.

Mirabegron avansor

Urologiska spasmolytika

Aktiva substanser Mirabegron

Styrka och beredningsform
Receptbelagt

Alla avsnitt

Dosering

Vuxna (inklusive äldre patienter)

Den rekommenderade doseringen är 50 mg en gång dagligen.

Särskilda patientgrupper

Nedsatt njur- och leverfunktion

Mirabegron har inte studerats hos patienter med terminal njursjukdom (GFR < 15 ml/min/1,73 m2 eller hos patienter som behöver hemodialys) eller med gravt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass C) och det rekommenderas därför inte för användning hos dessa patientgrupper (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Följande tabell visar daglig dosrekommendation för personer med nedsatt njur-eller leverfunktion utan eller med närvaro av starka CYP3A-hämmare (se avsnitten Varningar och försiktighet, Interaktioner och Farmakokinetik).

Tabell 1: daglig dosrekommendation för personer med nedsatt njur- eller leverfunktion i

Närvaro eller frånvaro av starka cyp3a-hämmare

Starka CYP3A hämmare(3)
Utan hämmareMed hämmare
Nedsatt njurfunktion(1)Lindrig50 mg25 mg
Måttlig50 mg25 mg
Svår25 mgRekommenderas inte
Nedsatt leverfunktion(2)Lindrig50 mg25 mg
Måttlig25 mgRekommenderas inte

1. Lindrig: GFR 60 till 89 ml/min/1,73 m2; måttlig: GFR 30 to 59 ml/min/1,73 m2; svår: GFR

15 till 29 ml/min/1,73 m2.

2. Lindrig: Child-Pugh klass A; Måttlig: Child-Pugh klass B.

3. Starka CYP3A hämmare, se avsnitt Interaktioner.

Patienter som ordinerats en dos på 25 mg ska uppmanas att använda andra tillgängliga preparat på marknaden som innehåller 25 mg mirabegron. Tabletten som innehåller 50 mg mirabegron är inte avsedd att delas för att erhålla en dos på 25 mg.

Kön

Ingen dosjustering krävs beroende på kön.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för mirabegron hos barn under 18 år har ännu inte fastställts.

Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Tabletten ska tas med vätska, sväljas hel och får inte tuggas, delas eller krossas eftersom det kan inverka på dess egenskaper. Den kan tas med eller utan mat.

Kontraindikationer

- Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

- Svår okontrollerad hypertoni definierad som systoliskt blodtryck ≥ 180 mm Hg och/eller diastoliskt blodtryck ≥ 110 mm Hg.

Indikationer

Symptomatisk behandling av trängningsinkontinens, ökad urineringsfrekvens och/eller trängningar, som kan förekomma hos vuxna patienter med syndromet överaktiv blåsa (OAB).

Varningar och försiktighet

Nedsatt njurfunktion

Mirabegron har inte studerats hos patienter med terminal njursjukdom (GFR <15 ml/min/1,73 m2 eller hos patienter som behöver hemodialys) och rekommenderas därför inte för användning hos denna patientgrupp. Data är begränsade för patienter med gravt nedsatt njurfunktion (GFR 15 till 29 ml/min/1,73 m2); baserat på en farmakokinetisk studie (se avsnitt Farmakokinetik) rekommenderas dosreduktion till 25 mg för denna patientgrupp. Detta läkemedel rekommenderas inte för användning hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (GFR 15 till 29 ml/min/1,73 m2) som samtidigt får kraftiga CYP3A-hämmare (se avsnitt Interaktioner).

Nedsatt leverfunktion

Mirabegron har inte studerats hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass C) och rekommenderas därför inte för användning hos denna patientgrupp. Detta läkemedel rekommenderas inte till patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh B) som samtidigt får kraftiga CYP3A-hämmare (se avsnitt Interaktioner).

Högt blodtryck

Mirabegron kan öka blodtrycket. Blodtrycket bör kontrolleras före behandlingsstart och regelbundet under behandling med mirabegron, speciellt hos patienter med hypertoni.

Data är begränsade hos patienter med hypertoni stadium 2 (systoliskt blodtryck ≥ 160 mm Hg eller diastoliskt blodtryck ≥ 100 mm Hg).

Patienter med medfödd eller förvärvad qt-förlängning

Mirabegron har vid terapeutiska doser, inte visats ge kliniskt relevant QT-förlängning i kliniska studier (se avsnitt Farmakodynamik). Då patienter med en känd anamnes på QT-förlängning eller patienter som tar läkemedel kända för att förlänga QT-intervallet emellertid inte ingick i dessa studier är effekten av mirabegron hos dessa patienter inte känd. Försiktighet bör iakttas vid administrering av mirabegron till dessa patienter.

Patienter med obstruktion av de nedre urinvägarna och patienter som tar antimuskarina läkemedel mot

Oab

Urinretention hos patienter med obstruktion av de nedre urinvägarna (BOO) och hos patienter som tar antimuskarina läkemedel för behandling av OAB har rapporterats efter marknadföring hos patienter som tar mirabegron. En kontrollerad klinisk säkerhetsstudie på patienter med BOO visade inte en ökad urinretention hos patienter behandlade med mirabegron. Mirabegron ska emellertid ges med försiktighet till patienter med klinisk signifikant BOO. Mirabegron skall även ges med försiktighet till patienter som tar antimuskarina läkemedel för behandling av OAB.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Säkerheten av mirabegron utvärderades hos 8433 patienter med OAB, varav 5648 fått minst en dos av mirabegron i fas 2/3 i kliniska programmet och 622 patienter fick mirabegron under minst 1 år (365 dagar). I de tre 12-veckors, fas 3, dubbelblinda, placebokontrollerade studierna, avslutade 88 % av patienterna behandlingen med detta läkemedel, och 4 % av patienterna avbröt behandlingen på grund av biverkningar. De flesta biverkningarna var milda till måttliga i svårighetsgrad.

Vanligaste biverkningarna som rapporterades hos patienter behandlade med mirabegron 50 mg under de tre 12-veckors, fas 3, dubbelblinda, placebokontrollerade studierna, var takykardi och urinvägsinfektioner. Frekvensen takykardi var 1,2 % hos patienter som fick mirabegron 50 mg. Takykardi ledde till avbrytande av behandling hos 0,1 % av patienterna som fick mirabegron 50 mg. Frekvensen av urinvägsinfektioner var 2,9 % hos patienter som fick mirabegron 50 mg. Urinvägsinfektioner ledde inte till avbrytande av behandling för någon av de patienter som fick mirabegron 50 mg. Allvarliga biverkningar inkluderade förmaksflimmer (0,2 %).

Biverkningar observerade under en 1-års (långtids) aktivt kontrollerad (muskarinantagonist) studie, var liknande i typ och svårighetsgrad som de som observerades i de tre 12-veckors fas 3 dubbelblinda, placebokontrollerade studierna.

Tabell över biverkningar

Tabellen nedan visar de biverkningar som observerats med mirabegron i de tre 12-veckors fas 3 dubbelblinda placebokontrollerade studier.

Frekvensen av biverkningar definieras enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100 till < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000 till < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensområde presenteras biverkningarna efter fallande allvarlighetsgrad.

MedDRA
Organklass
VanligaMindre vanligaSällsyntaMycket
sällsynta
Ingen
känd
frekvens
(kan inte
beräknas
från
tillgänglig
a data)
Infektioner och
infestationer
Urinvägs
infektioner
Vaginala
infektioner
Cystit
Psykiska
störningar
Insomni*
Förvirrings
-tillstånd *
Centrala och
perifera
nervsystemet
Huvudvärk*
Yrsel*
ÖgonÖgonlocks
ödem
HjärtatTakykardiPalpitation
Förmaksflimmer
BlodkärlHypertensiv
kris*
Magtarm
kanalen
Illamående*
Obstipation*
Diarré*
Dyspepsi
Gastrit
Läppödem
Hud och
subkutan vävnad
Urtikaria
Utslag
Makulära utslag
Papulösa utslag
Klåda
Leukocytokla
stisk vaskulit
Hudblödning
ar
Angioödem*
Muskuloskeletala
systemet och
bindväv
Svullna leder
Njurar och
urinvägar
Urinretention
*
Reproduktions
organ och
bröstkörtel
Vulvovaginal
klåda
UndersökningarFörhöjt
blodtryck
Förhöjt GGT
Förhöjt AST
Förhöjt ALT

* observerat efter marknadsintroduktion

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet:

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Farmakodynamik

Farmakoterapeutisk grupp: Urologiska spasmolytika, ATC-kod: G04BD12

Verkningsmekanism

Mirabegron är en potent och selektiv beta 3-adrenoceptoragonist. Mirabegron gav avslappning av glatt muskulatur i isolerad vävnad i urinblåsan hos råtta och människa, ökade koncentrationer av cykliskt adenosinmonofosfat (cAMP) i blåsvävnad hos råtta och visade en relaxerande effekt på urinblåsan i en råttmodell. Mirabegron ökade genomsnittlig mängd tömd volym per blåstömning och minskade frekvensen av icke tömmande sammandragningar, utan att påverka tömningstryck eller residualurin i råttmodeller av överaktiv blåsa. I en apmodell visade mirabegron minskad tömningsfrekvens. Dessa resultat indikerar att mirabegron förbättrar funktionen för urinlagring genom att stimulera beta-3- adrenoceptorer i urinblåsan.

Under urinlagringsfasen när urin ansamlas i blåsan, dominerar sympatisk nervstimulering. Noradrenalin frigörs från nervändarna, vilket leder till övervägande beta-adrenoceptoraktivering i blåsans muskulatur och därmed blåsans glattmuskelrelaxation. Under urintömningsfasen, kontrolleras blåsan huvudsakligen av parasympatiska nervsystemet. Acetylkolin, frigörs från bäckenets nervterminaler, stimulerar kolinerga M2 och M3-receptorer och inducerar urinblåsans kontraktion. Aktiveringen av nervbanan för M2 hämmar även beta-3-adrenoceptorns inducerade ökning av cAMP. Därför bör inte stimulering av beta-3-adrenoceptor störa tömningsprocessen. Detta bekräftades hos råttor med partiell urinrörsobstruktion, där mirabegron minskade frekvensen av icke-tömmande sammandragningar utan att påverka tömd volym per blåstömning, tömningens tryck eller residualurin.

Farmakodynamisk effekt

Urodynamik

Mirabegron vid doser på 50 mg och 100 mg en gång dagligen i 12 veckor till män med nedre urinvägssymtom (LUTS) och obstruktion av de nedre urinvägarna (BOO) visade ingen effekt på cystometriska parametrar och var säkert och väl tolererat. Effekterna av mirabegron på maximalt flöde och detrusortrycket vid maximalt flöde utvärderades i denna urodynamiska studie bestående av 200 manliga patienter med LUTS och BOO. Administrering av mirabegron vid doser på 50 mg och 100 mg en gång dagligen i 12 veckor, påverkade inte det maximala flödet eller detrusortrycket negativt vid maximal flödeshastighet. I denna studie hos män med LUTS/BOO, var förändringen i det justerade medelvärdet (SE) i volym postresidualurin (ml) från baslinjen till slutet av behandlingen, 0,55 (10,702), 17,89 (10,190), 30,77 (10,598) för placebogruppen, behandlingsgrupperna mirabegron 50 mg och mirabegron 100 mg.

Effekt på qt-intervallet

Mirabegron vid doser på 50 mg eller 100 mg hade ingen effekt på QT-intervallet individuellt korrigerat för hjärtfrekvens (QTci intervallet) när det utvärderades antingen efter kön eller gruppen som helhet.

I en grundlig QT (TQT) studie (n = 164 friska manliga och n = 153 friska frivilliga kvinnor med en medelålder på 33 år) utvärderades effekten av upprepad oral dosering av mirabegron med den indicerade dosen (50 mg en gång dagligen) och två supraterapeutiska doser (100 och 200 mg en gång dagligen) på QTci intervallet. De supraterapeutiska doserna utgjorde cirka 2,6- respektive 6,5-gånger

exponeringen av den terapeutiska dosen. En singeldos på 400 mg moxifloxacin användes som positiv kontroll. Varje dosnivå av mirabegron och moxifloxacin utvärderades i separata behandlingsarmar, inklusive placebokontroll (parallell cross-over design). För både män och kvinnor administrerades 50 mg och 100 mg mirabegron, den övre gränsen för det ensidiga 95 % konfidensintervallet översteg inte 10 msek vid någon tidpunkt, den största tidsskillnaden från placebo i QTci intervallet. Hos kvinnor administrerade med dosen 50 mg mirabegron, var den genomsnittliga skillnaden från placebo för QTci intervallet 5 timmar efter dosering, 3,67 msek (övre gränsen för det ensidiga 95 % CI 5,72 msek). Hos män var skillnaden 2,89 msek (övre gränsen för det ensidiga 95 % CI 4,90 msek). Vid en mirabegron dos på 200 mg, översteg inte QTci intervallet 10 ms vid någon tidpunkt hos män, medan för kvinnor vid det ensidiga 95 % konfidensintervall var den övre gränsen större än 10 msek mellan 0,5–6 timmar, med en maximal skillnad från placebo vid 5 timmar där den genomsnittliga effekten var 10,42 msek (övre gränsen för det ensidiga 95 % CI 13,44 msek). Resultat för QTcF och QTcif var förenliga med QTci.

I denna TQT studie ökade mirabegron hjärtfrekvensen på EKG på ett dosberoende sätt över det undersökta intervallet 50 mg till 200 mg. Den maximala genomsnittliga skillnaden från placebo i hjärtfrekvens varierade från 6,7 spm med mirabegron 50 mg upp till 17,3 spm med mirabegron 200 mg hos friska försökspersoner.

Effekter på puls och blodtryck hos patienter med OAB I tre 12-veckors fas 3 dubbelblinda, placebokontrollerade studier fick OAB patienter (medelålder på 59 år) mirabegron 50 mg en gång dagligen. Där observerades en ökning av genomsnittlig skillnad frånplacebo på ca 1 spm för pulsfrekvens och cirka 1 mm Hg eller mindre av systoliskt blodtryck/diastoliskt blodtryck (SBP/DBP). Förändringar i puls och blodtryck är reversibla efter att behandlingen satts ut.

Effekten på det intraokulära trycket (iop)

Mirabegron 100 mg en gång dagligen ökade inte IOP hos friska personer efter 56 dagars behandling. I en fas 1 studie för att bedöma effekten av mirabegron på IOP med Goldmann applanationstonometri hos 310 friska försökspersoner, var en dos av mirabegron 100 mg inte sämre än placebo för den primära ändpunkten för behandlingsskillnad av genomsnittlig förändring från baseline till dag 56 hos personer med normalt IOP; den övre gränsen för det dubbelsidiga 95 % CI av behandlingen mellan mirabegron 100 mg och placebo var 0,3 mm Hg.

Klinisk effekt och säkerhet

Effekt av mirabegron utvärderades i tre fas 3 randomiserade dubbelblinda, placebokontrollerade 12-veckors studier för behandling av överaktiv blåsa med symtom som urinträngningar och ökad urineringsfrekvens med eller utan inkontinens. Kvinnliga (72 %) och manliga (28 %) patienter med en medelålder på 59 år (mellan 18 till 95 år) inkluderades. Studiepopulationen bestod av cirka 48 % antimuskarina behandlingsnaiva patienter samt ca 52 % patienter som tidigare behandlats med antimuskarina läkemedel. I en studie fick 495 patienter en aktiv kontroll (tolterodin depotberedning).

De co-primära effektmåtten var (1) ändring från utgångsläget (baseline) till slutet av behandlingen i medeltal inkontinensepisoder per 24 timmar och (2) ändring från baseline till slutet av behandlingen i medeltal miktioner per 24 timmar baserat på en 3-dagars urineringsdagbok. Mirabegron visade statistiskt signifikant större förbättringar jämfört med placebo för både primära endpoints samt för sekundära endpoints (se tabell 2 och 3).

Tabell 2: co-primära och sekundära effektmått efter behandlingens slut för poolade studier

ParameterPoolade studier
(046, 047, 074)
PlaceboMirabegron
50 mg
Medeltal inkontinensperioder per 24 timmar (FAS-I) (co-primär)
n878862
Genomsnittligt utgångsvärde2,732,71
Genomsnittlig ändring från utgångsvärdet†-1,10-1,49
Genomsnittlig skillnad mot placebo† (95 %
CI)
---0,40 (-0,58, -0,21)
p-värde--< 0,001#
Medeltal miktioner per 24 timmar (FAS) (co-primär)
n1 3281 324
Genomsnittligt utgångsvärde11,5811,70
Genomsnittlig förändring från
utgångsvärdet†
-1,20-1,75
Genomsnittlig skillnad jämfört mot
placebo† (95 % CI)
---0,55 (-0,75, -0,36)
p-värde--< 0,001#
Genomsnittlig volym (ml) per miktion (FAS) (Sekundär)
n1 3281 322
Genomsnittligt utgångsvärde159,2159,0
Genomsnittlig förändring från
utgångsvärdet†
9,421,4
Genomsnittlig skillnad jämfört mot
placebo† (95 % CI)
--11,9 (8,3, 15,5)
p-värde--< 0,001#
Genomsnittlig nivå på urinträngningar (urge-episoder) (FAS) (Sekundär)
n1 3251 323
Genomsnittligt utgångsvärde2,392,42
Genomsnittlig förändring från
utgångsvärdet†
-0,15-0,26
Genomsnittlig skillnad jämfört mot
placebo† (95 % CI)
---0,11 (-0,16, -0,07)
p-värde--< 0,001#
Genomsnittligt antal urge-episoder per 24 timmar (FAS-I) (Sekundär)
n858834
Genomsnittligt utgångsvärde2,422,42
Genomsnittlig förändring från
utgångsvärdet†
-0,98-1,38
Genomsnittlig skillnad jämfört mot
placebo† (95 % CI)
---0,40 (-0,57, -0,23)
p-värde--< 0,001#
Genomsnittligt antal urge-episoder med grad 3 eller 4 per 24 timmar (FAS) (Sekundär)
n1 3241 320
Genomsnittligt utgångsvärde5,615,80
Genomsnittlig förändring från
utgångsvärdet†
-1,29-1,93
Genomsnittlig skillnad jämfört mot
placebo† (95 % CI)
---0,64 (-0,89, -0,39)
p-värde--< 0,001#
Behandlingstillfredsställelse - visuell analog skala (FAS) (Sekundär)
n1 1951 189
Genomsnittligt utgångsvärde4,874,82
ParameterPoolade studier
(046, 047, 074)
PlaceboMirabegron
50 mg
Genomsnittlig förändring från
utgångsvärdet†
1,252,01
Genomsnittlig skillnad jämfört mot
placebo† (95 % CI)
--0,76 (0,52, 1,01)
p-värde--< 0,001*

Poolade studierna 046 (Europa/Australien), 047 (Nordamerika) och 074 (Europa/Nordamerika). † Minsta kvadrat-skattning av medelvärde, justerad för baseline, kön och studie.

* Statistiskt signifikant bättre jämfört med placebo på signifikansnivån 0,05 utan justering för multipla test.

# Statistiskt signifikant bättre jämfört med placebo på signifikansnivån 0,05 justerat för multipla test. FAS: Full analysis set, alla randomiserade patienter som tagit minst 1 dos av studieläkemedlet i dubbel blindstudien och som hade ett miktionsmätvärde noterad i den inledande (baseline) dagboken och minst 1 miktionsmätvärde från dagbok efter baseline.

FAS-I: Delmängd av FAS som också hade minst 1 inkontinensperiod i den inledande (baseline) dagboken.

CI: Konfidensintervall

Tabell 3: co-primära och sekundära effektmått efter behandlingens slut för studierna

046, 047 Och 074

ParameterStudie 046Studie 047Studie 074
Placeb
o
Mira-
begron
50 mg
Tolterodin
ER 4 mg
Placeb
o
Mira-
begron
50 mg
Placeb
o
Mira-
begron
50 mg
Medeltal inkontinensperioder per 24 timmar (FAS-I) (co-primär)
n291293300325312262257
Genomsnittligt
utgångsvärde
2,672,832,633,032,772,432,51
Genomsnittlig
förändring från
utgångsvärdet†
-1,17-1,57-1,27-1,13-1,47-0,96-1,38
Genomsnittlig
skillnad jämfört
mot placebo†
---0,41-0,10---0,34---0,42
95 % konfidens-
intervall
--(-0,72,
-0,09)
(-0,42, 0,21)--(-0,66, -
0,03)
--(-0,76, -
0,08)
p-värde--0,003#0,11--0,026#--0,001#
Medeltal miktioner per 24 timmar (FAS) (co-primär)
n480473475433425415426
Genomsnittligt
utgångsvärde
11,7111,6511,5511,5111,8011,4811,66
Genomsnittlig
förändring från
utgångsvärdet†
-1,34-1,93-1,59-1,05-1,66-1,18-1,60
Genomsnittlig
skillnad jämfört
mot placebo†
---0,60-0,25---0,61---0,42
95 % konfidens-
intervall
--(-0,90, -
0,29)
(-0,55, 0,06)--(-0,98, -
0,24)
--(-0,76, -
0,08)
p-värde--< 0,001#0,11--0,001#--0,015#
Genomsnittlig volym (ml) per miktion (FAS) (Sekundär)
n480472475433424415426
Genomsnittligt
utgångsvärde
156,7161,1158,6157,5156,3164,0159,3
ParameterStudie 046Studie 047Studie 074
Placeb
o
Mira-
begron
50 mg
Tolterodin
ER 4 mg
Placeb
o
Mira-
begron
50 mg
Placeb
o
Mira-
begron
50 mg
Genomsnittlig
förändring från
utgångsvärdet†
12,324,225,07,018,28,320,7
Genomsnittlig
skillnad jämfört
mot placebo†
--11,912,6--11,1--12,4
95 % konfidens-
intervall
--(6,3, 17,4)(7,1, 18,2)--(4,4, 17,9)--(6,3, 18,6)
p-värde--< 0,001#< 0,001*--0,001#--< 0,001#
Genomsnittlig nivå på urinträngningar (urge-episoder) (FAS) (Sekundär)
n480472473432425413426
Genomsnittligt
utgångsvärde
2,372,402,412,452,452,362,41
Genomsnittlig
förändring från
utgångsvärdet†
-0,22-0,31-0,29-0,08-0,19-0,15-0,29
Genomsnittlig
skillnad jämfört
mot placebo†
---0,09-0,07---0,11---0,14
95 % konfidens-
intervall
--(-0,17, -
0,02)
(-0,15, 0,01)--(-0,18, -
0,04)
--(-0,22, -
0,06)
p-värde--0,018*0,085--0,004*--< 0,001‡
Genomsnittligt antal urge-episoder per 24 timmar (FAS-I) (Sekundär)
n283286289319297256251
Genomsnittligt
utgångsvärde
2,432,522,372,562,422,242,33
Genomsnittlig
förändring från
utgångsvärdet†
-1,11-1,46-1,18-0,89-1,32-0,95-1,33
Genomsnittlig
skillnad jämfört
mot placebo†
---0,35-0,07---0,43---0,39
95 % konfidens-
intervall
--(-0,65, -
0,05)
(-0,38, 0,23)--(-0,72, -
0,15)
--(-0,69, -
0,08)
p-värde--0,003*0,26--0,005*--0,002‡
Genomsnittligt antal urge-episoder med grad 3 eller 4 per 24 timmar (FAS) (Sekundär)
n479470472432424413426
Genomsnittligt
utgångsvärde
5,785,725,795,615,905,425,80
Genomsnittlig
förändring från
utgångsvärdet†
-1,65-2,25-2,07-0,82-1,57-1,35-1,94
Genomsnittlig
skillnad jämfört
mot placebo†
---0,60-0,42---0,75---0,59
95 % konfidens-
intervall
--(-1,02,
-0,18)
(-0,84,
-0,00)
--(-1,20,
-0,30)
--(-1,01,
-0,16)
p-värde--0,005*0,050*--0,001*--0,007‡
Behandlingstillfredsställelse - visuell analog skala (FAS) (Sekundär)
n428414425390387377388
Utgångsvärdet4,113,953,875,55,45,135,13
Genomsnittlig
förändring från
utgångsvärdet†
1,892,552,440,71,51,051,88
Genomsnittlig
skillnad jämfört
mot placebo†
--0,660,55--0,8--0,83
ParameterStudie 046Studie 047Studie 074
Placeb
o
Mira-
begron
50 mg
Tolterodin
ER 4 mg
Placeb
o
Mira-
begron
50 mg
Placeb
o
Mira-
begron
50 mg
95 % konfidens-
intervall
--(0,25,
1,07)
(0,14, 0,95)--(0,4, 1,3)--(0,41, 1,25)
p-värde--0,001*0,008*--< 0,001*--< 0,001*

† Minsta kvadratskattning av medelvärde, justerad för baseline, kön, geografisk region. * Statistiskt signifikant bättre jämfört med placebo på signifikansnivån 0,05 utan justering för multipla test.

# Statistiskt signifikant bättre jämfört med placebo på signifikansnivån 0,05 justerat för multipla test. ‡ Ej statistiskt signifikant bättre än placebo på signifikansnivån 0,05 justerat för multipla test. FAS: Full analysis set, alla randomiserade patienter som tagit minst 1 dos av studieläkemedlet i dubbel blindstudien och som hade ett miktions-mätvärde noterad i den inledande (baseline) dagboken och minst 1 miktionsmätvärde från besöksdagboken efter baseline.

FAS-I: Delmängd av FAS som också hade minst 1 inkontinensperiod i den inledande (baseline) dagboken.

Mirabegron 50 mg en gång dagligen var effektiv vid den först uppmätta tidpunkten i vecka 4, och effekten kvarstod under hela den 12-veckor långa behandlingsperioden. En randomiserad, aktivt kontrollerad, långtidsstudie visade att effekten bibehölls under hela den 1-åriga behandlingsperioden.

Subjektiv förbättring i hälsorelaterade livskvalitetsmätningar

Tre 12-veckors fas 3 dubbelblinda placebokontrollerade studier, för behandling av symtom på OAB med mirabegron en gång dagligen, resulterade i en statistiskt signifikant förbättring jämfört med placebo på följande hälsorelaterade livskvalitetsmätningar: behandlingstillfredsställelse och känsla av obehag.

Effekt hos patienter med eller utan tidigare oab antimuskarinbehandling

Effekt visades hos patienter med eller utan tidigare OAB antimuskarinbehandling. Dessutom visade mirabegron effekt hos patienter som tidigare avbrutit OAB antimuskarinbehandling på grund av otillräcklig effekt (se tabell 4).

Tabell 4: co-primära effektmått för oab patienter med tidigare antimuskarinbehandling

ParameterPoolade studier
(046, 047, 074)
Studie 046
PlaceboMirabegron
50 mg
PlaceboMirabegron
50 mg
Tolterodin
ER 4 mg
Patienter med tidigare OAB antimuskarinbehandling
Medeltal inkontinensperioder per 24 timmar (FAS-I)
n518506167164160
Genomsnittligt
utgångsvärde
2,932,982,973,312,86
Genomsnittlig förändring
från utgångsvärdet†
-0,92-1,49-1,00-1,48-1,10
Genomsnittlig skillnad
jämfört mot placebo†
---0,57---0,48-0,10
95 % konfidensintervall--(-0,81, -0,33)--(-0,90, -0,06)(-0,52, 0,32)
Medeltal miktioner per 24 timmar (FAS)
n704688238240231
Genomsnittligt
utgångsvärde
11,5311,7811,9011,8511,76
Genomsnittlig förändring
från utgångsvärdet†
-0,93-1,67-1,06-1,74-1,26
ParameterPoolade studier
(046, 047, 074)
Studie 046
PlaceboMirabegron
50 mg
PlaceboMirabegron
50 mg
Tolterodin
ER 4 mg
Genomsnittlig skillnad
jämfört mot placebo†
---0,74---0,68-0,20
95 % konfidensintervall--(-1,01, -0,47)--(-1,12, -0,25)(-0,64, 0,23)
Patienter med tidigare OAB antimuskarinbehandling som avbröt p.g.a. otillräcklig effekt
Medeltal inkontinensperioder per 24 timmar (FAS-I)
n336335112105102
Genomsnittligt
utgångsvärde
3,032,943,153,502,63
Genomsnittlig förändring
från utgångsvärdet†
-0,86-1,56-0,87-1,63-0,93
Genomsnittlig skillnad
jämfört mot placebo†
---0,70---0,76-0,06
95 % konfidensintervall--(-1,01, -0,38)--(-1,32, -0,19)(-0,63, 0,50)
Medeltal miktioner per 24 timmar (FAS)
n466464159160155
Genomsnittligt
utgångsvärde
11,6011,6711,8911,4911,99
Genomsnittlig förändring
från utgångsvärdet†
-0,86-1,54-1,03-1,62-1,11
Genomsnittlig skillnad
jämfört mot placebo†
---0,67---0,59-0,08
95 % konfidensintervall--(-0,99, -0,36)--(-1,15, -0,04)(-0,64, 0,47)

Poolade studierna 046 (Europa/Australien), 047 (Nordamerika) och 074 (Europa/Nordamerika). † Minsta kvadrat-skattning av medelvärde, justerad för baseline, kön, studie, subgrupp och subgrupp efter interaktion med poolade studier och minsta kvadratskattning justerad för baseline, kön, geografisk region, subgrupp och subgrupp efter interaktion med studie 046.

FAS: Full analys set, alla randomiserade patienter som tagit minst 1 dos dubbelblint studieläkemedel och som hade ett miktionsmätvärde noterad i baseline dagboken och minst 1 miktionsmätvärde i besöksdagboken efter baseline.

FAS-I: Delmängd av FAS som också hade minst 1 inkontinensperiod i baseline dagboken.Pediatrisk

Population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för referensläkemedlet som innehåller mirabegron i en eller flera grupper av den pediatriska populationen för "Behandling av idiopatisk överaktiv blåsa" och "Behandling av neurogen överaktiv detrusor" (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Läkemedelsform

Depottablett.

Mirabegron avansor 50 mg depottablett

Ljusgul ca 6 x13 mm avlång, bikonvex, filmdragerad tablett.

Interaktioner

In vitro data

Mirabegron transporteras och metaboliseras via flera vägar. Mirabegron är ett substrat för cytokrom P450 (CYP) 3A4, CYP2D6, butyrylkolinesteras, uridin-difosfo-glukuronyltransferas (UGT), effluxa transportproteinet P-glykoprotein (P-gp) och de influxa organiska katjontransportörena (OCT) OCT1, OCT2 och OCT3. Studier av mirabegron med humana levermikrosomer och rekombinanta humana CYP enzymer visade att mirabegron är en måttlig och tidsberoende hämmare av CYP2D6 och en svag hämmare av CYP3A. Mirabegron hämmade P-gp-medierad läkemedelstransport vid höga koncentrationer.

In vivo data

Läkemedelsinteraktioner

Effekten på farmakokinetiken för mirabegron vid samtidigt administrerade läkemedel respektive effekten av mirabegron på farmakokinetiken hos andra läkemedel studerades i endos- och flerdosstudier. De flesta läkemedelsinteraktioner studerades genom att ge en dos på 100 mg mirabegron i form av OCAS-tabletter (oralt kontrollerat absorptionssystem). I interaktionsstudier med mirabegron och metoprolol respektive metformin användes mirabegron med omedelbar frisättning (IR) 160 mg.

Kliniskt relevanta läkemedelsinteraktioner mellan mirabegron och läkemedel som hämmar, inducerar eller utgör ett substrat för CYP-isoenzymer eller transportörer förväntas inte ske, förutom den hämmande effekten av mirabegron på CYP2D6-substrats metabolism.

Effekt från enzymhämmare

Mirabegrons exponering (AUC) ökade 1,8-faldigt i närvaro av den starka CYP3A/P-gp-hämmaren ketokonazol hos friska frivilliga. Ingen dosjustering behövs när mirabegron kombineras med hämmare av CYP3A och/eller P-gp. Hos patienter med mild till måttligt nedsatt njurfunktion (GFR 30 till 89 ml/min/1,73 m2) eller lätt nedsatt leverfunktion (Child Pugh klass A) som samtidigt får kraftiga CYP3A-hämmare såsom itrakonazol, ketokonazol, ritonavir och klaritromycin, rekommenderas dock en dos på 25 mg en gång dagligen med eller utan föda (se avsnitt Dosering).

Mirabegron rekommenderas inte till patienter med gravt nedsatt njurfunktion (GFR 15 till 29 ml/min/1,73 m2) eller till patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child Pugh klass B) som samtidigt får kraftiga CYP3A-hämmare (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Effekt av enzyminducerare

Substanser som inducerar CYP3A eller P-gp minskar plasmakoncentrationerna av mirabegron. Ingen dosjustering behövs för mirabegron när det administreras tillsammans med terapeutiska doser av rifampicin eller andra CYP3A- eller P-gp-inducerare.

CYP2D6-polymorfism CYP2D6-genetisk polymorfism har minimal påverkan på den genomsnittliga plasmaexponeringen för mirabegron (se avsnitt Farmakokinetik). Interaktion mellan mirabegron och en känd CYP 2D6-hämmare förväntas inte och har inte studerats. Ingen dosjustering behövs för mirabegron när det administreras med CYP2D6-hämmare eller hos patienter som är långsamma CYP2D6-metaboliserare.

Effekt av mirabegron på cyp2d6-substrat

Hos friska frivilliga är den hämmande effekten av mirabegron på CYP2D6 måttlig och aktiviteten hos CYP2D6 återfås inom 15 dagar efter utsättande av mirabegron. Flera en gång per dag-doseringar av mirabegron IR resulterade i en 90 % ökning av Cmax och en 229 % ökning av AUC för en engångsdos av metoprolol. Flera en gång per dag-doseringar av mirabegron resulterade i en 79 % ökning av Cmax och en 241 % ökning av AUC för en engångsdos av desipramin.

Försiktighet rekommenderas om mirabegron ges samtidigt med läkemedel med smalt terapeutiskt fönster och som i stor utsträckning metaboliseras av CYP2D6, t.ex. tioridazin, typ 1C-antiarytmika (t.ex. flekainid, propafenon) och tricykliska antidepressiva (t.ex. imipramin, desipramin). Försiktighet rekommenderas även om mirabegron ges samtidigt med CYP2D6-substrat som dostitreras individuellt.

Effekt av mirabegron på transportörer

Mirabegron är en svag hämmare av P-gp. Mirabegron ökade Cmax och AUC med 29 % respektive 27 %, av P-gp-substratet digoxin hos friska frivilliga. För patienter som sätts in på en kombination av mirabegron och digoxin, bör den lägsta dosen av digoxin förskrivas initialt. Serumdigoxin bör följas upp och användas för titrering av digoxindosen för att uppnå den önskade kliniska effekten. Möjlig hämning av P-gp på grund av mirabegron bör övervägas när mirabegron kombineras med känsliga P- gp-substrat, t.ex. dabigatran.

Övriga interaktioner

Inga kliniskt relevanta interaktioner har observerats när mirabegron gavs samtidigt med terapeutiska doser av solifenacin, tamsulosin, warfarin, metformin eller oralt kombinerat preventivmedel innehållande etinylöstradiol och levonorgestrel. Dosjustering rekommenderas inte.

Ökad exponering för mirabegron på grund av läkemedelsinteraktioner kan associeras med ökad puls.

Graviditet och amning

Fertila kvinnor

Mirabegron Avansor rekommenderas inte till fertila kvinnor som inte använder preventivmedel.

Graviditet

Det finns begränsade data från behandling av mirabegron hos gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Detta läkemedel rekommenderas inte under graviditet.

Amning

Mirabegron utsöndras i mjölk hos gnagare och förväntas därför utsöndras i modersmjölk (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Inga studier har genomförts för att bedöma effekten av mirabegron på amningen hos människor, förekomst i bröstmjölk eller dess effekt på det ammade barnet. Mirabegron Avansor ska inte ges under amning.

Fertilitet

Det fanns inga behandlingsrelaterade effekter av mirabegron på fertiliteten hos djur (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Effekten av mirabegron på human fertilitet har inte fastställts.

Trafik och maskiner

Mirabegron Avansor har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Överdosering

Mirabegron har administrerats till friska frivilliga i enstaka doser upp till 400 mg. Vid denna dos, rapporterades biverkningar inklusive hjärtklappning (hos 1 av 6 personer) och ökad puls som översteg 100 slag per minut (bpm) (hos 3 av 6 personer). Multipla doser av mirabegron på upp till 300 mg

dagligen i 10 dagar gav ökad puls och förhöjt systoliskt blodtryck vid administrering till friska frivilliga.

Behandling vid överdosering bör vara symptomatisk och understödjande. Vid oavsiktlig överdosering rekommenderas övervakning av puls, blodtryck och EKG.

Farmakokinetik

Absorption

Efter oral administrering av mirabegron hos friska frivilliga, absorberas mirabegron för att nå maximala plasmakoncentrationer (Cmax) mellan 3 och 4 timmar. Den absoluta biotillgängligheten ökade från 29 % vid en dos på 25 mg till 35 % vid en dos på 50 mg. Genomsnittligt Cmax och AUC ökade mer än proportionellt med dosen över dosintervallet. I den totala populationen av män och kvinnor ökade Cmax och AUCtau cirka 2,9 respektive 2,6 gånger vid dubblerad dos från 50 mg till 100 mg mirabegron, medan en 4-faldig ökning av dosen från 50 mg till 200 mg mirabegron ökade Cmax och AUCtau med cirka 8,4-respektive 6,5-gånger. Steady state-koncentrationer uppnås inom 7 dagar vid dosering en gång dagligen med mirabegron. Efter administrering en gång dagligen är plasmaexponeringen av mirabegron vid steady state ungefär dubbelt så hög som efter en enda dos.

Effekt av föda på absorptionen

Samtidig administrering av en 50 mg tablett med en fettrik måltid reducerade Cmax och AUC med 45 % respektive 17 % för mirabegron. En fettsnål måltid minskade Cmax och AUC med 75 % respektive 51 % för mirabegron. I fas 3 studierna administrerades mirabegron med eller utan föda och både säkerhet och effektivitet uppvisades. Därför kan mirabegron tas med eller utan mat i rekommenderad dos.

Distribution

Mirabegron distribueras i stor utsträckning. Distributionsvolymen vid steady state (Vss) är cirka 1670 liter. Mirabegron är bundet (cirka 71 %) till humana plasmaproteiner och visar måttlig affinitet för albumin och alfa-1-glykoprotein. Mirabegron distribueras till erytrocyter. In vitro erytrocytkoncentrationer av 14C-mirabegron var ungefär 2-gånger högre än i plasma.

Metabolism

Mirabegron metaboliseras via flera vägar som involverar dealkylering, oxidering, (direkt) glukuronidering och amidhydrolys. Mirabegron är den huvudsakliga cirkulerande komponenten efter en engångsdos av 14C-mirabegron. Två huvudmetaboliter observerades i human plasma, båda är fas 2 glukuronider och utgör 16 % och 11 % av den totala exponeringen. Dessa metaboliter är farmakologiskt aktiva.

Baserat på in vitro studier är det osannolikt att mirabegron hämmar metabolismen av samtidigt administrerade läkemedel som metaboliseras av följande cytokrom P450-enzymer: CYP1A2, CYP2B6, CYP2C8, CYP2C9, CYP2C19 och CYP2E1, eftersom mirabegron inte hämmade aktiviteten av dessa enzymer vid kliniskt relevanta koncentrationer. Mirabegron inducerar inte CYP1A2 och CYP3A. Mirabegron förväntas inte orsaka kliniskt relevant hämning av OKT-medierad läkemedelstransport.

Även in vitro studier tyder på delaktighet av CYP2D6 och CYP3A4 i den oxidativa metabolismen av mirabegron, in vivo resultat indikerar att dessa isoenzymer spelar en begränsad roll i den totala elimineringen. In vitro- och ex vivo studier har visat på medverkan av butyrylkolinesteras, UGT och eventuellt alkoholdehydrogenas (ADH) i metabolismen av mirabegron, förutom av CYP3A4 och CYP2D6.

Cyp2d6-polymorfism

Hos friska frivilliga som är genotypiskt långsamma metaboliserare av CYP2D6-substrat (används som ett surrogat för CYP2D6-hämning), var genomsnittligt Cmax och AUCinf av en enda 160 mg dos mirabegron med IR 14 % respektive 19 % högre än för snabba metaboliserare, vilket indikerar på att CYP2D6-genetisk polymorfism har minimal påverkan på den genomsnittliga plasmaexponeringen för mirabegron. Interaktion mellan mirabegron med en känd CYP2D6-hämmare förväntas inte och har inte studerats. Ingen dosjustering behövs för mirabegron när det administreras med CYP2D6-hämmare eller till patienter som är långsamma CYP2D6 metaboliserare.

Eliminering

Totalclearance (Cltot) från plasma är cirka 57 l/timme. Den terminala halveringstiden (t1/2) är ca 50 timmar. Renalt clearance (CLR) är cirka 13 l/timme, vilket motsvarar nästan 25 % av Cltot. Renal eliminering av mirabegron sker främst genom aktiv tubulär sekretion tillsammans med glomerulär filtration. Urinutsöndringen av oförändrat mirabegron är dosberoende och varierar från ca 6,0 % efter en daglig dos på 25 mg till 12,2 % efter en daglig dos på 100 mg. Efter administrering av 160 mg 14C-mirabegron till friska frivilliga, återfanns cirka 55 % av den radioaktiva märkningen i urinen och 34 % i feces. Oförändrat mirabegron svarade för 45 % av radioaktiviteten i urin, vilket indikerar på förekomst av metaboliter. Oförändrat mirabegron stod för merparten av den fekala radioaktiviteten.

Ålder

Cmax och AUC för mirabegron och dess metaboliter efter upprepad dosering till äldre frivilliga personer (≥ 65 år) var liknande den som såg hos yngre frivilliga personer (18–45 år).

Kön

Cmax och AUC är ungefär 40 % till 50 % högre hos kvinnor än hos män. Könsskillnader i Cmax och AUC anses bero på skillnader i kroppsvikt och biotillgänglighet.

Ras

Farmakokinetiken för mirabegron påverkas inte av ras.

Nedsatt njurfunktion

Efter administrering av en engångsdos på 100 mg mirabegron till frivilliga försökspersoner med lätt nedsatt njurfunktion (eGFR-MDRD 60 till 89 ml/min/1,73 m2), ökade genomsnittligt mirabegron Cmax och AUC med 6 % respektive 31 % jämfört med friska frivilliga med normal njurfunktion. Hos frivilliga med måttligt nedsatt njurfunktion (eGFR-MDRD 30 till 59 ml/min/1,73 m2) ökade Cmax och AUC med 23 % respektive 66 %. Hos frivilliga med gravt nedsatt njurfunktion (eGFR-MDRD 15 till 29 ml/min/1,73 m2), var Cmax och AUC 92 % respektive 118 % högre. Mirabegron har inte studerats hos patienter med terminal njursjukdom (GFR < 15 ml/min/1,73 m2 eller hos patienter som behöver hemodialys).

Nedsatt leverfunktion

Efter administrering av en engångsdos 100 mg mirabegron hos frivilliga med lätt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass A), ökade genomsnittligt mirabegron Cmax och AUC med 9 % respektive 19 % i förhållande till frivilliga med normal leverfunktion. Hos frivilliga med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass B) var Cmax och AUC 175 % respektive 65 % högre. Mirabegron har inte studerats på patienter med gravt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass C).

Förpackningar 0

Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.

Inga förpackningar hittades.