Daybu

Trofinetid ska tas två gånger dagligen, morgon och kväll, i enlighet med patientens vikt enligt tabell 1.

Behandlingens fortsatta nytta bör regelbundet omvärderas.

Inverkan av dosminskning på effekten av trofinetid är osäker. Efter en dosminskning för hantering av biverkningar ska återinsättning av den rekommenderade dosen övervägas, baserat på klinisk bedömning.

Diarré

Patienterna ska rådas att sluta ta laxermedel innan de börjar ta trofinetid. Ett avbrott, en dosminskning eller utsättning av trofinetid ska övervägas om svår diarré uppstår eller uttorkning misstänks (se avsnitt Varningar och försiktighet).

rligare dos tas. I stället ska nästa trofinetid ska övervägas om snitt 4.4).

Viktminskning

Ett avbrott, en dosminskning eller utsättning av trofinetid ska övervägas om signifikant viktminskning inträffar (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Om en dos trofinetid missas ska den tas så snart som möjligt. Om det är dags för nästa dos ska den missade dosen inte tas. I stället ska nästa schemalagda dos tas. Dubbel dos ska aldrig tas för att kompensera för en missad dos.

Äldre

Kliniska studier av trofinetid omfattade inte patienter i åldern 65 år eller äldre för att avgöra om de svarar annorlunda än yngre patienter. Det är känt att detta läkemedel huvudsakligen utsöndras av njurarna. Eftersom det är mer troligt att äldre patienter har nedsatt njurfunktion kan det vara till hjälp att övervaka njurfunktionen.

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering behövs för patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering behövs för patienter med lindrigt nedsatt njurfunktion (uppskattad glomerulär filtrationshastighet (eGFR) 60-89 ml/min/1,73 m²). Rekommenderad dos av trofinetid för patienter med måttligt nedsatt njurfunktion (eGFR 30-59 ml/min/1,73 m²) beskrivs i tabell 2:

Administrering av trofinetid till patienter med svårt nedsatt njurfunktion (eGFR 15-29 ml/min/1,73 m²) rekommenderas inte (se avsnitt Farmakokinetik).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för barn under 5 år har inte fastställts (se avsnitt Farmakodynamik).

Vuxna

Effekt och säkerhet vid insättning av behandling med trofinetid hos patienter över 20 år har ännu inte fastställts. Hos patienter där en tydlig behandlingsnytta har påvisats kan behandlingen fortsätta även hos patienter över 20 år.

Daybu är avsett för oral användning eller administrering via gastrisk sond (G-sond). Läkemedlet kan tas med eller utan mat.

Lämplig volym (ml) oral lösning som motsvarar den ordinerade dosen av Daybu, ska mätas upp med hjälp av en doseringsbägare (30 ml eller 110 ml) som medföljer läkemedlet.

Hela innehållet i doseringsbägaren ska administreras oralt. Efter administreringen ska doseringsbägaren sköljas under rinnande kallt vatten och lufttorka. Förvara den rengjorda doseringsbägaren tillsammans med flaskan tills nästa användning.

Administrering av Daybu oral lösning via gastrisk matningssond

Daybu kan administreras via G-sond. Doser som administreras via gastrojejunal sond (GJ-sond) måste administreras genom G-porten (se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering).

Administrera inte via nasogastrisk sond (NG-sond).

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Daybu är avsett för behandling av neurobeteendemässiga symtom vid Retts syndrom hos vuxna och barn i åldern 5 år och äldre.

Patienterna ska rådas att sluta ta laxermedel innan de börjar ta trofinetid. Patienter som upplever diarré under behandling med trofinetid ska behandlas med antidiarrémedel och övervakas med avseende på vätskestatus och vid behov ska orala vätskor ökas. Ett avbrott, en dosminskning eller utsättning av trofinetid ska övervägas om svår diarré uppstår eller uttorkning misstänks (se avsnitt Dosering).

garna är

Patientens vikt ska övervakas. Ett avbrott, en dosminskning eller utsättning av trofinetid ska övervägas om signifikant viktminskning inträffar (se avsnitt Dosering).

Noggrann övervakning rekommenderas när trofinetid används i kombination med oralt administrerade CYP3A4- och/eller P-gp-känsliga substrat (t.ex. ciklosporin, digoxin) för vilka en liten förändring i substratets plasmakoncentration kan leda till allvarliga biverkningar (se avsnitt Interaktioner).

Detta läkemedel innehåller 30 mg maltitol per ml. Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans.

Detta läkemedel innehåller 4,9 mg propylenglykol per ml.

Detta läkemedel innehåller 1,12 mg natriummetylparahydroxibensoat och 0,25 mg natriumpropylparahydroxibensoat per ml. Dessa hjälpämnen kan ge allergiska reaktioner (eventuellt fördröjda).

Detta läkemedel innehåller allurarött AC. Detta hjälpämne kan orsaka allergiska reaktioner.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

I ACP-2566-003 (studie 1), en 12 veckor lång, randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie, var de vanligaste observerade biverkningarna diarré (80,6 %) och kräkningar (26,9 %) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

I studie 1 och öppna förlängningsstudier på upp till 144 veckor avbröt 43,3 % av patienterna behandlingen på grund av biverkningar. De vanligaste biverkningarna som ledde till utsättning omfattade diarré (25,8 %), kräkningar (6,7 %), krampanfall (2,8 %), viktminskning (2,2 %) och minskad aptit (2,2 %).

I tabell 3 nedan visas biverkningar som identifierats hos trofinetidbehandlade patienter i studie 1 enligt MedDRA-systemets organklass och frekvensgruppering. Frekvenserna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100, < 1/10).

^a Inkluderar partiellt anfall.

^b Inkluderar kväljningar.

Diarré

Diarré förekom hos 80,6 % av patienterna som behandlades med trofinetid i studie 1. Den genomsnittliga debuten för diarré var 7 dagar med en genomsnittlig varaktighet på 51 dagar. Svårighetsgraden av diarré var lindrig i 52 % av fallen, måttlig i 45,3 % av fallen och svår i 2,7 % av fallen. I studie 1 och i öppna förlängningsstudier fick 53,3 % av patienterna antingen ihållande diarré eller återfall av diarré efter att den upphört, trots behandlingsavbrott, dosminskningar eller samtidig antidiarrébehandling.

Kräkningar

Kräkningar förekom hos 26,9 % av patienterna som behandlades med trofinetid i studie 1. Den genomsnittliga debuten för kräkningar var 20 dagar med en genomsnittlig varaktighet på 26 dagar. Svårighetsgraden av kräkningar var lindrig i 72 % av fallen, måttlig i 24 % av fallen och svår i 4 % av fallen. I studie 1 och öppna förlängningsstudier fick 36,4 % av patienterna återfall av kräkningar efter att de upphört.

Viktminskning I studie 1 upplevde 12,9 % av patienterna som behandlades med trofinetid en viktminskning på mer än 7 % från baslinjen, jämfört med 4,7 % av patienterna som fick placebo.

Krampanfall I studie 1 rapporterades krampanfall hos 8,6 % av patienterna som behandlades med trofinetid, medan krampanfall eller partiella krampanfall rapporterades hos 6,4 % av patienterna som behandlades med placebo. Anfallens svårighetsgrad var lindrig hos 37,5 % av patienterna som behandlades med trofinetid och måttlig hos 62,5 % av patienterna som behandlades med trofinetid.

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga läkemedel med verkan på nervsystemet, ATC-kod: N07XX24

Trofinetid är en syntetisk analog till N-terminal tripeptid av insulinliknande tillväxtfaktor 1. Den exakta molekylära mekanismen för trofinetidaktivitet för behandling av neurobeteendemässiga symtom vid Retts syndrom är inte känd.

Effekten av trofinetid för behandling av neurobeteendemässiga symtom vid Retts syndrom utvärderades i studien ACP-2566-003 (studie 1), en 12 veckor lång randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie på kvinnliga patienter (N = 187) med Retts syndrom i åldern 5 till 20 år. Den totala medelåldern var 10,9 år (intervall 5 till 20 år). Ungefär hälften av patienterna (58,2 %) var i ålderskategorin 5 till < 12 år, 24,5 % var i kategorin 12 till < 17 år och 17,4 % i kategorin ≥ 17 år. Den genomsnittliga kroppsvikten var 29,7 kg (intervall 13 till 78 kg).

Patienterna randomiserades till att få trofinetid (N = 93) eller överensstämmande placebo (N = 94) i 12 veckor. Trofinetiddosen baserades på patientens vikt för att uppnå liknande exponering hos alla patienter (avsnitt Dosering).

De samprimära effektmåtten var en förändring från baslinjen efter 12 veckors behandling med avseende på den totala poängen från frågeformulär om beteende vid Retts syndrom (Rett Syndrome Behaviour Questionnaire, RSBQ) och poäng för kliniskt helhetsintryck – förbättring (Clinical Global Impression-Improvement, CGI-I). RSBQ är en bedömningsskala med 45 frågor som fylls i av vårdaren/vårdnadshavaren och som bedömer en rad symtom på Retts syndrom (andning, handrörelser eller stereotypa beteenden, repetitiva beteenden, nattliga beteenden, vokaliseringar, ansiktsuttryck, ögonkontakt och sinnesstämning). Varje punkt poängsätts som 0 (inte sant), 1 (något eller ibland sant) eller 2 (mycket sant eller ofta sant), med en högsta möjliga poäng på 90 poäng. Lägre poäng återspeglar en mindre svårighetsgrad av tecken och symtom på Retts syndrom. Punkterna i RSBQ- totalpoängen är grupperade i 8 delskalor för allmän sinnesstämning, andningsproblem, handbeteende, repetitiva ansiktsrörelser, gungande kroppsrörelser (body rocking)/uttryckslöst ansikte, nattliga beteenden, rädsla/ångest, gång/stående och sju ogrupperade frågor. CGI-I poängsätts av läkare (med hjälp av förankringspunkter som är specifika för Retts syndrom) för att bedöma om en patients tillstånd har förbättrats eller försämrats på en 7-gradig skala (1 = väldigt mycket förbättrat till 7 = väldigt mycket försämrat) där en minskning av poängen anger förbättring.

Det viktigaste sekundära resultatmåttet var förändring från baslinjen till vecka 12 i skalan för kommunikation och symboliskt beteende, checklista för utvecklingsprofil spädbarn/småbarn – social sammansatt poäng (Communication and Symbolic Behaviour Scales Development Profile Infant- Toddler Checklist – Social Composite Score, [CSBS-DP-IT Social]). Checklistan CSBS-DP-IT utvärderar kommunikation och prelingvistiska färdigheter hos små barn och hos äldre barn med utvecklingsförsening. CSBS-DP-IT Social har 13 punkter med en möjlig poäng mellan 0 och 26. De sammansatta sociala poängen utvärderar ett antal icke-verbala kommunikationsmodaliteter som vanligen används av patienter med Retts syndrom och en ökning av poängen anger förbättring.

Behandling med trofinetid visade en statistiskt signifikant förbättring jämfört med placebo med avseende på de samprimära resultatmåtten för effekt, förändringen från baslinjen i totala RSBQ-poäng och CGI-I-poängen vid vecka 12 (tabell 4 och figur 1). En statistiskt signifikant skillnad jämfört med placebo observerades med avseende på sociala sammansatta poäng enligt CSBS-DP-IT vid vecka 12.

KI = konfidensintervall; LS-medelvärde = minsta kvadratmedelvärde (Least Squares Mean); SE = standardfel (Standard Error).

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för trofinetid för patienter med Retts syndrom i åldern under 2 år (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering). Det finns begränsade data för patienter i åldern 2 till 4 år.

Oral lösning.

Rosa till röd oral lösning, pH 4.

Trofinetid är en svag hämmare av CYP3A4 och P-gp. Därför kan plasmakoncentrationer av CYP3A4- och/eller P-gp-substrat öka om de ges samtidigt med trofinetid. En klinisk interaktionsstudie med friska försökspersoner avseende effekten av trofinetid på farmakokinetiken för loperamid, ett substrat för både CYP3A4 och P-gp, visade att samtidig administrering ledde till en ökning av loperamid C_max med 1,95 gånger och AUC med 1,73 gånger.

Noggrann övervakning rekommenderas när trofinetid används i kombination med oralt administrerade CYP3A4- och/eller P-gp-känsliga substrat (t.ex. ciklosporin, digoxin), för vilka en liten förändring i substratets plasmakoncentration kan leda till allvarliga biverkningar.

Baserat på in vitro-data kan det inte uteslutas att trofinetid har potential att hämma MATE1 och MATE2-K, vilket kan öka plasmakoncentrationen av MATE1 och MATE2-K-substrat (t.ex. metformin).

Fertila kvinnor ska rådas att använda effektiva preventivmedel under behandling.

Det finns inga data från användningen av trofinetid hos gravida kvinnor. Data från djurstudier är otillräckliga vad gäller reproduktionstoxikologiska effekter (se 5.3). Trofinetid rekommenderas inte under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder preventivmedel.

Det är okänt om trofinetid utsöndras i bröstmjölk. Informationen är otillräcklig avseende utsöndring av trofinetid i mjölk från djur (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas.

Det finns inga humandata om effekten av trofinetid på fertilitet. Djurstudier är ofullständiga vad gäller fertilitetsrisker (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Trofinetid har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

I kliniska studier var den högsta rapporterade överdoseringen dubbelt så stor som den rekommenderade dosen. En patient i studie 1 i viktintervallet 35 kg till 50 kg fick dubbel kvällsdos och rapporterade kräkningar i samband med denna överdosering.

Om en överdosering inträffar eller misstänks ska patienten övervakas noggrant med avseende på tecken eller symtom på biverkningar. Stödjande behandling ska erbjudas vid behov.

Det finns ingen specifik antidot som rekommenderas för en överdosering av trofinetid.

Trofinetid uppvisar linjär kinetik utan tids- eller dosberoende effekt på farmakokinetiska parametrar. Den systemiska exponeringen för trofinetid var dosproportionell över det kliniska dosintervallet (upp till 12 g dagligen). Minimal till ingen ackumulering observerades efter administrering av flera doser.

Tiden till maximal läkemedelskoncentration (t_max) är cirka 2 till 3 timmar efter administrering. Baserat på massbalansstudien absorberades minst 84 % av den administrerade dosen efter oral administrering av 12 g trofinetid.

Efter oral administrering var den skenbara distributionsvolymen för trofinetid cirka 60 liter. Trofinetidproteinbindningen i mänsklig plasma är mindre än 6 %.

Trofinetid metaboliseras inte signifikant av CYP450- eller UGT-enzymer. Levermetabolism är inte en signifikant elimineringsväg för trofinetid.

Elimineringen av oralt administrerad trofinetid hos försökspersoner karakteriserades av en initial snabb elimineringsfas (halveringstid i den initiala fasen på 1,5 timmar) följt av en relativt långsam elimineringsfas (halveringstid i den terminala fasen på 30 timmar). Mer än 80 % av den administrerade dosen återfanns oförändrad i urin, med smärre utsöndring i avföring.

Nedsatt njurfunktion

Baserat på populationsfarmakokinetisk analys av kliniska studiedata, noterades ingen signifikant påverkan på exponeringen för trofinetid hos patienter med lindrigt nedsatt njurfunktion (eGFR 60 till 89 ml/min/1,73 m²) jämfört med patienter med normal njurfunktion. Baserat på en studie om nedsatt njurfunktion hos vuxna patienter, medför måttligt nedsatt njurfunktion (eGFR 30 till 59 ml/min/1,73 m²) en ökad exponering (AUC_0-inf) för trofinetid med cirka 80 % jämfört med patienter med normal njurfunktion som fått samma dos (se avsnitt Dosering). Effekten av svårt nedsatt njurfunktion (eGFR 15 till 29 ml/min/1,73 m²) på trofinetidexponering har inte undersökts.

Nedsatt leverfunktion

Farmakokinetiken hos patienter med nedsatt leverfunktion har inte studerats. Nedsatt leverfunktion förväntas dock inte påverka exponeringen för trofinetid eftersom levermetabolism inte är en signifikant elimineringsväg för trofinetid (se avsnitt Dosering).

Effekt av ålder, vikt, kön och etnicitet

Ålder hade ingen kliniskt relevant effekt på den systemiska exponeringen för trofinetid vid rekommenderad dos av trofinetid. De populationsfarmakokinetiska analyserna inkluderade patienter med Retts syndrom (ålder: 2 till 4 år [n = 13], > 4 till 12 år [n = 46], > 12 till 17 år [n = 98] och ≥ 18 år [n = 41]).

Medianexponeringen (AUC_0–12,ss) låg inom målintervallet (800–1 200 µg·h/ml) i alla viktgrupper utom hos patienter som vägde mer än 100 kg, där 71 % hade exponeringar under målintervallet.

Det observerades ingen kliniskt relevant könsskillnad på den systemiska exponeringen för trofinetid i populationsfarmakokinetiska analyser, som inkluderade 196 manliga och 259 kvinnliga försökspersoner.

Det observerades inga kliniskt relevanta skillnader i systemisk exponering för trofinetid mellan spanskamerikanska/latinamerikanska (n = 58) och icke-spanskamerikanska/latinamerikanska (n = 397) patienter i populationsfarmakokinetiska analyser.

In vitro

Trofinetid hämmar UGT-enzymer, UGT1A9, 2B7 och 2B15. Ingen kliniskt relevant hämning av UGT-enzymer förväntas.

Ingen hämning av CYP450-enzymerna CYP1A2, 2B6, 2C8, 2C9, 2C19 och 2D6 förväntas vid terapeutiska systemiska koncentrationer.

Trofinetid är en svag hämmare av OATP1B1 och OATP1B3. Ingen kliniskt relevant hämning av OATP1B1- och OATP1B3-transportörer förväntas.

Ingen hämning observerades vid terapeutiska systemiska koncentrationer på P-gp, BCRP, BSEP, OAT1, OAT3 och OCT2.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa. I prekliniska data var plasmaexponeringen (AUC) vid de högsta testade doserna mindre än den kliniska exponeringen hos människa vid den högsta rekommenderade humana dosen (Maximum Recommended Human Dose, MRHD) på 12 g två gånger dagligen (24 g/dag).

En karcinogenicitetsstudie på transgena möss med oral administrering av trofinetid i 26 veckor visade ingen ökad tumörincidens jämfört med placebogruppen.

En 2-årig oral karcinogenicitetsstudie på råttor pågår. Trofinetids karcinogena potential är för närvarande okänd.

Inga GLP-kompatibla genotoxicitetsstudier utfördes. Med tanke på den minimala förändringen av den metylerade prolinen, som inte uppvisar några strukturella tecken på genotoxicitet, samt avsaknaden av fynd som tyder på karcinogenicitet i studien på transgena möss, kan man dra slutsatsen att trofinetid inte har någon genotoxisk potential.

Oral administrering av trofinetid till han- och honråttor före och under parning och med fortsättning hos honor till och med dräktighetsdag 7 gav inga negativa effekter på fertilitet eller fortplantningsfunktion. Data från djurstudier av fertilitet kan vara otillräckliga för adekvat bedömning av fertilitets- och reproduktionsrisker.

Oral administrering av trofinetid till dräktiga kaniner under organogenes och till dräktiga råttor under hela organogenesen, dräktigheten och laktationen, resulterade inte i några biverkningar. Data från djurstudier av utveckling kan vara otillräckliga för adekvat bedömning av utvecklingsrelaterade risker.

Studier på lakterande och dräktiga råttor bekräftade moderdjurets trofinetidexponering efter oral administrering, med en exponering som ökade på ett ≥ dosproportionellt sätt. Dessutom bekräftades frånvaron av ackumuleringspotential. Hos dräktiga kaniner ökade även den systemiska exponeringen efter oral administrering på ett ≥ dosproportionellt sätt, men ackumulering (ungefär 4- till 9-faldig) observerades under dräktighetsperioden. Den totala exponeringen hos kaniner var mycket lägre än de exponeringar som erhölls i -toxicitetsstudier med upprepad dosering på de andra arterna. Denna ackumulering verkar vara specifik för dräktiga kaniner. Data från djurstudier kan vara otillräckliga för adekvat bedömning av risken för toxicitet vid graviditet och amning.

Maltitol (E965) Natriummetylparahydroxibensoat (E219) Natriumpropylparahydroxibensoat Sukralos (E955) Allurarött AC (E129)

Jordgubbssmak: konstgjorda smakämnen, propylenglykol (E1520) Renat vatten

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

Kompatibiliteten mellan trofinetid och G-sond eller G-port för GJ-sonder tillverkade av andra material än de som nämns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering har inte fastställts.

3 år.

Daybu ska kasseras 30 dagar efter öppnande.

Daybu ska förvaras i kylskåp (2 °C-8 °C). Får ej frysas.

Det barnskyddande locket ska vara ordentligt stängt.

Daybu ska förvaras i upprätt läge.

Tillfälliga temperaturavvikelser till rumstemperatur är tillåtna.

Genomskinlig flerdosflaska av högdensitetspolyeten (HDPE) innehållande 450 ml oral lösning med en vit barnskyddande förslutning av polypropylen.

Varje förpackning innehåller 1 flaska med 450 ml Daybu oral lösning och 2 doseringsbägare (30 ml och 110 ml).

Doseringsbägaren på 30 ml är graderad från 5 ml till 30 ml i steg om 2,5 ml.

Doseringsbägaren på 110 ml är graderad från 10 ml till 110 ml i steg om 10 ml.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Doseringsbägare som medföljer Daybu ska kasseras efter 30 dagar.

- När den ordinerade dosen har mätts upp med hjälp av den medföljande doseringsbägaren, dra upp all Daybu oral lösning från doseringsbägaren med hjälp av en spruta som är kompatibel med G-sonden eller G-porten för de gastrojejunala sonderna (GJ-sonder).

- Administrera den orala lösningen i G-sonden (12-24 fr) eller G-porten för GJ-sonderna, tillverkade av silikon och polyuretan av medicinsk kvalitet, enligt tillverkarens anvisningar. Administrera inte via nasogastrisk sond (NG-sond).

- Spola G-sonden eller G-porten för GJ-sonderna med 25 ml vatten efter administreringen av

Daybu.

Daybu 200 mg/ml oral lösning

Varje ml oral lösning innehåller 200 mg trofinetid.

Varje ml oral lösning innehåller 30 mg maltitol, 1,12 mg natriummetylparahydroxibensoat, 0,25 mg natriumpropylparahydroxibensoat, 4,9 mg propylenglykol och 0,02 mg allurarött AC.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Acadia Pharmaceuticals (Netherlands) B.V.

Strawinskylaan 3051 1077 ZX Amsterdam Nederländerna

EU/1/26/2045/001

Datum för det första godkännandet: 20 augusti 2026

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats