.

Imcivree

Antiobesitasmedel, exkl. dietprodukter, antiobesitasmedel, centralt verkande

Aktiva substanser Setmelanotid

Styrka och beredningsform
Receptbelagt

Alla avsnitt

Dosering

IMCIVREE ska förskrivas och övervakas av läkare med erfarenhet av diagnos och behandling av sällsynta former av övervikt med genetisk eller hypotalamisk ursprung.

Dosering

Förvärvad hypotalamisk övervikt

Vuxna och barn från 6 år och uppåt

Dostitreringstabell 1 ska följas. Doser kan titreras både uppåt och nedåt baserat på individuell tolerabilitet (se avsnitt Varningar och försiktighet) och kliniskt svar. Dosen kan minskas till 0,25 mg vid behov.

Tabell 1 dostitrering hos vuxna och barn från 6 år och uppåt

Vecka Daglig dos Volym som ska
injiceras
Vecka 1 0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång
dagligen
Vecka 2 (om en 0,5 mg dos tolereras väl) 1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång
dagligen
Vecka 3 (om en 1 mg dos tolereras väl) 2 mg en gång dagligen 0,2 ml en gång
dagligen
Vecka 4 och därefter (om det kliniska svaret är
otillräckligt och en dos på 2 mg tolereras väl)
3 mg en gång dagligen 0,3 ml en gång
dagligen

Barn från 4 år till yngre än 6 år

Dostitrering i Tabell 2 ska anpassas efter patientens vikt. Doser kan titreras både uppåt och nedåt baserat på individuell tolerabilitet (se avsnitt Varningar och försiktighet) och kliniskt svar. Dosen kan minskas till 0,25 mg vid behov.

Tabell 2 dostitrering hos barn från 4 år till yngre än 6 år

Patientens vikt/behandlingsvecka Daglig dos Volym som ska
injiceras
< 20 kg
Vecka 1 0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
Vecka 2 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och en dos på 0,5 mg tolereras väl)
1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
Vecka 3 och därefter (om det kliniska svaret är
otillräckligt och en dos på 1 mg tolereras väl)
1,5 mg en gång dagligen 0,15 ml en gång dagligen
20 - < 25 kg
Vecka 1 0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
Vecka 2 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och en dos på 0,5 mg tolereras väl)
1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
Vecka 3 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och en dos på 1 mg tolereras väl)
1,5 mg en gång dagligen 0,15 ml en gång dagligen
Vecka 4 och därefter (om det kliniska svaret är
otillräckligt och en dos på 1,5 mg tolereras väl)
2 mg en gång dagligen 0,2 ml en gång dagligen
25 - < 30 kg
Vecka 1 0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
Vecka 2 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och en dos på 0,5 mg tolereras väl)
1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
Vecka 3 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och en dos på 1 mg tolereras väl)
1,5 mg en gång dagligen 0,15 ml en gång dagligen
Vecka 4 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och en dos på 1,5 mg tolereras väl)
2 mg en gång dagligen 0,2 ml en gång dagligen
Vecka 5 och därefter (om det kliniska svaret är
otillräckligt och en dos på 2 mg tolereras väl)
2,5 mg en gång dagligen 0,25 ml en gång dagligen
≥ 30 kg
Vecka 1 0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
Vecka 2 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och en dos på 0,5 mg tolereras väl)
1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
Vecka 3 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och en dos på 1 mg tolereras väl)
2 mg en gång dagligen 0,2 ml en gång dagligen
Vecka 4 och därefter (om det kliniska svaret är
otillräckligt och en dos på 2 mg tolereras väl)
3 mg en gång dagligen 0,3 ml en gång dagligen

Brist på pomc, inklusive pcsk1 och lepr-brist

Vuxna och barn från 12 år och uppåt

För vuxna och barn från 12 år och uppåt är startdosen 1 mg en gång dagligen i 2 veckor. Om setmelanotid tolereras väl (se avsnitt Varningar och försiktighet) kan dosen ökas efter 2 veckor till 2 mg en gång dagligen (tabell 3). Om doshöjningen inte tolereras kan patienter fortsätta få dosen 1 mg en gång dagligen.

Om ytterligare viktminskning önskas hos vuxna patienter kan dosen ökas till 2,5 mg en gång dagligen. Om dosen om 2,5 mg en gång dagligen tolereras väl kan den ökas till 3 mg en gång dagligen (tabell 3).

Om vikten förblir över 90-percentilen med en 2 mg dos en gång dagligen och ytterligare viktminskning önskas kan dosen ökas till 2,5 mg med en högsta dos på 3 mg en gång dagligen hos patienter från 12 till under 18 år (tabell 3).

Tabell 3 dostitrering hos vuxna och barn från 12 år och uppåt

Vecka Daglig dos Volym att injicera
Vecka 1–2 1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
Från och med vecka 3 2 mg en gång dagligen 0,2 ml en gång dagligen
Om det kliniska svaret är otillräckligt och dosen
om 2 mg en gång dagligen tolereras väl
2,5 mg en gång dagligen 0,25 ml en gång dagligen
Om det kliniska svaret är otillräckligt och dosen
om 2,5 mg en gång dagligen tolereras väl
3 mg en gång dagligen 0,3 ml en gång dagligen

Barn från 6 till under 12 år

För pediatriska patienter från 6 till under 12 år är startdosen 0,5 mg en gång dagligen i 2 veckor. Om dosen tolereras efter 2 veckor kan den ökas till 1 mg en gång dagligen. Om doshöjningen inte tolereras kan pediatriska patienter fortsätta få dosen 0,5 mg en gång dagligen. Om dosen om 1 mg tolereras efter 2 veckor kan den ökas till 2 mg en gång dagligen. Om vikten förblir över 90-percentilen med 2 mg dos en gång dagligen och ytterligare viktminskning önskas kan dosen ökas till 2,5 mg en gång dagligen (tabell 4).

Tabell 4 dostitrering för barn från 6 till under 12 år

Vecka Daglig dos Volym att injicera
Vecka 1–2 0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
Vecka 3–4 1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
Från och med vecka 5 2 mg en gång dagligen 0,2 ml en gång dagligen
Om det kliniska svaret är otillräckligt och dosen
om 2 mg en gång dagligen tolereras väl
2,5 mg en gång dagligen 0,25 ml en gång dagligen

Barn från 2 till under 6 år

För pediatriska patienter från åldern 2 till under 6 år ska dostitrering i tabell 5 följas.

För pediatriska patienter från 2 till under 6 år är startdosen 0,5 mg en gång dagligen i 2 veckor. Om startdosen 0,5 mg inte tolereras, ska dosen sänkas till 0,25 mg (0,025 ml) en gång dagligen. Du bör fortsätta med dostitreringen om dosen på 0,25 mg dagligen tolereras.

Tabell 5 dostitrering för barn patienter från 2 till under 6 år

Patientens vikt/behandlingsvecka Daglig dos Volym att injicera
< 20 kg
Från och med vecka 1 0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
20 - < 30 kg
Vecka 1–2 0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
Från och med vecka 3 (om det kliniska svaret är
otillräckligt och dosen om 0,5 mg tolereras väl)
1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
30 - < 40 kg
Vecka 1–2 0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
Vecka 3–4 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och dosen om 0,5 mg en gång dagligen tolereras
väl)
1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
Från och med vecka 5 (om det kliniska svaret är
otillräckligt och dosen om 1 mg en gång dagligen
tolereras väl)
1,5 mg en gång dagligen 0,15 ml en gång dagligen
≥ 40 kg
Vecka 1-2 0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
Vecka 3–4 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och dosen om 0,5 mg en gång dagligen tolereras
väl)
1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
Vecka 5–6 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och dosen om 1 mg en gång dagligen tolereras
väl)
1,5 mg en gång dagligen 0,15 ml en gång dagligen
Vecka 7–8 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och dosen om 1,5 mg en gång dagligen tolereras
väl)
2 mg en gång dagligen 0,2 ml en gång dagligen
Från och med vecka 9 (om det kliniska svaret är
otillräckligt och dosen om 2 mg en gång dagligen
tolereras väl)
2,5 mg en gång dagligen 0,25 ml en gång dagligen

Viktminskning och kontroll av hunger förknippad med setmelanotid kan fortsätta så länge som behandlingen fortsätter utan avbrott. Om behandlingen avbryts eller om följsamheten till doseringen inte upprätthålls kommer symtomen på övervikt och/eller hunger vid POMC- och LEPR-brist att återkomma.

Bardet-Biedls syndrom

Vuxna och barn från 16 år och uppåt

För vuxna och barn från 16 år och uppåt ska dostitreringen i tabell 6 följas.

Tabell 6 dostitrering för vuxna och pediatriska patienter från 16 år och uppåt

Vecka Daglig dos Volym att injicera
Vecka 1–2 2 mg en gång dagligen 0,2 ml en gång dagligen
Från och med vecka 3 (om dosen 2 mg en gång
dagligen tolereras väl)
3 mg en gång dagligen 0,3 ml en gång dagligen

Om startdosen 2 mg inte tolereras ska dosen minskas till 1 mg (0,1 ml) en gång dagligen. Om dosen 1 mg en gång dagligen tolereras, bör du fortsätta med dostitreringen.

Efter startdosen, om en efterföljande dos inte tolereras ska dosenminskas till den föregående dosnivån. Om den minskade dosen tolereras, bör du fortsätta med dostitreringen.

Barn från 6 till under 16 år

För pediatriska patienter från 6 till under 16 år ska dostitreringen i tabell 7 följas.

Tabell 7 dostitrering för barn från 6 till under 16 år

Vecka Daglig dos Volym att injicera
Vecka 1 1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
Vecka 2 (om dosen 1 mg en gång dagligen
tolereras väl)
2 mg en gång dagligen 0,2 ml en gång dagligen
Från och med vecka 3 (om dosen 2 mg en gång
dagligen tolereras väl)
3 mg en gång dagligen 0,3 ml en gång dagligen

Om startdosen 1 mg inte tolereras, ska dosen sänkas till 0,5 mg (0,05 ml) en gång dagligen. Om dosen 0,5 mg en gång dagligen tolereras, ska dosen ökas till 1 mg en gång dagligen och dostitreringen ska fortsätta.

Efter startdosen, om en efterföljande dos inte tolereras, ska dosen sänkas till den föregående dosnivån. Om den minskade dosen tolereras, bör du fortsätta med dostitreringen.

Barn från 2 till under 6 år

För pediatriska patienter från 2 till under 6 år ska dostitreringen i tabell 8 följas.

Startdosen för pediatriska patienter från 2 till under 6 år är 0,5 mg en gång dagligen i 2 veckor. Om startdosen på 0,5 mg inte tolereras, ska dosen sänkas till 0,25 mg (0,025 ml) en gång dagligen. Du bör fortsätta med dostitreringen om dosen på 0,25 mg en gång dagligen tolereras.

Tabell 8 dostitrering för barn från 2 till under 6 år

Patientens vikt/behandlingsvecka Daglig dos Volym att injicera
< 20 kg
Från och med vecka 1 0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
20 - < 30 kg
Vecka 1–2 0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
Från och med vecka 3 (om det kliniska svaret är
otillräckligt och dosen om 0,5 mg en gång
dagligen tolereras väl)
1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
30 - < 40 kg
Vecka 1–2 0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
Vecka 3–4 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och dosen om 0,5 mg en gång dagligen tolereras
väl)
1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
Från och med vecka 5 (om det kliniska svaret är
otillräckligt och dosen om 1 mg en gång dagligen
tolereras väl)
1,5 mg en gång dagligen 0,15 ml en gång dagligen
≥ 40 kg
Vecka 1–2 0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
Vecka 3–4 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och dosen om 0,5 mg en gång dagligen tolereras
väl)
1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
Vecka 5–6 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och dosen om 1 mg en gång dagligen tolereras
väl)
1,5 mg en gång dagligen 0,15 ml en gång dagligen
Vecka 7–8 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och dosen om 1,5 mg en gång dagligen tolereras
väl)
2 mg en gång dagligen 0,2 ml en gång dagligen
Från och med vecka 9 (om det kliniska svaret är
otillräckligt och dosen om 2 mg en gång dagligen
tolereras väl)
2,5 mg en gång dagligen 0,25 ml en gång dagligen

Viktminskning och kontroll av hunger förknippad med setmelanotid kan fortsätta så länge som behandlingen fortsätter utan avbrott. Om behandlingen avbryts eller om följsamheten till doseringen inte upprätthålls kommer symtomen på övervikt och/eller hunger vid BBS att återkomma.

Missad dos

Om patienten missar en dos ska doseringen en gång dagligen återupptas med den förskrivna dosen vid nästa inplanerade dos.

Särskilda populationer

Nedsatt njurfunktion

Inga dosjusteringar krävs för patienter med POMC-, PCSK1- eller LEPR-brist eller BBS och lindrigt eller måttligt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).

Inga dosjusteringar krävs för patienter med aHO och lindrigt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Farmakokinetik). Patienter med aHO och måttligt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Farmakokinetik) ska följa dostitreringen för patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion.

Vuxna och barn från 12 år och uppåt (brist på POMC, inklusive PCSK1, LEPR-brist eller aHO) eller 16 år och uppåt (BBS) med allvarligt nedsatt njurfunktion

Dostitreringen i tabell 9 ska följas. Doser kan titreras både uppåt och nedåt baserat på individuell tolerabilitet (se avsnitt Varningar och försiktighet) och kliniskt svar. Dosen kan minskas till 0,25 mg vid behov.

Tabell 9 dostitrering för vuxna och barn från 12 år och uppåt (brist på pomc, inklusive pcsk1,

Lepr-brist eller aho) eller 16 år och uppåt (bbs) med allvarligt nedsatt njurfunktion

Vecka Daglig dos Volym att injicera
Vecka 1–2 0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
Från och med vecka 3 (om dosen 0,5 mg en gång
dagligen tolereras väl)
1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
Om kliniskt svar är otillräckligt och dosen 1 mg en
gång dagligen tolereras väl
2 mg en gång dagligen 0,2 ml en gång dagligen
Om kliniskt svar är otillräckligt och dosen 2 mg en
gång dagligen tolereras väl
2,5 mg en gång dagligen 0,25 ml en gång dagligen
Om kliniskt svar är otillräckligt och dosen 2,5 mg
en gång dagligen tolereras väl
3 mg en gång dagligen 0,3 ml en gång dagligen

Barn från 6 år till under 12 år (brist på POMC, inklusive PCSK1, LEPR-brist eller aHO) eller 6 år till under 16 år (BBS) med allvarligt nedsatt njurfunktion

Dostitreringen i tabell 10 ska följas. Doser kan titreras både uppåt och nedåt baserat på individuell tolerabilitet (se avsnitt Varningar och försiktighet) och kliniskt svar. Behandlingen ska sättas ut om startdosen på 0,25 mg inte tolereras.

Tabell 10 dostitrering för barn från 6 till under 12 år (brist på pomc, inklusive pcsk1, lepr-

Brist eller aho) eller 6 till under 16 år (bbs) med allvarligt nedsatt njurfunktion

Vecka Daglig dos Volym att injicera
Vecka 1–2 0,25 mg en gång
dagligen
0,025 ml en gång
dagligen
Vecka 3–4 (om dosen 0,25 mg en gång dagligen
tolereras väl)
0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
Från och med vecka 5 (om dosen 0,5 mg en gång
dagligen tolereras väl)
1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
Om kliniskt svar är otillräckligt och dosen 1 mg en
gång dagligen tolereras väl
2 mg en gång dagligen 0,2 ml en gång dagligen

Barn under 6 år med allvarligt nedsatt njurfunktion.

Setmelanotid har inte studerats på patienter under 6 år med allvarligt nedsatt njurfunktion. Doser kan titreras både uppåt och nedåt baserat på individuell tolerabilitet (se avsnitt Varningar och försiktighet) och kliniskt svar (tabell 11) och patienterna ska övervakas noggrant. Behandlingen ska sättas ut om startdosen på 0,25 mg inte tolereras.

Tabell 11 dostitrering för barn undert 6 år med allvarligt nedsatt njurfunktion

Patientens vikt/behandlingsvecka Daglig dos Volym att injicera
< 20 kg
Från och med vecka 1 0,25 mg en gång
dagligen
0,025 ml en gång
dagligen
20 - < 30 kg
Vecka 1–2 0,25 mg en gång
dagligen
0,025 ml en gång
dagligen
Från och med vecka 3 (om det kliniska svaret är
otillräckligt och dosen om 0,25 mg tolereras väl)
0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
30 - < 40 kg
Vecka 1–2 0,25 mg en gång
dagligen
0,025 ml en gång
dagligen
Vecka 3–4 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och dosen om 0,25 mg en gång dagligen tolereras
väl)
0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
Från och med vecka 5 (om det kliniska svaret är
otillräckligt och dosen om 0,5 mg en gång
dagligen tolereras väl)
1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
≥ 40 kg
Vecka 1–2 0,25 mg en gång
dagligen
0,025 ml en gång
dagligen
Vecka 3–4 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och dosen om 0,25 mg en gång dagligen tolereras
väl)
0,5 mg en gång dagligen 0,05 ml en gång dagligen
Vecka 5–6 (om det kliniska svaret är otillräckligt
och dosen om 0,5 mg en gång dagligen tolereras
väl)
1 mg en gång dagligen 0,1 ml en gång dagligen
Vecka 7 och framåt (om det kliniska svaret är
otillräckligt och dosen om 1 mg en gång dagligen
tolereras väl)
1,5 mg en gång dagligen 0,15 ml en gång dagligen

Setmelanotid har inte studerats hos patienter med njursjukdom i slutstadiet. Setmelanotid ska inte ges till patienter med njursjukdom i slutstadiet (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt leverfunktion

Setmelanotid har inte studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion. Setmelanotid ska inte ges till patienter med nedsatt leverfunktion.

Pediatrisk population (under 2 år)

Säkerhet och effekt för setmelanotid för barn under 2 år har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Äldre

Även om inga tydliga åldersrelaterade skillnader har observerats, är data som erhållits från äldre patienter i åldern 65 år och äldre inte tillräckliga för att fastställa om de svarar annorlunda än yngre patienter. Det finns inget som indikerar att någon särskild försiktighet krävs vid behandling av en äldre population (se avsnitt Farmakokinetik).

Administreringssätt

Avsett för subkutan användning.

Setmelanotid ska injiceras en gång dagligen vid dagens början (för att maximera hungerminskningen under vakenhetsperioden), oavsett vilken tid måltider intas.

Setmelanotid ska injiceras subkutant i buken genom att växla bukområde varje dag.

Innan behandlingen inleds ska hälso- och sjukvårdspersonal träna patienterna i korrekt injektionsteknik för att minska risken för administreringsfel såsom nålstick och ofullständig dosering. Se bipacksedeln för fullständiga administreringsanvisningar med illustrationer.

Setmelanotid ska administreras med hjälp av sprutor med de volymer och nåltjocklekar som visas i tabell 12.

Tabell 12 administreringssprutor och nåltjocklek per setmelanotiddos

Setmelanotiddos Spruta Nålens grovlek och längd
För doser på:
0,25 mg (0,025 ml eller 2,5 enheter)
en gång dagligen
0,3 ml spruta med gradering i
dossteg om 0,5 (halva) enheter
29 till 31 gauge
6 till13 mm nål
För doser på:
0,5 mg till 3 mg (0,05 ml till 0,3 ml)
en gång dagligen
1 ml spruta med gradering i
dossteg om 0,01 ml
28 till 29 gauge
6 till 13 mm nål

Se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering för anvisningar om hur IMCIVREE ska hanteras

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Indikationer

IMCIVREE är indicerat för behandling av övervikt och kontroll av hunger hos vuxna och barn från 4 år och uppåt med förvärvad hypotalamisk övervikt (aHO) på grund av skador på hypotalamus eller nedsatt hypotalamusfunktion.

IMCIVREE är indicerat för behandling av övervikt och kontroll av hunger vid genetiskt bekräftat Bardet-Biedls syndrom (BBS) hos vuxna och barn från 2 år och uppåt.

IMCIVREE är indicerat för behandling av övervikt och kontroll av hunger vid genetiskt bekräftad biallelisk funktionsförlust eller brist på pro-opiomelanokortin (POMC), inklusive PCSK1, brist eller biallelisk leptinreceptorbrist (LEPR) hos vuxna och barn från 2 år och uppåt.

Varningar och försiktighet

Hudövervakning

Setmelanotid kan på grund av sin farmakologiska effekt leda till generaliserad ökad hudpigmentering och mörkfärgning av befintliga nevus (se avsnitt Biverkningar och Farmakodynamik). Helkroppsundersökningar av huden ska utföras årligen för att övervaka befintliga och nya pigmenterade hudlesioner före och under behandling med setmelanotid.

Övervakning av hjärtfrekvens och blodtryck

Hjärtfrekvens och blodtryck ska övervakas som del av klinisk standardpraxis vid varje läkarbesök (minst var 6:e månad) för patienter som behandlas med setmelanotid.

Förlängd erektion

Spontana erektioner har rapporterats i kliniska studier med setmelanotid (se avsnitt Biverkningar). Patienter som har en erektion som varar längre än 4 timmar bör instrueras att söka akutvård för potentiell behandling av priapism.

Depression

I kliniska studier har depression rapporterats hos patienter som behandlades med setmelanotid (se avsnitt Biverkningar).

Patienter med depression ska övervakas vid varje läkarbesök under behandling. Om patienter får självmordstankar eller självmordsbeteende bör man överväga att avbryta behandling.

Patienter med aho och central diabetes insipidus

Patienter med aHO kan ha relaterade sjukdomar som central diabetes insipidus (DI)/argininvasopressinbrist (AVP), som försämrar vätskereglering och ökar risken för hypernatremi och volymförlust. Serumnatriumnivåer, vätskebalans och vätsketillförsel ska övervakas noggrant hos patienter som har aHO och DI/AVP samtidigt, särskilt med förändringar till kroppsvikt, eller intag av mat och dryck, som kan inträffa som svar på behandling med setmelanotid. Patienter ska övervakas oftare under perioder med minskat oralt intag, interkurrent sjukdom eller intensifierad kaloribegränsning. Doser med samtidiga behandlingar ska justeras efter behov.

Patienter med aho och binjureinsufficiens

Patienter med aHO kan ha underliggande hypotalamus-hypofysdysfunktion, inklusive sekundär binjureinsufficiens p.g.a. nedsatt utsöndring av adrenokortikotropt hormon.

Binjurefunktionen ska utvärderas innan setmelanotid initieras för patienter med en historik av hypotalamus- eller hypofyssjukdom. Patienter med känd binjureinsufficiens ska få tillräcklig substitutionsterapi med glukokortikoider innan de börjar ta setmelanotid. Patienter ska övervakas för kliniska tecken på otillräcklig binjurefunktion, inklusive trötthet, hypotoni, hypoglykemi, illamående och elektrolytstörningar.

Samtidig behandling med läkemedel som kan påverkas av förändringar i kroppsvikt, ämnesomsättning, kortisolnivåer eller näringsstatus ska övervakas hos patienter som får setmelanotid. Doser av sådana läkemedel ska justeras enligt kliniska indikationer.

Pediatrisk population

Förskrivande läkare ska med jämna mellanrum bedöma svaret på behandling med setmelanotid. Hos växande barn ska viktminskningens effekt på tillväxt och mognad utvärderas. Förskrivande läkare ska övervaka tillväxten (längd och vikt) med hjälp av ålders- och könsanpassade tillväxtkurvor.

Hjälpämnen med känd effekt

Bensylalkohol

Detta läkemedel innehåller 10 mg bensylalkohol i varje ml. Bensylalkohol kan orsaka allergiska reaktioner.

Det finns en ökad risk för ansamling av bensylalkohol hos små barn (yngre än 3 år). Patienter i åldern 2 år ska övervakas för tecken på metabolisk acidos (takykardi, snabb andning, förvirring) under behandlingen.

Gravida eller ammande patienter bör informeras om den potentiella risken med hjälpämnet bensylalkohol, som kan ansamlas över tid och orsaka metabolisk acidos.

Detta läkemedel ska användas med försiktighet hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion på grund av den potentiella risken med hjälpämnet bensylalkohol som kan ansamlas över tid och orsaka metabolisk acidos (se även avsnitt Dosering).

Natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, det vill säga det är i princip ”natriumfritt”.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste biverkningarna är hyperpigmenteringsstörningar (66 procent), reaktion vid injektionsstället (45 procent), illamående (36 procent), och huvudvärk (19 procent).

Biverkningslista i tabellform

Biverkningar som erhållits från kliniska studier och övervakning efter marknadsintroduktion visas i nedanstående lista efter organsystem enligt MeDRA och frekvens, enligt konventionen om frekvens

definierat som: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100 till < 1/10) och mindre vanliga (≥ 1/1000 till < 1/100).

Tabell 13 biverkningar

Organsystem Frekvens
Mycket vanliga Vanliga Mindre vanliga
Neoplasmer; benigna,
maligna och
ospecificerade (inkl.
cystor och polyper)
Melanocytnevus Dysplastiskt nevus
Blodet och lymfsystemet Eosinofili
Metabolism och nutrition Aptitrubbning, törst
Psykiatriska tillstånd Depression,
insomni,
störd sexuell
upphetsning,
ökad libido
Sömnstörning,
mardrömmar,
minskad libido
Centrala och perifera
nervsystemet
Huvudvärk Yrsel Somnolens,
migrän,
parosmi,
dysgeusi
Ögon Skleral missfärgning
Öron- och balansorgan


Vertigo
Blodkärl Blodvallning
Andningsvägar,
bröstkorg och
mediastinum
Gäspning,
rinorré,
hosta
Magtarmkanalen Illamående,
kräkningar
Diarré,
buksmärta,
muntorrhet,
dyspepsi,
förstoppning,
gastroesofageal
refluxsjukdom,
väderspänning
(flatulens)
Uppspänd buk,
obehag i buken
salivhypersekretion
Lever och gallvägar Förhöjt
alaninaminotransferas
Förhöjt
aspartataminotransferas,
förhöjt bilirubin i blod,
förhöjt
gammaglutamyltransfer
as,
förhöjt leverenzym,
förhöjt alkaliskt fosfatas
i blod
Hud och subkutan
vävnad
Hyperpigmenterings-
rubbningarᵃ
Pruritus,
hudutslag,
torr hud,
hudlesion,
alopeci
Erytem,
hudbristningar,
hyperhidros,
förvärvad lipodystrofi,
urtikaria,
hudexfoliation,
förändrad hårfärg,
nagelmissfärgning,
acanthosis nigricans
Muskuloskeletala
systemet och bindväv
Artralgi,
ryggsmärta,
myalgi
Muskuloskeletal smärta,
muskelkramper,
smärta i extremiteter,
förhöjt kreatinfosfokinas
i blod
Reproduktionsorgan och
bröstkörtel
Spontan erektionᵇ,
ökad erektionᵇ
Vulvovaginalt obehagᶜ Störning av kvinnlig
sexuell
upphetsningsreaktion,
genital smärta,
genitalt obehag,
kvinnlig genital
störning,
genital hyperestesi,
dysmenorréᶜ
Allmänna symtom och
symtom vid
administreringsstället
Reaktioner på
injektionsställetᵃ,
utmattning
Asteni,
smärta
Temperaturintolerans,
frossa

a Grupperad term (se ”Beskrivning av utvalda biverkningar” för en fullständig lista över berörda termer). b Gäller endast män.

c Gäller endast kvinnor.

Beskrivning av utvalda biverkningar

Reaktioner på injektionsstället

Reaktioner på injektionsstället sågs hos 45 procent av patienterna som behandlades med setmelanotid. De vanligaste reaktionerna på injektionsstället var erytem på injektionsstället (26 procent), klåda på injektionsstället (20 procent), induration på injektionsstället (15 procent) och smärta på injektionsstället (15 procent). Dessa reaktioner var vanligtvis lindriga, kortvariga, och varken progredierade eller föranledde behandlingsavbrott. Reaktioner på injektionsstället innefattar de injektionsplatsassocierade händelserna erytem, pruritus, ödem, smärta, induration, blåmärken, svullnad, blödning, överkänslighet, hematom, knuta, missfärgning, irritation, värme, hypertrofi, bulor och urtikaria.

Hyperpigmenteringsrubbningar

Mörkfärgning av huden sågs hos 66 procent av patienterna som behandlades med setmelanotid. Detta inträffade i allmänhet inom 2 till 3 veckor efter behandlingens inledning, fortsatte under hela behandlingen, och försvann när behandlingen sattes ut. Denna mörkfärgning av huden är mekanismbaserad, och en följd av stimulering av melankortin 1-receptorn (MC1). Hyperpigmenteringsstörningar innefattar hyperpigmentering av huden, missfärgning av huden, fräknar, lentigo, makula, melanodermi, pigmenteringsstörning, solar lentigo, café au lait-fläckar, nagelpigmentering, pigmenterad läpp, tungpigmentering, gingival hyperpigmentering tandköttsmissfärgning och oral pigmentering.

Gastrointestinal störning

Illamående och kräkningar rapporterades hos 36 procent respektive 17 procent av patienterna som behandlades med setmelanotid. Illamående och kräkningar inträffade i allmänhet vid behandlingens inledning (inom den första månaden), var lindrig och inte föranledde behandlingsavbrott. Dessa effekter var övergående och påverkade inte efterlevnaden med de rekommenderade dagliga injektionerna.

Erektioner

Spontan erektion och ökad erektion rapporterades hos 14 procent respektive 13 procent av de manliga patienter som behandlades med setmelanotid; ingen av dessa patienter rapporterade förlängda erektioner (längre än 4 timmar) som krävde akut medicinsk utvärdering (se avsnitt Varningar och försiktighet). Denna effekt kan bero på neural stimulering av typ 4 melanokortinreceptorer (MC4).

Pediatrisk population

Totalt 291 pediatriska patienter (n=15 i åldern 2 till under 6 år; n=98 i åldern 6 till under 12 år, n=178 i åldern 12 till under 18 år) har exponerats för setmelanotid. Hos de vuxna och pediatriska populationerna sågs samma frekvens, typ och svårighetsgrad av biverkningar.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakodynamik

Farmakoterapeutisk grupp: antiobesitasmedel, exkl. dietprodukter, antiobesitasmedel, centralt verkande, ATC-kod: A08AA12

Verkningsmekanism

Setmelanotid är en selektiv MC4 receptoragonist. MC4-receptorer i hjärnan är involverade i regleringen av hunger, mättnad och energiförbrukning. Vid sjukdomar som påverkar MC4- receptorvägar som associeras med en otillräcklig aktivering av MC4-receptorn tros setmelanotid återupprätta aktiviteten hos MC4-receptorns reaktionsväg för att minska hungern och främja viktminskning genom att sänka intaget av kalorier och öka energiförbrukningen.

Farmakodynamiska effekter

Pigmentering av huden

Setmelanotid är en selektiv MC4 receptoragonist med lägre aktivitet vid MC1-receptorn. MC1- receptorn uttrycks i melanocyter, och aktivering av denna receptor leder till ackumulering av melanin och ökad pigmentering av huden oberoende av ultraviolett ljus (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Immunogenicitet

Läkmedelsantikroppar (ADA) påvisades i mindre vanliga fall. Dessutom påvisades vanliga fall av antikroppar mot alfa-melanocytstimulerande hormon (alfa-MSH). Data är begränsade för patienter med BBS eller POMC-, PCSK1- eller LEPR-brist. Ingen evidens för att dessa antikroppar påverkar farmakokinetiken, effekten eller säkerheten observerades.

Klinisk effekt och säkerhet

Förvärvad hypotalamisk övervvikt

Studie 1 (RM-493-040)

Säkerhet och effekt för setmelanotid utvärderades i en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie (upp till 70 veckor) hos patienter från 4 år och uppåt som diagnosticerats med aHO p.g.a. skador

på hypotalamus eller nedsatt hypotalamusfunktion (kroppsmasseindex [BMI] ≥ 30 kg/m² hos vuxna; ≥ 95:e procentenheten inom pediatrik).

Effektanalyser utfördes på 120 pivotala patienter med aHO. Efter 52 veckor rapporterades en statistiskt signifikant och kliniskt betydelsefull minskning av BMI och BMI z-poäng från baslinjen för setmelanotid jämfört med placebo (tabell 14 och figur 1).

Tabell 14 minskning av bmi från baslinjen efter 52 veckor (pivotal grupp, mitt-analyssetet)

Parameter statistik setmelanotid placebo

N=81 n=39

Genomsnittlig procentuell förändring av bmi

Baslinjen genomsnitt (sd) 35,73 (9,17) 36.78 (9.33)

Procentuell förändring Genomsnitt (SD) -16,46 (14,03) 3.29 (6.82) (%) 95 % KI (-19,56; -13,37) (1.11, 5.47)

ANCOVA LSM (SE) -16,51 (1,401) 3.32 (1.984) 95 % KI för LSM (-19,26; -13,76) (-0.57, 7.20) LSM-skillnad (SE) -19,83 (2,411) 95 % KI för LSM -24,55; -15,10 Skillnad p-värde < 0,0001

Responderanalys för minskning av bmi

Vuxna patienter med Beräknad % 82,73 20.90 ≥ 5% minskning av BMI 95 % KI 74,13; 91,33 8.01, 33.78 eller pediatriska patienter

Riskskillnad (SE) 62,53 (7,393)

med minskning av z-

Riskskillnad 95 % KI 48,04; 77,02

poäng för BMI ≥ 0,2

p-värde

< 0,0001

Patienter med ≥ 5% Beräknad % 79,53 10.41 minskning av BMI från 95 % KI 70,60; 88,47 0.75, 20.07 baslinjen efter 52 veckor Riskskillnad (SE) 69,07 (6,695)

Riskskillnad 95 % KI 55,95; 82,19 p-värde < 0,0001

Förkortningar: ANCOVA=analys av kovarians; KI=konfidensintervall; LSM=minsta kvadratmedelvärde; SD=standardavvikelse; mITT = modifierad intention-to-treat; SE=standardfel.

Figur 1 bmi medelförändring i procent från baslinjen efter besök (pivotal grupp, mitt-

Analyssetet)

n å

r f g

n

i

rd

Setmelanotid

n ä rö

Placebo

f

%

Setmelanotid 95 % CI

e

d

r

ä

Placebo 95 % CI

v

le

d em

IM B

Baslinje V4 V12 V24 V32 V40 V48 V56 EOT

Besök

Det dagliga frågeformuläret om hunger (11-poängsskala: 0 = ”inte hungrig alls”, 10 = ”så hungrig som man kan bli”) användes för att utvärdera hunger hos patienter från 12 års ålder som kunde rapportera själva. Efter 52 veckor gav setmelanotid en signifikant minskning av det veckovisa genomsnittet för högsta/värsta dagliga hungerpoäng (LSM −2,73 jämfört med −1,45; p = 0,0086) och de genomsnittliga dagliga hungerpoängen (LSM −2,85 jämfört med −1,40; p = 0,0016) jämfört med placebo. I kvalitativa studier rapporterade setmelanotidbehandlade patienter yngre än 12 år (eller deras vårdare) konsekvent minskad hunger.

Setmelanotids effekt på viktminskning och hunger stöds av att behandling med setmelanotid resulterade i förbättringar av livskvalitetsmått, generella numeriska förbättringar av kardiometabola parametrar, såsom blodtryck, lipider och glykemiska parametrar samt minskning av midjemåttet jämfört med placebo.

Brist på POMC, inklusive PCSK1, och LEPR-brist

Säkerhet och effekt för setmelanotid för behandling av POMC- och LEPR-brist fastställdes i två identiskt utformade, 1-åriga öppna pivotala studier, var och en med en dubbelblind, placebokontrollerad karenstid:

• I studie 2 (RM-493-012) registrerades patienter som var minst 6 år gamla med genetiskt bekräftad POMC-brist (inräknat PCSK1).

• I studie 3 (RM-493-015) registrerades patienter som var minst 6 år gamla med genetiskt bekräftad LEPR-brist.

I båda studierna hade vuxna patienter en BMI på ≥ 30 kg/m2. Vikten hos barn var ≥ 95-percentilen bedömt av tillväxtkurva.

Dostitrering skedde över en 2- till 12-veckors period, följt av en 10-veckors öppen behandlingsperiod. Patienter som uppnådde en viktminskning på minst 5 kg (eller en viktminskning på minst 5 procent om kroppsvikten vid baslinjen var < 100 kg) vid slutet av den öppna behandlingsperioden fortsatte in i

en dubbelblind, placebokontrollerad karenstid som varade i 8 veckor (4-veckors placebobehandling och 4-veckors behandling med setmelanotid). Efter karensperioden återupptog patienterna återigen aktiv behandling med setmelanotid vid terapeutisk dos i upp till 32 veckor. Tjugoen patienter (10 i studie 2 och 11 i studie 3) har behandlats under minst 1 år och ingår i effektanalyserna.

Kompletterande stödjande data samlades in i en prövarledd studie och en förlängningsstudie.

Studie 2 (RM-493-012)

I studie 2 uppfyllde 80 procent av patienterna med POMC-brist det primära effektmåttet, och uppnådde en viktminskning på ≥ 10 procent efter 1 års behandling med setmelanotid och 50 procent av patienterna med POMC-brist uppnådde en för definierad kliniskt meningsfull förbättring på ≥ 25 procent av hungerpoängen från baslinjen vid 1 år (tabell 15).

Statistiskt signifikanta och kliniskt meningsfulla genomsnittliga procentuella minskningar från baslinjen för kroppsvikt på 25,6 procent rapporterades för studie 2. Förändringar i hunger bedömdes med hjälp av ett frågeformulär som fylldes i av patienten och vårdgivare varje dag för ”mest hunger de senaste 24 timmarna” vid 1 år för patienter ≥ 12 år. Statistiskt signifikanta och kliniskt meningsfulla genomsnittliga procentuella minskningar från baslinjen för hunger som ett veckogenomsnitt de senaste 24 timmarna på 27,1 procent rapporterades för studie 2 (tabell 16).

ok När behandling med setmelanotid avbrötshos patienter som gått ned i vikt under den öppna 10-veckorsperioden, gick dessa patienter upp i vikt (figur 2) och de genomsnittliga hungerpoängen ökade under den 4 veckor långa placebobehandlingen.

Tabell 15 andel patienter som fick en minst 10-procentig viktminskning och andelen patienter

Som fick en minst 25-procentig förbättring av daglig hunger från baslinjen vid 1 år i studie 2

Parameter Statistik
Patienter som fick en minst 10-procentig n (%) 8 (80,0)
viktminskning vid 1 år 90 % KI1 (49,31, 96,32)
(N=10) P-värde2 < 0,0001
Patienter som fick en minst 25-procentig n (%) 4 (50,0)
hungerförbättring från baslinjen vid 1 år 90 % KI1 (19,29; 80,71)
(N=8)
P-värde1 0,0004
Obs! I analysen ingår patienter som fick minst 1 dos av studieläkemedlet och hade minst 1 baslinjebedömning.
1 Från Clopper–Pearsons (exakta) metod
2 Test av nollhypotes: andel = 5 %

Tabell 16 procentandel förändring från baslinjen i vikt och hunger vid 1 år i studie 2

Parameter statistik kroppsvikt (kg) hungerpoäng1

(N=9) (n=7)

Baslinje Medelvärde (SD) 115,0 (37,77) 8,1 (0,78) Medianvärde 114,7 8,0

Min, max 55,9; 186,7 7, 9

1 år Medelvärde (SD) 83,1 (21,43) 5,8 (2,02) Medianvärde 82,7 6,0

Min, max 54,5; 121,8 3, 8

Procentuell förändring från baslinjen till 1 år (%) Medelvärde (SD) -25,6 (9,88) -27,06 (28,11) Medianvärde -27,3 -14,29 Min, Max -35,6; -2,4 -72,2; -1,4 LS-medelvärde -25,39 -27,77 90 % KI (-28,80; -21,98) (-40,58; -14,96)

P-värde < 0,0001 0,0005

Obs! I denna analys ingår patienter som fick minst en dos av studieläkemedlet, hade minst en baslinjebedömning och uppvisade en viktminskning på ≥ 5 kg (eller 5 procent av kroppsvikten om vikten var < 100 kg vid

Parameter statistik kroppsvikt (kg) hungerpoäng1

(N=9) (n=7)

baslinjen) under den 12 veckor långa öppna behandlingsperioden och fortsatte in i den dubbelblinda, placebokontrollerade karenstiden.

1 Hunger varierar från 0 till 10 på en skala av Likert-typ; 0 = inte alls hungrig och 10 = maximalt hungrig. Hungerpoängen skrevs ner dagligen i en dagbok och omvandlades till genomsnittsvärden för att beräkna en veckopoäng för analys.

Figur 2 procentuell kroppsviktsförändring från baslinjen vid besök (studie 2 [n=9])

0

Studie 2 (pomc)

-5

-10

tk iv s

p p

ork -15

v a g

n irdn -20 ä rö F

% -25

-30

0 4 8 12 16 20 24 28 32 36 40 44 48 52 56

Tid (veckor)

Studie 3 (RM-493-015)

I studie 3 uppfyllde 46 procent av patienterna med LEPR-brist det primära effektmåttet, och uppnådde en viktminskning på ≥ 10 procent efter 1 års behandling med setmelanotid och 73 procent av patienterna med LEPR-brist uppnådde en för definierad kliniskt meningsfull förbättring på ≥ 25 procent av hungerpoängen från baslinjen vid 1 år (tabell 17).

Statistiskt signifikanta och kliniskt meningsfulla genomsnittliga procentuella minskningar från baslinjen för kroppsvikt på 12,5 procent rapporterades för studie 3. Förändringar i hunger bedömdes med hjälp av ett frågaformulär som fylldes i av patienten och vårdgivare varje dag för ”mest hunger de senaste 24 timmarna” vid 1 år för patienter ≥ 12 år. Statistiskt signifikanta och kliniskt meningsfulla genomsnittliga procentuella minskningar från baslinjen för hunger som ett veckogenomsnitt de senaste 24 timmarna på 43,7 procent rapporterades för studie 3 (tabell 18).

När behandling med setmelanotid avbröts sattes hos patienter som gått ned i vikt under den öppna 10-veckorsperioden, gick dessa patienter upp i vikt (figur 3) och de genomsnittliga hungerpoängen ökade under den 4 veckor långa placebobehandlingen.

Tabell 17 andel patienter som fick en minst 10-procentig viktminskning och andelen patienter

Som fick en minst 25-procentig förbättring av daglig hunger från baslinjen vid 1 år i studie 3

Parameter Statistik
Patienter som fick en minst 10-procentig n (%) 5 (45,5)
viktminskning vid 1 år 90 % KI1 (19,96, 72,88)
(N=11) P-värde2 0,0002
Patienter som fick en minst 25-procentig n (%) 8 (72,7)
hungerförbättring från baslinjen vid 1 år 90 % KI1 (43,56; 92,12)
(N=11)
P-värde1 < 0,0001
Obs! I analysen ingår patienter som fick minst 1 dos av studieläkemedlet och hade minst 1 baslinjebedömning.
1 Från Clopper–Pearsons (exakta) metod
2 Test av nollhypotes: andel = 5 %

Tabell 18 procentandel förändring från baslinjen i vikt och hunger vid 1 år i studie 3

Parameter statistik kroppsvikt (kg) hungerpoäng1

(N=7) (n=7)

Baslinje Medelvärde (SD) 131,7 (32,6) 7,0 (0,77) Medianvärde 120,5 7,0

Min, max 89,4; 170,4 6, 8

1 år Medelvärde (SD) 115,0 (29,6) 4,1 (2,09) Medianvärde 104,1 3,0

Min, max 81,7; 149,9 2, 8

Procentuell förändring från baslinjen till 1 år (%) Medelvärde (SD) -12,5 (8,9) -43,7 (23,69) Medianvärde -15,3 -52,7 Min, Max -23,3; 0,1 -67, 0 LS-medelvärde -12,47 -41,93 90 % KI (-16,10; -8,83) (-54,76; -29,09) P-värde < 0,0001 < 0,0001 Obs! I denna analys ingår patienter som fick minst en dos av studieläkemedlet, hade minst en baslinjebedömning och uppvisade en viktminskning på ≥ 5 kg (eller 5 procent av kroppsvikten om vikten var < 100 kg vid baslinjen) under den 12 veckor långa öppna behandlingsperioden och fortsatte in i den dubbelblinda, placebokontrollerade karenstiden.

1 Hunger varierar från 0 till 10 på en skala av Likert-typ; 0 = inte alls hungrig och 10 = maximalt hungrig. Hungerpoängen skrevs ner dagligen i en dagbok och omvandlades till genomsnittsvärden för att beräkna en veckopoäng för analys.

Figur 3 procentuell kroppsviktsförändring från baslinjen vid besök (studie 3 [n=7])

0

Studie 3 (lepr)

-2

-4

tk iv s

p p o

-6

rk v a g

n

i

-8

rd n ä rö F

% -10

-12

-14

0 4 8 12 16 20 24 28 32 36 40 44 48 52 56

Tid (veckor)

Bardet-biedls syndrom

Studie 4 (RM-493-023)

Säkerhet och effekt för setmelanotid för behandling av patienter i åldern 6 år och äldre med övervikt på grund av BBS utvärderades i en 1-årig klinisk studie med placebokontrollerad period på 14 veckor (studie 4 [RM-493-023]). Studien inkluderade patienter i åldern 6 år och äldre med övervikt och BBS. Vuxna patienter hade ett BMI på ≥ 30 kg/m². Pediatriska patienter hade ett BMI ≥ 97-percentilen för ålder och kön enligt bedömningar av tillväxtkurva.

Lämpliga patienter fick delta i en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad behandlingsperiod på 14 veckor (period 1) följt av en öppen behandlingsperiod på 38 veckor (period 2) i vilken alla patienter fick setmelanotid. För att hålla studien blindad under period 2 utfördes dostitrering till en fast dos på 3 mg under de första 2 veckorna under både period 1 och period 2. Trettiotvå patienter har behandlats i minst 1 år och ingår i effektanalyserna.

I studie 4 uppfyllde 35,7 % av patienterna med BBS i åldern ≥ 12 år och 46,7 % av patienterna med BBS i åldern ≥ 18 år det primära effektmåttet och uppnådde en viktminskning på ≥ 10 procent efter 1 års behandling med setmelanotid (tabell 19). Effekten av setmelanotid på kroppsvikt hos patienter som av prövaren bedömdes ha kognitiv nedsättning liknade den hos patienter som inte bedömdes ha kognitiv nedsättning.

I studie 4 resulterade ~52 veckors behandling med setmelanotid till kliniskt betydande minskningar i BMI Z-poäng hos 100 % av patienter med BBS under 12 år, med konsekventa resultat observerade hos patienter från 12 till under 18 år. Hos patienter under 18 år var den genomsnittliga minskningen från baslinjen i BMI z-poäng 0,75 och den genomsnittliga minskningen från baslinjen i procent för 95-percentilen för BMI för ålder och kön var 17,3 %.

Patienter 12 år och äldre som kunde självrapportera sin hunger, noterade daglig maximal hunger i en dagbok, som därefter bedömdes med frågeformuläret ”Daily Hunger Questionnaire Item 2”. Hunger bedömdes på en 11-poängsskala från 0 (”inte alls hungrig”) till 10 (”maximalt hungrig”). Statistiskt signifikanta och kliniskt betydelsefulla genomsnittliga procentuella minskningar från baslinjen vid 1 år av största/värsta hunger på 30,5 % rapporterades i studie 4 (tabell 20).

Tabell 19: kroppsvikt (kg) – andel av alla patienter, patienter med bbs i åldern ≥ 12 år och patienter med bbs i åldern ≥ 18 år som fick en minst 10-procentig viktminskning från baslinjen

Vid 1 år (studie 4 [hela analyssetet])

Parameter Statistik1 Patienter ≥ 12 år Patienter≥ 18 år
Patienter som fick minst 10-procentig N 28 15
viktminskning vid år 1 % 35,7 46,7
95 % KI1 (18,6, 55,9) (21,3, 73,4)
P-värde 0,0002 0,0003

1 Uppskattad %, 95 % konfidensintervall och p-värde baserat på Rubins regel. P-värde är ensidigt och jämfört med alfa=0,025.

Tabell 20: dagliga hungerpoäng – förändring från baslinjen vid 1 år hos alla patienter och patienter med bbs i åldern ≥ 12 år (studie 4 [hela analyssetet])

Tidpunkt statistik patienter

≥ 12 År

Baslinje N 14

Medelvärde (SD) 6,99 (1,893) Median 7,29 Min., max. 4,0, 10,0

Vecka 52 N 14

Medelvärde (SD) 4,87 (2,499) Median 4,43 Min., max. 2,0, 10,0

Förändring vid vecka 52 N 14

Medelvärde (SD) -2,12 (2,051) Median -1,69 Min., max. -6,7, 0,0 95 % KI1 -3,31, -0,94 p-värde 1 0,0010

% Förändring vid vecka 52 N 14

Medelvärde (SD) -30,45 (26,485) Median -25,00 Min., max. -77,0, 0,0 95 % KI1 -45,74, -15,16 p-värde1 0,0004

Förkortningar: KI=konfidensintervall; Max=maximum; Min=minimum; SD=standardavvikelse.

1 95 % KI och p-värde är baserat på Rubins regel; p-värde är ensidigt.

Anm. Baslinje är den senaste bedömningen före insättning av setmelanotid i båda studierna.

Anm. ”Daily Hunger Questionnaire” ges inte till patienter < 12 år eller till patienter med kognitiv nedsättning enligt prövarens bedömning.

Effekten av setmelanotid på viktminskning stöddes av generella numeriska förbättringar av kardiometabola parametrar, såsom blodtryck, lipider, glykemiska parametrar och midjemått.

Pediatrisk population

Studie 5 (RM-493-033)

Säkerhet och effekt för setmelanotid för behandling av patienter från 2 till under 6 år med övervikt på

grund av POMC- eller LEPR-brist eller BBS bedömdes i en 1-årig, öppen, icke-kontrollerad studie (studie 5 [RM-493-033]). Studien registrerade patienter från 2 till under 6 år med BMI ≥ 97- percentilen för ålder och kön enligt bedömningar av tillväxtkurva och en kroppsvikt på minst 15 kg vid baslinjen.

Lämpliga patienter deltog i studien och fick setmelanotid. Tolv patienter deltog i studien och ingår i effektanalyserna. Med tanke på studiens utformning och det lilla samplet måste effektresultaten övervägas noggrant.

I studie 5 uppfyllde 85,7 % av patienter med POMC- eller LEPR-brist och 80,0 % av patienter med BBS det primära effektmåttet och uppnådde en minskning av BMI z-poängen med ≥ 0,2 efter 1 års behandling med setmelanotid (tabell 21). Den genomsnittliga förändringen av BMI i procent från baslinjen till vecka 52 var -25,597 % för patienter med POMC- eller LEPR-brist och -9,719 % för patienter med BBS (tabell 22).

Tabell 21 bmi z-poäng – andel av alla patienter, patienter med övervikt p.g.a. pomc- eller

Lepr-brist, patienter med bbs från 2 till under 6 år som uppnådde en minskning av bmi z-

Poängen med minst 0,2 från baslinjen vid 1 år (studie 5 [säkerhetspopulation])

Parameter Statistik1 Patienter med Patienter med BBS Sammanlagt
POMC- eller (n=5) (N=12)
LEPR-brist
(n=7)
Patienter som uppnådde en N 6 4 10
minskning av BMI z-% 85,7 80,0 83,3
poängen med minst 0,2 vid 95 % KI1 (54,1, 100) (28,4, 99,5) (58,7, 99,8)
år 1
1 Tvåsidigt 95 % KI beräknades med Clopper-Pearson-metoden.

Tabell 22 förändring av bmi i procent från baslinjen vid 1 år (studie 5 [säkerhetspopulation)

Patienter med patienter med sammanlagt

Pomc- eller bbs (n=12)

Lepr-brist (n=5)

(N=7)

Parameter statistik % % %

Baslinje N 7 5 12 Medelvärde (SD) 34,347 (7,0673) 2 3,716 (3,5184) 2 9,918 (7,8559) Median 32,196 22,986 28,670 Min, Max 25,99, 42,54 19,31, 29,04 19,31, 42,54 Egentlig förändring från baslinje till 1 år N 6 5 11 Medelvärde (SD) -8,250 (3,2392) -2,363 (2,1579) - 5,574 (4,0697) Median -9,237 -2,191 -4,940 Min, Max -11,16, -2,65 -4,94, 0,58 -11,16, 0,58 Förändring i procent från baslinje till N 6 5 11 1 år (%) Medelvärde (SD) -25,597 -9,719 (8,8383) -18,380

(11,4911) (12,8851)

95 % CI1 (-37,66, -13,54) (-20,69, 1,26) (-27,04, -9,72) Median -23,237 -8,978 -21,624 Min, Max -39,28, -8,24 -21,62, 2,54 -39,28, 2,54 1 Tvåsidigt 95 % KI beräknades med students t-fördelning.

I studie 5 ledde ~52 veckors behandling med setmelanotid till en kliniskt meningsfull minskning av BMI z-poängen -5,185 för patienter med POMC- eller LEPR-brist och -1,331 för patienter med BBS. Den genomsnittliga minskningen från baslinjen i procent för 95-percentilen för BMI för ålder och kön var -47,595 % för patienter med POMC- eller LEPR-brist och -14,462 % för patienter med BBS.

I kliniska studier var 116 av patienterna som behandlades med setmelanotid från 2 till under 18 år vid baslinjen (21 patienter med POMC-, PCSK1- eller LEPR-brist, 33 patienter med BBS och 62 patienter med aHO). Sammantaget visade effekt och säkerhet hos dessa yngre patienter liknande trender som hos äldre patienter som studerats, med till synes betydelsefulla minskningar av BMI hos patienter från 2 till mindre än 6 år med POMC-, PCSK1- eller LEPR-brist eller BBS. Hos patienter som ännu inte fullföljt sin tillväxt observerades en trend mot lämplig progression i pubertetsutvecklingen och ökningar i längd under studieperioden.

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för setmelanotid för en eller flera grupper av den pediatriska populationen vid behandling av aptit och allmänna nutritionsstörningar (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Läkemedelsform

Injektionsvätska, lösning (injektion)

Klar till lätt opalescent, färglös till svagt färgad lösning.

Interaktioner

Inga interaktionsstudier har utförts.

In vitro-studier visade att setmelanotid har låg potential för farmakokinetiska interaktioner relaterade till transportörer av cytokrom P450 (CYP) och plasmaproteinbindning.

Graviditet och amning

Graviditet

Det finns inga data från användningen av setmelanotid hos gravida kvinnor.

Djurstudier tyder inte på direkta skadliga effekter med avseende på reproduktionstoxicitet. Administrering av setmelanotid till dräktiga kaniner resulterade dock i sänkt maternellt födointag som ledde till embryo-fetala effekter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Som försiktighetsåtgärd bör IMCIVREE inte sättas in till kvinnor som är eller försöker att bli gravida eftersom viktminskning under graviditeten kan leda till fosterskada.

Om en patient som tar setmelanotid har nått en stabil kroppsvikt och blir gravid bör man överväga att fortsätta behandling med setmelanotid eftersom det inte fanns några belägg för teratogenicitet i de icke-kliniska uppgifterna. Om en patient som tar setmelanotid och fortsätter att gå ner i vikt blir gravid så bör setmelanotid antingen avbrytas eller dosen minskas samtidigt som den rekommenderade viktökningen under graviditeten övervakas. Den behandlande läkaren bör noga övervaka kroppsvikten under graviditeten hos en patient som tar setmelanotid.

Patienter som är gravida ska informeras om den potentiella risk som är förenad med hjälpämnet bensylalkohol (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Amning

Det är okänt om setmelanotid utsöndras i bröstmjölk hos människa. En icke-klinisk studie visade att setmelanotid utsöndras i mjölken hos digivande råttor. Inga bestämbara koncentrationer av setmelanotid spårades i plasma från diande ungar (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

En risk för nyfödda/spädbarn kan inte uteslutas. Ett beslut måste fattas om amningen ska avbrytas eller om behandlingen med IMCIVREE ska avbrytas/avstås från, samtidigt som amningens nytta för barnet ska vägas mot behandlingens nytta för modern.

Patienter som ammar ska informeras om den potentiella risk som är förenad med hjälpämnet bensylalkohol (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Fertilitet

Det finns inga data från människor om effekten av setmelanotid på fertiliteten. Djurstudier tydde inte på skadliga effekter med avseende på fertiliteten.

Trafik och maskiner

IMCIVREE har ingen eller endast en mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner, på grund av sömninghet.

Överdosering

Symptomen på en överdosering av setmelanotid kan vara illamående och erektion. I händelse av en överdosering ska lämplig understödjande behandling inledas enligt patientens kliniska tecken och symtom. Vid en överdos ska blodtrycket och hjärtfrekvensen regelbundet övervakas under 48 timmar eller så lång tid som är kliniskt relevant.

Farmakokinetik

Genomsnittlig steady-state setmelanotid Cmax,ss, AUCtau, och dalkoncentration för en 3 mg dos, som administrerades subkutant till i övrigt friska frivilliga med övervikt (N=6) en gång dagligen i 12 veckor var 37,9 ng/ml, 495 h*ng/ml respektive 6,77 ng/ml. Steady-state plasmakoncentrationer av setmelanotid uppnåddes inom 2 dagar vid en daglig dos på 1-3 mg setmelanotid. Ackumuleringen av setmelanotid i systemcirkulationen vid en dos administrerad en gång dagligen under 12 veckor låg på cirka 30 procent. Setmelanotids AUC och Cmax ökade proportionerligt efter subkutan administrering av flera doser vid det föreslagna dosintervallet (1-3 mg).

Analysetet för farmakokinetik (PK) inkluderade 513 försökspersoner samlade från 12 studier. Populationen bestod av 330 försökspersoner med sjukdomar som förknippades med MC4- receptorvägen, 102 försökspersoner med aHO och 81 försökspersoner som varken hade sjukdomar som förknippades med MC4-receptorvägen eller aHO. Dessa patienter bidrog till 8 837 observationer, av vilka 8 501 prover hade kvantifierbara koncentrationer av setmelanotid. PK-data kom huvudsakligen från 314 vuxna (18 år och äldre, 5 332 kvantifierbara observationer) och 122 ungdomar (från 12 till under 18 år 2 258 kvantifierbara observationer). Datauppsättningen inkluderade också 64 barn från 6 till under 12 år och 13 barn från 2 till under 6 år (778, respektive 133 kvantifierbara observationer).

Absorption

Efter en subkutan injektion av setmelanotid ökade plasmakoncentrationerna av setmelanotid vid steady-state långsamt, och nådde maximala koncentrationer vid mediantiden tmax på 8,0 timmar efter dosen. Absolut biotillgänglighet efter subkutan administrering av setmelanotid har inte undersökts på människa. Uppskattad interindividuell variabilitet (CV %) från den slutliga farmakokinetiska populationsmodellen låg på 28,6 % (CL/F).

Bland vuxna med normal njurfunktion visade simuleringar en något högre exponering hos patienter med aHO jämfört med patienter med andra sjukdomar som förknippades med MC4-receptorvägar när dessa fick samma dos. Denna exponeringsskillnad berodde främst på viktskillnader; patienter med samma vikt hade i stort sett samma exponering för setmelanotid oavsett sjukdomens etiologi.

Distribution

Genomsnittlig skenbar distributionsvolym av setmelanotid efter subkutan administrering av setmelanotid 3 mg en gång dagligen beräknades från den farmakokinetiska populationsmodellen till 75,2 l. Setmelanotids bindning till mänskligt plasmaprotein är 79,1 procent.

In vitro-experiment visar att setmelanotid inte är ett substrat av OATP1B1, OATP1B3, OAT1, OAT3 eller OCT2.

In vitro-data visar att det är mycket osannolikt att setmelanotid är ett P-gp- eller BCRP-substrat.

Metabolism

Setmelanotid föreföll inte metaboliseras av hepatiska mikrosomer eller hepatocyter från råtta, apa eller människa, eller njurmikrosomer.

Eliminering

Den effektiva halveringstiden (t½) för setmelanotids eliminering var cirka 11 timmar. Total skenbar steady-state clearance av setmelanotid efter subkutan administrering av 3 mg en gång dagligen beräknades från den farmakokinetiska populationsmodellen till 7,19 l/h.

Cirka 39 procent av den administrerade dosen av setmelanotid utsöndrades oförändrat i urinen under 24-timmarsdoseringsintervallet efter subkutan administrering av 3 mg en gång dagligen.

Linjäritet/icke-linjäritet

Setmelanotids AUC och Cmax ökade i det närmaste linjärt med dosen efter subkutan administrering i intervallet 0,5 mg till 7 mg.

Särskilda populationer

Pediatrisk population

Setmelanotid har utvärderats hos pediatriska patienter (från 2 till under 18 år). Simuleringar från de farmakokinetiska populationsanalyserna tyder på en något högre exponering hos yngre patienter (som också har lägre kroppsvikt) och ger stöd åt doseringsföreskriften för patienter från och med 2 års ålder.

Äldre population

Tillgängliga data från ett litet sampel med äldre patienter som är 65 år eller äldre tyder inte på några tydliga förändringar av setmelanotidexponeringen med stigande ålder. Dessa data är dock för begränsade för att några definitiva slutsatser ska kunna dras.

Nedsatt njurfunktion

En farmakokinetisk analys visade 12 %, 26 % och 49 % lägre clearance (CL/F) för setmelanotid hos patienter med lindrig, måttligt respektive allvarligt nedsatt njurfunktion, jämfört med patienter med normal njurfunktion.

Brist på pomc, inklusive pcsk1, och lepr-brist eller bbs

Ingen dosjustering krävs för patienter med lindrig (beräknad glomerulär filtrationshastighet [eGFR] på 60-89 ml/min/1,73 m2) eller måttligt nedsatt njurfunktion (eGFR 30-59 ml/min/1,73 m2) krävs. Dosjusteringar rekommenderas för patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion (eGFR på 15-29 ml/min/1,73 m2) (se avsnitt Dosering). Setmelanotid ska inte administreras till patienter med terminal njursjukdom (eGFR på 15 ml/min/1,73 m2) (se avsnitt Dosering).

Förvärvad hypotalamisk övervikt

Inga dosjusteringar för patienter med lindrigt (eGFR på 60-89 ml/min/1,73 m2) nedsatt njurfunktion behövs. Dosjusteringar rekommenderas för patienter med måttligt (eGFR på 30-59 ml/min/1,73 m2) eller svårt (eGFR på 15-29 ml/min/1,73 m2) nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering). Setmelanotid får inte administreras till patienter med njursjukdom i slutstadiet (eGFR på < 15 ml/min/1,73 m2) (se avsnitt Dosering).

Nedsatt leverfunktion

Setmelanotid är stabilt i hepatocyter från människa, råtta och apa; därför utfördes ingen studie av patienter med nedsatt leverfunktion. Setmelanotid ska inte ges till patienter med nedsatt leverfunktion.

Kroppsvikt

Setmelanotid CL/F varierade med kroppsvikten enligt ett fast allometriskt förhållande.

Kön

Inga kliniskt signifikanta skillnader i setmelanotids farmakokinetik observerades på grundval av kön.

Förpackningar 1

Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.

1 milliliterReceptbelagt · InjektionsflaskaPris saknas
Högkostnadsskydd
Ingen förmån
Innehåller latex
Nej
Utbytbar
Nej
Förskrivningsrätt
Läkare
Varunummer
490446
NPL-förpacknings-ID
20200910100027
NPL-ID
20200629000106