Fenylefrin sintetica

Hjärtstimulerande medel, exklusive hjärtglykosider. Adrenerga och dopaminerga medel

Aktiva substanser Fenylefrin, Fenylefrinhydroklorid

Receptbelagt Avregistrerad 2025-07-21

Inställningar

Anpassa sidan efter dina preferenser. Visa som genväg lägger till en knapp och öppnar avsnittet från början. Övriga synliga avsnitt är hopfällda. Dölj döljer både avsnittet och dess länkar. Sidomenyn på datorn behåller sin standardordning och påverkas bara av Dölj. Dra genvägsknapparna eller handtaget till höger om ett avsnitt för att ändra ordningen. Ändringarna sparas direkt i en cookie i webbläsaren om du har godkänt användning av cookies.

Genvägar

Dra knapparna för att ändra ordningen. Släpp för att spara. Du kan också använda piltangenterna när en knapp är markerad.

Dosering

Vuxna

Intravenös bolusinjektion:
Vanlig dos är 50 mikrogram fenylefrin, som kan upprepas till önskad effekt uppnås. Vid allvarlig
hypotension kan dosen ökas, men den får aldrig överskrida 100 mikrogram per bolusdos.
Kontinuerlig infusion:
Initial dos är 25 till 50 mikrogram fenylefrin/min. Dosen kan ökas eller minskas för att bibehålla det
systoliska blodtrycket nära normalvärdet. Doser mellan 25 och 100 mikrogram/min är normalt
effektiva.

Patienter med nedsatt njurfunktion

Lägre doser av Fenylefrin Sintetica kan behövas hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Patienter med nedsatt leverfunktion:

Högre doser av Fenylefrin Sintetica kan behövas hos patienter med levercirros.

Äldre:

Behandling av äldre bör göras med försiktighet.

Pediatrisk population:

Säkerhet och effekt av fenylefrin hos barn har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Fenylefrin Sintetica 0,08 mg/ml injektions-/infusionsvätska, lösning, för långsam intravenös injektion eller intravenös infusion.

Fenylefrin Sintetica 0,08 mg/ml injektions-/infusionsvätska, lösning ska endast administreras av vårdpersonal med lämplig utbildning och relevant erfarenhet.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen

Fenylefrin ska inte ges till patienter med kraftig hypertoni eller perifer kärlsjukdom. Detta kan leda till ischemi med risk för gangrän eller vaskulär trombos.

I kombination med indirekt verkande sympatomimetika: risk för vasokonstriktion och/eller hypertensiv kris (se avsnitt Interaktioner).

I kombination med alfasympatomimetika (oral och/eller nasal administrering): risk för vasokonstriktion och/eller hypertensiv kris (se avsnitt Interaktioner).

I kombination med icke-selektiva monoaminoxidashämmare (MAOI) (eller inom 2 veckor efter utsättandet): risk för paroxysmal hypertension och potentiellt dödlig hypertermi (se avsnitt Interaktioner).

Fenylefrin Sintetica ska inte ges till patienter med svår hypertyreos.

Indikationer

Fenylefrin Sintetica är indicerat för behandling av hypotension vid spinal- eller epiduralanestesi eller narkos hos vuxna.

Varningar och försiktighet

Det arteriella blodtrycket ska övervakas under behandlingen.
Försiktighet ska iakttas om Fenylefrin Sintetica ges till patienter med:
• diabetes
• arteriell hypertension
• aneurysm
• okontrollerad hypertyreos
• kranskärlssjukdom och kronisk hjärtsjukdom
• bradykardi
• partiellt hjärtblock
• takykardi
• arytmier
• angina pectoris (fenylefrin kan utlösa eller förvärra angina hos patienter med
kärlkrampssjukdom och angina i anamnesen),
• icke-allvarlig nedsättning av perifer blodcirkulation
• trångvinkelglaukom.
Behandling med Fenylefrin Sintetica kan leda till minskad hjärtminutvolym. Därför ska det
administreras med största försiktighet till äldre patienter med åderförfettning och till patienter med
nedsatt cerebral cirkulation eller kranskärlscirkulation. Hos patienter med minskad hjärtminutvolym
eller kranskärlssjukdom ska vitala organfunktioner övervakas noggrant, och dossänkning bör
övervägas om det systemiska blodtrycket ligger i den nedre delen av målintervallet.
Hos patienter med allvarlig hjärtsvikt eller kardiogen chock kan Fenylefrin Sintetica göra att
hjärtsvikten förvärras som följd av den inducerade kärlsammandragningen (ökning av afterload).
Särskild uppmärksamhet ska iakttas vid injektion av fenylefrin för att undvika extravasering, eftersom
det kan leda till vävnadsdöd.
Lägre doser kan behövas hos patienter med nedsatt njurfunktion.
Högre doser kan behövas hos patienter med levercirros.
Detta läkemedel bör inte administreras samtidigt med följande läkemedel på grund av den risk för
kärlsammandragning och/eller hypertensiv kris som är kopplad till dess indirekta sympatomimetiska
effekt (se avsnitt Interaktioner):
• dopaminerga ergotalkaloider (bromokriptin, kabergolin, lisurid eller pergolid) eller
kärlsammandragande läkemedel (dihydroergotamin, ergotamin, metysergid, metylergometrin)
• i kombination med linezolid.
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per ml, d.v.s. är näst intill
”natriumfritt”.

Biverkningar

De flesta biverkningarna av fenylefrin är dosberoende och är konsekvenser av den förväntade farmakodynamiska profilen.

De vanligaste biverkningarna är bradykardi, episoder av hypertension, illamående och kräkningar. Hypertension är vanligare vid höga doser.

Lista över biverkningar

Frekvens: Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Klassificering av organsystemBiverkningar
ImmunsystemetÖverkänslighet
Metabolism och nutritionAvvikande glukosmetabolism
Psykiska störningar Upprymdhet, agitation, ångest, psykotiska
tillstånd, förvirring
Centrala och perifera nervsystemet Huvudvärk, pirrningar, trånghetskänsla i
huvudet, nervositet, insomni, parestesi, tremor
ÖgonMydriasis, försämring av befintligt
trångvinkelglaukom
Hjärtat Reflexbradykardi, arytmi, takykardi, hjärtstopp,
kärlkrampssmärta, palpitationer,
myokardischemi
Blodkärl Hjärnblödning, hypertension, hypotension med
yrsel, svimning, rodnad, kall hud, blekhet
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Dyspné, lungödem
Magtarmkanalen Kräkningar, hypersalivation, illamående
Hud och subkutan vävnadDiafores, gåshud, svettningar, bleknande hud
Njurar och urinvägarMiktionssvårigheter, urinretention
Allmänna symptom och/eller symtom vid
administreringsstället
Extravaseringsnekros vid injektionsplatsen

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala Webbplats: www.lakemedelsverket.se.

Farmakodynamik

Farmakoterapeutisk grupp: Hjärtstimulerande medel, exklusive hjärtglykosider. Adrenerga och dopaminerga medel. ATC-kod: C01C A06

Verkningsmekanism

Fenylefrin verkar främst genom en direkt effekt på alfaadrenerga receptorer. I terapeutiska doser har läkemedlet ingen substantiell stimulerande effekt på de betaadrenerga receptorerna i hjärtat (beta-1- adrenerga receptorer), men substantiell aktivering av dessa receptorer kan förekomma när större doser ges. Fenylefrin stimulerar inte betaadrenerga receptorer i bronkerna eller de perifera blodkärlen (beta- 2-adrenerga receptorer). Det anses att de alfaadrenerga effekterna härrör från hämningen av produktionen av cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat; cAMP) som sker genom hämning av enzymet adenylcyklas, medan de betaadrenerga effekterna härrör från stimulering av adenylcyklasaktiviteten. Fenylefrin har även en indirekt effekt genom att norepinefrin utsöndras från lagringsplatserna.

Farmakodynamiska effekter

Fenylefrin verkar framför allt på hjärtat och kärlsystemet. Parenteral administrering leder till att det systoliska och diastoliska trycket höjs. Pressorresponsen på fenylefrin åtföljs av en markerad reflexbradykardi som kan blockeras med atropin. Efter att atropin administrerats leder stora doser av läkemedlet endast till en liten pulsökning. Hjärtminutvolymen minskar något och det perifera motståndet ökar betydligt. Cirkulationstiden förlängs något och det venösa trycket ökar något. Den venösa konstriktionen är inte markerad. De flesta kärlbäddar dras samman. Blodflödena genom njurar och bukorgan, hud och extremiteter minskar medan kranskärlscirkulationen ökar. Lungkärlen dras samman och lungartärtrycket ökar.

Klinisk effektivitet och säkerhet

Fenylefrin är en potent vasokonstriktor som verkar nästan uteslutande genom stimulering av alfa-1- adrenerga receptorer. Sådan arteriell vasokonstriktion åtföljs även av venös kärlsammandragning. Detta ger en ökning av blodtrycket och reflexbradykardi. Pressoraktiviteten är svagare jämfört med noradrenalin, men den varar längre. Läkemedlet används parenteralt för behandling av hypotensiva tillstånd under exempelvis cirkulationssvikt, narkos, spinalanestesi eller läkemedelsinducerad hypotension. I ett flertal publicerade kliniska studier har fenylefrin använts på kvinnor med lågriskgraviditeter som genomgått kejsarsnitt under spinalanestesi.

Fenylefrin gjorde det möjligt att bibehålla moderns blodtryck nära baslinjevärdet, vilket minskade incidensen av illamående och kräkningar utan att orsaka fetal acidos.

Den potenta arteriella vasokonstriktionen ger en ökning i motståndet av ventrikulär ejektionsfraktion (ökning av afterload). Detta resulterar i en minskning av hjärtminutvolymen. Denna är mindre uttalad hos friska personer men kan förvärras hos patienter som tidigare haft hjärtsvikt.

Läkemedelsform

Injektions-/infusionsvätska, lösning.

Klar, färglös lösning som är fri från synliga partiklar.

pH-värde 3,0-5,0.

Osmolaritet: 270–300 mOsm/l.

Interaktioner

Kombinationer som är kontraindicerade (se avsnitt Kontraindikationer)
- Icke-selektiva monoaminoxidashämmare (MAOI) (iproniazid, nialamid): risk för paroxysmal
hypertension och hypertermi, potentiellt dödlig. På grund av den långa verkningstiden för
MAO-hämmare är denna interaktion fortfarande möjlig 15 dagar efter utsättande av MAO-
hämmare.
- Indirekt verkande sympatomimetika (efedrin, metylfenidat, pseudoefedrin): risk för
kärlsammandragning och/eller hypertensiv kris.
- Alfasympatomimetika (oral och/eller nasal administrering) (etilefrin, midodrin, nafazolin,
oxymetazolin, synefrin, tetryzolin, tuaminoheptan, tymazolin): risk för kärlsammandragning
och/eller hypertensiv kris.
Kombinationer som inte rekommenderas (se avsnitt Varningar och försiktighet)
- Dopaminerga ergotalkaloider (bromokriptin, kabergolin, lisurid och pergolid): risk för
kärlsammandragning och/eller hypertensiv kris.

- Kärlsammandragande ergotalkaloider (dihydroergotamin, ergotamin, metylergometrin, metysergid): risk för kärlsammandragning och/eller hypertensiv kris.

- Linezolid: risk för kärlsammandragning och/eller hypertensiv kris.

- Tricykliska antidepressiva läkemedel (desipramin, imipramin, nortriptylin): risk för paroxysmal hypertension med risk för arytmier (hämmat återupptag av adrenalin eller noradrenalin i sympatiska fibrer).

- Noradrenergisk-serotoninerga antidepressiva läkemedel (milnacipran, venlafaxin): risk för paroxysmal hypertension med risk för arytmier (hämmat återupptag av adrenalin eller noradrenalin i sympatiska fibrer).

- Selektiva MAO-A-hämmare (monoaminoxidashämmare) (moklobemid, toloxaton): risk för kärlsammandragning och/eller hypertensiv kris.

- Guanetidin och relaterade produkter: kraftigt förhöjt blodtryck (hyperreaktivitet kopplat till minskningen av sympatisk aktivitet och/eller hämning av återupptaget av adrenalin eller noradrenalin i sympatiska fibrer). Om kombinationen inte kan undvikas kan lägre doser av sympatomimetiska läkemedel användas om försiktighet iakttas.

- Hjärtglykosider, kinidin: ökad risk för arytmier.

- Halogenerade anestetika för inhalation (desfluran, enfluran, halotan, isofluran, metoxyfluran, sevofluran): risk för perioperativ hypertensiv kris och arytmi.

Kombinationer som kräver försiktighet

Oxytocinläkemedel: Effekten kan förstärkas hos pressoraktiva sympatomimetiska aminer. Således kan vissa oxytocinläkemedel orsaka svår ihållande hypertension och stroke kan förekomma under post- partum-perioden.

Graviditet och amning

Graviditet

Säkerheten vid användning av fenylefrin under graviditet har ännu inte fastställts. Djurstudier är ofullständiga vad gäller effekter på graviditet, embryo-/fosterutveckling, födelse och postnatal utveckling. Den potentiella risken hos människor är okänd. Fenylefrin ska inte användas under graviditet om det inte är absolut nödvändigt.

Amning

Små mängder fenylefrin utsöndras i bröstmjölk. Administrering av kärlsammandragande läkemedel till modern utsätter barnet för en risk för kardiovaskulära och neurologiska effekter. Fenylefrin ska inte användas på ammande kvinnor, såvida inte de potentiella fördelarna överväger den potentiella risken.

Fertilitet

Det finns inga tillgängliga data beträffande fertilitet efter exponering för fenylefrin (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Trafik och maskiner

Ej relevant.

Överdosering

En överdos kan orsaka ventrikelprematurslag och korta paroxysmala episoder av ventrikulär takykardi, en trånghetskänsla i huvudet och en pirrande känsla i extremiteterna. Symtom på överdosering kan vara huvudvärk, kräkningar, hypertension och reflexbradykardi samt andra hjärtarytmier. Om en kraftig blodtryckshöjning inträffar kan den omedelbart lindras med en alfaadrenerg antagonist/alfablockerare (t.ex. fentolamin, 5–60 mg som ges intravenöst under 10–30 minuter, upprepas vid behov). Reflexbradykardi kan förväntas vid en signifikant blodtryckshöjning.

Farmakokinetik

Distribution

Distributionsvolymen efter singeldos är 340 liter.

Eliminering

Fenylefrin utsöndras huvudsakligen via njurarna som m-hydroxymandelsyra och fenolkonjugat.

Vid subkutan eller intramuskulär injektion tar det 10–15 minuter innan fenylefrin börjar verka. Subkutana injektioner har effekt i upp till en timme, och intramuskulära injektioner i upp till två timmar.

Durationen är 20 minuter efter intravenös administrering.

Plasmaproteinbindningen är okänd.

Det finns inga tillgängliga data på farmakokinetik i särskilda patientgrupper.

Förpackningar 0

Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.

Inga förpackningar hittades.

Källor: Läkemedelsverket och E-hälsomyndigheten Senast kontrollerad: