Rapibloc

Landiolol är avsett för intravenös användning under övervakning. Endast väl kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal får administrera landiolol. Dosen av landiolol ska anpassas individuellt.

Infusionen påbörjas vanligtvis med en infusionshastighet på 10–40 mikrogram/kg/minut, vilket kommer att ge hjärtfrekvenssänkande effekt inom 10–20 minuter.

Om snabb hjärtfrekvenssänkande effekt önskas (inom 2 till 4 minuter) kan en valfri laddningsdos om 100 mikrogram/kg/minut under 1 minut övervägas, följt av en kontinuerlig intravenös infusion om 10– 40 mikrogram/kg/minut.

Lägre startdoser ska användas för patienter med nedsatt hjärtfunktion och septisk chock. Doseringsanvisningar anges under ”Särskilda patientgrupper” och i det integrerade doseringsschemat.

Maximal dos:

Underhållsdosen kan ökas till 80 mikrogram/kg under en begränsad tidsperiod om patientens kardiovaskulära status kräver och möjliggör en sådan dosökning och den maximala dagliga dosen inte överskrids (se avsnitt Farmakokinetik).

Rekommenderad maximal daglig dos av landiololhydroklorid är 57,6 mg/kg/dag (t.ex. infusion på 40 mikrogram/kg/minut under 24 timmar).

Det finns begränsad erfarenhet av infusion med landiolol under mer än 24 timmar för doser > 10 mikrogram/kg/min.

Omvandlingsformel för kontinuerlig intravenös infusion: mikrogram/kg/minut till ml/timme (Rapibloc 300 mg/50 ml = 6 mg/ml):

Måldos (mikrogram/kg/minut) x kroppsvikt (kg)/100 = infusionshastighet (ml/timme)

Omvandlingstabell (exempel)

Valfri administrering av bolusdos för hemodynamiskt stabila patienter:

Omvandlingsformel från 100 mikrogram/kg/minut till ml/timme (Rapibloc 300 mg/50 ml = 6 mg/ml):

Laddningsdos infusionshastighet (ml/timme) under 1 minut = kroppsvikt (kg)

(Exempel: laddningsdos 70 ml/timme under 1 minut för en patient som väger 70 kg)

Om en biverkning uppstår (se avsnitt Biverkningar) ska dosen av landiolol minskas eller infusionen avbrytas och patienterna ges lämplig medicinsk vård vid behov. Vid fall av hypotension eller bradykardi kan administreringen av landiolol inledas på nytt med en lägre dos efter att blodtryck och hjärtfrekvens har återgått till en godtagbar nivå. Hos patienter med lågt systoliskt blodtryck krävs extra försiktighet vid anpassning av dosen och under underhåll av infusionen.

Övergång till ett annat läkemedel:

Efter att tillräcklig kontroll av hjärtfrekvensen och ett stabilt kliniskt tillstånd har uppnåtts kan övergång till andra läkemedel (t.ex. orala antiarytmika) genomföras. När landiolol ersätts med andra läkemedel ska läkaren noggrant beakta produktinformationen och doseringen för det andra läkemedlet. Landiololdosen kan minskas enligt följande vid byte till annat läkemedel:

• Inom den första timmen efter att den första dosen av det andra läkemedlet administrerats ska infusionshastigheten av landiolol minskas med hälften (50 %).

• Efter administrering av den andra dosen av det andra läkemedlet ska patientens svar observeras och om tillfredsställande kontroll bibehålls under åtminstone en timme kan infusionen med landiolol avbrytas.

Äldre (≥ 65 år)

Ingen dosjustering krävs.

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering krävs (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Nedsatt leverfunktion

Det finns begränsad mängd data avseende behandling av patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetik). Försiktig dosering med början från den lägre dosen rekommenderas hos patienter med nedsatt leverfunktion oavsett grad.

Nedsatt hjärtfunktion

Hos patienter med nedsatt vänsterkammarfunktion (LVEF <40 %, CI 2,5 l/min/m², NYHA 3-4) t.ex. efter hjärtoperation, under pågående ischemi eller vid septiska tillstånd, har lägre doser använts för att uppnå kontroll av hjärtfrekvens. Lägre startdos på 1 mikrogram/kg/minut kan stegvis ökas under noggrann blodtryckskontroll upp till 10 mikrogram/kg/minut. Vid noggrann hemodynamisk övervakning och om patientens kardiovaskulära status tolererar det, kan vid behov ytterligare dosökningar övervägas.

Septisk chock

Hos patienter med septisk chock har lägre doser från 1 mikrogram/kg/minut upp till högst 40 mikrogram/kg/minut använts för att uppnå kontroll över hjärtfrekvensen. Dosen ökades i steg om 1 mikrogram/kg/minut med ett minsta dosintervall på 20 minuter under noggrann övervakning av blodtrycket.

Pediatrisk population

Landiolol är avsett att administreras intravenöst och endast under övervakning. Landiololdosen ska titreras individuellt. Administreringen börjar vanligen med en infusionshastighet på 5 mikrogram/kg/min och kan ökas gradvis upp till 40 mikrogram/kg/min.

Det finns begränsad erfarenhet av landiololinfusioner längre än 24 timmar till pediatriska patienter.

Barn med hjärtfunktionsrubbning

För pediatriska patienter med hjärtfunktionsrubbning ska försiktighet iakttas, och en lägre inledande dos kan krävas, se avsnitt Farmakodynamik. Vid noggrann hemodynamisk övervakning och om patientens kardiovaskulära status tolererar det, kan vid behov ytterligare dosökningar övervägas.

Rapibloc ska beredas före administrering (för instruktioner se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering) och användas omedelbart efter öppnandet (se avsnitt Varningar och försiktighet och Hållbarhet).

Rapibloc får inte blandas med andra läkemedel förutom de som anges i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Landiolol ska administreras intravenöst via en central eller perifer infart och ska inte administreras genom samma intravenösa infart som andra läkemedel (se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering).

Till skillnad från andra betablockerare uppstod inte abstinenstakykardi som följd av snabb utsättning efter 24 timmars kontinuerlig infusion med landiolol. Patienterna ska ändå övervakas noggrant när administreringen av landiolol avbryts.

- Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

- Svår bradykardi (mindre än 50 slag i minuten)

- Sjuk sinusknuta

- Svåra störningar av atrioventrikulär (AV)-nodal ledningsförmåga (utan pacemaker): andra eller tredje gradens AV-block

- Kardiogen chock

- Svår hypotension

- Okompenserad hjärtsvikt som inte anses ha samband med arytmin

- Lunghypertension

- Obehandlad feokromocytom

- Akut astmaattack

- Svår metabolisk acidos som inte går att behandla

Landiolol är avsett för vuxna för:

• Supraventrikulär takykardi och snabb kontroll av kammarfrekvensen hos patienter med förmaksflimmer eller förmaksfladder under perioperativa, postoperativa eller andra omständigheter där kortsiktig kontroll av kammarfrekvensen med ett kortverkande medel är önskvärd

• Icke-kompensatorisk sinustakykardi där den snabba hjärtfrekvensen enligt läkarens bedömning kräver specifika åtgärder

Landiolol är avsett för barn och unga från 0 till 18 år för

• kontroll av hög hjärtfrekvens och konvertering till sinusrytm hos patienter med atrioventrikulär reentrytakykardi och atrioventrikulär nodal reentrytakykardi, när adenosin är overksamt, kontraindicerat eller inte tolereras.

Landiolol är inte avsett för behandling av kroniska tillstånd.

Rapibloc ska beredas före administrering och användas omedelbart efter öppnandet (se avsnitt Farmaceutiska uppgifter).

Den vanligast observerade biverkningen är hypotension. Detta kan snabbt åtgärdas med en dosreduktion eller utsättning av behandlingen.

Övervakning

Fortlöpande kontroll av blodtryck och EKG rekommenderas hos alla patienter som behandlas med landiolol.

Preexcitationssyndrom

Betablockerare ska undvikas hos patienter med preexcitationssyndrom i kombination med förmaksflimmer. Hos dessa patienter kan betablockad av atrioventrikulärknutan öka ledningen i de accessoriska banorna och framkalla kammarflimmer.

Första gradens hjärtblock

På grund av dess negativa effekt på atrioventrikulär överledningstid ska betablockerare endast ges med försiktighet till patienter med första gradens hjärtblock (se även avsnitt Kontraindikationer).

Prinzmetals angina

Betablockerare kan öka antalet och varaktigheten av anginaattacker hos patienter med Prinzmetals angina (vasospastisk angina) på grund av ohindrad, alfa-receptormedierad sammandragning av

‑

kransartärerna. Icke-selektiva betablockerare ska inte användas hos dessa patienter, och beta 1- selektiva receptorblockerare endast med yttersta försiktighet.

Hjärtsvikt och hemodynamiskt försämrade patienter

Användning av landiolol för kontroll av ventrikulär respons hos patienter med supraventrikulära arytmier ska ske med försiktighet hos patienter med (redan befintlig) hjärtsvikt eller om patienten har försämrad hemodynamisk funktion eller tar andra läkemedel som minskar något eller allt av följande: perifert motstånd, hjärtmuskelfyllning, hjärtmuskelsammandragning eller elektrisk impulsspridning i hjärtmuskeln. Fördelarna av eventuell frekvenskontroll ska vägas mot risken för ytterligare minskad hjärtmuskelsammandragning. Vid det första tecknet eller symtomet på ytterligare försämring ska dosen inte ökas och, om det anses nödvändigt, ska landiolol sättas ut och patienten ges lämplig medicinsk vård.

Samtidig administrering

Samtidig administrering av landiolol med verapamil eller diltiazem rekommenderas inte till patienter med atrioventrikulära överledningsavvikelser (se avsnitt Interaktioner).

Diabetespatienter

Landiolol ska användas med försiktighet till diabetiker eller vid fall av hypoglykemi. Hypoglykemi är allvarligare med mindre kardioselektiva betablockerare. Betablockerare kan dölja prodromalsymtom av hypoglykemi, såsom takykardi. Yrsel och svettning påverkas inte nödvändigtvis.

Nedsatt njurfunktion

Landiolols huvudsakliga metabolit (M1) utsöndras via njurarna och ackumuleras sannolikt hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Även om landiololmetaboliten (M1) inte har några betablockerande egenskaper, ens vid doser som är 200 gånger så höga som modersubstansen, ska landiolol användas med försiktighet till patienter med nedsatt njurfunktion.

Resultaten av en klinisk studie tyder på att inga särskilda försiktighetsåtgärder krävs vid administrering av landiolol till patienter som genomgår njurbytesterapi.

Feokromocytom

Landiolol ska användas med försiktighet och bara efter förbehandling med alfareceptorblockerande medel hos patienter med feokromocytom (se även avsnitt Kontraindikationer).

Bronkospastisk sjukdom

Patienter med bronkospastiska sjukdomar ska i allmänhet inte få betablockerare. På grund av dess

‑

höga relativa beta 1-selektivitet och titrerbarhet kan landiolol användas med försiktighet hos dessa patienter. Landiolol ska titreras noggrant för att uppnå lägsta möjliga effektiva dos. Vid fall av

‑

bronkospasm ska infusionen avbrytas omedelbart och en beta 2-agonist ska administreras om

‑

nödvändigt. Om patienten redan använder ett beta 2-receptorstimulerande medel kan det vara nödvändigt att omvärdera doseringen av detta medel.

Perifera cirkulationsstörningar

Hos patienter med perifera cirkulationsstörningar (Raynauds sjukdom eller syndrom, fönstertittarsjuka) ska betablockerare användas med stor försiktighet då detta kan leda till en förvärring av dessa tillstånd.

Betablockerare kan öka såväl känsligheten för allergener som svårighetsgraden av anafylaktiska reaktioner. Patienter som använder betablockerare kan vara okänsliga mot de vanliga adrenalindoserna som används för att behandla anafylaktiska reaktioner (se även avsnitt Interaktioner).

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per injektionsflaska, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

a. Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De oftast rapporterade biverkningarna från kliniska prövningar (2 382 patienter) och i resultatstudier/användarundersökningar vid behandling efter marknadsintroduktion (1 257 patienter) för landiolol var hypotension och bradykardi (≥ 1 % till < 10 %).

Biverkningarna är sammanställda i tabellform nedan enligt organsystem och frekvens: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

b. Sammanfattning av biverkningar i tabellform

*Frekvensen baseras på en poolad analys av 42 studier (dvs. placebokontrollerade och aktivkontrollerade studier, studier med en kontrollgrupp som inte fick någon behandling samt studier utan kontrollgrupp), i vilka 2 264 patienter behandlades med landiolol.

c. Beskrivning av utvalda biverkningar

I studier efter marknadsintroduktion avseende behandlingsresultat/användarundersökningar med landiolol var biverkningsfrekvensen för hypotension 0,8 % och för bradykardi 0,7 % (av 1 257 patienter). Alla fall av hypotension och bradykardi relaterade till behandling med landiolol i de beskrivna studierna gick över eller förbättrades utan att några åtgärder vidtogs eller inom några minuter efter att behandlingen med landiolol och/eller tilläggsbehandlingen utsattes.

marknadsintroduktion: chock på grund av alltför kraftig hypotension rapporterades i en klinisk studie hos en perioperativ patient med massiv blödning (händelsen avhjälptes 10 minuter efter utsättning av

‑

landiolol, prostaglandin och isofluran). Hjärtstillestånd, fullständigt AV block, sinusstillestånd och svår bradykardi, som har rapporterats i kliniska prövningar och vid uppföljning efter marknadsintroduktion vid behandling med landiolol, förknippades huvudsakligen med äldre patienter eller med patienter med hypertension eller hjärtsjukdomar som komplikationer.

Åtgärder som ska vidtas om dessa särskilda biverkningar inträffar beskrivs i avsnitt Dosering.

d. Pediatrisk population

I studien LANDI-PED var hypotension den vanligaste (10,0 %; 6/60) biverkningen hos patienter behandlade med landiolol. I alla dessa fall tillfrisknade deltagarna emellertid efter utsättning av läkemedlet.

I LANDI-SEP-studien på patienter med sepsis inkluderade landiololrelaterade biverkningar hypotension (5 händelser hos 5/98 [5,1 %] patienter), bradykardi (3 händelser hos 2/98 [2,0 %] patienter) eller sänkt hjärtfrekvens (1 händelse hos 1/98 [1,0 %] patienter), nedsatt hjärtfunktion

(1 händelse hos 1/98 [1,0 %] patienter), syndrom med låg hjärtminutvolym (1 händelse hos 1/98 [1,0 %] patienter), förhöjda leverenzymer (1 händelse hos 1/98 [1,0 %] patienter), förhöjd mjölksyra i blodet (1 händelse hos 1/98 [1,0 %] patienter) och polyuri (1 händelse hos 1/98 [1,0 %] patienter).

Det finns begränsad mängd säkerhetsdata för användning av landiolol hos äldre. Osäkerhet avseende säkerhetsprofilen för landiolol behöver beaktas eftersom biverkningar även kan uppstå som följd av samtidig användning av andra läkemedel eller anestesi.

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala

Farmakoterapeutisk grupp: Beta-receptorblockerare, selektiva, ATC-kod: C07AB14

Landiolol är en mycket selektiv beta-1-adrenoreceptorblockerare (använd som en ren S,S-enantiomer med två kirala centra, är selektiviteten för beta-1-receptorblockad 255 gånger högre än för beta-2- receptorblockad) som hämmar de positiva kronotropa effekterna av katekolaminerna adrenalin och noradrenalin på hjärtat, där beta-1-receptorerna huvudsakligen befinner sig. I likhet med andra betablockerare anses landiolol minska den sympatiska aktiviteten, vilket resulterar i en minskning av

hjärtfrekvensen, minskning av spontan avfyring av ektopiska pacemakerområden, långsammare överledning och förlängd refraktärperiod i AV-knutan. I kliniska studier gav landiolol mycket kortverkande kontroll av takykardi med snabb insättande och upphörande verkan och uppvisade även anti-ischemiska och hjärtskyddande effekter.

Baserat på data från 21 publicerade kliniska studier behandlades 1 369 patienter med perioperativ eller paroxysmal supraventrikulär takyarytmi med landiolol. Som effektmått användes minskning av hjärtfrekvensen och/eller konvertering till sinusrytm vid behandling av sinustakykardi eller supraventrikulär takyarytmi. 3 039 patienter fick landiolol för förebyggande av perioperativt förmaksflimmer och för behandling eller förebyggande av skadliga hemodynamiska och andra svar på specifika stimuli i samband invasiva åtgärder. Som huvudsakliga effektmått i dessa studier användes kontroll av hjärtfrekvensen och blodtrycket. Hos patienter som behandlades med landiolol observerades en signifikant minskning av hjärtfrekvensen eller förebyggande av plötsligt förhöjd hjärtfrekvens.

I den prospektiva studien LANDI-PED behandlades 60 patienter med SVT i åldern 0 till < 18 år med landiolol under maximalt 24 timmar. Patienterna fick inkluderas endast om deras tillstånd var refraktärtt, recidiverande eller om adenosin var kontraindicerat, eller om de hade någon annan form av paroxysmal SVT utan indikation för adenosin. Fyrtio patienter var i åldern < 2 år: genomsnittlig ålder (SD) 6,2 (5,1) månader, 85 % ingick i kirurgigruppen. Bland de 20 patienterna i åldern 2–18 år, var den genomsnittliga åldern (SD) 7,8 (4,4) år och 45 % ingick i kirurgigruppen. Vid analysen av det primära effektmåttet, att uppnå normal sinusrytm inom 210 minuter, uteslöts patienter med olämplig sinustakykardi (IST). Det primära effektmåttet uppnåddes hos 1/19 (5,3 %) patient i åldern < 2 år och hos 6/11 (54,6 %) patienter i åldern 2 till <18 år. En minskning av hjärtfrekvensen med ≥ 20 % (det sekundära effektmåttet) uppnåddes hos 14/40 (35 %) patienter i åldern < 2 år och 10/20 (50 %) i åldern 2–18 år inom 210 min efter landiololinfusionen. De flesta patienterna (81,67 %) titrerades till en dos på 40 mikrogram/kg/min och medianvärdet (SD) för den sammanlagda behandlingstiden var 7,9 (8,4) timmar.

