Imreplys
Immunstimulerande medel, hematopoetiska tillväxtfaktorer
Aktiva substanser Sargramostim
Alla avsnitt är dolda. Välj avsnitt att visa under Anpassa.
Dosering
Behandling med Imreplys ska påbörjas så snart som möjligt hos alla vuxna, ungdomar, barn eller spädbarn som akut exponerats för myelosuppressiva stråldoser (mer än 2 gray [Gy]) med misstänkt H-ARS baserat på kliniska tecken och symtom eller bekräftat H-ARS baserat på laboratorieanalyser. Om möjligt ska provresultat inhämtas för fullständig blodstatus (complete blood count, CBC) vid baslinjen med differentialräkning.
Uppskatta om möjligt patientens absorberade stråldos (dvs. nivå av strålningsexponering) baserat på information från offentliga hälsomyndigheter, biodosimetri om tillgängligt, eller kliniska tecken och laboratorieresultat såsom lymfocytuttömningskinetik.
Om H-ARS misstänks eller diagnostiseras ska behandling inte avbrytas även om den absorberade stråldosen uppskattas vara lägre än 2 Gy. Behandling med Imreplys ska inte skjutas upp om provresultat för CBC inte är lätt att få tillgång till eller om absorberad stråldos inte kan uppskattas.
Dosering
Imreplys ska administreras en gång dagligen som en subkutan injektion och doseringen ska baseras på kroppsvikt enligt följande:
• 7 mikrogram/kg hos barn och ungdomar som väger mer än 40 kg och hos vuxna
• 10 mikrogram/kg hos barn och ungdomar som väger 15 till 40 kg
• 12 mikrogram/kg hos nyfödda, spädbarn eller barn som väger mindre än 15 kg
Se Behandlingsrespons för vägledning angående Imreplys-behandlingens varaktighet.
Dosändring
För biverkningar av grad 3 eller 4 (se avsnitt Biverkningar) ska Imreplys-dosen minskas till 50 % eller avbrytas tills biverkningen avklingar och sedan återupptas med 50 % av dosen. Andra åtgärder för att hantera biverkningen ska vidtas och fortsätta efter behov. Om en biverkning av grad 3 eller 4 kvarstår eller återkommer efter dosens justering/återupptagande, ska Imreplys sättas ut permanent.
För biverkningar av grad 1 eller 2 (se avsnitt Biverkningar) ska sargramostim-behandlingen fortsätta med noggrann patientövervakning och hantering av biverkningen.
Särskilda populationer
Äldre
Ingen dosjustering krävs för äldre personer ≥ 65 år.
Behandlingsrespons
Ett provresultat för CBC vid baslinjen med differentialräkning ska inhämtas och sedan tas CBC seriellt ungefär var tredje dag (om möjligt) tills det absoluta neutrofilantalet (absolute neutrophil count, ANC) förblir högre än 1 000/mm3 vid tre provresultat i följd. Efter det första uppnådda ANC högre än 1 000/mm3 ska provresultat för CBC inhämtas dagligen (om möjligt) för att undvika onödig behandling och minimera risk för leukocytos (se avsnitt Varningar och försiktighet). Insättning eller fortsatt administrering av Imreplys ska inte skjutas upp om provresultat för CBC inte finns tillgängligt.
Administrering av Imreplys ska fortsätta tills ANC förblir högre än 1 000/mm3 vid tre provresultat för CBC i följd eller överstiger 10 000/mm3 efter ett strålningsinducerat nadir resultat. Om provresultat för CBC inte finns tillgängligt eller om behandlingsrespons saknas kan Imreplys sättas ut efter 23 dagars dosering i följd.
Administreringssätt
Imreplys ska injiceras subkutant i buk, lår eller överarm.
Imreplys kan självadministreras eller administreras av en vårdare.
Imreplys måste beredas i 1 ml vatten för injektionsvätska. Anvisningar om beredning och administrering av det beredda Imreplys-pulvret finns i bipacksedeln, avsnitt Läkemedelsform ”Hur du använder Imreplys”.
Kontraindikationer
Anamnes på allvarliga överkänslighetsreaktioner, inklusive anafylaxi, mot human GM-CSF eller jästprodukter, eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
Indikationer
Imreplys är avsett för behandling av patienter i alla åldrar som akut exponerats för myelosuppressiva stråldoser med det hematopoetiska subsyndromet av akut strålningssyndrom (Haematopoietic Acute Radiation Syndrome, H-ARS).
Imreplys ska användas i enlighet med officiella rekommendationer för radiologiska/nukleära nödsituationer.
Varningar och försiktighet
Spårbarhet
För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.
Allmänna rekommendationer
Imreplys kan användas tillsammans med annan stödjande vård för att behandla H-ARS.
Med tanke på att mekanismen för strålningstoxicitet börjar vid tidpunkten för exponering ska behandling med Imreplys påbörjas så snart som möjligt efter strålningsexponering. Effektstudier för sargramostim administrerat tidigare än 24 timmar efter exponering för myelosuppressiva stråldoser har dock inte utförts i någon stor djurmodell av H-ARS inducerat av helkroppsbestrålning.
Överkänslighet och anafylaxi
Överkänslighetsreaktioner, inklusive anafylaktiska reaktioner, har rapporterats med sargramostim. Behandling med sargramostim ska sättas ut hos patienter som har upplevt anafylaxi efter en tidigare dos av sargramostim.
Hemodynamiskt ödem, utgjutningar och vätskeöverbelastning
Ödem, kapillärläckagesyndrom, pleural och/eller perikardiell utgjutning har rapporterats hos patienter efter administrering av sargramostim vid hematologiska tillstånd.
Hos patienter med befintliga utgjutningar i lungsäck och perikardium kan administrering av sargramostim ge förvärrad vätskeretention. Vätskeretention förknippad med eller förvärrad av sargramostim har varit reversibel efter avbrott eller dosminskning av sargramostim med eller utan diuretikabehandling.
Imreplys ska användas med försiktighet hos patienter med befintlig vätskeretention, lunginfiltrat eller hjärtsvikt. Kroppsvikt och vätskestatus ska övervakas noggrant under administrering av sargramostim.
Supraventrikulära arytmier
Supraventrikulär arytmi har rapporterats i okontrollerade studier under administrering av sargramostim vid hematologiska tillstånd, särskilt hos patienter med tidigare anamnes på hjärtarytmi. Dessa arytmier har varit reversibla efter utsättning av behandling. Imreplys ska användas med försiktighet hos patienter med befintlig hjärtsjukdom. En läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal ska konsulteras om någon ny eller förvärrad arytmi observeras.
Potentiell effekt på maligna celler
Sargramostim är en tillväxtfaktor som stimulerar normala myeloida prekursorer. Risken för att sargramostim kan fungera som tillväxtfaktor för alla tumörtyper, särskilt myeloiska maligniteter, kan dock inte uteslutas. Patienter med befintlig eller anamnes på cancer, ska på grund av exponeringens livshotande natur så snart som möjligt efter strålningsexponering behandlas med Imreplys och snarast möjligt kontakta en onkolog.
Immunogenicitet
Som med alla terapeutiska proteiner finns det en risk för immunogenicitet.
Behandling med sargramostim hos personer som inte har exponerats för myelosuppressiva stråldoser kan inducera neutraliserande anti-läkemedelsantikroppar som kan vara relaterade till sargramostimexponeringens varaktighet.
Risk för leukocytos
Leukocytantal på ≥ 50 000/mm3 har observerats hos patienter som fått sargramostim för hematologiska tillstånd. Efter utsättning av sargramostimbehandling har leukocytos försvunnit inom 3 till 7 dagar. Om leukocytantalet överstiger ≥ 50 000/mm3 hos någon patient ska Imreplys omedelbart sättas ut.
Begränsningar av effektivitet
Effekten av sargramostim kan vara begränsad hos patienter med nedsatt immunförsvar och hos patienter med underliggande tillstånd som påverkar benmärgsfunktionen. Patienter med befintlig benmärgssuppression, såsom de med hematologiska maligniteter, autoimmuna sjukdomar eller de som genomgår cytostatika-/strålbehandling, kan uppvisa ett suboptimalt svar på sargramostim på grund av reducerade stamcellsreserver eller nedsatt hematopoes. Dessutom råder osäkerhet rörande effekten av sargramostim hos personer som akut exponerats för högdosstrålning som överstiger 7,3 Gy (se avsnitt Farmakodynamik, icke-klinisk effekt). Exponering för högdosstrålning kan orsaka irreversibel benmärgssvikt, vilket begränsar den potentiella nyttan av Imreplys för att främja hematopoetisk återhämtning.
Biverkningar
| Säkerheten för sargramostim utvärderades med hjälp av alla tillgängliga källor, inklusive kliniska | ||
| studier av vuxna och barn med olika indikationer, studier av friska frivilliga försökspersoner, begärda | ||
| och spontana rapporter, samt händelser rapporterade i litteraturen | ||
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
De allvarligaste biverkningarna som inträffade under sargramostimbehandling var:
• Allvarliga överkänslighetsreaktioner, inklusive anafylaxi
• Hemodynamiskt ödem, utgjutningar och vätskeöverbelastning
• Supraventrikulära arytmier
De vanligaste biverkningarna som observerats hos patienter med hematologisk cancersjukdom och som behandlats med intravenöst administrerat sargramostim är: feber (utan infektion; upp till 95 %), diarré (upp till 88 %), kräkningar (upp till 84 %), hudreaktioner (upp till 77 %), utslag (upp till 70 %), asteni (upp till 69 %), metabola laboratorieavvikelser (upp till 58 %), sjukdomskänsla (upp till 58 %), högt glukosvärde (upp till 49 %), buksmärta (upp till 38 %), viktminskning (upp till 37 %), lågt albumin (upp till 36 %), klåda (upp till 23 %), blödning i magtarmkanalen (upp till 27 %), frossa (upp till 25 %), faryngit (upp till 23 %), skelettsmärta (upp till 21 %), bröstsmärta (upp till 15 %), hypomagnesemi (upp till 15 %), hematemes (upp till 13 %), artralgi (ledsmärta; upp till 11 %), ångest (upp till 11 %), ögonblödning (upp till 11 %). Hos vissa patienter kan den underliggande sjukdomen ha bidragit till uppkomsten av de biverkningarna.
Lista i tabellform över biverkningar
Listan i tabellform över biverkningar är baserad på 5 kliniska studier av 182 patienter med hematologiska cancersjukdomar där leukocytantalet påverkas på liknande sätt som vid akut exponering för myelosuppressiva stråldoser. I dessa studier administrerades sargramostim intravenöst.
Biverkningarna anges enligt MedDRA-klassificering av organsystem och frekvenskategorier. Frekvenser definieras enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Tabell 1: biverkningar som rapporterats hos vuxna och barn med hematologiska
Cancersjukdomar som behandlats med intravenöst sargramostim i kontrollerade kliniska
Studier
| Organsystem (MedDRA) | Mycket vanliga | Vanliga | Mindre vanliga | Sällsyn ta | Mycket sällsynta |
| Centrala och perifera nervsystemet | Ångest | ||||
| Ögon | Ögonblödning | ||||
| Blodkärl | Vasodilatation | ||||
| Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum | Faryngit | ||||
| Magtarmkanalen | Buksmärta | ||||
| Diarré | |||||
| Blödning i magtarmkanalen | |||||
| Hematemes | |||||
| Kräkningar |
| Organsystem (MedDRA) | Mycket vanliga | Vanliga | Mindre vanliga | Sällsyn ta | Mycket sällsynta |
| Hud och subkutan vävnad | Prurit | ||||
| Utslag | |||||
| Hudreaktioner | |||||
| Muskuloskeletala systemet och bindväv | Skelettsmärta | ||||
| Artralgi | |||||
| Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället | Asteni | ||||
| Bröstsmärta | |||||
| Frossa | |||||
| Feber (ingen infektion) | |||||
| Allmän sjukdomskänsla | |||||
| Viktminskning | |||||
| Undersökningar och provtagningar | Högt glukos | ||||
| Lågt albumin | |||||
| Hypomagnesemi | |||||
| Avvikelser i metabola funktionstest Kväveoxidsyntas (NOS) |
Pediatrisk population
Totalt 332 pediatriska patienter behandlades med intravenöst sargramostim i 15 kliniska studier av hematologiska tillstånd, nyfödda prematurer och Crohns sjukdom, av vilka 5 var kontrollerade; 190 patienter var i åldern 0-1 månad, 6 patienter var i åldern > 1 månad till < 2 år, 1 patient var i åldern < 1 år (ej specificerat på annat sätt), 86 patienter var i åldern 2 till < 12 år och 49 patienter var i åldern 12 till < 18 år. Den övergripande säkerhetsprofilen liknade den som setts hos vuxna.
Läkemedelsbiverkningar som rapporterats vid subkutan administrering av sargramostim
Ytterligare biverkningar har observerats i kliniska studier med friska vuxna frivilliga försökspersoner och barn med Crohns sjukdom, där majoriteten av patienterna fick sargramostim subkutant. I dessa studier omfattar biverkningarna, utöver de som anges i tabell 1, reaktioner på injektionsstället (upp till 91 %), huvudvärk (upp till 50 %), ryggsmärta (upp till 47 %), illamående (upp till 23 %), bukkramper (upp till 17 %), dyspné (upp till 12 %) och allmän kroppssmärta (upp till 13 %).
Begärda och spontana rapporter samt rapporter i litteraturen av händelser hos patienter behandlade
Med sargramostim (med olika administreringsvägar)
De vanligaste biverkningarna hos vuxna var feber, reaktion vid injektionsstället, dyspné, illamående, bröstsmärta, kräkningar, diarré, frossa, utslag, hypotoni, buksmärta, febril neutropeni, sepsis, lunginflammation, yrsel och synkope.
Allvarliga överkänslighetsreaktioner, inklusive anafylaxi, hemodynamiskt ödem, vätskeutgjutning och vätskeöverbelastning samt supraventrikulära arytmier har rapporterats vid användning av sargramostim för flera olika sjukdomstillstånd.
Inga generella skillnader i säkerhetsprofilen kan observeras mellan rapporter från vuxna och pediatriska populationer.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.
Farmakodynamik
Farmakoterapeutisk grupp: Immunstimulerande medel, hematopoetiska tillväxtfaktorer, ATC-kod: L03AA09
Verkningsmekanism
Sargramostim är en rekombinant human GM-CSF. Bindningen till GM-CSF-receptorer som uttrycks på målcellernas yta (hematopoetiska progenitorceller och mogna immunceller) initierar en intracellulär signalkaskad som inducerar cellresponserna (dvs. delning, mognad och aktivering). GM-CSF är en faktor av flera olika härkomster och kan, förutom dess dosberoende effekter på myelomonocytiska härkomsten, främja proliferation och mognad av megakaryocytiska och erytroida progenitorceller.
Icke-klinisk effekt
Effektstudier av sargramostim för indikationen H-ARS kunde inte utföras hos människor eftersom genomförandet av sådana studier strider mot allmänt accepterade principer för medicinsk etik och fältstudier efter oavsiktlig eller avsiktlig exponering för livshotande doser av joniserande strålning inte är möjliga. Därför genomfördes tre adekvata och välkontrollerade studier (dvs. randomiserade, blindade och placebokontrollerade) i en välkaraktäriserad modell av H-ARS hos rhesusapa inducerad av helkroppsbestrålning (TBI).
I dessa studier gavs minimal stödjande vård och efterliknade den begränsade resursmiljön efter en radiologisk och/eller nukleär incident med massolycksfall. Inget helblod och inga blodprodukter eller individualiserade antibiotika tillhandahölls.
I alla studier administrerades rhesusapor med 7 mikrog/kg som en subkutan engångsinjektion, vilket är den kliniskt rekommenderade dosen för vuxna som exponerats för myelosuppressiva stråldoser (se avsnitt Dosering).
Det primära beviset på effekten av sargramostim sammanfattas i tabellerna nedan.
Tabell 2: randomiserad, blindad, placebokontrollerad studie hos rhesusapa (studie 1)
| Design | Randomiserad, blindad, placebokontrollerad effektstudie utförd hos rhesusapa |
| Antal djur | 108 icke-mänskliga primater (NHP, 54 hanar, 54 honor). Djur som exponerats för 6,55 Gy (36 hanar:36 honor) eller 7,13 Gy (18 hanar:18 honor) |
| Randomisering | De ickemänskliga primaterna randomiserades till att få sargramostim (7 mikrog/kg/dag) eller placebo (vatten för injektionsvätska). Behandlingen började 48 ± 1 timme efter TBI och fortsatte dagligen tills ANC ≥ 1 000 celler/μl i 3 dagar i följd eller ANC ≥ 10 000 celler/μl. |
| Stråldos | 6,55 och 7,13 Gy |
| Primärt resultatmått | 60 dagars överlevnad efter strålning |
| Resultat | |
| Resultat för de primära resultatmåtten (6,55 Gy TBI) | Sargramostim ökade signifikant överlevnaden efter 60 dagar: 28/36 (77,8 %) överlevde jämfört med 15/36 (41,7 %) i kontrollgruppen (p = 0,0018; Fishers exakta ensidiga) |
| Resultat för de primära resultatmåtten (7,13 Gy TBI) | Sargramostim förbättrade överlevnaden efter 60 dagar: 11/18 (61,1 %) överlevde jämfört med 3/18 (16,7 %) i kontrollgruppen (p = 0,0076; Fishers exakta ensidiga) |
| Resultat för de sekundära resultatmåtten | Sargramostim förbättrade återhämtningsfrekvenser för leukocyter, neutrofiler och trombocyter vid båda stråldoserna (6,55 och 7,13 Gy). Dessutom noterades en minskad förekomst av bakteriella infektioner. |
| Genomsnittlig varaktighet av exponering för Imreplys | 17,6 dagar (intervall 12 till 23) [6,55 Gy-grupp] 16,8 dagar (intervall 12 till 23*) [7,13 Gy-grupp] |
Förkortningar: ANC: absolute neutrophil count (absolut neutrofilantal); NHP: non-human primate (icke-mänsklig primat); TBI: total body irradiation (helkroppsbestrålning) *I studierapporten, tabell 32, anges varaktighetsintervallet som 12 till 24, men 1 dag missades dag 16 för det djur som fick behandling dagarna 2-25.
