Vitrakvi
Tumörer och rubbningar i immunsystemet, antineoplastiska medel, proteinkinashämmare
Aktiva substanser Larotrektinib, Larotrektinibsulfat
Alla avsnitt är dolda. Välj avsnitt att visa under Anpassa.
Dosering
Behandling med VITRAKVI ska initieras av läkare med erfarenhet av användning av cancerläkemedel.
Förekomsten av en NTRK-genfusion ska bekräftas med ett validerat test innan behandling med VITRAKVI påbörjas.
| Dosering | ||||||||||||||||
| Vuxna | ||||||||||||||||
| Rekommenderad dos till vuxna är 100 mg larotrektinib två gånger dagligen tills sjukdomsprogression | ||||||||||||||||
| eller tills oacceptabel toxicitet uppträder. | ||||||||||||||||
| Pediatrisk population | ||||||||||||||||
| Dosering till pediatriska patienter baseras på kroppsyta. Rekommenderad dos till pediatriska patienter | ||||||||||||||||
| är 100 mg/m2 larotrektinib två gånger dagligen, med en högsta dos på 100 mg, tills | ||||||||||||||||
| sjukdomsprogression eller tills oacceptabel toxicitet uppträder. | ||||||||||||||||
| För pediatriska patienter från nyfödd till under 3 månaders ålder är den rekommenderade startdosen | ||||||||||||||||
| 50 mg/m2 två gånger dagligen (se avsnitt Farmakokinetik). | ||||||||||||||||
| Glömd dos | ||||||||||||||||
| Om en dos glöms ska patienten inte ta två doser samtidigt för att kompensera för en glömd dos. | ||||||||||||||||
| Patienten ska ta nästa dos som planerat. Om patienten kräks efter dosintag ska patienten inte ta en ny | ||||||||||||||||
| dos för att kompensera för den uppkastade dosen. | ||||||||||||||||
| Dosmodifikation | ||||||||||||||||
| Vid biverkningar av grad 2 kan fortsatt behandling vara lämplig, dock behövs en noggrann | ||||||||||||||||
| övervakning för att säkerställa att toxiciteten inte förvärras. | ||||||||||||||||
Vid biverkningar av grad 3 eller 4 som inte avser avvikande levervärden:
- Behandling med VITRAKVI ska sättas ut tillfälligt tills biverkningen har gått tillbaka eller förbättrats till baseline eller grad 1. Om biverkningen går tillbaka inom 4 veckor, återuppta behandlingen vid nästa dosmodifikation.
- Behandling med VITRAKVI ska sättas ut permanent om en biverkning inte går tillbaka inom
4 veckor.
Rekommenderade dosmodifikationer för VITRAKVI vid biverkningar ges i tabell 1.
Tabell 1: rekommenderade dosmodifikationer för vitrakvi vid biverkningar
| Dosmodifikation | Vuxna och pediatriska patienter med en kroppsyta på minst 1,0 m2 | Pediatriska patienter 3 månader och äldre med en kroppsyta på mindre än 1,0 m2 | Pediatriska patienter under 3 månaders ålder |
| Första | 75 mg två gånger dagligen | 75 mg/m2 två gånger dagligen | 25 mg/m2 två gånger dagligen |
| Andra | 50 mg två gånger dagligen | 50 mg/m2 två gånger dagligen | - |
| Tredje | 100 mg en gång dagligen | 25 mg/m2 två gånger dagligena | - |
a Pediatriska patienter som får sin tredje dosmodifikation med 25 mg/m² två gånger dagligen ska stå kvar på denna dos (25 mg/m2 två gånger dagligen) även om kroppsytan ökar under behandlingens gång.
Behandling med VITRAKVI ska sättas ut permanent hos patienter som inte tolererar VITRAKVI efter tre dosmodifikationer.
Rekommenderade dosmodifikationer vid avvikande levervärden under behandling med VITRAKVI ges i tabell 2.
Tabell 2: rekommenderade dosmodifikationer och hantering av vitrakvi vid avvikande
Levervärden
| Laboratorieparametrar | Rekommenderade åtgärder |
| ALAT och/eller ASAT av grad 2 (> 3x ULN och ≤ 5x ULN) | - Utför seriella laboratoriebedömningar med täta mellanrum efter att toxicitet av grad 2 har observerats och tills värdet har normaliserats, för att fastställa om uppehåll i behandlingen eller dosminskning krävs. |
| ALAT och/eller ASAT av grad 3 (> 5x ULN och ≤ 20x ULN) eller ALAT och/eller ASAT av grad 4 (> 20x ULN), med bilirubin < 2x ULN | - Gör uppehåll i behandlingen till dess att biverkningen försvinner eller förbättras till baseline. Kontrollera leverfunktionen med täta mellanrum tills värdena har normaliserats eller återgått till baseline. Sätt ut behandlingen permanent om en biverkning inte försvinner. - Återuppta behandlingen vid nästa dosmodifikation om biverkningen försvinner. Behandlingen ska endast återupptas hos patienter för vilka nyttan överväger risken. - Sätt ut behandlingen permanent vid ALAT- och/eller ASAT-stegring av grad 4 efter att behandlingen har återupptagits. |
| ALAT och/eller ASAT ≥ 3x ULN med bilirubin ≥ 2x ULN | - Gör uppehåll i behandlingen och kontrollera leverfunktionen med täta mellanrum till dess att värdet har normaliserats eller återgått till baseline. - Överväg permanent utsättning av behandlingen. - Behandlingen ska endast återupptas hos patienter för vilka nyttan överväger risken. - Om behandlingen återupptas, börja vid nästa lägre dos. Kontrollera leverfunktionen med täta mellanrum vid omstart. - Sätt ut behandlingen permanent om biverkningen uppstår på nytt efter att behandlingen har återupptagits. |
| ALAT alaninaminotransferas | ||||||||||||||
| ASAT aspartataminotransferas | ||||||||||||||
| ULN övre normalgräns | ||||||||||||||
| Särskilda populationer | ||||||||||||||
| Äldre | ||||||||||||||
| Ingen dosjustering rekommenderas för äldre patienter (se avsnitt Farmakokinetik). | ||||||||||||||
| Nedsatt leverfunktion | ||||||||||||||
| Startdosen av VITRAKVI ska minskas med 50 % hos patienter med måttligt (Child-Pugh B) till gravt | ||||||||||||||
| (Child-Pugh C) nedsatt leverfunktion. Ingen dosjustering rekommenderas för patienter med lätt nedsatt | ||||||||||||||
| leverfunktion (Child-Pugh A) (se avsnitt Farmakokinetik). | ||||||||||||||
| Nedsatt njurfunktion | ||||||||||||||
| Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt Farmakokinetik). | ||||||||||||||
| Samtidig administrering av starka CYP3A4-hämmare | ||||||||||||||
| Om samtidig administrering med en stark CYP3A4-hämmare är nödvändig ska VITRAKVI-dosen | ||||||||||||||
| minskas med 50 %. Efter att hämmaren har satts ut i 3 till 5 elimineringshalveringstider ska | ||||||||||||||
| behandling med VITRAKVI återinsättas med den dos som togs innan CYP3A4-hämmaren sattes in | ||||||||||||||
| (se avsnitt Interaktioner). | ||||||||||||||
Administreringssätt
VITRAKVI är avsett för oral användning.
VITRAKVI finns tillgängligt som kapsel eller oral lösning vilka har motsvarande oral biotillgänglighet och är sinsemellan utbytbara.
Patienten ska instrueras att svälja kapseln hel med ett glas vatten. På grund av den bittra smaken ska kapseln inte öppnas, tuggas eller krossas.
Kapslarna kan tas med eller utan föda men ska inte tas med grapefrukt eller grapefruktjuice.
Kontraindikationer
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
Indikationer
VITRAKVI som monoterapi är avsett för behandling av vuxna och barn med solida tumörer med en fusion i Neurotrophic Tyrosine Receptor Kinase (NTRK)-genen,
- som har en sjukdom som är lokalt avancerad, metastaserad eller där kirurgisk resektion sannolikt skulle leda till svår morbiditet, och
- som saknar tillfredsställande behandlingsalternativ (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik).
Varningar och försiktighet
Effekt oberoende av tumörtyp
Fördelarna med VITRAKVI har konstaterats i enarmade studier som omfattade en relativt liten grupp av patienter vilkas tumörer uppvisar NTRK-genfusioner. Gynnsamma effekter av VITRAKVI- användning har visats baserat på total responsfrekvens och responsduration för ett begränsat antal tumörtyper. Effekten kan vara kvantitativt olika beroende på tumörtyp, såväl som på samtidiga genetiska förändringar (se avsnitt Farmakodynamik). Av dessa skäl bör VITRAKVI endast användas om det inte finns några behandlingsalternativ för vilka klinisk fördel har kontstaterats, eller om sådana behandlingsalternativ redan har uttömts (dvs det finns inga tillfredställande behandlingsalternativ).
Neurologiska reaktioner
Neurologiska reaktioner inklusive yrsel, gångstörningar och parestesi rapporterades hos patienter som fick larotrektinib (se avsnitt Biverkningar). Flertalet neurologiska reaktioner debuterade inom behandlingens första tre månader. Beroende på symtomens svårighetsgrad och ihärdighet ska dosreduktion, behandlingsuppehåll eller permanent utsättning av VITRAKVI övervägas (se avsnitt Dosering).
Leveroxicitet
Avvikande levervärden inklusive förhöjt ALAT, ASAT, alkaliskt fosfatas (ALP) och bilirubin har observerats hos patienter som fick larotrektinib (se avsnitt Biverkningar). Flertalet av ALAT- och ASAT- ökningarna förekom inom 3 månader efter behandlingsstart. Fall av levertoxicitet med förhöjt ALAT och/eller ASAT av svårighetsgrad 2, 3 eller 4 och förhöjt bilirubin ≥ 2x ULN har rapporterats. Hos patienter med förhöjda levertransaminaser ska behandling med VIKTRAVI skjutas upp, dosmodifieras eller sättas ut permanent beroende på svårighetsgraden (se avsnitt Dosering). Leverfunktionen inklusive ALAT-, ASAT-, ALP- och bilirubinvärden ska kontrolleras före den första dosen, därefter varannan vecka under den första behandlingsmånaden och sedan månadsvis under behandlingens nästa 6 månader. Därefter regelbundet under behandlingen. Hos patienter som utvecklar transaminasstegringar krävs mer frekventa tester (se avsnitt Dosering).
Samtidig administrering med cyp3a4/p-gp-inducerare
Undvik samtidig administrering av starka till måttliga CYP3A4/P-gp-inducerare med VITRAKVI på grund av risk för minskad exponering (se avsnitt Interaktioner).
Preventivmetoder för män och kvinnor
Fertila kvinnor ska använda en mycket säker preventivmetod medan de tar VITRAKVI och i minst en månad efter avslutad behandling (se avsnitt Interaktioner och Graviditet och amning).
Fertila män med en icke-gravid, fertil kvinnlig partner ska rådas att använda en mycket säker preventivmetod under behandling med VITRAKVI och i minst en månad efter den sista dosen (se avsnitt Graviditet och amning).
Biverkningar
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
De vanligaste biverkningarna (≥ 20 %) av VITRAKVI var, i fallande frekvensordning, förhöjt ALAT (36 %), förhöjt ASAT (33 %), kräkningar (30 %), anemi (28 %), förstoppning (28 %), diarré (27 %), illamående (24 %), trötthet (23 %) och yrsel (20 %).
Flertalet biverkningar var av grad 2 eller 3. Grad 4 var den högsta rapporterade graden för biverkningarna minskat neutrofilantal (2 %), förhöjt ALAT (1 %), förhöjt ASAT, minskat antal leukocyter, minskat antal trombocyter, muskelsvaghet och förhöjt alkaliskt fosfatas (vardera < 1 %). Grad 3 var den högsta rapporterade graden för biverkningarna anemi (7 %), viktökning (6 %), diarré (4 %), gångstörningar och kräkningar (vardera 1 %) och trötthet, yrsel, parestesi, illamående, myalgi och förstoppning (vardera hos < 1 %).
Permanent utsättning av VITRAKVI för behandlingsutlösta biverkningar förekom hos 2 % av patienterna (2 fall vardera av minskat neutrofilantal, ALAT-ökning och ASAT-ökning, 1 fall vardera av gångstörningar och muskelsvaghet). De flesta biverkningar som gav upphov till en dosminskning uppkom under behandlingens första tre månader.
Biverkningar i tabellform
Säkerhet för VITRAKVI utvärderades hos 361 patienter med TRK-fusionspositiv cancer i en av tre pågående kliniska prövningar – studie 1, 2 (NAVIGATE) och 3 (SCOUT) och efter marknadsintroduktionen. Säkerhetspopulationen utgjordes av patienter med en medianålder på 39,0 år (intervall: 0 till 90) med 37 % av patienter bestående av pediatriska patienter. Median behandlingstid för den totala säkerhetspopulationen (n=361) var 16,2 månader (intervall: 0,1 till 89,1). Biverkningar rapporterade hos patienter (n=361) behandlade med VITRAKVI visas i tabell 3 och tabell 4.
Biverkningarna klassificeras enligt organklass.
Frekvensgrupperna definieras enligt följande konvention: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Biverkningarna presenteras inom varje frekvensgrupp efter fallande allvarlighetsgrad.
Tabell 3: biverkningar rapporterade hos trk-fusionspositiva cancerpatienter behandlade med
Vitrakvi vid rekommenderad dos (total säkerhetspopulation, n=361) och efter
Marknadsintroduktionen
| Alla grader |
| Grad 3 och 4 |
Klassificering av frekvens
Organsystem
| Blodet och | ||
| lymfsystemet | ||
Mycket vanliga Anemi
Minskat antal neutrofiler (neutropeni) Minskat antal leukocyter (leukopeni)
Vanliga Minskat antal trombocyter Anemi
(trombocytopeni) Minskat antal neutrofiler
(neutropeni)a Minskat antal leukocyter (leukopeni)a
Mindre vanliga Minskat antal trombocyter
(trombocytopeni)a, b
| Centrala och perifera | ||
| nervsystemet | ||
Mycket vanliga yrsel
Vanliga Gångstörningar Gångstörningar Parestesi Mindre vanliga Yrsel
Parestesi
| Magtarmkanalen |
Mycket vanliga Illamående
Förstoppning Kräkningar Diarré
Vanliga Dysgeusic Diarré
Kräkningar
Mindre vanliga Illamående
Förstoppning
| Lever och gallvägar |
| Leverskadad |
Ingen känd frekvens
| Muskuloskeletala | ||
| systemet och bindväv | ||
Mycket vanliga Myalgi Vanliga Muskelsvaghet Mindre vanliga Myalgi
Muskelsvagheta, b
| Allmänna symtom oc | h | |
| symtom vid | ||
| administreringsstället | ||
| Trötthe | t |
Mycket vanliga
| Trötthe | t |
Mindre vanliga
| Undersökningar |
Mycket vanliga Förhöjt alaninaminotransferas
(ALAT) Förhöjt aspartataminotransferas (ASAT) Viktökning (onormal viktuppgång)
| Förhöjt | ||||||
| alaninaminotransferas | ||||||
| (ALAT)a | ||||||
| Förhöjt | ||||||
| aspartataminotransferas | ||||||
| (ASAT)a | ||||||
| Viktökning (onormal | ||||||
| viktuppgång) | ||||||
Vanliga Förhöjt alkaliskt fosfatas
| Förhöjt alkaliskt fosfatasa, b |
Mindre vanliga
a biverkningar av grad 4 rapporterades
| b frekvensen för varje grad var < 1 % |
| c läkemedelsbiverkningen dysgeusi innefattar de föredragna termerna ”dysgeusi” och ”smakstörning” |
| d inkluderar fall med ALAT/ASAT ≥ 3x ULN och bilirubin ≥ 2x ULN |
Tabell 4: biverkningar rapporterade hos trk-fusionspositiva pediatriska cancerpatienter
Behandlade med vitrakvi vid rekommenderad dos (n=135); alla grader
Klassificering av frekvens spädbarn och barn ungdomar pediatriska
Organsystem småbarn patienter
(N=43)a (n=67)b (n=25)c (n=135)
| Blodet och | ||
| lymfsystemet | ||
Mycket Anemi Anemi Anemi Anemi vanliga Minskat antal Minskat antal Minskat antal Minskat antal
neutrofiler neutrofiler neutrofiler neutrofiler (neutropeni) (neutropeni) (neutropeni) (neutropeni) Minskat antal Minskat antal Minskat antal Minskat antal leukocyter leukocyter leukocyter leukocyter (leukopeni) (leukopeni) (leukopeni) (leukopeni) Minskat antal Minskat antal trombocyter trombocyter (trombocytopeni) (trombocytopeni)
Vanliga Minskat antal Minskat antal
trombocyter trombocyter
(Trombocytopeni) (trombocytopeni)
| Centrala och | ||
| perifera | ||
| nervsystemet | ||
Mycket Yrsel vanliga Vanliga Yrsel Yrsel Parestesi Yrsel
Parestesi Gångstörningar Parestesi Gångstörningar Gångstörningar
| Magtarmkanalen |
Mycket Illamående Illamående Illamående Illamående vanliga Förstoppning Förstoppning Förstoppning Förstoppning
Kräkningar Kräkningar Kräkningar Kräkningar
Diarré diarré diarré diarré
Vanliga Dysgeusi Dysgeusi
| Muskuloskeletala | |||
| systemet och | |||
| bindväv | |||
| Myalgi |
| Myalgi |
Mycket Myalgi vanliga
| Muskelsvaghet |
| Muskelsvaghet |
Vanliga Muskelsvaghet Muskelsvaghet
| Trötthet |
| Trötthet |
Allmänna symtom Mycket Trötthet Trötthet och symtom vid vanliga
Administrerings-
Stället
Undersökningar Mycket Förhöjt Förhöjt Förhöjt Förhöjt
vanliga alaninamino- alaninamino- alaninamino- alaninamino-
transferas (ALAT) transferas transferas (ALAT) transferas Förhöjt (ALAT) Förhöjt (ALAT) aspartatamino- Förhöjt aspartatamino- Förhöjt transferas (ASAT) aspartatamino- transferas (ASAT) aspartatamino- Viktökning transferas Viktökning transferas (onormal (ASAT) (onormal (ASAT) viktuppgång) Viktökning viktuppgång) Viktökning Förhöjt alkaliskt (onormal Förhöjt alkaliskt (onormal fosfatas viktuppgång) fosfatas viktuppgång)
Förhöjt alkaliskt Förhöjt alkaliskt fosfatas fosfatas
a Spädbarn/småbarn (28 dagar till 23 månader): 5 biverkningar av grad 4 gällande minskat antal neutrofiler (neutropeni) och 2 fall av förhöjt alkaliskt fosfatas rapporterades. Biverkningar av grad 3 inkluderade 11 fall av minskat antal neutrofiler (neutropeni), 4 fall av förhöjt ALAT, 3 fall vardera av anemi, diarré och viktökning (onormal viktuppgång) och 2 fall vardera av förhöjt alkaliskt fosfatas och kräkningar och 1 fall av förhöjt ASAT.
b Barn (2 till 11 år): 1 biverkning av grad 4, minskat antal leukocyter, rapporterades. 9 rapporterade grad 3-fall av minskat antal neutrofiler (neutropeni), 4 fall av viktökning (onormal viktuppgång), 2 fall vardera av förhöjt ALAT, anemi, diarré och kräkningar och 1 fall vardera av förhöjt ASAT, gångstörningar, parestesi och myalgi.
c Ungdomar (12 till <18 år): inga biverkningar av grad 4 rapporterades. Biverkningar av grad 3 rapporterades i 1 fall vardera av förhöjt ALAT, förhöjt ASAT, trötthet, gångstörningar och muskelsvaghet.
| Beskrivning av valda biverkningar | |||||||||||||||||
| Neurologiska reaktioner | |||||||||||||||||
| I den totala säkerhetsdatabasen (n=361) var den högsta observerade biverkningsgraden för | |||||||||||||||||
| neurologiska reaktioner grad 3 eller 4, vilken observerades hos 10 patienter (3 %) och omfattade | |||||||||||||||||
| gångstörningar (4 patienter, 1 %), yrsel (3 patienter, < 1 %) och parestesi (3 patienter, < 1 %). Den | |||||||||||||||||
| totala incidensen var 20 % för yrsel, 7 % för parestesi och 5 % för gångstörningar. Neurologiska | |||||||||||||||||
| reaktioner som ledde till dosmodifikation eller behandlingsuppehåll omfattade yrsel (1 %), | |||||||||||||||||
| gångstörningar (< 1 %) och parestesi (< 1 %). En patient avbröt behandlingen permanent på grund av | |||||||||||||||||
| gångstörningar av grad 3. I samtliga fall utom ett kunde patienter med konstaterad antitumöraktivitet | |||||||||||||||||
| som krävde en dosminskning fortsätta behandlingen med lägre dos och/eller längre doseringsintervall | |||||||||||||||||
| (se avsnitt Varningar och försiktighet). | |||||||||||||||||
| Levertoxicitet | |||||||||||||||||
| Avvikande levervärden omfattande ALAT, ASAT, ALP och bilirubin har observerats hos patienter | |||||||||||||||||
| behandlade med VITRAKVI. | |||||||||||||||||
| I den totala säkerhetsdatabasen (n=361) var den högsta observerade biverkningsgraden för | |||||||||||||||||
| transaminasstegringar förhöjt ALAT av grad 4 hos 7 patienter (2 %) och förhöjt ASAT hos 4 patienter | |||||||||||||||||
| (1 %). Förhöjt ALAT och ASAT av grad 3 hos 26 (7 %) respektive 22 (6 %) av patienterna. Flertalet | |||||||||||||||||
| grad 3-ökningar var övergående och uppträdde under de första tre behandlingsmånaderna och hade | |||||||||||||||||
| gått tillbaka till grad 1 vid månad 3-4. Förhöjt ALAT och ASAT av grad 2 observerades hos 37 (10 % | |||||||||||||||||
| respektive 33 (9 %) patienter och förhöjt ALAT och ASAT av grad 1 observerades hos 173 (48 %) | |||||||||||||||||
| respektive 177 (49 %) patienter. | |||||||||||||||||
| ALAT- och ASAT-ökningar som ledde till dosmodifikationer eller behandlingsuppehåll förekom hos | |||||||||||||||||
| 25 patienter (7 %) respektive 21 patienter (6 %) (se avsnitt Varningar och försiktighet). Två patienter avbröt behandlingen | |||||||||||||||||
| permanent varav 1 patient på grund av ALAT- och ASAT-ökningar av grad 3. | |||||||||||||||||
| Fall av levertoxicitet med förhöjt ALAT och/eller ASAT av svårighetsgrad 2, 3 eller 4 och ökningar | |||||||||||||||||
| av bilirubin ≥ 2x ULN har rapporterats. I några fall gjordes uppehåll i behandlingen med VITRAKVI | |||||||||||||||||
| varefter behandlingen startades om med reducerad dos, medan behandlingen i andra fall sattes ut | |||||||||||||||||
| permanent (se avsnitt Varningar och försiktighet). | |||||||||||||||||
| Ytterligare information om särskilda populationer | |||||||||||||||||
| Pediatriska patienter | |||||||||||||||||
| Av de 361 patienter som behandlades med VITRAKVI var 135 patienter (37 %) i åldern nyfödd till | |||||||||||||||||
| < 18 år (n=13 från nyfödd till < 3 månader, n=4 ≥ 3 månader till < 6 månader, n=17 ≥ 6 månader till | |||||||||||||||||
| < 12 månader, n=9 ≥ 12 månader till < 2 år, n=30 ≥ 2 år till < 6 år, n=37 ≥ 6 år till < 12 år, n=25 ≥ 12 | |||||||||||||||||
| år till < 18 år). Flertalet biverkningar var av grad 1 eller 2 och försvann utan dosmodifikation eller | |||||||||||||||||
| utsättning av VITRAKVI. Biverkningar av grad 3 eller 4 observerades i allmänhet oftare hos patienter | |||||||||||||||||
| < 6 år. De rapporterades hos 77 % av patienterna i åldern nyfödd till < 3 månader och hos 47 % av | |||||||||||||||||
| patienterna i åldern ≥ 3 månader till < 6 år. Minskat neutrofilantal har rapporterats ha lett till | |||||||||||||||||
| utsättande av studieläkemedel, dosjustering och behandlingsuppehåll. | |||||||||||||||||
| Äldre | |||||||||||||||||
| Av de 361 patienter i den totala säkerhetspopulationen som fick VITRAKVI var 69 patienter (19 %) | |||||||||||||||||
| 65 år eller äldre och 22 patienter (6 %) var 75 år eller äldre. Säkerhetsprofilen för äldre patienter | |||||||||||||||||
| (≥ 65 år) stämmer överens med den som ses hos yngre patienter. Biverkningarna yrsel (30 % jämfört | |||||||||||||||||
| med 28 % hos alla vuxna), anemi (36 % jämfört med 28 % hos alla vuxna), diarré (25 % jämfört med | |||||||||||||||||
| 23 % hos alla vuxna), muskelsvaghet (13 % jämfört med 11 % hos alla vuxna), minskat antal | |||||||||||||||||
| trombocyter (12 % jämfört med 6 % hos alla vuxna), gångstörningar (9 % jämfört med 5 % hos alla | |||||||||||||||||
| vuxna) och dysgeusi (9 % jämfört med 6 % hos alla vuxna) förekom oftare hos patienter som var 65 år | |||||||||||||||||
| eller äldre. | |||||||||||||||||
)
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.
Farmakodynamik
Farmakoterapeutisk grupp: Tumörer och rubbningar i immunsystemet, antineoplastiska medel, proteinkinashämmare, ATC-kod: L01EX12.
Verkningsmekanism
Larotrektinib är en adenosintrifosfat-(ATP)-kompetitiv och selektiv tropomyosinreceptorkinas-(TRK)- hämmare som specifikt tagits fram för att undvika aktivitet med icke-avsedda kinaser. Målet för larotrektinib är TRK-familjen av proteiner inklusive TRKA, TRKB och TRKC som kodas av NTRK1-, NTRK2- respektive NTRK3-genen. I en bred panel med renade enzymanalyser hämmade larotrektinib TRKA, TRKB och TRKC med IC50-värden på 5-11 nM. Den enda andra kinasaktiviteten förekom vid koncentrationer som var 100 gånger högre. I in vitro- och in vivo-tumörmodeller uppvisade larotrektinib antitumöraktivitet i celler med konstitutiv aktivering av TRK-proteiner som ett resultat av genfusioner, borttagande av en proteinreglerande domän eller i celler med överuttryck av TRK- protein.
| Genfusion inom läsramen till följd av omarrangerade kromosomer i de mänskliga generna NTRK1, | |||||||
| NTRK2 och NTRK3 leder till bildandet av onkogena TRK-fusionsproteiner. De nya chimära | |||||||
| fusionsonkogenproteiner som bildas uttrycks okontrollerat vilket driver på konstitutiv kinasaktivitet | , | ||||||
| vilket i sin tur aktiverar nedströms cellsignalvägar involverade i cellproliferation och överlevnad med | |||||||
| TRK-fusionspositiv cancer som följd. | |||||||
| Förvärvade resistensmutationer efter progression på TRK-hämmare har observerats. Larotrektinib | |||||||
| hade minimal aktivitet i cellinjer med punktmutationer i TRKA-kinasdomänen, inklusive den kliniskt | |||||||
| identifierade förvärvade resistensmutationen, G595R. Punktmutationer i TRKC-kinasdomänen med | |||||||
| kliniskt identifierad förvärvad resistens mot larotrektinib inkluderar G623R, G696A och F617L | . | ||||||
| De molekylära orsakerna till primär resistens mot larotrektinib är inte kända. Det är därför inte känt | |||||||
| om närvaron av en samtidig onkogen driver i tillägg till en NTRK-genfusion påverkar effekten av | |||||||
| TRK-inhibering. Den uppmätta påverkan av samtidiga genomiska förändringar på larotrektinibs effekt | |||||||
| ges nedan (se klinisk effekt). | |||||||
| Farmakodynamisk effekt | |||||||||||||
| Hjärtelektrofysiologi | |||||||||||||
| Hos 36 friska vuxna försökspersoner som fick engångsdoser på mellan 100 mg och 900 mg orsakade | |||||||||||||
| VITRAKVI inte någon kliniskt relevant QT-förlängning. | |||||||||||||
| Dosen på 200 mg motsvarar en maximal exponering (Cmax) liknande den som observeras med | |||||||||||||
| larotrektinib 100 mg två gånger dagligen vid jämvikt. En QTcF-förkortning observerades med | |||||||||||||
| VITRAKVI-dosering med en maximal genomsnittlig effekt observerad mellan 3 och 24 timmar efter | |||||||||||||
| Cmax med en minskning av det geometriska medelvärdet för QTcF från baseline på -13,2 msek | |||||||||||||
| (från -10 till -15,6 msek). Den kliniska relevansen av dessa fynd har inte fastställts. | |||||||||||||
| Klinisk effekt | |||||||||||||
| Översikt av studier | |||||||||||||
| Säkerhet och effekt för VITRAKVI studerades i tre öppna, kliniska, enarmade multicenterstudier på | |||||||||||||
| vuxna och pediatriska cancerpatienter (tabell 5). Två studier pågår fortfarande. | |||||||||||||
| Patienter med och utan dokumenterad NTRK-genfusion fick delta i studie 1 och studie 3 (SCOUT). | |||||||||||||
| Endast patienter med TRK-fusionspositiv cancer fick skrivas in i studie 2 (NAVIGATE). Den poolad | e | ||||||||||||
| första analysuppsättningen för effekt omfattar 364 patienter med TRK-fusionspositiv cancer som | |||||||||||||
| ingått i någon av de tre studierna och som hade mätbar sjukdom bedömd enligt RECIST v1.1, en icke | - | ||||||||||||
| CNS primärtumör och som fått minst en dos larotrektinib innan juli 2024. Inklusionskrav var tidigare | |||||||||||||
| standardbehandling lämplig för tumörtyp och sjukdomsstadium eller, enligt prövarens bedömning, | |||||||||||||
| föreliggande behov av radikal kirurgi (amputation av extremitet, facial resektionskirurgi eller ingrepp | |||||||||||||
| med förlamning som följd) eller att det var osannolikt att de skulle tolerera eller uppleva kliniskt | |||||||||||||
| meningsfull nytta av tillgängliga standardbehandlingar i ett framskridet sjukdomsstadium. De | |||||||||||||
| viktigaste effektmåtten var total responsfrekvens (ORR) och responsduration (DOR), fastställd av en | |||||||||||||
| blindad, oberoende granskningskommitté (BIRC). | |||||||||||||
| Dessutom behandlades 60 patienter med primär CNS-tumör och mätbar sjukdom vid baseline | |||||||||||||
| studie 2 (”NAVIGATE”) och i studie 3 (”SCOUT”). Femtiosju av de 60 patienterna med primär CNS | |||||||||||||
| tumör hade tidigare behandlats för cancer (kirurgi, radioterapi och/eller tidigare systemisk | |||||||||||||
| behandling). Tumörresponsen bedömdes av prövaren med användning av RANO- eller RECIST v1.1 | |||||||||||||
| kriterier. | |||||||||||||
| Identifieringen av NTRK-genfusioner genomfördes på vävnadsprover för de molekylära | |||
| testmetoderna: Next Generation Sequencing (NGS) användes för 327 patienter, | |||
| polymeraskedjereaktion (PCR) användes för 14 patienter, fluorescerande in situ-hybridisering (FISH) | |||
| användes för 18 patienter och andra testmetoder (sekvensering, NanoString, DNA-mikromatrisanalys | |||
| eller kromosomal microarray) användes för 5 patienter. | |||
Tabell 5: kliniska studier som bidrar till effektanalyserna av solida och primära cns-tumörer
| Tumörtyper i effektanalysen |
Studiens namn, design och dos och formulering n
Patientpopulation
| Sköldkörteltumör (n=4) | ||||
| Spottkörteltumör (n=3) | ||||
| GIST (n=2)a | ||||
| Sarkom, mjukvävnad (n=2 | ) | |||
| NSCLC (n=1)b,c | ||||
| Okänd primärtumör (n=1) | ||||
Studie 1 Doser upp till 200 mg 13 NCT02122913 en eller två gånger dagligen (25 mg-,
• En fas I, öppen, doseskalerings- och 100 mg-kapslar eller expansionsstudie; i expansionsfasen 20 mg/ml oral krävdes tumörer med en NTRK- lösning) genfusion
• Vuxna patienter (≥ 18 år) med framskridna solida tumörer med en NTRK-genfusion Studie 2 NAVIGATE 100 mg två gånger NSCLC (n=29)b,c 210 NCT02576431 dagligen (25 mg-, Sarkom, mjukvävnad (n=28) 100 mg-kapslar eller Sköldkörteltumör (n=26)b
• En fas 2 multinationell, öppen 20 mg/ml oral Kolontumör (n=25)
”basket study”-studie lösning) Spottkörteltumör (n=24)
• Vuxna och pediatriska patienter Primär CNS-tumör (n=19)
≥ 12 år med framskridna solida Melanom (n=10)b tumörer med en NTRK-genfusion Brösttumör, icke-sekretorisk
(n=10)b Bukspottkörteltumör (n=7) Brösttumör, sekretorisk (n=5) Kolangiocarcinom (n=4) GIST (n=3)a Gastrisk tumör (n=3) Prostatatumör (n=2) Blindtarmstumör, atypisk karcinoid lungcancer, skelettsarkom, livmoderhalstumör, levertumöre, duodenaltumör, tumör i yttre hörselgångenb, esofageal tumör, SCLCb,d, rektaltumör, testikeltumörb, tymustumör, okänd primärtumör, urotelial tumör, livmodertumör (n=1 vardera)
Studie 3 SCOUT Doser upp till Infantilt fibrosarkom (n=49) 141 NCT02637687 100 mg/m2 två gånger Sarkom, mjukvävnad (n=42)b dagligen (25 mg-, Primär CNS-tumör (n=41)
• Fas 1/2 multinationell, öppen, 100 mg-kapslar eller Kongenitalt mesoblastiskt nefrom doseskalerande expansionsstudie; 20 mg/ml oral (n=2) fas 2 expansionskohort krävde lösning) Sarkom, skelett (n=2) framskridna solida tumörer med en Brösttumör, sekretorisk, NTRK-genfusion inkluderande lokalt livmoderhalstumör, lipofibromatos, framskridet infantilt fibrosarkom melanom, sköldkörteltumör (n=1
• Pediatriska patienter från nyfödd till vardera)
21 år med framskriden cancer eller med primär CNS-tumör
Totalt antal patienter (n)* 364
* består av 304 patienter med IRC-bedömd tumörrespons och 60 patienter med primär CNS-tumör (inkluderande astrocytom, gangliogliom, glioblastom, gliom, glioneuronal tumör, neuronal och neuronal-gliomatös blandtumör, oligodendrogliom samt primitiv neuroektodermal tumör som inte är specificerad) med prövarbedömd tumörrespons a GIST: gastrointestinal stromatumör b hjärnmetastaser observerades hos några patienter med följande tumörtyper: lungcancer (NSCLC, SCLC), sköldkörteltumör, melanom, brösttumör (icke-sekretorisk), tumör i yttre hörselgången, mjukvävnadssarkom och testikeltumör c NSCLC: icke-småcelligt lungkarcinom
| d SCLC: småcelligt lungkarcinom | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| e hepatocellulärt karcinom | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Karakteristika vid baseline för de poolade 304 patienterna med solida tumörer med en NTRK- | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| genfusion var enligt följande: medianålder 44,5 år (intervall 0-90 år); 33 % < 18 år och 67 % ≥ 18 år; | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| 55 % vita och 47 % män; ECOG PS 0-1 (88 %), 2 (10 %) eller 3 (2 %). Nittioen procent av patienterna | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| hade fått tidigare behandling för sin cancer, definierad som kirurgi, radioterapi eller systemisk | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| behandling. Av dessa hade 72 % fått tidigare systemisk behandling med i median 1 tidigare systemisk | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| behandlingsregim. Tjugoåtta procent av alla patienter hade inte fått någon tidigare systemisk | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| behandling. Hos de 304 patienterna var de vanligaste tumörtyperna mjukdelssarkom (24 %), infantilt | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| fibrosarkom (16 %), lungcancer (11 %), sköldkörteltumör (10 %), spottkörteltumör (9 %) och | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| koloncancer (8 %). | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Karakteristika vid baseline för de 60 patienterna med primär CNS-tumör med en NTRK-genfusion | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| bedömda av prövaren var enligt följande: medianålder 9,1 år (intervall 0-79 år); 43 patienter < 18 år | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| och 17 patienter ≥ 18 år; 39 vita patienter; 28 manliga patienter; ECOG PS 0-1 (52 patienter) eller 2 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| (5 patienter). Femtiosju patienter (95 %) hade fått tidigare behandling för sin cancer, definierad som | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| kirurgi, radioterapi eller systemisk behandling. Patienterna hade i median fått | 1 | tidigare systemisk | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| behandlingsregim. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Effektresultat | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| De poolade effektresultaten för total responsfrekvens, responsduration och tid till första respons i den | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| första analyspopulationen (n=304) och med ett post-hoc-tillägg av primära CNS-tumörer (n=60) som | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| resulterade i den poolade populationen (n=364), visas i tabell 6 och tabell 7. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Tabell 6: Poolade effektresultat i solida tumörer inklusive och exklusive primära CNS-tumörer | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Effektparametrar | Analys i solida | Analys i solida | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| tumörer exklusive | tumörer inklusive | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| primära CNS- | primära CNS- | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| tumörer | tumörer | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| (n=304)a | (n=364)a,b | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Total responsfrekvens (ORR) % (n) | 65 % (198) | 60 % (219) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| [95 % KI] | [59; 70] | [55; 65] | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Komplett respons (CR) | 22 % (66) | 20 % (71) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Patologisk komplett responsc | 7 % (20) | 5 % (20) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Partiell respons (PR) | 37 % (112) | 35 % (128) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Tid till första respons (median, månader) | 1,84 | 1,84 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| [intervall] | [0,89; 22,90] | [0,89; 49,87] | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Responsduration (median, månader) | 43,3 | 43,3 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| [intervall] | [0,0+, 84,7+] | [0,0+, 84,7+] | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| % med duration ≥ 12 månader | 80 % | 79 % | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| % med duration ≥ 24 månader | 66 % | 65 % | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| % med duration ≥ 36 månader | 57 % | 54 % | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| % med duration ≥ 48 månader | 48 % | 47 % | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| + betecknar pågående | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| a Analys av oberoende granskningskommitté enligt RECIST v1.1 för solida tumörer med undantag för primära CNS-tumörer | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| (304 patienter). | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| b Utvärderad med hjälp av kriterier antingen enligt RANO eller RECIST v1.1 för primära CNS-tumörer (60 patienter). | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| c Patologisk komplett respons (CR) var en CR som uppnåddes av patienter som behandlades med larotrektinib och därefter | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| genomgick kirurgisk resektion, varefter inga livsdugliga cancerceller och negativa marginaler påvisades vid postoperativ | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| patologisk bedömning. Den bästa preoperativa responsen hos dessa patienter omklassificerades som patologisk CR efter | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| kirurgi enligt RECIST v.1.1. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Tabell 7: total responsfrekvens och responsduration per tumörtyp*
| Tumörtyp | Patienter (n=364) | ORRa | DOR | ||||||||||
| % | 95 % KI | månader | Intervall (månader) | ||||||||||
| ≥ | 12 | ≥ | 24 | ≥ 36 | |||||||||
| Sarkom, mjukvävnad | 72 | 68 % | 56 %; 79 % | 80 % | 72 % | 60 % | 0,03+; 84,7+ | ||||||
| Primär CNS-tumör | 60 | 35 % | 23 %; 48 % | 66 % | 50 % | 50 % | 2,8+; 70,9+ | ||||||
| Infantilt fibrosarkom | 49 | 94 % | 83 %; 99 % | 83 % | 66 % | 60 % | 1,6+; 73,7+ | ||||||
| Lungcancer | 32 | 69 % | 50 %; 84 % | 75 % | 52 % | 45 % | 1,9+; 67,2+ | ||||||
| Sköldkörteltumör | 31 | 65 % | 45 %; 81 % | 85 % | 63 % | 47 % | 3,7; 83,9+ | ||||||
| Spottkörteltumör | 27 | 85 % | 66 %; 96 % | 91 % | 86 % | 76 % | 2,7; 81.1+ | ||||||
| Koloncancer | 25 | 48 % | 28 %; 69 % | 83 % | 62 % | 31 % | 3,9; 56,3+ | ||||||
| Brösttumör | 16 | ||||||||||||
| Icke-sekretoriskc | 10 | 30 % | 7 %; 65 % | 67 % | 0 % | 0 % | 7,4; 15,3+ | ||||||
| Sekretoriskb | 6 | 83 % | 36 %; 100 % | 80 % | 80 % | 80 % | 11,1; 69,2+ | ||||||
| Melanom | 11 | 45 % | 17 %; 77 % | 50 % | EU | EU | 1,9+; 23,2+ | ||||||
| Bukspottkörtel-tumör | 7 | 14 % | 0 %; 58 % | 0 % | 0 % | 0 % | 5,8; 5,8 | ||||||
| Gastrointestinal stromatumör | 5 | 80 % | 28 %; 99 % | 75 % | 38 % | 38 % | 9,5; 50,4+ | ||||||
| Sarkom, skelett | 3 | 33 % | 1 %; 91 % | 0 % | 0 % | 0 % | 9,5; 9,5 | ||||||
| Kongenitalt mesoblastiskt nefrom | 2 | 100 % | 16 %; 100 % | 100 % | 100 % | 50 % | 32,9; 44,5 | ||||||
| Livmoderhalstumör | 2 | 50 % | 1 %; 99 % | 100 % | EU | EU | 18,7+; 18,7+ | ||||||
| Okänd primärtumör | 2 | 100 % | 16 %; 100 % | 0 | 0 | 0 | 5,6; 7,4 | ||||||
| Tumör i yttre hörselgången | 1 | 100 % | 3 %; 100 % | 100 % | 100 % | 100 % | 45,1+; 45,1+ | ||||||
| Lipfibromatos | 1 | 100 % | 3 %; 100 % | 100 % | EU | EU | 17,7+; 17,7+ | ||||||
DOR: responsduration EB: ej bedömbar EU: ej uppnådd * Inga data finns tillgängliga för följande tumörtyper: kolangiocarcinom (n=4), gastrisk tumör (n=3), prostatatumör (n=2), blindtarmstumör, levertumör, duodenaltumör, esofageal tumör, rektaltumör, testikeltumör. tymustumör, urotelial tumör, livmodertumör (n=1 vardera) + Betecknar pågående respons
| a Analys utvärderad av oberoende granskningskommitté enligt RECIST v1.1 för alla tumörtyper utom patienter med en | |||||||||
| primär CNS-tumör som utvärderades enligt kriterier från antingen RENO eller RECIST v1.1. | |||||||||
| b Varav 2 komplett respons, 2 partiell respons | |||||||||
| c Varav 1 komplett respons, 2 partiell respons | |||||||||
| Då TRK-fusionspositiv cancer är sällsynt studerades patienter över flera tumörtyper med ett begränsat | |||||||||
| antal patienter för vissa tumörtyper, vilket ledde till osäkerhet kring ORR-beräkningen per tumörtyp. | |||||||||
| Det är möjligt att ORR för den totala populationen inte återspeglar den förväntade responsen för en | |||||||||
| specifik tumörtyp. | |||||||||
| I den vuxna subpopulationen (n=222) var ORR 51 %. I den pediatriska subpopulationen (n=142) var | |||||||||
| ORR 74 %. | |||||||||
| Hos 257 patienter med bred molekylär karakterisering före larotrektinib-behandling var ORR 53 % | |||||||||
| hos 120 patienter som utöver NTRK-genfusion också hade andra genomiska förändringar, och 68 % | |||||||||
| hos 137 patienter utan andra genomiska förändringar. | |||||||||
| Poolad första analysuppsättning | |||||||||
| Den poolade första analysuppsättningen bestod av 304 patienter och inkluderade inte primära CNS- | |||||||||
| tumörer. Median behandlingstid innan sjukdomsprogression var 15,9 månader (intervall: 0,1 till | |||||||||
| 99,4 månader) baserat på brytdatum i juli 2024. Femtiofem procent av patienterna hade fått | |||||||||
VITRAKVI i 12 månader eller mer, 37 % hade fått VITRAKVI i 24 månader eller mer och 28 % hade fått VITRAKVI i 36 månader eller mer. Uppföljning pågick vid tidpunkten för analysen för 27 % av patienterna.
Vid tidpunkten för analysen var median responsduration 43,3 månader (intervall: 0,0+ till 84,7+), uppskattningsvis 80 % [95 % KI: 74, 86] av responserna varade i 12 månader eller mer, 66 % [95 % KI: 59, 74] av responserna varade i 24 månader eller mer och 57 % [95 % KI: 49; 64] av responserna varade i 36 månader eller mer. Åttiotre procent (83 %) [95 % KI: 79, 88] av de behandlade patienterna var vid liv ett år efter behandlingsstart, 73 % [95 % KI: 68, 78] var vid liv efter två år efter behandlingsstart och 68 % [95 % KI: 63; 74] efter tre år då median för total överlevnad ännu inte uppnåtts. Median progressionsfri överlevnad var 28,0 månader vid tidpunkten för analysen med en progressionsfri överlevnad på 63 % [95 % KI: 57, 69] efter 1 år, 54 % [95 % KI: 48, 60] efter 2 år och 44 % [95 % KI: 38; 50] efter 3 år.
Medianförändringen i tumörstorlek i den poolade första analysuppsättningen var en minskning med 66 %.
Patienter med primär cns-tumör
Vid brytdatum för datainsamling observerades bekräftad respons hos 21 (35 %) av de 60 patienterna med primär CNS-tumör, varav 5 (8 %) av de 60 patienterna uppnådde komplett respons och 16 patienter (27 %) uppnådde partiell respons. Vidare hade 24 patienter (40 %) stabil sjukdom. 13 patienter (22 %) hade progressiv sjukdom. Vid brytdatum för datainsamling varierade behandlingstiden mellan 1,2 och 67,3 månader och behandlingen var pågående hos 20 av 60 patienter, varav samtliga patienter fick behandling efter sjukdomsprogression.
Villkorat godkännande
Detta läkemedel har fått ett ”villkorat godkännande” för försäljning. Detta innebär att det ska komma fler uppgifter om läkemedlet.
Europeiska läkemedelsmyndigheten går igenom ny information om detta läkemedel minst varje år och uppdaterar denna produktresumé när så behövs.
Läkemedelsform
Hård kapsel (kapsel).
Vitrakvi 25 mg hårda kapslar
Vit, ogenomskinlig, hård gelatinkapsel, storlek 2 (18 mm lång x 6 mm bred), märkt med BAYER-kors och ”25 mg” i blå tryckfärg på kapselns underdel.
Vitrakvi 100 mg hårda kapslar
Vit, ogenomskinlig, hård gelatinkapsel, storlek 0 (22 mm lång x 7 mm bred), märkt med BAYER-kors och ”100 mg” i blå tryckfärg på kapselns underdel.
Interaktioner
Effekter av andra substanser på larotrektinib
Effekt av cyp3a-, p-gp- och bcrp-hämmare på larotrektinib
Larotrektinib är ett substrat för cytokrom P450 (CYP) 3A, P-glykoprotein (P-gp) och bröstcancerresistent protein (BCRP). Samtidig administrering av VITRAKVI och starka eller måttliga CYP3A-, P-gp- och BCRP-hämmare (t.ex. atazanavir, klaritromycin, indinavir, itrakonazol, ketokonazol, nefazodon, nelfinavir, ritonavir, sakvinavir, telitromycin, troleandomycin, vorikonazol eller grapefrukt) kan öka plasmakoncentrationer av larotrektinib (se avsnitt Dosering).
Kliniska data från friska vuxna försökspersoner visar att samtidig administrering av en engångsdos på 100 mg VITRAKVI och 200 mg itrakonazol (en stark CYP3A-, P-gp- och BCRP-hämmare) en gång dagligen i 7 dagar ökade Cmax och AUC för larotrektinib 2,8- respektive 4,3-faldigt. Kliniska data från friska vuxna försökspersoner visar att samtidig administrering av 100 mg VITRAKVI som engångsdos och 600 mg rifampicin som engångsdos (en P-gp- och BCRP-hämmare) ökade Cmax och AUC för larotrektinib 1,8- respektive 1,7-faldigt.
Effekt av cyp3a- och p-gp-inducerare på larotrektinib
Samtidig administrering av VITRAKVI och starka eller måttliga CYP3A-inducerare och starka P-gp- inducerare (t.ex. karbamazepin, fenobarbital, fenytoin, rifabutin, rifampicin eller johannesört) kan minska plasmakoncentrationen av larotrektinib och ska undvikas (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Kliniska data från friska vuxna försökspersoner visar att samtidig administrering av en engångsdos på 100 mg VITRAKVI och 600 mg rifampicin (en stark CYP3A- och P-gp-inducerare) en gång dagligen i 11 dagar minskade Cmax och AUC för larotrektinib med 71 % respektive 81 %. Det finns inga kliniska data tillgängliga gällande effekten av en måttlig inducerare, men en minskning av larotrektinib- koncentration är förväntad.
Effekter av larotrektinib på andra substanser
Effekter av larotrektinib på cyp3a-substrat
Kliniska data från friska vuxna försökspersoner visar att samtidig administrering av VITRAKVI (100 mg två gånger dagligen i 10 dagar) ökade Cmax och AUC för oralt midazolam 1,7-faldigt jämfört med enbart midazolam, vilket visar att larotrektinib är en svag CYP3A-hämmare.
Försiktighet ska iakttas vid samtidig användning av CYP3A-substrat med ett snävt terapeutisk intervall (t.ex. alfentanil, ciklosporin, dihydroerotamin, ergotamin, fentanyl, pimozid, kinidin, sirolimus eller takrolimus) hos patienter som tar VITRAKVI. Om samtidig användning av dessa CYP3A-substrat med ett snävt terapeutiskt intervall är nödvändig hos patienter som tar VITRAKVI kan dosminskning av CYP3A-substratet behövas på grund av biverkningar.
Effekter av larotrektinib på CYP2B6-substrat In vitro-studier visar att larotrektinib inducerar CYP2B6. Samtidig administrering av larotrektinib och CYP2B6-substrat (t.ex. bupropion, efavirenz) kan minska deras koncentration.
Effekter av larotrektinib på andra transportörsubstrat In vitro-studier tyder på att larotrektinib är en hämmare av OATP1B1. Inga kliniska studier har utförts för att undersöka interaktioner med OATP1B1-substrat. Det går därmed inte att utesluta om samtidig administrering av larotrektinib med OATP1B1-substrat (t.ex. valsartan, statiner) kan öka deras koncentration.
Effekter av larotrektinib på substrat av PXR-reglerade enzymer In vitro-studier indikerar att larotrektinib är en svag inducerare av PXR-reglerade enzymer (t ex CYP2C-familjen och UGT). Samtidig administrering av larotrektinib med CYP2C8-, CYP2C9- eller CYP2C19-substrat (t ex repaglinid, warfarin, tolbutamid eller omeprazol) kan minska koncentrationen.
Hormonella preventivmedel
Det är för närvarande inte känt om larotrektinib kan minska effekten av systemverkande hormonella preventivmedel. Därför ska kvinnor som använder systemverkande preventivmedel rådas att dessutom använda en barriärmetod.
Graviditet och amning
Fertila kvinnor/preventivmedel hos män och kvinnor
Baserat på verkningsmekanismen kan fosterskador inte uteslutas när larotrektinib administreras till en gravid kvinna. Fertila kvinnor ska lämna ett graviditetstest innan behandling med VITRAKVI påbörjas.
Fertila kvinnor ska rådas att använda en mycket säker preventivmetod under behandling med VITRAKVI och i minst en månad efter den sista dosen. Eftersom det för närvarande inte är känt om larotrektinib kan minska effekten av systemverkande hormonella preventivmedel ska kvinnor som använder systemverkande hormonella preventivmedel rådas att dessutom använda en barriärmetod. Fertila män med en icke-gravid, fertil kvinnlig partner ska rådas att använda en mycket säker preventivmetod under behandling med VITRAKVI och i minst en månad efter den sista dosen.
Graviditet
Det finns inga data från användningen av larotrektinib i gravida kvinnor.
Djurstudier visar inga direkta eller indirekta skadliga reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).
Som en försiktighetsåtgärd bör man undvika användning av VITRAKVI under graviditet.
Amning
Det är okänt om larotrektinib/metaboliter utsöndras i bröstmjölk.
En risk för nyfödda barn/spädbarn kan inte uteslutas.
Amning ska avbrytas under behandling med VITRAKVI och i 3 dagar efter den sista dosen.
Fertilitet
Det finns inga kliniska data om effekten av larotrektinib på fertilitet. Inga relevanta effekter på fertilitet observerades i toxicitetsstudier med upprepad dosering (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).
Trafik och maskiner
VITRAKVI har en måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Yrsel och trötthet har rapporterats hos patienter som får larotrektinib, mestadels av grad 1 och 2 under behandlingens första 3 månader. Detta kan påverka förmågan att framföra fordon och använda maskiner under denna period. Patienter ska rådas att inte framföra fordon eller använda maskiner tills de är rimligen säkra på att VITRAKVI inte påverkar dem negativt (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Överdosering
Det finns begränsad erfarenhet av överdosering med VITRAKVI. Symtom på överdosering har inte fastställts. I händelse av överdosering ska läkare vidta allmänna understödjande åtgärder och ge symtomatisk behandling.
Farmakokinetik
Hos cancerpatienter som fick VITRAKVI-kapslar uppnåddes högsta plasmanivåer (Cmax) av larotrektinib cirka 1 timme efter dosering. Halveringstid (t½) är cirka 3 timmar och steady state uppnås inom 8 dagar med en 1,6-faldig systemisk ackumulation. Vid den rekommenderade dosen på 100 mg tagen två gånger dagligen var det aritmetiska medelvärdet (± standardavvikelse) för Cmax och daglig AUC vid steady state hos vuxna 914 ± 445 ng/ml respektive 5410 ± 3813 ng*tim/ml. In vitro-studier tyder på att larotrektinib inte är ett substrat för vare sig OATP1B1 eller OATP1B3.
In vitro-studier tyder på att larotrektinib inte hämmar CYP1A2, CYP2B6, CYP2C8, CYP2C9, CYP2C19, eller CYP2D6 vid kliniskt relevanta koncentrationer och påverkar sannolikt inte clearance av substrat för dessa CYP.
In vitro-studier tyder på att larotrektinib inte hämmar transportörerna BCRP, P-gp, OAT1, OAT3, OCT1, OCT2, OATP1B3, BSEP, MATE1 och MATE2-K vid kliniskt relevanta koncentrationer och påverkar sannolikt inte clearance av substrat för dessa transportörer.
Absorption
VITRAKVI finns tillgängligt som kapsel eller oral lösning.
Genomsnittlig absolut biotillgänglighet för larotrektinib var 34 % (intervall: 32 % till 37 %) efter en oral engångsdos på 100 mg. Hos friska vuxna försökspersoner var AUC för larotrektinib i formulering som oral lösning liknande den för larotrektinib i kapsel, med 36 % högre Cmax för den orala lösningen. Cmax för larotrektinib reducerades med cirka 35 % och ingen effekt på AUC sågs hos friska frivilliga försökspersoner som gavs VITRAKVI efter en fettrik och kaloririk måltid jämfört med Cmax och AUC efter fasta under natten.
| Effekter av substanser som ökar gastriskt pH på larotrektinib | ||||||||||||||||
| Larotrektinib har pH-beroende löslighet. In vitro-studier visar att i vätskevolymer relevanta fö | r | |||||||||||||||
| magtarmkanalen är larotrektinib fullt lösligt över magtarmkanalens hela pH-intervall. Det är därför | ||||||||||||||||
| osannolikt att larotrektinib påverkas av pH-modifierande substanser. | ||||||||||||||||
| Distribution | ||||||||||||||||
| Den genomsnittliga distributionsvolymen för larotrektinib hos friska vuxna försökspersoner var 48 | l | |||||||||||||||
| efter intravenös administrering av en i.v. mikrotracer tillsammans med en 100 mg oral dos. Bindning | ||||||||||||||||
| av larotrektinib till humana plasmaproteiner in vitro var cirka 70 % och var oberoende av | ||||||||||||||||
| läkemedelskoncentrationen. Koncentrationsförhållandet blod:plasma var cirka 0,9. | ||||||||||||||||
| Metabolism | ||||||||||||||||
| Larotrektinib metaboliserades huvudsakligen av CYP3A4/5 in vitro. Efter oral administrering av en | ||||||||||||||||
| 100 mg engångsdos med radioaktivt märkt larotrektinib till friska vuxna försökspersoner var d | e | |||||||||||||||
| främsta cirkulerande radioaktivt märkta läkemedelskomponenterna oförändrat larotrektinib (19 %) och | ||||||||||||||||
| en O-glukorunid som bildas efter borttagning av hydroxipyrrolidin-ureadelen (26 %). | ||||||||||||||||
| Eliminering | ||||||||||||||||
| Halveringstiden för larotrektinib i plasma hos cancerpatienter som fått 100 mg VITRAKVI två gånger | ||||||||||||||||
| dagligen var cirka 3 timmar. Genomsnittligt clearance (CL) var cirka 34 l/tim efter intravenös | ||||||||||||||||
| administrering av en i.v. mikrotracer tillsammans med en 100 mg oral dos VITRAKVI. | ||||||||||||||||
| Utsöndring | ||||||||||||||||
| Efter oral administrering av 100 mg radioaktivt märkt larotrektinib till friska vuxna försökspersoner | ||||||||||||||||
| återfanns 58 % av den administrerade radioaktiviteten i avföringen och 39 % i urinen och när en i.v | . | |||||||||||||||
| miktrotracerdos gavs tillsammans med en 100 mg oral dos larotrektinib återfanns 35 % av den | ||||||||||||||||
| administrerade radioaktiviteten i avföring och 53 % i urinen. Fraktionen som utsöndrades som | ||||||||||||||||
| oförändrat läkemedel var 29 % efter en intravenös mikrotracerdos, vilket visar att direkt renal | ||||||||||||||||
| utsöndring svarade för 29 % av totalt clearance. | ||||||||||||||||
| Linjäritet/icke-linjäritet | ||||||||||||||||
| Arean under plasmakoncentration/tidskurvan (AUC) och maximal plasmakoncentration (Cmax) för | ||||||||||||||||
| larotrektinib efter en engångsdos hos friska frivilliga försökspersoner var dosproportionella upp till | ||||||||||||||||
| 400 mg och något högre än proportionella vid doser på 600 till 900 mg. | ||||||||||||||||
| Särskilda populationer | ||||||||||||||||
| Pediatriska patienter | ||||||||||||||||
| Baserat på populationsfarmakokinetiska analyser, var exponeringen (Cmax och AUC) hos pediatriska | ||||||||||||||||
| patienter vid den rekommenderade dosen på 100 mg/m2 med en högsta dos på 100 mg två gånger | ||||||||||||||||
| dagligen högre än hos vuxna (≥ 18 års ålder) som fått dosen 100 mg två gånger dagligen (se tabell 8). | ||||||||||||||||
| Data som definierar exponering hos små barn (1 månad till < 2 års ålder) vid den rekommenderade | ||||||||||||||||
| dosen är begränsade (n=46). | ||||||||||||||||
Tabell 8: exponering (cmax och auca) hos patienter grupperade efter åldersgrupp vid den
Rekommenderade dosen 100 mg/m2 med en högsta dos på 100 mg två gånger dagligen
-Faldig skillnad jämfört med patienter ≥ 18 årc
Åldersgrupp n=438b
Cmax auca
1 Till < 3 månader 12 3,2 4,5
3 Till < 6 månader 4 3,0 3,2
6 Till < 12 månader 19 2,1 1,7
1 Till < 2 år 11 1,6 1,1
2 Till < 6 år 37 1,6 1,1
6 Till < 12 år 38 1,3 1,2
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Systemisk toxicitet
Systemisk toxicitet utvärderades i studier med daglig oral administrering upp till 3 månader till råttor och apor. Dosbegränsande hudlesioner sågs endast hos råttor och var främst orsak till mortalitet och morbiditet. Hudlesioner sågs inte hos apor.
Kliniska tecken på gastrointestinal toxicitet var dosbegränsande hos apor. Hos råttor observerades allvarlig toxicitet (STD10) vid doser motsvarande 1-2 gånger AUC hos människa vid rekommenderad
| klinisk dos. Ingen relevant systemisk toxicitet observerades hos apor vid doser motsvarande | |||||||||||||||||||
| > 10 gånger AUC hos människa vid rekommenderad klinisk dos. | |||||||||||||||||||
| Embryotoxicitet/teratogenicitet | |||||||||||||||||||
| Larotrektinib var inte teratogent eller embryotoxiskt vid daglig dosering under organogenesen till | |||||||||||||||||||
| dräktiga råttor och kaniner vid maternotoxiska doser, d.v.s. motsvarande 32 gånger (råtta) och | |||||||||||||||||||
| 16 gånger (kanin) AUC för människa vid rekommenderad klinisk dos. Larotrektinib passerar | |||||||||||||||||||
| placentan hos båda djurslagen. | |||||||||||||||||||
| Reproduktionstoxicite | t | ||||||||||||||||||
| Inga fertilitetsstudier med larotrektinib har genomförts. I 3-månaders toxicitetsstudier hade | |||||||||||||||||||
| larotrektinib ingen histologisk effekt på reproduktionsorganen hos hanråttor och apor vid de högsta | |||||||||||||||||||
| testade doserna, som motsvarade cirka 7 gånger (hanråtta) och 10 gånger (hanapa) AUC hos människa | |||||||||||||||||||
| vid rekommenderad klinisk dos. Larotrektinib hade inte heller någon effekt på spermatogenesen hos | |||||||||||||||||||
| råtta. | |||||||||||||||||||
| I en 1-månadsstudie med upprepade doser på råttor observerades färre gulkroppar, ökat brunstintervall | |||||||||||||||||||
| och minskad livmodervikt med livmoderatrofi. Dessa effekter var reversibla. Inga effekter på | |||||||||||||||||||
| reproduktionsorgan hos honor sågs i 3-månaders toxicitetsstudier på råttor och apor vid doser | |||||||||||||||||||
| motsvarande cirka 3 gånger (honråttor) och 17 gånger (honapor) AUC hos människa vid | |||||||||||||||||||
| rekommenderad klinisk dos. | |||||||||||||||||||
| Larotrektinib administrerades till | juvenila råttor | från postnatal dag (PND) 7 till 70. Mortalitet före | |||||||||||||||||
| avvänjning (före PND 21) observerades vid de höga dosnivåerna motsvarande 2,5 till 4 gånger AUC | |||||||||||||||||||
| vid rekommenderad dos. Effekter på tillväxt och nervsystemet sågs vid 0,5 till 4 gånger AUC vid | |||||||||||||||||||
| rekommenderad dos. Kroppsviktsökning avtog hos ännu ej avvanda han- och hondjur med en ökning | |||||||||||||||||||
| hos honor efter avvänjning mot slutet av exponeringen, medan reducerad kroppsviktsökning sågs hos | |||||||||||||||||||
| hanar även efter avvänjning utan återhämtning. Tillväxthämningen hos handjur associerades med | |||||||||||||||||||
| fördröjd pubertet. Effekter på nervsystemet (dvs. förändrad bakbensfunktion och, sannolikt, ökad | |||||||||||||||||||
| blinkningsfrekvens) uppvisade delvis återhämtning. En sänkt dräktighetsfrekvens rapporterades också | |||||||||||||||||||
| trots normal parning vid de höga dosnivåerna. | |||||||||||||||||||
| Gentoxicitet och karcinogenicitet | |||||||||||||||||||
| Inga studier avseende | karcinogenicitet | har utförts med larotrektinib. | |||||||||||||||||
| Larotrektinib var inte mutagent i analyser av återmutation hos bakterier (Ames test) eller in vitro-tester | |||||||||||||||||||
| av mutagenes hos däggdjur. Larotrektinib var negativt i mikrokärntest in vivo på mus vid den högsta | |||||||||||||||||||
| tolererade dosen på 500 mg/kg | . | ||||||||||||||||||
| Säkerhetsfarmakologi | |||||||||||||||||||
| Säkerhetsfarmakologin för larotrektinib utvärderades i flera in vitro- och in vivo-studier i vilka effekter | |||||||||||||||||||
| på det kardiovaskulära systemet, centrala nervsystemet, andningsvägarna och magtarmkanalen hos | |||||||||||||||||||
| olika djurslag utvärderades. Larotrektinib hade ingen negativ effekt på hemodynamiska parametrar | |||||||||||||||||||
| eller EKG-intervall hos telemetriövervakade apor vid exponering (Cmax) cirka 6 gånger den | |||||||||||||||||||
| terapeutiska exponeringen hos människa. Larotrektinib orsakade inga kognitiva förändringar hos | |||||||||||||||||||
| vuxna djur (råttor, möss, cynomolgusapor) vid exponering (Cmax) minst 7 gånger högre än | |||||||||||||||||||
| exponeringen hos människa. Larotrektinib hade ingen effekt på andningsfunktionen hos råttor vid | |||||||||||||||||||
| exponering (Cmax) åtminstone 8 gånger den terapeutiska exponeringen hos människa. Hos råttor | |||||||||||||||||||
| accelererade larotrektinib passagetiden genom tarmen och ökade gastrisk utsöndring och surhetsgrad. | |||||||||||||||||||
Förteckning över hjälpämnen
Kapselhölje
Gelatin Titandioxid (E 171)
Tryckbläck
Shellack, blekt, avvaxad Indigokarmin aluminiumlack (E 132) Titandioxid (E 171) Propylenglykol (E 1520) Dimetikon 1000
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
Hållbarhet
4 år.
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Alla styrkors förpackningar
Burkar av högdensitetspolyeten (HDPE) med ett barnskyddande skruvlock av polypropen (PP) med ett värmeförseglingsskikt av polyeten (PE).
Varje kartong innehåller en burk med 56 hårda kapslar.
Särskilda anvisningar för destruktion
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Till < 18 år 32 0,9 0,8
≥ 18 År 285 1,0 1,0
a area under plasmakoncentration-tid-kurvan vid steady-state b antal patienter från brytdatum för datainsamling 23 september 2024 c skillnad i faldighet är förhållandet mellan angiven åldersgrupp och åldersgruppen ≥18 år. En 1-faldig skillnad motsvarar ingen skillnad.
Simuleringar har visat att en dos på 50 mg/m2 två gånger dagligen till patienter yngre än 3 månader resulterar i exponeringar som är jämförbara med exponeringen hos patienter i åldern 3 månader till yngre än 2 år vid dosen 100 mg/m2 två gånger dagligen, utan att exponeringsmåtten (Cmax, AUC, Ctrough) sjunker under de simulerade exponeringarna hos patienter i åldern 3 månader till yngre än 2 år. Det finns inga kliniska data för dosen 50 mg/m2 två gånger dagligen hos patienter yngre än 3 månader.
Äldre
Det finns ingen kliniskt betydelsefull skillnad i larotrektinibexponeringen hos patienter > 65 år jämfört med den hos yngre patienter (< 65 år).
Patienter med nedsatt leverfunktion
En farmakokinetisk studie utfördes på försökspersoner med lätt (Child-Pugh A), måttligt (Child-Pugh B) och gravt (Child-Pugh C) nedsatt leverfunktion och på friska vuxna försökspersoner (kontroller) med normal leverfunktion matchade för ålder, kroppsmasseindex och kön. Alla försökspersoner fick 100 mg larotrektinib som en engångsdos. En 1,3-, 2-, och 3,2-faldig ökning i AUC0-inf för larotrektinib observerades hos försökspersoner med lätt, måttligt respektive gravt nedsatt leverfunktion jämfört med dem med normal leverfunktion. Cmax sågs öka något med en 1,1-, 1,1- respektive 1,5-faldig ökning.
Patienter med nedsatt njurfunktion
En farmakokinetisk studie utfördes på försökspersoner med dialyskrävande kronisk njursvikt och på friska frivilliga vuxna försökspersoner (kontroller) med normal njurfunktion matchade för ålder, kroppsmasseindex och kön. Alla försökspersoner fick 100 mg larotrektinib som en engångsdos. En 1,25- respektive 1,46-faldig ökning i Cmax och AUC0-inf för larotrektinib observerades hos försökspersoner med nedsatt njurfunktion jämfört med dem med normal njurfunktion.
Andra särskilda populationer
Kön och etnisk tillhörighet har ingen effekt på den systemiska exponeringen av larotrektinib baserat på populationsfarmakokinetisk analys.
Läkemedlets namn
VITRAKVI 25 mg hårda kapslar VITRAKVI 100 mg hårda kapslar
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Vitrakvi 25 mg hårda kapslar
En hård kapsel innehåller larotrektinibsulfat, motsvarande 25 mg larotrektinib.
Vitrakvi 100 mg hårda kapslar
En hård kapsel innehåller larotrektinibsulfat, motsvarande 100 mg larotrektinib.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
Innehavare av godkännande för försäljning
Bayer AG 51368 Leverkusen Tyskland
Nummer på godkännande för försäljning
EU/1/19/1385/001 – VITRAKVI 25 mg EU1/19/1385/002 – VITRAKVI 100 mg
Datum för första godkännande/förnyat godkännande
Datum för det första godkännandet: 19 september 2019
Datum för den senaste förnyelsen: 18 juli 2025
Datum för översyn av produktresumén
Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats
Https://www.ema.europa.eu.
| Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt |
| identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje |
| misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar. |
Förpackningar 1
Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.
Inga förpackningar visas med dina nuvarande sökinställningar.
56 kapslarReceptbelagt · Burk47 276,87 kr
- Högkostnadsskydd
- Förmån
- Innehåller latex
- Nej
- Utbytbar
- Ja
- Förskrivningsrätt
- Läkare
- Varunummer
- 499084
- NPL-förpacknings-ID
- 20181025100174
- NPL-ID
- 20180827000040
Innehåll
| Substans | Roll | Mängd | Beskrivning |
|---|---|---|---|
| Larotrektinib | Aktiv motsvarande (respondens) | 100.000 03 EQ | — |
| Larotrektinibsulfat | Aktiv beståndsdel | 122.900 03 EQ | — |
| Propylenglykol | Hjälpämne | - | — |