.

Lumeblue

Diagnostiska medel, övriga diagnostiska medel

Aktiva substanser Metyltioninium, Metyltioniniumklorid

Styrka och beredningsform
Receptbelagt Avregistrerad 2026-08-05

Alla avsnitt

Dosering

Vuxna, inklusive äldre (≥ 65 år)

Rekommenderad total dos är 200 mg metyltioninklorid, vilket motsvarar åtta tabletter på 25 mg.

Den totala läkemedelsdosen måste intas oralt under eller efter intag av polyetylenglykol (PEG)- baserat tarmrengöringspreparat i låg volym (t.ex. 2 liter) eller hög volym (t.ex. 4 liter) och sista dosen bör tas på kvällen dagen innan koloskopin för att säkerställa att tabletterna hinner nå tjocktarmen och frisätta metyltioninkloriden lokalt före koloskopin.

Särskilda patientgrupper

Äldre

Ingen dosjustering är nödvändig för äldre patienter (ålder ≥ 65 år) (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering är nödvändig för patienter med lätt nedsatt njurfunktion. Läkemedlet ska ges med försiktighet till patienter med måttligt till svårt nedsatt njurfunktion, eftersom det inte finns några data för denna patientgrupp och metyltioninklorid främst elimineras via njurarna (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering är nödvändig för patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion. Det finns ingen erfarenhet från patienter med svårt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för läkemedlet för barn under 18 år har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

För oral användning.

Tabletterna ska sväljas hela utan att krossas, delas eller tuggas. Tabletterna är dragerade med en gastroresistent film som underlättar frisläppningen av färgen i tjocktarmen. Om den gastroresistenta filmen skadas genom att tabletten krossas eller tuggas kan färgen frisläppas i förtid i den övre delen av magtarmkanalen, vilket kan försämra behandlingens effektivitet.

Patienten ska inta läkemedlet tillsammans med PEG-baserad tarmrengöringsregim i låg volym (t.ex. 2 liter) eller hög volym (t.ex. 4 liter) som bestämts av vårdgivaren enligt doseringsschemat nedan:

• Den första dosen på 3 tabletter ska intas efter att patienten har druckit minst 1 liter av tarmrengöringspreparatet.

• Den andra dosen på 3 tabletter ska intas 1 timme efter den första dosen.

• Den sista dosen på 2 tabletter ska intas 1 timme efter den andra dosen.

Tabletterna ska intas oralt tillsammans med det tarmrengöringspreparat som vårdgivaren bestämt, eller tillsammans med likvärdiga volymer vatten. Det föreslagna doseringsschemat är kompatibelt med antingen full dos avtarmrengöringspreparatet vid ett tillfälle, eller att dosen delas upp på flera tillfällen inom den angivna tiden.

Kontraindikationer

• Överkänslighet mot den (de) aktiva substansen (substanserna), jordnötter eller soja, eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

• Patienter med känd glukos-6-fosfatdehydrogenatbrist (G6PD).

• Graviditet och amning (se avsnitt Graviditet och amning).

Indikationer

Lumeblue är avsett som ett diagnostiskt medel för förbättrad visualisering av kolorektala slemhinneförändringar hos vuxna patienter som genomgår koloskopi för screening eller uppföljning (se avsnitt Farmakodynamik).

Varningar och försiktighet

Serotonergt syndrom

Serotonergt syndrom har rapporterats vid användning av metyltioninklorid när det administreras intravenöst i kombination med serotonerga läkemedel. Det är inte känt om det finns en risk för serotonergt syndrom när metyltioninklorid administreras oralt under förberedelser för koloskopi. Patienter som behandlas med metyltioninklorid i kombination med serotonerga läkemedel ska övervakas för tecken på serotonergt syndrom. Om symtom på serotonergt syndrom uppstår ska användningen av läkemedlet avbrytas och stödbehandling inledas (se avsnitt Interaktioner).

Ljusöverkänslighet

Metyltioninklorid kan orsaka en ljuskänslighetsreaktion i huden vid exponering för starka ljuskällor, till exempel i samband med ljusterapi, lampor i operationssalar eller lokalt från upplysta enheter som pulsoximetrar.

Patienter ska informeras om att de behöver vidta skyddsåtgärder mot ljusexponering eftersom ljusöverkänslighet kan uppstå efter administrering av metyltioninklorid.

Allmän missfärgning

Metyltioninklorid avger en blågrön färgton till urin och avföring och blå färg till huden, vilket kan försvåra diagnostisering av cyanos.

Interferens med övervakningsenheter för bruk in vivo

Felaktiga pulsoximetervärden

Närvaron av metyltioninklorid i blodet kan resultera i underskattning av syremättnaden vid avläsning med pulsoximeter. Om syremättnaden behöver kontrolleras efter administrering av läkemedlet bör syremättnaden mätas med CO-oximetri när sådan finns att tillgå.

Övervakning av bispektralindex

Sänkning av bispektralindex (BIS) har rapporterats efter administrering av produkter i samma läkemedelsklass som metyltioninklorid. Om Lumeblue administreras under ett kirurgiskt ingrepp bör alternativa metoder användas för bedömning av anestesidjup.

Hjälpämnesvarning

Läkemedlet innehåller sojalecitin. Om en patient är allergisk mot jordnötter eller soja får detta läkemedel inte användas (se avsnitt Kontraindikationer).

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Vanliga biverkningar av Lumeblue är kromaturi (32,4%) och missfärgad avföring (13,4%) som avtar gradvis efter några dagar. Det associeras med övergående illamående och kräkningar.

Lista i tabellform över biverkningar

Biverkningar klassificeras enligt följande konvention: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000 till < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000 till < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna i fallande ordning med avseende på allvarlighet.

Informationen som presenteras nedan baseras på kliniska studier utförda med Lumeblue. Alla biverkningar som registrerats med högre frekvens än placebo har rapporterats. Dessutom har biverkningar med känd frekvens, som rapporterats med metyltioninklorid som administrerats intravenöst vid behandling av methemoglobinemi, inkluderats i tabellen nedan.

Klassificering av biverkning frekvens

Organsystem

Infektioner och infestationer Nasofaryngit Mindre vanliga Immunsystemet Anafylaktisk reaktiona Ingen känd frekvens Centrala och perifera Yrselb Mycket vanliga nervsystemet Dysgeusib Mycket vanliga

Parestesib Mycket vanliga Ångestb Vanliga Huvudvärkb Vanliga Migrän Mindre vanliga Serotonergt syndrom (med Ingen känd frekvens samtidig användning av serotonerga preparat, se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner)

Blodkärl Hypotoni Mindre vanliga Andningsvägar, bröstkorg och Hosta Mindre vanliga mediastinum Nästäppa Mindre vanliga

Rinnsnuva Mindre vanliga

Magtarmkanalen Missfärgad avföring Mycket vanliga

Buksmärtor Vanliga Kräkningarc Vanliga Illamåendec Vanliga Blodkräkningar Mindre vanliga Diarré Mindre vanliga Bukobehag Mindre vanliga

Hud och subkutan vävnad Missfärgningar i huden Mycket vanliga

(blå)b,c Svettningarb Mycket vanliga Ekkymos Mindre vanliga Nattsvettningar Mindre vanliga Pruritus Mindre vanliga Utslag Mindre vanliga Telangiektasi Mindre vanliga Ljusöverkänslighet Ingen känd frekvens

Muskuloskeletala systemet och Smärta i extremiteterb Mycket vanliga bindväv Flanksmärta Mindre vanliga Njurar och urinvägar Kromaturi Mycket vanliga

Polyuri Mindre vanliga Dysuri Mindre vanliga

Allmänna symtom och/eller Bröstsmärtorb Vanliga symtom vid Smärta Mindre vanliga administreringsstället Frossa Mindre vanliga Skador och förgiftningar och Illamående under proceduren Mindre vanliga behandlingskomplikationer

a Inkluderingen av anafylaktisk reaktion i tabellen avspeglar sporadisk och spontan rapportering i litteraturen. Ingen händelse av anafylaktisk reaktion har identifierats under kliniska studier av Lumeblue.

b Dessa termer inkluderades eftersom de rapporterades som vanliga eller mycket vanliga i kliniska studier av metyltioninklorid via intravenös administrering.

c Se avsnittet nedan, ”Beskrivning av specifika biverkningar”, för mer information.

Beskrivning av specifika biverkningar

Vanligt förekommande biverkningar

I den samlade säkerhetsinformationen från det kliniska programmet var den vanligaste behandlingsrelaterade biverkningen (TEAE) kromaturi och missfärgad avföring, enligt beskrivningen ovan. Utöver detta har missfärgning av huden rapporterats i kliniska studier med intravenöst administrerad metyltioninklorid, och detta kan störa in vivo-övervakningsutrustning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Serotonergt syndrom

Serotonergt syndrom har rapporterats när intravenöst administrerat metyltioninklorid använts i kombination med serotonerga läkemedel. Patienter som behandlas med metyltioninklorid i kombination med serotonerga läkemedel ska övervakas för tecken på serotonergt syndrom. Om serotonergt syndrom uppstår ska behandlingen avbrytas och stödbehandling ska inledas (se avsnitt Interaktioner).

Illamående och kräkningar

Illamående och kräkningar är välkända biverkningar associerade med användning av PEG- baserade tarmrengöringspreparat. I kliniska studier upplevde dock fler patienter illamående och kräkningar när de fick Lumeblue i kombination med tarmförberedande medel än när de enbart fick tarmrengöringspreparatet.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Dsmjueötkj lväigrå rtv daisktptt iekgrots noatntitna rlua euprpplpiogmrtt eaörnvaae smr vaiatstks traäa lnpäkpktoearm tbeeirvdael verktasnr jnieny gmttaairs- esritfsätkenrfk öatr tbht iålvällekarenkmdneien.d gHl evät ilgaso o-d-de kot äcnnhat tsi.o Dneeltl ag ör det

rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakodynamik

Farmakoterapeutisk grupp: Diagnostiska medel, övriga diagnostiska medel, ATC-kod: V04CX

Verkningsmekanism

Lumeblue är en fördröjd multi-matris (MMX)-formulering med förlängd frisättning i form av tabletter, där varje tablett innehåller 25 mg metyltioninklorid som torr substans. Tabletterna är dragerade med en enterobeläggning som är stabil vid surt pH (i magsäcken) men som bryts ned vid eller över pH 7, vilket normalt uppnås i slutet av ileum. När filmdrageringen lösts upp ger MMX-formuleringen med förlängd frisättning en långsam frisättning av metyltioninkloridfärgen, vilket ger en homogen och förlängd dispersion på ytan av tjocktarmens slemhinna.

Metyltioninklorid är känt för att vara ett vitalt färgämne, vilket avser en färg eller ett infärgningsmedel som kan penetrera levande celler eller vävnader och som inte omedelbart inducerar tydliga degenerativa förändringar.

Metyltioninklorid tas upp genom cellmembranet in i cytoplasman i aktivt absorberande celler, som de som finns i tunntarmen och tjocktarmen, och färgar därmed epitelet på dessa organ. Vitala absorptiva färgämnen som metyltioninklorid lyfter fram ytstrukturen på lesioner genom att utnyttja skillnader i aktivt färgupptag i slemhinnan. De markerar kontraster och därmed skillnader mellan olika celltyper.

Klinisk effekt och säkerhet

Totalt har sju kliniska studier genomförts. Effektiviteten för detta läkemedel utvärderades i en pivotal fas 3-studie (CB-17-01/06).

Studie CB-17-01/06 var en fas 3, multicenter, multinationell, randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad parallellgruppsstudie för att bedöma detektionsfrekvensen för adenom eller carcinom hos patienter som av säkerhetsskäl eller för övervakning genomgår koloskopi med högdefinierat vitt ljus (HDWL) efter infärgning och kontrastförstärkning av slemhinnan i kolon med metyltioninklorid -tabletter (jämfört med placebotabletter och enbart guldstandarden HDWL-koloskopi). Alla studiedeltagare fick 4 liter PEG-baserat tarmrengöringspreparat med start sen eftermiddag dagen före koloskopin. Studiedeltagarna fick 3, 3 och 2 × 25 mg-tabletter efter den andra, tredje respektive fjärde litern av tarmrengöringspreparatet. Studiedeltagarna drack minst 250 ml av preparatet var 15:e minut, så att intaget av studieläkemedlet och tarmrengöringspreparatet avslutades 4 timmar efter första intaget av tarmrengöringspreparatet. Studien omfattade en studiegrupp med full dos (200 mg), och en studiegrupp med låg dos (100 mg) som inkluderades för att underlätta blindningen av den aktiva studiegruppen med full dos.

Primärt effektmått: detektionsfrekvens för adenom (ADR)

Det primära effektmåttet för studie CB-17-01/06 var ADR, definierat som andelen studiedeltagare med minst ett histologiskt bevisat adenom eller carcinom. Histologiskt bevisat adenom definierades som av Vienna-grad 3 till 4,2, ett traditionellt serrat adenom (TSA) eller sessila serrata adenom (SSA). Histologiskt bevisade carcinom definierades som Vienna-grad 4,3 till 5.b. Den primära analyspopulationen definierades som alla randomiserade studiedeltagare som fått minst en dos av studiebehandling och genomgått koloskopi, oavsett om de fullföljt eller inte. Det primära effektmåttet analyserades genom en logistisk regression med behandling, center, ålder, kön, orsak till koloskopin samt antalet excisioner som inkluderas i regressionsmodellen som fixerade effekter.

Primära effektmåttsresultat visas i tabell 1 nedan.

Tabell 1: effektivitetsresultat från studie cb-17-01/06 – primärt effektmått: adr

Detektionsfrekvens för adenom metyltioninklorid-tabletter jämfört med placebo

(Adr)

Absolut värde 56,29% jämfört med 47,81% Effektmagnitud 8,48%

95%

Justerad oddskvot (OR) Punktskattning p-värde

konfidensintervallgränser

OR utan logistisk regression 1,41 [1,09; 1,81] 0,0099 OR med logistisk regression 1,46 [1,09; 1,96] 0,0106 OR med logistisk regression som exkluderar excisioner som 1,51 [1,15; 1,97] 0,0027 regressionskovariat

Sekundärt effektmått: falskt positiv frekvens (FPR)

FPR introducerades för att kontrollera förekomsten av möjliga falskt positiva studieresultat, där en hög FPR indikerar en högre provtagningsfrekvens i metyltioninklorid-tablettgruppen utan en samtidig ökning i antalet träffar för detektion av patienter med positiva lesioner (adenom eller karcinom). I detta fall hypotiserades en positiv skillnad mellan metyltioninklorid-tabletter och placebo (dvs. ökad FPR) och ett maximalt tröskelvärde (non-inferiority-marginal) sattes som 15%.

Tabell 2 och tabell 3 nedan visar FPR på både studiedeltagarnivå och excisionsnivå. Metyltioninklorid-tabletter var inte statistiskt underlägsna placebo i FPR varken på studiedeltagarnivå eller excisionsnivå. FPR på studiedeltagarnivå var numeriskt lägre (−6,44%) i behandlingsgruppen än i placebogruppen. På excisionsnivå var FPR för metyltioninklorid- tabletter numeriskt något högre (+2,63%) än för placebo, men detta ansågs inte vara kliniskt

relevant. Dessa data demonstrerar metyltioninklorid-tabletternas effektivitet för visualisering av lesioner som senare fastställdes vara adenom och carcinom.

Tabell 2: effektivitetsresultat från studien cb-17-01/06 – sekundärt effektmått: fpr

(Studiedeltagarnivå)

Falskt positiv frekvens (fpr) metyltioninklorid-tabletter /placebo

(Studiedeltagarnivå)

Absolut värde 23,31% jämfört med 29,75% Justerad oddskvot (OR)

95%

Punktskattning p-värde

konfidensintervallgränser

Effektmagnitud = skillnad i FPR (≥ 15% tröskelvärde för rejektion av −6,44 [−13,07; 0,19] < 0,0001 nollhypotes)

Tabell 3: effektivitetsresultat från studien cb-17-01/06 – sekundärt effektmått: fpr

(Excisionsnivå)

Falskt positiv frekvens (fpr) metyltioninklorid-tabletter /placebo

(Excisionsnivå)

Absolut värde 49,79% jämfört med 47,16% Justerad oddskvot (OR)

95%

Punktskattning p-värde

konfidensintervallgränser

Effektmagnitud = skillnad i FPR (≥ 15% tröskelvärde för rejektion av 2,63 [−1,55; 6,81] < 0,0001 nollhypotes)

Tabellerna nedan visar ytterligare förspecificerade och efterdefinierade kliniskt betydelsefulla effektmått från den pivotala fas III-studien (CB17-01/06):

Tabell 4: effektivitetsresultat från studien cb-17-01/06 – sekundärt effektmått: andel

Studiedeltagare med minst ett adenom

Andel studiedeltagare med minst ett metyltioninklorid-tabletter /placebo

Adenom

Absolut värde 55,88% jämfört med 47,18% Justerad oddskvot (OR)

95%

Punktskattning p-värde

konfidensintervallgränser

Effektmagnitud = skillnad i proportion 8,69 [2,41; 14,98] 0,0082 OR utan logistisk regression 1,42 [1,10; 1,83] 0,0082

Tabell 5: effektivitetsresultat från studien cb-17-01/06 – explorativt effektmått: andel

Studiedeltagare med minst en icke-polypoid lesion

Andel studiedeltagare med minst en metyltioninklorid-tabletter /placebo

Icke-polypoid lesion

Absolut värde 43,92% jämfört med 35,07% Justerad oddskvot (OR)

95%

Punktskattning p-värde

konfidensintervallgränser

Effektmagnitud = skillnad i proportion 8,84% [2,70; 14,99] 0,0056 OR utan logistisk regression 1,45 [1,12; 1,88] 0,0056 OR med logistisk regression 1,66 [1,21; 2,26] 0,0015

Tabell 6: efteranalys: andel studiedeltagare med minst ett icke-polypoid adenom eller carcinom

Andel studiedeltagare med minst ett metyltioninklorid-tabletter /placebo

Icke-polypoid adenom eller carcinom

Absolut värde 25,77% jämfört med 19,21% Justerad oddskvot (OR)

95%

Punktskattning p-värde

konfidensintervallgränser

Effektmagnitud = skillnad i proportion 6,57% [1,31; 11,82] 0,0167 OR utan logistisk regression 1,46 [1,08; 1,98] 0,0167

Läkemedelsform

Depottablett.

Gulvita till ljusblå, runda, bikonvexa enterotabletter med ungefärlig storlek 9,5 mm × 5,3 mm.

Interaktioner

Nedanstående läkemedelsinteraktioner har rapporterats för läkemedel som innehåller metyltioninklorid.

Serotonerga läkemedel

Allvarliga reaktioner i centrala nervsystemet (CNS) har registrerats när metyltioninklorid administrerades intravenöst till patienter som tagit vissa typer av psykofarmaka (se avsnitt Varningar och försiktighet). Fall har rapporterats med patienter som tagit specifika serotonerga psykofarmaka, närmare bestämt en selektiv serotoninåterupptagshämmare (SSRI), en serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), monoaminoxidashämmare eller klomipramin. Det är inte känt om det finns en risk för serotonergt syndrom när metyltioninklorid administreras oralt under förberedelser för koloskopi.

I kliniska studier var maximal systemisk exponering för metyltioninklorid (maximal plasmakoncentration [Cmax]) lägre för oralt administrerad metyltioninklorid jämfört med intravenöst administrerad metyltioninklorid. Detta tyder på att risken för systemiska effekter som serotonergt syndrom är lägre vid oralt intag av metyltioninklorid jämfört med intravenöst administrerat metyltioninklorid.

Aktiva ingredienser som metaboliseras av cytokrom P450-enzymer

Den kliniska informationen om samtidig användning av metyltioninklorid och läkemedel som metaboliseras av CYP-enzymer är begränsad. In vitro-studier indikerar att metyltioninklorid hämmar flera CYP-isoenzymer in vitro, inklusive 1A2, 2B6, 2C8, 2C9, 2C19, 2D6 och 3A4/5. Dessa interaktioner kan ha klinisk relevans för läkemedel med smalt terapeutiskt index som metaboliseras av någon av dessa enzymer (t.ex. warfarin, fenytoin, alfentanil, cyklosporin, dihydroergotamin, ergotamin, pimozid, kinidin, sirolimus och takrolimus).

Detta läkemedel kan samadministreras med anestetika / analgetika och/eller sederande / anxiolytiska läkemedel som ofta används under koloskopi med clearance genom hepatiska CYP- reaktioner, t.ex. midazolam, propofol, diazepam, difenhydramin, prometazin, petidin och fentanyl. Eventuella kliniska konsekvenser av förändringar i plasmakoncentrationen av samadministrerade läkemedel som är substrat för dessa metaboliska enzymer och transporterare är inte kända, men kan inte uteslutas.

Metyltioninklorid inducerar CYP-isoenzymerna 1A2 och 2B6 i human hepatocytodling, men det inducerar inte 3A4 vid nominella koncentrationer upp till 40 μmol. Dessa interaktioner förväntas dock inte ha någon klinisk relevans vid engångsdosering av läkemedlet.

Interaktioner med transporterare

Den kliniska informationen om samtidig användning av metyltioninklorid och läkemedel som hämmar P-gp och OAT3 är begränsad. Vid in vitro-studier befanns metyltioninklorid vara ett möjligt substrat för membrantransportproteiner P-gp, OCT2, MATE1, MATE2-K och OAT3. Läkemedel som är hämmare av dessa transportörer kan potentiellt hämma utsöndringseffektiviteten för metyltioninklorid. Metyltioninklorid är känt för att vara en potent hämmare av transportörerna OCT2, MATE1 och MATE2-K. Den kliniska konsekvensen av detta är inte känd. Administreringen av metyltioninklorid kan potentiellt orsaka en övergående, ökad exponering för läkemedel vars clearance primärt sker genom njurtransport via OCT2/MATE- signaleringsvägen, däribland cimetidin, metformin och aciklovir. De kliniska konsekvenserna av dessa in vitro-interaktioner anses sannolikt vara minimala på grund av den korta administreringstiden för läkemedlet (ungefär 3 timmar).

Graviditet och amning

Graviditet

Det finns inga eller begränsad mängd data från användningen av metyltioninklorid i gravida kvinnor. Djurstudier är ofullständiga vad gäller reproduktionstoxikologiska effekter (se 5.3). På grund av potentialen för reproduktionstoxicitet, bevis på att metyltioninklorid kan passera placentan och möjligheten att genomföra en koloskopi utan stöd av visualiseringsmedel, är Lumeblue kontraindicerat under graviditet (se 4.3). Fertila kvinnor skall använda effektiv preventivmetod.

Amning

Det finns inte tillräckligt med information om metyltioninklorid/metaboliter utsöndras i bröstmjölk. Djurstudier har visat potentiell utsöndring av metyltioninklorid/metaboliter under amning (se 5.3). En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Amning ska avbrytas inför och efter behandling med Lumeblue (se 4.3).

Före administrering av läkemedlet till en kvinna som ammar bör det övervägas om undersökningen kan senareläggas tills kvinnan har slutat amma eller om det är nödvändigt att administrera metyltioninklorid som visualiseringsmedel under koloskopin, med hänsyn till den teoretiska utsöndringen av aktiv substans och/eller metaboliter i bröstmjölk. Om administreringen anses nödvändig ska amningen avbrytas och utpumpad mjölk kasseras. Normalt anses amningen kunna återupptas 8 dagar efter administreringen av metyltioninklorid, baserat på halveringstiden för metyltioninklorid som är 15 ± 5 timmar.

Fertilitet

Det finns ingen information om metyltioninkloridens effekt på human fertilitet. Djurstudier och in vitro-studier med metyltioninklorid har visat på reproduktionstoxicitet. In vitro har metyltioninklorid visats minska motiliteten hos mänskliga spermier på ett dosberoende sätt. En tillväxthämmande effekt på odlade tvåcelliga musembryon har också påvisats (se 5.3).

Trafik och maskiner

Lumeblue har måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Andra läkemedel i samma läkemedelsklass som metyltioninklorid har påvisats orsaka symtom som migrän, yrsel, balansrubbningar, onormalt stort sömnbehov, förvirring och synrubbningar. Patienter som upplever oönskade effekter som potentiellt kan påverka förmågan att framföra fordon och använda maskiner på ett säkert sätt bör avstå från dessa aktiviteter så länge biverkningarna kvarstår.

Överdosering

Tillgänglig information från andra läkemedel i samma läkemedelsklass som metyltioninklorid, som administreras intravenöst eller via annan icke-oral administrering för andra indikationer, visar att överdosering kan orsaka en exacerbation av biverkningar. Administrering av höga intravenösa doser (kumulativ dos ≥ 7 mg/kg) av metyltioninklorid orsakade illamående, kräkningar, tyngdkänsla över bröstet, bröstsmärtor, dyspné, takypné, takykardi, oro, svettningar, tremor, pupillutvidgning, blågrönfärgad urin, blå missfärgning av hud och slemhinnor, buksmärtor, yrsel, parestesi, huvudvärk, förvirring, hypertoni, mild methemoglobinemi (upp till 7%) och EKG-förändringar (tillplattad eller inverterad T-våg). Dessa effekter varade i 2 till 12 timmar efter administreringen.

Vid överdos ska patienten hållas under observation tills tecken och symtom har försvunnit, inklusive övervakning för kardiopulmonell, hematologisk och neurologisk toxicitet. Stödbehandling ska ges vid behov.

Pediatrisk population

Hyperbilirubinemi har observerats hos spädbarn efter administrering av 20 mg/kg metyltioninklorid. Två spädbarn har avlidit efter administrering av 20 mg/kg metyltioninklorid. Båda barnen hade komplexa medicinska omständigheter och metyltioninkloriden var endast delvis orsakande.

Pediatriska patienter ska hållas under observation, methemoglobinnivån ska övervakas och lämpliga stödbehandlingar ska ges vid behov.

Farmakokinetik

Kliniska studier visar att metyltioninklorid absorberas väl vid oral administrering och tas snabbt upp av vävnaderna. Majoriteten av dosen utsöndras via urinen, vanligtvis i form av leukometyltioninklorid.

Absorption

Efter oral administrering av metyltioninklorid-tabletter vid en total dos på 200 mg (8 depottabletter à 25 mg) hos friska studiedeltagare var den maximala koncentrationen i plasma (Cmax) 1,15 ± 0,26 mcg/ml, med en mediantid till maximal koncentration (Tmax) på 16 timmar (10 – 24 timmar). Absolut biotillgänglighet beräknades till ungefär 100%.

Metabolism

Metyltioninklorid hämmar en rad CYP-isoenzymer in vitro, inklusive 1A2, 2B6, 2C8, 2C9, 2C19, 2D6 och 3A4/5, och inducerar CYP-isoenzymerna 1A2 och 2B6, men inte 3A4, i human hepatocytodling. In vitro agerar metyltioninklorid som ett substrat och en svag hämmare av P-gp, och som ett substrat för OAT-3, OCT2, MATE1 och MATE2-K (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).

Eliminering

I en fas 1 klinisk studie med 200 mg metyltioninklorid var den kumulativa utsöndringen av oförändrat metyltioninklorid vid 60 timmar efter doseringen ungefär 39 ± 16% av den administrerade dosen. Den genomsnittliga terminala halveringstiden (T1/2) fastställdes till ungefär 15 timmar.

Särskilda patientgrupper

I kliniska studier indikerade analyser av subgrupper baserat på ålder och kön inte någon skillnad i säkerhet och effektivitet. Det finns begränsade data för patienter ≥ 75 år.

Äldre

Metyltioninklorid-tabletter undersöktes för studiedeltagare som genomgick koloskopi för screening eller övervakning, med en medelålder på 58,4 år (intervall 21 till 80 år) och 250 studiedeltagare i åldern 65 år och uppåt. Därmed var studiedeltagarpopulationen representativ för den avsedda kliniska populationen, men det finns endast begränsade data för patienter ≥ 75 år. Totalt var säkerhetsprofilen för detta läkemedel ungefär densamma oavsett ålder. Det föreslås därför att inga varningar eller dosjusteringar krävs i relation till ålder.

Nedsatt njurfunktion

Retrospektiv analys av det säkerhetsdataset som identifierar studiedeltagare med någon grad av nedsatt njurfunktion kom fram till att incidensen och mönstret för TEAE hos studiedeltagare som fick metyltioninklorid-tabletter var konsekvent med den observerade samlade säkerhetsdatabasen. Därför krävs inga varningar eller dosjusteringar med avseende på lätt nedsatt njurfunktion. Det finns inga data för patienter med måttligt till svårt nedsatt njurfunktion och därför ska läkemedlet användas med försiktighet för patienter med måttligt till svårt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering).

Nedsatt leverfunktion

Retrospektiv analys av det säkerhetsdataset som identifierar studiedeltagare med någon grad av nedsatt leverfunktion kom fram till att incidensen och mönstret för TEAE hos studiedeltagare som fick metyltioninklorid-tabletter var konsekvent med den observerade samlade säkerhetsdatabasen. Därför krävs inga varningar eller dosjusteringar med avseende på lätt till måttligt nedsatt leverfunktion. Det finns inga data för patienter med svårt nedsatt leverfunktion.

Förpackningar 0

Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.

Inga förpackningar hittades.