.

Aumseqa

Antineoplastiska medel, proteinkinashämmare

Aktiva substanser Aumolertinib, Aumolertinibmesilat

Styrka och beredningsform
Receptbelagt

Alla avsnitt

Dosering

Behandling med Aumseqa ska sättas in av en läkare med erfarenhet av användning av cancerläkemedel.

Patienturval

EGFR-mutationsstatus i tumörprover eller plasmaprover ska fastställas med hjälp av en CE-märkt IVD med motsvarande syfte. Om en CE-märkt IVD inte finns tillgänglig ska ett alternativt validerat test användas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Dosering

Den rekommenderade dosen av Aumseqa är 110 mg (2 tabletter på 55 mg) en gång om dagen.

Behandling med läkemedlet ska fortsätta fram till sjukdomsprogression eller oacceptabel toxicitet.

Missad dos

Om en dos av Aumseqa missas ska den tas samma dag så snart patienten kommer ihåg det. Den missade dosen ska dock hoppas över om nästa schemalagda dos ska tas inom 12 timmar. Patienten ska inte ta två doser tillsammans för att kompensera för en missad dos.

Förlängning av qtc-intervall

Ett elektrokardiogram (EKG) måste utföras före inledning av behandling, minst en gång under de första 3 behandlingsveckorna och därefter regelbundet enligt vad som är kliniskt indicerat. Onormala QTc-intervall ska hanteras omedelbart (se tabell 1 och avsnitt Varningar och försiktighet).

Hjärtsvikt

För patienter med kända kardiovaskulära riskfaktorer och tillstånd som kan påverka vänster kammares ejektionsfraktion (LVEF) ska hjärtfunktionen övervakas med minst LVEF-bedömning före inledning av behandling och under behandling med Aumseqa (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Samtidig administrering med starka cyp3a4-hämmare

Om samtidig användning av starka CYP3A4-hämmare (såsom grapefruktjuice, klaritromycin, itrakonazol eller lopinavir) inte kan undvikas, ska dosen av Aumseqa minskas från 110 mg till 55 mg (se avsnitt Interaktioner).

Dosjusteringar för biverkningar

Dosuppehåll och/eller dosminskning eller permanent utsättning kan krävas baserat på individuell säkerhet och tolerabilitet.

Om en dosminskning är nödvändig, ska dosen minskas från 110 mg (2 tabletter) till 55 mg (1 tablett) en gång om dagen.

Riktlinjer för dosjustering för biverkningar anges i tabell 1.

Tabell 1. rekommenderade dosjusteringar av aumseqa på grund av biverkningar

Biverkning Svårighetsgrad Dosjustering
Interstitiell lungsjukdom Alla grader Sätt ut Aumseqa permanent.
Förlängning av QTc-
intervall
Förlängning av QTc-
intervall > 480 till ≤ 500
msek (grad 2)
Sätt ut Aumseqa i upp till 2 veckor.

Sätt ut Aumseqa permanent om QTc-
intervallet inte har återgått till ≤ 480 msek.

Återuppta behandling vid 110 mg om QTc-
intervallet återgår till ≤ 480 msek eller inom
30 msek från baslinjen.

Övervaka EKG minst veckovis i 2 veckor
efter återgång till ≤ 480 msek.

Övervaka och upprätthåll elektrolytnivåer
om kliniskt indicerat.

Granska och justera samtidigt administrerade
läkemedel med känd potential att förlänga
QTc-intervallet (se avsnitt Interaktioner).
Förlängning av QTc-
intervall > 500 msek eller
> 60 msek från baslinjen
(grad 3)
Sätt ut Aumseqa i upp till 2 veckor.

Sätt ut Aumseqa permanent om QTc-
intervallet inte har återgått till ≤ 480 msek
eller inom 30 msek från baslinjen.

Om QTc-intervallet återgår till ≤ 480 msek:

• återuppta behandling vid 110 mg-dosen
vid det första tillfället
• återuppta behandling vid 55 mg-dosen
vid det andra tillfället eller det första
tillfället hos patienter med riskfaktorer
(se avsnitt Varningar och försiktighet). Sätt ut Aumseqa
permanent om symtom/tecken uppstår
när som helst med den minskade dosen
(55 mg).

Övervaka EKG minst veckovis i 2 veckor
efter återgång av QTc-intervall till ≤ 480
msek.

Övervaka och upprätthåll elektrolytnivåer
om kliniskt indicerat.

Granska och justera samtidigt administrerade
läkemedel med kända effekter på
förlängning av QTc-intervall (se avsnitt Interaktioner).
Förlängning förknippad
med torsade de pointes,
polymorf kammartakykardi
eller tecken/symtom på
andra allvarliga arytmier
Sätt ut Aumseqa permanent.
Hjärtsvikt Asymtomatisk absolut
minskning av LVEF
> 10 % från baslinjen eller
under 50 %
Sätt ut Aumseqa i upp till 2 veckor.

Om LVEF återgår till baslinjen eller > 50 %:

• återuppta behandling vid 110 mg-dosen
vid det första tillfället
• återuppta behandling vid 55 mg-dosen
vid det andra tillfället. Sätt ut Aumseqa
permanent om symtom/tecken uppstår
när som helst med den minskade dosen
(55 mg).
Symtomatisk hjärtsvikt Sätt ut Aumseqa permanent.
Förhöjd nivå av
kreatinfosfokinas (CPK) i
blodet/rabdomyolys
Grad 3 med muskelsymtom
(t.ex. muskelvärk,
muskelryckningar eller
myalgi)
Sätt ut Aumseqa i upp till 2 veckor.

Om muskelsymtomen försvinner och CPK-
ökningen i blodet är ≤ grad 3:

• återuppta behandling vid 110 mg-dosen
vid det första tillfället
• återuppta behandling vid 55 mg-dosen
vid det andra tillfället. Sätt ut Aumseqa
permanent om symtom/tecken uppstår
när som helst med den minskade dosen
(55 mg).
Sätt ut Aumseqa permanent om
muskelsymtomen inte försvinner och CPK-
ökningen inte förbättras till ≤ grad 2.
Grad 4 med eller utan
muskelsymtom (t.ex.
muskelvärk,
muskelryckningar eller
myalgi)
Sätt ut Aumseqa i upp till 2 veckor.

Återuppta behandling vid 55 mg-dosen vid
det första tillfället om muskelsymtomen
försvinner och CPK-ökningen i blodet är
≤ grad 3. Sätt ut Aumseqa permanent om
symtom/tecken uppstår när som helst med
denna dos.

Sätt ut Aumseqa permanent om
muskelsymtomen inte försvinner och CPK-
ökningen förblir ≥ grad 3.
Andra biverkningar ≥ grad 3 Sätt ut Aumseqa i upp till 2 veckor.

Om biverkningen återgår till ≤ grad 2:

• återuppta behandling vid 110 mg-dosen
vid det första tillfället
• återuppta behandling vid 55 mg-dosen
vid det andra tillfället. Sätt ut Aumseqa
permanent om symtom/tecken uppstår
när som helst med den minskade dosen
(55 mg).

Sätt ut Aumseqa permanent om
biverkningen inte återgår till ≤ grad 2.

