypokalemisk effekt av β2-agonister. Hypokalemi kan öka benägenheten för hjärtarytmi hos patienter som behandlas med digitalisglukosider.

Det finns en teoretisk risk att samtidig användning med andra läkemedel som konstaterats förlänga QTc- intervallet kan ge upphov till en farmakodynamisk interaktion med formoterol och öka möjlig risk för ventrikulära arytmier. Exempel på sådana läkemedel är vissa antihistaminer (t ex terfenadin, astemisol, mizolastin), vissa antiarrytmika (t ex kinidin, disopyramid, prokainamid), erytromycin och tricykliska antidepressiva.

Det finns en ökad risk för arytmier hos patienter som ges anestesi med halogenerade kolväten.

Den bronkdilaterande effekten kan förstärkas genom samtidig användning av antikolinerga läkemedel.

Beta-adrenerga blockerare kan försvaga eller upphäva effekten av Fenorol. Fenorol skall därför ej ges tillsammans med beta-adrenerga blockerare (inklusive ögondroppar) såvida ej tvingande skäl föreligger.

Graviditet och amning

Fertilitet

Det finns inga kliniska data angående effekten av Fenorol på fertilitet. Dock observerades en något reducerad fertilitet hos hanråttor vid hög systemisk exponering för formoterol (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Graviditet

Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad. I djurförsök har formoterol orsakat implantationsförluster samt minskad tidig postnatal överlevnad och födelsevikt. Effekterna uppträdde vid betydligt högre systemexponeringar än de som uppnåtts under klinisk användning av formoterol. Behandling med formoterol kan övervägas under hela graviditeten om den behövs för att upprätthålla astmakontroll och om den förväntade fördelen för modern överväger eventuella risker för fostret. Risken för människa är okänd.

Amning

Informationen om utsöndringen av formoterol i bröstmjölk hos människa är otillräcklig.

Tillgängliga farmakodynamiska/toxikologiska data från djur tyder på utsöndring av formoterol i mjölk (för detaljer se 5.3). Hos råttor har små mängder formoterol detekterats i modersmjölk.

Risk för nyfödda/spädbarn kan inte uteslutas.

Ett beslut måste fattas om amningen ska läggas ned eller om behandlingen med Fenorol ska avbrytas/upphöra. Hänsyn ska därvid tas till fördelarna för barnet med amningen och nyttan av behandlingen för kvinnan

Trafik och maskiner

Fenorol påverkar ej förmågan att köra bil eller användningen av maskiner.

Överdosering

Symtom

Det finns begränsad klinisk erfarenhet av hantering av överdosering. En överdos av Fenorol kan orsaka de biverkningar som typiskt associeras med β2-mimetika: huvudvärk, darrningar, hjärtklappning. I isolerade fall har följande händelser rapporterats: takykardi, förlängning av QTc-intervallet, arytmi (inklusive ventrikulära arytmier), metabolisk acidos, hypokalemi, hyperglykemi, förändrat blodtryck, hypertension, illamående och uppkastning. I dessa fall är symptomatisk behandling indikerad.

Behandling

Övervakning är indikerat och symptomatisk behandling ska vid behov förskrivas.

I de allvarligaste fallen kan patienten behöva läggas in på sjukhus.

Användningen av kardioselektiva betablockerare kan övervägas, men endast under medicinsk övervakning och med försiktighet. Användning av betablockerare kan orsaka bronkospasm. Serumkalium ska övervakas.

Farmakokinetik

Absorption

Inhalerat formoterol absorberas snabbt. Maximal plasmakoncentration uppnås 10 minuter efter inhalation.

I studier har den genomsnittliga lungdepositionen av formoterol efter inhalation via Turbuhaler varierat mellan 28-49 % av den levererade dosen (motsvarande 21-37 % av den uppmätta dosen). Den totala systemiska tillgängligheten för den högre lungdepositionen var ca 61% av den levererade dosen (motsvarande 46% av den uppmätta dosen).

Distribution och metabolism:

Plasmaproteinbindning är cirka 50 %.

Formoterol metaboliseras via direkt glukuronidering och O-demetylering. Enzymet som katalyserar huvuddelen av O-demetyleringen, har inte identifierats. Totalt plasmaclearance och distributionsvolym har ej bestämts.

Eliminering

Större delen av dosen formoterol utsöndras i metaboliserad form. Efter inhalation med en liknande inhalator utsöndras 8–13 % av avgiven dos (motsvarande 6–10 % av uppmätt dos) formoterol ometaboliserad i urinen. Cirka 20 % av en intravenös dos utsöndras oförändrad i urinen. Den terminala halveringstiden efter inhalation uppskattas till 17 timmar.

Särskilda patientgrupper:

Effekten av minskad lever- eller njurfunktion när det gäller formoterols farmakokinetik på äldre är inte känd. Eftersom formoterol huvudsakligen eliminieras via levermetabolism, kan en ökad exponering förväntas hos patienter med svår levercirros.

Förpackningar 0

Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.

Inga förpackningar hittades.