.

Atazanavir krka

Antivirala medel för systemiskt bruk, proteashämmare

Aktiva substanser Atazanavir, Atazanavirsulfat

Styrka och beredningsform
Antimikrobiellt läkemedelReceptbelagt Avregistrerad 2026-02-23

Alla avsnitt

Dosering

Behandlingen skall initieras av läkare med erfarenhet av hantering av hiv-infektioner.

Dosering

Vuxna

Den rekommenderade dosen av Atazanavir Krka kapslar är 300 mg en gång per dag som tas tillsammans med ritonavir 100 mg en gång per dag och tillsammans med föda. Ritonavir används som förstärkning (booster) av atazanavirs farmakokinetik (se avsnitt Interaktioner och Farmakodynamik). (Se även avsnitt Varningar och försiktighet Utsättning av ritonavir endast under restriktiva villkor).

Pediatriska patienter (från 6 år till < 18 år och som väger minst 15 kg)

Dosen atazanavir kapslar för pediatriska patienter baseras på kroppsvikt som visas i tabell 1 och ska inte överstiga den rekommenderade dosen för vuxna. Atazanavir Krka kapslar måste tas tillsammans med ritonavir, och intaget skall ske i anslutning till föda (ej fastande).

Tabell 1. doser för atazanavir krka kapslar med ritonavir för pediatriska patienter (från

6 År till < 18 år och som väger minst 15 kg)

Kroppsvikt (kg)Atazanavir Krka dos, en
gång dagligen
ritonavir dos, en gång
dagligena
15 till < 35200 mg100 mg
≥ 35300 mg100 mg

a Ritonavir kapslar, tabletter eller oral lösning.

Pediatriska patienter (minst 3 månader gamla och som väger minst 5 kg):

Andra beredningsformer av detta läkemedel kan finnas tillgängligt för pediatriska patienter som är minst 3 månader gamla och som väger minst 5 kg. (Se relevant produktresumé). Byte till kapslar från andra beredningsformer uppmuntras så fort patienter är benägna att svälja kapslar.

Vid byte mellan beredningsformer kan en dosändring behövas. Stäm av med doseringstabellen för den specifika beredningsformen (se relevant produktresumé för beredningsformen).

Speciella populationer nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering behövs. Atazanavir Krka med ritonavir rekommenderas inte till patienter som får hemodialys (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Nedsatt leverfunktion

Atazanavir med ritonavir har inte studerats för patienter med nedsatt leverfunktion. Atazanavir Krka med ritonavir skall användas med försiktighet till patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion. Atazanavir Krka med ritonavir får inte användas till patienter med måttligt till svårt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Kontraindikationer, Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Om ritonavir sätts ut från den initialt rekommenderade ritonavir-boostrade behandlingsregimen (se avsnitt Varningar och försiktighet), kan oboostrat Atazanavir Krka ges till patienter med lätt nedsatt leverfunktion vid en dos på 400 mg och till patienter med måttligt nedsatt leverfunktion med en reducerad dos på 300 mg en gång dagligen tillsammans med föda (se avsnitt Farmakokinetik). Oboostrat Atazanavir Krka får inte användas av patienter med svårt nedsatt njurfunktion.

Graviditet och postpartum

3

Under andra och tredje trimestern av graviditeten:

Atazanavir Krka 300 mg med ritonavir 100 mg kan ge otillräcklig exponering av atazanavir, särskilt när aktiviteten av atazanavir eller hela behandlingen kan äventyras av läkemedelsresistens. Eftersom det finns begränsat med data och då det skiljer mellan patienter under graviditeten kan terapeutisk läkemedelsövervakning (TDM) övervägas för att säkerställa tillräcklig exponering.

Risken för ytterligare nedsättning av atazanavir exponering förväntas när atazanavir ges tillsammans med andra läkemedel som är kända för att minska dess exponering (t.ex. tenofovirdisoproxil eller H2- receptor antagonister).

- Om tenofovirdisoproxil eller en H2-receptor antagonist behövs, bör en dosökning till Atazanavir

Krka 400 mg med ritonavir 100 mg med terapeutisk läkemedelsövervakning övervägas (se avsnitt Graviditet och amning och Farmakokinetik).

- Användning av Atazanavir Krka med ritonavir rekommenderas ej hos gravida patienter som får både tenofovirdisoproxil och en H2-receptor antagonist.

(Se även avsnitt Varningar och försiktighet Utsättning av ritonavir endast under restriktiva villkor).

Under postpartum:

Efter en möjlig minskning av atazanavir exponeringen under andra och tredje trimestern, kan atazanavir exponeringen öka under de två första månaderna efter födseln (se avsnitt Farmakokinetik). Därför ska postpartum patienter noga övervakas för biverkningar.

- Under denna tid ska postpartum patienter följa samma dosrekommendation som för icke- gravida patienter, inklusive rekommendationerna för samtidig administrering av läkemedel som är kända att påverka atazanavir exponeringen (se avsnitt Interaktioner).

Pediatriska patienter (yngre än 3 månader)

Atazanavir Krka ska inte användas av barn yngre än 3 månader på grund av säkerhetsskäl framförallt med tanke på den potentiella risken för kärnikterus.

Administreringssätt

För oral användning. Kapslarna skall sväljas hela.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Atazanavir Krka är kontraindicerad hos patienter med svår leverinsufficiens (se avsnitt Dosering, Varningar och försiktighet och Farmakokinetik). Atazanavir Krka med ritonavir är kontraindicerad hos patienter med måttlig leverinsufficiens (se avsnitt Dosering, Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Samtidig administrering med simvastatin eller lovastatin (se avsnitt Interaktioner).

Samtidig administrering med PDE5-hämmaren sildenafil när den används för behandling av enbart pulmonell arteriell hypertension (PAH) (se avsnitt Interaktioner). Vid samtidig administrering av sildenafil för behandling av erektil dysfunktion se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner.

Samtidig administrering med läkemedel som är substrat för CYP3A4-isoformen av cytokrom P450 och som har liten terapeutisk bredd (t.ex. quetiapin, lurasidon, afluzosin, astemizol, terfenadin, cisaprid, pimozid, kinidin, bepridil, triazolam, midazolam för oral administrering (försiktighet gällande parenteral administrering av midazolam, se avsnitt Interaktioner), lomitapid och mjöldrygealkaloider, särskilt ergotamin, dihydroergotamin, ergonovin, metylergonovin) (se avsnitt Interaktioner).

Samtidig administrering med läkemedel som är starka CYP3A4-inducerare på grund av den potentiella risken för förlust av behandlingseffekt och utveckling av möjlig resistens (t.ex. rifampicin, johannesört, apalutamid, enkorafenib, ivosidenib, karbamazepin, fenobarbital och fenytoin) (se avsnitt Interaktioner).

4

Samtidig användning med produkter som innehåller grazoprevir, inklusive fast doskombination av elbasvir och grazoprevir (se avsnitt Interaktioner).

Samtidig användning med fast doskombination av glecaprevir och pibrentasvir (se avsnitt Interaktioner).

Indikationer

Atazanavir Krka kapslar tillsammans med låg dos ritonavir används för behandling av hiv-1- infekterade vuxna och pediatriska patienter från 6 år och äldre i kombination med andra antiretrovirala läkemedel (se avsnitt Dosering).

Baserat på tillgängliga virologiska och kliniska data från vuxna patienter förväntas ingen nytta av behandlingen hos patienter med virusstammar som är resistenta mot flera proteashämmare (≥ 4 PI mutationer).

Valet av Atazanavir Krka för behandlingserfarna vuxna och pediatriska patienter skall baseras på resistenstestning och behandlingshistorik (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik).

Varningar och försiktighet

Samtidig administrering av atazanavir med ritonavir i doser större än 100 mg en gång per dag har inte utvärderats kliniskt. Användning av högre ritonavirdoser kan förändra säkerhetsprofilen för atazanavir (effekter på hjärta, hyperbilirubinemi) och rekommenderas därför inte. Endast när atazanavir med ritonavir ges tillsammans med efavirenz, kan en ökad dos av ritonavir till 200 mg en gång dagligen övervägas. I detta fall är noggrann klinisk uppföljning berättigat (se Interaktioner med andra läkemedel nedan).

Patienter med annan samtidig sjukdom

Nedsatt leverfunktion: Atazanavir metaboliseras huvudsakligen i levern och ökade plasmakoncentrationer observerades hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Dosering och Kontraindikationer). Säkerhet och effekt av atazanavir har inte fastställts hos patienter med betydande underliggande leversjukdomar. Patienter med kronisk hepatit B eller C som behandlas med antiretroviral kombinationsbehandling är utsatta för en ökad risk för allvarliga och potentiellt livshotande leverbiverkningar. Om samtidig antiviral terapi mot hepatit B eller C pågår, se även den relevanta produktresumén för dessa läkemedel (se avsnitt Biverkningar).

Patienter med nedsatt leverfunktion, inklusive kronisk aktiv hepatit, har vid antiretroviral kombinationsbehandling en ökad frekvens av abnormal leverfunktion och bör övervakas enligt gällande praxis. Om det finns belägg för en försämrad leversjukdom hos dessa patienter måste man överväga om behandlingen ska avbrytas eller avslutas.

Nedsatt njurfunktion: Ingen dosjustering behövs för patienter med nedsatt njurfunktion. Atazanavir Krka rekommenderas dock inte till patienter som får hemodialys (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik).

QT-prolongering: Dosrelaterade asymptomatiska förlängningar i PR-intervallet har observerats i kliniska studier med atazanavir. Försiktighet bör iakttas med läkemedel som är kända för att inducera PR-förlängningar. Hos patienter med överledningsproblem (av andra gradens eller högre atrioventrikulärt eller komplext grenblock), bör Atazanavir Krka användas med försiktighet och endast om fördelarna överstiger risken (se avsnitt Farmakodynamik). Särskild försiktighet bör iakttas när Atazanavir Krka förskrivs tillsammans med läkemedel som har potential att öka QT-intervallet och/eller hos patienter med tidigare existerande riskfaktorer (bradykardi, medfött långt QT, elektrolytobalans (se avsnitt Biverkningar och Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Hemofilipatienter: Det har förekommit rapporter om ökad blödning, inklusive spontana hudblödningar och hemartroser, hos patienter med hemofili typ A och B som behandlats med proteashämmare. Till vissa patienter gavs ytterligare faktor VIII. I mer än hälften av de rapporterade fallen fortsattes behandlingen med proteashämmare eller återinsattes igen om behandlingen hade avbrutits. Ett orsakssamband har föreslagits även om verkningsmekanismen inte har klarlagts. Hemofilipatienter bör därför uppmärksammas på risk för ökad blödningsbenägenhet.

Vikt och metabola parametrar

Viktökning och ökade nivåer av lipider och glukos i blodet kan förekomma under antiretroviral behandling. Sådana förändringar kan delvis ha samband med sjukdomskontroll och livsstil. Vad gäller lipider finns det i vissa fall belägg för en behandlingseffekt medan det inte finns några starka belägg för ett samband mellan viktökning och någon viss behandling. Beträffande övervakning av lipider och glukos i blodet hänvisas till etablerade riktlinjer för hiv-behandling. Lipidrubbningar ska behandlas på ett kliniskt lämpligt sätt.

I kliniska studier har atazanavir (med eller utan ritonavir) visat lägre frekvens dyslipidemi än de

5

läkemedel som använts som jämförelsesubstanser.

Hyperbilirubinemi

Reversibel höjning av indirekt (okonjugerat) bilirubin relaterat till hämning av UDP- glukuronosyltransferas (UGT) har inträffat hos patienter som får atazanavir (se avsnitt Biverkningar). Levertransaminasförhöjningar som inträffar tillsammans med förhöjt bilirubin hos patienter som får atazanavir bör utvärderas för alternativa orsakssamband. Alternativ antiretroviral behandling till Atazanavir Krka kan övervägas om gulsot eller skleral gulsot är oacceptabelt för patienten. Dosreduktion av atazanavir rekommenderas inte eftersom det kan resultera i förlust av terapeutisk effekt och utveckling av resistens.

Indinavir är också associerat med indirekt (okonjugerad) hyperbilirubinemi på grund av hämning av UGT. Kombinationer med atazanavir och indinavir har inte studerats och samtidig administrering av dessa läkemedel rekommenderas inte (se avsnitt Interaktioner).

Utsättning av ritonavir endast under restriktiva villkor

Den rekommenderade standardbehandlingen är Atazanavir Krka boostrad med ritonavir, vilket garanterar optimala farmakokinetiska parametrar och graden av virologisk suppression. Utsättandet av ritonavir från den boostrade behandlingsregimen av Atazanavir Krka rekommenderas inte, men kan övervägas hos vuxna patienter med en dos på 400 mg en gång dagligen med föda endast under följande kombinerade restriktiva villkor:

- frånvaro av tidigare virologisk svikt

- omätbar virusmängd under de senaste 6 månaderna enligt gällande regim

- virusstammar som inte innehåller hiv-resistensassocierade mutationer (RAM) mot nuvarande regim.

Atazanavir Krka som ges utan ritonavir ska inte övervägas hos patienter som behandlats med en ryggradsregim innehållande tenofovirdisoproxil och med annan samtidig medicinering som minskar atazanavirs biotillgänglighet (se avsnitt Interaktioner Om ritonavir sätts ut från den rekommenderade atazanavir boostrade behandlingsregimen) eller i händelse av märkbart utmanande följsamhet.

Atazanavir Krka som ges utan ritonavir ska inte användas av gravida patienter med tanke på att det kan leda till suboptimal exponering, av särskild risk för infektion hos modern och vertikal överföring.

Kolelitiasis

Kolelitiasis har rapporterats hos patienter som fått atazanavir (se avsnitt Biverkningar). Vissa patienter behövde sjukhusvård för ytterligare behandling och några drabbades av komplikationer. Om tecken eller symtom på kolelitiasis inträffar bör det övervägas om behandlingen tillfälligt eller helt ska avbrytas.

Kronisk njursjukdom

Kronisk njursjukdom hos hiv-infekterade patienter som behandlats med atazanavir, med eller utan ritonavir, har rapporterats efter det att läkemedlet kommit ut på marknaden. En stor prospektiv observationsstudie har visat ett samband mellan en ökad förekomst av kronisk njursjukdom och kumulativ exponering för atazanavir/ritonavir-innehållande regimer hos hiv-infekterade patienter med en initialt normal eGFR. Detta samband observerades oberoende av exponering för tenofovirdisoproxil. Regelbunden övervakning av njurfunktionen hos patienter bör bibehållas under hela behandlingsperioden (se avsnitt Biverkningar).