Grad = svårighetsgrad enligt National Cancer Institute (NCI) Common Terminology Criteria for Adverse Events (CTCAE), CPK = kreatinfosfokinas, EKG = elektrokardiogram, LVEF = vänster kammares ejektionsfraktion, QTc = korrigerat QT

Särskilda populationer

Ingen dosjustering är nödvändig på grund av patientens ålder, kroppsvikt, kön, etnicitet eller rökningsstatus (se avsnitt Farmakokinetik).

Äldre

Ingen dosjustering är nödvändig för äldre (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt leverfunktion

Baserat på kliniska studier är ingen dosjustering nödvändig för patienter med lindrigt (Child-Pugh klass A), måttligt (Child-Pugh klass B) eller svårt (Child-Pugh klass C) nedsatt leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt njurfunktion

Baserat på kliniska studier och populationsbaserad farmakokinetisk analys är ingen dosjustering nödvändig för patienter med lindrigt eller måttligt nedsatt njurfunktion. Aumolertinib har inte utvärderats för patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance [CLc] < 30 ml/min) eller njursjukdom i slutstadiet. Försiktighet ska iakttas vid användning av Aumseqa hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion eller njursjukdom i slutstadiet (se avsnitt Farmakokinetik).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Aumseqa för barn eller ungdomar under 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Detta läkemedel är avsett för oral användning.

Två 55 mg-tabletter ska sväljas hela med vatten och ska inte tuggas eller krossas.

Aumseqa ska tas ungefär vid samma tidpunkt varje dag. Läkemedlet kan tas med eller utan föda (se avsnitt Farmakokinetik).

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Medfött långt QT-syndrom (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Familjeanamnes med plötslig hjärtdöd eller polymorf kammararytmi (se avsnitt Varningar och försiktighet).

QT/QTc-intervall > 500 msek, oavsett korrigeringsmetod (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Indikationer

Aumseqa som monoterapi är avsett för:

• första linjens behandling av vuxna patienter med avancerad icke-småcellig lungcancer (NSCLC) vars tumörer har EGFR exon 19-deletioner eller exon 21 (L858R)-substitutionsmutationer (för biomarkörbaserat patienturval, se avsnitt Dosering)

• behandling av vuxna patienter med avancerad EGFR T790M-mutationspositiv NSCLC (för biomarkörbaserat patienturval, se avsnitt Dosering).

Varningar och försiktighet

Bedömning av egfr-mutationsstatus

Om användning av Aumseqa övervägs för behandling av patienter med lokalt avancerad eller metastaserad NSCLC, är det nödvändigt att bestämma EGFR‑mutationsstatus. Ett validerat EGFR- mutationstest ska utföras med antingen tumör-DNA från ett vävnadsprov eller cirkulerande tumör- DNA (ctDNA) från ett plasmaprov.

Positiv bestämning av EGFR-mutationsstatus med antingen ett vävnadsbaserat eller ett plasmabaserat test anger lämplighet för behandling med Aumseqa. Om ett plasmabaserat ctDNA‑test används och resultatet är negativt rekommenderas dock, om möjligt, uppföljande analys med ett tumörvävnadsbaserat test eftersom ett plasmabaserat test kan ge ett falskt negativt resultat. Endast tester med påvisad tillämplighet för bestämning av EGFR‑mutationsstatus ska användas.

Förlängning av qtc-intervall

Förlängning av QTc-intervall har inträffat hos patienter som behandlas med Aumseqa (se avsnitt Biverkningar). Ett fall av plötslig hjärtdöd rapporterades i kliniska studier med Aumseqa. Patienter med kliniskt betydelsefulla abnormiteter i hjärtrytm och retledning, uppmätt vid EKG i vila, uteslöts från de kliniska studierna.

Patienter ska informeras om risken för förlängning av QT-intervall, inklusive tecken och symtom (hjärtklappningar, yrsel, synkope och till och med hjärtstopp) och de ska uppmanas att kontakta läkare omedelbart om dessa symtom uppstår.

Ett EKG måste utföras före inledning av behandling, minst en gång under de första 3 behandlingsveckorna och därefter regelbundet enligt vad som är kliniskt indicerat. Hjärtfrekvenskorrigerat QT (QTc)-intervall ska vara mindre än 480 msek före inledning av behandling och i händelse av onormalt QT ska läkare noggrant bedöma risken/nyttan med att inleda behandling med Aumseqa (se avsnitt Kontraindikationer). Vid förlängt QTc-intervall på mellan 480 msek och 500 msek ska inledning av behandling med Aumseqa anses vara exceptionell och åtföljas av noggrann övervakning.

Utsättning av behandling och dosjustering rekommenderas för patienter som utvecklar bekräftad förlängning av QTc-intervall > 480 msek (se avsnitt Dosering). Behandling med Aumseqa ska sättas ut permanent och standardbehandling påbörjas omedelbart hos patienter med förlängt QTc-intervall som utvecklar symtom eller tecken på svår arytmi, inklusive men inte begränsat till torsade de pointes och kammartakykardi.

Samtidig administrering av läkemedel som är kända för att förlänga QTc-intervallet kan öka risken för förlängning av QTc-intervall och ska undvikas om möjligt under behandling med Aumseqa. Patienter ska behandlas med försiktighet och övervakas noggrant för tecken på förlängning av QTc-intervall om användning av ett lämpligt alternativ inte är möjlig (se avsnitt Dosering, Interaktioner och Biverkningar).

Patienter med hjärtsvikt, onormala elektrolytnivåer eller som använder läkemedel som är kända för att förlänga QTc-intervallet (se avsnitt Interaktioner) ska undersökas regelbundet med EKG och elektrolytövervakning. I händelse av svåra kräkningar och/eller diarré måste en bedömning av onormala serumelektrolyter, särskilt hypokalemi/hypomagnesemi, utföras (se avsnitt Dosering).

Hjärtsvikt

Hjärtsvikt, inklusive livshotande eller dödliga händelser, har inträffat i mindre vanliga fall hos patienter som behandlades med Aumseqa (se avsnitt Biverkningar). Patienter skulle ha LVEF > 40 % för att inkluderas i de kliniska studierna.

För patienter med kända kardiovaskulära riskfaktorer och tillstånd som kan påverka LVEF ska hjärtfunktionen övervakas med minst LVEF-bedömning före inledning av behandling och under behandling med Aumseqa enligt vad som är kliniskt indicerat. Hjärtövervakning inklusive LVEF- bedömning ska övervägas för patienter som utvecklar symtomatisk hjärtsvikt under behandling och behandling med Aumseqa ska sättas ut permanent (se avsnitt Dosering och Biverkningar).

Interstitiell lungsjukdom (ild)

ILD har rapporterats hos patienter som behandlas med Aumseqa (se avsnitt Biverkningar). ILD kan vara dödlig eller livshotande. Patienter med en tidigare anamnes med ILD, läkemedelsinducerad ILD, strålningspneumonit som krävde steroidbehandling eller tecken på kliniskt aktiv ILD uteslöts från de kliniska studierna. Patienter med akuta episoder och/eller försämringar av lungsymtom (t.ex. dyspné, hosta eller feber) utan tydlig orsak ska undersökas för möjlig ILD under behandling med Aumseqa. Behandling ska avbrytas medan undersökning av dessa symtom pågår. Om ILD bekräftas ska Aumseqa sättas ut permanent och lämplig behandling för ILD ska inledas.

Venösa tromboemboliska händelser

Tromboemboliska händelser, inklusive djup ventrombos, lungemboli och cerebral infarkt, har rapporterats hos patienter behandlade med Aumseqa, inklusive hos patienter som fick antikoagulantia (se avsnitt Biverkningar). Om kliniska tecken och symtom på tromboemboliska händelser uppstår eller misstänks ska patienter utvärderas snarast, följt av lämplig behandling. Aumseqa ska sättas ut och patienten stabiliseras innan behandlingen återupptas.

Förhöjd nivå av kreatinfosfokinas (cpk) i blodet och risk för rabdomyolys

Förhöjd nivå av CPK i blodet inträffade i kliniska studier vid den rekommenderade dosen (se avsnitt Biverkningar). I de flesta fall var förhöjd nivå av CPK asymtomatisk och ledde inte till utsättning men förhöjd nivå av CPK av grad 3 med muskelsymtom och förhöjd nivå av CPK av grad 4, med eller utan muskelsymtom som tyder på rabdomyolys, inträffade också.

CPK i blodet ska bestämmas före inledning av behandling med Aumseqa och regelbundet under behandling om kliniskt indicerat.

Patienter ska uppmanas att rapportera oväntad muskelsmärta, -ömhet eller -svaghet, problem med att röra armar eller ben, mörkfärgad urin eller minskad urinering.

Samtidig administrering av Aumseqa och läkemedel som kan öka CPK i blodet eller starka CYP3A4- hämmare ska undvikas, eftersom de kan öka risken för förhöjd nivå av CPK i blodet och/eller muskelsymtom (se avsnitt Interaktioner).

Om rabdomyolys inträffar ska Aumseqa sättas ut och behandling för rabdomyolys ska inledas enligt vad som är kliniskt indicerat (se avsnitt Dosering).

Samtidig administrering med cyp3a4-hämmare

Undvik samtidig administrering av Aumseqa och måttliga eller starka CYP3A4-hämmare. Om samtidig användning av starka CYP3A4-hämmare (såsom grapefruktjuice, klaritromycin, itrakonazol eller lopinavir) inte kan undvikas, ska dosen av Aumseqa minskas från 110 mg till 55 mg (se avsnitt Interaktioner).

Rutinmässig övervakning

Njurfunktion

Förhöjd nivå av CPK i blodet (se ovan) kan förknippas med akut njursvikt. Njurfunktionen ska kontrolleras före inledning av behandling med Aumseqa och regelbundet under behandling enligt vad som är kliniskt indicerat.

Leverfunktion

Onormala levervärden (inklusive förhöjd nivå av alaninaminotransferas [ALAT], aspartataminotransferas [ASAT] och bilirubin i blodet) har observerats under behandling med aumolertinib, inklusive sällsynt rapporterad läkemedelsinducerad leverskada (DILI). Leverfunktionen ska kontrolleras före inledning av behandling med Aumseqa och regelbundet under behandling enligt vad som är kliniskt indicerat. Frekvensen kan justeras enligt svårighetsgraden av leverfunktionsabnormiteter eller leversymtom.

Laktos

Aumseqa innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per daglig dos, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste rapporterade biverkningarna hos patienter behandlade med Aumseqa var förhöjd nivå av aspartataminotransferas (ASAT, 40,4 %), hyponatremi (37,2 %), förhöjd nivå av alaninaminotransferas (ALAT, 33 %), förhöjd nivå av CPK i blodet (31,7 %), minskat antal vita blodkroppar (WBC) (30,6 %), minskat antal blodplättar (29,4 %), övre luftvägsinfektion (23,3 %) och utslag (22,8 %). De vanligaste rapporterade biverkningarna av grad ≥ 3 var förhöjd nivå av CPK i blodet (7,5 %).

De vanligaste svåra biverkningarna var venös tromboemboli (4,2 %), nedre luftvägsinfektion och lunginfektion (2,8 %) och urinvägsinfektion (1,1 %).

Utsättning av behandling på grund av biverkningar inträffade hos 2,2 % av patienterna. Den vanligaste biverkningen som ledde till utsättning av behandling var ILD som inträffade hos 0,4 % av patienterna.

Behandlingsavbrott och dosminskning på grund av biverkningar inträffade hos 12,1 % respektive 3,1 % av patienterna. Den vanligaste biverkningen som ledde till avbrott eller dosminskning var förhöjd nivå av CPK i blodet (inträffade hos 6,1 % respektive 2,0 % av patienterna). Dosavbrott på grund av förhöjd nivå av ALAT inträffade hos 1,8 % av patienterna.

Tabell över biverkningar

Uppgifter som beskrivs i detta avsnitt återspeglar exponering för Aumseqa hos patienter med EGFR- mutationspositiv NSCLC. Femhundrafyrtiofem (545) patienter fick Aumseqa vid den rekommenderade dosen på 110 mg en gång om dagen i två pivotala multicenterstudier: en fas 3-studie

i första linjen (HS-10296-03-01, AENEAS) och en fas 1/2-studie med tidigare behandlade patienter (HS-10296-12-01, APOLLO) (se avsnitt Farmakodynamik).

Rapporterade biverkningar presenteras i tabell 2 och anges enligt klassificering av organsystem, MedDRA-term och frekvens med den vanligaste reaktionen angiven först.

Följande definitioner gäller för frekvens hädanefter: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) eller ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna med fallande svårighetsgrad.

Tabell 2. rapporterade biverkningar hos patienter behandlade med aumseqa

Organsystem Föredragen MedDRA-
term
Biverkningar
Frekvens av alla Frekvens av grad ≥ 3
grader
Infektioner och
infestationer
Övre luftvägsinfektiona Mycket vanliga Mindre vanliga
Urinvägsinfektionb Mycket vanliga Mindre vanliga
Nedre luftvägsinfektion
och lunginfektionc
Vanliga Vanliga
Konjunktivitd Vanliga -
Blodet och
lymfsystemet
Anemi Mycket vanliga Vanliga
Immunsystemet Överkänslighet Vanliga -
Metabolism och
nutrition
Hyponatremi*e Mycket vanliga Vanliga
Hypokalemi*f Mycket vanliga Vanliga
Minskad aptit Vanliga Mindre vanliga
Hyperurikemi Vanliga -
Ögon Torra ögong Vanliga -
Dimsynh Vanliga -
Obehag i ögoneni Mindre vanliga -
Okulär hyperemij Mindre vanliga -
Onormal känsla i ögonenk Mindre vanliga -
Förändringar i hornhinnanl Mindre vanliga -
Ögonlocksödemm Mindre vanliga -
Hjärtat Hjärtsviktn Mindre vanliga Mindre vanliga
Blodkärl Hypertonio Vanliga Vanliga
Venös tromboembolip Vanliga Vanliga
Andningsvägar,
bröstkorg och
mediastinum
Hostaq Mycket vanliga -
Interstitiell lungsjukdomr Vanliga Mindre vanliga
Magtarmkanalen Diarré Mycket vanliga Mindre vanliga
Munsårs Mycket vanliga -
Kräkningar Mycket vanliga Mindre vanliga
Illamående Vanliga Mindre vanliga
Hud och
subkutan vävnad
Utslagt Mycket vanliga Mindre vanliga
Pruritus Mycket vanliga -
Paronyki Vanliga -
Torr hud Vanliga -
Dermatitu Vanliga -
Erytemv Mindre vanliga -
Hand-fotsyndrom Mindre vanliga -
Follikulit Mindre vanliga -
Muskuloskeletala
systemet och
bindväv
Förhöjd nivå av
kreatinfosfokinas i blodet
Mycket vanliga Vanliga
Rabdomyolys Vanliga Vanliga
Smärta i extremitet Vanliga Mindre vanliga
Organsystem Föredragen MedDRA-
term
Biverkningar
Frekvens av alla Frekvens av grad ≥ 3
grader
Myalgi Vanliga -
Muskelsvaghet Vanliga Mindre vanliga
Njurar och
urinvägar
Förhöjd nivå av kreatinin i
blodet*
Mycket vanliga Mindre vanliga
Proteinuri Vanliga Mindre vanliga
Undersökningar Förhöjd nivå av
aspartataminotransferas
(ASAT)*
Mycket vanliga Vanliga
Minskat antal vita
blodkroppar (WBC)*w
Mycket vanliga Vanliga
Förhöjd nivå av
alaninaminotransferas
(ALAT)*
Mycket vanliga Vanliga
Minskat antal blodplättar*x Mycket vanliga Vanliga
Förhöjd nivå av bilirubin i
blodet*y
Mycket vanliga Mindre vanliga
Förlängt QT-intervall på
elektrokardiogram
Vanliga Mindre vanliga
Förhöjd nivå av
laktatdehydrogenas i blodet
Vanliga -
Förhöjd nivå av
gamma-glutamyltransferas
Vanliga Mindre vanliga
Minskat antal lymfocyter Vanliga Vanliga

Common Terminology Criteria for Adverse Events (CTCAE) version 4.03.

Biverkningarnas svårighetsgrad bedömdes baserat på CTCAE som definierar grad 1 = lindrig, grad 2 = måttlig, grad 3 = svår, grad 4 = livshotande och grad 5 = dödsfall.

a Innefattar: akut sinuit, laryngofaryngit, nasofaryngit, faryngit, rinit, sinuit, tonsillit och övre luftvägsinfektion. b Innefattar: cystit, akut pyelonefrit, uretrit och urinvägsinfektion.

c Innefattar: atypisk pneumoni, bronkit, pneumoni och purulent sputum.

d Innefattar: konjunktivit och allergisk konjunktivit.

e Innefattar: sänkt nivå av natrium i blodet, hyponatremi*.

f Innefattar: sänkt nivå av kalium i blodet, hypokalemi*.

g Innefattar: torra ögon och xeroftalmi.

h Innefattar: synnedsättning och dimsyn.

i Innefattar: ögonsmärta och obehag i ögonen.

j Innefattar: okulär hyperemi, konjunktival blödning och ögonblödning.

k Innefattar: onormal känsla i ögonen och känsla av främmande kropp i ögonen.

l Innefattar: korneal exfoliering och korneal opacitet.

m Innefattar: ögonlocksödem och ögonlockssvullnad.

n Innefattar: hjärtsvikt, kronisk hjärtsvikt, minskad ejektionsfraktion och lungödem.

o Innefattar: höjt blodtryck, hypertoni.

p Innefattar: djup ventrombos, lungemboli, ventrombos i extremitet, cerebral infarkt och cerebral trombos. q Innefattar: hosta, produktiv hosta och övre luftvägssyndrom med hosta.

r Innefattar: bronkiolit, interstitiell lungsjukdom och pneumonit.

s Innefattar: afte, torr mun, glossodyni, munsår, oral smärta, stomatit och tungsår.

t Innefattar: läkemedelsutlöst utslag, papler, makulära utslag, utslag, makulopapulöst utslag, papulöst utslag, utslag med klåda, pustulöst utslag och urtikaria.

u Innefattar: dermatit och akneliknande dermatit.

v Innefattar: erytem och erythema nodosum.

w Innefattar: neutropeni, minskat antal neutrofiler och minskat antal vita blodkroppar*.

x Innefattar: minskat antal blodplättar* och trombocytopeni.

y Innefattar: förhöjd nivå av bilirubin i blodet och hyperbilirubinemi.

* Representerar förekomst av laboratoriefynd, inte biverkningar.

Beskrivning av utvalda biverkningar

Interstitiell lungsjukdom (ILD) I kliniska studier (N = 545) rapporterades ILD hos 16 patienter (2,9 %) behandlade med Aumseqa 110 mg. Ett dödligt fall med ILD rapporterades. Mediantiden till debut av ILD var 124 dagar

(intervall: 2–932 dagar). Mediantiden till tillbakagång av ILD var 41 dagar (intervall: 14–702 dagar). Se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet för specifika rekommendationer.

Hjärtsvikt I kliniska studier (N = 545) rapporterades hjärtsvikt hos 4 patienter (0,7 %). Två patienter (0,4 %) rapporterade hjärtsvikt av grad ≥ 3. Mediantiden till debut av hjärtsvikt av alla grader var 249 dagar (intervall: 84–381 dagar) och mediantiden till tillbakagång var 35 dagar (intervall: 22–160 dagar). En patient med hjärtsvikt dog på grund av lungödem och övre gastrointestinal blödning. Fyra patienter (0,7 %) hade en minskning av LVEF på ≥ 10 % till ett absolut värde < 50 %. Nitton patienter (3,5 %) hade en minskning av LVEF på ≥ 15 % men absolut LVEF kvarstod som ≥ 50 % hos dessa patienter. Se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet för specifika rekommendationer.

Förlängning av QTc-intervall I kliniska studier (N = 545) rapporterades förlängning av QT-intervall hos 51 patienter (9,4 %) behandlade med Aumseqa 110 mg. Hos fyra patienter (0,7 %) var händelserna av grad ≥ 3. Mediantiden till debut av förlängning av QT-intervall av alla grader var 22 dagar (intervall: 1– 839 dagar) och mediantiden till tillbakagång var 100 dagar (intervall: 1–1 068 dagar). Sju patienter (1,3 %) hade symtomatiska händelser, fyra (0,7 %) var av grad ≥ 3. Rapporterade symtomatiska händelser var hjärtstopp, kardiorespiratoriskt stopp, plötslig hjärtdöd, synkope (n = 2) och kammararytmi (n = 2). Mediantiden till debut av synkope och kammararytmi var 204 dagar respektive 252 dagar. Två patienter med förlängning av QT-intervall dog: en på grund av plötslig hjärtdöd och en på grund av kardiorespiratoriskt stopp. Fem patienter (0,9 %) hade ett maximalt absolut QTcF- intervall > 500 msek och 23 patienter (4,2 %) hade en maximal förändring av QTcF från baslinjen > 60 msek. Se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet för specifika rekommendationer.

Diarré I kliniska studier (N = 545) rapporterades diarré hos 72 patienter (13,2 %) behandlade med Aumseqa 110 mg. Hos fyra patienter (0,7 %) var händelserna av grad ≥ 3. Mediantiden till debut av diarré av alla grader var 27 dagar (intervall: 1–1 046 dagar) och mediantiden till tillbakagång var 13 dagar (intervall: 1–846 dagar). Tre patienter (0,6 %) upplevde svåra biverkningar med diarré. En patient rapporterade kaliumobalans. Sex patienter rapporterade hypokalemi av grad 3. Se avsnitt Dosering för specifika rekommendationer.

Förhöjd nivå av kreatinfosfokinas (CPK) i blodet och rabdomyolys I kliniska studier (N = 545) rapporterades förhöjd nivå av CPK i blodet hos 173 patienter (31,7 %) behandlade med Aumseqa 110 mg. Hos 41 patienter (7,5 %) var händelserna av grad ≥ 3. Mediantiden till debut av förhöjd nivå av CPK i blodet av alla grader var 64 dagar (intervall: 1–926 dagar) och mediantiden till tillbakagång var 215 dagar (intervall: 4–1 156 dagar). Förhöjd nivå av CPK i blodet ledde till utsättning av behandling hos en patient (0,2 %). Händelser med förhöjd nivå av CPK i blodet ansågs vara rabdomyolys om de var av grad 3 med muskelrelaterade symtom eller grad 4 med eller utan muskelrelaterade symtom. Totalt 14 patienter (2,6 %) behandlade med Aumseqa 110 mg ansågs ha haft rabdomyolys. Se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet för specifika rekommendationer.

Leverdysfunktion I kliniska studier (N = 545) rapporterades leverdysfunktion hos 204 patienter (37,4 %) behandlade med Aumseqa 110 mg. Hos 20 patienter (3,7 %) var händelserna av grad ≥ 3. Mediantiden till debut av leverdysfunktion av alla grader var 44 dagar (intervall: 1–841 dagar) och mediantiden till tillbakagång var 62 dagar (intervall: 2–1 036 dagar). Förhöjda nivåer av ASAT och ALAT rapporterades hos 118 patienter (21,7 %) respektive 110 patienter (20,2 %). Tretton patienter (2,4 %) rapporterade förhöjd nivå av ASAT av grad ≥ 3 och 5 patienter (0,9 %) rapporterade förhöjd nivå av ALAT av grad ≥ 3. En patient (0,2 %) rapporterade läkemedelsinducerad leverskada av grad ≥ 3 med en tid till debut på 8 dagar och en tid till tillbakagång på 6 dagar. Se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet för specifika rekommendationer.

Venös tromboemboli (VTE) I kliniska studier (N = 545) rapporterades VTE (inklusive djup ventrombos, lungemboli och ventrombos i extremitet) hos 39 patienter (7,2 %) behandlade med Aumseqa 110 mg. Hos 17 patienter

(3,1 %) var händelserna av grad ≥ 3. Mediantiden till debut av VTE av alla grader var 229 dagar (intervall: 8–1 087 dagar) och mediantiden till tillbakagång var 142 dagar (intervall: 7–830 dagar). Lungemboli rapporterades av 21 patienter (3,9 %) med 15 (2,8 %) av händelserna av grad ≥ 3. Ventrombos i extremitet rapporterades av 16 patienter (2,9 %) med 2 (0,4 %) av händelserna av grad ≥ 3. Djup ventrombos rapporterades av 9 patienter (1,7 %) med 1 (0,2 %) av händelserna av grad ≥ 3. Dessutom rapporterades cerebral infarkt respektive cerebral trombos hos 4 patienter (0,7 %) och 1 patient (0,2 %) med 3 (0,6 %) av händelserna av grad ≥ 3. Se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet för specifika rekommendationer.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakodynamik

Farmakoterapeutisk grupp: antineoplastiska medel, proteinkinashämmare, ATC-kod: L01EB11.

Verkningsmekanism

Aumolertinib är en irreversibel småmolekylär tyrosinkinashämmare (TKI) av EGFR med en hämmande aktivitet mot EGFR TKI-sensibiliserande mutationer (EGFR exon 19 [Ex19Del]-deletion respektive EGFR L858R) och EGFR TKI-resistensmutation (EGFR T790M). Den huvudsakliga aktiva metaboliten av aumolertinib, HAS-719, uppvisade en liknande aktivitetsprofil som aumolertinib.

Farmakodynamisk effekt

Anti-proliferationsaktivitet In vitro-studier påvisade att aumolertinib kraftfullt hämmade proliferation av EGFR T790M- mutantcancercellinjer inklusive NCI-H1975 (T790M/L858R) och PC9-GR (T790M/Del19) med IC50- värden på 3,3 nM respektive 2,7 nM. Aumolertinib hämmade även kraftfullt proliferation av EGFR- aktiverande mutantcancercellinjer inklusive HCC827 (EGFR Del19) och PC9 (EGFR Del19) med IC50-värden på 3,3 nM respektive 4,1 nM. Aumolertinib hämmade svagt proliferation av EGFR- cancercellinje av vildtyp A431 med ett IC50-värde på 596,6 nM.

In vivo ledde aumolertinib till tumörminskning i EGFR T790M/L858R och EGFR-aktiverande mutantxenograftmodeller i möss. Däremot uppvisade aumolertinib minimal hämning av tumörtillväxt i A431-xenograftmodellen med WT EGFR.

Effekter på längd av QTc-intervall

Aumseqas potential för förlängning av QTc-intervall bedömdes hos 49 patienter som fick Aumseqa. Seriella EKG togs vid baslinjen och efter en enkeldos och vid jämvikt för att utvärdera effekten av

Aumseqa på QTc-intervall. En koncentration-QT-analys förutsåg en förlängning av QTc-intervall vid 110 mg på 9,06 msek med en övre gräns på 11,01 msek (90 % konfidensintervall [KI]).

Klinisk effekt och säkerhet

Patienter med tidigare obehandlad EGFR-mutationspositiv lokalt avancerad eller metastaserad NSCLC i fas 3-studien (HS-10296-03-01, AENEAS)

Effekten och säkerheten för Aumseqa för behandling av patienter med lokalt avancerad eller metastatisk NSCLC med EGFR TKI-sensibiliserande mutationer, som inte hade fått någon systematisk behandling tidigare, utvärderades i en randomiserad, dubbelblind, aktivt kontrollerad klinisk multicenterstudie i fas 3 (AENEAS) i Kina. Det krävdes att tumörvävnadsprover eller blodprover1 hade en av de två vanliga EGFR-mutationerna som är kända för att vara förknippade med EGFR TKI- känslighet (Ex19Del och/eller L858R).

Totalt 429 patienter randomiserades 1:1 för att få Aumseqa (110 mg en gång per dag, n = 214) eller gefitinib (250 mg en gång per dag, n = 215). Varje behandlingscykel var 21 dagar utan mellanrum mellan cyklerna (d.v.s. kontinuerlig dosering). Randomisering stratifierades genom EGFR-mutationer (Ex19Del eller L858R) och förekomsten av hjärnmetastasstatus vid baslinjen (ja eller nej). patienter fortsatte behandling fram till sjukdomsprogression, oacceptabel risk för patientens hälsa eller frivilligt avbrytande. För patienter som fick gefitinib tilläts övergång efter progression till öppen behandling med Aumseqa så länge som tumörproverna testades positivt för T790M-mutationen.

Det primära effektmåttet var progressionsfri överlevnad (PFS) enligt bedömning av prövaren. De sekundära effektmåtten omfattade objektiv svarsfrekvens (ORR) och svarslängd (DoR).

Demografi vid baslinjen och sjukdomskännetecken i AENEAS-studien för den övergripande populationen: medianålder (59,3 år), ≥ 65 år (31,5 %), kvinnor (62,7 %), rökare (aldrig) (69,9 %), asiatisk (100 %), tumörstadium IIIB (6,8 %), tumörstadium IV (93,2 %), tumörtyp: adenokarcinom (98,1 %), Eastern Cooperative Oncology Group (ECOG) Performance Status (PS) 1 (74,8 %) och CNS-metastas (26,8 %). Av de rekryterade patienterna hade 65,5 % Ex19DEL-mutation och 34,5 % hade L858R-mutation. Demografin och sjukdomskännetecken var övergripande balanserade mellan behandlingsgrupper.

I den primära analysen (databrytvärde [DCO] 15 januari 2021) uppvisade Aumseqa en statistiskt signifikant och kliniskt meningsfull förbättring av prövarbedömd PFS jämfört med gefitinib vid den primära analysen (median 19,1 månader respektive 9,7 månader, riskkvot (HR) = 0,46, 95 % KI: 0,36, 0,59, p < 0,0001). Vid tiden för den primära analysen var medianuppföljningslängden 20,5 månader i Aumseqa-gruppen och 20,7 månader i gefitinib-gruppen.

En uppdaterad analys utfördes med DCO-datum 06 augusti 2021 och var konsekvent med den primära analysen. Medianuppföljningslängden var 26,2 månader i aumolertinib-gruppen och 26,3 månader i gefitinib-gruppen. Tabell 3 presenterar uppdaterade uppgifter för prövarbedömd PFS, ORR och DoR.

Tabell 3. effektresultat från aeneas-studien genom prövarbedömning

Effektparameter Aumseqa Gefitinib
Progressionsfri överlevnad
Antal patienter med händelser (%) 124 (57,9) 171 (79,5)
Median-PFS i månader (95 % KI) 19,8 (17,7, 23,4) 9,7 (8,3, 12,5)
HR (95 % KI)[1] 0,45 (0,35, 0,57)
Objektiv svarsfrekvens ‡

1 cobas® EGFR Mutation Test v2 användes för att identifiera mutationer i exon 18, 19, 20 och 21 i EGFR-genen i vävnads- och plasmaprover. Realtidspolymeraskedjereaktion (PCR) användes som kompletterande diagnostik för att välja NSCLC-patienter för behandling med EGFR-tyrosinkinashämmare.

Effektparameter Aumseqa Gefitinib
ORR, % (95 % KI) 74,8 (68,4, 80,4) 72,1 (65,6, 78,0)
Fullständigt svar (%) 1 (0,5) 1 (0,5)
Partiellt svar (%) 159 (74,3) 154 (71,6)
Svarslängd‡
Median-DoR i månader (95 % KI) 19,2 (15,5, 22,1) 8,3 (6,9, 11,1)

Anmärkning: [1] Stratifierad cox proportionell riskmodell.

KI: konfidensintervall, HR: riskkvot, NA: inte tillämpligt/tillgängligt ‡ Uppgifter för ORR och DOR baserade på obekräftat svar.

Figur 1 presenterar en Kaplan-Meier-kurva för prövarbedömd PFS i AENEAS-studien.

Figur 1. kaplan-meier-uppskattningar av prövarbedömd progressionsfri överlevnad (pfs) i

Aeneas-studien*§

*Fullständig analysuppsättning (FAS) §. Databrytvärde (DCO) är 06 augusti 2021

I en efterföljande analys med DCO-datum 30 september 2022 hade totalt 109 patienter (50,9 %) i Aumseqa-gruppen och 126 patienter (58,6 %) i gefitinib-gruppen avlidit. Median-OS för det uppdaterade DCO-datumet var 39,16 månader i Aumseqa-gruppen och 31,15 månader i gefitinib- gruppen.

Cns-analys (post-hoc)

Av 429 patienter hade 106 patienter (51 i Aumseqa-gruppen och 55 i gefitinib-gruppen) hjärnmetastaser vid baslinjen identifierade och bekräftade av IRC. I denna grupp av patienter, med undantag för 7 patienter som fick RT inom 3 månader efter inledande av behandling var ORR 60,4 % (95 % KI: 45,3, 74,2) för Aumseqa jämfört med 47,1 % (95 % KI: 32,9, 61,5) för gefitinib.

Patienter med tidigare behandlad EGFR-mutationspositiv lokalt avancerad eller metastaserad NSCLC i fas 1/2-studien HS-10296-12-01 (APOLLO)

HS-10296-12-01 (APOLLO)-studien, en öppen, enkelarmad del 3 (dosförlängning)-studie, utvärderade säkerhet och effekt av Aumseqa vid den rekommenderade dosen på 110 mg en gång per dag hos patienter som var T790M-mutationspositiva. Det var ett krav att patienter var positiva för T790M-mutationen vilket testades vid ett centrallaboratorium2 med ett biopsiprov taget efter

2 cobas® EGFR Mutation Test v2 användes för att identifiera mutationer i exon 18, 19, 20 och 21 i EGFR-genen i vävnads- och plasmaprover. Realtidspolymeraskedjereaktion (PCR) användes som kompletterande diagnostik för att välja NSCLC-patienter för behandling med EGFR-tyrosinkinashämmare.

sjukdomsprogression efter den senaste EGFR TKI-behandlingen. Det primära effektmåttet var ORR enligt bedömning av ICR.

Patienter (n = 244) i åldern 27 till 87 år (median 61,0 år med 37,3 % av patienter ≥ 65 år) fick Aumseqa en gång per dag. Av dessa var 142 (58,2 %) kvinnor och 102 (41,8 %) var män, 178 (73,0 %) hade aldrig rökt, 4 var aktiva rökare (1,6 %) och 62 (25,4 %) hade slutat röka. Alla patienters tumörer hade T790M-mutationen, inklusive 155 patienter (63,5 %) med en exon 19-deletion, 85 patienter (34,8 %) med en L858R-mutation och 4 patienter (1,6 %) med andra EGFR-mutationer. Åttiofem patienter (34,8 %) hade en ECOG PS-poäng på 0 och 159 (65,2 %) hade en poäng på 1. Nittio patienter (36,9 %) hade hjärnmetastaser.

ORR bedömd av IRC var 65,6 % (95 % KI: 59,2, 71,5) för den primära analysen. Med en ytterligare 31 månader långvarig uppföljning efter den primära analysen var ORR bedömd av IRC 68,9 % (95 % KI: 62,6, 74,6). Långvariga analyser rapporterade en median-DoR på 15,1 månader (95 % KI: 12,9, 16,6) enligt IRC.

Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för Aumseqa för alla grupper av den pediatriska populationen för lungcancer (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Läkemedelsform

Filmdragerad tablett.

Ljusgul, 7 mm, rund tablett för omedelbar frisättning präglad med ”E1” på ena sidan och slät på den andra sidan.

Interaktioner

Aktiva substanser som kan öka koncentrationer av aumolertinib i plasma

Samtidig administrering med cyp3a4-hämmare

Aumolertinib metaboliseras huvudsakligen av CYP3A4-enzymer. I en läkemedelsinteraktionsstudie (DDI) ökade samtidig administrering av aumolertinib med en stark CYP3A4-hämmare (itrakonazol) signifikant exponeringen för aumolertinib (area under plasmakoncentration-tidskurvan [AUC] ökade 3,7-faldigt). Samtidig administrering av Aumseqa med måttliga (t.ex. verapamil, flukonazol) eller starka (t.ex. grapefruktjuice, klaritromycin, itrakonazol, lopinavir) CYP3A4-hämmare ska undvikas. Om samtidig användning av starka CYP3A4-hämmare inte kan undvikas, ska dosen av Aumseqa minskas från 110 mg till 55 mg (se avsnitt Dosering).

Samtidig administrering av bcrp och p-gp-hämmare

Baserat på in vitro-data är aumolertinib ett substrat av P-glykoprotein (P-gp) och bröstcancerresistensprotein (BCRP). Samtidig administrering av aumolertinib med läkemedel som är hämmare av dessa transportproteiner ska undvikas eftersom det kan resultera i ökade koncentrationer av aumolertinib i plasma. Om det inte är möjligt att undvika samtidig administrering med sådana hämmare, rekommenderas klinisk övervakning.

Aktiva substanser som kan minska koncentrationer av aumolertinib i plasma

Samtidig administrering med CYP3A4-inducerare I en DDI-studie minskade samtidig administrering av aumolertinib med en stark CYP3A4-inducerare (rifampicin) exponeringen för aumolertinib (AUC minskad med cirka 90 %). Samtidig administrering av Aumseqa med måttliga (t.ex. bosentan, efavirenz) eller starka (t.ex. rifampicin, karbamazepin, fenytoinnatrium, johannesört) CYP3A4-inducerare rekommenderas inte.

Andra läkemedel vars exponering kan påverkas av aumolertinib

Cyp3a-substrat

Aumolertinib minskade exponeringen för midazolam (ett känsligt CYP3A-substrat) med cirka 27 % i en klinisk studie. Aumolertinib anses därför vara en svag inducerare av CYP3A och kan minska koncentrationerna av läkemedel som är CYP3A-substrat. Samtidig användning med känsliga CYP3A- substrat för vilka små förändringar i exponering kan leda till förlust av effekt (t.ex. vissa hormonella preventivmedel, vissa cancerläkemedel och vissa infektionsdämpande medel) eller med CYP3A- substrat med ett smalt terapeutiskt index (t.ex. takrolimus, ciklosporin, sirolimus, fentanyl) ska undvikas. Om samtidig användning inte kan undvikas ska kliniskt svar övervakas och dosjustering av CYP3A-substrat övervägas enligt dess förskrivningsinformation.

Interaktioner med läkemedelstransportörer

Baserat på in vitro-studier är aumolertinib en hämmare av P-glykoprotein (P-gp). I en klinisk DDI- studie ökade aumolertinib den genomsnittliga maximala koncentrationen vid jämvikt (steady-state) (Cmax) och AUC för fexofenadin (känsligt P-gp-substrat) med 86 % respektive 67 %. Försiktighet ska iakttas vid administrering av Aumseqa med läkemedel som är känsliga P-gp-substrat med ett smalt terapeutiskt fönster (t.ex. digoxin, dabigatran, kolchicin) och dessa patienter ska övervakas noggrant för tecken på ändrad tolerabilitet som ett resultat av ökad exponering för läkemedel som administreras samtidigt med Aumseqa.

Baserat på en in vitro-studie är aumolertinib en hämmare av transportörerna MATE1 (multidrug and toxin extrusion 1) och OCT1 (organisk katjontransportör 1). Inga kliniska studier har utförts för att undersöka interaktioner med MATE1- och OCT1-substrat. Därför är potentiell in vivo-effekt av samtidig hämning av MATE1 eller OCT1 av Aumseqa okänd. Försiktighet rekommenderas när aumolertinib administreras samtidigt med känsliga MATE1- eller OCT1-substrat med ett smalt terapeutiskt index.

Baserat på en in vitro-studie är aumolertinib en hämmare av BCRP. Inga kliniska studier har utförts för att undersöka interaktioner med BCRP. Därför ska samtidig administrering av aumolertinib och känsliga BCRP-substrat undvikas. Om sådan samtidig administrering inte kan undvikas, rekommenderas noggrann uppföljning avseende ökad exponering för eller biverkningar av BCRP- substratet.

Effekt av magsyrereducerande aktiva substanser på aumolertinib

Inga kliniskt relevanta förändringar av amolertinibexponering förväntas med magsyrereducerande medel såsom famotidin eller omeprazol. Aumseqa kan administreras samtidigt med magsyrereducerande medel utan dosjustering.

Graviditet och amning

Fertila kvinnor/preventivmedel

Fertila kvinnor ska uppmanas att undvika graviditet medan de står på behandling med Aumseqa. Kvinnliga patienter ska använda effektiva preventivmedel under behandling och i 4 veckor efter avslutad behandling med Aumseqa.

Aumseqa kan minska effekten av hormonella preventivmedel (se avsnitt Interaktioner). Patienter ska uppmanas att undvika samtidig användning av kombinerade hormonella preventivmedel (t.ex. piller, plåster eller

ring). Kvinnor som använder hormonella preventivmedel ska rekommenderas att använda ett alternativt preventivmedel (t.ex. intrauterint system utan hormoner) eller ytterligare preventivmedel utan hormoner (t.ex. kondom) under samtidig användning och i 4 veckor efter avslutad behandling med Aumseqa.

Graviditet

Det finns inga data från användningen av aumolertinib hos gravida kvinnor. Data från djurstudier har visat reproduktions- och utvecklingstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Mekanistiskt har alla EGFR-riktade läkemedel potential att orsaka fosterskador. Baserat på dess verkningsmekanism och prekliniska data ska Aumseqa inte användas under graviditet.

Amning

Det är okänt om aumolertinib/metaboliter från aumolertinib utsöndras i bröstmjölk. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Amning ska avbrytas under behandling med Aumseqa och i 4 veckor efter avslutad behandling med Aumseqa.

Fertilitet

Data från djurstudier har visat påverkan på fertilitet hos honor (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Det finns inga kliniska data om hur aumolertinib påverkar fertilitet hos människa.

Trafik och maskiner

Aumseqa har mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Trötthet och yrsel har rapporterats hos vissa patienter efter administrering med Aumseqa. Patienter som upplever dessa symtom ska rådas att inte framföra fordon och använda maskiner förrän dessa symtom har klingat av.

Överdosering

Erfarenhet av oavsiktlig överdosering med Aumseqa hos människa är begränsad. Den högsta undersökta dosen var 260 mg en gång per dag. Den potentiella toxiciteten för Aumseqa vid doser på minst 260 mg är okänd. Observerade biverkningar vid 260 mg-dosen var huvudsakligen illamående och anemi.

Det finns ingen särskild behandling för överdos av Aumseqa. I händelse av en överdos eller misstänkt överdos ska patienten övervakas noggrant, behandlingen med Aumseqa ska sättas ut och symtomatisk behandling ska ges enligt vad som är kliniskt indicerat.

Farmakokinetik

Absorption

Efter oral administrering absorberades aumolertinib snabbt och medianvärdet för maximal plasmakoncentration uppnåddes 4 till 6 timmar efter enstaka och upprepad dosering. Medianvärdet för maximala plasmakoncentrationer av aumoplertinibs primära aktiva metabolit HAS-719 observerades 4 till 6 timmar efter dosering med upprepade doser. Exponeringen för aumolertinib och HAS-719 (AUC) och Cmax ökade något mindre än dosproportionellt över dosintervallet 55 mg till 220 mg. Steady state-koncentrationer av aumolertinib uppnåddes efter 8 dagar med cirka 1,8-faldig ackumulering i AUC efter administrering en gång per dag. Steady state-koncentrationer av HAS-719 uppnåddes efter 15 dagar med cirka 4,6-faldig ackumulering i AUC efter administrering av aumolertinib en gång per dag.

De farmakokinetiska parametrarna för aumolertinib och HAS-719 efter upprepad dosering finns i tabell 5.

Tabell 5. farmakokinetiska parametrar för aumolertinib och has-719 efter upprepad oral

Dosering av aumolertinib 110 mg hos vuxna med nsclc

Parameter* Aumolertinib
Medelvärde (% CV)
(N = 237)
HAS-719
Medelvärde (% CV)
(N = 237)
Cmax (ng/ml) 353 (53) 118 (37)
AUCtau (ng × h/ml) 6602 (53) 2468 (36)
Cmin (ng/ml) 223 (58) 87,4 (38)

* Baserat på icke-kompartmentell analys från del 3, dosförlängningsdel, av fas 1/2-studien AUCtau = area under plasmakoncentration-tidskurvan från tid noll till slutet av doseringsintervallet, Cmax = maximal koncentration, Cmin = lägsta koncentration, CV = variationskoefficient

Födoeffekter

Baserat på en klinisk farmakokinetisk studie förändrar föda inte aumolertinibs biotillgänglighet i någon kliniskt meningsfull utsträckning (AUC ökade med 20 % [90 % KI: 10, 30] utan ändring av Cmax).

Distribution

Baserat på populationsbaserad farmakokinetisk analys var den skenbara distributionsvolymen av aumolertinib vid jämvikt 875 liter hos patienter med NSCLC. In vitro-plasmaproteinbindning av aumolertinib och HAS-719 är hög (≥ 99,5 %). Aumolertinib visade sig binda både albumin och α-surt glykoprotein utan koncentrationsberoende vid kliniskt relevanta koncentrationer in vitro. Blod/plasmakvot för aumolertinib hos människa var < 1, vilket tyder på begränsad fördelning till röda blodkroppar.

Metabolism

Aumolertinib metaboliseras primärt av cytokrom P450-isozym CYP3A4 med mindre bidrag från CYP3A5, CYP1A2 och CYP2A6. HAS-719 är en aktiv, cirkulerande huvudmetabolit som bildas via N-demetylering.

Eliminering

Efter oral administrering av en enstaka dos om 110 mg aumolertinib till människa eliminerades cirka 85 % av den administrerade dosen i feces som aumolertinib och dess metaboliter, medan cirka 5 % av dosen eliminerades i urin. Den genomsnittliga terminala halveringstiden för aumolertinib och HAS-719 var cirka 31 respektive 55 timmar.

Annan information om läkemedelsinteraktioner (ddi)

Interaktioner med transportproteiner In vitro-studier har visat att aumolertinib inte är ett substrat för OATP1B1, OATP1B3, OAT1, OAT3, OCT2 och MATE2-K.

Baserat på in vitro-studier hämmade inte aumolertinib OATP1B3, OAT3, MATE2-K eller gallsaltexportpumpen (BSEP). Aumolertinib är en svag hämmare av organisk anjontransportpolypeptid (OATP)1B1, organisk anjontransportör (OAT)1 och OCT2 in vitro. Med tanke på Cmax för aumolertinib efter en 110 mg dos en gång per dag förväntas inte läkemedelsinteraktioner mellan aumolertinib och OATP1B1-, OAT1- och OCT2-substrat vara kliniskt relevanta.

Baserat på in vitro-studier är aumolertinib ett substrat för P-gp och bröstcancerresistensprotein (BCRP).

Baserat på in vitro-studier är aumolertinib en hämmare av BCRP. Läkemedelsinteraktioner mellan aumolertinib och BCRP-substrat förväntas dock inte vara kliniskt relevanta baserat på en fysiologiskt baserad farmakokinetisk (PBPK) analys.

Interaktioner med läkemedelsmetaboliserande enzymer

Baserat på in vitro-studier hämmade inte aumolertinib de huvudsakliga cytokrom P450-enzymerna hos människa (CYP1A2, CYP2B6, CYP2C8, CYP2C9, CYP2C19, CYP2D6 och CYP3A4 [2 substrat]).

In vitro inducerade aumolertinib CYP1A2-uttryck men denna effekt förväntas dock inte vara kliniskt relevant. In vitro inducerade aumolertinib CYP3A4-uttryck och var en tidsberoende hämmare av CYP3A. Aumolertinib minskade exponeringen för midazolam (ett känsligt CYP3A-substrat) med cirka 27 % i en klinisk studie och är därför ansedd som en svag inducerare av CYP3A (se avsnitt Interaktioner).

Aumolertinib visade sig vara en hämmare av UGT1A1 och UGT2B7 in vitro. Med tanke på Cmax- koncentrationer vid jämvikt efter en 110 mg dos en gång per dag förväntas det inte vara kliniskt relevant. Intestinala interaktioner kan inte uteslutas men den kliniska inverkan är dock okänd.

Särskilda populationer

Ålder, kön, kroppsvikt och etnicitet I en populationsbaserad farmakokinetisk analys identifierades inga kliniskt signifikanta samband mellan exponering vid jämvikt (AUCss) och patientens ålder (intervall: 27 till 89 år), kön (60 % kvinnor), etnicitet och kroppsvikt (intervall: 37 till 106 kg).

Majoriteten av friska frivilliga och patienter i studier fram till nu har haft hankinesisk etnisk bakgrund. Data från en farmakokinetisk bryggningsstudie med en enstaka dos till friska frivilliga, visade dock inga kliniskt betydelsefulla skillnader i farmakokinetiken för aumolertinib mellan kinesiska och icke- kinesiska försökspersoner (inklusive vita, svarta/afroamerikaner och spanskättade/latinamerikanska personer). En ytterligare steady state-PK-studie på europeiska försökspersoner med NSCLC visade inga kliniskt betydelsefulla PK-skillnader för aumolertinib och dess metabolit HAS-719 mellan kinesiska och icke-kinesiska (vita) personer.

Nedsatt leverfunktion

Levermetabolism är den huvudsakliga vägen för aumolertinibclearance och CYP3A4 är det huvudsakliga enzymet som katalyserar metabolismen av aumolertinib. I kliniska studier minskades Cmax och AUC med upp till 54 % och 31 % hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion och med cirka 64 % och 50 % hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion jämfört med friska kontrollpersoner. Dock observerades inga kliniskt relevanta skillnader i exponeringen av obundet aumolertinib hos patienter med lindrigt (Child-Pugh klass A), måttligt (Child-Pugh klass B) eller svårt (Child-Pugh klass C) nedsatt leverfunktion.

Baserat på populationsbaserad farmakokinetisk analys identifierades ingen effekt av leverfunktion (enligt bedömning av markörer av leverfunktion, ASAT, ALAT, albumin och totalbilirubin, och leverfunktionskategori enligt National Cancer Institute Organ Dysfunction Working Group [NCI-ODWG]) på aumolertinibexponering.

Nedsatt njurfunktion

Data från kliniska studier anger att njurclearance av aumolertinib är försumbar. Därför förväntas inte farmakokinetiken för aumolertinib förändras av minskad njurfunktion.

I en populationsbaserad farmakokinetisk analys var exponeringar för aumolertinib och HAS-719 likartade hos patienter med lindrigt nedsatt njurfunktion (60 ≤ CLcr < 90 ml/min), måttligt nedsatt njurfunktion (30 ≤ CLcr ≤ 60 ml/min) och normal njurfunktion (CLcr ≥ 90 ml/min). Aumolertinib har inte utvärderats för patienter med svårt nedsatt njurfunktion (CLcr < 30 ml/min) eller njursjukdom i slutstadiet.

Förpackningar 0

Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.

Inga förpackningar hittades.