Tabell 3: tid till återhämtning för neutrofiler (anc) och trombocyter, samt förekomst av infektion hos rhesusapa (studie 1)
| Studie 1 | TBI-dos | Sargramostim (N = 36) | Vehikelkontroll (N = 36) | Statistisk signifikans (log-ranktest) |
| Tid till återhämtning (dagar), mediandagar (95 % KI) | ||||
| ANC ≥ 500/μl | 6,55 Gy | 17 (16; 18) | 19 (18; 20) | p < 0,0001 |
| ANC ≥ 1 000/μl | 18 (17; 18) | 20 (19; 20) | p < 0,0001 | |
| Trombocytantal ≥ 20 000/μl | 16 (NE; NE) | 18 (18; NE) | p = 0,0008 | |
| ANC ≥ 500/μl | 7,13 Gy | 17 (16; 18) | 19 (19; 20) | p = 0,2076 |
| ANC ≥ 1 000/μl | 17 (17; 18) | 19 (18; 20) | p = 0,0206 | |
| Trombocytantal ≥ 20 000/μl | 16 (15; 17) | 20 (17; NE) | p = 0,0002 | |
| Förekomst av infektion | ||||
| Förekomst i % av bakteriell infektion (95 % KI) | 6,55 Gy | 32 (27; 38) | 63 (58; 69) | p < 0,0001 |
| Förekomst i % av positiv hemokultur | 6,55 Gy | 18 % | 45 % | Ej tillämpligt |
Förkortningar: ANC: absolute neutrophil count (absolut neutrofilantal); KI: konfidensintervall; NE: not estimated (ej uppskattat).
Tabell 4: randomiserad, placebokontrollerad effektstudie i modellen med rhesusapa av tbi-
Inducerad h-ars (studie 2)
| Design | Effektstudie, specifikt överlevnadsfördel och fördröjt svar (förväntat hematopoetiskt återhämtningssvar) av sargramostim 60 dagar efter dödlig TBI vid den dödliga dosen LD50/60 med minimal stödjande vård (antibiotika och vätska) hos rhesusapa. |
| Antal djur | 105 NHP-hanar randomiserades till 3 grupper (n = 35 per grupp). |
| Behandling | Dagligen tills ANC-antal ≥ 1 000 celler/μl. |
| Stråldos | 6,80 Gy TBI. |
| Primärt resultatmått | 60 dagars överlevnad. |
| Resultat | |
| 60 dagars överlevnad 24 timmar 48 timmar | Antal sargramostimbehandlade NHP som överlevde 17 av 35 (49 %) (p = 0,11, log-ranktest) 21 av 35 (60 %) (p = 0,03, log-ranktest) |
| 60 dagars överlevnad Kontroll | Antal kontroll-NHP som överlevde 10 av 34 (29 %). |
| Genomsnittlig varaktighet av exponering för Imreplys | 18 dagar eller tills ANC ökade över 1 000 celler/μl. |
Förkortningar: ANC: absolute neutrophil count (absolut neutrofilantal); LD: lethal dose (dödlig dos); NHP: non-human primate (icke-mänsklig primat); TBI: total body irradiation (helkroppsbestrålning).
De adekvata och välkontrollerade (adequate and well-controlled, AWC) och bekräftande AWC- effektstudierna hos icke-mänsklig primat (NHP) sammanfattas i tabell 5.
Tabell 5: randomiserad, placebokontrollerad effektstudie i modellen med rhesusapa av tbi-
Inducerad h-ars (studie 3)
| Design | Randomiserad, placebokontrollerad effektstudie i NHP-modellen av TBI-inducerad H-ARS. |
| Antal djur | 308 NHP (154 hanar: 154 honor). |
| Behandling | Daglig behandlingsstart 48, 72, 96 eller 120 timmar efter bestrålning tills ANC återgått till ≥ 1 000/μl i tre dagar i följd. Behandlingen stoppades om ANC var ≥ 10 000/μl. |
| Stråldos | 7,13 Gy TBI |
| Primärt mål | Att utvärdera effekten av sargramostim (7 mikrog/kg/dag) jämfört med placebo när det sätts in 48, 72, 96 eller 120 timmar efter TBI hos NHP som exponerats för 7,13 Gy TBI. |
| Primärt resultatmått | 60 dagars överlevnad. |
| Sekundära mål | Att bedöma effekten på hematologiparametrar och förekomst av infektion. |
| Resultat | |
| 60 dagars överlevnad 48 timmar 72 timmar 96 timmar 120 timmar | Antal sargramostimbehandlade NHP som överlevde 30 av 44 (68 %) 33 av 44 (75 %) 30 av 44 (68 %) 37 av 44 (84 %) |
| 60 dagars överlevnad Kontroll | Antal kontroll-NHP som överlevde 38 av 44 (86 %) |
| Genomsnittlig varaktighet av exponering för Imreplys | Ungefär 16 dagar tills ANC ≥ 1 000 celler/μl i tre dagar i följd eller ANC ≥ 10 000 celler/μl. |
* Resultaten för överlevnad efter 60 dagar har inte kontrollerats statistiskt för multiplicitet. Bevisstyrkan är därför begränsad och resultaten ska tolkas med försiktighet.
Förkortningar: ANC: absolute neutrophil count (absolut neutrofilantal); NHP: non-human primate (icke-mänsklig primat); TBI: total body irradiation (helkroppsbestrålning).
Immunogenicitet
Som med alla terapeutiska proteiner finns det en risk för immunogenicitet med sargramostim. Hos rhesusapor som exponerats för strålning lägre än 2 Gy och behandlats med sargramostim 7 mikrog/kg/dag via subkutan injektion i 14 dagar observerades inga antiläkemedelsantikroppar. Strålningseffekten förväntas försämra människokroppens förmåga att utveckla antiläkemedelsantikroppar.
Inga kliniska säkerhetssignaler har hittills förknippats med antiläkemedelsantikroppar eller neutraliserande antiläkemedelsantikroppar hos ickemyelosupprimerade patienter.
Pediatrisk population
Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för ImreplysImreplys för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för behandling akut strålningssyndrom (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).
Godkännande i undantagsfall
Detta läkemedel har godkänts enligt reglerna om ”godkännande i undantagsfall”. Detta innebär att det inte har varit möjligt att få fullständig information om detta läkemedel eftersom sjukdomen är sällsynt, av vetenskapliga skäl och av etiska skäl.
Europeiska läkemedelsmyndigheten går varje år igenom eventuell ny information och uppdaterar denna produktresumé när så behövs.
Läkemedelsform
Pulver till injektionsvätska, lösning (pulver till injektionsvätska).
Frystorkat, vitt till benvitt pulver.
Interaktioner
Det finns begränsade data om läkemedelsinteraktioner. Patienter som får både sargramostim och läkemedel som inducerar leukocytos (t.ex. kortikosteroider, andra kolonistimulerande faktorer, litium) kan ha en ökad risk för leukocytos (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Graviditet och amning
Akut exponering för myelosuppressiva stråldoser har i sig en toxisk effekt på fertilitet och embryo- /fosterutveckling. Detta bör övervägas för klinisk bedömning av användningen av Imreplys hos gravida och/eller ammande kvinnor.
Graviditet
Det finns inga eller begränsad mängd data från användningen av sargramostim hos gravida kvinnor. Data från djurstudier har visat på reproduktionstoxikologiska effekter (se 5.3).
Imreplys kan användas hos gravida kvinnor med H-ARS om det är kliniskt nödvändigt.
Amning
Det är okänt om sargramostim/metaboliter från sargramostim utsöndras i bröstmjölk. En risk för det ammade barnet kan inte uteslutas.
Amning kan övervägas under behandling med Imreplys, med hänsyn till att nyfödda också kan behöva behandling.
Fertilitet
Det finns inga tillgängliga data om sargramostim och fertilitet hos människa. Studier på kaniner har visat negativa effekter på kvinnlig fertilitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).
Trafik och maskiner
Imreplys har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Överdosering
Doser upp till 100mikrog/kg/dag (4 000 mikrog/m2/dag eller cirka 16 gånger rekommenderad dos) administrerades till 4 patienter med solida tumörer i en okontrollerad fas 1-studie genom kontinuerlig intravenös infusion i 7 till 18 dagar. Förhöjda leukocytantal upp till 200 000 celler/mm3 observerades. Dyspné, sjukdomskänsla, illamående, feber, utslag, takykardi, respiratorisk sjukdom, trombocytopeni, huvudvärk och frossa rapporterades och var reversibla efter utsättning av sargramostim.
Vid överdosering ska behandlingen med Imreplys sättas ut och patienten övervakas med avseende på förhöjt leukocytantal och respiratoriska symtom.
Farmakokinetik
Farmakokinetiken för sargramostim är inte tillgänglig hos patienter som akut exponerats för myelosuppressiva stråldoser.
Modellering och simulering av farmakokinetiska data från friska vuxna människor tyder på att Cmax och area under kurvan (Area Under the Curve, AUC) för sargramostimexponering vid en dos på 7 mikrog/kg hos friska vuxna människor förväntas överskrida Cmax (97,6 % av patienterna) och AUC (100 % av patienterna) för sargramostimexponering vid samma dos på 7 mikrog/kg hos rhesusapor.
Farmakokinetiken för sargramostim hos friska pediatriska patienter uppskattades genom att den farmakokinetiska modellen för den vuxna populationen anpassades till den pediatriska populationen. De modellpredikterade genomsnittliga AUC024-värdena vid doserna 7, 10 och 12 mikrog/kg sargramostim hos pediatriska patienter som väger mer än 40 kg (~ungdomar), 15 till 40 kg (~unga barn), och 0 till mindre än 15 kg (~nyfödda till småbarn), var ungefär desamma som AUC-värdena hos vuxna efter en dos på 7 mikrog/kg.
Baserat på en populationsfarmakokinetisk analys av data om lyofiliserat sargramostim, var medelvärdet av Cmax efter en subkutan dos på 7 mikrog/kg (motsvarande en dos på 250 mikrog/m2 hos en människa som väger 70 kg och har en kroppsyta på 1,96 m2) 3,03 ng/ml och medelvärdet för AUC0-24 var 21,3 ng•h/ml. Det sker ingen ackumulering av sargramostim efter upprepad subkutan dosering och steady state-förhållanden uppnås efter en subkutan engångsdos.
Absorption
Efter subkutan administrering detekterades sargramostim i serum tidigt (15 min) och nådde maximala serumkoncentrationer efter 2,5 till 4 timmar.
En mer än dosproportionell ökning av AUC observerades efter en enda subkutan administrering av sargramostim i dosintervallet 2 till 8 mikrog/kg hos friska manliga försökspersoner.
Distribution
I en studie fick friska försökspersoner 250 mikrogram sargramostim som intravenös infusion under 2 timmar. Den observerade distributionsvolymen (Vz) efter intravenös administrering var 14 l.
Metabolism
Specifika metabolismstudier utfördes inte eftersom sargramostim är ett protein och förväntas brytas ned till små peptider och individuella aminosyror.
Eliminering
När sargramostim administrerades subkutant till friska vuxna frivilliga hade det en terminal elimineringshalveringstid på 1,4 timmar. Observerad total kroppsclearance/subkutan biotillgänglighet (CL/F) var 23,9 l/h.
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Toxikologi
I en toxicitetsstudie med upprepade doser administrerades sargramostim subkutant dagligen till cynomolgusapor vid doser på 20 mikrog/kg/dag och 200 mikrog/kg/dag i 30 dagar. Det lymfatiska- hematopoetiska systemet identifierades som det primära målet för toxicitet: en ökning av antalet leukocyter och trombocyter samt splenisk inflammatorisk och lymfoid cellinfiltration observerades vid ≥ 20 mikrog/kg/dag.
Måttlig till måttligt svår myeloisk benmärgshyperplasi och mononukleära cellinfiltrat i hjärtat och andra organ observerades vid 200 mikrog/kg/dag vid avlivning, och måttlig till måttligt svår tymusatrofi observerades vid 200 mikrog/kg/dag hos både terminala djur och djur som återhämtade sig. Alla fynd ansågs vara relaterade till sargramostims farmakologi och är därför potentiellt kliniskt relevanta. Majoriteten av fynden observerades dock vid en dos som är cirka 17 till 29 gånger högre än klinisk exponering vid de rekommenderade humana doserna (7 till 12 mikrog/kg/dag) baserat på kroppsviktsskalning.
Ett liknande toxicitetsmönster, men vid en lägre dos (20 mikrog/kg/dag) observerades i en 42- dagarsstudie av toxicitet vid upprepad dosering där cynomolgusapor subkutant administrerades 20, 63 och 200 mikrog/kg/dag med en sargramostimberedning som innehöll etylendiamintetraättiksyra (EDTA), som skilde sig från Imreplys. I denna studie var den systemiska exponeringen (AUC) vid 20 mikrog/kg/dag ungefär 2 gånger högre än den kliniska exponeringen vid de rekommenderade humana doserna (7 till 12 mikrog/kg/dag).
Reproduktionseffekter och effekter på utveckling
Alla studier av reproduktionstoxicitet utfördes med en sargramostimberedning som innehöll EDTA som skilde sig från Imreplys.
I en studie av fertilitet och tidig embryonal utveckling administrerades sargramostim subkutant till kaniner vid doser på 25, 70 och 200 mikrog/kg/dag från och med 6 dagar före artificiell insemination
till och med dräktighetsdag (gestation day, GD) 7. Maternell toxicitet var uppenbar vid ≥ 70 mikrog/kg/dag. En minskning av implantationsställen och en ökning av preimplantationsförlust och minskning av livsdugliga embryon observerades vid 200 mikrog/kg/dag. AUC vid en ingen observerad-negativ effekt-nivå (no-observed-adverse-effect-level, NOAEL) för reproduktionstoxicitet hos honor och tidig embryonal utvecklingstoxicitet på 70 mikrog/kg/dag var initialt (i början av doseringsperioden) cirka 7,2 gånger den kliniska exponeringen vid den rekommenderade kliniska dosen för vuxna (7 mikrog/kg/dag).
I en embryo-fetal utvecklingsstudie administrerades subkutana sargramostimdoser på 25, 70 och 200 mikrog/kg/dag till dräktiga kaniner under perioden GD 6 till GD 19 eller GD 19 till GD 28.
Maternell toxicitet var uppenbar vid ≥ 25 mikrog/kg/dag. En ökning av sena fosterresorptioner och minskad fostervikt observerades vid ≥ 70 mikrog/kg/dag. En ökning av spontana aborter och förlust efter implantation, en minskning av livsdugliga foster och en minskad vikt på dräktig livmoder och placenta var uppenbar vid 200 mikrog/kg/dag. AUC vid NOAEL för embryo- och fostertoxicitet på 25 mikrog/kg/dag var initialt (i början av doseringsperioden) cirka 2,9 gånger den kliniska exponeringen vid den rekommenderade kliniska dosen för vuxna (7 mikrog/kg/dag).
I en studie av pre- och postnatal utveckling administrerades subkutana doser av sargramostim till kaniner under GD 6 till GD 19, GD 19 till födsel eller laktationsdag (LD) 1 till LD 14 vid 25, 70 och 200 mikrog/kg/dag. Maternell toxicitet observerades vid ≥ 25 mikrog/kg/dag. Vid doser ≥ 25 mikrog/kg/dag observerades en minskad överlevnad hos postnatal avkomma när kaniner doserades under laktation. Den höga dosen på 200 mikrog/kg orsakade en minskad kroppsvikt hos ungarna när kaniner doserades under laktation och från och med GD 19 till födsel. Behandling från GD 6GD 19 och GD 19födsel vid 200 mikrog/kg/dag ledde till spontana aborter, medan även total kullförlust, tidig resorption, minskat antal ungar födda och minskad storlek på levande kull vid postnatal dag 0 observerades vid behandling med 200 mikrog/kg/dag efter GD 6GD19. Det finns ingen NOAEL för neonatal toxicitet. AUC vid dosen 25 mikrog/kg/dag var initialt (i början av doseringsperioden) cirka 2,6 gånger den kliniska exponeringen vid den rekommenderade kliniska dosen för vuxna (7 mikrog/kg/dag).
I slutet av doseringsperioderna minskade de systemiska exponeringarna på grund av produktionen av anti-sargramostim-antikroppar som uppnådde 1-faldig, 0,2-faldig och 0,2-faldig klinisk exponering i studierna av fertilitet och tidig embryonal utveckling, embryo-fetal utveckling samt pre- och postnatal utveckling.
Genotoxicitet och karcinogenitet
Studier för att utvärdera den mutagena och karcinogena potentialen hos sargramostim har inte utförts.
Förteckning över hjälpämnen
Mannitol (E421) Sackaros Trometamol Saltsyra (för pH-justering)
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
Hållbarhet
Oöppnad injektionsflaska
4 år
Ytterligare information:
• Om oöppnade injektionsflaskor når temperaturer upp till 25 °C är de stabila i upp till 1 år vid förvaring i skydd mot ljus.
• Om oöppnade injektionsflaskor når temperaturer upp till 40 °C är de stabila i upp till 1 månad när de förvaras i skydd mot ljus.
• Ska inte utsättas för mer än 1 Gy joniserande strålning. Om oöppnade injektionsflaskor utsätts för upp till 1 Gy joniserande strålning är de stabila i upp till 2 veckor vid temperaturer upp till 40 °C vid förvaring i skydd mot ljus.
Efter beredning
Efter beredning med vatten för injektionsvätska (inte förpackat tillsammans med Imreplys) har kemisk och fysikalisk stabilitet under användning påvisats i 24 timmar vid 2°C-8°C.
Ur ett mikrobiologiskt perspektiv ska läkemedlet användas omedelbart efter beredning. Om det inte används omedelbart är förvaringstider under användning och förvaringsförhållanden före användning användarens ansvar och ska normalt inte överstiga 24 timmar vid 2°C-8°C, såvida inte beredning har ägt rum under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras i kylskåp (2°C-8°C).
Får ej frysas.
Förvara injektionsflaskorna i ytterkartongen. Ljuskänsligt.
Alla styrkors förpackningar
Förpackningsstorlek med fem 8 ml (genomskinligt typ I-glas) injektionsflaskor.
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Får ej skakas.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Läkemedlets namn
Imreplys 250 mikrogram pulver till injektionsvätska, lösning
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Varje injektionsflaska innehåller 250 mikrogram sargramostim*.
Efter beredning innehåller varje ml 250 mikrogram sargramostim.
*Sargramostim är en human tillväxtfaktor, dvs. granulocyt-makrofagkolonistimulerande faktor (granulocyte-macrophage colony-stimulating factor, GM-CSF), som framställs genom rekombinant DNA-teknik i ett uttryckssystem bestående av jäst (S. cerevisiae).
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
Innehavare av godkännande för försäljning
Partner Therapeutics Ltd., 28 - 32 Pembroke Street Upper, Dublin 2, Irland.
D02NT28 Tel: +353.1264.1754
E-post: info@partnertx.com
Nummer på godkännande för försäljning
EU/1/25/1924/001
Datum för första godkännande/förnyat godkännande
Datum för det första godkännandet:
Datum för översyn av produktresumén
Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats
Https://www.ema.europa.eu.
Förpackningar 0
Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.
Inga förpackningar hittades.
Innehåll
| Substans | Roll | Mängd | Beskrivning |
|---|---|---|---|
| Sargramostim | Aktiv beståndsdel | 250.000 04 EQ | — |
| Mannitol | Hjälpämne | — | — |
| Sackaros | Hjälpämne | — | — |