Hexacima

WHO:s EPI-schema (6, 10 och 14 veckor):

Efter WHO:s EPI-schema ska en boosterdos ges.

- Som minst ska en boosterdos av poliovaccin ges.

- Om inget hepatit B-vaccin givits vid födseln måste en boosterdos av hepatit B-vaccin ges.

Vaccination med Hexacima är kontraindicerad om personen har fått encefalopati av okänd etiologi inom 7 dagar efter en föregående vaccination med ett vaccin innehållande pertussis (helcellsvaccin eller acellulärt vaccin mot kikhosta).

I dessa fall ska vaccination mot pertussis fortsättningsvis inte ges och vaccinationsschemat ska fullföljas med vacciner mot difteri, tetanus, hepatit B, poliomyelit och Hib.

Detta vaccin ska användas i enlighet med officiella rekommendationer.

För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.

Hexacima förhindrar inte sjukdom som orsakas av andra patogener än Corynebacterium diphtheriae, Clostridium tetani, Bordetella pertussis, hepatit B-virus, poliovirus eller Haemophilus influenzae typ b. Det kan emellertid förväntas att hepatit D kommer att förebyggas genom immunisering eftersom hepatit D (orsakad av deltavirus) inte inträffar i frånvaro av hepatit B-infektion.

Hexacima skyddar inte mot hepatitinfektion som orsakas av andra virus som hepatit A, hepatit C och hepatit E eller av andra leverpatogener.

Möjligheten finns att odetekterad hepatit B-infektion kan förekomma vid tiden för vaccination på grund av den långa inkubationsperioden för hepatit B. I sådana fall förhindrar kanske inte vaccinet att hepatit B-infektion inträffar.

Hexacima skyddar inte mot infektionssjukdomar som orsakas av andra typer av Haemophilus influenzae eller mot meningit av andra orsaker.

Immunisering ska skjutas upp hos personer med måttlig till svår akut febersjukdom eller infektion. En mindre infektion och/eller låggradig feber är ingen anledning att skjuta upp vaccination.

Vaccination ska föregås av granskning av personens anamnes (särskilt gällande tidigare vaccinationer och eventuella biverkningar). Administrering av Hexacima måste övervägas noggrant hos personer som har en anamnes av allvarlig eller svår reaktion inom 48 timmar efter en tidigare injektion med ett vaccin med liknande komponenter.

Vid all injektion av biologiska läkemedel måste den som är ansvarig för administreringen vidta alla försiktighetsåtgärder som är kända för att förebygga allergiska reaktioner eller andra reaktioner. Som för alla vacciner som injiceras ska lämplig medicinsk behandling och övervakning finnas lättillgängligt i händelse av en anafylaktisk reaktion efter administrering av vaccinet.

Om något av följande har inträffat efter administrering av vaccin innehållande pertussis bör beslutet att ge flera doser av vaccin innehållande pertussis övervägas noggrant:

• feber på ≥ 40°C inom 48 timmar efter vaccinationen utan annan identifierbar orsak

• kollaps eller chockliknande tillstånd (hypotonisk-hyporesponsiv episod) inom 48 timmar efter vaccination

• ihållande och otröstlig gråt som varar ≥ 3 timmar, inom 48 timmar efter vaccination

• kramper med eller utan feber, inom 3 dagar efter vaccination.

Det kan finnas omständigheter, som t.ex. hög incidens av pertussis, när den möjliga nyttan överväger den möjliga risken.

En anamnes av feberkramper, tidigare förekomst inom familjen av kramper eller fall av plötslig spädbarnsdöd (SIDS) utgör ingen kontraindikation för användning av Hexacima. Vaccinerade personer med en anamnes av feberkramper ska följas upp noggrant eftersom sådana biverkningar kan inträffa inom 2 till 3 dagar efter vaccination.

Om Guillain-Barrés syndrom eller brakial neurit har inträffat efter tidigare administrering av vaccin innehållande tetanustoxoid bör beslutet att administrera vaccin innehållande tetanustoxoid baseras på noggrant övervägande av möjlig nytta och risk, t.ex. om primärvaccination har genomförts. Vaccination är vanligtvis motiverad för personer med en ofullständig primärvaccination (dvs. färre än tre doser har administrerats).

Vaccinets immunogenicitet kan minska av immunsuppressiv behandling eller immunbrist. Det rekommenderas att skjuta upp vaccinationen till slutet av en sådan behandling eller sjukdom. Trots det rekommenderas vaccination av personer med kronisk immunbrist som HIV-infektion även om antikroppssvaret kan vara begränsat.

Immunogenicitetsdata finns tillgängliga för 248 prematura spädbarn. Dessa data stöder användning av Hexacima hos prematura spädbarn. Som förväntat hos prematura spädbarn har lägre immunsvar observerats för vissa antigener, när de prematura barnen indirekt har jämförts med fullgångna spädbarn, även om nivåer för seroprotektion har uppnåtts (se avsnitt Farmakodynamik).

Immunsvar på vaccinet har inte studerats med avseende på genetisk polymorfism.

Ett försämrat hepatit B-svar kan observeras hos personer med kroniskt nedsatt njurfunktion och administrering av ytterligare doser hepatit B-vaccin ska övervägas i enlighet med antikroppsnivån mot hepatit B-ytantigen (anti-HBsAg).

s

Ödematös reaktion som påverkar någon av eller båda nedre extremiteterna kan inträffa efter vaccination med vaccin innehållande Haemophilus influenzae typ b. Om en reaktion inträffar sker den vanligtvis efter primära injektioner och observeras inom de första timmarna efter vaccination. Förknippade symtom kan omfatta cyanos, rodnad, övergående purpura och svår gråt. Alla händelser går i allmänhet över spontant utan sequela inom 24 timmar.

* Generellt accepterade surrogater (PF, FHA) eller korrelat för skydd (andra komponenter) N = antal individer som har analyserats (per protokolluppsättning).

** 3, 5 månader utan hepatit B-vaccination vid födseln (Finland, Sverige).

† 6, 10, 14 veckor med och utan hepatit B-vaccination vid födseln (Sydafrika).

†† 2, 3, 4 månader utan hepatit B-vaccination vid födseln (Finland).

‡ 2, 4, 6 månader utan hepatit B-vaccination vid födseln (Argentina, Mexiko, Peru) och med hepatit B- vaccination vid födseln (Costa Rica och Colombia).

‡‡ Serokonversion: minst 4-faldig ökning jämfört med nivån före vaccinering (före dos 1) § Vaccinsvar: om antikroppskoncentrationen före vaccination är <8 EU/ml, då bör antikroppskoncentrationen efter vaccination vara >8 EU/ml. För övrigt bör antikroppskoncentrationen efter vaccination vara högre än eller lika med nivån före immunisering.

* Generellt accepterade surrogater (PF, FHA) eller korrelat för skydd (andra komponenter) N = antal individer som har analyserats (per protokolluppsättning).

** 3,5 månader utan hepatit B-vaccination vid födseln (Finland, Sverige).

† 6, 10, 14 veckor med och utan hepatit B-vaccination vid födseln (Sydafrika).

†† 2, 3, 4 månader utan hepatit B-vaccination vid födseln (Finland).

‡ 2, 4, 6 månader utan hepatit B-vaccination vid födseln (Mexiko) och med hepatit B-vaccination vid födseln (Costa Rica och Kolombia).

‡‡ Serokonversion: minst 4-faldig ökning jämfört med nivån före vaccinering (före dos 1) § Vaccinsvar: om antikroppskoncentrationen före vaccination (före dos 1) < 8 EU/ml bör antikroppskoncentrationen efter boostervaccination vara ≥8 EU/ml. I annat fall ska antikroppskoncentrationen vara ≥ nivån före immunisering (före dos 1).

Immunsvaret mot Hib (PRP) och pertussisantigenerna (PT och FHA) utvärderades efter 2 doser i en subgrupp av individer som fick Hexacima (n = 148) vid 2, 4 och 6 månaders ålder. Immunsvaret mot PRP-, PT- och FHA-antigenerna en månad efter 2 doser som gavs vid 2 och 4 månaders ålder liknade det immunsvar som observerats en månad efter primärvaccination med 2 doser vid 3 och 5 månaders ålder:

- Anti-PRP titrar ≥ 0,15 µg/ml observerades hos 73,0 % av individerna.

- Anti-PT-vaccinsvar observerades hos 97,9 % av individerna.

- Anti-FHA-vaccinsvar observerades hos 98,6 % av individerna.

Studier om varaktigheten av vaccininducerade antikroppar på lång sikt efter olika primärvaccinationsserier för spädbarn/småbarn med eller utan hepatit B-vaccination vid födseln har visat att nivåerna låg över de identifierade skyddsnivåerna eller tröskelvärdena för antikroppar mot vaccinantigener (se tabell 4).

a Generellt accepterade surrogater (PF, FHA) eller korrelat för skydd (andra komponenter) b 6, 10, 14 veckor med och utan hepatit B-vaccination vid födseln (Sydafrika) c 2, 4, 6 månader med hepatit B-vaccination vid födseln (Colombia) d På grund av vaccinationer med oralt poliovaccin (OPV) enligt landets nationella vaccinationsprogram, har

polioresultat inte analyserats

e 8 EU/ml motsvarande 4 LLOQ (lägre kvantifieringsgräns i enzymkopplad immunadsorberande analys

ELISA)

LLOQ-värde för anti-PT och anti-FHA är 2 EU/ml

Varaktigheten av immunsvaret på hepatit B-komponenten i Hexacima utvärderades hos spädbarn som fick primärvaccination enligt två olika scheman.

När spädbarn som inte hade fått hepatit B-vaccin vid födseln gavs en primärvaccinationsserie för spädbarn bestående av två doser vid 3 och 5 månaders ålder och därefter en boosterdos för småbarn vid 11–12 månaders ålder, hade 53,8 % av barnen uppnått seroprotektion (anti-HBsAg ≥ 10 mIU/ml) vid 6 års ålder, och 96,7 % fick en anamnestisk reaktion efter en exponeringsdos av enbart hepatit B- vaccin.

Efter en primärvaccinationsserie bestående av en dos av hepatit B-vaccin som gavs vid födseln och därefter en serie för spädbarn bestående av 3 doser som gavs vid 2, 4 och 6 månaders ålder utan boosterdosen för småbarn, hade 49,3 % av barnen uppnått seroprotektion (anti-HBsAg ≥ 10 mIU/ml) vid 9 års ålder och 92,8 % fick en anamnestisk reaktion efter en exponeringsdos av enbart hepatit B- vaccin.

Dessa data stödjer att primärvaccination av spädbarn med Hexacima åstadkommer ett bestående immunologiskt minne.

Immunsvaret för Hexacima-antigenerna hos prematura (105) spädbarn (födda efter graviditetsvecka 28 till 36) utvärderades efter primärvaccination med 3 doser vid 2, 3 och 4 månaders ålder samt en boosterdos vid 13 månaders ålder. Av dessa var 90 spädbarn födda av kvinnor som vaccinerats med Tdap-vaccin under graviditeten och 15 spädbarn födda av kvinnor som inte vaccinerats under graviditeten.

En månad efter primärvaccinationen hade samtliga individer uppnått seroprotektion mot difteri (≥ 0,01 IE/ml), tetanus (≥ 0,01 IE/ml) och poliovirus typ 1, 2 och 3 (≥ 8 (1/utspädning)); 89,8 % av

individerna hade uppnått seroprotektion mot hepatit B (≥ 10 IE/ml) och 79,4 % hade uppnått seroprotektion mot invasiva infektioner med Hib (≥ 0,15 µg/ml).

En månad efter boosterdos hade samtliga individer uppnått seroprotektion mot difteri (≥ 0,1 IE/ml), tetanus (≥ 0,1 IE/ml) och poliovirus typ 1, 2 och 3 (≥ 8 (1/utspädning)); 94,6 % av individerna hade uppnått seroprotektion mot hepatit B (≥ 10 IE/ml) och 90,6 % hade uppnått seroprotektion mot invasiva Hib-infektioner (≥ 1 µg/ml).

Avseende kikhosta utvecklade 98,7 % och 100 % av individerna antikroppar ≥ 8 EU/ml mot PT- respektive FHA-antigenerna en månad efter primärvaccination. En månad efter boosterdosen utvecklade 98,8 % av individerna antikroppar ≥ 8 EU/ml mot både PT- och FHA-antigenerna. Koncentrationen av kikhosteantikroppar ökade 13-faldigt efter primärvaccinationen och 6- till 14- faldigt efter boosterdosen.

Vid 5 års ålder påvisades hos prematurt födda barn (n=44, varav 40 födda av mödrar som vaccinerats med Tdap under graviditeten) en hög kvarstående immunsvar mot difteri-, tetanus-, poliovirus typ 1, 2 och 3 samt Hib-antigener, jämförbar med den som observerats hos fullgångna barn. Varaktigheten av immunsvaret mot hepatit B- och pertussisantigener hos prematura spädbarn var lägre än de värden som presenteras för fullgångna spädbarn i tabell 3; den kliniska relevansen av denna observation är okänd.

Svar på en boosterdos av ett DTaP-IPV-vaccin som gavs vid 5–7 års ålder observerades hos 96–100 % av barnen, vilket bekräftade att vaccinationen i spädbarnsåldern åstadkommit ett bestående immunologiskt minne.

Immunsvaret på Hexacima-antigenerna hos fullgångna (109) och prematura (90) spädbarn födda av kvinnor som vaccinerats med Tdap-vaccin under graviditeten (mellan graviditetsvecka 24 och 36) utvärderades efter primärvaccination med 3 doser vid 2, 3 och 4 månaders ålder samt en boosterdos vid 13 månaders ålder (prematura spädbarn) eller 15 månaders ålder (fullgångna spädbarn). En månad efter primärvaccinationen hade samtliga individer uppnått seroprotektion mot difteri (≥ 0,01 IE/ml), tetanus (≥ 0,01 IE/ml) och poliovirus typ 1 och 3 (≥ 8 (1/utspädning)); 97,3 % av individer hade uppnått seroprotektion mot poliovirus typ 2 (≥ 8 (1/utspädning)); 94,6 % av individerna hade uppnått seroprotektion mot hepatit B (≥ 10 IE/ml) och 88,0 % av forskningspersonerna hade uppnått seroprotektion mot invasiva Hib-infektioner (≥ 0,15 µg/ml).

En månad efter boosterdosen hade samtliga individer uppnått seroprotektion mot difteri (≥ 0,1 IE/ml), tetanus (≥ 0,1 IE/ml) och poliovirus typ 1, 2 och 3 (≥ 8 (1/utspädning)); 93,9 % av individerna hade uppnått seroprotektion mot hepatit B (≥ 10 IE/ml) och 94,0 % hade uppnått seroprotektion mot invasiva Hib-infektioner (≥ 1 µg/ml).

Avseende kikhosta utvecklade 99,4 % och 100 % av individerna antikroppar ≥ 8 EU/ml mot PT- respektive FHA-antigenerna en månad efter primärvaccination. En månad efter boosterdosen utvecklade 99,4 % av patienterna antikroppar ≥ 8 EU/ml mot både PT- och FHA-antigenerna. Koncentrationen av kikhosteantikroppar ökade 5- till 9-faldigt efter primärvaccinationen och 8- till 19- faldigt efter boosterdosen.

Vid 5 års ålder påvisades hos spädbarn födda av kvinnor som vaccinerats med Tdap-vaccin under graviditeten (94, inklusive 54 fullgångna och 40 prematura spädbarn) en hög kvarstående immunsvar för antigener av difteri, tetanus, poliovirus 1, 2, 3 och Hib. Varaktigheten av immunsvaret mot hepatit B- och pertussisantigener var lägre än vad som rapporterats i tabell 3; den kliniska relevansen av denna observation är okänd.

Svar på en boosterdos av ett DTaP-IPV-vaccin som gavs vid 5–7 års ålder observerades hos 98,5– 100 % av barnen, vilket bekräftade att vaccinationen i spädbarnsåldern åstadkommit ett bestående immunologiskt minne.

Immunsvaret på antigener i Hexacima hos 51 HIV-exponerade spädbarn (9 infekterade och 42 icke- infekterade) utvärderades efter en primärvaccinationsserie bestående av 3 doser vid 6, 10 och 14 veckors ålder och en boosterdos vid 15–18 månaders ålder.

En månad efter primärvaccinationen hade alla spädbarn uppnått seroprotektion mot difteri (≥ 0,01 IU/ml), stelkramp (≥ 0,01 IU/ml), poliovirus typ 1, 2 och 3 (≥ 8 (1/spädning), hepatit B (≥ 10 IU/ml) och mot över 97,6 % av invasiva sjukdomar orsakade av Hib (≥ 0,15 µg/ml).

En månad efter boosterdosen var alla forskningspersoner seroskyddade mot difteri (≥ 0,1 IU/ml), stelkramp (≥ 0,1 IU/ml), poliovirus typ 1, 2 och 3 (≥ 8 (1/spädning), hepatit B (≥ 10 IU/ml) och mot över 96,6 % av invasiva sjukdomar orsakade av Hib (≥ 1 µg/ml).

Avseende kikhosta utvecklade 100 % av forskningspersonerna antikroppar ≥ 8 EU/ml mot både PT- och FHA-antigenerna en månad efter primärvaccination. En månad efter boosterdosen utvecklade 100 % av forskningspersonerna antikroppar ≥ 8 EU/ml mot både PT- och FHA-antigenerna. Serokonversionen, som fastställdes som en fyrfaldig ökning jämfört med nivån före vaccination (före dos 1), var 100 % i gruppen för HIV-exponerade och -infekterade avseende PT- och FHA-antigenerna, och 96,6 % avseende PT-antigenerna och 89,7 % avseende FHA-antigenerna i gruppen för HIV- exponerade och icke-infekterade.

Injektionsvätska, suspension.

Ej relevant. Detta vaccin är inte avsett för administrering till kvinnor i fertil ålder.

Inga fall av överdosering har rapporterats.

Vid injektionsställen observerades kroniska histologiska inflammatoriska förändringar som förväntas ha en långsam återhämtning.

Då blandbarhetsstudier saknas får detta vaccin inte blandas med andra vacciner eller läkemedel.

4 år.

Förberedelse för administrering

Sprutan med injektionsvätska, suspension ska inspekteras visuellt före administrering. Om främmande partiklar, läckage, för tidig aktivering av kolven eller felaktig proppförsegling observeras ska den förfyllda sprutan kastas.

Sprutan är enbart avsedd för engångsbruk och får inte återanvändas.

Följ steg 1 och 2 ovan för att bereda Luer Lock-sprutan och nålen för fastsättning.

En dos om 0,5 ml dras upp med en injektionsspruta.

Hexacima injektionsvätska, suspension i förfylld spruta Hexacima injektionsvätska, suspension

En dos¹ (0,5 ml) innehåller:

Difteritoxoid inte mindre än 20 IE^2,4 (30 Lf) Tetanustoxoid inte mindre än 40 IE^3,4 (10 Lf) Bordetella pertussis-antigener Pertussistoxoid 25 mikrogram Filamentöst hemagglutinin 25 mikrogram Poliovirus (inaktiverat)⁵ Typ 1 (Mahoney) 29 D-antigenenheter⁶ Typ 2 (MEF-1) 7 D-antigenenheter⁶ Typ 3 (Saukett) 26 D-antigenenheter⁶ Hepatit B-ytantigen⁷ 10 mikrogram Haemophilus influenzae typ b-polysackarid 12 mikrogram (polyribosylribitolfosfat) konjugerad till tetanusprotein 22-36 mikrogram

¹ Adsorberad på aluminiumhydroxid, hydratiserad (0,6 mg Al³⁺) ² Som lägre konfidensgräns (p = 0,95) och inte mindre än 30 IE som medelvärde ³ Som lägre konfidensgräns (p = 0,95) ⁴ Eller ekvivalent aktivitet bestämd genom en immunogenicitetsutvärdering ⁵ Odlade i Vero-celler ⁶ Dessa antigenmängder är strikt desamma som de som tidigare uttryckts som 40-8-32 D- antigenenheter, för virus typ 1, 2 respektive 3, när de mäts med en annan lämplig immunkemisk metod ⁷ Odlad i jästceller Hansenula polymorpha med rekombinant DNA-teknik

Vaccinet kan innehålla spårmängder av glutaraldehyd, formaldehyd, neomycin, streptomycin och polymyxin B som används under tillverkningsprocessen (se avsnitt Kontraindikationer).

Fenylalanin……………85 mikrogram

Sanofi Winthrop Industrie, 82 Avenue Raspail, 94250 Gentilly, Frankrike

EU/1/13/828/001

EU/1/13/828/002 EU/1/13/828/003 EU/1/13/828/004 EU/1/13/828/005 EU/1/13/828/006 EU/1/13/828/007 EU/1/13/828/008 EU/1/13/828/009

Datum för det första godkännandet: 17 april 2013 Datum för senaste förnyelse: 08.01.2018

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats