.

Myqorzo

Medel vid hjärtsjukdomar, övriga medel vid hjärtsjukdomar

Aktiva substanser Afikamten

Styrka och beredningsform
ReceptbelagtUtökad övervakning

Alla avsnitt

Dosering

Behandlingen ska sättas in under överinseende av en läkare med erfarenhet av behandling av patienter
med kardiomyopati.
Före behandlingsstart ska vänsterkammarejektionsfraktion (left ventricular ejection fraction, LVEF)
bedömas med ekokardiografi (se avsnitt Varningar och försiktighet). Initiering eller upptitrering av MYQORZO hos patienter
med LVEF < 55 % rekommenderas inte.
Sedvanlig bedömning av LVEF och med Valsalva av vänstra
kammarens utflödeskanalsgradient (left ventricular outflow tract gradient, LVOT-G) ska utföras under
titrering för att uppnå ett lämpligt målvärde för Valsalva LVOT-G, samtidigt som LVEF ≥ 50 %
bibehålls.

Dosering

Dosintervallet är 5 mg till 20 mg (antingen 5 mg, 10 mg, 15 mg eller 20 mg). Den rekommenderade startdosen är 5 mg peroralt en gång dagligen. En startdos på 10 mg ska övervägas för patienter med LVOT-G ≥ 100 mmHg. Dosen ska ökas varannan till var åttonde vecka med 5 mg tills en underhållsdos eller den maximala dosen på 20 mg uppnås. Underhållsdosen är individualiserad baserat på patientens LVEF och LVOT-G. Rekommendationer för dosering baserat på LVEF- och LVOT-G-kriterier finns i tabell 1.

Tabell 1: dosjustering av afikamten

LVEF Valsalva LVOT-G Dosjustering
≥ 55 % ≥ 30 mmHg Öka dosen med 5 mg
(upp till den maximala dosen på 20 mg en gång
dagligen)
≥ 55 % < 30 mmHg Upprätthåll dos
< 55 % och ≥ 50 % Alla Upprätthåll dos
< 50 % och ≥ 40 % Alla Minska dosen med 5 mg1

Avbryt behandlingen i 7 dagar för 5 mg-dos
< 40 % Alla Avbryt behandlingen i minst 7 dagar.

1 Dosminskning enligt följande: från 20 mg till 15 mg; från 15 mg till 10 mg; från 10 mg till 5 mg

En ekokardiografisk bedömning ska utföras 2–8 veckor efter påbörjad behandling, eventuell dosjustering eller behandlingsavbrott. Efter ett behandlingsavbrott när LVEF < 40 % ska behandlingen återupptas med en dos som minskas med 5 mg när LVEF ≥ 55 %. Om 5 mg och LVEF < 50 %, ska behandlingen avbrytas i 7 dagar och behandlingen kan återupptas med 5 mg när LVEF ≥ 55 % (se tabell 1).

Efter att underhållsdosen har fastställts ska LVEF och Valsalva LVOT-G bedömas var sjätte månad, eller var tredje månad hos patienter med LVEF ≥ 50 % till < 55 %. Överväg att övervaka LVEF och justera dosen enligt tabell 1, efter behov, hos patienter med tillstötande sjukdom (t.ex. svår infektion eller covid-19), ny arytmi (t.ex. nytt eller okontrollerat förmaksflimmer eller annan okontrollerad takyarytmi) eller andra tillstånd som kan försämra systolisk funktion. Dosökningar rekommenderas inte förrän samtidigt förekommande sjukdom eller ny arytmi har försvunnit eller stabiliserats.

Avbrott av afikamten kan leda till återfall av HCM-symtom. Gradvis dosreduktion kan dämpa frekvensen av symtomåterfall efter behandlingsavbrott (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Dosmodifiering med samtidiga läkemedel

Samtidig användning med måttliga CYP2C9-hämmare som även är måttliga till starka hämmare av CYP2D6 eller CYP3A såsom mer än en enkeldos av flukonazol eller starka inducerare som rifampicin är kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).

Samtidig användning av afikamten och starka CYP2C9-hämmare ska undvikas. Om samtidig administrering inte kan undvikas ska dosen av afikamten minskas till 5 mg och LVEF och LVOT-G bedömas var 4:e till 8:e vecka tills en ny underhållsdos av afikamten i närvaro av hämmaren har uppnåtts (se avsnitt Interaktioner).

Den rekommenderade startdosen är 5 mg en gång dagligen hos patienter som står på stabil behandling med en svag CYP2C9-hämmare som också är en måttlig till stark CYP2D6- eller CYP3A-hämmare (t.ex. vorikonazol, fluvoxamin). Underhållsdosen av afikamten bör inte överstiga 15 mg.

För patienter som sätts in på en svag CYP2C9-hämmare som också är en måttlig till stark CYP2D6- eller CYP3A-hämmare ska dosen av MYQORZO minskas till 5 mg om de för närvarande får 15 mg eller 20 mg. Samtidig användning ska undvikas om patienter för närvarande får MYQORZO 5 mg eller 10 mg. Underhållsdosen av afikamten bör inte överstiga 15 mg. LVEF och LVOT-G ska bedömas var 4:e till 8:e vecka tills en ny underhållsdos av afikamten i närvaro av hämmaren har uppnåtts (se avsnitt Interaktioner).

För patienter som avser att avbryta en måttlig till stark CYP2C9- eller CYP3A-inducerare (t.ex. karbamazepin) ska dosen minskas (från 20 mg till 10 mg; från 15 mg till 5 mg; från 10 mg till 5 mg) enligt tabell 2 (se även avsnitt Interaktioner). För patienter som för närvarande får 5 mg, upprätthåll dosen på 5 mg. LVEF och LVOT-G ska bedömas efter utsättning av inducerare. Bedömning av LVEF och LVOT-G och dostitrering enligt tabell 1 rekommenderas.

Tabell 2: dosmodifiering av afikamten med samtidiga läkemedel

Samtidig medicinering Insättning av
afikamten under stabil
läkemedelsbehandling
Insättning av
läkemedel under
stabil behandling
med afikamten
Utsättning av
läkemedel under stabil
behandling med
afikamten
Hämmare
Alla starka CYP2C9-
hämmare (t.ex.
sulfafenazol)
Undvik samtidig administrering. Om samtidig administrering inte kan
undvikas, minska dosen av afikamten till 5 mg och bedöm LVEF och
LVOT-G var 4:e till 8:e vecka tills en ny underhållsdos av afikamten i
närvaro av hämmaren har uppnåtts (se avsnitt Interaktioner).
Alla måttliga CYP2C9-,
måttliga till starka
CYP2D6- eller CYP3A-
hämmare (t.ex.
flukonazol, adagrasib)
Samtidig administrering med mer än en enkeldos av flukonazol är
kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer)

Samtidig administrering av adagrasib är kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).
Alla svaga CYP2C9-
och måttliga till starka
CYP2D6- eller CYP3A-
hämmare (t.ex.
fluvoxamin,
vorikonazol)
Insättning av afikamten
med den
rekommenderade
startdosen på 5 mg en
gång dagligen.
Minska dosen
afikamten från 20 mg
till 5 mg, från 15 mg
till 5 mg.
Undvik om dos på
10 mg eller 5 mg
afikamten tas (se
avsnitt Interaktioner).
Ingen dosjustering
behövs.
Underhållsdosen av afikamten bör inte
överstiga 15 mg. LVEF och LVOT-G ska
bedömas var 4:e till 8:e vecka tills en ny
underhållsdos av afikamten i närvaro av
hämmaren har uppnåtts (se avsnitt Interaktioner).
Bedöm LVEF och LVOT-G och titrera/övervaka dosen enligt tabell 1.
Inducerare
Måttliga CYP2C9- och
starka CYP3A-
inducerare (t.ex.
rifampicin)
Samtidig användning med rifampicin är kontraindicerad (se avsnitt Kontraindikationer).
Alla måttliga till starka
CYP2C9- eller CYP3A-
inducerare (t.ex.
karbamazepin)
Insättning av afikamten
med den
rekommenderade
startdosen på 5 mg en
gång dagligen.
Ingen dosjustering
behövs.
Minska dosen afikamten
från 20 mg till 10 mg,
från 15 mg till 5 mg,
från 10 mg till 5 mg.
Ingen dosjustering krävs
för patienter som för
närvarande får 5 mg
afikamten (se
avsnitt Interaktioner).
Bedöm LVEF och LVOT-G och titrera/övervaka dosen enligt tabell 1.

Missade doser

Om en dos missas ska den tas så snart som möjligt på samma dag. Nästa schemalagda dos ska tas vid
den vanliga tidpunkten följande dag. Två doser ska inte tas samma dag.

Äldre

Ingen dosjustering krävs för patienter som är 65 år eller äldre (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering av den rekommenderade standarddosen och titreringsschemat krävs för patienter med lindrigt (uppskattad glomerulär filtrationshastighet [eGFR] 60–89 ml/min) till måttligt (eGFR 30– 59 ml/min) nedsatt njurfunktion. Ingen dosrekommendation kan göras för patienter med svårt (eGFR < 30 ml/min) nedsatt njurfunktion eftersom afikamten inte har studerats hos patienter med svår njursvikt (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering av den rekommenderade standarddosen och titreringsschemat krävs för patienter med lindrigt (Child-Pugh klass A) eller måttligt (Child-Pugh klass B) nedsatt leverfunktion. Ingen dosrekommendation kan göras för patienter med svårt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass C) eftersom afikamten inte har studerats hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för afikamten för barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

För oral användning.

Behandling ska tas en gång dagligen med eller utan måltid. Tabletten ska sväljas hel med vatten och får inte delas, krossas eller tuggas eftersom dessa metoder inte har studerats.

Kontraindikationer

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

• Måttliga CYP2C9-hämmare som även är måttliga till starka hämmare av CYP2D6 eller

CYP3A: t.ex. adagrasib och mer än en enkeldos av flukonazol (se avsnitt Interaktioner).

• Starka CYP3A4-inducerare som även är måttliga CYP2C9-inducerare: rifampicin och johannesört (se avsnitt Interaktioner).

Indikationer

MYQORZO är indicerat för behandling av symtomatisk (New York Heart Association, NYHA, klass II-III) obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati (obstructive hypertrophic cardiomyopathy, oHCM) hos vuxna patienter (se avsnitt Farmakodynamik).

Varningar och försiktighet

Systolisk dysfunktion definierad som lvef < 50 %

Afikamten minskar hjärtats kontraktilitet och LVEF. Hjärtsvikt orsakad av systolisk dysfunktion kan förekomma hos patienter som får hjärtmyosinhämmare (se avsnitt Biverkningar).

Patienter som upplever en allvarlig samtidig sjukdom (t.ex. allvarlig infektion) eller arytmi (t.ex. nytt eller okontrollerat förmaksflimmer) kan löpa större risk för att utveckla systolisk dysfunktion och hjärtsvikt. Ytterligare övervakning bör övervägas för asymtomatisk minskning av LVEF med samtidigt förekommande sjukdomar och arytmier (se avsnitt Dosering).

Patientens kliniska status och LVEF ska bedömas före och regelbundet under behandlingen och dosen
ska justeras i enlighet därmed. Ny eller förvärrad arytmi, dyspné, bröstsmärta, utmattning, benödem
eller förhöjning av N-terminal pro-B-typ natriuretisk peptid (NT-proBNP) kan vara tecken och
symtom på hjärtsvikt och ska också föranleda en utvärdering av hjärtfunktionen.

Hjärtsvikt eller förlust av respons på afikamten på grund av interaktioner

Afikamten metaboliseras av CYP2C9, CYP2D6 och CYP3A-enzymer. Insättning av vissa läkemedel som hämmar flera P450-signalvägar för afikamteneliminering (t.ex. flukonazol, vorikonazol, fluvoxamin) och starka CYP2C9-hämmare kan leda till ökade blodkoncentrationer av afikamten och öka risken för hjärtsvikt orsakad av systolisk dysfunktion (se avsnitt Dosering 4.3 och 4.5).

Utsättning av måttliga till starka CYP3A-inducerare och måttliga till starka CYP2C9-inducerare kan leda till ökade blodkoncentrationer av afikamten och öka risken för hjärtsvikt på grund av systolisk dysfunktion. Omvänt kan insättning av vissa P450-inducerare (t.ex. rifampicin, måttliga till starka CYP3A- eller CYP2C9-inducerare) leda till minskade blodkoncentrationer av afikamten och potentiell effektförlust (se avsnitt Dosering 4.3 och 4.5).

Patienter ska informeras om risken för läkemedelsinteraktioner och informera deras sjukvårdspersonal om alla samtidiga läkemedel före och under MYQORZO-behandling.

Graviditet

Det finns inga bevis för användning av afikamten hos gravida kvinnor, och djurstudier är otillräckliga för att informera om moderns eller embryofetal risk hos människor. Fosterskador kan inte uteslutas (se avsnitten Graviditet och amning och Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Återfall av hcm-symtom vid avbrytande

Avbrott av afikamten kan leda till återfall av HCM-symtom. I SEQUOIA-HCM rapporterades kardiovaskulära biverkningar oftare i afikamtengruppen jämfört med placebogruppen med en debut under washout-perioden [n = 23 (16,2 %) jämfört med n = 9 (6,5 %)]. Tre patienter hade allvarliga händelser med försämring av HCM när afikamten sattes ut. Noggrann övervakning under avbrytande rekommenderas. Gradvis dosreduktion kan dämpa frekvensen av symtomåterfall efter behandlingsavbrott (se avsnitt Dosering).

Hjälpämne med känd effekt

Natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Biverkningar

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste rapporterade biverkningarna som observerats med afikamten är yrsel (4,2 %), systolisk dysfunktion definierat som LVEF < 50 % (3,5 %), hjärtklappning (7 %) och hypertoni (7,7 %).

Tabell över biverkningar

Frekvenserna av biverkningar baseras på frekvenser av biverkningar av alla orsaker hos 142 patienter
som exponerats för afikamten i SEQUOIA-HCM-studien (se avsnitt Farmakodynamik) med en
medianbehandlingstid på 24,1 veckor (intervall 3,9–29,4 veckor).
De biverkningar som inkluderas i tabell 4 är listade enligt MedDRA-databasens klassificering av
organsystem. Inom varje organsystemklass presenteras biverkningarna efter fallande frekvens och
allvarlighetsgrad. Dessutom definieras motsvarande frekvenskategori för varje biverkning som:
mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100 till < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000 till < 1/100);
sällsynta (≥ 1/10 000 till < 1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000).

Tabell 4: biverkningar

Klassificering av Biverkning Frekvens
organsystem
Centrala och perifera
Yrsel Vanlig
nervsystemet
Systolisk dysfunktion1 Vanlig
Hjärtat
Hjärtklappning Vanlig
Blodkärl Hypertoni Vanlig
1 Definieras som LVEF < 50 % med eller utan symtom.
Beskrivning av utvalda biverkningar
Systolisk dysfunktion
I SEQUOIA-HCM-studien upplevde 3,5 % av patienterna i afikamten-gruppen under den 24 veckor
långa behandlingsperioden en reversibel dosrelaterad minskning av LVEF till < 50 % (median 47 %;
intervall 34–49 %). En patient i afikamten-gruppen upplevde en asymtomatisk LVEF < 40 %.
Minskningar av LVEF till < 50 % krävde inte behandlingsavbrott och var inte förknippade med klinisk
hjärtsvikt (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Effekter på blodtryck
I SEQUOIA-HCM rapporterades biverkningar av hypertoni oftare i afikamten-gruppen jämfört med
placebo-gruppen (7,7 % jämfört med 2,1 %). De genomsnittliga ökningarna av blodtrycket i samband
med afikamten-behandling var 2,3 mmHg för systoliskt blodtryck och 3,1 mmHg för diastoliskt
blodtryck. De flesta rapporter om hypertoni var hos patienter med en anamnes på hypertoni och alla
rapporter var icke allvarliga och lindriga eller måttliga i svårighetsgrad. Afikamten-associerade
ökningar av blodtrycket tros vara en följd av lindring av LVOT-hinder med förbättrad
hjärtminutvolym.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakodynamik

Farmakoterapeutisk grupp: medel vid hjärtsjukdomar, övriga medel vid hjärtsjukdomar, ATC-kod: ännu ej tilldelad

Verkningsmekanism

Afikamten är en reversibel allosterisk hjärtmyosinhämmare som binds direkt till den motoriska domänen av hjärtmyosin och hindrar det från att gå in i det kraftproducerande tillståndet. Icke-kliniska data indikerar att afikamten är selektivt för hjärtisoformen av myosin jämfört med snabbt skelettmyosin. Specifikt hämmade afikamten bovint hjärtmyofibrillärt ATPase med cirka 5 gånger högre potens än snabbt skelettmyofibrillärt ATPase från kanin. Det är utformat för att minska hyperkontraktiliteten vid hjärtsarkom, vilket är grundläggande för patofysiologin för HCM. Den resulterande minskningen av hjärtkontraktilitet minskar LVOT-obstruktion hos HCM-patienter.

Farmakodynamiska effekter

Lvef

I SEQUOIA-HCM-studien var medelvärdet [standardavvikelse (standard deviation, SD)] för LVEF i vila vid baslinjen 74,8 % (5,5 %) för patienter i afikamten-gruppen och 74,8 % (6,3 %) i placebo- gruppen. I överensstämmelse med verkningsmekanismen hos afikamten var den genomsnittliga minsta kvadratförändringen (least squares, LS) [standardfel (standard error, SE)] från baslinjen av LVEF- värdet -6,8 % (0,6 %) i afikamten-gruppen och -2 % (0,6 %) i placebo-gruppen vid slutet av den 24 veckor långa behandlingsperioden. Genomsnittlig LVEF var liknande mellan afikamten- och placebo-grupperna 4 veckor efter avslutad behandling.

Lvot-obstruktion

I SEQUOIA-HCM-studien var medelvärdet (SD) i vila och Valsalva LVOT-G vid baslinjen 54,8 (27) och 82,9 (32) mmHg för patienter i afikamten-gruppen och 55,3 (32,2) och 83,3 (32,7) mmHg i placebo-gruppen. Vid vecka 24 var LS-genomsnittet (SE) för förändringar från baslinjen i vila och Valsalva LVOT-G -35,8 (2,1) mmHg respektive -48,1 (2,4) mmHg för afikamten- gruppen respektive 4,1 (2,1) mmHg respektive 2,2 (2,4) mmHg för placebo-gruppen. Valsalva LVOT-G liknade baslinjen för båda behandlingsgrupperna 4 veckor efter att behandlingen avbrutits.

Hjärtbiomarkörer

I SEQUOIA-HCM var det geometriska medelvärdet för NT-proBNP och troponin I vid baslinjen 734,7 pg/ml och 17,1 ng/l för patienter i afikamten-gruppen och 709,8 pg/ml och 16,6 ng/l i placebo- gruppen. Vid vecka 24 var den proportionella förändringen från baslinjen för NT-proBNP och troponin I 0,19 respektive 0,58 för afikamten-gruppen och 0,99 respektive 1,01 för placebo-gruppen. NT-proBNP och troponin I liknade baslinjen för båda behandlingsgrupperna 4 veckor efter att behandlingen avbrutits.

Hjärtelektrofysiologi

Resultaten från en noggrann QT-studie visade en brist på QTc-förlängning över det terapeutiska koncentrationsintervallet för afikamten. Vid en singeldos på 50 mg (liknande exponering som 20 mg daglig dosering till steady-state) var de övre gränserna för den förväntade placebo-korrigerade förändringen från baslinjen i Fridericia-korrigerat QT-intervall (ΔΔQTcF) 90 % konfidensintervall för afikamten alla < 10 msek.

Klinisk effekt och säkerhet

Effekten av afikamten utvärderades i SEQUOIA-HCM-studien, en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad multicenterstudie i fas 3 hos 282 vuxna (142 afikamten, 140 placebo) med symtomatisk NYHA-klass II och III oHCM, LVEF ≥ 60 %, och vilo- och toppvärden för Valsalva LVOT-G ≥ 30 respektive ≥ 50 mmHg vid screening.

Patienter med en känd infiltrativ sjukdom eller inlagringssjukdom som orsakar hjärthypertrofi såsom Noonans syndrom, Fabrys sjukdom eller amyloidos exkluderades.

Patienterna randomiserades i förhållandet 1:1 till att få antingen en startdos på 5 mg afikamten eller placebo en gång dagligen i 24 veckor. Stratifieringsfaktorer inkluderade baslinjeanvändning av betablockerare och kardiopulmonell motionstestning (CPET) med ergometer (löpband eller cykel). Vid baslinjen användes betablockerare av 61,3 % av patienterna och kalciumkanalblockerare utan dihydropyridin användes av 28,7 % av deltagarna. Dessutom tog 12,8 % av patienterna disopyramid. Totalt sett tog 14,5 % av patienterna inte något bakgrundsläkemedel vid baslinjen.

Sammantaget var de demografiska och sjukdomsrelaterade egenskaperna vid baslinjen balanserade mellan behandlingsgrupperna. Studien inkluderade patienter med en medelålder på 59,1 år; (intervall 18 till 84 år), 59 % män, 79 % vita, 19 % asiater och 1 % svarta eller afroamerikaner. Medelvärdet för kroppsmasseindex var 28,1 kg/m2, genomsnittlig vilopuls 66 slag per minut och genomsnittligt blodtryck 125/74 mmHg. I SEQUOIA-HCM-studien var 57 patienter i åldern 65 år och äldre. Inga patienter hade genomgått tidigare septal reduktionsbehandling (septal reduction therapy, SRT). Vid baslinjen var 76 % av de randomiserade patienterna NYHA-klass II och 24 % var NYHA-klass III. Medianvärdet för LVEF var 75,6 %, medelvärdet för LVOT-G var 55,1 mmHg, medelvärdet för Valsalva LVOT-G var 83,1 mmHg och medelvärdet för Kansas City frågeformulär om kardiomyopati

– klinisk sammanfattningspoäng (Kansas City Cardiomyopathy Questionnaire – Clinical Summary

Score, KCCQ-CSS) var 74,7.

Patienterna sattes in på afikamten med en dos på 5 mg en gång dagligen. Doserna titrerades individuellt vid vecka 2, 4 och 6 om Valsalva LVOT-G ≥ 30 mmHg och LVEF ≥ 55 % i 5 mg- intervall upp till en maximal dos på 20 mg en gång dagligen. Vid vecka 24 fick 46 % av patienterna i afikamten-gruppen en 20 mg-dos, 35 % fick en 15 mg-dos, 15,3 % fick en 10 mg-dos och 3,6 % fick en 5 mg-dos.

Primärt resultatmått – högsta syreupptagning (pvo2)

I SEQUOIA-HCM-studien var det primära effektmåttet för förändring från baslinjen i pVO2 till vecka 24 statistiskt signifikant och högre i afikamten-gruppen jämfört med placebo, som visas i tabell 5.

Sekundära resultatmått

Behandlingseffekterna av afikamten på hälsostatus, funktionskapacitet och LVOT-obstruktion bedömdes genom förändring av KCCQ-CSS, andel patienter med ≥ 1 klassförbättring av NYHA- funktionsklass, förändring från baslinjen i Valsalva LVOT-G, andel patienter med Valsalva LVOT-G ≤ 30 mmHg och varaktighet av lämplighet för septal reduktionsbehandling (SRT). Vid vecka 24 hade patienter som fick afikamten större förbättring jämfört med placebo-gruppen med avseende på alla sekundära resultatmått (tabell 5).

Tabell 5: analys av resultatmått från sequoia-hcm-studien

Resultatmått Afikamten
N = 142
Placebo
N = 140
Förändring från baslinjen med avseende på pVO2 enligt CPET
Baslinje (ml/min/kg), medelvärde (SD) 18,4 (4,4) 18,6 (4,5)
Vecka 24
LS-medelvärde (SE) 1,76 (0,25) 0,02 (0,25)
LS-medelskillnad jämfört med placebo (95 % KI) 1,74 (1,04; 2,44)
p-värde < 0,0001
Förändring från baslinjen med avseende på KCCQ-CSS1
Baslinje, medelvärde (SD) 75,6 (18,4) 73,7 (17,6)
Vecka 12, n (%) 11,1 (0,9) 4 (0,9)
Skillnad (95 % KI) 7 (4,5; 9,5)
p-värde < 0,0001
Vecka 24, n (%) 11,6 (1) 4,3 (1)
Skillnad (95 % KI) 7,3 (4,6; 10,1)
p-värde < 0,0001
Andel patienter med förbättring på ≥ 10 poäng i KCCQ-CSS1
Vecka 12, n (%) 63 (44,4) 33 (23,6)
Skillnad (95 % KI) 20,8 (10; 31,6)
p-värde < 0,001
Vecka 24, n (%) 69 (48,6) 38 (27,1)
Skillnad (95 % KI) 21,5 (10,6; 32,5)
p-värde < 0,001
Andel patienter som fortfarande var lämpade för SRT4
Baslinje N = 32 N = 29
Vecka 24, n (%) 4 (12,5) 14 (48,3)
Skillnad (95 % KI) Oddskvot (Odds Ratio, OR):
0,16 (0,03; 0,61)
Skillnad: -36,5 (-58,5; -14,5)
p-värde OR, p = 0,005
Skillnad, p = 0,002
Varaktighet för SRT-behörighet1
Dagar som tillbringades med att vara SRT-lämplig under
24 veckors behandling, n (%)
35,3 (7,9) 113,4 (8,1)
Skillnad (95 % KI) -78,1 (-99,8; -56,3)
p-värde < 0,0001
Förändring från baslinjen i Valsalva LVOT-G (mmHg)1
Baslinje, medelvärde (SD) 83 (32) 83 (32,7)
Vecka 12, n (%) -46 (2,4) 2,6 (2,4)
Skillnad (95 % KI) -48 (-55; -42)
p-värde < 0,0001
Vecka 24, n (%) -48 (2,4) 2,2 (2,4)
Skillnad (95 % KI) -50 (-57; -44)
p-värde < 0,0001
Andel patienter med Valsalva LVOT-G < 30 (mmHg)4
Vecka 12, n (%) 74 (52,1) 8 (5,7)
Skillnad (95 % KI) OR: 18 (7,8; 44,4)
Skillnad: 46,4 (37,3; 55,5)
p-värde < 0,0001
Vecka 24, n (%) 70 (49,3) 5 (3,6)
Skillnad (95 % KI) OR: 25,5 (10,1; 88,2)
Skillnad: 45,7 (36,9; 54,5)
p-värde < 0,0001
Andel patienter med ≥ 1 NYHA-klassförbättring4
Vecka 12, n (%) 69 (48,6) 25 (17,9)
Skillnad (95 % KI) OR: 4,6 (2,6; 8,4)
Skillnad: 30,8 (20,6; 41)
p-värde < 0,0001
Vecka 24, n (%) 83 (58,5) 34 (24,3)
Skillnad (95 % KI) OR: 4,4 (2,6; 7,6)
Skillnad: 34,2 (23,4; 45)
p-värde < 0,0001
CPET: Kardiopulmonellt stresstest; KCCQ CSS: Kansas City frågeformulär om kardiomyopati
– klinisk sammanfattningspoäng; NYHA: New York Heart Association; LVOT
kammares utflödeskanalsgradient; SRT: septal reduktionsbehandlin
1 LS medelvärde (SE) och LS genomsnittlig skillnad (95 % KI) presenteras för kontinuerliga
resultatmått.

2 KCCQ CSS mäter patientuppfattade fysiska begränsningar och symtom som förknippas med hjärtsvikt. KCCQ CSS sträcker sig från 0 till 100, där högre poäng representerar bättre hälsostatus.

3 NYHA inkluderar klass I till IV.
4 Antalet (procent) respondenter och frekvensskillnaden (diff) och den totala oddskvoten (Odds

Ratio, OR) (exakt 95 % KI av OR) presenteras för binära resultatmått.

En rad demografiska egenskaper, sjukdomsegenskaper vid baslinjen och samtidiga läkemedel vid baslinjen (t.ex. användning av betablockerare) undersöktes med avseende på deras inverkan på resultat. Resultaten av den primära analysen var konsekvent gynnsamma för afikamten i alla undergrupper.

Effekten av afikamten på vänster kammares utflödeskanalsgradient efter Valsalvamanövern var relativt snabb, med en genomsnittlig skillnad i LS mellan grupperna på -20 mm Hg (95 % KI, -27,3 till -13,3) efter 2 veckor.

Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för MYQORZO för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för behandlingen av hypertrofisk kardiomyopati (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Läkemedelsform

Filmdragerad tablett (tablett)

Myqorzo 5 mg filmdragerade tabletter

Lila, rund tablett präglad med ”5” på ena sidan och ”CK” på den andra sidan. Tablettstorlek på cirka 4,84 mm i diameter.

Myqorzo 10 mg filmdragerade tabletter

Lila, triangelformad tablett präglad med ”10” på ena sidan och ”CK” på den andra sidan. Tablettstorlek på cirka 6,73 mm x 6,99 mm.

Myqorzo 15 mg filmdragerade tabletter

Lila, femkantig tablett präglad med ”15” på ena sidan och ”CK” på den andra sidan. Tablettstorlek på cirka 7,33 mm x 7,37 mm.

Myqorzo 20 mg filmdragerade tabletter

Lila, oval tablett, präglad med ”20” på ena sidan och ”CK” på den andra sidan. Tablettstorlek på cirka 5,46 mm x 10,29 mm.

Interaktioner

Farmakodynamiska interaktioner

Om en behandling med negativ inotrop effekt, såsom icke-dihydropyridinkalciumkanalblockerare eller disopyramid, sätts in, eller om dosen av ett läkemedel med negativ inotrop effekt ökas hos en patient som får afikamten, ska noggrann medicinsk övervakning och övervakning av LVEF ske tills stabila doser och kliniskt svar har uppnåtts (se avsnitt Dosering).

Farmakokinetiska interaktioner

Effekt av andra läkemedel på afikamten

Afikamten metaboliseras huvudsakligen av CYP2C9 och, i mindre utsträckning, av CYP2D6 och CYP3A, med minimalt CYP2C19-engagemang. Samtidig administrering av vissa läkemedel som hämmar flera P450-signalvägar för afikamteneliminering, starka hämmare av CYP2C9 och måttliga till starka inducerare av CYP2C9 eller CYP3A kan påverka exponeringen av afikamten (se tabell 3).

Samtidig användning kontraindicerad

Samtidig administrering av afikamten med mer än en enkeldos av flukonazol och adagrasib är kontraindicerad (se avsnitt Kontraindikationer). Flukonazol (400 mg en gång dagligen), som är en måttlig CYP2C9-, stark CYP2C19- och måttlig CYP3A-hämmare, ökade afikamten-AUC med 278 %. Adagrasib är en måttlig CYP2C9-, stark CYP3A4- och måttlig CYP2D6-hämmare och förväntas leda till ökade afikamtenexponeringar som är jämförbara eller högre än flukonazol.

Samtidig administrering av afikamten med läkemedel som är starka inducerare av CYP3A och även måttliga CYP2C9-inducerare såsom rifampicin eller johannesört (Hypericum perforatum) kan leda till minskade plasmakoncentrationer av afikamten, vilket leder till förlust av terapeutisk effekt (se avsnitt Kontraindikationer).

Samtidig användning rekommenderas inte

Undvikande rekommenderas för starka CYP2C9-hämmare (t.ex. sulfafenazol) (se avsnitt Dosering).

Andra interaktioner

Interaktioner med afikamten och potentiella samtidigt administrerade läkemedel anges i tabell 3 nedan (ökning anges som ”↑”, minskning som ”↓”). Dessa interaktioner är baserade på antingen läkemedelsinteraktionsstudier eller fysiologiskt baserade farmakokinetiska predikterade interaktioner på grund av den förväntade interaktionens omfattning.

Tabell 3: interaktioner mellan afikamten och andra läkemedel

Läkemedel enligt mekanism Effekter på
afikamtennivåer
Genomsnittlig procentuell
förändring i AUC
Rekommendation angående
samtidig administrering med
afikamten
Stark CYP3A4-hämmare

itrakonazol 200 mg en gång
dagligen

26 % ↑
Denna ökning anses inte vara
kliniskt relevant och kräver
inte någon dosjustering av
afikamten.
Stark CYP2D6-hämmare

paroxetin 40 mg en gång dagligen

27 % ↑
Denna ökning anses inte vara
kliniskt relevant och kräver
inte någon dosjustering av
afikamten.
Stark CYP2D6- och stark
CYP2C19-hämmare

fluoxetin 40 mg en gång dagligen

31 % ↑
Denna ökning anses inte vara
kliniskt relevant och kräver
inte någon dosjustering av
afikamten.
Stark CYP2C9-hämmare

sulfafenazol

Interaktion har inte studerats.
Samtidig administrering av
en stark CYP2C9-hämmare
förväntas öka
afikamtenexponeringen.
Samtidig administrering ska
undvikas.
Om samtidig administrering
inte kan undvikas, minska
dosen av afikamten till 5 mg
och bedöm LVEF och
LVOT-G var 4:e till 8:e vecka
tills en ny underhållsdos av
afikamten i närvaro av
hämmaren har uppnåtts (se
avsnitt Dosering, tabell 1).
Halveringstiden för afikamten
förväntas öka (cirka 7–
10 dagar) i kombination med
en stark CYP2C9-hämmare.
Ett nytt afikamten steady-state
skulle då uppnås 5–7 veckor
efter att hämmaren satts in.
Måttliga CYP2C9-hämmare som
också är måttliga till starka
hämmare av CYP2D6 eller CYP3A

flukonazol 400 mg en gång
dagligen
t.ex. adagrasib

278 % ↑
Interaktion med adagrasib
har inte studerats men en
ökning av
afikamtenexponeringen som
liknar den som orsakas av
flukonazol förväntas.
Samtidig administrering är
kontraindicerad för adagrasib
och mer än en enkeldos av
flukonazol (avsnitt Kontraindikationer).

Vid samtidig administrering av
flukonazol 150 mg enkeldos
krävs ingen dosjustering av
afikamten. Vid användning en
gång i veckan ska LVEF och
LVOT-G bedömas var 4:e till
8:e vecka tills en ny
underhållsdos av afikamten i
närvaro av flukonazol har
uppnåtts.
Svaga CYP2C9-hämmare som
också är måttliga till starka
hämmare av CYP2D6 eller CYP3A

fluvoxamin
vorikonazol

Interaktioner har inte
studerats.
Samtidig administrering av
fluvoxamin och vorikonazol
förväntas öka
afikamtenexponeringen.
Försiktighet ska iakttas, justera
dosen av afikamten
(avsnitt Dosering). Bedöm LVEF
och LVOT G var 4:e till 8:e
-
vecka tills en ny underhållsdos
av afikamten i närvaro av
hämmaren har uppnåtts
(avsnitt Dosering, tabell 1).
Halveringstiden för afikamten
förväntas öka (cirka 1 vecka).
Ett nytt afikamten steady-state
skulle då uppnås 4–6 veckor
efter att hämmaren satts in.
Svaga CYP2C9-hämmare som
också är svaga till måttliga
hämmare av CYP2D6 eller CYP3A

amiodaron

Amiodaron har
administrerats samtidigt i
kliniska studier.
Afikamtenexponeringen kan
öka.
Amiodaron har administrerats
samtidigt i kliniska studier. De
flesta patienter fick en
underhållsdos av afikamten på
5 och 10 mg.
Bedömning av LVEF och
LVOT-G var 4:e till 8:e vecka
rekommenderas när samtidig
användning av amiodaron
påbörjas eller avslutas.
Amiodaron har en lång
halveringstid och därför kan
interaktioner dröja kvar i flera
månader efter att
amiodaronbehandlingen
avslutats.
Starka CYP3A4-inducerare som
också är måttliga CYP2C9-
inducerare

rifampicin
johannesört

Interaktioner har inte
studerats.
Samtidig administrering av
rifampicin och andra starka
CYP3A- som även är
måttliga CYP2C9-inducerare
förväntas minska
afikamtenexponeringen,
vilket leder till förlust av
terapeutisk effekt.
Kontraindicerat (avsnitt Kontraindikationer)
Måttliga till starka CYP3A4- och
CYP2C9-inducerare

karbamazepin 300 mg två gånger
dagligen
t.ex. rifabutin, efavirenz

51 % ↓
Interaktioner har inte
studerats men liknande
effekter förväntas.
Denna minskning av
afikamtenexponering kan leda
till minskad terapeutisk effekt.
Underhållsdosen av afikamten
kan ökas upp till en maximal
dos på 20 mg en gång
dagligen.

Effekt av afikamten på andra läkemedel

Samtidig administrering av afikamten förväntas inte orsaka kliniskt signifikanta läkemedelsinteraktioner med känsliga substrat av CYP-enzymer eller läkemedelstransportörer.

Afikamten ökade den totala exponeringen för dabigatran med 26 % och därför är afikamten inte en kliniskt signifikant P-glykoproteinhämmare.

Graviditet och amning

Fertila kvinnor

Fertila kvinnor ska använda effektiv preventivmetod under behandling.

Graviditet

Det finns inga bevis från användningen av afikamten hos gravida kvinnor. Data från djurstudier är otillräckliga vad gäller reproduktionstoxikologiska effekter (se 5.3). En noggrann utvärdering av nytta/risk krävs före användning och under graviditet och MYQORZO ska inte användas under graviditet såvida inte kvinnans kliniska tillstånd kräver behandling med afikamten.

Baserat på afikamtens verkningsmekanism kan en negativ inotrop effekt på fostrets hjärta inte uteslutas. Om en kvinna behandlas med afikamten under graviditeten rekommenderas regelbunden fosterekokardiografi (t.ex. varannan vecka). Dosreduktion eller utsättning av afikamten ska övervägas om tecken på fetal hjärtdysfunktion observeras, även med hänsyn till afikamtens halveringstid hos den gravida kvinnan (cirka 3,3 dagar, se avsnitt Farmakokinetik). Kvinnans övervakning ska även ta hänsyn till hur cirkulationen anpassas med anledning av graviditeten.

Amning

Det är okänt om afikamten/metaboliter från afikamten utsöndras i bröstmjölk. Det finns inte tillräckligt med information om afikamten/metaboliter från afikamten utsöndras i mjölk från djur. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med MYQORZO efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och nyttan med behandling för kvinnan.

Fertilitet

Inga mänskliga fertilitetsdata om afikamten finns tillgängliga. Inga effekter på fertilitet observerades i djurstudier.

Trafik och maskiner

Afikamten har mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Yrsel kan förekomma under användning av afikamten. Patienter ska rådas att inte köra bil eller använda maskiner om de upplever yrsel.

Överdosering

Den högsta singeldosen av afikamten 75 mg administrerades till 1 frisk deltagare och resulterade i LVEF på 35 % vid 1,5 timme efter dosen och som var asymtomatiskt, med en återhämtning av LVEF på 52 % vid 4 timmar efter dosen. Behandling av överdosering består av utsättning av afikamten samt medicinskt stödjande åtgärder för att upprätthålla hemodynamisk stabilitet, inklusive noggrann övervakning av vitalparametrar och LVEF och hantering av patientens kliniska status. Överdosering hos människor kan vara livshotande och leda till asystoli som är refraktär till alla medicinska interventioner.

Farmakokinetik

Afikamten-exponering ökar dosen proportionellt efter flera doser på 1 mg till 75 mg afikamten en gång dagligen. Afikamtens farmakokinetik var jämförbar mellan friska deltagare och patienter med oHCM: friska deltagare visade endast 23 % lägre exponering än patienter med oHCM. Geometriska genomsnittliga ackumuleringskvoter för afikamten var ungefär desamma för alla dosnivåer och varierade från 4,57 till 4,82.

Absorption

Afikamten absorberas snabbt med en mediantid till maximal koncentration (tmax) på 1,5–2 timmar.
Afikamten maximal koncentration (Cmax) och dalvärdeskoncentration (Cdalvärde) efter 20 mg en gång
dagligen vid steady-state var 336 respektive 288 ng/ml. Biotillgängligheten av afikamten efter oral
administrering är okänd. Inga kliniskt signifikanta skillnader för afikamten AUC och Cmax
observerades efter administrering med en kaloririk måltid med hög fetthalt.

Distribution

Afikamten är till cirka 90 % bundet till plasmaproteiner och uppvisar en uppenbar distributionsvolym
på 309 l. Förhållandet mellan blod och plasma för afikamten var 0,94.

Metabolism

Afikamten metaboliseras i stor utsträckning hos människor, främst via CYP2C9 (50 %) med bidrag
från CYP3A (26 %) och CYP2D6 (21 %) och minimalt engagemang av CYP2C19 (3 %). Afikamten
metaboliseras huvudsakligen till två farmakologiskt inaktiva metaboliter, CK-3834282 och CK-
3834283 och som cirkulerar vid cirka 56 % respektive 103 % av modersubstansen i plasma.
CYP2C9 är ett polymorft enzym. Litteraturdata indikerar att CYP2C9*2*3 och i synnerhet
CYP2C9*3*3-varianter leder till mindre aktivitet. Dessa varianter har fortfarande 15–45 % av
aktiviteten hos normala metaboliserare, vilket påvisas på farmakokinetiken hos flera känsliga substrat.
Eftersom afikamten också metaboliseras av andra CYP-enzymer än CYP2C9 och då viss CYP2C9-
aktivitet kvarstår hos patienter med dålig metaboliserarfenotyp av CYP2C9, anses ingen genotypning
eller genotypberoende startdos vara nödvändig.

Eliminering

Afikamten har en terminal medianhalveringstid (t½) och tid till steady-state på cirka 80 timmar
respektive 17 dagar hos patienter med oHCM. De flesta (ca 95 %) patienter med oHCM förväntas ha
en t½ på mindre än 155 timmar och uppnå steady-state vid 33 dagars daglig dosering med afikamten.
Vid steady-state är plasmakoncentrationsförhållandet för topp-till-dalvärde med dosering en gång
dagligen cirka 1,2. Total clearance är 2,6 l/h och njurclearance är < 0,1 % av total clearance.
Efter en radiomärkt singeldos med 20 mg av afikamten utsöndrades 32 % (0,055 % oförändrat
afikamten) i urin och 58 % (5 % oförändrat afikamten) utsöndrades i feces.

Särskilda populationer

Populationsfarmakokinetiska analyser visade inga kliniskt betydelsefulla skillnader i farmakokinetiken för afikamten, baserat på ålder (18–83 år) eller etnicitet.

Små men signifikanta skillnader med avseende på afikamtenexponering för kön och kroppsvikt observerades. Kvinnliga patienter uppvisade en 31 % högre exponering än manliga patienter. Den högsta kroppsviktskvartilen hos patienter (105 kg) visade en 44 % lägre afikamten-exponering än den lägsta kroppsviktskvartilen hos patienter (64 kg).

Nedsatt njurfunktion

Populationsfarmakokinetiska analyser visade inga kliniskt betydelsefulla skillnader i farmakokinetiken för afikamten (14–28 % ökning av exponering) baserat på lindrigt till måttligt (eGFR ≥ 30 ml/min) nedsatt njurfunktion. Effekterna av svårt (eGFR < 30 ml/min) nedsatt njurfunktion är okända.

Nedsatt leverfunktion

Baserat på fas 1-studien förväntas inga kliniskt betydelsefulla skillnader i farmakokinetiken av afikamten vid lindrigt (Child-Pugh klass A) till måttligt (Child-Pugh klass B) nedsatt leverfunktion. Måttligt nedsatt leverfunktion visade ingen förändring i afikamtenexponering. Effekterna av svårt (Child-Pugh klass C) nedsatt leverfunktion är okända.

Pediatrisk population

Farmakokinetiken för afikamten har inte undersökts hos patienter under 18 år.

Förpackningar 0

Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.

Inga förpackningar hittades.