Den retrospektiva studien (LANDI-NEONATE) omfattade 62 neonatala patienter varav 59,7 % var för tidigt födda, med en medianålder på 1 dag (intervall: 1–31 dagar). Medianvikten i hela studiepopulationen var 2,5 kg (intervall: 0,6–5,4 kg). Samtliga patienter hade allvarliga postnatala komplikationer. Vid baslinjen hade 62 (100 %) av patienterna hjärtsvikt, och pulmonell hypertension förekom hos 47/62 patienter (75,8 %). Under behandlingsperioden fick 90 % av patienterna vasopressorer (norepinefrin, vasopressin). Även positivt inotropa läkemedel ordinerades till de flesta

av patienterna (93,5 %). Oftast fick patienterna dobutamin (92 %) och milrinon (90 %), och 71 % av patienterna fick levosimendan. Landiololbehandlingen normaliserade hjärtfrekvensen till åldersadekvata värden hos 92 % av patienterna inom 24 timmar. Medianvärdet för den inledande dosen var 8,8 mikrogram/kg/min (intervall 3,9 till 25,3 mikrogram/kg/min) och den mediandos som administrerades vid normaliseringen av hjärtfrekvensen var 10 mikrogram/kg/min (intervall 2,4 till 44,4 mikrogram/kg/min). Mediantiden för infusionen av landiolol var 82,5 timmar (intervall 2 till 759,3 timmar).

Pulver till infusionsvätska, lösning.

Vitt till nästan vitt pulver.

Kalciumantagonister

Kalciumantagonister såsom dihydropyridinderivat (t.ex. nifedipin) kan öka risken för hypotension. Hos patienter med hjärtinsufficiens som får kalciumantagonister kan samtidig behandling med betablockerande medel leda till hjärtsvikt. Noggrann titrering av landiolol och lämplig hemodynamisk övervakning rekommenderas.

Antiarytmika

Landiolol ska titreras med försiktighet när det används tillsammans med verapamil, diltiazem, klass I antiarytmiska medel, amiodaron eller digitalispreparat eftersom samtidig administrering kan orsaka alltför kraftig hämning av hjärtfunktionen och/eller atrioventrikulära ledningsavvikelser.

Landiolol ska inte användas samtidigt med verapamil eller diltiazem hos patienter med atrioventrikulära ledningsavvikelser (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Antidiabetika

Samtidig användning av landiolol och insulin eller orala antidiabetiska medel kan påverka den blodsockersänkande effekten. Man ska vara uppmärksam på blodsockernivåerna när dessa läkemedel administreras samtidigt eftersom beta-adrenergisk blockad kan dölja tecken på hypoglykemi, såsom takykardi.

Läkemedel som används under anestesi

Fortsatt behandling med betablockerare under induktion av narkos, intubering och utsättning av narkos minskar risken för arytmi.

Om patientens intravaskulära volymstatus är osäker eller om blodtryckssänkande läkemedel (inklusive andra betablockerande medel) administreras samtidigt med landiolol kan reflextakykardi dämpas och risken för hypotension öka.

De blodtryckssänkande effekterna av inhalationsanestetika kan öka i närvaro av landiolol. Doseringen av endera medel kan anpassas efter behov för att bibehålla önskad hemodynamik.

Administrering av landiolol ska titreras med försiktighet vid samtidig användning av anestesimedel med hjärtfrekvenssänkande effekt, esterassubstrat (t.ex. suxametonklorid) eller kolinesterashämmare (t.ex. neostigmin) eftersom samtidig administrering kan förstärka den hjärtfrekvenssänkande effekten eller förlänga verkningstiden för landiolol.

En in vitro-studie, där humant plasma användes, påvisade att samtidig administrering av suxameton kunde höja den maximala koncentrationen av landiololhydroklorid i blodet med ungefär 20 %. Den antagonistiska hämningen kan också orsaka en förlängning av verkningstiden för neuromuskulär blockad inducerad av suxametonklorid.

Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID)

Icke-steroida antiinflammatoriska medel kan minska de hypotensiva effekterna hos betablockerare.

Särskild försiktighet ska vidtas vid användning av floktafenin samtidigt som betablockerare.

Läkemedel med blodtryckssänkande effekter (inklusive antidepressiva läkemedel, antipsykotika etc.)

Samtidig administrering av landiolol med tricykliska antidepressiva medel, barbiturater, fentiaziner eller antihypertensiva medel kan öka den blodtryckssänkande effekten. Administrering av landiolol ska anpassas noggrant för att undvika oväntad hypotension. Särskild försiktighet måste iakttas vid användning av amisulprid.

Kombinationen av landiolol med ganglieblockerande medel kan förstärka den hypotensiva effekten.

Sympatomimetiska läkemedel

Effekten av landiolol kan motverkas om sympatomimetiska medel med beta-adrenerg aktivitet administreras samtidigt. Baserat på patientens svar kan dosen för något av läkemedlen behöva anpassas, alternativt kan användning av andra terapeutiska läkemedel övervägas.

Katekolaminreducerande medel

Katekolaminreducerande medel eller sympatolytiska medel (t.ex. reserpin, klonidin, dexmedetomidin) kan ha en additiv effekt vid samtidig administrering med landiolol. Patienter som samtidigt behandlas med dessa läkemedel ska övervakas noggrant för tecken på hypotension eller uttalad bradykardi.

Samtidig användning av klonidin och betablockerare ökar risken för återkommande (rebound) hypertension. Även om återkommande hypertensiva effekter inte iakttogs efter administrering av landiolol under 24 timmar kan en sådan effekt inte uteslutas om landiolol används tillsammans med klonidin.

Heparin

När heparin administrerades intravenöst under infusion med landiolol hos patienter som genomgick kardiovaskulär kirurgi minskade nivåerna av landiolol i plasma med 50 % tillsammans med en heparin-inducerad blodtryckssänkning och en ökning av omloppstiden i blodet för landiolol. Hjärtfrekvensen ändrades inte i denna situation.

Interaktion med andra läkemedel

Anafylaktiska reaktioner orsakade av andra läkemedel kan vara allvarligare hos patienter som tar betablockerare. Dessa patienter kan vara resistenta mot behandling med adrenalin i normal dos, men intravenös injektion av glukagon är effektivt (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Interaktionspotentialen för landiololmetaboliterna M1 och M2 vid samtidig användning av andra läkemedel är inte känd. Den farmakodynamiska effekten av metaboliterna anses inte vara kliniskt relevant (se avsnitt Farmakokinetik).

Pediatrisk population

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Det finns begränsad mängd tillgängliga data från användningen av landiolol till gravida kvinnor. I den enda placebokontrollerade kliniska studien med 32 patienter schemalagda för kejsarsnitt administrerades 200 mikrogram/kg landiolol när anestesi inducerades. Detta dämpade det hemodynamiska svaret orsakat av inläggningen av endotrakealtub. Inga biverkningar rapporterades. Inga skillnader i apgarpoäng vid 1 minut och 5 minuter observerades mellan landiololbehandlade och obehandlade patienter. På grund av dess höga beta-1-selektivitet påverkade landiolol inte livmodersammandragningarna. Djurstudier tyder inte på kliniskt relevanta reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Som en försiktighetsåtgärd bör man undvika användning av landiolol under graviditet.

Baserat på betablockerande medels farmakologiska verkan ska biverkningar på fostret och det nyfödda barnet (särskilt hypoglykemi, hypotension och bradykardi) beaktas under graviditetens senare del. Om behandling med landiolol bedöms vara nödvändig ska placentacirkulation och fostertillväxten övervakas. Det nyfödda barnet måste övervakas noggrant.

Det är okänt om landiolol eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk hos människa. Tillgängliga farmakokinetiska djurdata har visat att landiolol utsöndras i mjölk. En risk för det ammade barnet kan inte uteslutas. Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med landiolol efter att hänsyn tagits till till nyttan med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.

Landiolol visade sig inte påverka fertiliteten i djurstudier (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Ej relevant.

Vid fall av överdosering kan följande symtom förekomma: svår hypotension, svår bradykardi, AV-block, hjärtinsufficiens, kardiogen chock, hjärtstillestånd, bronkospasm, andningsinsufficiens, medvetandeförlust till koma, konvulsioner, illamående, kräkningar, hypoglykemi och hyperkalemi.

Vid fall av överdos ska administreringen av landiolol omedelbart avbrytas.

Hur lång tid det tar för symtom som orsakats av överdosering att försvinna beror på administrerad mängd landiolol. Även om landiolols hjärtfrekvenssänkande effekt avtar snabbt efter att administrationen utsatts, kan det ta längre tid än de 30 minuter som observerats vid avbrott av behandling med landiolol vid en terapeutisk dosnivå. Konstgjord andning kan vara nödvändig. Baserat på observerade kliniska effekter ska följande allmänna åtgärder övervägas:

- Bradykardi: atropin eller andra antikolinergiska läkemedel ska ges intravenöst följt av ett beta-

1-stimulerande medel (t.ex. dobutamin). Om bradykardin inte kan behandlas tillräckligt kan det vara nödvändigt med en pacemaker.

‑

- Bronkospasm: nebuliserad beta 2-sympatomimetika ska ges. Om denna behandling inte är

‑

tillräcklig kan intravenös beta 2-sympatomimetika eller aminofyllin övervägas.

- Symtomatisk hypotension: vätskor och/eller pressorsubstanser ska ges intravenöst.

- Kardiovaskulär depression eller hjärtchock: diuretika (vid fall av lungödem) eller sympatomimetika kan administreras. Dosen sympatomimetika (beroende på symtomen, t.ex. dobutamin, dopamin, noradrenalin, adrenalin etc.) beror på den terapeutiska effekten. Om fortsatt behandling är nödvändig kan följande medel ges intravenöst: atropin, inotropiska medel, kalciumjoner.

När landiolol administreras med kontinuerlig intravenös infusion uppnås steady state-koncentration i blodet ungefär 15 minuter efter att administreringen påbörjats. Steady state kan också uppnås snabbare (på upp till 2-5 minuter) med scheman som har en högre laddningsdos som infunderas under 1 minut följt av kontinuerlig infusion med lägre dos.

Hos friska frivilliga var den genomsnittliga maximala plasmakoncentrationen av landiolol 0,294 mikrogram/ml efter en enkel bolusdos av landiolol om 100 mikrogram/kg. Motsvarande steady- state plasmakoncentrationer efter 2 timmars infusion av 10, 20 och 40 mikrogram/kg/minut var 0,2, 0,4 respektive 0,8 mikrogram/ml.

I en studie som omfattade patienter med förmaksflimmer eller förmaksfladder fick en grupp doser om 40 mikrogram/kg/minut i upp till 190 minuter utan dosökning, vilket ledde till maximala plasmakconcentrationer på 0,52 till 1,77 mikrogram/ml. I studiegruppen som fick doser som ökades till 80 mikrogram/kg/minut i 14 till 174 minuter sågs maximala plasmakoncentrationer på 1,51 till 3,33 mikrogram/ml.

På grund av de molekylära egenskaperna för landiolol (låg molekylvikt på cirka 0,5 kDa och låg proteinbindningskapacitet) förväntas ingen signifikant reabsorption genom aktiv transport via de renala upptagstransportörerna OAT1, OAT3 eller OCT2.

Distributionsvolymen för landiolol var 0,3–0,4 l/kg efter en enkel bolusdos om 100– 300 mikrogram/kg eller vid steady state under en landiololinfusion om 20–80 mikrogram/kg/min. Proteinbindningsgraden för landiolol är låg (<10 %) och dosberoende.

Landiolol metaboliseras genom hydrolys av estergruppen i landiolol. In vitro- och in vivo-data tyder på att landiolol huvudsakligen metaboliseras i plasma genom pseudokolinesteraser och karboxylesteraser. Hydrolys leder till frigöring av en ketal (alkoholkomponent) som spjälks vidare till glycerol och aceton, och en karboxylsyrakomponent (metabolit M1) som genom betaoxidation omvandlas till

‑

metabolit M2 (en substituerad bensoesyra). Den beta 1-adrenoreceptorblockerande aktiviteten av landiololmetaboliterna M1 och M2 är högst 1/200 av aktiviteten för modersubstansen, vilket tyder på försumbar effekt på farmakodynamiken med hänsyn till maximal rekommenderad dos för landiolol. Varken modersubstansen landiolol eller metaboliterna M1 eller M2 uppvisade någon hämmande effekt på den metaboliska aktiviteten av olika cytokrom P450-enzym (CYP1A2, 2C9, 2C19, 2D6 och 3A4) in vitro. Hos råttor påverkades cytokrom P450-innehållet inte av upprepad intravenös administrering av landiolol. Det finns inga tillgängliga data avseende eventuell effekt av landiolol eller dess metaboliter på CYP P450-induktion eller tidsberoende hämning.

Hos människor utsöndras landiolol huvudsakligen i urinen. Efter intravenös administrering utsöndras cirka 75 % av den administrerade dosen (54,4 % som metabolit M1 och 11,5 % som metabolit M2) inom 4 timmar. Den främsta utsöndrings-/elimineringsvägen för landiolol är via urinen och mer än 99 % av landiolol och dess viktigaste metaboliter (M1 och M2) utsöndras i urinen inom 24 timmar.

Totalt clearance för landiolol var 66,1 ml/kg/minut efter en enkel bolusdos av landiolol om 100 mikrogram/kg, och 57 ml/kg/minut vid steady state efter 20 timmars kontinuerlig landiololinfusion om 40 mikrogram/kg/min.

Elimineringshalveringstiden för landiolol var 3,2 minuter efter en enkel bolusdos av landiolol om 100 migrogram/kg, och 4,52 minuter efter en 20 timmars kontinuerlig landiololinfusion om 40 mikrogram/kg/minut.

Landiolol uppvisade ett linjärt förhållande mellan farmakokinetik och farmakodynamik (koncentrationseffekt) över det rekommenderade dosintervallet.

Nedsatt leverfunktion

Effekten av leverfunktionen på farmakokinetiken för landiolol undersöktes hos sex patienter med mild till måttligt nedsatt leverfunktion (fem patienter med Child-Pugh klass A, en patient med Child-Pugh

−

klass B, den genomsnittliga kolinesterasnivån i plasma var 62 %) och hos sex friska frivilliga. Patienter med nedsatt leverfunktion uppvisade en minskning av distributionsvolymen för landiolol och en ökning av landiololkoncentrationen i plasma med 40 %. Halveringstiden och elimineringen av läkemedlet är inte annorlunda än hos friska vuxna.

Nedsatt njurfunktion

Farmakokinetiken hos patienter med lätt eller måttligt nedsatt njurfunktion har inte utvärderats.

Landiolols farmakokinetiska egenskaper studerades hos patienter (n = 7) med septisk chock som genomgick njurbytesterapi. Dialysclearance bidrog till landiolols totala clearancevärde med cirka 2 % och ansågs försumbart. För landiololmetaboliten M1 bidrog dialysclearance till det totala clearancevärdet med cirka 30 %. Ingen ackumulering av landiolol och dess metabolit M1 observerades under studieperioden på 8 timmar. Resultaten av den kliniska studien tyder på att inga särskilda försiktighetsåtgärder krävs vid administrering av landiolol till patienter som genomgår njurbytesterapi.

Pediatrisk population

I studien LANDI-PED, där landiolol administrerades som kontinuerlig intravenös infusion, studerades de farmakokinetiska egenskaperna hos landiolol bland 16 patienter (i åldrarna 0–16 år). Genomsnittliga plasmakoncentrationer vid steady state var 0,2 mikrogram/ml, 0,5 mikrogram/ml respektive 0,6 mikrogram/ml för administrerade doser på 10 mikrograms/kg/min, 20 mikrograms/kg/min respektive 40 mikrogram/kg/min. Vid steady state, efter infusion av landiolol med dosen 5–40 mikrogram/kg/min, var distributionsvolymen för landiolol 0,4 l/kg, total kroppsclearance 69,5 ml/min/kg och halveringstiden för eliminering 4,2 minuter.

En annan studie (HEARTFUL) undersökte total systemisk clearance av landiolol hos 21 patienter (i åldrer ≥ 3 månader till < 15 år) som utvecklat SVT och som behandlades med en dos på 1– 10 mikrograms/kg/min. Medianvärdet för total kroppsclearance var 43,0 ml/min/kg (intervall 27,8–

206) i den samlade populationen.

Vid jämförelse av en kaukasisk och en japansk patientgrupp sågs inga betydande skillnader i farmakokinetiken för landiolol.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet (enkel dos och upprepad dosering) och gentoxicitet visade inte några särskilda risker för människa.

Landiolol uppvisade inte, varken reproduktions- eller utvecklingstoxicitet vid kliniskt relevanta infusionshastigheter och exponeringsnivåer. Det lägsta identifierade NOAEL-värdet var 25 mg/kg/min

i en embryo-/fosterutvecklingsstudie på råtta, vilket är 100 gånger över den maximala kliniska infusionshastigheten.

Utsöndring av landiolol i mjölk observerades efter en intravenös bolusdos på 1 mg/kg till lakterande råttor, där nivåerna i mjölken överskred plasmakoncentrationerna hos moderdjuret.

Mannitol E421 Natriumhydroxid E524 (för justering av pH)

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

3 år

Kemisk och fysikalisk stabilitet efter beredning har visats i 24 timmar vid 25 ºC. Ur mikrobiologisk synpunkt ska produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstider och förhållanden före användning användarens ansvar. Får ej frysas.

Inga särskilda temperaturanvisningar. Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

För förvaringsanvisningar efter beredning av läkemedlet se avsnitt Hållbarhet.

50 ml injektionsflaska av färglöst glas (typ I) med gummipropp av brombutyl eller klorobutyl och flip- off försegling av aluminium.

Förpackningsstorlek: 1 injektionsflaska med pulver till infusionsvätska, lösning, innehåller 300 mg landiololhydroklorid.

Rapibloc får inte administreras utan att först beredas.

Instruktioner för användning

Bered en injektionsflaska med 50 ml av en av följande lösningar:

• Natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) lösning

• Glukos 50 mg/ml (5 %) lösning

• Ringers lösning

• Ringer-laktatlösning

Det vita till nästan vita pulvret löser upp sig helt efter beredning. Blanda varsamt tills en klar lösning erhålls. Beredd lösning ska granskas visuellt med avseende på synliga partiklar och missfärgningar. Endast klara och färglösa lösningar ska användas.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Rapibloc 300 mg/50 ml pulver till infusionsvätska, lösning

En injektionsflaska på 50 ml innehåller 300 mg landiololhydroklorid motsvarande 280 mg landiolol.

Efter beredning (se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering) innehåller en milliliter 6 mg landiololhydroklorid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Amomed Pharma GmbH Leopold-Ungar-Platz 2 1190 Wien Österrike

Rapibloc 300 mg/50 ml pulver till infusionsvätska, lösning: 52381

Datum för det första godkännandet: 2016-10-20
Datum för den senaste förnyelsen: 2021-06-29

2026-08-27