Nefrolitiasis

Nefrolitiasis har rapporterats hos patienter som fått atazanavir (se avsnitt Biverkningar). Vissa patienter behövde sjukhusvård för ytterligare behandling och några drabbades av komplikationer. I vissa fall har nefrolitiasis associerats med akut njursvikt eller njurinsufficiens. Om tecken eller symtom på nefrolitiasis inträffar bör det övervägas om behandlingen tillfälligt eller helt ska avbrytas.

Immunreaktiveringssyndrom

Hos hiv-infekterade patienter med svår immunbrist vid tidpunkten för insättande av antiretroviral kombinationsterapi, kan en inflammatorisk reaktion på asymtomatiska eller kvarvarande

6

opportunistiska patogener uppstå och orsaka allvarliga kliniska tillstånd eller förvärrande av symptom. Vanligtvis har sådana reaktioner observerats inom de första veckorna eller månaderna efter insättande av antiretroviral kombinationsterapi. Relevanta exempel är cytomegalovirus-retinit, generella och/eller fokala mykobakteriella infektioner och Pneumocystis jirovecii pneumoni. Varje symptom på inflammation skall utredas och behandling påbörjas vid behov. Autoimmuna tillstånd (som Graves sjukdom och autoimmun hepatit) har också rapporterats vid immunreaktivering; dock har tid till tillslag varierat och dessa händelser kan inträffa flera månader efter behandlingsstart.

Osteonekros

Även om etiologin anses vara beroende av flera faktorer (inklusive kortikosteroid-användning, alkoholkonsumtion, svår immunsuppression, högre kroppsmasseindex), så har fall av osteonekros rapporteras, främst hos patienter med framskriden hiv-sjukdom och/eller långvarig exponering för antiretroviral kombinationsbehandling (CART). Patienter ska rådas att söka läkare ifall de får ledvärk, stelhet i lederna eller svårighet att röra sig.

Hudutslag och relaterade syndrom

Utslagen är vanligtvis milda till måttliga makulopapulösa hudutslag som uppträder inom de 3 första veckorna efter att behandling med atazanavir inletts.

Stevens-Johnson syndrom (SJS), erythema multiforme, toxiska hudutslag och DRESS syndrom (läkemedelsutslag med eosinofili och systemiska symptom) har rapporterats hos patienter som får atazanavir. Patienterna skall uppmärksammas på tecken eller symtom på hudreaktioner och följas noggrant för eventuella hudreaktioner. Om allvarliga hudutslag utvecklas skall behandlingen med Atazanavir Krka avbrytas.

Tidig diagnos och omedelbar utsättning av misstänkta läkemedel ger bäst resultat vid hanteringen av dessa reaktioner. Atazanavir Krka skall inte återinsättas om patienten har utvecklat SJS eller DRESS i samband med Atazanavir Krka -behandling.

Interaktioner med andra läkemedel

Kombination av Atazanavir Krka och atorvastatin rekommenderas inte (se avsnitt Interaktioner).

Samtidig administrering av Atazanavir Krka och nevirapin eller efavirenz rekommenderas inte (se avsnitt Interaktioner). Om samtidig användning av Atazanavir Krka och en NNRTI är nödvändig kan dosökning övervägas för både Atazanavir Krka och ritonavir till 400 mg respektive 200 mg, i kombination med efavirenz tillsammans med noggrann klinisk övervakning.

Atazanavir metaboliseras huvudsakligen av CYP3A4. Samtidig administrering av Atazanavir Krka och läkemedel som inducerar CYP3A4 rekommenderas inte (se avsnitt Interaktioner).

PDE5-hämmare för behandling av erektil dysfunktion: särskild försiktighet ska iakttas vid förskrivning av PDE5-hämmare (sildenafil, tadalafil eller vardenafil) för behandling av erektil dysfunktion hos patienter som får Atazanavir Krka. Samtidig administrering av Atazanavir Krka med dessa läkemedel förväntas väsentligt öka deras koncentrationer och kan resultera i PDE5-associerade biverkningar såsom hypotension, synförändringar och priapism (se avsnitt Interaktioner).

Samtidig administrering av vorikonazol och Atazanavir Krka med ritonavir rekommenderas inte såvida inte en nytta/risk bedömning motiverar användandet av vorikonazol.

Hos majoriteten av patienterna förväntas en minskad exponering av både vorikonazol och atazanavir. Hos en liten andel patienter utan funktionell CYP2C19-allel, förväntas signifikant ökad vorikonazolexponering (se avsnitt Interaktioner).

Samtidig användning av Atazanavir Krka/ritonavir och flutikason eller andra glukokortikoider som metaboliseras via CYP3A4 rekommenderas inte såvida inte nyttan av behandlingen uppväger riskerna försystemeffekter av kortikosteroider, inklusive Cushing's syndrom och binjurebarksuppression (se avsnitt Interaktioner)

7

Samtidig användning av salmeterol och Atazanavir Krka kan resultera i en ökning av kardiovaskulära biverkningar associerade med salmeterol. Samtidig administrering av salmeterol och Atazanavir Krka rekommenderas inte (se avsnitt Interaktioner).

Absorptionen av atazanavir kan minskas i situationer där pH i magsäcken ökas, oavsett orsak.

Samtidig administrering av Atazanavir Krka och protonpumpshämmare rekommenderas inte (se avsnitt Interaktioner). Om kombinationen av Atazanavir Krka och en protonpumpshämmare bedöms oundviklig, rekommenderas noggrann övervakning i kombination med en ökad dos av Atazanavir Krka till 400 mg med 100 mg ritonavir; doser av protonpumpshämmare jämförbara med 20 mg omeprazol ska inte överskridas.

Samtidig administrering av Atazanavir Krka med andra hormonella preventivmedel eller preventivmedel innehållande progestogener förutom norgestimat eller noretisteron har inte studerats och bör därför undvikas (se avsnitt Interaktioner).

Pediatrisk population

Säkerhet

Asymtomatisk förlängning av PR-intervallet var mer frekvent hos pediatriska patienter än hos vuxna. Asymtomatisk AV-blockering av första och andra graden har rapporterats hos pediatriska patienter (se avsnitt Biverkningar).

Försiktighet bör iakttas med läkemedel som är kända för att inducera PR-förlängningar. Hos pediatriska patienter med överledningsproblem (av andra gradens eller högre atrioventrikulärt eller komplext grenblock), bör Atazanavir Krka användas med försiktighet och endast om fördelarna överstiger riskerna. Övervakning av hjärtat rekommenderas vilket baseras på kliniska fynd (t.ex. bradykardi).

Effekt Atazanavir/ritonavir är inte effektivt i virala stammar som bär på multipla resistensmutationer.

Hjälpämnen

Laktos

Patienter med något av följande sällsynt ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist, eller glukos-galaktos-malabsorption.

Biverkningar

Sammanfattad säkerhetsprofil

Atazanavir har utvärderats beträffande säkerhetsprofilen i kombinationsbehandling med andra antiretrovirala läkemedel i kontrollerade studier på 1806 vuxna patienter som fick atazanavir 400 mg en gång per dag (1151 patienter med en medianduration av 52 veckor och en maximalduration av 152 veckor) eller atazanavir 300 mg med ritonavir 100 mg en gång per dag (655 patienter med en medianduration av 96 veckor och en maximalduration av 108 veckor).

Biverkningar överensstämde mellan patienter som fick atazanavir 400 mg en gång per dag och patienter som fick atazanavir 300 mg med ritonavir 100 mg en gång per dag, bortsett från att gulsot och förhöjda bilirubinnivåer rapporterades oftare med atazanavir plus ritonavir.

Bland patienter som fick atazanavir 400 mg en gång per dag eller atazanavir 300 mg med ritonavir 100 mg en gång per dag rapporterades som mycket vanliga biverkningar med åtminstone ett möjligt samband med kombinationer innehållande atazanavir och en eller fler NRTI:er illamående (20%), diarré (10%) och gulsot (13%). Bland patienter som fick atazanavir 300 mg med ritonavir 100 mg var

25

gulsotsfrekvensen 19%. I majoriteten av fallen rapporterades gulsot inom ett par dagar till några månader efter initiering av behandlingen (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Kronisk njursjukdom hos hiv-infekterade patienter som behandlats med atazanavir, med eller utan ritonavir, har rapporterats efter det att läkemedlet kommit ut på marknaden. En stor prospektiv observationsstudie har visat ett samband mellan en ökad förekomst av kronisk njursjukdom och kumulativ exponering för atazanavir/ritonavir-innehållande regimer hos hiv-infekterade patienter med en initialt normal eGFR. Detta samband observerades oberoende av exponering för tenofovirdisoproxil. Regelbunden övervakning av njurfunktionen hos patienter bör bibehållas under hela behandlingsperioden (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Tabulerad lista med biverkningar

Bedömningen av biverkningar för atazanavir är baserad på säkerhetsdata från kliniska studier och erfarenheter efter marknadsföring. Frekvensen definieras med följande grupperingar: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1000), mycket sällsynta (< 1/10 000). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Immunsystemet:mindre vanliga: överkänslighet
Metabolism och nutrition:mindre vanliga: viktminskning, viktökning, anorexi,
aptitökning
Psykiska störningar:mindre vanliga: depression, desorientering, oro, sömnlöshet,
sömnstörningar, onormala drömmar
Centrala och perifera nervsystemet:vanliga: huvudvärk;
mindre vanliga: perifer neuropati, synkope, minnesförlust,
yrsel, sömnighet, dysgeusi
Ögon:vanliga: okulär gulsot
Hjärtat:mindre vanliga: torsades de pointesa
sällsynta: QTc förlängninga, ödem, palpitation
Blodkärl:mindre vanliga: hypertension
Andningsvägar, bröstkorg och
mediastinum:
mindre vanliga: dyspné
Magtarmkanalen:vanliga: kräkningar, diarré, magont, illamående, dyspepsi;
mindre vanliga: pankreatit, gastrit, abdominal utspändhet aftös
stomatit, flatulens, muntorrhet
Lever och gallvägar:vanliga: gulsot;
mindre vanliga: hepatit, kolelitiasisa, kolestasa;
sällsynta: hepatosplenomegali, kolecystita
Hud- och subkutan vävnad:vanliga: hudutslag;
mindre vanliga: erythema multiformea,b, toxiska hudutslaga,b,
DRESS syndrom (läkemedelsutslag med eosinofili och
systemiska symptom)a,b, angioödema, nässelutslag, alopeci,
klåda;
sällsynta: Stevens-Johnson syndroma,b, vesikubullösa utslag,
eksem, kärlutvidgning
Muskuloskeletala systemet och mindre vanliga: muskelatrofi, artralgi, myalgi;

26

bindväv:sällsynta: myopati
Njurar och urinvägar:mindre vanliga: nefrolitiasis, hematuri, proteinuri, pollakisuri,
interstitiell nefrit, kronisk njursjukdoma;
sällsynta: njursmärtor
Reproduktionsorgan och
bröstkörtel:
mindre vanliga: gynekomasti
Allmänna symtom och/eller symtom
vid administreringsstället:
vanliga: trötthet;
mindre vanliga: bröstkorgssmärtor, sjukdomskänsla, pyrexi,
asteni;
sällsynta: gångrubbning

a Dessa biverkningar identifierades efter det att läkemedlet kommit ut på marknaden, dock har frekvenserna uppskattats från en statistisk uträkning baserad på totala antalet patienter som behandlats med atazanavir i kontrollerade, randomiserade och andra tillgängliga kliniska prövningar (n= 2321).

b Se beskrivning av utvalda biverkningar för ytterligare upplysningar.

Beskrivning av utvalda biverkningar

Hos hiv-infekterade patienter med svår immunbrist vid tidpunkten för insättande av antiretroviral kombinationsterapi, kan en inflammatorisk reaktion mot asymtomatiska eller kvarvarande opportunistiska infektioner uppstå. Autoimmuna tillstånd (som Graves sjukdom och autoimmun hepatit) har också rapporterats, dock har tid till tillslag varierat, och dessa händelser kan inträffa flera månader efter behandlingsstart (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Fall av osteonekros har rapporterats, speciellt hos patienter med kända riskfaktorer, framskriden hiv- sjukdom eller långvarig exponering för antiretroviral kombinationsbehandling (CART). Frekvensen av detta är okänd (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Metabola parametrar Viktökning och ökade nivåer av lipider och glukos i blodet kan förekomma under antiretroviral behandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hudutslag och relaterade syndrom Utslagen är vanligen milda till måttliga makulopapulösa hudutslag som uppträder inom de 3 första veckorna efter att behandling med atazanavir inletts.

Stevens-Johnson syndrom (SJS), erythema multiforme, toxiska hudutslag och DRESS syndrom (läkemedelsutslag med eosinofili och systemiska symptom) har rapporterats vid användning av atazanavir (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Avvikelser i laboratorievärden

Den vanligaste rapporterade avvikelsen i laboratorievärden hos patienter som gavs kombinationer innehållande atazanavir och en eller fler NRTI:er var förhöjt totalbilirubin huvudsakligen rapporterade som förhöjt indirekt [okonjugerat] bilirubin (87%, grad 1, 2, 3 eller 4). Förhöjning av totalbilirubin av grad 3 eller 4 noterades hos 37% ( 6% grad 4). Bland behandlingserfarna patienter behandlade med atazanavir 300 mg en gång per dag med 100 mg ritonavir en gång per dag, med en medianduration av 95 veckor, hade 53% totalbilirubinstegring av grad 3-4 . Bland behandlingsnaiva patienter behandlade med atazanavir 300 mg en gång per dag och med 100 mg ritonavir en gång per dag med en medianduration av 96 veckor, hade 48% totalbilirubinstegring av grad 3-4 (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Andra betydande kliniska avvikelser i laboratorievärden (grad 3 eller 4) som rapporterades för ≥ 2% av de patienter som fick kombinationer innehållande atazanavir och en eller flera NRTI:er inkluderade: förhöjt kreatinkinas (7%), förhöjt ALAT (5%), lågt antal neutrofiler (5%), förhöjt ASAT (3%) och förhöjt lipas (3%).

Två procent av patienterna behandlade med atazanavir uppvisade samtidig ALAT/ASAT-stegring av

27

grad 3-4 och förhöjning av totalbilirubin av grad 3-4 .

Pediatrisk population

I en klinisk studie AI424-020 med pediatriska patienter från 3 månader till < 18 års ålder som fick antingen det orala pulvret eller kapselformuleringen av atazanavir så var den genomsnittliga behandlingstiden 115 veckor. Säkerhetsprofilen i denna studie var totalt sett jämförbar med vad som setts hos vuxna. Asymtomatisk atrioventrikulär blockering av både första (23%) och andra graden (1%) rapporterades för pediatriska patienter. Den mest frekvent rapporterade avvikelsen i laboratorievärden hos pediatriska patienter som fått atazanavir var förhöjda värden total bilirubin (≥ 2,6 gånger ULN, grad 3-4), vilket återfanns hos 45% av patienterna.

I kliniska studierna AI424-397 och AI424-451, med pediatriska patienter mellan 3 månader och < 11 års ålder var den genomsnittliga behandlingstiden med atazanavir oralt pulver 80 veckor. Inga dödsfall rapporterades. Säkerhetsprofilen i dessa studier var sammantaget jämförbar med tidigare pediatriska och vuxenstudier. Den mest frekvent rapporterade avvikelsen i laboratorievärden hos de pediatriska patienter som behandlades med atazanavir oralt pulver var förhöjda värden total bilirubin (≥ 2,6 gånger övre normalgränsen, grad 3-4 ; 16%) och förhöjt amylas (grad 3-4 ; 33%), generellt inte pankreasproducerat. I de här kliniska studierna rapporterades förhöjning av ALAT oftare hos pediatriska patienter än hos vuxna.

Andra speciella populationer

Patienter med samtidig infektion med hepatit b och/eller hepatit c virus

Bland 1151 patienter som fick atazanavir 400 mg en gång per dag, hade 177 patienter också samtidig kronisk hepatit B eller C-infektion och bland 655 patienter som fick atazanavir 300 mg en gång per dag med ritonavir 100 mg en gång per dag hade 97 patienter också kronisk hepatit B eller C-infektion. Patienter med annan samtidig infektion hade större sannolikhet att få förhöjningar av initiala levertransaminasnivåer än de utan kronisk viral hepatit. Inga skillnader i frekvensen av bilirubinförhöjningar observerades mellan dessa patienter och de utan viral hepatit. Frekvensen hepatit som uppkom under behandlingen eller transaminasförhöjningar hos patienter med annan samtidig infektion var jämförbar mellan atazanavir och jämförelsebehandlingarna (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakodynamik

28

Farmakoterapeutisk grupp: antivirala medel för systemiskt bruk, proteashämmare, ATC-kod: J05AE08

Verkningsmekanism

Atazanavir är en azapeptid som hämmar hiv-1 proteas (PI). Substansen hämmar selektivt den virusspecifika bearbetningen av virala gag-polproteiner i hiv-1-infekterade celler och hindrar därmed bildande av mogna virioner och infektion av andra celler.

Virushämmande aktivitet in vitro: atazanavir uppvisar hämmande aktivitet mot hiv-1 (inklusive alla testade subtyper) och hiv-2 i cellodlingar.

Resistens

Antiretroviralt behandlingsnaiva vuxna patienter I kliniska prövningar med antiretroviralt behandlingsnaiva patienter som behandlades med icke- boostrat atazanavir är I50L-substitution, ibland i kombination med förändring av A71V, den kännetecknande resistenssubstitutionen för atazanavir. Resistens mot atazanavir var 3,5- till 29-faldig utan bevis på fenotypisk korsresistens mot andra PI (proteashämmare). I kliniska prövningar med antiretroviralt behandlingsnaiva patienter som behandlades med boostrat atazanavir förekom inga I50L-substitutioner hos någon av de patienter som saknade PI-substitutioner vid studiestart. I sällsynta fall har N88S-substitutionen observerats hos atazanavirbehandlade patienter med virologisk svikt (med eller utan ritonavir). Medan detta kan bidra till minskad känslighet för atazanavir när det inträffar med andra proteassubstitutioner, har N88S i sig själv inte alltid lett till fenotypisk resistens mot atazanavir eller haft någon bestående inverkan på klinisk effekt i kliniska studier.

Tabell 3: nya substitutioner hos behandlingsnaiva patienter med terapisvikt på atazanavir +

Ritonavir (studie 138, 96 veckor)

Frekvens ny pi substitution (n=26)a

>20% inga 10-20% inga

a Antal patienter med parade genotyper som klassificerades som virologisk svikt (hiv RNA ≥ 400 kopior/ml).

M184I/V-substitutionen uppträdde hos 5/26 atazanavir/ritonavir respektive 7/26 lopinavir/ritonavir patienter med virologisk svikt.

Antiretroviralt behandlingserfarna vuxna patienter 100 isolat från antiretroviralt behandlingserfarna patienter i studier 009, 043, och 045, som bedömdes ha virologisk svikt när de behandlades med atazanavir, atazanavir + ritonavir eller atazanavir + saquinavir visade sig ha utvecklat resistens mot atazanavir. Av de 60 isolat från patienter som fick atazanavir eller atazanavir + ritonavir uttryckte 18 (30%) fenotypen I50L, som tidigare beskrivits hos behandlingsnaiva patienter.

Tabell 4. nya substitutioner hos behandlingserfarna patienter med terapisvikt på atazanavir +

Ritonavir (studie 045, 48 veckor)

Frekvens ny pi substitution (n=35)a,b

>20% M36, M46, I54, A71, V82 10-20% L10, I15, K20, V32, E35, S37, F53, I62, G73, I84, L90

a Antal patienter med parade genotyper som klassificerades som virologisk svikt (hiv RNA ≥ 400 kopior/ml). b Tio patienter hade fenotypisk resistens mot atazanavir + ritonavir vid studiestart (foldchange [FC]>5.2-faldig). FC- känslighet i cellodlingar jämfört med vildtypsreferens analyserades med PhenoSenseTM (Monogram Biosciences, South San Francisco, Kalifornien, USA)

Inga av de nya substitutionerna (se Tabell 4) är specifika för atazanavir och detta kan möjligen avspegla återkomsten av arkiverad resistens på atazanavir + ritonavir i den behandlingserfarna patientpopulationen i Studie 045.

Resistens hos antiretroviralt behandlingserfarna patienter uppstår huvudsakligen genom ackumulering av de större och mindre substitutioner som är involverade i proteashämmarresistens enligt tidigare beskrivningar.

29

Kliniska resultat

Hos antiretroviralt behandlingsnaiva vuxna patienter Studie 138 är en internationell, randomiserad, öppen, prospektiv, multicenterprövning med behandlingsnaiva patienter, där atazanavir/ritonavir (300 mg/100 mg en gång per dag) jämförs med lopinavir/ritonavir (400 mg/100 mg två gånger dagligen). Var och en av de båda kombinationerna administrerades med en fast dos av tenofovirdisoproxilfumarat/emtricitabin (300 mg/200 mg tabletter en gång per dag). atazanavir/ritonavirgruppen visade liknande (inte sämre än) antiviral effekt jämfört med lopinavir/ritonavirgruppen bedömt på andelen patienter med hiv RNA < 50 kopior/ ml vid vecka 48 (Tabell 5).

Analyser av data efter 96 veckors behandling visade varaktig antiviral aktivitet. (Tabell 5).

Tabell 5: effektresultat i studie 138 a

Parameteratazanavir/ritonavirb
(300 mg/100 mg en gång per dag)
n=440
lopinavir/ritonavirc
(400 mg/100 mg två gånger
dagligen)
n=443
Vecka 48Vecka 96Vecka 48Vecka 96
hiv RNA <50 kopior/ml, %
Alla patienterd78747668
Uppskattad differens
[95% KI]d
Vecka 48: 1,7% [-3,8%, 7,1%]
Vecka 96: 6,1% [0,3%, 12,0%]
Per protocol-analyse86
(n=392f)
91
(n=352)
89
(n=372)
89
(n=331)
Uppskattad differense
[95% KI]
Vecka 48: -3% [-7,6%, 1,5%]
Vecka 96: 2,2% [-2,3%, 6,7%]
hiv RNA <50 kopior/ml, % enligt utgångskarakteristikad
hiv RNA
<100 000 kopior/ml
82 (n=217)75 (n=217)81 (n=218)70 (n=218)
≥100 000 kopior/ml74 (n=223)74 (n=223)72 (n=225)66 (n=225)
CD4-tal
<50 celler/mm3
78 (n=58)78 (n=58)63 (n=48)58 (n=48)
50 till
<100 celler/mm3
76 (n=45)71 (n=45)69 (n=29)69 (n=29)
100 till
<200 celler/mm3
75 (n=106)71 (n=106)78 (n=134)70 (n=134)
≥ 200 celler/mm380 (n=222)76 (n=222)80 (n=228)69 (n=228)
hiv RNA medelförändring från utvångsvärdet, log10 kopior/ml
Alla patienter-3,09 (n=397)-3,21 (n=360)-3,13 (n=379)-3,19 (n=340)
CD4 medelförändring från utgångsvärdet, celler/mm3
Alla patienter203 (n=370)268 (n=336)219 (n=363)290 (n=317)
CD4 medelförändring från utgångsvärdet, celler/mm3 enligt utgångskarakteristika
hiv RNA
<100 000 kopior/ml
179 (n=183)243 (n=163)194 (n=183)267 (n=152)
≥100 000 kopior/ml227 (n=187)291 (n=173)245 (n=180)310 (n=165)

a Utgångsmedelvärdet för antalet CD4-celler var 214 celler/mm3 (intervall 2 - 810 celler/mm3) och utgångsmedelvärdet för hiv-1 RNA i plasma var 4,94 log10 kopior/ml (intervall 2,6 - 5,88 log10 kopior/ml) b Atazanavir/RTV med tenofovirdisoproxilfumarat/emtricitabin (fast dos 300 mg/200 mg tabletter en gång dagligen), c Lopinavir/RTV med tenofovirdisoproxilfumarat/emtricitabin (fast dos 300 mg/200 mg tabletter en gång dagligen). d "Intent to treat"-analysen där saknade värden betraktas som misslyckanden..

e ”Per protocol” -analys: här exkluderades patienter som inte genomförde studien samt patienter med större protokollavvikelser.

f Antal utvärderingsbara patienter.

Data kring utsättande av ritonavir från atazanavir boostrad behandlingsregim (se även avsnitt Varningar och försiktighet)

Studie 136 (induma)

I en öppen, randomiserad, jämförande studie efter en 26- till 30-veckors induktionsfas med atazanavir 300 mg + ritonavir 100 mg en gång dagligen och två NRTI, hade oboostrat atazanavir 400 mg en gång dagligen och två NRTI som administrerades under en 48-veckors underhållsfas

30

(n=87) en liknande antiviral effekt jämfört med atazanavir + ritonavir och två NRTI (n=85) hos hiv- infekterade patienter med fullt undertryckt hiv-replikation, enligt bedömning av andelen patienter med hiv-RNA <50 kopior/ml: 78% av patienterna på oboostrat atazanavir och två NRTI jämfört med 75% på atazanavir + ritonavir och två NRTI.

Elva patienter (13%) i den oboostrade atazanavir-gruppen och 6 (7%) i atazanavir + ritonavir-gruppen fick virologiskt återfall. Fyra patienter i den oboostrade atazanavir -gruppen och två i atazanavir + ritonavir-gruppen hade hiv-RNA >500 kopior/ml under underhållsfasen. Ingen patient i någon av grupperna visade framträdande resistensutveckling mot proteashämmare. M184V substitutionen i omvänt transkriptas, som ger resistens mot lamivudin och emtricitabin, upptäcktes hos 2 patienter i den oboostrade atazanavir- och 1 patient i atazanavir + ritonavir-gruppen.

Det var färre behandlingsavbrott i den oboostrade atazanavir gruppen (1 vs 4 patienter i atazanavir + ritonavir-gruppen). Det var mindre hyperbilirubinemi och gulsot i den oboostrade atazanavir-gruppen jämfört med atazanavir + ritonavir-gruppen (18 respektive 28 patienter).

Hos antiretroviralt behandlingserfarna vuxna patienter Studie 045 är en randomiserad, multicenterprövning där atazanavir /ritonavir (300 mg/100 mg en gång dagligen) och atazanavir/saquinavir (400 mg/1200 mg en gång dagligen) jämförs med lopinavir + ritonavir (400/100 mg fast doskombination två gånger dagligen). Var och en av de tre kombinationerna administreras med tenofovirdisoproxil (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar) och en NRTI hos patienter med virologisk svikt efter två eller fler tidigare regimer med minst en PI, NRTI och NNRTI. För randomiserade patienter var medeldurationen för tidigare antiretroviral exponering 138 veckor för PI, 281 veckor för NRTI och 85 veckor för NNRTI. Vid studiestarten behandlades 34% av patienterna redan med en PI och 60% med en NNRTI. Femton av 120 patienter (13%) i behandlingsgruppen som fick atazanavir + ritonavir och 17 av 123 patienter (14%) i gruppen som fick lopinavir + ritonavir hade fyra eller fler av PI-substitutioner L10, M46, I54, V82, I84 och L90. Trettiotvå procent av patienterna i studien hade en virusstam med färre än två NRTI-substitutioner.

Den primära effektparametern var den genomsnittliga förändringen i hiv RNA från utgångsvärdet under 48 veckor (tabell 6).

Tabell 6: effektresultat vid vecka 48a och vid vecka 96 (studie 045)

ParameterATV/RTVb (300 mg/
100 mg en gång dagligen)
n=120
LPV/RTVc (400 mg/
100 mg två gånger
dagligen)
n=123
medelskillnad med tiden
(”time-averaged
difference”) ATV/RTV-
LPV/RTV
[97,5% KId]
Vecka 48Vecka 96Vecka 48Vecka 96Vecka 48Vecka 96
hiv RNA medelförändring från utvångsvärdet, log10 kopior/ml
Alla patienter-1,93
(n=90 e)
-2,29
(n=64)
-1,87
(n=99)
-2,08
(n=65)
0,13
[-0,12, 0,39]
0,14
[-0,13, 0,41]
Hiv RNA <50 kopior/ml, %f (svarande/utvärderbara)
Alla patienter36 (43/120)32 (38/120)42 (52/123)35 (41/118)NANA
Hiv RNA <50 kopior/ml enligt utvalda PI substitutioner vid studiestart,f, g %
(svarande/utvärderbara)
0-244 (28/63)41 (26/63)56 (32/57)48 (26/54)NANA
318 (2/11)9 (1/11)38 (6/16)33 (5/15)NANA
≥427 (12/45)24 (11/45)28 (14/50)20 (10/49)NANA
CD4 medelförändring från utgångsvärdet, celler/mm3
Alla patienter110 (n=83)122 (n=60)121 (n=94)154 (n=60)NANA

a Genomsnittligt utgångsvärde för antalet CD4-celler var 337 celler/mm3 (intervall: 14 -1543 celler/mm3) och genomsnittligt utgångsvärde för hiv-1 RNA i plasma var 4,4 log10 kopior/ml (intervall: 2,6 - 5,88 log10 kopior/ml).

b ATV/RTV med tenofovirdisoproxilfumarat/emtricitabin (fast dosering 300 mg/200 mg tabletter en gång dagligen). c LPV/RTV med tenofovirdisoproxilfumarat/emtricitabin (fast dosering 300 mg/200 mg tabletter en gång dagligen). d Konfidensintervall.

e Antal utvärderingsbara patienter.

f "Intent to treat"-analysen där saknade värden betraktas som misslyckanden. Svarande patienter som stod på LPV/RTV som

31

avslutade behandlingen före vecka 96 exkluderades från vecka 96 analysen. Andelen patienter med hiv RNA < 400 kopior/ml var 53% respektive 43% för ATV/RTV och 54% respektive 46% för LPV/RTV vid vecka 48 respektive vecka 96. g Utvalda substitutioner inkluderar alla förändringar vid positioner L10, K20, L24, V32, L33, M36, M46, G48, I50, I54, L63, A71, G73, V82, I84, och L90 (0-2, 3, 4 eller fler) vid studiestart.

NA = icke tillämplig.

Efter 48 veckors behandling var medelförändringen från utgångsvärdet i hiv RNA-nivåer för atazanavir + ritonavir och lopinavir + ritonavir likvärdig (inte sämre). Överensstämmande resultat erhölls med metoden "last observation carried forward" ("time-averaged difference" (medelskillnad med tiden) på 0,11, 97,5% konfidensintervall [-0,15, 0,36]). Med ”as treated”-analysen där saknade värden exkluderades var andelen patienter med hiv RNA < 400 kopior/ml (< 50 kopior/ml) 55% (40%) för atazanavir + ritonavir och 56% (46%) för lopinavir + ritonavir.

Efter 96 veckors behandling mötte medelförändringarna från utgångsvärdet i hiv RNA-nivåer för atazanavir + ritonavir och lopinavir + ritonavir kriteriet för "non-inferiority" (inte sämre) baserat på observerade fall. Överensstämmande resultat erhölls med analysmetoden "last observation carried forward". Med ”as treated”-analysen där saknade värden exkluderades var andelen patienter med hiv RNA < 400 kopior/ml (< 50 kopior/ml) 84% (72%) för atazanavir + ritonavir och 82% (72%) för lopinavir + ritonavir. Det är viktigt att notera att totalt 48% av patienterna var kvar i studien vid tidpunkten för 96-veckors analysen.

Kombinationen atazanavir + saquinavir visade sig vara underlägsen lopinavir + ritonavir.

Pediatrisk population

Bedömningen av ritonavir farmakokinetik, säkerhet, tolerabilitet och effekt baseras på data från den öppna multicenter studien AI424-020 som genomfördes på patienter i åldrarna mellan 3 månader och 21 år. I denna studie fick totalt 182 pediatriska patienter (varav 81 antiretroviralnaiva och 101 antiretroviralerfarna) ritonavir (som kapsel eller oral formulering) en gång per dag, med eller utan ritonavir, i kombination med två NRTI.

Kliniska data som erhölls från denna studie är otillräckliga för att stödja användningen av atazanavir (med eller utan ritonavir) hos barn under 6 år.

Effektresultaten för de 41 pediatriska patienter från 6 år till < 18 år som gavs ritonavir kapslar med ritonavir redovisas i tabell 7. För behandlingsnaiva pediatriska patienter var utgångsmedelvärdet för antalet CD4-celler 344 celler/mm3 (intervall 2-800 celler/mm3) medan utgångsmedelvärdet för hiv-1 RNA i plasma var 4,67 log10 kopior/ml (intervall 3,70-5,00 log10 kopior/ml). För behandlingserfarna pediatriska patienter var utgångsmedelvärdet för antalet CD4-celler 522 celler/mm3 (intervall 100- 1157 celler/mm3) medan utgångsmedelvärdet för hiv-1 RNA i plasma var 4,09 log10 kopior/ml (intervall 3,28-5,00 log10 kopior/ml).

Tabell 7: effektresultat (pediatriska patienter från 6 års ålder till < 18 år) vid vecka 48 (studie

Ai424-020)

ParameterBehandlingsnaiva
ritonavir
Kapsel/ritonavir
(300 mg/100 mg en
gång dagligen) n=16
Behandlingserfarna
ritonavir
Kapslar/ritonavir
(300 mg/100 mg en
gång dagligen) n=25
Hiv RNA <50 kopior/ml, % a
Alla patienter81 (13/16)24 (6/25)
Hiv RNA <400 kopior/ml, % a
Alla patienter88 (14/16)32 (8/25)
CD4 medelförändring från utgångsvärdet, celler/mm3
Alla patienter293 (n=14b)229 (n=14b)
Hiv RNA <50 kopior/ml enligt utvalda PI substitutioner vid studiestart,c %
(svarande/utvärderbarad)
0-2NA27 (4/15)

32

3NA-
≥4NA0 (0/3)

a "Intent to treat"-analysen där saknade värden betraktas som misslyckanden.

b Antal utvärderingsbara patienter.

c PI major L24I, D30N, V32I, L33F, M46IL, I47AV, G48V, I50LV, F53LY,I54ALMSTV, L76V, V82AFLST, I84V, N88DS, L90M; PI minor: L10CFIRV, V11I, E35G, K43T, Q58E, A71ILTV, G73ACST, T74P, N83D, L89V. d Inkluderar patienter med resistensdata vid studiestart.

NA = icke tillämplig.

Läkemedelsform

Hård kapsel (kapsel)

Atazanavir krka 150 mg hårda kapslar

Hård gelatinkapsel, storlek nr. 1. Kapselkroppen är vit till nästan vit, kapselhuvudet är brunorange. Kapselhuvudet är märkt med svart märkning A150. Innehållet i kapseln är ett ljusgulaktigt till ljusgult pulver.

Atazanavir krka 200 mg hårda kapslar

Hård gelatinkapsel, storlek nr. 0. Kapselkroppen och kapselhuvudet är brunorangea. Kapselhuvudet är märkt med svart märkning A200. Innehållet i kapseln är ett ljusgulaktigt till ljusgult pulver.

Atazanavir krka 300 mg hårda kapslar

Hård gelatinkapsel, storlek nr. 00. Kapselkroppen är vit till nästan vit, kapselhuvudet är mörkbrunt. Kapselhuvudet är märkt med vit märkning A300. Innehållet i kapseln är ett ljusgulaktigt till ljusgult pulver.

Interaktioner

Vid samtidig administrering av Atazanavir Krka och ritonavir kan läkemedelsinteraktionen för ritonavir dominera vid metabolismen eftersom ritonavir är en mer potent CYP3A4-hämmare än atazanavir. Produktresumé för ritonavir ska läsas innan behandling med Atazanavir Krka och ritonavir inleds.

Atazanavir metaboliseras i levern via CYP3A4. Det hämmar CYP3A4. Atazanavir Krka är därför kontraindicerat i kombination med läkemedel som är substrat för CYP3A4 och har ett smalt terapeutiskt index: quetiapin, lurasidon, alfuzosin, astemizol, terfenadin, cisaprid, pimozid, kinidin, bepridil, triazolam, oralt administrerat midazolam, lomitapid och ergotalkaloider, särskilt ergotamin och dihydroergotamin (se avsnitt Kontraindikationer).

Samtidig administrering av atazanavir med produkter som innehåller grazoprevir, inklusive fast doskombination av elbasvir och grazoprevir är kontraindicerat på grund av ökade plasmakoncentrationer av grazoprevir och elbasvir samt potentiellt ökad risk för ALAT-stegring i samband med ökade grazoprevirkoncentrationer (se avsnitt Kontraindikationer). Samtidig administrering av atazanavir med fast doskombination av glecaprevir och pibrentasvir är kontraindicerad på grund av en potentiellt ökad risk för ALAT-stegring i samband med signifikant ökade plasmakoncentrationer av glecaprevir och pibrentasvir (se avsnitt Kontraindikationer).

8

Övriga interaktioner

Interaktioner mellan atazanavir och andra läkemedel är listade i tabellen nedan (ökning indikeras som ”↑”, minskning som ”↓”, ingen ändring som ”↔”). Om tillgängligt, visas 90% konfidensintervall (CI) inom parenteser. Studierna som presenteras i tabell 2 utfördes på friska frivilliga om inget annat anges. Viktigt att betona är att många studier genomfördes med oboostrat atazanavir som inte är den rekommenderade behandlingsregimen för atazanavir (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Om utsättande av ritonavir är medicinskt motiverat under restriktiva villkor (se avsnitt Varningar och försiktighet), bör särskild uppmärksamhet ägnas åt atazanavir interaktioner som kan skilja sig i frånvaro av ritonavir (se information nedan i tabell 2).

Interaktioner mellan atazanavir och andra läkemedel, inklusive de för vilka samtidig administrering är kontraindicerat, anges i tabellen nedan:

Tabell 2: interaktioner mellan atazanavir och andra läkemedel

Läkemedel efter terapiområdeInteraktionRekommendationer rörande
samtidig administrering
MEDEL MOT HEPATIT C
Grazoprevir 200 mg QD
(atazanavir 300 mg/ritonavir
100 mg QD)
Atazanavir AUC: ↑43% (↑30% ↑57%)
Atazanavir Cmax: ↑12% (↑1% ↑24%)
Atazanavir Cmin: ↑23% (↑13% ↑134%)
Grazoprevir AUC: ↑958% (↑678%
↑1339%)
Grazoprevir Cmax: ↑524% (↑342% ↑781%)
Grazoprevir Cmin: ↑1064% (↑696%
↑1602%)
Grazoprevirkoncentrationerna ökade
kraftigt vid samtidig administrering med
atazanavir/ritonavir.
Samtidig administrering av
atazanavir och elbasvir/grazoprevir
är kontraindicerat på grund av den
signifikanta ökningen av
plasmakoncentrationerna av
grazoprevir och den potentiellt
associerade riskökningen för
ALAT-stegringar (se avsnitt Kontraindikationer).
Elbasvir 50 mg QD
(atazanavir 300 mg/ritonavir
100 mg QD)
Atazanavir AUC: ↑7% (↓2% ↑17%)
Atazanavir Cmax: ↑2% (↓4% ↑8%)
Atazanavir Cmin: ↑15% (↑2% ↑29%)
Elbasvir AUC: ↑376% (↑307% ↑456%)
Elbasvir Cmax: ↑315% (↑246% ↑397%)
Elbasvir Cmin: ↑545% (↑451% ↑654%)
Elbasvirkoncentrationerna ökade vid
samtidig administrering med
atazanavir/ritonavir.

9

Sofosbuvir 400 mg/velpatasvir
100 mg/voxilaprevir 100 mg
endos*
(atazanavir 300 mg/ritonavir
100 mg QD)
Sofosbuvir AUC: ↑40% (↑25% ↑57%)
Sofosbuvir Cmax:↑29% (↑9% ↑52%)
Velpatasvir AUC: ↑93% (↑58% ↑136%)
Velpatasvir Cmax: ↑29% (↑7% ↑56%)
Voxilaprevir AUC: ↑331% (↑276%
↑393%)
Voxilaprevir Cmax: ↑342% (↑265%
↑435%)
*Ingen farmakokinetisk interaktion i
intervallet 70-143%
Effekten av atazanavir och ritonavir
exponering har inte studerats.
Förväntat:
↔ Atazanavir
↔ Ritonavir
Interaktionsmekanismen mellan
atazanavir/ritonavir och
sofosbuvir/velpatasvir/voxilaprevir är
hämning av OATP1B, P-gp, och CYP3A.
Samtidig administrering av
atazanavir med produkter som
innehåller voxilaprevir förväntas
öka koncentrationen av
voxilaprevir. Samtidig
administrering av atazanavir med
regimer som innehåller voxilaprevir
rekommenderas inte.
Glecaprevir 300 mg/pibrentasvir
120 mg QD
(atazanavir 300 mg/ritonavir
100 mg QD)
Glecaprevir AUC: ↑553% (↑424% ↑714%)
Glecaprevir Cmax: ↑306% (↑215% ↑423%)
Glecaprevir Cmin: ↑1330% (↑885%
↑1970%)
Pibrentasvir AUC: ↑64% (↑48% ↑82%)
Pibrentasvir Cmax: ↑29% (↑15% ↑45%)
Pibrentasvir Cmin: ↑129% (↑95% ↑168%)
* Effekter på atazanavir och ritonavir efter
första dosen av glecaprevir och
pibrentasvir har rapporterats.
Samtidig administrering av
atazanavir med fast doskombination
av glecaprevir och pibrentasvir är
kontraindicerad på grund av en
potentiellt ökad risk för ALAT-
stegring i samband med signifikant
ökade plasmakoncentrationer av
glecaprevir och pibrentasvir
(se avsnitt Kontraindikationer).
TROMBOCYTAGGREGATIONSHÄMMARE
TikagrelorInteraktionsmekanismen är CYP3A4-
hämning av atazanavir och/eller ritonavir.
Samtidig administrering av
atazanavir och tikagrelor
rekommenderas inte på grund av en
potentiell ökning av tikagrelors
trombocytaggregationshämmande
effekt.
KlopidogrelInteraktionsmekanismen är CYP3A4-
hämning av atazanavir och/eller ritonavir.
Samtidig administrering med
klopidogrel rekommenderas inte på
grund av en potentiell minskning av
klopidogrels
trombocytaggregationshämmande
effekt.
PrasugrelInteraktionsmekanismen är CYP3A4-
hämning av atazanavir och/eller ritonavir.
Ingen dosjustering behövs när
prasugrel administreras samtidigt
som atazanavir (med eller utan
ritonavir).
ANTIRETROVIRALA MEDEL
Proteashämmare: Samtidig administrering av atazanavir/ritonavir och andra proteashämmare har inte studerats, men
kan förväntas öka exponeringen för andra proteashämmare. Sådan kombinationsbehandling rekommenderas därför inte.

10

Ritonavir 100 mg QD
(atazanavir 300 mg QD)
Studier genomförda på hiv-
infekterade patienter
Atazanavir AUC: ↑250% (↑144%
↑403%)*
Atazanavir Cmax: ↑120% (↑56% ↑211%)*
Atazanavir Cmin: ↑713% (↑359%
↑1339%)*
* I en kombinerad analys jämfördes
atazanavir 300 mg och ritonavir 100 mg
(n=33) med atazanavir 400 mg utan
ritonavir (n=28).
Interaktionsmekanismen mellan atazanavir
och ritonavir är CYP3A4 hämning
Ritonavir 100 mg en gång per dag
används som booster av atazanavirs
farmakokinetik.
IndinavirIndinavir är associerat med indirekt
okonjugerad hyperbilirubinemi på grund
av hämning av UGT.
Samtidig administrering av
atazanavir och indinavir
rekommenderas inte (se
avsnitt Varningar och försiktighet).
Nukleosid/nukleotid omvänt transkriptashämmare (NRTI:er)
Lamivudin 150 mg BID +
zidovudin 300 mg BID
(atazanavir 400 mg QD)
Ingen signifikant effekt på lamivudin- och
zidovudinkoncentrationen observerades.
Baserat på dessa data och eftersom
ritonavir inte förväntas ha en
signifikant påverkan på NRTI:ernas
farmakokinetik, förväntas samtidig
administrering av dessa läkemedel
och atazanavir inte signifikant
ändra exponeringen av de samtidigt
administrerade läkemedlen.
AbakavirSamtidig administrering av abakavir och
atazanavir förväntas inte att signifikant
ändra exponeringen av abakavir.
Didanosin (buffrade tabletter)
200 mg/stavudin 40 mg, båda
endos
(atazanavir 400 mg endos)
Atazanavir, samtidig administrering med
ddI+d4T (fastande)
Atazanavir AUC: ↓87% (↓92% ↓79%)
Atazanavir Cmax: ↓89% (↓94% ↓82%)
Atazanavir Cmin: ↓84% (↓90% ↓73%)
Atazanavir, doserat 1 h efter ddI+d4T
(fastande)
Atazanavir AUC: ↔3% (↓36% ↑67%)
Atazanavir Cmax: ↑12% (↓33% ↑18%)
Atazanavir Cmin: ↔3% (↓39% ↑73%)
Atazanavirkoncentrationen minskade
kraftigt vid samtidig administrering med
didanosin (buffrade tabletter) och stavudin.
Interaktionsmekanismen är reducerad
löslighet av atazanavir med ökat pH som
beror på närvaron av antisyramedel hos
didanosin buffrade tabletter.
Ingen signifikant effekt på didanosin- och
stavudinkoncentrationen observerades.
Didanosin bör tas på fastande mage
2 timmar efter atazanavir taget med
föda. Den samtidiga
administreringen av stavudin med
atazanavir förväntas inte att
signifikant ändra exponeringen av
stavudin.
Didanosin (enterokapslar)
400 mg endos
(atazanavir 300 mg QD med
ritonavir 100 mg QD)
Didanosin (med föda)
Didanosin AUC: ↓34% (↓41% ↓27%)
Didanosin Cmax: ↓38% (↓48% ↓26%)
Didanosin Cmin: ↑25% (↓8% ↑69%)
Ingen signifikant effekt på
atazanavirkoncentrationen observerades
vid samtidig administrering med didanosin
enterokapslar, men administrering med
föda minskade didanosinkoncentrationen.

11

Tenofovirdisoproxilfumarat
300 mg QD
(atazanavir 300 mg QD med
ritonavir 100 mg QD)
300 mg tenofovirdisoproxilfumarat
motsvarar 245 mg
tenofovirdisoproxil.
Studier genomförda på hiv-
infekterade patienter
Atazanavir AUC: ↓22% (↓35% ↓6%) *
Atazanavir Cmax: ↓16% (↓30% ↔0%) *
Atazanavir Cmin: ↓23% (↓43% ↑2%) *
* I en kombinerad analys från ett flertal
kliniska studier jämfördes
atazanavir/ritonavir 300/100 mg,
administrerat tillsammans med
tenofovirdisoproxilfumarat 300 mg
(n=39), med atazanavir/ritonavir
300/100 mg (n=33).
Effekten av atazanavir/ritonavir i
kombination med
tenofovirdisoproxilfumarat till
behandlingserfarna patienter har visats i
klinisk studie 045 och för
behandlingsnaiva patienter i studie 138
(se avsnitt Biverkningar och Farmakodynamik).
Interaktionsmekanismen mellan atazanavir
och tenofovirdisoproxilfumarat är okänd.
Vid samtidig administrering med
tenofovirdisoproxilfumarat,
rekommenderas att atazanavir
300 mg ges tillsammans med
ritonavir 100 mg och
tenofovirdisoproxilfumarat 300 mg
(alla som engångsdos tillsammans
med föda).
Tenofovirdisoproxilfumarat
300 mg QD
(atazanavir 300 mg QD med
ritonavir 100 mg QD)
300 mg tenofovirdisoproxilfumarat
motsvarar 245 mg
tenofovirdisoproxil.
Tenofovirdisoproxilfumarat AUC: ↑37%
(↑30% ↑45%)
Tenofovirdisoproxilfumarat Cmax: ↑34%
(↑20% ↑51%)
Tenofovirdisoproxilfumarat Cmin: ↑29%
(↑21% ↑36%)
Patienter bör övervakas noggrant
för tenofovirdisoproxilfumarat-
associerade biverkningar, inklusive
störningar i njurfunktionen.
Icke-nukleosid omvänt transkriptashämmare (NNRTI:er)
Efavirenz 600 mg QD
(atazanavir 400 mg QD med
ritonavir 100 mg QD)
Atazanavir (eftermiddag): alla
administrerade med föda
Atazanavir AUC: ↔0%(↓9% ↑10%)*
Atazanavir Cmax: ↑17%(↑8% ↑27%)*
Atazanavir Cmin: ↓42%(↓51% ↓31%)*
Samtidig administrering av
efavirenz och atazanavir
rekommenderas inte (se avsnitt Varningar och försiktighet)
Efavirenz 600 mg QD
(atazanavir 400 mg QD med
ritonavir 200 mg QD)
Atazanavir (eftermiddag): alla
administrerade med föda
Atazanavir AUC: ↔6% (↓10% ↑26%)
*/**
Atazanavir Cmax: ↔9% (↓5% ↑26%) */**
Atazanavir Cmin: ↔12% (↓16% ↑49%)
*/**
* Vid jämförelse med atazanavir
300 mg/ritonavir 100 mg en gång per dag
till kvällen utan efavirenz. Denna
minskning av atazanavir Cmin kan påverka
effekten av atazanavir negativt.
Interaktionsmekanismen mellan
efavirenz/atazanavir är CYP3A4
induktion.
** baserat på historisk jämförelse.

12

Nevirapin 200 mg BID
(atazanavir 400 mg QD med
ritonavir 100 mg QD)
Studie genomförd på hiv-
infekterade patienter
Nevirapin AUC: ↑26% (↑17% ↑36%)
Nevirapin Cmax: ↑21% (↑11% ↑32%)
Nevirapin Cmin: ↑35% (↑25% ↑47%)
Atazanavir AUC: ↓19% (↓35% ↑2%) *
Atazanavir Cmax: ↔2% (↓15% ↑24%) *
Atazanavir Cmin: ↓59% (↓73% ↓40%) *
* Vid jämförelse med atazanavir 300 mg
och ritonavir 100 mg utan nevirapin.
Denna minskning av atazanavir Cmin kan
påverka effekten av atazanavir negativt.
Interaktionsmekanismen av
nevirapin/atazanavir är CYP3A4
induktion.
Samtidig administrering av
nevirapin och atazanavir
rekommenderas inte (se avsnitt Varningar och försiktighet)
Integrashämmare
Raltegravir 400 mg BID
(atazanavir/ritonavir)
Raltegravir AUC: ↑41%
Raltegravir Cmax:↑24%
Raltegravir C12hr:↑77%
Mekanismen är hämning av UGT1A1.
Ingen dosjustering krävs för
raltegravir.
ANTIBIOTIKA
Klaritromycin 500 mg BID
(atazanavir 400 mg QD)
Klaritromycin AUC: ↑94% (↑75% ↑116%)
Klaritromycin Cmax: ↑50% (↑32% ↑71%)
Klaritromycin Cmin: ↑160% (↑135%
↑188%)
14-OH klaritromycin
14-OH klaritromycin AUC: ↓70% (↓74%
↓66%)
14-OH klaritromycin Cmax: ↓72% (↓76%
↓67%)
14-OH klaritromycin Cmin: ↓62% (↓66%
↓58%)
Atazanavir AUC: ↑28% (↑16% ↑43%)
Atazanavir Cmax: ↔6% (↓7% ↑20%)
Atazanavir Cmin: ↑91% (↑66% ↑121%)
En dosreduktion av klaritromycin kan
resultera i subterapeutiska koncentrationer
av 14-OH klaritromycin.
Interaktionsmekanismen mellan
klaritromycin/atazanavir är CYP3A4
hämning.
Ingen rekommendation beträffande
dosreduktion kan ges; försiktighet
bör därför iakttas om atazanavir
kombineras med klaritromycin.
ANTIMYKOTIKA
Ketokonazol 200 mg QD
(atazanavir 400 mg QD)
Ingen signifikant effekt på
atazanavirkoncentrationen observerades.
Ketokonazol och itrakonazol ska
användas med försiktighet med
atazanavir/ ritonavir, höga doser av
ketokonazol och itrakonazol
(>200 mg/dag) rekommenderas
inte.
ItrakonazolItrakonazol är liksom ketokonazol både en
stark hämmare och ett substrat av
CYP3A4.
Baserat på data från andra boostrade
proteashämmare och ketokonazol, där
ketokonazol AUC visade 3-faldig ökning,
förväntas atazanavir/ritonavir öka
ketokonazol- eller
itrakonazolkoncentrationen.

13

Vorikonazol 200 mg BID
(atazanavir 300 mg/ritonavir
100 mg QD)
Personer med minst en funktionell
CYP2C19-allel.
Vorikonazol AUC: ↓33% (↓42% ↓22%)
Vorikonazol Cmax: ↓10% (↓22% ↓4%)
Vorikonazol Cmin: ↓39% (↓49% ↓28%)
Atazanavir AUC: ↓12% (↓18% ↓5%)
Atazanavir Cmax: ↓13% (↓20% ↓4%)
Atazanavir Cmin: ↓ 20 % (↓28 % ↓10%)
Ritonavir AUC: ↓12% (↓17% ↓7%)
Ritonavir Cmax: ↓9% (↓17% ↔0%)
Ritonavir Cmin: ↓25% (↓35% ↓14%)
Hos majoriteten av patienterna med minst
en funktionell CYP2C19-allel, förväntas
en minskad exponering av både
vorikonazol och atazanavir.
Samtidig administrering av
vorikonazol och atazanavir med
ritonavir rekommenderas inte,
såvida inte en bedömning av
patientens nytta/risk motiverar
användandet av vorikonazol (se
avsnitt Varningar och försiktighet).
När vorikonazolbehandling är
nödvändig bör, om möjligt,
patientens CYP2C19- genotyp
bestämmas.
Därför, om kombinationen är
oundviklig, rekommenderas
följande baserat på CYP2C19
status:
- hos patienter med minst en
funktionell CYP2C19-allel
rekommenderas noggrann klinisk
övervakning av minskad effekt
både för vorikonazol (kliniska
tecken) och atazanavir (virologiskt
svar).
- hos patienter utan en funktionell
CYP2C19 -allel rekommenderas
noggrann klinisk och laboratorisk
övervakning av
vorikonazolassocierade
biverkningar.
Om genotypning inte är möjlig bör
komplett övervakning av säkerhet
och effekt utföras.
Vorikonazol 50 mg BID
(atazanavir 300 mg/ritonavir
100 mg QD)
Personer utan funktionell
CYP2C19-allel.
Vorikonazol AUC: ↑561% (↑451%
↑699%)
Vorikonazol Cmax: ↑438% (↑355% ↑539%)
Vorikonazol Cmin: ↑765% (↑571%
↑1020%)
Atazanavir AUC: ↓20% (↓35% ↓3%)
Atazanavir Cmax: ↓19% (↓34% ↔0,2%)
Atazanavir Cmin: ↓ 31 % (↓46 % ↓13%)
Ritonavir AUC: ↓11% (↓20% ↓1%)
Ritonavir Cmax: ↓11% (↓24% ↑4%)
Ritonavir Cmin: ↓19% (↓35% ↑1%)
Hos en liten andel patienter utan
funktionell CYP2C19-allel, förväntas
signifikant ökad vorikonazolexponering.
Flukonazol 200 mg QD
(atazanavir 300 mg och ritonavir
100 mg QD)
Atazanavir- och
flukonazolkoncentrationerna ändrades inte
signifikant när atazanavir/ritonavir
administrerades samtidigt som flukonazol.
Ingen dosjustering är nödvändig för
flukonazol och atazanavir.
ANTIMYCOBAKTERIELLA MEDEL

14

Rifabutin 150 mg två gånger per
vecka
(atazanavir 300 mg och ritonavir
100 mg QD)
Rifabutin AUC: ↑48% (↑19% ↑84%) **
Rifabutin Cmax: ↑149% (↑103% ↑206%) **
Rifabutin Cmin: ↑40% (↑5% ↑87%) **
25-O-desacetyl-rifabutin AUC: ↑990%
(↑714% ↑1361%) **
25-O-desacetyl-rifabutin Cmax: ↑677%
(↑513% ↑883%) **
25-O-desacetyl-rifabutin Cmin: ↑1045%
(↑715% ↑1510%) **
** I jämförelse med enbart rifabutin
150 mg QD. Total rifabutin och 25-O-
desacetyl-rifabutin AUC: ↑119% (↑78%
↑169%).
I tidigare studier påverkades inte
atazanavirs farmakokinetik av rifabutin.
Vid samtidig administrering med
atazanavir är den rekommenderade
dosen rifabutin 150 mg 3 gånger
per vecka på bestämda dagar
(exempelvis måndag-onsdag-
fredag). Ökad uppföljning av
rifabutin-associerade biverkningar,
inklusive neutropeni och uveit är
berättigat på grund av en förväntad
ökning av exponeringen för
rifabutin. Ytterligare dosreduktion
av rifabutin till 150 mg två gånger i
veckan på bestämda dagar
rekommenderas för patienter där
150 mg 3 gånger per vecka inte
tolereras. Man bör ha i åtanke att
doseringen 150 mg två gånger i
veckan eventuellt inte ger en
optimal exponering för rifabutin
vilket föranleder risk för
rifamycinresistens och
behandlingssvikt. Ingen
dosjustering är nödvändig för
atazanavir.
RifampicinRifampicin är en stark CYP3A4-
inducerare och har visats orsaka en
minskning av AUC för atazanavir med
72% vilket kan leda till virologisk svikt
och resistensutveckling. Vid försök att
kompensera den minskade exponeringen,
genom att öka dosen av atazanavir eller
andra proteashämmare med ritonavir, har
en hög frekvens av leverpåverkan
observerats.
Kombinationen rifampicin och
atazanavir är kontraindicerad (se
avsnitt Kontraindikationer).
ANTIPSYKOTIKA
QuetiapinPå grund av CYP3A4 hämning av
atazanavir förväntas
quetiapinkoncentrationer öka.
Samtidig administrering av
quetiapin med atazanavir är
kontraindicerat då atazanavir kan
öka quetiapinrelaterad toxicitet.
Ökade plasmakoncentrationer av
quetiapin kan leda till koma (se
avsnitt Kontraindikationer).
Lurasidonatazanavir förväntas öka plasmanivåerna
av lurasidon på grund av CYP3A4-
hämning.
Samtidig administrering av
lurasidon med atazanavir är
kontraindicerat då det kan öka
lurasidonrelaterad toxicitet
(se avsnitt Kontraindikationer).
SYRAREDUCERANDE MEDEL
H2-Receptorantagonister
Utan Tenofovirdisoproxil
Hos hiv-infekterade patienter som behandlas med atazanavir/ritonavir i den
rekommenderade dosen på 300/100 mg QD
För patienter som inte behandlas
med tenofovirdisoproxil, om
atazanavir 300 mg med ritonavir
100 mg administreras i kombination
med H2-receptorantagonister, bör
dosen av H2-receptorantagonister
inte överskrida en dos jämförbar
med famotidin 20 mg BID. Om en
högre dos av H2-receptorantagonist
krävs (t.ex. famotidin 40 mg BID
Famotidin 20 mg BIDAtazanavir AUC: ↓18% (↓25% ↑1%)
Atazanavir Cmax: ↓20% (↓32% ↓7%)
Atazanavir Cmin: ↔1% (↓16% ↑18%)
Famotidin 40 mg BIDAtazanavir AUC: ↓23% (↓32% ↓14%)
Atazanavir Cmax: ↓23% (↓33% ↓12%)
Atazanavir Cmin: ↓20% (↓31% ↓8%)
Hos friska frivilliga som behandlas med atazanavir/ritonavir i en ökad dos på
400/100 mg QD

15

Famotidin 40 mg BIDAtazanavir AUC: ↔3% (↓14% ↑22%)
Atazanavir Cmax: ↔2% (↓13% ↑8%)
Atazanavir Cmin: ↓14% (↓32% ↑8%)
eller motsvarande), kan en ökning
av en dos från 300/100 mg till
400/100 mg av atazanavir/ ritonavir
övervägas.
Med Tenofovirdisoproxilfumarat 300 mg QD (motsvarande 245 mg tenofovirdisoproxil)
Hos hiv-infekterade patienter som behandlas med atazanavir/ritonavir i den
rekommenderade dosen på 300/100 mg QD
För patienter som behandlas med
tenofovirdisoproxil, om
atazanavir/ ritonavir administreras
samtidigt som både
tenofovirdisoproxil och en H2-
receptorantagonist, rekommenderas
ökning av dosen av atazanavir till
400 mg med 100 mg ritonavir.
Dosering motsvarande famotidin
40 mg BID bör inte överskridas.
Famotidin 20 mg BIDAtazanavir AUC: ↓21% (↓34% ↓4%) *
Atazanavir Cmax: ↓21% (↓36% ↓4%) *
Atazanavir Cmin: ↓19% (↓37% ↑5%) *
Famotidin 40 mg BIDAtazanavir AUC: ↓24% (↓36% ↓11%) *
Atazanavir Cmax: ↓23% (↓36% ↓8%) *
Atazanavir Cmin: ↓25% (↓47% ↑7%) *
Hos hiv-infekterade patienter som behandlas med atazanavir/ritonavir i den
förhöjda dosen på 400/100 mg QD
Famotidin 20 mg BIDAtazanavir AUC: ↑18% (↑6,5% ↑30%)*
Atazanavir Cmax: ↑18% (↑6,7% ↑31%)*
Atazanavir Cmin: ↑24 % (↑10% ↑39%)*
Famotidin 40 mg BIDAtazanavir AUC: ↔ 2,3% (↓13% ↑10%)*
Atazanavir Cmax: ↔ 5% (↓17% ↑8,4%)*
Atazanavir Cmin: ↔ 1,3% (↓10% ↑15%)*
* I jämförelse med atazanavir 300 mg QD
med ritonavir 100 mg QD och
tenofovirdisoproxilfumarat 300 mg, allt
givet som en engångsdos med föda. I
jämförelse med atazanavir 300 mg med
ritonavir 100 mg utan tenofovirdisoproxil
förväntas koncentrationerna av atazanavir
att minska ytterligare med 20%.
Interaktionsmekanismen är minskad
löslighet av atazanavir eftersom
magsäckens pH ökar med H2-blockerare.
Protonpumpshämmare
Omeprazol 40 mg QD
(atazanavir 400 mg QD med
ritonavir 100 mg QD)
Atazanavir (förmiddag): 2 h efter
omeprazol
Atazanavir AUC: ↓61% (↓65% ↓55%)
Atazanavir Cmax: ↓66% (↓62% ↓49%)
Atazanavir Cmin: ↓65% (↓71% ↓59%)
Samtidig administrering atazanavir
med ritonavir och
protonpumphämmare
rekommenderas inte. Om
kombinationen bedöms oundviklig,
rekommenderas noggrann

16

Omeprazol 20 mg QD
(atazanavir 400 mg QD med
ritonavir 100 mg QD)
Atazanavir (förmiddag): 1 h efter
omeprazol
Atazanavir AUC: ↓30% (↓43% ↓14%) *
Atazanavir Cmax: ↓31% (↓42% ↓17%) *
Atazanavir Cmin: ↓31% (↓46% ↓12%) *
* Vid jämförelse med atazanavir 300 mg
QD med ritonavir 100 mg QD.
Sänkningen av AUC, Cmax, och Cmin
minskade inte när en ökad dos av
atazanavir/ritonavir (400/100 mg en gång
dagligen) tillfälligt gavs skilt från
omeprazol med 12 timmars intervall. Även
om det inte studerats, är liknande resultat
att förvänta med andra
protonpumpshämmare. Denna sänkning av
atazanavirexponering kan ha en negativ
påverkan på atazanavirs effekt.
Interaktionsmekanismen är minskad
löslighet av atazanavir eftersom
magsäckens pH ökar med
protonpumpshämmare.
övervakning i kombination med en
ökad dos av atazanavir till 400 mg
med 100 mg ritonavir; doser av
protonpumpshämmare jämförbara
med 20 mg omeprazol ska inte
överskridas (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Antacida
Antacida och läkemedel som
innehåller buffert
Minskad plasmakoncentration av
atazanavir kan bli följden av ökat pH i
magsäcken om antacida, inklusive
buffrade läkemedel, administreras
tillsammans med atazanavir.
Atazanavir bör administreras
2 timmar före eller 1 timme efter
buffrade läkemedel.
ALFA 1-ADRENORECEPTORANTAGONIST
AlfuzosinPotentiell risk för förhöjda koncentrationer
av alfuzosin som kan resultera i
hypotension. Interaktionsmekanismen är
CYP3A4-hämning av atazanavir och/eller
ritonavir.
Samtidig administrering av
alfuzosin med atazanavir är
kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).
ANTIKOAGULANTIA
Direktverkande orala antikoagulantia (DOAK)
Apixaban
Rivaroxaban
Potentiell risk för förhöjda koncentrationer
av apixaban och rivaroxaban som kan
resultera i en ökad blödningsrisk.
Interaktionsmekanismen är CYP3A4/P-gp-
hämning av atazanavir/ritonavir.
Ritonavir är en stark hämmare av både
CYP3A4 och P-gp.
Atazanavir är en hämmare av CYP3A4.
Atazanavirs potentiella hämning av P-gp
är inte känd och kan inte uteslutas.
Samtidig administrering av
apixaban eller rivaroxaban och
atazanavir med ritonavir
rekommenderas inte
DabigatranPotentiell risk för förhöjda koncentrationer
av dabigatran som kan resultera i en ökad
blödningsrisk. Interaktionsmekanismen är
P-gp-hämning.
Ritonavir är en stark hämmare av P-gp.
Atazanavirs potentiella hämning av P-gp
är inte känd och kan inte uteslutas.
Samtidig administrering av
dabigatran och atazanavir med
ritonavir rekommenderas inte.

17

EdoxabanPotentiell risk för förhöjda koncentrationer
av edoxaban som kan resultera i en ökad
blödningsrisk. Interaktionsmekanismen är
P-gp-hämning av atazanavir/ritonavir.
Ritonavir är en stark hämmare av P-gp.
Atazanavirs potentiella hämning av P-gp
är inte känd och kan inte uteslutas.
Försiktighet bör vidtas då edoxaban
används tillsammans med
atazanavir.
Se avsnitt Dosering och Interaktioner i edoxabans
SmPC för lämpliga
doseringsanvisningar vid samtidig
administrering av P-gp-hämmare.
Vitamin K-antagonister
WarfarinSamtidig administrering med atazanavir
kan tänkas öka eller minska
koncentrationerna av warfarin.
Det rekommenderas att
International Normalised Ratio
(INR) övervakas noggrant under
behandling med atazanavir, särskilt
vid behandlingens början.
ANTIEPILEPTIKA
KarbamazepinAtazanavir kan öka plasmanivåerna av
karbamazepin på grund av CYP3A4-
hämning.
På grund av karbamazepin inducerande
effekt, kan en minskning av atazanavir
exponering inte uteslutas.
Karbamazepin i kombination med
atazanavir (med eller utan ritonavir)
är kontraindicerad på grund av
risken för förlust av virologiskt svar
och utveckling av resistens (se
avsnitt Kontraindikationer).
Noggrann övervakning av
patientens virologiska svar bör
iakttas.
Fenytoin, fenobarbitalRitonavir kan minska plasmanivåerna av
fenytoin och/eller fenobarbital på grund av
CYP2C9- och CYP2C19- induktion.
På grund av fenytoin/fenobarbital
inducerande effekt, kan en minskning av
atazanavir exponering inte uteslutas
Fenobarbital och fenytoin i
kombination med atazanavir (med
eller utan ritonavir) är
kontraindicerad på grund av risken
för förlust av virologiskt svar och
utveckling av resistens (se avsnitt
Kontraindikationer).
Noggrann övervakning av
patientens virologiska svar bör
iakttas.
LamotriginSamtidig administrering av lamotrigin och
atazanavir/ritonavir kan minska
plasmakoncentrationer av lamotrigin på
grund av UGT1A4-induktion.
Lamotrigin bör användas med
försiktighet i kombination med
atazanavir/ritonavir.
Om nödvändigt, övervaka
lamotriginkoncentrationerna och
justera dosen därefter.
ANTINEOPLASTIKUM OCH IMMUNSUPPRESSIVA MEDEL
Antineoplastikum

18

ApalutamidInteraktionsmekanismen är CYP3A4-
induktion av apalutamid och CYP3A4-
hämning av atazanavir/ritonavir.
Samtidig administrering med
atazanavir (med eller utan ritonavir)
är kontraindicerat på grund av
risken för minskad atazanavir- och
ritonavirplasmakoncentration med
efterföljande förlust av virologiskt
svar och möjlig resistens mot
klassen proteashämmare (se avsnitt
Kontraindikationer). Dessutom kan
serumkoncentrationen av
apalutamid öka vid samtidig
administrering med
atazanavir/ritonavir och leda till
risk för allvarliga biverkningar
såsom krampanfall.
EnkorafenibInteraktionsmekanismen är CYP3A4-
hämning av atazanavir och/eller ritonavir.
Samtidig administrering av
enkorafenib och atazanavir (med
eller utan ritonavir) är
kontraindicerat på grund av den
potentiella risken för förlust av
virologiskt svar, utveckling av
resistens, risken för ökad
enkorafenibplasmakoncentration
och efterföljande risk för allvarliga
biverkningar, som förlängning av
QT-intervallet (se avsnitt Kontraindikationer).
IvosidenibInteraktionsmekanismen är CYP3A4-
hämning av atazanavir och/eller ritonavir.
Samtidig administrering av
ivosidenib och atazanavir (med
eller utan ritonavir) är
kontraindicerad på grund av risken
för förlust av virologiskt svar,
utveckling av resistens, ökad
ivosidenibplasmakoncentration och
efterföljande risk för allvarliga
biverkningar, som förlängning av
QT-intervallet (se avsnitt Kontraindikationer).
IrinotekanAtazanavir hämmar UGT och kan störa
metabolismen av irinotekan, vilket kan
resultera i ökad irinotekantoxicitet.
Om atazanavir administreras
samtidigt med irinotekan bör
patienterna noggrant övervakas för
biverkningar relaterade till
irinotekan.
Immunsuppressiva medel
Cyklosporin
Takrolimus
Sirolimus
Koncentrationer av dessa
immunsuppressiva läkemedel kan ökas vid
samtidig administrering med atazanavir på
grund av CYP3A4 hämning.
Mer frekvent bestämning av
läkemedels-koncentrationer av
dessa läkemedel rekommenderas
tills plasmanivåerna har
stabiliserats.
HJÄRT-OCH KÄRLMEDEL
Anti-arytmiska medel
Amiodaron,
systemisk lidokain,
kinidin
Koncentrationerna av dessa anti-arytmiska
medel kan öka när de administreras
samtidigt med atazanavir.
Interaktionsmekanismen hos amiodaron
eller systemisk lidokain/atazanavir är
CYP3A hämning. Kinidin har ett smalt
terapeutiskt fönster och är kontraindicerat
på grund av potentiell CYP3A hämning av
atazanavir.
Försiktighet bör iakttas och
terapeutisk bestämning av
koncentrationen rekommenderas
vid tillgänglighet. Samtidig
användning av kinidin är
kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).
Kalciumkanalblockerare

19

BepridilAtazanavir bör inte användas i
kombination med läkemedel som är
CYP3A4 substrat och har ett smalt
terapeutiskt index.
Samtidig administrering med
bepridil är kontraindicerat (se
avsnitt Kontraindikationer).
Diltiazem 180 mg QD
(atazanavir 400 mg QD)
Diltiazem AUC: ↑125% (↑109% ↑141%)
Diltiazem Cmax: ↑98% (↑78% ↑119%)
Diltiazem Cmin: ↑142% (↑114% ↑173%)
Desacetyl-diltiazem AUC: ↑165% (↑145%
↑187%)
Desacetyl-diltiazem Cmax: ↑172% (↑144%
↑203%)
Desacetyl-diltiazem Cmin: ↑121% (↑102%
↑142%)
Ingen signifikant effekt på
atazanavirkoncentrationen observerades.
En ökning av det maximala PR-intervallet
sågs jämfört med enbart atazanavir.
Samtidig administrering av diltiazem och
atazanavir/ritonavir har inte studerats.
Interaktionsmekanismen mellan
diltiazem/atazanavir är CYP3A4 hämning.
En initial dosminskning av
diltiazem med 50%
rekommenderas, med efterföljande
titrering vid behov och EKG-
övervakning.
VerapamilVerapamils serumkoncentration kan ökas
av atazanavir på grund av CYP3A4
hämning.
Försiktighet bör iakttas när
verapamil kombineras med
atazanavir.
KORTIKOSTEROIDER
Dexametason och andra
kortikosteroider (alla
administreringsvägar)
Samtidig administrering med dexametason
eller andra kortikosteroider som inducerar
CYP3A kan resultera i förlust av
behandlingseffekt av atazanavir och
utveckling av resistens mot atazanavir
och/eller ritonavir. Alternativa
kortikosteroider ska övervägas.
Interaktionsmekanismen är CYP3A4-
induktion av dexametason och CYP3A4-
hämning av atazanavir och/eller
ritonavir.
Samtidig administrering med
kortikosteroider (alla
administreringsvägar) som
metaboliseras av CYP3A, särskilt
för långvarig användning, kan öka
risken för utveckling av systemiska
kortikosteroideffekter, inklusive
Cushings syndrom och
binjurebarksuppression. Den
potentiella behandlingsnyttan
kontra risken för systemiska
kortikosteroideffekter ska
övervägas.
Vid samtidig administrering av
kutant administrerade
kortikosteroider som är känsliga för
CYP3A-hämning, se
produktresumén till
kortikosteroiden angående tillstånd
eller användningsområden som
ökar dess systemiska absorption.

20

Flutikasonpropionat intranasalt
50 µg 4 gånger dagligen under
7 dagar
(ritonavir 100 mg kapslar BID)
och
inhalerade/nasala
kortikosteroider
Plasmanivåerna för flutikason-propionat
ökade signifikant, medan nivåerna på det
egna kortisolet sänktes med ungefär 86%
(90% konfidens intervall 82 − 89%).
Större effekter kan förväntas då flutikason-
propionat inhaleras. Systemeffekter av
kortikosteroider, inklusive Cushing's
syndrom och binjurebarksuppression har
rapporterats hos patienter som fått
ritonavir samtidigt med inhalerat eller
intranasalt administrerat flutikason-
propionat; detta kan också inträffa med
andra kortikosteroider som metaboliseras
via cytokrom P450 3A t.ex. budesonid.
Hur plasmanivån av ritonavir påverkas av
en hög systemisk flutikasonexponering är
ännu inte känt. Interaktionsmekanismen är
CYP3A4 hämning.
Samtidig användning av atazanavir (med
eller utan ritonavir) och andra
inhalerade/nasala kortikosteroider
förväntas ge samma effekter.
Samtidig administrering av
atazanavir/ritonavir och dessa
glukokortikoider som metaboliseras
via CYP3A4 rekommenderas inte
såvida inte nyttan överväger
riskerna för systemeffekter av
kortikosteroiderna (se avsnitt Varningar och försiktighet).
En dosreducering av
glukokortikoiden skall övervägas
med noggrann övervakning av
lokal- och systemeffekter eller byte
till en glukokortikoid, vilken inte är
ett substrat för CYP3A4 (t.ex.
beklometason). Dessutom, om
utsättning av glukokortikoider skall
ske, kan det behöva ske successivt
under en längre period.
Samtidig användning av
inhalerade/nasala kortikosteroider
och atazanavir (med eller utan
ritonavir) kan öka
plasmakoncentrationen av
inhalerade/nasala kortikosteroider.
Använd med försiktighet. Överväg
alternativ till inhalerade/nasala
kortikosteroider, särskilt om
användningen ska bli långvarig.
EREKTIL DYSFUNKTION
PDE-hämmare
Sildenafil, tadalafil, vardenafilSildenafil, tadalafil och vardenafil
metaboliseras av CYP3A4. Samtidig
administrering med atazanavir kan
resultera i ökade koncentrationer av PDE5-
hämmaren och en ökning av PDE5-
associerade biverkningar, inklusive
hypotension, synförändringar och
priapism. Interaktionsmekanismen är
CYP3A4-hämning.
Patienter bör varnas för dessa
möjliga biverkningar vid
användning av PDE5-hämmare för
erektil dysfunktion med atazanavir
(se avsnitt Varningar och försiktighet).
Se även PULMONELL
ARTERIELL HYPERTENSION i
denna tabell för ytterligare
information om samtidig
administrering av atazanavir med
sildenafil.
RECEPTORANTAGONISTER TILL GONADOTROPINFRISÄTTANDE HORMON (GnRH)
ElagolixInteraktionsmekanismen är en förväntad
ökning av elagolixexponeringen vid
CYP3A4-hämning av atazanavir och/eller
ritonavir.
Samtidig administrering av 200 mg
elagolix två gånger dagligen och
atazanavir (med eller utan ritonavir)
längre än en månad rekommenderas
inte på grund av den potentiella
risken för biverkningar som
benförlust och förhöjda
levertransaminaser. Begränsa
samtidig administrering av 150 mg
elagolix en gång dagligen och
atazanavir (med eller utan ritonavir)
till 6 månader.
KINASHÄMMARE

21

FostamatinibInteraktionsmekanismen är CYP3A4-
hämning av atazanavir och/eller ritonavir.
Samtidig administrering av
fostamatinib och atazanavir (med
eller utan ritonavir) kan öka
plasmakoncentrationen av R406,
fostamatinibs aktiva metabolit.
Monitorera avseende toxicitet av
R406-exponering som resulterar i
dosrelaterade biverkningar som
levertoxicitet och neutropeni. En
sänkning av fostamatinibdosen kan
vara nödvändig.
ÖRTPREPARAT
Johannesört (Hypericum
perforatum)
Samtidig administrering av johannesört
med atazanavir kan förväntas resultera i en
signifikant minskning av plasmanivåerna
för atazanavir. Denna effekt kan bero på
induktion av CYP3A4. Det föreligger risk
för förlust av behandlingseffekt och
utveckling av resistens (se avsnitt Kontraindikationer).
Samtidig administrering av
atazanavir med produkter som
innehåller johannesört är
kontraindicerat.
HORMONELLA PREVENTIVMEDEL
Etinylestradiol 25 μg +
norgestimat
(atazanavir 300 mg QD med
ritonavir 100 mg QD)
Etinylestradiol AUC: ↓19% (↓25% ↓13%)
Etinylestradiol Cmax: ↓16% (↓26% ↓5%)
Etinylestradiol Cmin: ↓37% (↓45% ↓29%)
Norgestimat AUC: ↑85% (↑67% ↑105%)
Norgestimat Cmax: ↑68% (↑51% ↑88%)
Norgestimat Cmin: ↑102% (↑77% ↑131%)
Medan koncentrationen av etinylestradiol
ökade med samtidig administrering av
enbart atazanavir, på grund av att både
UGT och CYP3A4 hämmas av atazanavir,
blir nettoeffekten av atazanavir/ritonavir
en minskning av
etinylestradiolkoncentrationen på grund av
den inducerande effekten av ritonavir.
Ökningen av progestin-exponeringen kan
leda till relaterade biverkningar (t.ex.
insulinresistens, dyslipidemi, akne och
spotting), vilket eventuellt kan påverka
följsamheten till behandlingen.
Om perorala preventivmedel
administreras samtidigt med
atazanavir/ritonavir,
rekommenderas att preventivmedlet
innehåller minst 30 μg av
etinylestradiol och att patienten blir
uppmanad att iaktta strikt
följsamhet med detta
preventivmedels dosering. Samtidig
administrering av
atazanavir/ritonavir med andra
hormonella preventivmedel eller
preventivmedel innehållande
progestogener förutom norgestimat
har inte studerats och bör därför
undvikas. En alternativ säker
preventivmetod rekommenderas.
Etinylestradiol 35 μg +
noretisteron
(atazanavir 400 mg QD)
Etinylestradiol AUC: ↑48% (↑31% ↑68%)
Etinylestradiol Cmax: ↑15% (↓1% ↑32%)
Etinylestradiol Cmin: ↑91% (↑57% ↑133%
Noretisteron AUC: ↑110% (↑68% ↑162%)
Noretisteron Cmax: ↑67% (↑42% ↑196%
Noretisteron Cmin: ↑262% (↑157% ↑409%)
Ökningen av progestin-exponeringen kan
leda till relaterade biverkningar (t.ex.
insulinresistens, dyslipidemi, akne och
spotting), vilket eventuellt kan påverka
följsamheten till behandlingen.
LIPIDMODIFIERANDE MEDEL
HMG-CoA reduktashämmare

22

Simvastatin
Lovastatin
Simvastatin och lovastatin är synnerligen
beroende av CYP3A4 för sin metabolism
och samtidig administrering med
atazanavir kan resultera i ökade
koncentrationer.
Samtidig administrering av
simvastatin eller lovastatin med
atazanavir är kontraindicerad på
grund av en ökad risk för myopati
inklusive rabdomyolys
(se avsnitt Kontraindikationer).
AtorvastatinRisken för myopati inklusive rabdomyolys
kan också öka med atorvastatin som också
metaboliseras av CYP3A4.
Samtidig administrering av
atorvastatin och atazanavir
rekommenderas inte. Om
användning av atorvastatin bedöms
absolut nödvändig ska lägsta
möjliga dos av atorvastatin
användas under noggrann
säkerhetsövervakning
(se avsnitt Varningar och försiktighet).
Pravastatin
Fluvastatin
Även om inte studerat så föreligger en
potentiell risk för ökad exponering av
pravastatin eller fluvastatin vid samtidig
administrering med proteashämmare.
Pravastatin metaboliseras inte av
CYP3A4. Fluvastatin metaboliseras delvis
av CYP2C9.
Försiktighet bör iakttas.
Andra lipidmodifierande medel
LomitapidLomitapid är synnerligen beroende av
CYP3A4 för sin metabolism och samtidig
administrering av atazanavir med ritonavir
kan resultera i ökade koncentrationer.
Samtidig administrering av
lomitapid och atazanavir med
ritonavir är kontraindicerad på
grund av en potentiell risk för
markant ökade transaminasnivåer
och hepatotoxicitet (se avsnitt Kontraindikationer).
INHALERADE BETA-AGONISTER
SalmeterolSamtidig administrering med atazanavir
kan resultera i förhöjda koncentrationer av
salmeterol och en ökning av salmeterol-
associerade biverkningar.
Interaktionsmekanismen är CYP3A4-
hämning av atazanavir och/eller ritonavir.
Samtidig administrering av
salmeterol med atazanavir
rekommenderas inte (se
avsnitt Varningar och försiktighet).
OPIOIDER
Buprenorfin, QD, stabil
underhållsdos
(atazanavir 300 mg QD med
ritonavir 100 mg QD)
Buprenorfin AUC: ↑67%
Buprenorfin Cmax: ↑37%
Buprenorfin Cmin: ↑69%
Norbuprenorfin AUC: ↑105%
Norbuprenorfin Cmax: ↑61%
Norbuprenorfin Cmin: ↑101%
Interaktionsmekanismen är CYP3A4 och
UGT1A1 hämning.
Atazanavirkoncentrationen (när det ges
tillsammans med ritonavir) blev inte
signifikant påverkad.
Samtidig administrering med
atazanavir tillsammans med
ritonavir kräver klinisk övervakning
av sedation och kognitiva effekter.
En dosreduktion av buprenorfin kan
övervägas.
Metadon, stabil underhållsdos
(atazanavir 400 mg QD)
Ingen signifikant effekt på
metadonkoncentrationen observerades.
Med tanke på att låg dos av ritonavir
(100 mg två gånger dagligen) inte har haft
någon signifikant effekt på
metadonkoncentrationen förväntas ingen
interaktion om metadon administreras
samtidigt med atazanavir.
Ingen dosjustering är nödvändig om
metadon administreras samtidigt
med atazanavir.
PULMONELL ARTERIELL HYPERTENSION

23

PDE5-hämmare
SildenafilSamtidig administrering med atazanavir
kan resultera i förhöjda koncentrationer av
PDE5-hämmaren och en ökning av
biverkningar associerade med PDE5-
hämmare.
Interaktionsmekanismen är CYP3A4-
hämning av atazanavir och/eller ritonavir.
En säker och effektiv dos för
sildenafil i kombination med
atazanavir har inte fastställts vid
behandling av pulmonell arteriell
hyptertension. Sildenafil är
kontraindicerat för behandling av
pulmonell arteriell hypertension
(se avsnitt Kontraindikationer).
LUGNANDE MEDEL
Bensodiazepiner
Midazolam
Triazolam
Midazolam och triazolam metaboliseras
huvudsakligen via CYP3A4. Samtidig
administrering med atazanavir kan orsaka
en stor koncentrationsökning av dessa
bensodiazepiner. Ingen interaktionsstudie
has genomförts av samtidig administrering
av atazanavir med bensodiazepiner.
Baserat på data från andra CYP3A4-
hämmare förväntas plasmakoncentrationen
av midazolam bli signifikant högre när
midazolam administreras oralt. Data från
samtidig användning av andra
proteashämmare tyder på en möjlig 3-4
faldig ökning av midazolams
plasmanivåer.
Samtidig administrering av
atazanavir med triazolam eller
midazolam som ges oralt är
kontraindicerad (se avsnitt Kontraindikationer),
medan försiktighet bör iakttas vid
samtidig administrering av
atazanavir och midazolam givet
parenteralt. Om atazanavir
administreras samtidigt med
parenteralt midazolam bör det ske
på en intensivvårdsavdelning (IVA)
eller en liknande miljö som
garanterar noggrann klinisk
övervakning och lämplig medicinsk
behandling vid eventuell
andningsdepression och/ eller
förlängd sedering. Dosjustering för
midazolam bör övervägas, speciellt
om mer än en engångsdos av
midazolam ges.

Om ritonavir sätts ut från den rekommenderade atazanavir boostrade behandlingsregimen (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Samma rekommendationer kring läkemedelsinteraktioner gäller förutom att:

- samtidig administrering rekommenderas inte med tenofovir, protonpumpshämmare och buprenorfin och är kontraindicerad med karbamazepin, fenytoin och fenobarbital.

- samtidig administrering med famotidin rekommenderas inte, men om så krävs, bör atazanavir utan ritonavir administreras antingen 2 timmar efter famotidin eller 12 timmar före. Ingen enskild dos av famotidin bör överstiga 20 mg, och den totala dagliga dosen av famotidin bör inte överstiga 40 mg.

- behovet av att överväga att

- samtidig administrering av apixaban, dabigatran eller rivaroxaban tillsammans med atazanavir utan ritonavir kan påverka koncentration av apixaban, dabigatran eller rivaroxaban

- samtidig administrering av vorikonazol och atazanavir utan ritonavir kan påverka atazanavirkoncentrationen

- samtidig administrering av flutikason och atazanavir utan ritonavir kan öka flutikason- koncentrationerna i förhållande till om flutikason ges ensamt

- om ett oralt p-piller administreras med atazanavir utan ritonavir, rekommenderas det att det orala p-pillret innehåller högst 30 mikrogram av etinylestradiol

- ingen dosjustering av lamotrigin krävs

Pediatrisk population

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Graviditet och amning

24

Graviditet

En måttlig mängd data från gravida kvinnor (mellan 300- 1000 graviditeter) tyder inte på någon missbildningstoxicitet av atazanavir. Djurstudier tyder inte på reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Användning av Atazanavir Krka med ritonavir kan övervägas under graviditet om de potentiella fördelarna uppväger den potentiella risken.

I kliniska studien AI424-182 administrerades atazanavir/ritonavir (300/100 mg eller 400/100 mg) i kombination med zidovudin/lamivudin till 41 gravida kvinnor i andra eller tredje trimestern. Sex av 20 (30%) kvinnor som fick atazanavir /ritonavir 300/100 mg och 13 av 21 (62%) som fick atazanavir/ritonavir 400/100 mg fick hyperbilirubinemi av grad 3- 4. Det observerades inga fall av laktacidos i kliniska studien AI424-182.

Studien utvärderade 40 spädbarn som fick antiretroviral profylaktisk behandling (som inte inkluderade atazanavir) och var negativa för hiv-1 DNA vid förlossningstillfället och/eller under de första 6 månaderna efter förlossningen. Tre av 20 spädbarn (15%) födda av kvinnor som behandlats med atazanavir /ritonavir 300/100 mg och 4 av 20 (20%) födda av kvinnor som behandlats med atazanavir/ritonavir 400/100 mg fick bilirubin av grad 3- 4). Det sågs inga tecken på patologisk gulsot och 6 av 40 spädbarn i denna studie fick ljusterapi i maximalt 4 dagar. Det förekom inga rapporter av kärnikterus hos spädbarn.

För doseringsrekommendation, se avsnitt Dosering och för farmakokinetiska data, se avsnitt Farmakokinetik.

Det är inte känt om atazanavir med ritonavir administrerat till modern under graviditeten kommer att förvärra fysiologisk hyperbilirubinemi och leda till kärnikterus hos nyfödda och spädbarn. Under perioden före förlossningen bör ytterligare övervakning övervägas.

Amning

Atazanavir har påvisats i bröstmjölk. För att undvika överföring av hiv till spädbarnet rekommenderas att kvinnor som lever med hiv inte ammar sina spädbarn.

Fertilitet

I en preklinisk fertilitets- och tidig embryonal utvecklingsstudie i råtta, förändrades brunstcykleln utan någon effekt på parning eller fertilitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Trafik och maskiner

Patienter bör informeras om att yrsel har rapporterats vid behandling med regimer som innehåller atazanavir (se avsnitt Biverkningar).

Överdosering

Erfarenhet av akut överdosering med atazanavir hos människa är begränsad. Enstaka doser på upp till 1200 mg har tagits av friska frivilliga utan symtomatiska obehag. Vid höga doser som leder till hög läkemedelsexponering kan gulsot på grund av indirekt (okonjugerad) hyperbilirubinemi (utan förändrade värden i leverfunktionstest) eller PR-intervallförlängningar observeras (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Behandling av överdos med Atazanavir Krka bör bestå av allmänt understödjande åtgärder, inklusive övervakning av vitala funktioner och elektrokardiogram (EKG) och observationer av patientens kliniska status. Om befogat bör eliminering av oabsorberad atazanavir uppnås med emes eller magpumpning. Administrering av aktivt kol kan också användas för att hjälpa till att avlägsna oabsorberat läkemedel. Det finns ingen specifik antidot mot överdos av Atazanavir Krka. Eftersom atazanavir huvudsakligen metaboliseras av levern och är höggradigt proteinbundet är det inte troligt att dialys hjälper för att få bort signifikanta mängder av detta läkemedel.

Farmakokinetik

Atazanavirs farmakokinetik utvärderades hos friska frivilliga vuxna och hos hiv-infekterade patienter; signifikanta skillnader observerades mellan de två grupperna. Farmakokinetiken för atazanavir uppvisar en icke-linjär disposition.

Absorption: hos hiv-infekterade patienter (n= 33, kombinerade studier), gav upprepade doser av atazanavir 300 mg en gång per dag med ritonavir 100 mg en gång per dag med föda, ett geometriskt genomsnittligt värde (CV%) av atazanavir Cmax på 4466 (42%) ng/ml, tid till Cmax cirka 2,5 timmar. Det geometriskt genomsnittliga värdet (CV%) för atazanavir C min och AUC var 654 (76%) ng/ml respektive 44185 (51%) ng/ml.

Hos hiv-infekterade patienter (n =13), gav upprepad dosering av atazanavir 400 mg (utan ritonavir) en gång dagligen med föda ett geometriskt medelvärde (CV%) för atazanavir Cmax på 2298 (71) ng/ml, med tid till Cmax på cirka 2,0 timmar. Det geometriska medelvärdet (CV%) för atazanavir Cmin och AUC var 120 (109) ng/ml och 14874 (91) ng • h/ml, respektive.

Effekt av föda: samtidig administrering av atazanavir och ritonavir med föda optimerar biotillgängligheten av atazanavir. Samtidig administrering av atazanavir 300 mg och ritonavir 100 mg som engångsdos med en lätt måltid resulterade i en 33% AUC ökning och en 40% ökning av både Cmax och 24-timmars koncentrationen av atazanavir jämfört med fastande tillstånd. Samtidig administrering med en måltid med hög fetthalt påverkade inte atazanavirs AUC jämfört med fastande tillstånd och Cmax var inom 11% av fastevärdena. 24-timmars koncentrationen efter en måltid med hög fetthalt ökade med ungefär 33% på grund av fördröjd absorption; medianen för Tmax ökade från 2,0 till 5,0 timmar. Administreringen av atazanavir med ritonavir med antingen en lätt måltid eller måltid med hög fetthalt minskade variabiliteten hos AUC och Cmax med ungefär 25% jämfört med fastande tillstånd. För att höja biotillgängligheten och minimera variabiliteten skall atazanavir tas med föda.

Distribution: atazanavir var till cirka 86% bundet till humanserumproteiner över ett koncentrationsintervall på 100 till 10000 ng/ml. Atazanavir binds till både alfa-1-syraglykoprotein (AAG) och albumin i liknande omfattning (89% respektive 86% vid 1000 ng/ml). I en studie med upprepad dosering till hiv-infekterade patienter som fick 400 mg atazanavir en gång per dag med en lätt måltid i 12 veckor, kunde atazanavir detekteras i cerebrospinalvätska och semen.

Metabolism: studier på människa och in vitro studier med humanlevermikrosomer har visat att atazanavir huvudsakligen metaboliseras av CYP3A4 isozym till oxygenerade metaboliter. Metaboliterna utsöndras sedan i gallan som antingen fria eller glukuroniderade metaboliter. Andra mindre metabolismvägar består av N-dealkylering och hydrolys. Två atazanavirmetaboliter har karakteriserats i plasma i relativt låga koncentrationer. Ingendera av metaboliterna uppvisade in vitro antiviral aktivitet.

Eliminering: efter en engångsdos på 400 mg av 14C-atazanavir, återfanns 79% respektive 13% av den totala radioaktiviteten i avföring respektive urin. Oförändrat läkemedel bidrog med cirka 20% respektive 7% av den administrerade dosen i avföring respektive urin. Genomsnittlig utsöndring i urin av oförändrat läkemedel var 7% efter 2 veckors dosering med 800 mg en gång per dag. Hos hiv- infekterade vuxna patienter (n= 33, kombinerade studier) var den genomsnittliga halveringstiden inom doseringsintervallet för atazanavir 12 timmar vid steady state efter en dos på 300 mg en gång per dag med ritonavir 100 mg en gång per dag intaget samtidigt med en lätt måltid.

33

Speciella populationer

Nedsatt njurfunktion: hos friska personer var elimination via njurarna av oförändrat atazanavir cirka 7% av den administrerade dosen. Det finns inga farmakokinetiska data tillgängliga för atazanavir med ritonavir hos patienter med njurinsufficiens. Atazanavir (utan ritonavir) har studerats hos vuxna patienter med svårt nedsatt njurfunktion (n=20), inkluderande de patienter som får hemodialys, vid multipla doser om 400 mg en gång dagligen. Trots att denna prövning har vissa begränsningar (t.ex. har koncentrationer av obundet läkemedel inte studerats), visar resultaten att atazanavirs farmakokinetiska parametrar minskade med 30% till 50% hos patienter som får hemodialys i jämförelse med patienter med normal njurfunktion. Mekanismen för denna nedgång är okänd. (Se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Nedsatt leverfunktion: atazanavir metaboliseras och elimineras primärt av levern. Atazanavir (utan ritonavir) har studerats hos vuxna patienter med måttlig till svår nedsatt leverfunktion (14 Child-Pugh klass B och 2 Child-Pugh klass C-patienter) efter en engångsdos på 400 mg. Den genomsnittliga AUC (0-∞) var 42% högre hos patienter med nedsatt leverfunktion än hos friska försökspersoner. Den genomsnittliga halveringstiden för atazanavir hos patienter med nedsatt leverfunktion var 12,1 timmar jämfört med 6,4 timmar hos friska försökspersoner. Effekterna av nedsatt leverfunktion på farmakokinetiken för atazanavir efter en 300 mg dos med ritonavir har inte studerats. Koncentrationerna av atazanavir med eller utan ritonavir väntas öka hos patienter med måttlig eller allvarligt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Dosering, Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Ålder/kön: en studie av farmakokinetiken för atazanavir utfördes på 59 friska män och kvinnor (29 unga, 30 äldre). Det fanns inga kliniskt påtagliga farmakokinetiska skillnader baserat på ålder eller kön.

Ras: en populationsfarmakokinetisk analys från Fas II tydde inte på någon skillnad i farmakokinetiken för atazanavir mellan olika raser.

Graviditet

Farmakokinetiska data från hiv-infekterade gravida kvinnor som får atazanavir kapslar med ritonavir presenteras i Tabell 8.

Tabell 8: steady-state farmakokinetik, atazanavir med ritonavir i hiv-infekterade gravida

Kvinnor efter födointag

atazanavir 300 mg med ritonavir 100 mg
Farmakokinetisk parameter2a trimestern
(n=9)
3e trimestern
(n=20)
efter förlossninga
(n=36)
Cmax ng/ml
Geometriskt medelvärde (CV%)
3729,09
(39)
3291,46
(48)
5649,10
(31)
AUC ng•h/ml
Geometriskt medelvärde (CV%)
34399,1
(37)
34251,5
(43)
60532,7
(33)
Cmin ng/mlb
Geometriskt medelvärde (CV%)
663,78
(36)
668,48
(50)
1420,64
(47)

a Toppvärden för koncentration och AUC för atazanavir var ungefär 26-40% högre i perioden efter förlossning (4- 12 veckor) jämfört med det som observerats historiskt i hiv-infekterade icke-gravida patienter. Dalkoncentrationen i plasma för atazanavir var ungefär 2 gånger högre i perioden efter förlossning jämfört med det som observerats historiskt i hiv-infekterade icke-gravida patienter.

b Cmin är koncentrationen 24 timmar efter doseringstillfället.

Pediatrisk population

Eliminationen i förhållande till kroppsvikt tenderar att vara högre hos yngre barn. Detta medför att högre ”peak to trough”-ratio observeras, men med rekommenderade doser är den observerade geometriska genomsnittliga exponeringen (Cmin, Cmax och AUC) hos pediatriska patienter liknande de som observerats hos vuxna patienter.

34

Förpackningar 0

Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.

Inga förpackningar hittades.