Colchicine agepha pharma

Vuxna

Rekommenderad dos är 0,5 mg kolkicin en gång om dagen. Maximal daglig dos är 0,5 mg. Den rekommenderade maximala dosen får inte överskridas. De första kliniska tecknen på en sådan överdosering är gastrointestinala störningar såsom diarré, illamående och kräkningar (se avsnitt Varningar och försiktighet). Om patienten missar en dos kolkicin ska den missade dosen tas så snart som möjligt, och patienten ska sedan återgå till det normala doseringsschemat. Om patienten hoppar över en dos ska inte dubbel dos tas nästa gång.

Behandlingslängd

Kolkicin kan användas säkert i 28 månader.

Äldre

Ingen dosjustering behövs. De kliniska studierna omfattade äldre patienter (≥ 65 år), medan mycket gamla patienter (≥ 75 år) var underrepresenterade. Tillgängliga belägg tyder inte på någon kliniskt relevant åldersrelaterad skillnad i säkerhet eller effekt. Eftersom nedsatt njurfunktion, samsjuklighet och samtidiga läkemedel är vanligare hos äldre patienter ska kolkicin användas med försiktighet i denna population.

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering krävs för patienter med lätt nedsatt (eGFR 60–89 ml/min) eller normal njurfunktion (eGFR ≥90 ml/min).

Patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion med eGFR ≥ 50 ml/min bör övervakas noga med avseende på biverkningar av kolkicin. Kolkicin är dock kontraindicerat hos patienter med nedsatt njurfunktion (eGFR < 50 ml/min) (se avsnitt Kontraindikationer).

Nedsatt leverfunktion

Patienter med nedsatt leverfunktion bör övervakas noga med avseende på biverkningar av kolkicin. Kolkicin är kontraindicerat hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh C).

Pediatrisk population

Kolkicin saknar relevant användning i den pediatriska populationen för indikationen sekundärprevention av aterotrombotiska händelser hos vuxna patienter med kranskärlssjukdom som varit stabil i minst sex månader.

Oral användning.

Tabletten ska sväljas med ett glas vatten.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

• Samtidig administrering med starka CYP3A4- eller P-glykoproteinhämmare.

• Patienter med redan befintliga bloddyskrasier.

• Patienter med nedsatt njurfunktion (eGFR <50 ml/min).

• Patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion.

Colchicine AGEPHA Pharma är avsett för sekundärprevention av aterotrombotiska händelser hos vuxna patienter med kranskärlssjukdom som varit stabil i minst sex månader.

Användning av kolkicin till patienter med hjärtsvikt (New York Heart Association, NYHA, klass III eller IV) och vänsterkammarejektionsfraktion (LVEF) under 35 procent stöds inte av kliniska effekt- och säkerhetsdata. Därför rekommenderas försiktighet när man överväger behandling med kolkicin i denna population. Hälso- och sjukvårdspersonal bör göra en noggrann bedömning av den potentiella nyttan och riskerna på individuell nivå. För information om andra populationer som är uteslutna från LoDoCo2-studien, se avsnitt Farmakodynamik.

Kolkicin kan orsaka myelosuppression, leukopeni, granulocytopeni, trombocytopeni, pancytopeni och aplastisk anemi som kan vara livshotande eller dödliga (se avsnitt Kontraindikationer och Biverkningar).

Gastrointestinala symtom är ofta det första tecknet på kolkicintoxicitet, och nya symtom bör därför föranleda en toxicitetsutvärdering. Samtidig användning av läkemedel som minskar kolkicinmetabolismen, eller förekomsten av nedsatt lever- eller njurfunktion, ökar risken för utveckling av bloddyskrasi.

Användning av kolkicin hos patienter med redan befintliga bloddyskrasier, nedsatt njurfunktion (eGFR < 50 ml/min) eller kraftigt nedsatt leverfunktion och samtidig användning av starka CYP3A4-hämmare eller P-glykoproteinhämmare är kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer). Samtidig användning av måttliga CYP3A4-hämmare med kolkicin bör undvikas hos patienter med riskfaktorer för ökad systemisk exponering av kolkicin (se avsnitt Interaktioner). Patienter med någon grad av nedsatt njurfunktion och nedsatt leverfunktion bör övervakas avseende kolkicintoxicitet.

Kolkicin kan orsaka neuromuskulär toxicitet och rabdomyolys. Samtidig användning av läkemedel som minskar kolkicinmetabolismen, eller förekomsten av nedsatt lever- eller njurfunktion, ökar risken för utveckling av neuromuskulär toxicitet.

Om en patient utvecklar tecken på neuromuskulär toxicitet ska kolkicin avbrytas, samtidigt som andra orsaker ska undersökas och behandlas på lämpligt sätt. Samtidig användning av kolkicin och HMG CoA-reduktashämmare, såsom atorvastatin, rosuvastatin, simvastatin och andra lipidsänkande läkemedel, gemfibrozil, fibrater och digoxin kan förstärka utvecklingen av myopati (se avsnitt Interaktioner).

Patienter med någon grad av nedsatt njurfunktion bör övervakas noga med avseende på biverkningar av kolkicin. Det är känt att kolkicin utsöndras via njurarna, och förekomsten av måttligt till kraftigt nedsatt njurfunktion har förknippats med kolkicintoxicitet. Renal clearance av kolkicin och dess metaboliter kan minska hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Patienter med någon grad av nedsatt leverfunktion bör övervakas noga med avseende på biverkningar av kolkicin. Kolkicin metaboliseras främst av levern och kraftigt nedsatt leverfunktion har förknippats med kolkicintoxicitet. Hepatisk clearance kan minskas signifikant, och plasmahalveringstiden kan förlängas hos patienter med kroniskt nedsatt leverfunktion.

Med tanke på kolkicins verkningsmekanism (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter) ska fertila kvinnor använda en mycket effektiv preventivmetod medan de får kolkicin och upp till en månad efter behandlingens slut. Manliga patienter ska inte göra en kvinna gravid medan de behandlas med kolkicin och upp till tre månader efter den sista dosen.

Kvinnor som använder orala preventivmedel bör ordineras kolkicin med försiktighet och observeras för biverkningar.

Baserat på icke-kliniska fynd av reproduktionstoxicitet och kolkicins verkningsmekanism rekommenderas användning av lämpliga preventivmedel under behandlingen (se avsnitt Graviditet och amning).

Patienter med sällsynta ärftliga problem med galaktosintolerans, total laktasbrist eller malabsorption av glukos-galaktos bör inte ta detta läkemedel.

Besvär från magtarmkanalen är de vanligaste biverkningarna med kolkicin. Detta är ofta det första tecknet på toxicitet och kan indikera att behandlingen måste avbrytas. Sådana biverkningar omfattar diarré, illamående, kräkningar och smärta eller kramper i buken.

Tidigare användning av kolkicin har rapporterats orsaka neuromuskulär toxicitet, som kan uppträda som muskelsmärta eller svaghet (se avsnitt Varningar och försiktighet). Allvarliga toxiska manifestationer förknippade med kolkicin omfattar myelosuppression, disseminerad intravasal koagulation och påverkan på de renala, hepatiska och cirkulatoriska systemen samt det centrala nervsystemet.

Följande biverkningar, listade efter organklass och frekvens, har rapporterats när kolkicin användes för långvarig behandling vid andra indikationer.

Frekvenserna är okända om de inte anges under någon av följande klassificeringar:

Mycket vanliga: (≥ 1/10) Vanliga: (≥ 1/100, < 1/10) Mindre vanliga: (≥ 1/1 000, < 1/100) Sällsynta: (≥ 1/10 000, < 1/1 000) Mycket sällsynta: (< 1/10 000) Ingen känd frekvens (kan inte beräknas utifrån tillgängliga data)

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakoterapeutisk grupp: Medel mot gikt, medel som saknar effekt på urinsyrametabolismen, ATC- kod: M04AC01

Kolkicins farmakodynamik vid förebyggandet av ischemiska kardiovaskulära händelser är inte helt klarlagd. I flera djurmodeller in vivo har det dock visats att kolkicin har hjärtskyddande, antiinflammatoriska och anti-aterosklerotiska effekter och kan stabilisera aterosklerotiska plack genom att minska den inflammatoriska aktiviteten och plackbelastningen. Gynnsamma plackmodifierande effekter har observerats vid daglig behandling med 0,5 mg kolkicin, oberoende av betydande minskning av lågdensitetslipoprotein eller statinintensifiering vid hög dos hos patienter efter akut koronarsyndrom. Den fastställda farmakodynamiska effekten (t.ex. effekt på urinsyrametabolismen) inträffar inte vid den rekommenderade doseringen av detta läkemedel.

LoDoCo2 (ACTRN12614000093684) var en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad multicenterprövning hos patienter med kronisk, stabil kranskärlssjukdom. Sammanlagt 5 522 patienter skrevs in i prövningen, varav 2 762 patienter tillhörde gruppen som fick kolkicin och 2 760 genomgick medianuppföljning på 28,6 månader.

Patienterna deltog i den randomiserade fasen först efter att de slutfört en 30-dagars öppen infasningsperiod med kolkicin vid låg dos, under vilken patienter med intolerans mot kolkicin uteslöts från randomiseringen. Patienterna var tvungna att tolerera kolkicin under en infasningsperiod före randomiseringen och före studiestarten.

Lämpliga patienter var vuxna med dokumenterad kranskärlssjukdom som påvisats genom invasiv koronarangiografi, datortomografi för koronarangiografi, eller med en kalciumpoäng för kransartär på minst 400 Agatston-enheter, och som varit kliniskt stabil i minst sex månader. Patienter med måttligt till kraftigt nedsatt njurfunktion, allvarlig hjärtsvikt, allvarlig hjärtklaffsjukdom eller känd intolerans mot kolkicin uteslöts.

Baslinjeegenskaperna var i allmänhet balanserade mellan behandlingsgrupperna. Studiepopulationens genomsnittsålder var cirka 66 år, och en majoritet av patienterna var män. De flesta deltagarna hade fastställda kardiovaskulära riskfaktorer och fick sekundärpreventiv standardbehandling, inklusive lipidsänkande medel och trombocythämmande behandling.

Det primära effektmåttet var tiden till första förekomst av en kombination av kardiovaskulär död, spontan hjärtinfarkt, ischemisk stroke eller ischemiorsakad koronar revaskularisering.

Behandling med kolkicin minskade signifikant risken för det primära kombinerade kardiovaskulära effektmåttet jämfört med placebo (riskkvot [HR] 0,69; 95-procentigt konfidensintervall [KI] 0,57–0,83; p<0,001), vilket motsvarar en relativ riskminskning på cirka 31 procent.

Tolkningen av effektresultaten är föremål för flera begränsningar. Vid LoDoCo2 gick patienterna in i den randomiserade fasen först efter att de slutfört en 30-dagars öppen infasningsperiod med kolkicin, under vilken patienter med tidig intolerans uteslöts. Till studiepopulationen uteslöts patienter med måttligt till kraftigt nedsatt njurfunktion, allvarlig hjärtsvikt och andra högrisktillstånd, vilket kan begränsa resultatens tillämplighet på dessa populationer. Fastställandet av händelser var inriktat på förutbestämda kardiovaskulära resultat, och insamlingen av icke-kardiovaskulära säkerhetsdata var begränsad.

Stödjande belägg är tillgängliga från kompletterande randomiserade studier och metaanalytiska data vid aterosklerotisk hjärt–kärlsjukdom. Emellertid är resultaten från de kardiovaskulära prövningarna heterogena, särskilt mellan stabil kranskärlssjukdom och akut hjärtinfarkt. I studien CLEAR SYNERGY/OASIS-9, en stor, randomiserad prövning på patienter som behandlades kort tid efter akut hjärtinfarkt, minskade inte kolkicin signifikant det primära kombinerade effektmåttet. Tolkningen av denna studie skiljer sig från prövningar av stabil kranskärlssjukdom på grund av populationsskillnader, tidpunkten för behandlingsstart efter akut hjärtinfarkt, akut interventionell bakgrundsbehandling, efterlevnadsöverväganden och hur prövningar genomfördes under covid-19-pandemin.

Den kliniska nyttan med kolkicin har därför främst fastställts hos patienter med stabil kranskärlssjukdom.

Tablett.

Vita till något gula, runda, bikonvexa tabletter, präglade med ”L1” på ena sidan och släta på den andra (med en diameter på cirka 6,0 mm, med en tjocklek på cirka 3,1 mm).

Samtidig administrering av kolkicin med starka P-gp-hämmare och/eller starka CYP3A4-hämmare kommer att öka exponeringen för kolkicin, vilket kan leda till kolkicinframkallad toxicitet, ett tillstånd som kan vara livshotande. Sådan samtidig användning är kontraindicerad (se avsnitt Kontraindikationer och

avsnitt Interaktioner, tabell 1).

Kolkicin har inte studerats avseende interaktioner mellan läkemedel. Allmänt tillgängliga data och information om kolkicins potential för läkemedelsinteraktion läggs dock fram.

Kolkicin är ett substrat för effluxtransportören P-glykoprotein (P-gp). Av de testade cytokrom P450- enzymerna deltog främst CYP3A4 i metabolismen av kolkicin. Om kolkicin administreras med läkemedel som hämmar P-gp, varav de flesta också hämmar CYP3A4, är det troligt att koncentrationerna av kolkicin ökar.

Läkare bör säkerställa att patienterna är lämpliga kandidater för behandling med kolkicin och fortsätta vara uppmärksamma på tecken och symtom på toxicitet förknippade med ökad exponering för kolkicin som en följd av läkemedelsinteraktioner. Tecken och symtom på kolkicintoxicitet bör utvärderas omedelbart, och om toxicitet misstänks bör man överväga att avbryta eller sätta ut behandlingen med kolkicin.

De läkemedel som listas i tabell 1 nedan härrör antingen från fallrapporter eller studier om läkemedelsinteraktion, eller potentiella interaktioner som en följd av interaktionens förväntade omfattning och svårighetsgrad (dvs. de som identifierats som kontraindicerade).

Patienter rekommenderas att undvika intag av grapefrukt eller grapefruktjuice med kolkicin, eftersom det ökar exponeringen för kolkicin.

Kolkicin kan interagera med orala preventivmedel som noretindron/etinylestradiol och kan ge biverkningar såsom diarré, illamående, smärta i övre delen av buken och kallsvett. Kvinnor som använder orala preventivmedel bör ordineras kolkicin med försiktighet och observeras för biverkningar.

På grundval av kolkicins verkningsmekanism, som stör polymeriseringen till mikrotubuli och celldelningen, har kolkicin potentialen att negativt påverka gametogenesen (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Fertila kvinnor ska använda en effektiv preventivmetod under behandling med kolkicin och i minst en månad efter avslutad behandling.

Manliga patienter ska inte göra en kvinna gravid under behandling med kolkicin och i minst tre månader efter avslutad behandling.

Djurstudier har visat att kolkicin är embryotoxiskt och teratogent, vilket stämmer med dess farmakologiska aktivitet, inräknat effekter på kromosomsegregation och celldelning (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Vid analys av tillgängliga humandata från litteraturen, främst från långvarig användning av kolkicin vid familjär medelhavsfeber och andra inflammatoriska tillstånd, har ingen ökad risk för större medfödda missbildningar, missfall eller negativa graviditetsresultat identifierats vid användning av terapeutiska doser av kolkicin. Uppgifterna för gravida kvinnor med ischemisk hjärt–kärlsjukdom är dock begränsade.

Som en försiktighetsåtgärd bör kolkicin inte användas under graviditet om inte kvinnans kliniska tillstånd kräver behandling.

Kolkicin utsöndras i bröstmjölk. Det ammade spädbarnet kan få upp till cirka 10 procent av moderns viktjusterade dos.

Vid analys av tillgängliga publicerade data har inga biverkningar rapporterats hos ammade spädbarn som exponerats för kolkicin. Med tanke på kolkicins farmakologiska aktivitet kan dock en risk för det ammade spädbarnet inte uteslutas.

Ett beslut måste fattas om att avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandlingen med kolkicin vid vilket hänsyn måste tas till amningens nytta för barnet och behandlingens nytta för modern.

Djurstudier har visat att kolkicin kan försämra fertiliteten hos både män och kvinnor, med bland annat effekter på spermatogenesen och oogenesen (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Kolkicin har ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Akut överdosering över 0,5 mg/kg (35 mg för en genomsnittlig vuxen person på 70 kg) är vanligtvis dödlig. Dödsfall har rapporterats med så lite som 7 mg.

Förgiftning med kolkicin inträffar genom tre efterföljande och vanligtvis överlappande stadier. Det första stadiet av akut kolkicintoxicitet sker vanligtvis inom 24 timmar efter intaget och innefattar gastrointestinala symtom såsom buksmärta, illamående, kräkningar och diarré, med signifikant vätskeförlust som leder till volymförlust. Perifer leukocytos kan också ses. Det andra stadiet utvecklas 24–72 timmar efter intaget och kännetecknas av multiorgansvikt. Dödsfall beror vanligtvis på

andningsdepression och cirkulationskollaps. Återhämtning kan åtföljas av återfall av leukocytos omkring en vecka efter det första intaget.

Inget specifikt antidot är känt. Försök att eliminera toxiner genom magsköljning följt av aktivt kol ska sättas in inom 1–2 timmar efter intaget. Kolkicin elimineras inte effektivt genom hemodialys.

Farmakokinetiska studier utfördes på friska manliga försökspersoner i åldern 18–45 år med BMI 18,50– 30,00 kg/m² (N=55 per studie) under både fastande tillstånd och efter intag av föda.

Oralt kolkicinintag genomgår enterohepatisk recirkulation. Hos friska vuxna absorberas kolkicin efter oralt intag och når ett genomsnittligt C_max 2,1 ng/ml cirka 1 timme efter en enkeldos som administreras i fastande tillstånd.

Den genomsnittliga absoluta biotillgängligheten för kolkicin uppges vara cirka 45 procent.

Effekt av föda

När kolkicin administrerades med eller efter en fettrik, kaloririk måltid i en biotillgänglighetsstudie visade resultaten en brist på signifikant effekt av födan. Kolkicin kan administreras med eller utan mat.

Kolkicins genomsnittliga maximala plasmakoncentration efter intag av föda befanns vara 1,8 ng/ml inom cirka 1,75 timme.

Den genomsnittliga skenbara distributionsvolymen hos friska frivilliga är cirka 1 300 l. Kolkicins bindning till serumprotein är 39 ± 5 procent, främst till albumin oavsett koncentration. Efter absorptionen avlägsnas det snabbt från plasman och distribueras till olika vävnader. Kolkicin påträffas i höga koncentrationer i leukocyter, njurar, levern och mjälten. Kolkicin passerar moderkakan. Kolkicin distribueras också till bröstmjölk. Kolkicin kan också passera blod-hjärnbarriären och ansamlas i hjärnan, som innehåller stora mängder tubulin.

Kolkicin demetyleras till två primära metaboliter, 2-O-demetylkolkicin och 3-O-demetylkolkicin (2- respektive 3-DMC) och en mindre metabolit, 10-O-demetylkolkicin (även kallad kolkicin). In vitro- studier med humana levermikrosomer har visat att CYP3A4 medverkar i metabolismen av kolkicin till 2- och 3-DMC. Plasmanivåerna av dessa metaboliter är (mindre än 5 procent av modersubstansen).

Hos friska frivilliga (n = 12) återfanns 40 till 65 procent av 1 mg oralt administrerat kolkicin oförändrat i urinen. Enterohepatisk recirkulation och gallutsöndring påstås också spela en roll i elimineringen av kolkicin. Efter en oral engångsdos på 0,5 mg dagligen är den genomsnittliga effektiva halveringstiden hos friska frivilliga 19 timmar. Kolkicin är ett P-gp-substrat.

Kolkicin elimineras inte genom hemodialys.

Ingen särskild farmakokinetisk studie har utförts med kolkicin hos patienter med olika grader av nedsatt njurfunktion. I en publicerad rapport beskrevs förloppet för kolkicin (1 mg) hos unga vuxna män och kvinnor med familjär medelhavsfeber och med normal njurfunktion eller terminal njursjukdom som krävde dialys. Patienter med terminal njursjukdom hade 75 procent lägre clearance av kolkicin (0,17 mot 0,73 l/hr/kg) och förlängd plasmahalveringstid för eliminering (18,8 timmar mot 4,4 timmar) jämfört med patienter med familjär medelhavsfeber och normal njurfunktion. Åtta friska försökspersoner med normal njurfunktion, åtta försökspersoner som var och en hade lätt, måttligt eller kraftigt nedsatt njurfunktion samt åtta försökspersoner med terminal njursjukdom, fick i en annan studie en engångsdos på 0,6 mg kolkicin före och efter hemodialys. Resultaten visade att exponeringen för kolkicin var liknande för patienter med normal njurfunktion, lätt nedsatt njurfunktion eller terminal njursjukdom före och under hemodialys (24,7–31,7 ng·h/ml), men upp till två gånger högre hos patienter med måttligt eller kraftigt nedsatt njurfunktion (48,9 respektive 48,0 ng·h/ml). En mycket liten del av kolkicindosen (i genomsnitt 5,2 procent) återfanns i dialysvätskan.

Ingen särskild farmakokinetisk studie har utförts med kolkicin hos patienter med olika grader av nedsatt leverfunktion. Publicerade rapporter om farmakokinetiken för intravenöst kolkicin hos patienter med allvarlig kronisk leversjukdom, liksom hos dem med alkoholrelaterad eller primär biliär cirros och normal njurfunktion tyder på stor variabilitet mellan patienter. Hos vissa försökspersoner med lindrig till måttlig cirros är clearance av kolkicin signifikant nedsatt och plasmahalveringstiden förlängd jämfört med friska försökspersoner. Hos personer med primär biliär cirros noterades inga konsekventa trender. Det finns inga farmakokinetiska data för patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion (Child- Pugh C).

Pediatrisk population

Det finns inga farmakokinetiska data för barn.

Inga allmänna toxikologiska studier har utförts med kolkicin, men inga specifika säkerhetsproblem har identifierats utöver vad som kan hänföras till kolkicins kända farmakodynamiska egenskaper. Överdosering av kolkicin kan leda till döden. I studier av toxicitet vid upprepad dosering observerades dosberoende biverkningar främst i snabbväxande vävnader, däribland magtarmkanalen, benmärgen, lymfvävnaden och fortplantningsorganen, där artspecifik känslighet rapporterades.

Baserat på resultaten från tvåårsstudier på möss och råttor visade inte kolkicin några belägg för cancerogenicitet vid orala doser på upp till 3 mg/kg/dag hos möss och 2 mg/kg/dag hos råttor, vilket motsvarar exponeringar som är cirka 29 och 38 gånger större än den rekommenderade humandosen på 0,5 mg baserat på mg/m².

Kolkicin var negativt för mutagenicitet i analysen av bakteriell tillbakamutation. Vid en analys av kromosomavvikelser hos odlade humana vita blodkroppar ledde behandling med kolkicin till bildandet av mikrokärnor. Eftersom publicerade studier visade att kolkicin inducerar aneuploidi från processen för mitotisk icke-disjunktion utan strukturella DNA-förändringar anses inte kolkicin vara klastogent, även om mikrokärnor bildas.

Publicerade icke-kliniska studier har visat att kolkicinframkallad störning av bildandet av mikrotubuli påverkar meiosen och mitosen. I fertilitetsstudier rapporterades också onormal spermiemorfologi och minskat antal spermier hos män samt interferens med spermiepenetration, en andra meiotisk delning och normal klyvning hos kvinnor som exponeras för kolkicin. Dessutom visar publicerade djurstudier att kolkicin orsakar embryofetal toxicitet och förändrad postnatal utveckling vid exponeringar inom eller över kliniskt terapeutiskt intervall.

Kolkicin stör bildandet av mikrotubuli och den mitotiska spolfunktionen, vilket leder till hämmad celldelning. I djurstudier var kolkicin embryotoxiskt och teratogent, och inducerade aneuploidi, kromosomavvikelser och försämrad embryoutveckling. Biverkningar på fertiliteten observerades hos både han- och hondjur, däribland nedsatt spermatogenes, oocytmognad och implantation. Dessa effekter var dosberoende och relaterade till tidpunkten för exponeringen. Hos människor har fall av reversibel oligospermi och azoospermi rapporterats under behandling med kolkicin. Inget definitivt orsakssamband har fastställts.

Även om dessa fynd väcker teoretiska farhågor om reproduktionstoxicitet hos människor har omfattande klinisk erfarenhet av kolkicin vid terapeutiska doser inte visat någon konsekvent signal på ökad risk för medfödda missbildningar eller permanent infertilitet. På grund av verkningsmekanismen och icke-kliniska fynd rekommenderas dock försiktighetsåtgärder i form av preventivmedel (se avsnitt Graviditet och amning).

laktosmonohydrat gelatin potatisstärkelse talk magnesiumstearat

Ej relevant.

4 år.

Inga särskilda temperaturanvisningar. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Blisterförpackning av aluminium/PVC (30 tabletter).

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Colchicine AGEPHA Pharma 0,5 mg tabletter

Varje tablett innehåller 0,5 mg kolkicin.

Varje tablett innehåller 88,87 mg laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

AGEPHA Pharma s.r.o.

Diaľ ničná cesta 5 903 01 Senec Slovakien Tfn: +421 226 226 032

EU/1/26/2048/001

Datum för det första godkännandet:

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats