Kinpeygo

Rekommenderad dos är 16 mg en gång dagligen under 9 månader. Tabletterna tas på morgonen, minst en timme före måltid under inledningsvis 9 månader. När behandlingen ska avbrytas ska dosen minskas till 8 mg en gång dagligen under 2 veckor. Dosen kan därefter minskas till 4 mg en gång dagligen i ytterligare 2 veckor, enligt den behandlande läkarens bedömning.

Återbehandling kan övervägas efter den behandlande läkarens bedömning (se avsnitt Farmakodynamik).

Om patienten glömmer att ta Kinpeygo ska patienten ta Kinpeygo nästa dag på morgonen som vanligt. Patienten ska inte dubbla den dagliga dosen för att kompensera för en missad dos.

Särskilda populationer

Erfarenheten av användning av Kinpeygo hos äldre är begränsad. Utifrån de tillgängliga kliniska uppgifterna förväntas dock Kinpeygo ha liknande effekt och säkerhet som i andra undersökta åldersgrupper.

Säkerhet och effekt av Kinpeygo kapslar hos patienter med nedsatt leverfunktion har inte studerats.

Kinpeygo är kontraindicerat hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass C). Se avsnitt Kontraindikationer, Varningar och försiktighet och Farmakokinetik.

Farmakokinetiken för budesonid förväntas inte förändras hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Säkerhet och effekt för Kinpeygo-kapslar för barn och ungdomar under 18 år har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Kinpeygo är avsett för oral användning. De hårda kapslarna med modifierad frisättning ska sväljas hela med vatten på morgonen, minst 1 timme före måltid (se avsnitt Farmakokinetik). Kapslarna får inte öppnas, inte krossas eller tuggas då detta kan påverka frisättningsprofilen.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Patienter med svårt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass C).

Kinpeygo är avsett för behandling av primär immunglobulin A nefropati (IgAN) hos vuxna med urin- proteinutsöndring på ≥ 1,0 g/dag (eller kvot mellan protein och kreatinin i urinen på ≥ 0,8 g/g).

Vid kronisk användning av glukokortikosteroider kan systemiska effekter såsom hyperkorticism och binjuresuppression förekomma. Glukokortikosteroider kan sänka stressreaktionen från hypotalamus- hypofys-binjureaxeln (HPA-axeln). I situationer där patienter genomgår kirurgi eller andra stressituationer rekommenderas tillägg med en systemisk glukokortikosteroid.

Eftersom Kinpeygo innehåller en glukokortikosteroid ska de allmänna varningarna om glukokortikosteroider enligt nedan följas.

Patienter med måttligt eller svårt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass B eller C) kan löpa ökad risk för hyperkorticism och suppression av binjureaxeln på grund av ökad systemisk exponering för oralt budesonid. Patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass B) bör övervakas med avseende på ökade tecken och/eller symtom på hyperkorticism.

Patienter som överförs från behandling med glukokortikosteroider med hög systemisk tillgänglighet till glukokortikosteroider med lägre systemisk tillgänglighet, såsom budesonid, bör övervakas eftersom symtom kan utvecklas som beror på utsättning av steroidbehandlingen, inklusive symtom på akut suppression av binjureaxeln eller benign intrakraniell hypertoni. Övervakning av adrenokortikal funktion kan krävas hos dessa patienter och dosen av glukokortikosteroider med höga systemiska effekter bör minskas med försiktighet.

Utbyte av systemiska glukokortikosteroider mot budesonid kan avslöja allergier (t.ex. rinit och eksem) som tidigare kontrollerades av det systemiska läkemedlet.

Patienter som får läkemedel som hämmar immunsystemet är mer mottagliga för infektion än friska personer. Vattkoppor och mässling kan till exempel få en allvarligare eller till och med dödlig utgång hos känsliga patienter eller patienter som får immunsuppressiva doser av glukokortikosteroider. Hos patienter som inte har haft dessa sjukdomar bör särskild försiktighet iakttas för att undvika exponering.

Det är inte känt hur dos, administreringsväg och tidslängd för administrering av glukokortikosteroider påverkar risken för att utveckla en disseminerad infektion. Hur den underliggande sjukdomen och/eller tidigare behandling med glukokortikosteroider bidrar till risken är heller inte känt. Vid exponering för vattkoppor kan behandling med varicella zoster immunglobulin (VZIG) eller poolat intravenöst immunglobulin (IVIG) vara indicerat. Vid exponering för mässling kan profylax med poolat intramuskulärt immunglobulin (IG) vara indicerat. (Se produktresuméerna för VZIG och IG.) Om vattkoppor utvecklas kan behandling med antivirala medel övervägas.

Glukokortikosteroider ska ges med försiktighet, om ens alls, till patienter med aktiv eller inaktiv tuberkulosinfektion, obehandlade svamp-, bakterie-, systemiska virus- eller parasitinfektioner eller okulär herpes simplex.

Patienter med infektioner, hypertoni, diabetes mellitus, osteoporos, peptiska sår, glaukom eller katarakter, eller med en sjukdomshistoria av diabetes eller glaukom, eller med något annat tillstånd där användning av glukokortikosteroider kan vara förknippad med ökad risk för biverkningar, ska övervakas.

Synrubbning kan rapporteras vid systemisk och topikal användning av glukokortikosteroider. Om en patient inkommer med symtom såsom dimsyn eller andra synrubbningar ska remiss till oftalmolog övervägas för utredning av möjliga orsaker. Dessa kan innefatta katarakt, glaukom eller sällsynta sjukdomar såsom central serös korioretinopati som har rapporterats efter användning av systemiska och topikala glukokortikosteroider.

Samtidig behandling med potenta CYP3A4-hämmare, inklusive ketokonazol och kobicistat-innehållande läkemedel, förväntas öka risken för systemiska biverkningar av budesonid. Kombinationen ska undvikas såvida inte nyttan uppväger den ökade risken för systemiska biverkningar av glukokortikosteroider. Om detta inte är möjligt bör perioden mellan behandlingarna vara så lång som möjligt, och en reduktion av budesonid-dosen till 8 mg budesonid dagligen kan också övervägas (se avsnitt Interaktioner).

Efter omfattande intag av grapefruktjuice (som hämmar CYP3A4-aktiviteten främst i tarmslemhinnan) ökade den systemiska exponeringen för budesonid efter oral administrering ungefär två gånger. Liksom för andra läkemedel som huvudsakligen metaboliseras via CYP3A4 ska regelbundet intag av grapefrukt eller grapefruktjuice undvikas i samband med administrering av Kinpeygo (andra juicer såsom apelsinjuice eller äppeljuice hämmar inte CYP3A4). Se även avsnitt Interaktioner.

Eftersom binjurefunktionen kan hämmas kan ett ACTH-stimuleringstest för att diagnostisera hypofysinsufficiens visa felaktiga resultat (låga värden).

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sackaros-isomaltasbrist.

I den kliniska fas 3-studien av Kinpeygo var den vanligaste rapporterade biverkningen akne, som rapporterades hos cirka 10 procent av patienterna. Andra vanliga rapporterade biverkningar var perifert ödem, ansiktsödem, viktökning och ökat antal vita blodkroppar som inträffade hos cirka 5 procent av patienterna och var huvudsakligen av lindrig eller måttlig svårighetsgrad och reversibla. Detta påvisar den låga systemiska exponeringen för budesonid efter oral administrering.

Data för återbehandling av patienter som återbehandlades som en del av en öppen förlängningsstudie till den tidigare fas 3-studien tydde på en säkerhetsprofil för återbehandling som överensstämde med den som observerades i den kliniska fas 3-studien.

Biverkningar som rapporterades i den pivotala kliniska fas 3-studien och efter marknadsintroduktion med Kinpeygo redovisas i tabell 1.

Rapporterade biverkningar listas enligt följande frekvens: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000).

* Alla patienter med ny debut av diabetes som diagnostiserats under eller efter behandling med Kinpeygo hade FBG- och HbA1c-nivåer före behandlingen som var indikativa för prediabetes (HbA1c ≥ 5,7 procent eller FBG ≥ 100 mg/dl).

Potentiella klasseffekter

Biverkningar som är typiska för systemiska glukokortikosteroider kan förekomma (t.ex. cushingoida drag, ökat blodtryck, ökad infektionsrisk, fördröjd sårläkning, minskad glukostolerans, natriumretention med ödembildning, muskelsvaghet, osteoporos, glaukom, psykiska störningar, peptiskt sår, ökad risk för trombos). Dessa biverkningar är beroende av dos, behandlingstid, samtidigt och tidigare intag av glukokortikosteroider samt individuell känslighet. Inte alla dessa biverkningar sågs i det kliniska studieprogrammet för Kinpeygo.

Inga tillgängliga data finns.

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakoterapeutisk grupp: Antidiarroika, intestinala antiinflammatoriska/antiinfektiva medel, kortikosteroider med lokal verkan, ATC-kod: A07EA06

Den avsedda effekten av Kinpeygo är suppression av mukosala B-celler, i Peyers plack i ileum där majoriteten av IgA1-antikropparna med brist på galaktos (Gd-IgA1) produceras. Hämningen av deras proliferation och differentiering till plasmaceller förväntas minska förekomsten av Gd-IgA1- antikroppar och därmed bildandet av immunkomplex i den systemiska cirkulationen. Detta förhindrar följdeffekterna av glomerulär mesangial deponering av immunkomplex som innehåller Gd-IgA1, som visar sig som glomerulonefrit och förlust av njurfunktion.

Kinpeygo är en oral hård kapsel i en modifierad frisättningsberedning av budesonid som kombinerar fördröjt kapselsönderfall med förlängd frisättning av den aktiva substansen budesonid i ileum. Genom att rikta frisättningen av budesonid till ileum, där det finns mycket täta förekomster av Peyers plack, förväntas en lokal farmakologisk effekt.

Primär iga-nefropati

Effekten av Kinpeygo har utvärderats i två randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade studier på patienter med primärt IgAN som behandlades med en optimerad dos (högsta tillåtna dos eller högsta tolererade dos) av hämmare av renin-angiotensinsystemet (RAS) som standardbehandling (SOC). Effekten av Kinpeygo på försämring av njurfunktionen baserat på uppskattad glomerulär filtrationshastighet (eGFR) och proteinuri-reduktion baserat på kreatininkvot i urin (UPCR) utvärderades i en randomiserad, dubbelblind, multicenter fas 3-studie på patienter med biopsibevisad IgAN. 364 patienter i den fullständiga analysuppsättningen randomiserades 1:1 till antingen Kinpeygo 16 mg en gång dagligen eller placebo och behandlades under 9 månader följt av en nedtrappningsfas på 2 veckor med 8 mg och 15 månaders observationsuppföljning.

Den slutliga analysen av studien visade att under 2-årsperioden hade en 9-månaders behandling med Kinpeygo (Nefecon) 16 mg/dag minskat förlusten av njurfunktionen efter 2 år hos patienter med primär IgAN på ett statistiskt signifikant sätt. Den eGFR-fördel som uppnåddes efter 9 månaders behandling bibehölls under 15 månaders observationsuppföljning (Figur 1).

Skillnaden i eGFR mellan behandling och effekt vid 2 år var 6,00 ml/min/1,73 m² med MMRM-analys utan uttryckliga antaganden om saknade data (MAR-antagande) och var statistiskt signifikant. Förändringen från utgångsvärdet i eGFR vid 24 månader var -7,50 ml/min/1,73 m² i Kinpeygo-

gruppen jämfört med -13,50 ml/min/1,73 m² i placebo-gruppen. Det fanns en behandlingsfördel på 6,00 ml/min/1,73 m² (95 % KI: 2,76 till 10,08) med behandling med Kinpeygo jämfört med placebo (Tabell 2).

En kompletterande analys av den totala lutningen för 2-årigt eGFR med hjälp av en analysmetod med linjär spline med blandade effekter för att ta hänsyn till de akuta (utgångsvärde till 3 månader) och kroniska (från 3 månader och framåt) faserna uppskattade en total behandlingsfördel på 2,62 ml/min/1,73 m² per år (95 % KI 1,23 till 4,00) till förmån för Kinpeygo (Tabell 2).

a Inklusive alla observerade eGFR-data som registrerats efter användning av förbjuden medicinering. b Justerad geometrisk minsta kvadratmedelkvot för eGFR i förhållande till utgångsvärdet analyserad med hjälp

av analys av upprepade mätningar med blandad modell. Genomsnittliga förändringar härledda direkt från analysen utförd på en logaritmisk skala.

c Linjär spline-modell med blandade effekter där eGFR modellerades samtidigt och separat under de akuta

(utgångsvärde till 3 månader) och kroniska (från 3 månader och framåt) faserna och sedan kombinerades för att uppskatta den totala lutningen. Data ej log-transformerade och inklusive alla observerade eGFR-data oavsett användning av förbjudna läkemedel eller påbörjad dialys eller njurtransplantation.

KI: konfidensintervall; eGFR (CKD-EPI): uppskattad glomerulär filtrationshastighet baserad på beräkning av Chronic Kidney Disease Epidemiology Collaboration

Den 2-åriga behandlingseffekten för eGFR var konsekvent i alla viktiga undergrupper, inklusive viktiga demografiska (t.ex. ålder, kön, ras) och sjukdomskarakteristika vid utgångsvärdet (t.ex. proteinuri vid utgångsvärdet).

Tiden till en bekräftad minskning av eGFR med 30 % eller njursjukdom i slutstadiet (definierad som njurrelaterad död, njurtransplantation, dialys eller ihållande eGFR < 15 ml/min/1,73 m²) var fördröjd hos patienter som fick Kinpeygo jämfört med dem som fick placebo (HR 0,45; 95 % KI 0,26 till 0,75). Andelen patienter med en bekräftad händelse under den 2-åriga studieperioden var 11,5 % i Kinpeygo- gruppen jämfört med 21,4 % av patienterna i placebogruppen.

Den slutliga analysen av behandlingseffekten på proteinuri efter 2 år överensstämde med den som observerades i slutet av den 9 månader långa behandlingen med Kinpeygo. I behandlingsarmen med Kinpeygo ökade dock proteinuri efter en maximal minskning vid 12 månader (Tabell 3). Behandlingseffekten av UPCR vid 9 månader var mycket konsekvent i olika undergrupper, inklusive viktiga karakteristika för demografi (t.ex. ålder, kön, ras) och sjukdom vid utgångsvärdet (t.ex. proteinuri vid utgångsvärdet). Ett liknande konsekvent mönster för UPCR i olika undergrupper observerades efter 2 år.

a Exklusive UPCR-data som registrerats efter användning av förbjuden medicinering.

b Justerade geometriska minsta kvadratmedelvärden för UPCR i förhållande till utgångsvärdet baserades på en

longitudinell modell med upprepade mätningar.

c Den procentuella minskningen av UPCR har tidigare utvärderats hos de första 199 patienterna som

randomiserades (p=0,0003). Den slutliga analysen av samtliga 364 patienter bekräftade en 30 %-ig minskning av UPCR efter 9 månader med Kinpeygo jämfört med placebo (95 % KI 20 % till 39 %).

d Genomsnittlig procentuell minskning av UPCR under uppföljning (under 12 till 24 månader) baserat på

longitudinell modell med upprepade mätningar.

KI: konfidensintervall; UPCR: urinprotein-kreatinin-kvot.

En understödjande fas 2b-studie med liknande studieutformning genomfördes på totalt 153 randomiserade patienter som fick Kinpeygo 16 mg, Kinpeygo 8 mg eller placebo, en gång dagligen i 9 månader följt av en nedtrappningsfas på 2 veckor och 3 månaders observationsuppföljning, medan de fortsatte att få behandling med RAS-hämmare.

Det primära målet uppfylldes vid en interimsanalys där Kinpeygo jämfördes med placebo och visade på en statistiskt signifikant minskning av UPCR vid 9 månader för de kombinerade dosgrupperna Kinpeygo 16 mg/dag och 8 mg/dag jämfört med placebo (p=0,0066).

Med hjälp av samma statistiska metod som i fas 3-studien visades en statistiskt signifikant 26- procentig minskning av det primära effektmåttet UPCR vid 9 månader för dosen 16 mg Kinpeygo jämfört med placebo (p=0,0100) och en 29-procentig minskning vid 12 månader (p=0,0027).

Skillnaden i eGFR CKD-EPI (serumkreatinin) för dosen 16 mg Kinpeygo jämfört med placebo var 3,57 ml/min/1,73 m² vid 9 månader (p=0,0271), och 4,46 ml/min/1,73 m² vid 12 månader (p=0,0256). Förbättringen av 1-årig eGFR-lutning uppskattades till 5,69 ml/min/1,73 m² per år med Kinpeygo 16 mg en gång dagligen jämfört med placebo (p=0,0007).

Effekten av återbehandling med Kinpeygo har utvärderats i en öppen förlängningsstudie (OLE) för patienter som hade slutfört den pivotala fas 3-studien, antingen med Kinpeygo eller placebo, och som fortsatte att behandlas med en stabil dos av RAS-hämmare (angiotensinkonverterande enzymhämmare och/eller angiotensin II typ I-receptorblockerare). Patienter som tidigare fått Kinpeygo i fas 3-studien fick återbehandling, medan patienter som tidigare fått placebo fick Kinpeygo som första behandlingskur. Totalt 119 patienter inkluderades (varav 62,2 % tidigare fick placebo och behandlades med Kinpeygo för första gången) och fick Kinpeygo 16 mg/dag under en 9-månadersperiod, med möjlighet till dosreduktion till 8 mg/dag om kliniskt relevanta och orsaksrelaterade biverkningar utvecklades.

För att kunna inkluderas i Nef-301 OLE måste patienter ha haft proteinuri baserat på två på varandra följande mätningar med minst 2 veckors mellanrum som visar antingen ≥ 1 g/dag (≥ 1 000 mg/dag)

eller UPCR ≥ 0,8 g/gram (≥ 90 mg/mmol). Patienterna måste också ha haft eGFR ≥ 30 ml/min per 1,73 m² enligt formeln för Chronic Kidney Disease Epidemiology Collaboration (CKD-EPI).

Den slutliga analysen av den öppna förlängningsstudien visade en liknande behandlingsnytta i båda primära effektmåtten (eGFR och UPCR) efter 9 månaders behandling med Kinpeygo oavsett om patienterna fick Kinpeygo eller placebo i den tidigare fas 3-studien. Vid 9 månader var den absoluta förändringen från baslinjen i eGFR -1,28 ml/min/1,73 m² (95 % KI -3,20 till 0,72) för patienter som tidigare behandlats med Kinpeygo 16 mg och -1,53 ml/min/1,73 m² (95 % KI -3,07 till 0,05) för patienter som tidigare fått placebo. Efter 9 månaders behandling med Kinpeygo 16 mg/dag minskade UPCR från baslinjen med 33,3 % (95 % KI -44,4 till -19,9) hos patienter som tidigare behandlats med Kinpeygo 16 mg och med 31,0 % (95 % KI -40,2 till -20,2) hos patienter som tidigare behandlats med placebo.

Kinpeygo har inte studerats i den pediatriska populationen.

Hård kapsel med modifierad frisättning.

19 mm vita, dragerade, ogenomskinliga kapslar märkta med ”CAL10 4MG” i svart bläck.

Budesonid metaboliseras via CYP3A4. Potenta hämmare av CYP3A4 kan öka plasmanivåerna av budesonid. Samtidig administrering av den potenta CYP3A4-hämmaren ketokonazol eller intag av grapefruktjuice resulterade i en 6,5 respektive 2 gånger högre biotillgänglighet för budesonid jämfört med budesonid ensamt.

Kliniskt relevanta interaktioner kan därför förväntas med potenta CYP3A-hämmare, såsom ketokonazol, itrakonazol, ritonavir, indinavir, sakvinavir, erytromycin, ciklosporin och grapefruktjuice, och de kan öka de systemiska budesonid-koncentrationerna (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Samtidig behandling med CYP3A4-inducerare såsom karbamazepin kan minska den systemiska exponeringen för budesonid.

Med tanke på dess låga affinitet för CYP3A4 och P-gp, samt dess formulering, farmakokinetiska egenskaper och låga systemiska exponering, är det osannolikt att Kinpeygo påverkar den systemiska exponeringen för andra läkemedel.

Orala preventivmedel som innehåller etinylestradiol, som också metaboliseras av CYP3A4, påverkar inte farmakokinetiken för budesonid.

Farmakokinetiken för budesonid har inte utvärderats i kombination med protonpumpshämmare. I en studie som bedömde intragastriskt och intraduodenalt pH hos friska frivilliga efter upprepad dosering med PPI omeprazol 40 mg en gång dagligen, översteg inte intragastriskt och intraduodenalt pH det som krävdes för att upplösa Kinpeygo. Bortom duodenum är det osannolikt att protonpumpshämmare såsom omeprazol påverkar pH.

Behandling med budesonid kan minska serumkalium, vilket bör beaktas när Kinpeygo administreras tillsammans med ett läkemedel där de farmakologiska effekterna kan förstärkas av lågt serumkalium, såsom hjärtglukosider, eller när det administreras tillsammans med diuretika som sänker serumkalium.

Administrering under graviditet ska undvikas såvida det inte finns övervägande skäl för behandling med Kinpeygo. Det finns bara ett fåtal uppgifter om graviditetsutfall efter oral administrering av budesonid till människa. Även om data från användningen av inhalerat budesonid vid ett stort antal exponerade graviditeter inte indikerar några biverkningar, förväntas den maximala koncentrationen av budesonid i plasma vara högre i samband med behandling med Kinpeygo jämfört med inhalerad budesonid. Hos dräktiga djur har budesonid, liksom andra glukokortikosteroider, visat sig orsaka avvikelser i fosterutvecklingen (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Relevansen av detta för människa har inte fastställts.

Kinpeygo ska därför inte användas under graviditet om inte kvinnans kliniska tillstånd kräver behandling med budesonid. Den förväntade nyttan för den gravida kvinnan måste vägas mot den potentiella risken för fostret.

Budesonid passerar moderkaksbarriären. Relevansen av denna observation för människa har inte fastställts.

Hypoadrenalism kan inträffa hos nyfödda som exponerats för glukokortikosteroider i livmodern. Nyfödda ska noga observeras avseende tecken och symtom på hypoadrenalism.

Budesonid utsöndras i bröstmjölk.

Inga studier av amning har utförts med oral budesonid, inräknat Kinpeygo, och ingen information finns tillgänglig om läkemedlets effekter på det ammade spädbarnet eller läkemedlets effekter på mjölkproduktionen. En risk för det ammade spädbarnet kan inte uteslutas.

Om Kinpeygo används när en mor ammar måste ett beslut fattas om huruvida amningen ska avbrytas eller om behandlingen med budesonid ska avbrytas/avstås. Samtidigt ska amningens nytta för barnet vägas mot behandlingens nytta för modern.

Det finns inga data angående effekten av budesonid på fertiliteten. Det sågs inga effekter på fertiliteten hos råttor efter behandling med budesonid.

Inga studier av effekterna av Kinpeygo på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts. Kinpeygo förväntas ha ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Rapporter om akut toxicitet eller dödsfall efter överdosering av glukokortikosteroider är sällsynta. Akut överdosering, även vid för höga doser, förväntas inte leda till kliniskt signifikanta konsekvenser. Vid akut överdosering finns ingen specifik antidot tillgänglig. Behandlingen består av stödjande och symtomatisk behandling.

Kinpeygo-formuleringen är utformad för att ge budesonid topikalt i ileum. Den orala absorptionen av budesonid förefaller fullständig och är snabb, medan den systemiska biotillgängligheten är låg (cirka 10 procent) till följd av hög förstapassagemetabolism.

Efter en enstaka oral administrering av Kinpeygo 16 mg till friska försökspersoner varierade det geometriska medelvärdet för C_max mellan 3,2 och 4,4 ng/ml, och AUC_(0-24) mellan 24,1 och 24,8 ng/ml×h.

Ingen kliniskt relevant mateffekt observerades på den totala systemiska exponeringen för budesonid när antingen en måttlig eller en fettrik måltid intogs 1 timme efter doseringen.

Budesonid distribueras snabbt och i stor omfattning till vävnader och organ. Cirka 85 till 90 procent av budesonid binder till plasmaproteiner i blodet i koncentrationsintervallet 1 till 100 nmol/l. Distributionsvolymen vid steady state är 3 till 4 l/kg.

Budesonid metaboliseras snabbt i levern (och i mindre utsträckning i tarmen), främst genom oxidativa vägar via CYP3A4 till två huvudsakliga metaboliter, 16α-hydroxiprednisolon och 6β-hydroxibudesonid, som har mindre än 1 procent av budesonids glukokortikosteroidreceptoraffinitet och anti-inflammatoriska effekt.

Metabolismen av budesonid är 2- till 5-gånger snabbare än den för hydrokortison och 8- till 15-gånger snabbare än den för prednisolon.

Budesonid har en hög clearancefrekvens på cirka 72–80 l/timme, vilket ligger nära det uppskattade leverblodflödet och därför tyder på att budesonid är ett läkemedel med hög leverclearance.

T_½ för budesonid efter dosering med Kinpeygo varierade mellan 5 och 6,8 timmar i studier med friska frivilliga.

Budesonid utsöndras i urinen och avföringen i form av metaboliter. De huvudsakliga metaboliterna, inklusive 16α-hydroxyprednisolon och 6β-hydroxibudesonid, utsöndras huvudsakligen via njurarna, intakt eller i konjugerad form. Ingen oförändrad budesonid påvisades i urinen.

Budesonid metaboliseras huvudsakligen genom hepatisk biotransformation.

Hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass B) var den systemiska tillgängligheten för oralt administrerat budesonid 3,5 gånger högre (27 procent) än hos friska frivilliga (systemisk tillgänglighet 7,4 procent). Det fanns ingen kliniskt relevant ökning av systemisk tillgänglighet hos patienter med lätt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass A).

Patienter med svårt nedsatt leverfunktion har inte studerats.

Budesonid utsöndras inte via njurarna. De huvudsakliga metaboliterna av budesonid, som har försumbar glukokortikosteroidaktivitet, utsöndras till stor del (60 procent) i urinen.

Kinpeygo har inte studerats i den pediatriska populationen.

Budesonids prekliniska säkerhet har dokumenterats i studier under utvecklingen av andra beredningar av denna substans. Inga prekliniska studier har utförts med Kinpeygo-beredningen i sig.

Resultat från studier av akut, subakut och kronisk toxicitet visar att budesonids systemiska effekter, t.ex. minskad kroppsviktsökning och atrofi av lymfvävnader och binjurebarken, är mindre allvarliga eller liknar dem som observerats efter administrering av andra glukokortikosteroider.

Budesonid, som utvärderats i sex olika testsystem, visade inga tecken på mutagena eller klastogena effekter.

En ökad incidens av hjärngliom hos hanråttor i en karcinogenicitetsstudie kunde inte verifieras i en upprepad studie där incidensen av gliom inte skiljde sig mellan någon av de grupper som fick aktiv behandling (budesonid, prednisolon, triamcinolonacetonid) och kontrollgruppen.

Leverförändringar (primära hepatocellulära neoplasmer) som påträffades hos hanråttor i den ursprungliga karcinogenicitetsstudien noterades igen i den upprepade studien med budesonid, liksom referensglukokortikosteroiderna. Dessa effekter är troligen kopplade till en receptoreffekt och utgör därför en klasseffekt för denna art.

Tillgänglig klinisk erfarenhet visar att det inte finns några indikationer på att budesonid eller andra glukokortikosteroider inducerar hjärngliom eller primära hepatocellulära neoplasmer hos människa.

Budesonid hade ingen effekt på fertiliteten hos råttor. Hos dräktiga djur har budesonid, liksom andra glukokortikoider, visat sig orsaka fosterdöd och avvikelser i fosterutvecklingen (mindre kullstorlek, intrauterin tillväxthämning hos foster och skelettavvikelser). Den kliniska relevansen av dessa fynd för människa har inte fastställts (se avsnitt Graviditet och amning).

Toxiciteten hos budesonid hårda kapslar med modifierad frisättning, med fokus på matspjälkningskanalen, har studerats hos cynomolgusapor vid doser på upp till 5 mg/kg (cirka 15 gånger den rekommenderade dagliga dosen av Kinpeygo för människor baserat på dos per kroppsvikt) efter upprepad oral administrering i upp till 6 månader. Inga effekter observerades i mag-tarmkanalen, vare sig från makroskopisk patologi eller histopatologisk undersökning.

Sockerkulor (sackaros och majsstärkelse) Hypromellos Makrogol Citronsyramonohydrat Etylcellulosa Triglycerider med medellång kedja Oleinsyra

Hypromellos Makrogol Titandioxid (E171) Metakrylsyra – sampolymerer av metylmetakrylat Talk Dibutylsebakat

Shellack Svart järndioxid (E172)

Ej relevant.

4 år

Förvaras vid högst 25 °C.

Vit flaska av högdensitetspolyeten (HDPE) med ett vitt, barnskyddande lock av polypropen (PP) med en induktionsförsegling.

Förpackningsstorlekar: 1 flaska innehållande 28 eller 120 hårda kapslar med modifierad frisättning och multipelförpackning bestående av 360 (3 förpackningar á 120) hårda kapslar med modifierad frisättning.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Kinpeygo 4 mg hårda kapslar med modifierad frisättning

Varje hård kapsel med modifierad frisättning innehåller budesonid 4 mg.

Varje kapsel innehåller 230 mg sackaros.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

STADA Arzneimittel AG Stadastrasse 2-18 61118 Bad Vilbel Tyskland

EU/1/22/1657/001 EU/1/22/1657/002 EU/1/22/1657/003

Datum för det första godkännandet: 15 juli 2022
Datum för den senaste förnyelsen: 17 juni 2024

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats