.

Lymecycline glenmark

Antibakteriellt medel för systemiskt bruk, tetracykliner

Aktiva substanser Tetracyklin, Lymecyklin

Styrka och beredningsform
Antimikrobiellt läkemedelReceptbelagt

Alla avsnitt

Dosering

Vuxna

Normal dos vid långtidsbehandling av måttlig till svår acne vulgaris är 1 kapsel (300 mg) per dag. Behandlingen ska pågå i minst 8 till 12 veckor. Det är dock viktigt att begränsa användningen av antibiotika till kortast möjliga tid och att avbryta användningen när ytterligare förbättring inte är sannolik. Behandlingen ska inte pågå mer än 6 månader.

För andra infektioner är normal dosering 1 kapsel (300 mg) två gånger dagligen.

Äldre

Liksom för andra tetracykliner krävs ingen särskild dosjustering.

Nedsatt njurfunktion

Tetracyklin utsöndras långsammare vid nedsatt njurfunktion och normal dosering kan därför leda till ackumulation. Vid nedsatt njurfunktion rekommenderas dossänkning och eventuellt kontroll av

serumnivåer. Lymecyklin är kontraindicerat hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Kontraindikationer).

Nedsatt leverfunktion

Används med försiktighet; risk för ackumulering med ökad toxicitet (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pediatrisk population

Lymecyklin är kontraindicerat hos barn under 12 år (se avsnitt Kontraindikationer). Barn och ungdomar över 12 år kan ges vuxendosen.

Administreringssätt

Kapslarna ska sväljas hela tillsammans med minst ett halvt glas vatten och i upprätt läge för att minska risken för irritation och sårbildning på esofagus.

Kontraindikationer

- Överkänslighet mot den aktiva substansen, någon annan tetracyklin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

- Patienter med gravt nedsatt njurfunktion.

- Barn yngre än 12 år.

- Graviditet och amning.

- Samtidig behandling med orala retinoider och vitamin A (mer än 10 000 IE/dag) och användning tillsammans med systemiska retinoider (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar).

Indikationer

Lymecycline Glenmark är avsett för behandling av följande infektioner hos vuxna och barn från 12 års ålder:

- Måttlig till svår acne vulgaris.

- Akut exacerbation av kronisk bronkit.

- Pneumoni orsakad av Mycoplasma pneumoniae, Chlamydia psittaci eller Chlamydia pneumoniae.

- Urogenitala infektioner orsakade av Chlamydia trachomatis.

Hänsyn ska tas till officiella riktlinjer för korrekt användning av antibakteriella medel.

Varningar och försiktighet

Barn under 12 år bör endast behandlas med lymecyklin på sträng indikation, på grund av inlagring i det växande skelettet samt risk för emaljhypoplasi.

Bakteriell resistens

Långvarig användning av antibiotika kan leda till uppkomst av resistenta organismer och superinfektioner.

Korsresistens mellan tetracykliner kan utvecklas hos mikroorganismer och, på samma sätt, korssensibilisering hos patienter.

Diarré/pseudomembranös kolit

Clostridum difficile-associerad diarré och pseudomembranös kolit har rapporterats med lymecyklin. Det är viktigt att beakta dessa diagnoser hos patienter som får diarré efter administrering av lymecyklin. I sådana fall bör man överväga att sätta in understödjande åtgärder tillsammans med administrering av specifik behandling för Clostridum difficile.

Nedsatt njur- och leverfunktion

Hos patienter med nedsatt njurfunktion finns det risk för levertoxicitet på grund av ackumulering i serum och vävnader.

Tetracykliner ska endast användas med försiktighet till patienter med leverdysfunktion i den händelse att ackumulering sker och leder till ökad toxicitet. Doseringen måste kontrolleras noga på basis av serumnivåerna. Höga doser av tetracykliner kan vara levertoxiska och stor försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av andra levertoxiska läkemedel.

Fotosensitivitet

Tetracykliner kan orsaka fotosensitivitetsreaktioner men mycket sällsynta fall har rapporterats med lymecyklin. Patienter ska informeras om att denna reaktion kan uppstå och uppmanas att undvika direkt exponering för naturligt eller artificiellt solljus samt att avbryta behandlingen vid första tecken på hudrodnad eller hudbesvär.

Systemisk lupus erythematosus

Lymecyklin kan orsaka exacerbation av systemisk lupus erythematosus.

Myasthenia gravis

Lymecyklin kan orsaka svag neuromuskulär blockad och ska därför användas med försiktighet vid myasthenia gravis.

Emaljhypoplasi

Tetracykliner absorberas i viss grad av växande skelett och tänder och kan orsaka missfärgning och emaljhypoplasi (se Kontraindikationer).

Biverkningar

De biverkningar som har rapporterats med högst frekvens vid behandling med lymecyklin är rubbningar i magtarmkanalen i form av illamående, buksmärta och diarré samt påverkan på nervsystemet i form av huvudvärk.

De allvarligaste biverkningar som har rapporterats vid behandling med lymecyklin är Stevens- Johnsons syndrom, anafylaktisk reaktion, angioneurotiskt ödem och förhöjt intrakraniellt tryck.

Frekvenserna definieras enligt följande:

Vanliga (≥1/100, <1/10) Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Organsystemklass FrekvensBiverkning
Blodet och lymfsystemetIngen känd frekvens Neutropeni
Trombocytopeni
ImmunsystemetIngen känd frekvensAnafylaktisk reaktion
Överkänslighet
Urtikaria
Angioneurotiskt ödem
Centrala och perifera
nervsystemet
VanligaHuvudvärk*
Ingen känd frekvensYrsel
Intrakraniell hypertoni*
Psykiska störningarIngen känd frekvensDepression
Mardrömmar
ÖgonIngen känd frekvens Synstörning*
MagtarmkanalenVanliga Illamående
Buksmärta
Diarré
Ingen känd frekvens Epigastralgi
Glossit
Kräkningar
Enterokolit
Lever och gallvägarIngen känd frekvensGulsot
Hud och subkutan vävnadIngen känd frekvens Erytematöst utslag
Fotosensitivitet
Pruritus
Stevens-Johnsons syndrom
Allmänna symtom och/eller
symtom vid administreringsstället
Ingen känd frekvens Pyrexi
UndersökningarIngen känd frekvens Förhöjda transaminaser
Förhöjd halt av alkaliskt fosfatas i
blodet
Förhöjd halt av bilirubin i blodet

* Förekomst av kliniska symtom i form av synstörningar eller huvudvärk bör väcka misstanke om kraniell hypertoni. Behandlingen ska avbrytas om ökat intrakraniellt tryck misstänks under behandling med lymecyklin.

Generella biverkningar av tetracyklin

Godartad intrakraniell hypertoni och utbuktande fontaneller hos spädbarn har rapporterats med tetracykliner, med möjliga symtom i form av huvudvärk, kräkningar och synstörningar inklusive dimsyn, skotom, diplopi eller permanent synnedsättning.

Följande biverkningar har rapporterats med tetracykliner generellt och kan förekomma med lymecyklin:

- dysfagi, esofagit, esofageal ulceration, pankreatit, missfärgning av tänder, hepatit, leversvikt.

- hemolytisk anemi, eosinifili och andra hematologiska sjukdomar.

Dental dyskromi och/eller emaljhypoplasi kan förekomma om läkemedlet ges till barn yngre än åtta (8) år.

Extra-renal hyperazotemi kopplat till en anti-anabolisk effekt som kan intensifieras vid samtidig användning av diuretika har rapporterats vid användning av tetracykliner.

Liksom med alla antibiotika kan överväxt av icke-känsliga organismer orsaka candidos, pseudomembranös kolit (överväxt av Clostridum difficile), glossit, stomatit, vaginit eller stafylokockorskad enterokolit.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Farmakodynamik

Farmakoterapeutisk grupp: Antibakteriellt medel för systemiskt bruk, tetracykliner ATC-kod: J01AA04

Verkningsmekanism

Tetracykliner utövar en bakteriostatisk effekt vid de tillgängliga koncentrationerna i plasma och vävnader och är verksamma mot intracelllulära och extracellullära organismer. Verkningsmekanismen medieras via hämning av ribosomal proteinsyntes. Tetracyklin blockerar bakteriellt aminoacyl-tRNA:s åtkomst till mRNA-ribosomkomplexet genom att binda till ribosomens 30S-subenhet och därigenom hindra tillägg av aminosyror till den växande peptidkedjan i proteinsyntesen. Vid administrering i terapeutiskt uppnåbara koncentrationer är deras toxiska effekter på bakteriecellerna begränsade.

Den exakta verkningsmekanism varigenom tetracykliner reducerar lesioner vid acne vulgaris är inte helt klarlagd men effekten förefaller att delvis bero på läkemedlens antibakteriella aktivitet. Efter oral administrering hämmar läkemedlen växten av känsliga organismer (främst Propionibacterium acnes) på hudytan och sänker koncentrationen av fria fettsyror i talg. Minskningen av fria fettsyror i talg kan vara en indirekt följd av störning av lipasproducerande organismer som omvandlar triglycerider till fria fettsyror eller en direkt följd av störning i dessa organismers lipasproduktion. Fria fettsyror är komedogena och anses vara en möjlig orsak till inflammatoriska aknelesioner, dvs. papler, pustler, noduli, cystor. Emellertid verkar också andra mekanismer vara involverade eftersom klinisk förbättring av acne vulgaris med oral tetracyklinbehandling inte nödvändigtvis korresponderar med varken minskad bakterieflora på huden eller minskat innehåll av fria fettsyror i talg.

Resistensmekanism

Tetracyklinresistens hos Propionibacterium sp. är vanligen associerad med en enpunktsmutation i genen som kodar 16S rRNA. Kliniska isolat som var resistenta mot tetracyklin konstaterades ha cytosin istället för guanin vid en position som matchar Escherichia coli-basen 1058. Det finns ingen evidens för att ribosommutationer kan överföras mellan olika stammar eller arter av Propionibacterium eller mellan Propionibacterium sp. och andra hudbakterier som lever i kommensialism.

Resistens mot tetracykliner är associerad med mobila resistensdeterminanter hos både Staphylococcus sp. och Corynebacterium sp. Dessa determinanter är potentiellt överförbara mellan olika arter, och även olika släkten, av bakterier.

Korsresistens med antibiotikagruppen makrolider-linkosamider-streptograminer kan inte uteslutas hos någon av de tre bakteriesläktena.

Stammar av Propionibacterium sp. som är resistenta mot de hydrofila tetracyklinerna är korsresistenta mot doxycyklin och kan uppvisa minskad känslighet för minocyklin men behöver inte göra det.

Brytpunkter

Brytpunkter för kliniskt minsta hämmande koncentration (MIC) fastställda av EUCAST för lymecyklin (baserat på känslighet för tetracyklin) är:

Streptococcus pneumonia: känslig ≤ 1, resistent > 2 Haemophilus influenzae känslig ≤ 1, resistent > 2 Moraxella catarrhalis: känslig ≤ 1, resistent > 2

Känslighet

Prevalensen av förvärvad resistens kan variera geografiskt och över tid för valda arter, och lokal information om resistens är önskvärd, särskilt vid behandling av svåra infektioner. Expertråd bör inhämtas vid behov när den lokala prevalensen av resistens är sådan att nyttan av medlet är tveksam vid åtminstone några infektionstyper.

Känslighet för tetracykliner hos arter som är relevanta för den godkända indikationen:

Vanligen känsliga arter
Grampositiva anaerober
Propionibacterium acnes (kliniska isolat)*
Övriga
Inga relevanta
Arter för vilka förvärvad resistens kan vara ett problem (definierat som > 10 % resistens i
något EU-land
Grampositiva anaerober
Propionibacterium acnes (isolat från akne)*+

*Även om resistens mot kutana Propionibacterium sp. påvisas är detta inte automatiskt lika med behandlingssvikt eftersom tetracykliners antiinflammatoriska verkan inte påverkas av resistens hos målbakterierna.

Läkemedelsform

Hårda kapslar

Hårda gelatinkapslar, längd ca 21,7 mm med rosa underdel märkt ”632” med svart tryckfärg och lila överdel märkt ”G” med svart tryckfärg, fyllda med gult till mörkgult granulat.

Interaktioner

Följande kombination är kontraindicerad

Orala retinoider och vitamin A (mer än 10 000 IE/dag): Samtidig användning av tetracyclin och orala retinoider (acitretin och isotretinoin) och vitamin A (mer än 10 000 IE/dag) ska undvikas eftersom detta leder till en ökad risk för intrakraniell hypertoni (se avsnitt Kontraindikationer).

Följande kombinationer ska undvikas

- Antacida: antacida som innehåller två- och trevalenta katjoner bildar kelatkomplex med tetracykliner, vilket leder till minskad absorption. Natriumbikarbonat har rapporterats hämma absorptionen av tetracykliner på grund av förändrat pH.

- Kinapril: kinapriltabletter innehåller magnesium som bildar kelatkomplex med tetracykliner, vilket leder till minskad absorption.

- Didanosin: didanosin i tablettform innehåller trevalenta katjoner som bildar kelatkomplex med tetracykliner, vilket leder till minskad absorption. Det finns emellertid inga experimentella studier.

- Diuretika.

Vissa biverkningar har rapporterats vid användning av tetracyklinbehandling i kombination med litium; en interaktion mellan litium och tetracyklinklassen är en erkänd interaktion. Specifikt kan en kombination av lymecyklin och litium orsaka en ökning av litiumnivåerna i serum.

Kombinationer för vilka dosjustering rekommenderas

Zink, kalcium, järn, sulkralfat, aktivt kol, kolestyramin, vismutkelat: Vid samtidig behandling minskar absorptionen av tetracykliner. Läkemedel som ökar magens pH kan hämma absorptionen av tetracykliner. Dessa produkter ska tas med minst 3 timmars mellanrum.

Effekterna av perorala antikoagulantia av kumarintyp kan öka vid samtidig administrering med tetracykliner.

Även om det inte har rapporterats för lymecyklinkapslar, har några få fall av graviditet eller genombrottsblödning tillskrivits samtidig användning av tetracyklin eller oxitetracyklin och p-piller.

Pediatrisk population

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Graviditet och amning

Graviditet

Tetracykliner passerar snabbt placenta.

Tetracykliner absorberas selektivt av växande skelett och tänder och kan orsaka missfärgning på tänder och emaljhypoplasi. Administrering av lymecyklin till gravida kvinnor är därför kontraindicerad (se avsnitt Kontraindikationer).

Amning

Tetracykliner utsöndras i mjölk. På grund av risken för emaljhypoplasi eller dental dyskromi hos spädbarnet, är lymecyklin kontraindicerat hos ammande kvinnor (se avsnitt Kontraindikationer).

Fertilitet

Lymecyklins effekt på human fertilitet är okänd.

Trafik och maskiner

Inga studier på effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts. Lymecyklin kan emellertid orsaka yrsel och synstörningar (se avsnitt Biverkningar). Patienter ska därför uppmanas att försäkra sig om att de inte känner av några sådana biverkningar innan de framför fordon eller använder maskiner.

Överdosering

Tetracykliner har relativt låg akut toxicitet.

Symptom

Illamående, kräkningar, diarré.

Skador på lever och njurar har observerats hos patienter med nedsatt njurfunktion vid intag av höga doser. Gravida är speciellt känsliga för leverskada.

Behandling

Understödjande åtgärder ska sättas in. Om befogat ventrikeltömning, aktivt kol, antacida. Dialys kan övervägas vid kraftig överdos och samtidig njursvikt.

Farmakokinetik

I samband med absorptionen hydrolyseras lymecyklin snabbt till aktivt tetracyklin och andra, inaktiva beståndsdelar. Fritt tetracyklin, som snabbt absorberas, ger terapeutiska serumkoncentrationer (>1,0 mikrogram/ml) under minst 12 timmar. Terapeutiska serumkoncentrationer uppnås inom en timme och är maximala (2-3 mikrogram/ml) inom 2-3 timmar. Dubbel dos ger 80 % ökning av serumkoncentrationerna. Absorptionen påverkas endast obetydligt av mjölk och andra födoämnen. Proteinbindningsgraden uppgår till 45 % och halveringstiden är 10-12 timmar. Ca 60 % av tillförd peroral dos utsöndras i aktiv form via urinen.

Förpackningar 0

Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.

Inga förpackningar hittades.