Ferant

Ferant skall endast användas före administrering av kemoterapi. Läkemedlet får endast administreras av

vårdpersonal under lämpligt medicinskt överinseende.

Vuxna

250 mikrogram palonosetron ges som en enstaka intravenös bolusdos ungefär 30 minuter innan

kemoterapin påbörjas. Injektionen av palonosetron skall ta 30 sekunder.

Effekten hos Ferant som profylax mot illamående och kräkningar orsakade av högemetogen kemoterapi

kan förstärkas genom tillägg av en kortikosteroid som ges före kemoterapin.

Äldre

Ingen dosjustering behövs för äldre.

Pediatrisk population

Barn och ungdomar (i åldern 1 månad till 17 år):

20 mikrogram/kg (den högsta totala dosen ska inte överstiga 1 500 mikrogram) palonosetron ges som en

15 minuters intravenös engångsinfusion som börjar ca 30 minuter innan kemoterapin påbörjas.

Säkerhet och effekt för palonosetron för barn i åldern under 1 månad har inte fastställts. Inga data finns

tillgängliga. Det finns begränsade data från användning av palonosetron som profylax mot illamående

och kräkningar hos barn under 2 års ålder.

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering behövs för patienter med nedsatt leverfunktion.

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering behövs för patienter med nedsatt njurfunktion.

Inga data föreligger för patienter med terminal njursjukdom som behandlas med hemodialys.

För intravenös användning.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Ferant är avsett för vuxna för:

• profylax mot akut illamående och kräkningar i samband med högemetogen kemoterapi vid cancer.

• profylax mot illamående och kräkningar i samband med måttligt emetogen kemoterapi vid cancer.

Ferant är avsett för pediatriska patienter i åldern 1 månad och äldre för:

• profylax mot akut illamående och kräkningar i samband med högemetogen kemoterapi vid cancer och profylax mot illamående och kräkningar i samband med måttligt emetogen kemoterapi vid cancer.

Då palonosetron kan förlänga passagetiden i tjocktarmen, bör patienter som tidigare haft förstoppning

eller visat tecken på subakut tarmobstruktion övervakas efter administrering. Två fall av förstoppning

med fekal impaktion som krävde sjukhusvård har rapporterats i samband med behandling med

palonosetron 750 mikrogram.

Inte vid någon av de testade dosnivåerna inducerade palonosetron kliniskt relevant förlängning av QTc-

intervallet. En specifik noggrann studie av QT/QTc-intervall har utförts med friska försökspersoner för

att erhålla definitiva data som visar effekten av palonosetron på QT/QTc- intervallet (se avsnitt Farmakodynamik).

Liksom i fråga om andra 5HT₃-receptorantagonister skall dock försiktighet iakttas vid användning av

palonosetron till patienter som har eller sannolikt kan utveckla en förlängning av QT-intervallet. Dessa

villkor innefattar patienter med QT-förlängning i anamnesen (den egna eller en familjemedlems),

elektrolytavvikelser, kronisk hjärtsvikt, bradyarytmier och överledningsstörningar samt till patienter

som tar antiarytmika eller andra läkemedel som leder till QT-förlängning eller elektrolytavvikelser.

Hypokalemi och hypomagnesemi skall korrigeras innan en 5HT₃-antagonist administreras.

Det har inkommit rapporter om serotoninsyndrom vid användningen av 5HT₃-antagonister, antingen när

de använts som monoterapi eller i kombination med andra serotonerga läkemedel (inklusive selektiva

serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI).

Lämplig observation av patienter avseende serotoninliknande syndrom rekommenderas.

Ferant skall inte användas för att förebygga eller behandla illamående och kräkningar dagarna efter

kemoterapi, förutom i samband med en ny omgång kemoterapi.

Detta läkemedel innehåller 0.20 mmol natrium per injektionsflaska (upp till 1,2 mmol för den

högsta dosen). Detta bör beaktas av patienter som ordinerats saltfattig kost.

I kliniska studier med vuxna var, vid en dosering av 250 mikrogram (totalt 633 patienter), de mest

frekvent observerade biverkningarna, som var åtminstone möjligtvis relaterade till palonosetron,

huvudvärk (9 %) och förstoppning (5 %).

I de kliniska studierna observerades nedanstående biverkningar som möjligtvis eller sannolikt relaterade

till palonosetron. De klassificerades som vanliga (≥1/100, <1/10) eller mindre vanliga (≥1/1 000,

<1/100). Mycket sällsynta (<1/10 000) biverkningar har rapporterats sedan godkännandet.

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

°Från erfarenhet efter godkännandet för försäljning

*Omfattar sveda, induration, obehagskänsla och smärta.

I pediatriska kliniska prövningar för förebyggande av illamående och kräkningar inducerade av måttligt

emetogen eller högemetogen kemoterapi fick 402 patienter en engångsdos av palonosetron (3,

10 eller 20 mikrogram/kg). Följande vanliga eller mindre vanliga biverkningar rapporterades för

palonosetron. Inga biverkningar rapporterades i en frekvens på >1 %.

Biverkningar utvärderades hos pediatriska patienter som fick palonosetron i upp till 4 kemoterapicykler.

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att

kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas

att rapportera varje misstänkt biverkning:

Läkemedelsverket,

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Farmakoterapeutisk grupp: Antiemetika, serotonin (5HT₃) receptorantagonister. ATC-kod: A04AA05.

Palonosetron är en selektiv receptorantagonist med hög affinitet för 5HT₃-receptorn.

I två randomiserade dubbelblindstudier, med totalt 1 132 patienter som fick måttligt emetogen

kemoterapi, vari ingick cisplatin ≤50 mg/m², karboplatin, cyklofosfamid ≤1 500 mg/m² och doxorubicin

>25 mg/m², jämfördes palonosetron 250 mikrogram och 750 mikrogram med ondansetron

32 mg (halveringstid 4 timmar) eller dolasetron 100 mg (halveringstid 7,3 timmar), som gavs intravenöst

på dag 1, utan dexametason.

I en randomised dubbelblindstudie, med totalt 667 patienter som fick högemetogen kemoterapi, som

omfattade cisplatin ≥60 mg/m², cyklofosfamid >1 500 mg/m² och dakarbazin, jämfördes palonosetron

250 mikrogram och 750 mikrogram med ondansetron 32 mg, som gavs intravenöst på dag 1.

Dexametason gavs profylaktiskt före kemoterapin hos 67 % av patienterna.

De pivotala studierna var inte utformade för bedömning av effekten av palonosetron vid illamående och

kräkningar med fördröjd debut. Den antiemetiska aktiviteten observerades under 0–24 timmar,

24–120 timmar och 0–120 timmar. Resultaten för studierna av måttligt emetogen kemoterapi och för

studien av högemetogen kemoterapi sammanfattas i nedanstående tabeller.

Palonosetron var minst lika effektivt (”non-inferior”) som jämförelseläkemedlen i det akuta emetiska

skedet, både med den måttligt emetogena och den högemetogena behandlingen.

Jämförbar effekt för palonosetron i multipla behandlingscykler har inte visats i kontrollerade kliniska

studier. Det var dock 875 av patienterna som medverkat i de tre fas III-studierna som fortsatte i en öppen

säkerhetsstudie, där de behandlades med palonosetron 750 mikrogram i upp till 9 ytterligare

behandlingscykler med kemoterapi. Den totala säkerheten bibehölls under alla cyklerna.

a

Intent-to-treat-kohort

b

Studien var utformad för att visa non-inferiority. En undre gräns större än –15 % visar non-inferiority mellan

palonosetron och jämförelsepreparatet.

c

Chi-tvåtest. Signifikansnivå vid α=0,05.

^a Intent-to-treat-kohort

^b Studien var utformad för att visa non-inferiority. En undre gräns större än –15 % visar non-inferiority mellan

palonosetron och jämförelsepreparatet.

c

Chi-tvåtest. Signifikansnivå vid α=0,05.

^a Intent-to-treat-kohort

b

Studien var utformad för att visa non-inferiority. En undre gräns större än –15 % visar non-inferiority mellan

palonosetron och jämförelsepreparatet.

c

Chi-tvåtest. Signifikansnivå vid α=0,05.

Effekten av palonosetron på blodtryck, hjärtfrekvens och EKG-parametrar inklusive QTc-intervall var

jämförbar med effekten hos ondansetron och dolasetron i kliniska studier med CINV. Icke-kliniska

studier visar att palonosetron kan blockera de jonkanaler som är involverade i ventrikulär de- och

repolarisering och förlänga aktionspotentialens duration.

Effekten av palonosetron på QTc-intervallet har bedömts i en dubbelblind, randomiserad, parallell

prövning kontrollerad mot positivt läkemedel (moxifloxacin) och placebo hos vuxna män och kvinnor.

Ändamålet var att utvärdera EKG-effekterna av intravenöst administrerat palonosetron i engångsdoser

på 0,25, 0,75 eller 2,25 mg hos 221 friska försökspersoner. Studien uppvisade inte någon effekt på

QT/QTc-intervallet eller på något annat EKG-intervall vid doser på upp till 2,25 mg. Inga kliniskt

signifikanta förändringar sågs på hjärtfrekvens, atrioventrikulär (AV) överledning eller hjärtats

repolarisering.

Säkerhet och effekt av intravenöst palonosetron vid engångsdoser på 3 µg/kg och 10 µg/kg undersöktes i

den första kliniska studien med 72 patienter i följande åldersgrupper, > 28 dagar till 23 månader (12

patienter), 2 till 11 år (31 patienter) och 12 till 17 år (29 patienter), som behandlades med högemetogen

eller måttligt emetogen kemoterapi. Inga säkerhetsproblem uppenbarade sig vid dessa dosnivåer. Den

primära effektvariabeln var andelen patienter med fullständig respons (CR, definierad som ingen emetisk

episod och ingen akut insatt medicinering) under de första 24 timmarna efter

kemoterapiadministreringens början. Effekt efter palonosetron 10 µg/kg i jämförelse med palonosetron

3 µg/kg var 54,1% respektive 37,1%.

Effekten av palonosetron vid förebyggande av kemoterapiinducerat illamående och kräkningar hos

pediatriska cancerpatienter visades i en andra pivotal non-inferiority-prövning som jämförde en

intravenös engångsinfusion av palonosetron med en intravenös ondansetronregim. Totalt 493 pediatriska

patienter i åldern 64 dagar till 16,9 år som fick måttligt emetogen (69,2 %) eller högemetogen (30,8 %)

kemoterapi behandlades med palonosetron 10 µg/kg (högst 0,75 mg), palonosetron 20 µg/kg (högst 1,5

mg) eller ondansetron (3 x 0,15 mg/kg, högsta totala dos 32 mg)

30 minuter före start av emetogen kemoterapicykel 1. De flesta patienter var icke-naiva för kemoterapi

(78,5 %) i alla behandlingsgrupper. De emetogena kemoterapier som administrerades inkluderade

doxorubicin, cyklofosfamid (<1 500 mg/m²), ifosfamid, cisplatin, daktinomycin, karboplatin, och

daunorubicin. Adjuvanta kortikosteroider, däribland dexametason, administrerades tillsammans med

kemoterapi hos 55 % av patienterna. Det primära effektmåttet var fullständig respons i den akuta fasen

av den första kemoterapicykeln och definierades som ingen emetisk episod och ingen akut insatt

medicinering under de första 24 timmarna efter att kemoterapin påbörjats. Effekten baserades på att visa

non-inferiority för intravenöst palonosetron jämfört med intravenöst ondansetron. Kriterierna för non-

inferiority uppfylldes om den undre gränsen för konfidensintervallet på 97,5 % för skillnaden i

frekvenser av fullständig respons (CR) på intravenöst palonosetron minus intravenöst ondansetron var

större än −15 %. I grupperna med palonosetron 10 µg/kg, 20 µg/kg och ondansetron var andelen

patienter med CR_0-24h 54,2 %, 59,4 % och 58,6 %. Eftersom konfidensintervallet på 97,5 %

(stratumjusterat Mantel-Haenszels test) för skillnaden i CR_0-24h mellan palonosetron 20 µg/kg och

ondansetron var [−11,7 %, 12,4 %], visade palonosetrondosen 20 µg/kg non-inferiority jämfört med

ondansetron. Även om denna studie visade att pediatriska patienter kräver en högre palonosetrondos

än vuxna för att förebygga kemoterapiinducerat illamående och kräkningar, överensstämmer

säkerhetsprofilen med den fastställda profilen hos vuxna (se avsnitt Biverkningar). Farmakokinetisk information

ges i avsnitt Farmakokinetik.

Två pediatriska prövningar genomfördes. Säkerhet och effekt av intravenöst palonosetron i

engångsdoser på 1 µg/kg och 3 µg/kg jämfördes i den första kliniska studien med 150 patienter i

följande åldersgrupper > 28 dagar till 23 månader (7 patienter), 2 till 11 år (96 patienter) och 12 till 16 år

(47 patienter) som genomgick elektiv kirurgi. Inga säkerhetsproblem uppenbarade sig i någon av

grupperna. Andelen patienter utan emes under perioden 0-72 timmar postoperativt var ungefär

densamma efter palonosetron 1 µg/kg och 3 µg/kg (88% versus 84%).

Den andra pediatriska prövningen var en dubbelblind, randomiserad, aktivt kontrollerad,

non-inferiority-multicenterstudie med engångsdos, dubbel-dummy och parallella grupper som jämförde

intravenöst palonosetron (1 µg/kg, högst 0,075 mg) med intravenöst ondansetron. Totalt

670 pediatriska kirurgiska patienter i åldern 30 dagar till 16,9 år deltog. Det primära effektmåttet

fullständig respons (CR: ingen emetisk episod och ingen akut insatt antiemetisk medicinering) under de

första 24 timmarna postoperativt uppnåddes hos 78,2 % av patienterna i palonosetrongruppen och

82,7 % i ondansetrongruppen. Med hänsyn till den förspecificerade non-inferiority-gränsen på −10 %

var det stratumjusterade Mantel-Haenszel-testets statistiska non-inferiority-konfidensintervall för

skillnaden hos det primära effektmåttet fullständig respons (CR) [−10,5; 1,7 %] och därför visades inte

non-inferiority. Inga nya säkerhetsproblem uppstod i någon av behandlingsgrupperna.

Se avsnitt Dosering för information om pediatrisk användning.

Injektionsvätska, lösning.

Klar, färglös lösning, med pH 4,5-6,5.

Palonosetron metaboliseras huvudsakligen av CYP2D6, med ett mindre bidrag av CYP3A4 och

CYP1A2-isoenzymer. Baserat på resultaten av in vitro-studier, ger palonosetron ingen hämning eller

induktion av cytokrom P450-isoenzym vid kliniskt relevanta koncentrationer.

I prekliniska studier hämmade palonosetron inte den antitumorala aktiviteten hos de fem testade

kemoterapeutiska medlen (cisplatin, cyklofosfamid, cytarabin, doxorubicin och mitomycin C).

I en klinisk studie visades ingen signifikant farmakokinetisk interaktion mellan en intravenös

engångsdos av palonosetron och steady state-koncentrationen av oralt tillförd metoklopramid, vilken

är en CYP2D6-hämmare.

I en populationsbaserad farmakokinetisk analys har visats att det inte blev någon signifikant effekt på

clearance för palonosetron när det tillfördes tillsammans med CYP2D6-inducerare (dexametason och

rifampicin) och -hämmare (inklusive amiodaron, celecoxib, klorpromazin, cimetidin, doxorubicin,

fluoxetin, haloperidol, paroxetin, kinidin, ranitidin, ritonavir, sertralin eller terbinafin).

Palonosetron har med bibehållen säkerhet administrerats tillsammans med kortikosteroider.

Det har inkommit rapporter om serotoninsyndrom vid samtidig användning av 5HT₃-antagonister och

andra serotonerga läkemedel (inklusive SSRI- och SNRI-preparat).

Palonosetron har med bibehållen säkerhet administrerats tillsammans med analgetiska, antiemetiska,

spasmolytiska och antikolinerga läkemedel.

För palonosetron saknas data från behandling av gravida kvinnor. Djurstudier tyder inte på direkta eller

indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal-/fosterutveckling, förlossning eller

utveckling efter födsel. Det finns endast begränsat med data från djurstudier avseende placentapassage

(se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Erfarenhet av palonosetron vid graviditet hos människa saknas, varför palonosetron inte skall användas

till gravida kvinnor annat än om det betraktas som oundgängligt av läkaren.

Då det saknas data avseende utsöndring av palonosetron i modersmjölk skall amning avbrytas under

behandlingen.

Data saknas avseende effekten av palonosetron på fertilitet.

Inga studier om förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts.

Eftersom palonosetron kan orsaka yrsel, dåsighet eller trötthet skall patienterna förvarnas om detta i

samband med framförande av fordon eller användning av maskiner.

Inga fall av överdosering har rapporterats.

Doser på upp till 6 mg har använts i kliniska studier. Gruppen med den högsta dosen uppvisade liknande

incidens av biverkningar jämfört med de andra dosgrupperna och inga dos–

responseffekter observerades.

Om mot förmodan överdosering med Ferant skulle inträffa, skall understödjande vård ges. Inga

dialysstudier har utförts, men beroende på den stora

distributionsvolymen är det osannolikt att dialys skulle kunna utgöra effektiv behandling vid

överdosering av Ferant.

Inga fall av överdosering har rapporterats i pediatriska kliniska studier.

Efter intravenös administrering sker först en initial minskning av plasmakoncentrationerna, som följs av

långsam elimination från kroppen med en genomsnittlig terminal eliminationshalveringstid på

ungefär 40 timmar. Genomsnittlig maximal plasmakoncentration (C_max) och area under

koncentrations–tidkurvan (AUC0-∞) är i allmänhet dosproportionell inom dosområdet

0,3-90 mikrogram/kg hos friska försökspersoner och hos cancerpatienter.

Efter intravenös administrering av palonosetron 0,25 mg en gång varannan dag i 3 doser till 11

patienter med testikelcancer var medelökningen (± SD) av plasmakoncentrationen från dag 1 till dag 5

42 ± 34 %. Efter intravenös administrering av palonosetron 0,25 mg en gång om dagen i 3 dagar till 12

friska försökspersoner var medelökningen (± SD) av palonosetronkoncentrationen i plasma från dag 1

till dag 3 110 ± 45 %.

Farmakokinetiska simuleringar tyder på att den totala exponeringen (AUC0-∞) för 0,25 mg intravenöst

palonosetron administrerat en gång dagligen 3 dagar i sträck liknade exponeringen för en intravenös

engångsdos på 0,75 mg, fastän Cmax var högre för engångsdosen på 0,75 mg.

Palonosetron i rekommenderad dos fördelas i stor omfattning ut i kroppen, med en distributionsvolym på

omkring 6,9 till 7,9 l/kg. Ungefär 62 % av mängden palonosetron är bunden till plasmaproteiner.

Palonosetron har två vägar för elimination: omkring 40 % elimineras via njurarna och ungefär 50 %

metaboliseras till två primära metaboliter, vilka besitter mindre än 1 % av 5HT₃-

receptorantagonistaktiviteten hos palonosetron. Metabolismstudier in vitro har visat att CYP2D6, och i

12

mindre utsträckning också CYP3A4- och CYP1A2-isoenzymer deltar i palonosetrons metabolism.

Kliniska farmakokinetiska parametrar skiljer sig dock inte signifikant mellan svaga och kraftfulla

metaboliserare av CYP2D6-substrat. Palonosetron varken hämmar eller inducerar cytokrom P450-

isoenzymer i kliniskt relevanta koncentrationer.

Efter en intravenös engångsdos på 10 mikrogram/kg av [¹⁴C]-palonosetron, återfanns ungefär 80 % av

dosen inom 144 timmar i urinen, där palonosetron som oförändrad aktiv substans utgjorde ungefär

40 % av den tillförda dosen. Efter intravenös administrering av en engångsbolusdos till friska

försökspersoner var totalclearance för palonosetron 173 ± 73 ml/min och njurclearance

53 ± 29 ml/min. Det låga värdet på totalclearance och den stora distributionsvolymen resulterade i en

terminal eliminationshalveringstid i plasma på ungefär 40 timmar. Det var 10 % av patienterna som hade

en genomsnittlig terminal eliminationshalveringstid på mer än 100 timmar.

Äldre

Ålder påverkar inte farmakokinetiken för palonosetron. Ingen dosjustering behövs för äldre patienter.

Kön

Kön påverkar inte farmakokinetiken för palonosetron. Ingen dosjustering behövs med avseende på kön.

Pediatrisk population

Farmakokinetiska data för en intravenös engångsdos av palonosetron erhölls från en undergrupp av

pediatriska cancerpatienter (n=280) som fick 10 µg/kg eller 20 µg/kg. När dosen ökades från 10 µg/kg

till 20 µg/kg observerades en dosproportionell ökning av genomsnittlig AUC. Efter intravenös

infusion av en engångsdos av palonosetron på 20 µg/kg var de maximala plasmakoncentrationer (C_T)

som rapporterades i slutet av 15-minutersinfusionen mycket varierande i alla åldersgrupper och

tenderade att vara lägre hos patienter som var <6 år än hos äldre pediatriska patienter.

Medianhalveringstiden var

29,5 timmar i samtliga åldersgrupper och varierade från ca 20 till 30 timmar genom åldersgrupperna

efter administrering av 20 µg/kg.

Total kroppsclearance (l//kg) hos patienter i åldern 12 till 17 år liknade den hos friska vuxna. Det finns

inga uppenbara skillnader i distributionsvolym uttryckt i l/kg.

^a Farmakokinetiska parametrar uttryckta som geometriska medelvärden (CV) utom för T_½ som är medianvärden.

^b Farmakokinetiska parametrar uttryckta som aritmetiska medelvärden (SD)

^c Clearance och distributionsvolym hos pediatriska patienter beräknades viktjusterade från de båda dosgrupperna

10 µg /kg och 20 µg/kg i kombination. Hos vuxna anges andra dosnivåer i kolumnrubriken.

^d Vss rapporteras för pediatriska cancerpatienter, medan Vz rapporteras för vuxna cancerpatienter.

Nedsatt njurfunktion

Lätt till måttligt nedsatt njurfunktion påverkar inte signifikant palonosetrons farmakokinetiska

parametrar. Gravt nedsatt njurfunktion minskar njurclearance, men totalclearance hos dessa patienter

ligger nära värdet för friska försökspersoner. Ingen dosjustering behövs för patienter med njursvikt.

Inga farmakokinetiska data föreligger för hemodialyspatienter.

Nedsatt leverfunktion

Nedsatt leverfunktion påverkar inte signifikant totalclearance för palonosetron jämfört med

förhållandena hos friska försökspersoner. Även om den terminala eliminationshalveringstiden och den

genomsnittliga systemiska exponeringen för palonosetron är ökad hos patienter med gravt nedsatt

leverfunktion, motiverar detta inte dosminskning.

I toxikologiska studier sågs effekter endast vid höga exponeringar/vid exponeringar avsevärt högre än

klinisk exponering. Dessa effekter bedöms därför sakna klinisk relevans.

Icke-kliniska studier visar att palonosetron endast i mycket höga koncentrationer kan blockera de

jonkanaler som är involverade i ventrikulär de- och repolarisering och förlänga aktionspotentialens

duration.

Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal-

/fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födsel. Det finns endast begränsade data från

djurstudier avseende placentapassage (se avsnitt Graviditet och amning).

Palonosetron är inte mutagent. Höga doser av palonosetron (där varje dos gav upphov till minst 30

gånger den terapeutiska exponeringen hos människa) som gavs dagligen i två år orsakade ökad frekvens

av levertumörer, endokrina neoplasmer (i tyreoidea, hypofys, pankreas och binjuremärg) och hudtumörer

hos råttor men inte hos möss. De bakomliggande mekanismerna är inte till fullo kända, men på grund av

de höga doser som använts och eftersom palonosetron är avsett för användning vid enstaka tillfällen hos

människa, anses dessa fynd sakna klinisk relevans.

Mannitol

Dinatriumedetat

Natriumcitrat

Citronsyramonohydrat

Natriumhydroxid (för pH-justering)

Saltsyra (för pH-justering)

Vatten för injektionsvätskor

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel.

5 år.

Efter att injektionsflaskan öppnats, använd innehållet omedelbart och kassera eventuell överbliven

lösning.

Inga särskilda temperaturanvisningar. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt

Klara injektionsflaskor av glas med 5 ml fyllningskapacitet .

Kartong med 1, 5 och 10 injektionsflaskor.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Endast engångsanvändning, eventuell överbliven lösning skall kasseras.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Ferant 250 mikrogram injektionsvätska, lösning.

Varje ml lösning innehåller 50 mikrogram palonosetron (som hydroklorid).

Varje injektionsflaska med 5 ml lösning innehåller 250 mikrogram palonosetron (som hydroklorid).

Medochemie Ltd, 1-10 Constantinoupoleos Street, 3011 Limassol, Cypern

52849

2016-07-14/2021-07-14

2024-12-17