.

Xenleta

Övriga antibakteriella medel för systemiskt bruk, andra antibakteriella ämnen

Aktiva substanser Lefamulin, Lefamulinacetat

Styrka och beredningsform
Antimikrobiellt läkemedelReceptbelagt

Alla avsnitt

Dosering

Rekommenderad dosering av lefamulin beskrivs i tabell 1.

Patienter kan behandlas genomgående med oralt lefamulin i enlighet med deras kliniska tillstånd. Patienter som påbörjar behandlingen med intravenös administrering (se produktresumén för Xenleta infusionsvätska, lösning) kan växla till de orala tabletterna när det är kliniskt indicerat.

Tabell 1: Dosering av Xenleta

Dosering Behandlingstid
Enbart oralt lefamulin:

600 mg Xenleta tablett oralt var 12:e timme
5 dagar
Intravenöst lefamulin med möjlighet att växla till oralt lefamulin:

150 mg Xenleta var 12:e timme genom intravenös infusion under
60 minuter med möjlighet att växla till 600 mg Xenleta oral tablett var
12:e timme
Sammanlagt 7 dagars
behandling genom
intravenös eller
kombinerad intravenös
och oral administrering

Speciella populationer

Äldre Ingen dosjustering krävs för äldre patienter (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt njurfunktion Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt njurfunktion, inklusive de som får hemodialys (se avsnitten Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Nedsatt leverfunktion Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitten Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Pediatrisk population Säkerhet och effekt av lefamulin för barn och ungdomar under 18 års ålder har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Oral användning.

Tabletterna ska sväljas hela med vatten. Xenleta ska tas på fastande mage, minst 1 timme före eller 2 timmar efter en måltid (se avsnitt Farmakokinetik).

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Överkänslighet mot andra läkemedel i klassen pleuromutiliner.

Samadministrering med medelstarka eller starka CYP3A-inducerare (t.ex. efavirenz, fenytoin, rifampicin) eller med starka CYP3A-hämmare (t.ex. klaritromycin, itrakonazol, ritonavir) (se avsnitt Interaktioner).

Samadministrering med CYP3A-substrat (t.ex. antipsykotika, erytromycin, tricykliska antidepressiva) som förlänger QT-intervallet (se avsnitt Interaktioner).

Samadministrering med läkemedel som förlänger QT-intervallet, bland annat läkemedel i klass IA (t.ex. kinidin, prokainamid) eller antiarytmika i klass III (t.ex. amiodaron, sotalol) (se avsnitt Interaktioner).

Känd QT-förlängning.

Elektrolytstörningar, särskilt okorrigerad hypokalemi.

Kliniskt relevant bradykardi, instabil hjärtsvikt eller anamnes på symtomatiska ventrikelarytmier.

Samadministrering med känsliga CYP2C8-substrat (t.ex. repaglinid) (se avsnitt Interaktioner).

Indikationer

Xenleta är avsett för behandling av samhällsförvärvad pneumoni (community-acquired pneumonia, CAP) hos vuxna när det anses olämpligt att använda antibakteriella medel som vanligen rekommenderas för inledande behandling av CAP eller när behandling med dessa har misslyckats (se avsnitt Farmakodynamik).

Hänsyn bör tas till officiella riktlinjer om lämplig användning av antibakteriella medel.

Varningar och försiktighet

Förlängning av qtc-intervall och kliniska tillstånd som kan vara förknippade med förlängt qtc-

Intervall

Förändringar av hjärtelektrofysiologin har observerats i icke-kliniska och kliniska studier med lefamulin. I kliniska prövningar på patienter med samhällsförvärvad pneumoni har den genomsnittliga förändringen av QTcF från baslinjen till dag 3–4 varit 11,4 ms. Ökningar av QTcF efter baslinjen med > 30 ms och > 60 ms sågs hos 17,9 % respektive 1,7 % av patienterna och var vanligare efter intravenös administrering av lefamulin än efter oral dosering.

Lefamulin bör användas med försiktighet till patienter med njursvikt som behöver dialys eftersom metabolismstörningar i samband med njursvikt kan leda till QT-förlängning.

Lefamulin bör användas med försiktighet till patienter med lindrig, måttlig eller svår cirros, eftersom metabolismstörningar i samband med leverinsufficiens kan leda till QT-förlängning.

Clostridioides (tidigare kallad clostridium) difficile-associerad diarré

C. difficile-associerad diarré (CDAD) har rapporterats med lefamulin och kan variera i svårighetsgrad från lindrig diarré till dödlig kolit. CDAD måste övervägas hos alla patienter med diarré under eller efter administrering av lefamulin (se avsnitt Biverkningar). En noggrann anamnes krävs eftersom CDAD har rapporterats upp till två månader efter administrering av antibakteriella läkemedel.

Om CDAD misstänks eller bekräftats kan pågående behandling med antibakteriellt läkemedel som inte är riktat mot C. difficile behöva sättas ut. Lämpliga stödåtgärder tillsammans med administrering av den särskilda behandlingen mot Clostridioides difficile ska övervägas.

Okänsliga mikroorganismer

Långvarig användning kan leda till överväxt av okänsliga organismer, vilket kan kräva att behandlingen avbryts eller andra lämpliga åtgärder vidtas.

Effekter på levertransaminaser

Övervakning av levertransaminaser (ALAT, ASAT) rekommenderas under behandlingen, särskilt hos patienter vars transaminaser är förhöjda vid baslinjen (se avsnitt Biverkningar).

Nedsatt leverfunktion

Patienter med måttligt (Child-Pugh klass B) eller kraftigt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass C) har minskad bindning av lefamulin till proteiner jämfört med friska personer eller patienter med lätt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass A). Behandling av patienter med måttligt eller kraftigt nedsatt leverfunktion bör inledas först efter en grundlig nytta-riskbedömning, på grund av eventuella biverkningar i samband med högre koncentrationer av fritt lefamulin, bland annat förlängning av QTcF-intervallet. Patienterna bör övervakas noga under behandlingen.

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, d.v.s är näst intill ”natriumfritt”.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste biverkningarna som rapporterats är diarré (7 %), illamående (4 %), kräkningar (2 %), förhöjda leverenzymer (2 %), huvudvärk (1 %), hypokalemi (1 %) och insomni (1 %).

Gastrointestinala störningar var främst förknippade med oral formulering av lefamulin och ledde till att behandlingen avbröts i < 1 %.

Den mest rapporterade allvarliga biverkningen är förmaksflimmer (< 1 %).

Biverkningslista i tabellform

På grundval av sammanställda data från försök i fas 3 för både intravenösa och orala beredningar har följande biverkningar av lefamulin identifierats. Biverkningar är klassificerade efter organsystem och frekvens. Frekvenserna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, <1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, <1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Tabell 3: Frekvens av biverkningar per organklass från kliniska prövningar

Organsystem Vanliga Mindre vanliga
Infektioner och infestationer Clostridioides difficile-kolit
Orofaryngeal kandidainfektion
Vulvovaginal mykotisk
infektion
Blodet och lymfsystemet Anemi
Trombocytopeni
Metabolism och nutrition Hypokalemi
Psykiska störningar Sömnsvårigheter Ångest
Centrala och perifera
nervsystemet
Huvudvärk Yrsel
Somnolens
Hjärtat EKG med QT-förlängning Förmaksflimmer
Hjärtklappning
Andningsvägar, bröstkorg och
mediastinum
Orofaryngeal smärta
Magtarmkanalen Diarré
Illamående
Kräkningar
Buksmärta
Övre buksmärta
Förstoppning
Dyspepsi
Epigastriska besvär
Gastrit
Erosiv gastrit
Lever och gallvägar Förhöjt alaninaminotransferas*
Förhöjt aspartataminotransferas*
Förhöjt alkaliskt fosfatas i
blodet
Förhöjt
gammaglutamyltransferas
Njurar och urinvägar Urinretention
Undersökningar Förhöjt kreatininfosfokinas

* I fas 3-prövningar (sammanställda data för intravenösa och orala beredningar) har alaninaminotransferasvärden efter baslinjen på > 3x och > 5x ULN uppträtt hos 5 % och 2 % av Xenleta-patienterna jämfört med 5 % och 1 % av moxifloxacin-patienterna.

Aspartataminotransferasvärden efter baslinjen på > 3x och > 5x ULN uppträdde hos 4 % och 1 % av Xenleta-patienterna jämfört med 2 % och 1 % av moxifloxacin-patienterna. De som drabbades var asymtomatiska med reversibla kliniska laboratorieresultat som vanligen nådde sin topp under första veckan efter doseringen med Xenleta. Ingen Xenleta-patient uppfyllde kriterierna för Hys lag.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakodynamik

Farmakoterapeutisk grupp: övriga antibakteriella medel för systemiskt bruk, andra antibakteriella ämnen , ATC- kod: J01XX12.

Verkningsmekanism

Lefamulin är ett antibakteriellt läkemedel som är en pleuromutilin. Det hämmar proteinsyntesen hos bakterier genom att samverka med A- och P-ställena i peptidyltransferascentret (PTC) i den centrala delen av domän V i 23SrRNA i den ribosomala 50S-underenheten och förhindrar därmed korrekt placering av tRNA.

Resistens

Resistens mot lefamulin hos arter som normalt är känsliga kan bero på mekanismer som bland annat specifikt skydd eller modifiering av det ribosomala målet av ABC-F-proteiner, såsom vga (A, B, E), Cfr-metyltransferas eller genom mutationer av de ribosomala proteinerna L3 och L4 eller i domän V av 23SrRNA.

Cfr ger i allmänhet korsresistens med oxazolidinoner, linkosamider, fenikoler och grupp A- streptograminer. ABC-F-proteiner kan ge korsresistens med linkosamider och grupp A- streptograminer.

Organismer som är resistenta mot andra antibiotika i pleuromutilinklassen är i allmänhet korsresistenta mot lefamulin.

Lefamulins aktivitet påverkas inte av mekanismer som ger resistens mot betalaktamer, makrolider, kinoloner, tetracykliner, hämmare av folatomsättningen, mupirocin och glykopeptider.

Inneboende resistens mot lefamulin förekommer i Enterobacterales (t.ex. Klebsiella pneumoniae) och hos icke-fermenterande gramnegativa aerober (t.ex. Pseudomonas aeruginosa, Acinetobacter baumannii).

Antibakteriell aktivitet i kombination med andra antibakteriella medel

In vitro-studier visade att det inte fanns någon antagonism mellan lefamulin och amikacin, azitromycin, aztreonam, ceftriaxon, levofloxacin, linezolid, meropenem, penicillin, tigecyklin, trimetoprim/sulfametoxazol och vankomycin.

Tolkningskriterier för känslighetsbestämning

De tolkningskriterier som rekommenderas för brytpunkter för minsta inhiberande koncentration (MIC) av den europeiska kommittén för resistensbestämning (EUCAST) är:

Organism Minsta hämmande koncentration (mg/l)
Känslig (≤S) Resistent (>R)
Streptococcus pneumoniae 0,5 0,5
Staphylococcus aureus 0,25 0,25

Pk/pd-förhållande

Lefamulins antibakteriella aktivitet mot S. pneumoniae och S. aureus korrelerade bäst med arean under koncentration-tidkurvan för fritt läkemedel under 24 timmar till minsta hämmande koncentration (AUC/MIC-kvot under 24 timmar).

Klinisk effekt mot specifika patogener

Effekt har visats i kliniska studier mot de patogener som är känsliga för lefamulin in vitro som listas under varje indikation.

Samhällsförvärvad pneumoni

Grampositiva bakterier:

- Streptococcus pneumoniae

- Staphylococcus aureus

Gramnegativa bakterier:

- Haemophilus influenzae

- Legionella Pneumophila

Övriga bakterier:

- Mycoplasma pneumoniae

- Chlamydophila pneumoniae

Klinisk effekt har inte fastställts mot följande patogener som är relevanta för de godkända indikationerna, även om in vitro-studier tyder på att de skulle vara känsliga för lefamulin i avsaknad av förvärvade mekanismer för resistens:

Gramnegativa bakterier:

- Haemophilus parainfluenzae

- Moraxella catarrhalis

Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Xenleta för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för samhällsförvärvad pneumoni (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Information från kliniska prövningar

I en post hoc-undergruppsanalys från två fas 3-prövningar på patienter med samhällsförvärvad pneumoni var den kliniska läkningsgraden vid ett besök efter behandling hos patienter med något av positiv sputumodling, positiv blododling eller positivt urinantigentest för S. pneumoniae lägre för patienter som behandlades med lefamulin jämfört med patienter som fick moxifloxacin. När behandlingen inleddes intravenöst var frekvensen för tillfrisknande 28/36 [77,8 %; (95 % konfidensintervall (CI) 60,8 % till 89,9 %)] för lefamulin mot 26/31 [83,9 %; (95 % CI 66,3 % till 94.6 %)] för moxifloxacin. När behandlingen inleddes peroralt var läkningsgraden 19/25 (76 %; 95 % CI 55,9 % till 90.6 %) respektive 30/32 (93,8 %; 95 % CI 79,2 % till 99,2 %).

Läkemedelsform

Filmdragerad tablett.

Blå, oval, filmdragerad tablett (19,8 mm på längden och 9,7 mm på bredden), med ”LEF 600” tryckt i svart på ena sidan.

Interaktioner

Farmakodynamiska interaktioner

Samadministrering av lefamulin med andra läkemedel som är kända för att förlänga QT-intervallet är kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Farmakokinetiska interaktioner

Effekter av andra läkemedel på lefamulin

Användning med medelstarka och starka CYP3A/P-gp-inducerare Läkemedel som är medelstarka eller starka CYP3A-inducerare (t.ex. rifampicin, johannesört [Hypericum perforatum], karbamazepin, fenytoin, bosentan, efavirenz, primidon) skulle kunna minska koncentrationen av lefamulin i plasma signifikant och leda till minskad terapeutisk effekt av lefamulin. Samadministrering av sådana läkemedel med lefamulin är kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Användning med starka CYP3A/P-gp-hämmare Läkemedel som är starka CYP3A- och P-gp-hämmare (t.ex. klaritromycin, ditiazem, itrakonazol, ketokonazol, nefazodon, posakonazol, ritonavir-innehållande regimer, vorikonazol) kan ändra

upptaget av lefamulin och därmed öka plasmakoncentrationen av lefamulin. Samadministrering av sådana läkemedel eller grapefruktjuice med lefamulin är kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Potential för lefamulin att påverka andra läkemedel

Lefamulin är en medelstark CYP3A-hämmare men har ingen induktionspotential.

Samadministrering av oralt lefamulin med läkemedel som metaboliseras av CYP3A, t.ex. alprazolam, alfentanil, ibrutinib, lovastatin, simvastatin, triazolam, vardenafil och verapamil, kan leda till ökad plasmakoncentration av dessa läkemedel. Se tabell 2.

Samadministrering av lefamulin med läkemedel som metaboliseras av CYP2C8 (t.ex. repaglinid) kan leda till förhöjda plasmakoncentrationer av dessa läkemedel. Samadministrering med känsliga substrat av CYP2C8 är kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer och tabell 2).

I en klinisk läkemedelsinteraktionsstudie sågs ingen kliniskt relevant interaktion när lefamulin administrerades samtidigt med P-gp-substratet digoxin. Kliniska läkemedelsinteraktionsstudier med lefamulin och substrat av andra transportörer har inte utförts. In vitro-studier visade att lefamulin verkar som en hämmare av transportörerna OATP1B1, OATP1B3, BCRP, OCT1 och MATE1. Därför rekommenderas försiktighet vid samtidig administrering av lefamulin med känsliga substrat av dessa transportörer, särskilt för substrat med smalt terapeutiskt fönster.

Tabell 2 innehåller en sammanfattning av effekterna på plasmakoncentrationerna av lefamulin och samadministrerade läkemedel, uttryckt som lägsta kvadratmedelvärden (90 % konfidensintervall). Pilen anger riktningen för förändringen av exponeringar (Cmax och AUC), där ↑ anger en ökning med mer än 25 %, ↓ visar en minskning med mer än 25 %, och ↔ anger ingen förändring (lika med eller mindre än 25 % minskning eller ökning). Tabellen nedan är inte komplett.

Tabell 2: Interaktioner och dosrekommendationer för oral Xenleta med andra läkemedel

Läkemedel per
behandlingsområde/möjlig
mekanism för interaktion
Effekt på
läkemedelsnivåerna

Cmax

AUC
Kliniska
kommentarer
ANTIARYTMIKA
Digoxin
0,5 mg enkeldos

(Hämning av P-gp)
— Digoxin 1,05
(0,88–
1,26)
1,11
(0,98–
1,27)
Ingen dosjustering
krävs.
ANTIDEPRESSIVA
Fluvoxamin*
100 mg två gånger dagligen

(Mild hämning av CYP3A)
Ej undersökt
Förväntad ↔
Lefamulin
Ingen dosjustering
krävs.
ANTIDIABETIKA
Metformin
1 000 mg enkeldos

(Hämning av
MATE, OCT1, OCT2)
Ej undersökt Försiktighet
rekommenderas.
Samadministrering
med lefamulin kan
leda till högre
exponering för
metformin.
Patienterna bör
övervakas.
Repaglinid*
0,25 mg enkeldos

(Hämning av
CYP3A4,
Ej undersökt
Förväntad↑
Repaglinid
Samadministrering
med lefamulin kan
leda till högre
exponeringar av
repaglinid och är
CYP2C8) kontraindicerat (se
avsnitt Kontraindikationer).
ANTIMYKOTIKA
Ketokonazol
200 mg två gånger dagligen
(Stark CYP3A4-hämmare)
↑ Lefamulin 1,58
(1,38–
1,81)
2,65
(2,43–
2,90)
Samadministrering
med starka CYP3A-
hämmare, t.ex.
ketokonazol, kan
leda till ökad
exponering av
lefamulin och är
kontraindicerat (se
avsnitt Kontraindikationer).
Flukonazol*
400 mg dag 1 + 200 mg en
gång dagligen

(Måttlig hämning av
CYP3A)
Ej undersökt
Förväntad ↑
Lefamulin
Samadministrering
med läkemedel som
är kända för att
förlänga QT-
intervallet är
kontraindicerat (se
avsnitt Kontraindikationer).
ANTIMYKOBAKTERIELLA MEDEL
Rifampicin
600 mg en gång dagligen

(Stark induktion av
CYP3A)
↓ Lefamulin 0,43
(0,37–
0,50)
0,28
(0,25–
0,31)
Samadministrering
med starka CYP3A-
inducerare kan leda
till minskad
terapeutisk effekt av
lefamulin och är
kontraindicerat (se
avsnitt Kontraindikationer).
LÄKEMEDEL SOM INNEHÅLLER ETINYLESTRADIOL
Etinylestradiol* (EE)
35 µg dagligen

(Hämning av CYP3A4)
Ej undersökt Använd med
försiktighet.
(se avsnitt Graviditet och amning).
ANTIVIRALA LÄKEMEDEL MOT HIV
Efavirenz *
600 mg en gång dagligen

(Måttlig induktion av
CYP3A4)
Ej undersökt
Förväntad ↓
Lefamulin
Samadministrering
med måttliga
CYP3A-inducerare
kan leda till minskad
terapeutisk effekt av
lefamulin och är
kontraindicerat (se
avsnitt Kontraindikationer).
BENSODIAZEPIN BZ1-RECEPTORANTAGONIST
Zolpidem*
10 mg enkeldos
(Hämning av CYP3A4)
Ej undersökt
Förväntad ↑
Zolpidem
Övervaka med
avseende på
biverkningar vid
samadministrering
med lefamulin.
Överväg
doseringsjustering av
zolpidem#.
MAGSYRAREDUCERARE/-NEUTRALISERARE
Omeprazol Ej undersökt
Förväntad: ↔ Lefamulin
Ingen dosjustering
krävs.
VÄXTBASERADE LÄKEMEDEL
Johannesört

(Stark induktion av
CYP3A4)
Ej undersökt
Förväntad: ↓ Lefamulin
Samadministrering
med starka CYP3A-
inducerare kan leda
till minskad
terapeutisk effekt av
lefamulin och är
kontraindicerat (se
avsnitt Kontraindikationer).
HMG-COA-REDUKTASHÄMMARE
Rosuvastatin
20 mg enkeldos
Atorvastatin, lovastatin,
pravastatin

(Hämning av CYP3A,
BCRP, OATP1)
Ej undersökt Använd med
försiktighet.
LUGNANDE MEDEL
Midazolam
2 mg oral enkeldos
(Hämning av CYP3A4)
— Midazolam 2,03
(1,84–
2,23)
3,07
(2,75–
3,43)
Försiktighet
rekommenderas vid
samtidig
administrering med
oralt lefamulin.
Överväg
doseringsjustering av
midazolam#.

* Grundat på interaktionsstudier in vitro har en fysiologiskt baserad farmakokinetisk modell utvecklats och använts för prognoser.

#Se respektive produktresumé.

Graviditet och amning

Kvinnor i fertil ålder

Kvinnor i fertil ålder måste använda effektiva preventivmedel under behandling med Xenleta. Kvinnor som tar orala preventivmedel bör använda ytterligare barriärpreventivmedel.

Graviditet

Det finns inga data från användningen av lefamulin hos gravida kvinnor.

Djurstudier har visat ökad incidens av dödfödda (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Djurstudier är ofullständiga vad gäller embryo-/fosterutveckling (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Xenleta rekommenderas inte under graviditeten.

Amning

Det är inte känt om lefamulin/metaboliter utsöndras i bröstmjölken.

Tillgängliga farmakodynamiska/toxikologiska data från djur har visat att lefamulin/metaboliter utsöndras i bröstmjölk (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

En risk för nyfödda barn/spädbarn kan inte uteslutas.

Amning ska avbrytas under behandlingen med Xenleta.

Fertilitet

Effekterna av lefamulin på fertiliteten hos människor har inte undersökts.

Lefamulin orsakade ingen försämring av fertiliteten eller fortplantningen hos råttor (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Trafik och maskiner

Xenleta har ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Överdosering

De högsta enkeldoser lefamulin som administrerades i kliniska prövningar var 750 mg oralt till friska forskningspersoner som inte var förknippat med några allvarliga biverkningar. QT-intervallet kan öka med ökande exponering för lefamulin. Behandling av överdosering med lefamulin bör bestå av observation och allmänna stödåtgärder. Hemodialys avlägsnar inte lefamulin från den systemiska cirkulationen i någon betydande grad.

Farmakokinetik

Absorption

Efter oral administrering av en tablett med omedelbar frisättning på 600 mg, var den orala biotillgängligheten av lefamulin under fastande 25,8 %. Exponering dag 1 (AUC0-12h) motsvarade den exponering som erhölls med lefamulin 150 mg administrerat intravenöst.

Samtidig administrering av frukost med hög halt av fett och högt energiinnehåll av en oral enkeldos på 600 mg lefamulin (tablett med omedelbar frisättning) resulterade i en något minskad absolut biotillgänglighet ( 21,0 %).

Distribution

Lefamulin binds i måttlig till hög grad till plasmaproteiner (alfa-1-syraglykoprotein > humant serum albumin) i intervallet 88–97 % vid en koncentration på 1 µg/ml, 83–94 % vid 3 µg/ml och 73–86 % vid 10 µg/ml (beroende på analysen) och visade mättningsbar, icke-linjär bindning vid 1–10 µg/ml. Steady-state-distributionsvolymen (Vss) är ungefär 2,5 l/kg. Snabb vävnadsdistribution av lefamulin till hud och mjukvävnad påvisades med hjälp av mikrodialys och i vätska från epitelial slemhinna (ELF) som erhållits genom bronkialsköljning.

Metabolism

I plasma metaboliseras mellan 24 och 42 % av lefamulin främst genom CYP3A-fas I-reaktioner, som främst leder till hydroxylerade metaboliter utan antibakteriella egenskaper, framför allt huvudmetaboliten BC-8041 (2R-hydroxilefamulin). BC-8041 är den enda metaboliten i plasma och står för > 10 % (13,6 %–17,3 %) av det totala läkemedelsrelaterade materialet efter oral dosering, medan inga metaboliter översteg 10 % (≤ 6,7 %) efter intravenös dosering.

Eliminering

Elimineringen var multifasisk och terminal t1/2 varierade mellan 9 och 10 timmar efter en enda oral eller intravenös administrering. Generellt eliminerades lefamulin i första hand icke-renalt. Mellan 9,6 % och 14,1 % av en intravenös dos lefamulin utsöndras oförändrad i urinen. Totalkroppsclearance och njurclearance efter 150 mg intravenös infusion var cirka 20 l/timme respektive 1,6 l/timme.

Speciella populationer

Inga kliniskt signifikanta skillnader i farmakokinetik observerades på grundval av kön, ras eller vikt.

Äldre Hos patienter med CAP fanns en tendens till ökad exponering för lefamulin med stigande ålder, med en ökning på cirka 50 % av AUC0-24 vid steady-state för patienter i åldern ≥ 85 år jämfört med patienter i åldern < 65 år.

Nedsatt njurfunktion En studie genomfördes för att jämföra farmakokinetiken för lefamulin efter intravenös administrering av 150 mg hos 8 forskningspersoner med svår njursvikt och 7 matchade friska kontrollpersoner. Ytterligare 8 forskningspersoner som krävde hemodialys fick 150 mg lefamulin intravenöst omedelbart före dialys (på dialys) och på en icke-dialysdag (utanför dialys). AUC, Cmax och CL för lefamulin och dess huvudmetabolit var jämförbara mellan forskningspersonerna med kraftigt nedsatt njurfunktion och matchade friska personer, och hos forskningspersoner som krävde hemodialys, oavsett om de fick läkemedlet på eller utanför dialys. Lefamulin och dess huvudmetabolit var inte dialyserbara. Nedsatt njurfunktion påverkade inte elimineringen av lefamulin.

Nedsatt leverfunktion En studie genomfördes för att jämföra farmakokinetiken för lefamulin efter intravenös administrering på 150 mg till 8 forskningspersoner med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass B), 8 med kraftigt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass C) och 11 matchade friska kontrollpersoner. Inga kliniskt meningsfulla förändringar av total AUC, Cmax och CL för lefamulin och dess huvudmetabolit observerades mellan forskningspersonerna med måttligt eller kraftigt nedsatt leverfunktion och matchade friska kontrollpersoner. Nedsatt leverfunktion hade ingen meningsfull inverkan på elimineringen av lefamulin. Plasmaproteinbindningen minskade med ökande funktionsnedsättning.

Förpackningar 0

Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.

Inga förpackningar hittades.