Serypna

Rekommenderad dos är 2 mg en gång dagligen, 1–2 timmar före sänggåendet, efter födointag. Denna dosering kan bibehållas i upp till 13 veckor.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Serypna för barn i åldern 0 till 18 år har ännu inte fastställts. Andra läkemedelsformer/-styrkor kan vara lämpligare för administrering till denna population. Data som är tillgängliga för närvarande beskrivs i avsnitt Farmakodynamik.

Nedsatt njurfunktion

Effekten av någon grad av nedsatt njurfunktion på farmakokinetiken för melatonin har inte studerats. Försiktighet bör därför iakttas när melatonin administreras till patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Det finns ingen erfarenhet av användning av Serypna på patienter med nedsatt leverfunktion. Publicerade data visar markant förhöjda endogena melatoninhalter dagtid till följd av minskad clearance hos patienter med nedsatt leverfunktion. Därför rekommenderas Serypna inte till patienter med nedsatt leverfunktion.

Oral användning. Tabletterna ska sväljas hela för bibehållande av deras depotegenskaper. Tabletterna får inte krossas eller tuggas för att underlätta sväljande.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Serypna är indicerat som monoterapi för kortvarig behandling av primär insomni kännetecknad av dålig sömnkvalitet hos patienter som är 55 år och äldre.

Serypna kan orsaka dåsighet. Produkten ska därför användas med försiktighet om det är sannolikt att dåsigheten kan vara förenad med en säkerhetsrisk.

Kliniska data för användning av Serypna på personer med autoimmuna sjukdomar saknas. Därför rekommenderas Serypna inte till patienter med autoimmuna sjukdomar.

Serypna innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

I kliniska studier (där totalt 1 931 patienter fick melatonin och 1 642 patienter fick placebo) rapporterade 48,8 % av patienterna som fick melatonin någon biverkning jämfört med 37,8 % av dem som fick placebo. Om man jämför frekvensen av patienter som fick biverkningar per 100 patientveckor, var frekvensen högre för placebo än för melatonin (5,743 – placebo jämfört med 3,013 – melatonin). De vanligaste biverkningarna var huvudvärk, nasofaryngit, ryggsmärta och artralgi, vilka enligt MedDRA-definitionen var vanliga i både melatonin- och placebogruppen.

Följande biverkningar rapporterades i kliniska studier och i spontana rapporter efter marknadsintroduktion.

I kliniska studier rapporterade totalt 9,5 % av patienterna som fick melatonin någon biverkning jämfört med 7,4 % av patienterna som fick placebo. Endast de biverkningar som rapporterades under kliniska studier och som förekom i minst samma frekvens som hos patienter på placebo har inkluderats nedan.

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till.

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Farmakoterapeutisk grupp: Sömnmedel och lugnande medel, melatoninreceptoragonister, ATC-kod: N05CH01

Melatonin är ett naturligt förekommande hormon som produceras av epifysen och som är strukturellt besläktat med serotonin. Fysiologiskt stiger melatoninsekretionen strax efter mörkrets inbrott, når sin topp mellan klockan 02 och 04 på morgonen och avtar under den senare halvan av natten. Melatonin är involverat i kontroll av dygnsrytmen och anpassningen till ljus-mörkercykeln. Det är också förenat med en sövande effekt och en ökad benägenhet till sömn.

Melatoninets aktivitet på MT1-, MT2- och MT3-receptorer tros bidra till dess sömnbefrämjande egenskaper, eftersom dessa receptorer (speciellt MT1 och MT2) är inblandade i regleringen av dygnsrytmen och sömnen.

På grund av melatoninets roll i reglering av sömn och dygnsrytm och den åldersrelaterade minskningen av den endogena melatoninproduktionen kan melatonin på ett effektivt sätt förbättra sömnkvaliteten, speciellt hos patienter över 55 år med primär insomni.

I kliniska prövningar där patienter som led av primär insomni erhöll melatonin 2 mg varje kväll under 3 veckor visades behandlingsvinster hos de behandlade patienterna jämfört med placebo vid sömnlatens (enligt mätning med objektiva och subjektiva mått) och i subjektiv sömnkvalitet och funktion dagtid (återhämtningssömn) utan någon nedsättning av vakenheten under dagen.

I en studie med polysomnografi (PSG) med en run-in-period på 2 veckor (enkelblind med placebobehandling), följd av en behandlingsperiod på 3 veckor (dubbelblind, placebokontrollerad, parallellgruppsdesign) och en 3 veckors utsättningsperiod var sömnlatensen förkortad med 9 minuter jämfört med placebo. Melatonin gav inga förändringar av sömnarkitekturen och ingen effekt på REM-sömnens duration. Det förekom inga förändringar av funktionsförmågan dagtid med melatonin 2 mg.

I en studie på öppenvårdspatienter med en 2 veckors run-in-period med placebo vid baslinjen, en randomiserad dubbelblind, placebokontrollerad behandlingsperiod på 3 veckor med parallella grupper och en 2 veckors utsättningsperiod med placebo, var frekvensen patienter som uppvisade en kliniskt signifikant förbättring i både sömnkvalitet och vakenhet på morgonen 47 % i melatoningruppen, jämfört med 27 % i placebogruppen. Dessutom var sömnkvaliteten och vakenheten på morgonen signifikant förbättrad med melatonin jämfört med placebo. Sömnvariablerna återgick successivt till baslinjen utan någon reboundeffekt, ökning av biverkningar eller ökning av utsättningssymtom.

I en andra studie på öppenvårdspatienter med en 2 veckors run-in-period med placebo vid baslinjen och en randomiserad dubbelblind, placebokontrollerad behandlingsperiod på 3 veckor med parallella grupper, var frekvensen patienter som uppvisade en kliniskt signifikant förbättring i både sömnkvalitet

och vakenhet på morgonen 26 % i melatoningruppen, jämfört med 15 % i placebogruppen. Melatonin förkortade patienternas rapporterade sömnlatens med 24,3 minuter jämfört med 12,9 minuter med placebo. Dessutom var patienternas egenrapporterade sömnkvalitet, antal uppvaknanden och vakenhet på morgonen signifikant förbättrad med melatonin jämfört med placebo. Livskvaliteten förbättrades signifikant med melatonin 2 mg jämfört med placebo.

Ytterligare en randomiserad klinisk studie (n = 600) jämförde effekterna av melatonin och placebo i upp till 6 månader. Patienterna randomiserades på nytt vid 3 veckor. Studien visade förbättringar i sömnlatens, sömnkvalitet och vakenhet på morgonen, utan några utsättningssymtom eller rebound-insomni. Studien visade att den behandlingsvinst som observerades efter 3 veckor kvarstod i upp till 3 månader, men saknades vid den primära analysen vid 6 månader. Vid 3 månader observerades omkring 10 % extra responders i melatoningruppen.

Pediatrisk population I en pediatrisk studie (n = 125) med doser på 2, 5 eller 10 mg melatonin i form av flera 1 mg minidepottabletter (åldersanpassad läkemedelsform), med en 2 veckors run-in-period med placebo vid baslinjen och en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad behandlingsperiod på 13 veckor med parallella grupper, påvisades en förbättring i total sömntid (total sleep time, TST) efter 13 veckors dubbelblind behandling; patienterna sov längre med aktiv behandling (508 minuter) än med placebo (488 minuter).

Man såg också en kortare sömnlatens med aktiv behandling (61 minuter) än med placebo (77 minuter) efter 13 veckors dubbelblind behandling, utan att uppvaknandet skedde tidigare.

Dessutom var antalet deltagare som avbröt studien färre i gruppen med aktiv behandling (9 patienter; 15 %) än i placebogruppen (21 patienter; 32,3 %). Biverkningar under behandlingen rapporterades hos 85 % av patienterna i gruppen med aktiv behandling och hos 77 % i placebogruppen. Neurologiska störningar var vanligare i gruppen med aktiv behandling och förekom hos 42 % av patienterna jämfört med 23 % i placebogruppen, främst eftersom somnolens och huvudvärk var vanligare i gruppen med aktiv behandling.

Depottablett.

Vita till benvita, runda, bikonvexa tabletter, släta på båda sidor med en diameter på cirka 8 mm.

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

• Melatonin har observerats inducera CYP3A in vitro i supraterapeutiska koncentrationer. Den kliniska relevansen av detta fynd är okänd. Om induktion uppträder kan detta orsaka sänkta plasmakoncentrationer av samtidigt administrerade läkemedel.

• Melatonin inducerar inte CYP1A-enzymer in vitro i supraterapeutiska koncentrationer. Det är därför osannolikt att eventuella interaktioner mellan melatonin och andra aktiva substanser till följd av melatonins effekt på CYP1A-enzymer skulle vara betydelsefulla.

• Metabolismen av melatonin medieras företrädesvis av CYP1A-enzymer. Interaktioner mellan melatonin och andra aktiva substanser till följd av deras effekt på CYP1A-enzymer är därför möjliga.

• Försiktighet ska iakttas för patienter som behandlas med fluvoxamin, vilket ökar melatoninhalterna (17-faldigt högre AUC och 12-faldigt högre C_max i serum) genom att hämma metabolismen av melatonin medelst levercytokrom P450-isoenzymerna CYP1A2 och CYP2C19. Kombinationen bör undvikas.

• Försiktighet ska iakttas för patienter som behandlas med 5- eller 8-metoxipsoralen (5- och

8-MOP), vilket ökar melatoninhalterna genom att hämma metabolismen av melatonin.

• Försiktighet ska iakttas för patienter som behandlas med cimetidin, en CYP2D-hämmare, som ger höjda plasmamelatoninhalter genom att hämma metabolismen av melatonin.

• Cigarettrökning kan sänka melatoninhalterna genom en induktion av CYP1A2.

• Försiktighet ska iakttas för patienter som behandlas med östrogener (t.ex. hormonella preventivmedel eller hormonell substitutionsbehandling), vilka ökar melatoninhalterna genom att hämma metabolismen av melatonin med CYP1A1 och CYP1A2.

• CYP1A2-hämmare, såsom kinoloner, kan ge upphov till en ökad melatoninexponering.

• CYP1A2-inducerare, såsom karbamazepin och rifampicin, kan ge upphov till reducerade plasmakoncentrationer av melatonin.

• Det finns omfattande data i litteraturen avseende effekten på den endogena melatoninsekretionen från adrenerga agonister/antagonister, opiatagonister/-antagonister, antidepressiva läkemedel, prostaglandinhämmare, bensodiazepiner, tryptofan och alkohol. Huruvida dessa aktiva substanser interfererar med Serypnas dynamiska eller kinetiska effekter eller omvänt har inte studerats.

• Alkohol bör inte intas tillsammans med Serypna, eftersom det försämrar Serypnas effekt på sömnen.

• Serypna kan förstärka de sederande egenskaperna hos bensodiazepiner och hypnotika av icke-bensodiazepintyp, såsom zaleplon, zolpidem och zopiklon. I en klinisk studie förelåg klara evidens för en transitorisk farmakodynamisk interaktion mellan Serypna och zolpidem en timme efter den samtidiga doseringen. Samtidig administrering ledde till en ökad nedsättning av uppmärksamhet, minne och koordination jämfört med enbart zolpidem.

• Serypna har i studier administrerats samtidigt med tioridazin och imipramin, som är aktiva substanser som påverkar centrala nervsystemet. Inga kliniskt signifikanta farmakokinetiska interaktioner iakttogs i någotdera fallet. Samtidig administrering av Serypna ledde dock till en ökad känsla av lugn och ökade svårigheter att utföra uppgifter jämfört med enbart imipramin, och till en ökad känsla av ”dimmighet” jämfört med enbart tioridazin.

Det finns inga kliniska data från användningen av melatonin under graviditet. Data från djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal/fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födsel (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). På grund av bristen på kliniska data rekommenderas inte användning till gravida kvinnor eller till kvinnor som avser att bli gravida.

Endogent melatonin uppmättes i human bröstmjölk, och således utsöndras exogent melatonin sannolikt i bröstmjölk. Det föreligger data från djurmodeller, omfattande gnagare, får, nötboskap och primater, som tyder på överföring av melatonin från modern till fostret via placenta eller med mjölken. Därför rekommenderas inte att ammande kvinnor behandlas med melatonin.

Serypna har måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Serypna kan orsaka dåsighet och produkten ska därför användas med försiktighet om det är sannolikt att dåsigheten kan vara förenad med en säkerhetsrisk.

Flera fall av överdosering har rapporterats efter marknadsintroduktion. Somnolens var den oftast rapporterade biverkningen. De flesta av fallen var av lindrig till måttlig svårighetsgrad. Serypna har

administrerats i dygnsdoser på 5 mg i kliniska studier över 12 månader utan några signifikanta förändringar av rapporterade biverkningar.

Administrering av dygnsdoser på upp till 300 mg melatonin utan några kliniskt signifikanta biverkningar har rapporterats i litteraturen.

Vid eventuell överdosering kan dåsighet förväntas. Clearance av den aktiva substansen kan förväntas inom 12 timmar efter intag. Ingen speciell behandling erfordras.

Absorptionen av peroralt intaget melatonin är fullständig hos vuxna och kan minska med upp till 50 % hos äldre. Kinetiken för melatonin är linjär inom området 2–8 mg.

Biotillgängligheten är i storleksordningen 15 %. Det finns en avsevärd förstapassageeffekt, med en uppskattad förstapassagemetabolism på 85 %. T_max infaller efter 3 timmar i icke-fastande tillstånd. Hastigheten för melatoninabsorptionen och C_max efter peroral administrering av melatonin 2 mg påverkas av föda. Närvaro av föda fördröjde absorptionen av melatoninet vilket ledde till en senarelagd (T_max = 3,0 h jämfört med T_max = 0,75 h) och en lägre maximal plasmakoncentration i icke-fastande tillstånd (C_max = 1 020 pg/ml jämfört med C_max = 1 176 pg/ml).

Plasmaproteinbindningen av melatonin in vitro är cirka 60 %. Melatonin binds främst till albumin, surt alfa1-glykoprotein och högdensitetslipoprotein.

Experimentella data tyder på att isoenzymerna CYP1A1, CYP1A2 och möjligen CYP2C19 i cytokrom P450-systemet är involverade i metabolismen av melatonin. Den huvudsakliga metaboliten är 6-sulfatoximelatonin (6-S-MT) som är inaktiv. Biotransformationen sker i levern. Utsöndringen av metaboliten fullbordas inom 12 timmar efter intag.

Den terminala halveringstiden (t_½) är 3,5–4 timmar. Elimineringen sker genom renal utsöndring av metaboliterna, 89 % utsöndras som sulfaterade och glukoroniderade konjugat av 6-hydroximelatonin och 2 % som melatonin (oförändrad aktiv substans).

Man ser ett 3–4 gånger högre C_max hos kvinnor jämfört med män. Man har även iakttagit en 5-faldig variation i C_max mellan olika personer av samma kön. Inga farmakodynamiska skillnader mellan män och kvinnor påvisades dock, trots skillnaderna i blodnivåer.

Äldre

Det är känt att metabolismen av melatonin sjunker med åldern. Över ett intervall av doser har högre AUC och C_max rapporterats hos äldre patienter jämfört med yngre patienter, vilket återspeglar den lägre metabolismen av melatonin hos äldre. C_max-värden runt 500 pg/ml för vuxna (18–45) jämfört med 1 200 pg/ml för äldre (55–69); AUC-värden runt 3 000 pg*h/ml för vuxna jämfört med 5 000 pg*h/ml för äldre.

Nedsatt njurfunktion

Data från tillverkaren tyder på att det inte sker någon ackumulering av melatonin efter upprepad dosering. Denna observation överensstämmer med den korta halveringstiden för melatonin hos människa.

De värden som uppmättes i blodet hos patienter kl. 23:00 (2 timmar efter administrering) efter 1 respektive 3 veckors daglig administrering var 411,4 ± 56,5 respektive 432,00 ± 83,2 pg/ml, vilket liknar de värden man finner hos friska frivilliga efter en enstaka dos av melatonin 2 mg.

Nedsatt leverfunktion

Metabolismen av melatonin sker främst i levern, och nedsatt leverfunktion leder därför till högre endogena melatoninhalter.

Melatoninhalterna i plasma hos patienter med cirros var avsevärt högre under timmarna med dagsljus. Patienterna hade en signifikant nedsatt total utsöndring av 6-sulfatoximelatonin jämfört med kontrollpersoner.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.

I icke-kliniska studier sågs effekter endast vid exponeringar avsevärt högre än den maximala humana exponeringen vilket tyder på liten relevans för klinisk användning.

I karcinogenicitetsstudien på råtta observerades inga effekter av betydelse för människa.

I de reproduktionstoxikologiska studierna ledde peroral administrering av melatonin till dräktiga honor av möss, råttor eller kaniner inte till några skadliga effekter på avkomman, med avseende på fosteröverlevnad, anomalier i skelett och viscera, könsfördelning, födelsevikt och senare fysisk, funktionell och sexuell utveckling. En liten effekt på postnatal tillväxt och överlevnad sågs hos råttor, men endast vid mycket höga doser, motsvarande ungefär 2 000 mg/dag till människor.

Laktosmonohydrat Kalciumvätefosfatdihydrat Ammoniometakrylatsampolymer typ B

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri Talk Magnesiumstearat

Ej relevant.

30 månader

Förvaras vid högst 30 °C. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Tabletterna är förpackade i blisterförpackningar av ogenomskinlig vit PVC/PVdC-blisterfilm värmeförseglad med lackerad aluminiumfolie. Varje förpackning innehåller 7, 20, 21 eller 30 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar för destruktion. Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Serypna 2 mg depottabletter

En depottablett innehåller 2 mg melatonin.

En depottablett innehåller 80 mg laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Owlpharma – Consulting, Lda.

IPN Incubadora, Rua Pedro Nunes 3030-199 Coimbra Portugal

68966

2026-10-16

2026-10-16