Paracetamol/ibuprofen haleon

Endast för kortvarigt bruk.

Biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som krävs för att kontrollera symtomen (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Patienten ska rådfråga en läkare om symtomen kvarstår eller försämras eller om produkten behöver användas i mer än 3 dagar.

1 tablett upp till 3 gånger dagligen. Intervallet mellan doserna bör vara minst sex timmar. Om engångsdos av 1 tablett inte kontrollerar symtomen, kan högst 2 tabletter tas upp till 3 gånger dagligen. På grund av innehållet av paracetamol är en engångdos på 2 tabletter endast avsedd för patienter med en kroppsvikt på 60 kg eller mer. Intervallet mellan engångsdoserna bör vara minst sex timmar.

Den maximala dygnsdosen är 6 tabletter (3000 mg paracetamol, 1200 mg ibuprofen) under en 24- timmarsperiod.

Inga speciella dosjusteringar krävs (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Äldre har ökad risk för allvarliga konsekvenser av biverkningar. Om en NSAID anses nödvändig, ska lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid eftersträvas. Patienten ska regelbundet kontrolleras med avseende på gastrointestinal blödning under behandling med NSAID.

Läkemedlet är inte avsett för användning hos barn och ungdomar under 18 år.

Vid lindrig till måttligt nedsatt njurfunktion bör engångsdosen inte överstiga 500 mg paracetamol (1 tablett). Läkemedlet är kontraindicerat hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Kontraindikationer).

Hos patienter med mild till måttligt nedsatt leverfunktion eller Gilberts syndrom bör dosen minskas eller dosintervallet förlängas. Den dagliga dosen bör inte överstiga 2 g paracetamol (4 tabletter). Läkemedlet är kontraindicerat hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion, se avsnitt Kontraindikationer.

För oral användning.

Tabletterna bör tas med vatten.

För att minimera biverkningar rekommenderas det att patienter tar Paracetamol/Ibuprofen Haleon tillsammans med mat.

• Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något av hjälpämnena som anges i avsnitt

6.1.

• Tidigare överkänslighetsreaktioner (t.ex. bronkospasm, angioödem, astma, rinit eller urtikaria) associerade med acetylsalicylsyra eller andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID).

• Vid samtidig användning med andra paracetamol-innehållande produkter – ökad risk för allvarliga biverkningar (se avsnitt Interaktioner).

• Aktivt eller tidigare återkommande peptiskt sår/blödning (två eller fler tydliga episoder av påvisad ulceration eller blödning).

• Gastrointestinal ulceration/perforation eller blödning i samband med tidigare NSAID- behandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).

• Cerebrovaskulär eller annan aktiv blödning.

• Oförklarliga hematopoetiska störningar.

• Allvarlig leversvikt, allvarlig njursvikt eller allvarlig hjärtsvikt (NYHA klass IV) (se avsnitt

4.4).

• Vid samtidig användning med andra NSAID-innehållande produkter, inklusive cyklooxygenas-

2 (COX-2) specifika hämmare och doser av acetylsalicylsyra över 75 mg dagligen – ökad risk för biverkningar (se avsnitt Interaktioner).

• Svår uttorkning (orsakad av kräkningar, diarré eller otillräckligt vätskeintag).

• Sista trimestern av graviditeten (se avsnitt Graviditet och amning).

För kortvarig symtomatisk behandling av mild till måttlig smärta i samband med huvudvärk (inklusive migrän), tandvärk, muskel- och ledvärk, menstruationssmärtor, och/eller feber.

Denna produkt är endast lämplig för smärta som inte har lindrats av ibuprofen eller paracetamol var för sig.

Paracetamol/Ibuprofen Haleon är avsedd för vuxna.

Risken för överdosering av paracetamol är större hos patienter med icke-cirrotisk alkoholrelaterad leversjukdom. Patienter ska informeras om att inte ta några andra produkter som innehåller paracetamol samtidigt (se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner). Omedelbar medicinsk rådgivning ska sökas vid överdosering, även om patienten mår bra, på grund av risken för fördröjd, allvarlig leverskada (se avsnitt Överdosering).

Metabolisk acidos på grund av högt anjongap (HAGMA) till följd av pyroglutamat-relaterad acidos har rapporterats hos patienter med allvarlig sjukdom såsom svårt nedsatt njurfunktion och sepsis, eller

hos patienter med malnutrition och andra orsaker till glutationbrist (t.ex. kronisk alkoholism), som behandlades med paracetamol i terapeutisk dos under en längre period eller en kombination av paracetamol och flukloxacillin. Om HAGMA till följd av pyroglutamat-relaterad acidos misstänks, rekommenderas snabb utsättning av paracetamol och noggrann övervakning. Mätningen av 5- oxoprolin i urin kan vara användbar för att identifiera pyroglutamat-relaterad acidos som bakomliggande orsak till HAGMA hos patienter med multipla riskfaktorer.

Försiktighet rekommenderas även om paracetamol ges till patienter med mild till måttligt nedsatt njur- eller leverfunktion, Gilberts syndrom, akut hepatit, glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist, hemolytisk anemi, alkoholmissbruk/kronisk alkoholism, kronisk undernäring, lågt body mass index, anorexi, dehydrering och vid samtidig administrering av läkemedel som påverkar leverfunktionen (se avsnitt Interaktioner).

Biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som krävs för att kontrollera symtomen (se avsnitt Dosering, samt gastrointestinala och kardiovaskulära risker nedan) och genom att ta dosen tillsammans med mat (se avsnitt Dosering).

Försiktighet krävs hos patienter med vissa tillstånd såsom medfödd störning i porfyrinmetabolismen (t.ex. akut intermittent porfyri), uttorkning och direkt efter större operationer.

Samtidig konsumtion av alkohol kan förstärka substansrelaterade oönskade effekter, särskilt de som påverkar mag-tarmkanalen eller centrala nervsystemet, vid användning av NSAID.

Äldre

Äldre har en ökad risk att få biverkningar av NSAID, särskilt gastrointestinal blödning och perforation, som kan vara dödligt (se avsnitt Dosering).

Hypersensitivitet

Allvarliga akuta överkänslighetsreaktioner (till exempel anafylaktisk chock) observeras mycket sällan. Vid första tecken på överkänslighetsreaktion efter intag/administrering av ibuprofen skall behandlingen avbrytas. Medicinskt nödvändiga åtgärder, i enlighet med symtomen, ska initieras av specialistpersonal.

Luftvägssjukdomar

Hos patienter som har, eller tidigare har haft, bronkialastma eller allergisk sjukdom har NSAID rapporterats kunna utlösa bronkospasm.

Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter

Lämplig monitorering och medicinsk rådgivning krävs för patienter som tidigare har haft hypertoni och/eller mild till måttlig hjärtsvikt, eftersom vätskeretention, hypertoni och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.

Kliniska studier tyder på att användning av ibuprofen, särskilt i hög dos (2400 mg/dag), kan vara förknippad med en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke). Sammantaget tyder epidemiologiska studier inte på att låg dos ibuprofen (t.ex. ≤1200 mg/dag) är förknippad med en ökad risk för arteriella trombotiska händelser.

Patienter med okontrollerad hypertoni, hjärtsvikt (NYHA II-III), etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer artärsjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom ska endast behandlas med ibuprofen efter noggrant övervägande, och höga doser (2400 mg/dag) ska undvikas.

Noggrann övervägning ska göras innan långvarig behandling inleds för patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning), särskilt om höga doser av ibuprofen (2400 mg/dag) krävs.

Fall av Kounis syndrom har rapporterats hos patienter behandlade med Paracetamol/Ibuprofen Haleon. Kounis syndrom har definierats som kardiovaskulära symtom sekundärt till en allergisk reaktion eller

överkänslighetsreaktion och är förknippat med koronär artärkontriktion som potentiellt kan leda till hjärtinfarkt.

Kardiovaskulär, njur- och leverfunktionsnedsättning

Administrering av NSAID kan orsaka en dosberoende minskning av prostaglandinbildning och utlösa njursvikt. Patienter med störst risk för denna reaktion är de med nedsatt njurfunktion, hjärtsvikt, leverdysfunktion, de som tar diuretika och äldre. Njurfunktionen bör övervakas hos dessa patienter. Behandlingen ska avbrytas hos de patienter som utvecklar svår njursvikt (se avsnitt Kontraindikationer).

Generellt sett kan regelbundet intag av smärtstillande medel, särskilt i kombination med flera smärtlindrande aktiva substanser, leda till permanent njurskada med risk för njursvikt (analgetisk nefropati). Denna risk kan öka vid fysisk ansträngning som är förknippad med saltförlust och uttorkning. Därför ska det undvikas.

Dosreduktion rekommenderas för patienter som visar tecken på försämrad leverfunktion. Behandlingen ska avbrytas hos de patienter som utvecklar svår leversvikt (se avsnitt Kontraindikationer).

Gastrointestinala effekter NSAID ska ges med försiktighet till patienter som tidigare haft gastrointestinal sjukdom (ulcerös kolit, Crohns sjukdom) eftersom dessa tillstånd kan förvärras (se avsnitt Biverkningar).

Gastrointestinal blödning, ulceration och perforation, som kan vara livshotande, har rapporterats vid behandling med alla typer av NSAID och har inträffat oavsett behandlingstid, med eller utan varningssymtom eller tidigare allvarliga gastrointestinala händelser.

Risken för gastrointestinal blödning, sårbildning eller perforation ökar med högre doser av NSAID, hos patienter som tidigare haft magsår, särskilt om det är komplicerat med blödning eller perforation (se avsnitt Kontraindikationer) och hos äldre. Dessa patienter bör inleda behandlingen med lägsta möjliga dos. Kombinationsbehandling med skyddande läkemedel (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa patienter, liksom för patienter som behandlas med låga doser acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som kan öka risken för att få gastrointestinala biverkningar (se nedan och avsnitt Interaktioner).

Patienter som tidigare haft gastrointestinala biverkningar, särskilt äldre, ska rapportera eventuella ovanliga buksymtom (framförallt gastrointestinal blödning) särskilt i början av behandlingen.

Försiktighet ska iakttas hos patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som kan öka risken för ulceration eller blödning, såsom orala kortikosteroider, antikoagulantia som warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare eller trombocythämmande medel såsom acetylsalicylsyra (se avsnitt Interaktioner).

Behandlingen ska avbrytas om gastrointestinal blödning eller ulceration uppstår hos patienter som får produkter innehållande ibuprofen.

Sle och närbesläktad bindvävssjukdom

Hos patienter med systemisk lupus erythematosus (SLE) och närbesläktade bindvävssjukdomar kan det finnas en ökad risk för aseptisk meningit (se avsnitt Biverkningar).

Allvarliga kutana biverkningar (scar)

Allvarliga kutana biverkningar (SCAR) inklusive exfoliativ dermatit, erythema multiforme, Stevens- Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys (TEN), läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS-syndrom) och akut generaliserad exanthematös pustulos (AGEP), som kan vara livshotande eller dödliga, har rapporterats i samband med användning av ibuprofen (se avsnitt Biverkningar). De flesta av dessa reaktioner inträffade inom den första månaden av behandlingen. Om tecken och symtom som tyder på dessa reaktioner uppstår ska behandlingen med ibuprofen omedelbart avbrytas och en alternativ behandling övervägas (vid behov).

Maskering av symtom på underliggande infektioner Paracetamol/Ibuprofen Haleon kan maskera symtom på infektion, vilket kan leda till att insättning av lämplig behandling fördröjs och därmed till sämre utfall av infektionen. Detta har observerats vid samhällsförvärvad bakteriell lunginflammation och bakteriella komplikationer vid vattkoppor. När Paracetamol/Ibuprofen Haleon ges för feber eller smärtlindring i samband med infektion, rekommenderas övervakning av infektionen. Om patienten inte är inlagd på sjukhus ska patienten kontakta en läkare ifall symtomen kvarstår eller försämras.

Koagulationsdefekter

Ibuprofen kan tillfälligt hämma blodplättarnas funktion (trombocytaggregation). Patienter med koagulationsrubbningar ska därför övervakas noggrant.

Läkemedelsutlöst huvudvärk

Långvarig användning av smärtstillande läkemedel mot huvudvärk kan förvärra tillståndet. Om detta upplevs eller misstänks ska medicinsk rådgivning sökas och behandlingen avbrytas. Diagnosen läkemedelsutlöst huvudvärk ska misstänkas hos patienter som har frekvent eller daglig huvudvärk trots (eller på grund av) regelbunden användning av huvudvärksmediciner.

Denna produkt innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per tablett, d.v.s. är nästintill ”natriumfritt”.

Kliniska studier med detta läkemedel har inte visat några andra biverkningar än de som förekommer vid användning av ibuprofen eller paracetamol var för sig.

Tabellen nedan listar biverkningar från farmakovigilansdata som upplevts av patienter som tar enbart ibuprofen eller enbart paracetamol vid kortvarig och långvarig användning.

Biverkningar som har förknippats med enbart ibuprofen eller enbart paracetamol anges nedan, uppdelade efter organsystemklass och frekvens. Frekvenser definieras som: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100 till <1/10), mindre vanliga (≥1/1,000 till <1/100), sällsynta (≥1/10,000 till <1/1,000), mycket sällsynta (<1/10,000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningar i ordning efter minskande allvarlighetsgrad.

Beskrivning av utvalda biverkningar

¹ Exempel inkluderar agranulocytos, anemi, aplastisk anemi, hemolytisk anemi, leukopeni, neutropeni, pancytopeni och trombocytopeni.

De första tecknen är feber, halsont, ytliga munsår, influensaliknande symtom, svår utmattning, oförklarlig blödning och blåmärken samt näsblod.

² Överkänslighetsreaktioner har rapporterats. Dessa kan bestå av (a) ospecifika allergiska reaktioner och anafylaxi, (b) aktivitet i luftvägarna, t.ex. astma, förvärrad astma, bronkospasm eller dyspné, eller (c) olika hudreaktioner, inklusive utslag av olika typer, klåda, urtikaria, purpura, angioödem och, mer sällan, exfoliativa och bullösa dermatoser (inklusive toxisk epidermal nekrolys, Stevens-Johnsons syndrom och erythema multiforme).

³ Den patogena mekanismen för läkemedelsinducerad aseptisk meningit är inte fullständigt förstådd. Tillgängliga data om NSAID-relaterad aseptisk meningit pekar dock på en överkänslighetsreaktion (på grund av ett tidsmässigt samband med läkemedelsintag och symtomens försvinnande efter avslutad behandling). Det är värt att notera att enstaka fall av aseptisk meningit hos patienter med befintliga autoimmuna sjukdomar (såsom systemisk lupus erythematosus och närbestläktad bindvävssjukdom) under behandling med ibuprofen, med symtom som stel nacke, huvudvärk, illamående, kräkningar, feber eller desorientering har observerats (se avsnitt Varningar och försiktighet).

⁴ Kliniska studier tyder på att användning av ibuprofen, särskilt i hög dos (2400 mg/dag), kan vara förknippad med en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

⁵ De biverkningar som oftast observeras är av gastrointestinal natur.

⁶ Ibland dödlig, särskilt hos äldre.

⁷ Se avsnitt Varningar och försiktighet.

⁸ Vid överdosering kan paracetamol orsaka akut leversvikt, leversvikt, levernekros och leverskada (se avsnitt Överdosering).

⁹ Särskilt vid långvarig användning, förknippad med ökad serumurea och ödem.

Inkluderar även papillär nekros.

¹⁰ Metabolisk acidos på grund av högt anjongap.Metabolisk acidos på grund av högt anjongap till följd av pyroglutamat-relaterad acidos har observerats hos patienter med riskfaktorer som använder paracetamol (se avsnitt Varningar och försiktighet). Pyroglutamatrelaterad acidos kan uppstå till följd av låga nivåer av glutation hos dessa patienter.

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket, Box 26 751 03 Uppsala www.lakemedelsverket.se

Farmakoterapeutisk grupp: Analgetika; Övriga analgetika och antipyretika.

ATC-kod: N02BE51

Ibuprofens och paracetamols farmakologiska verkan skiljer sig åt i deras verkningsställe och verkningsmekanism. Dessa kompletterande verkningsmekanismer är synergistiska, vilket resulterar i större smärtlindring och febernedsättning än de enskilda aktiva substanserna var för sig.

Ibuprofen är en NSAID som har visat sin effektivitet i vanliga djurexperimentella inflammationsmodeller genom hämning av prostaglandinsyntes. Prostaglandiner sensibiliserar nociceptiva afferenta nervterminaler för mediatorer som bradykinin. Ibuprofen utövar därför en smärtlindrande effekt genom perifer hämning av cyklooxygenas-2 (COX-2) isoenzymet med en efterföljande minskning av sensibilisering av nociceptiva nervterminaler. Ibuprofen har också visat sig hämma inducerad leukocytmigration till inflammerade områden. Ibuprofen har en uttalad verkan inom ryggmärgen, delvis på grund av hämning av COX. Ibuprofens febernedsättande effekter produceras genom central hämning av prostaglandiner i hypotalamus. Ibuprofen hämmar reversibelt trombocytaggregation. Hos människor minskar ibuprofen inflammatorisk smärta, svullnader och feber.

Experimentella data tyder på att ibuprofen kan hämma effekten av låg dos acetylsalicylsyra på trombocytaggregation när de doseras samtidigt. Vissa farmakodynamiska studier visar att när enstaka doser av ibuprofen 400 mg togs inom 8 timmar före eller inom 30 minuter efter dosering av omedelbar frisättning av acetylsalicylsyra (81 mg), minskade effekten av acetylsalicylsyra på bildandet av tromboxan eller trombocytaggregation. Även om det finns osäkerheter kring extrapolering av dessa data till den kliniska situationen, kan möjligheten att regelbunden, långvarig användning av ibuprofen kan minska den kardioprotektiva effekten av låg dos acetylsalicylsyra inte uteslutas. Ingen kliniskt relevant effekt anses sannolik vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt Interaktioner).

Den exakta verkningsmekanismen för paracetamol är fortfarande inte helt definierad; det finns dock betydande bevis som stödjer hypotesen om en central antinociceptiv effekt. Olika biokemiska studier pekar på hämning av central COX-2 aktivitet. Paracetamol kan också stimulera aktiviteten hos nedåtgående 5-hydroxytryptamin (serotonin) banor som hämmar nociceptiv signalöverföring i ryggmärgen. Studier har visat att paracetamol är en mycket svag hämmare av perifera COX-1 och 2 isoenzymer.

Den kliniska effekten av ibuprofen och paracetamol har visats vid smärta i samband med huvudvärk, tandvärk, dysmenorré, samt feber; dessutom har effekten visats hos patienter med smärta och feber i samband med förkylning och influensa samt i smärtmodeller som halsont, muskel- och ledvärk och ryggvärk.

Randomiserade, dubbelblinda placebokontrollerade studier genomfördes med kombinationen och användes tillsammans med den akuta smärtmodellen för postoperativ tandvärk. Studierna visar att:

• Paracetamol/Ibuprofen Haleon ger mer effektiv smärtlindring än paracetamol 1000 mg

(p<0,0001) och ibuprofen 400 mg (p<0,05).

• Paracetamol/Ibuprofen Haleon har en snabb verkan med 'bekräftad märkbar smärtlindring' uppnådd på medianen 18,3 minuter. Smärtlindringen var betydligt snabbare än för ibuprofen 400 mg (23,8 minuter, p=0,0015). 'Betydande smärtlindring' för denna produkt uppnåddes på medianen 44,6 minuter, vilket var avsevärt snabbare än för ibuprofen 400 mg (70,5 minuter, p<0,0001). Analgetisk effekt var betydligt längre för denna produkt (9,1 timmar) jämfört med paracetamol 500 mg (4 timmar) eller 1000 mg (5 timmar).

En randomiserad, dubbelblind kontrollerad klinisk studie genomfördes med Paracetamol/Ibuprofen Haleon vid behandling av kronisk knäsmärta. Studien visade att:

• Läkemedlet ger mer effektiv smärtlindring än paracetamol 1000 mg vid korttidsbehandling

(p<0,01) och långtidsbehandling (p<0,01).

Filmdragerad tablett

Grå, ovala filmdragerade tabletter med glansig yta.

Storlek på den filmdragerade tabletten: längd: 18,9-19,4 mm, bredd: 8,9-9,3 mm, tjocklek: 5,9-7,3 mm.

• andra läkemedel som innehåller paracetamol – ökad risk för allvarliga biverkningar (se avsnitt

4.3).

• acetylsalicylsyra över 75 mg dagligen och andra NSAID inklusive cyklooxygenas-2 hämmare eftersom dessa kan öka risken för biverkningar (se avsnitt Kontraindikationer).

• Kloramfenikol: Ökad plasmakoncentration av kloramfenikol. Övervakning av kloramfenikolplasmanivåer rekommenderas vid kombination av paracetamol med kloramfenikolinjektion.

• Kolestyramin kan minska absorptionen av paracetamol och bör därför inte administreras inom en timme efter paracetamoladministration.

• Metoklopramid och domperidon kan öka absorptionshastigheten av paracetamol. Samtidig användning behöver dock inte undvikas.

• Warfarin: Den antikoagulerande effekten av warfarin och andra kumariner kan förstärkas vid långvarig regelbunden användning av paracetamol, vilket ökar risken för blödning; enstaka doser har ingen signifikant effekt.

• Samtidigt intag av flukloxacillin har förknippats med metabolisk acidos med högt anjongap till följd av pyroglutamatrelaterad acidos, särskilt hos patienter med riskfaktorer (se avsnitt Varningar och försiktighet).

• Zidovudin: ökad frekvens av neutropeni. Därför bör paracetamol och zidovudin endast administreras samtidigt efter medicinsk rådgivning.

• Probenecid: Konjugeringen av paracetamol med glukuronsyra hämmas, vilket leder till en minskning av paracetamolclearance med cirka 50 %. Hos patienter som samtidigt tar probenecid bör en dosreduktion av paracetamol övervägas.

• Hepatotoxiska substanser (se avsnitt Varningar och försiktighet) eller läkemedel som inducerar leverns mikrosomala enzymer (se avsnitt Överdosering): Paracetamols hepatotoxicitet kan förstärkas vid samtidig administrering av läkemedel som påverkar levern, såsom barbiturater, tricykliska antidepressiva och alkohol. Läkemedel med enzyminducerande effekt (t.ex. fenytoin, karbamazepin, rifampicin, fenobarbital, johannesört) minskar biotillgängligheten av paracetamol genom ökad glukuronidering, och risken för levertoxicitet ökar. Sådana kombinationer bör undvikas.

• Isoniazid: allvarlig levertoxicitet vid terapeutiska doser eller måttlig överdosering av paracetamol har rapporterats hos patienter som får isoniazid ensamt eller tillsammans med andra läkemedel mot tuberkulos.

• Antikoagulantia: NSAID kan förstärka effekten av antikoagulantia, t.ex. warfarin (se avsnitt

4.4).

• Antihypertensiva läkemedel (ACE-hämmare och angiotensin II-antagonister) och diuretika:

NSAID kan minska effekten av dessa läkemedel. Hos vissa patienter med nedsatt njurfunktion (t.ex. dehydrerade patienter eller äldre patienter med nedsatt njurfunktion) kan samtidig administrering av en ACE-hämmare eller angiotensin II-antagonist och medel som hämmar cyklooxygenas leda till ytterligare försämring av njurfunktionen, inklusive möjlig akut njursvikt, som vanligtvis är reversibel. Därför bör kombinationen administreras med försiktighet, särskilt hos äldre. Patienter bör vara tillräckligt hydrerade och kontroll av njurfunktionen bör övervägas efter påbörjad kombinationsbehandling och regelbundet därefter. Diuretika kan öka risken för nefrotoxicitet av NSAID.

• Samtidig administrering av ibuprofen och kaliumsparande diuretika kan leda till hyperkalemi

(kontroll av serumkalium rekommenderas).

• Acetylsalicylsyra (under 75 mg dagligen): Experimentella data tyder på att ibuprofen kan hämma effekten av låg dos acetylsalicylsyra på trombocytaggregation när de ges samtidigt. Även om det finns osäkerheter kring hur dessa data kan överföras till kliniska situationer, kan möjligheten att regelbunden, långvarig användning av ibuprofen minskar den kardioprotektiva effekten av låg dos acetylsalicylsyra inte uteslutas. Ingen kliniskt relevant effekt anses sannolik vid tillfällig användning av ibuprofen (se avsnitt Farmakodynamik).

• Trombocythämmande medel och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI): Ökad risk för gastrointestinal blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

• Hjärtglykosider: NSAID kan förvärra hjärtsvikt, minska GFR och öka plasmanivåerna av glykosider.

• Ciklosporin: Ökad risk för nefrotoxicitet.

• Kortikosteroider: Ökad risk för gastrointestinala sår eller blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

• Litium: Ibuprofen minskar litiums renala clearance, vilket kan leda till att litiumhalterna i serum stiger. Kombinationen bör undvikas om inte frekventa kontroller av serumlitium kan utföras och en eventuell dosreduktion av litium göras.

• Metotrexat: NSAID hämmar den tubulära sekretionen av metotrexat och en viss metabolisk interaktion med minskad clearance av metotrexat som följd kan också förekomma. Därför ska man vid högdosbehandling med metotrexat alltid undvika förskrivning av NSAID-preparat. Risken för en potentiell interaktion mellan NSAID och metotrexat bör också beaktas vid lågdosbehandling med metotrexat, särskilt hos patienter med nedsatt njurfunktion. Vid kombinationsbehandling ska njurfunktionen övervakas. Försiktighet bör iakttas om både NSAID och metotrexat ges inom 24 timmar, eftersom plasmanivåerna av metotrexat kan öka, vilket resulterar i ökad toxicitet.

• Fenytoin: Ökad serumkoncentration av fenytoin.

• Mifepriston: NSAID bör inte användas under 8-12 dagar efter administrering av mifepriston eftersom NSAID kan minska effekten av mifepriston.

• Kinolonantibiotika: Djurdata indikerar att NSAID kan öka risken för kramper i samband med kinolonantibiotika. Patienter som tar NSAID och kinoloner kan ha en ökad risk att utveckla kramper.

• Tacrolimus: Möjlig ökad risk för njurtoxicitet när NSAID ges tillsammans med tacrolimus.

• Zidovudin: Ökad risk för hematologisk toxicitet när NSAID ges tillsammans med zidovudin.

Det finns bevis för en ökad risk för hemartros och hematom hos HIV-positiva blödarsjuka som får samtidig behandling med zidovudin och ibuprofen.

• Aminoglykosider: NSAID kan minska utsöndringen av aminoglykosider.

• Probenecid och sulfinpyrazon: Läkemedel som innehåller probenecid eller sulfinpyrazon kan fördröja utsöndringen av ibuprofen.

• CYP2C9-hämmare: Samtidig administrering av ibuprofen med CYP2C9-hämmare kan öka exponeringen av ibuprofen (CYP2C9-substrat). I en studie med vorikonazol och flukonazol

(CYP2C9-hämmare) har en ökad exponering för (S)-(+)-ibuprofen med cirka 80 till 100 % visats. Dosreduktion av ibuprofen bör övervägas när CYP2C9-hämmare administreras samtidigt, särskilt när hög dos ibuprofen administreras tillsammans med antingen vorikonazol eller flukonazol.

• Växtextrakt: Ginkgo biloba kan öka risken för blödning vid användning av NSAID.

Det finns ingen erfarenhet av användning av detta läkemedel hos människor under graviditet.

Paracetamol En stor mängd data från gravida kvinnor indikerar varken missbildningar, fostertoxicitet eller neonatal toxicitet. Epidemiologiska studier av neurologisk utveckling hos barn som exponerats för paracetamol in utero visar inte konklusiva resultat.

Ibuprofen Hämning av prostaglandinsyntes kan påverka graviditeten och/eller embryonal/foster utveckling på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för gastroschisis och hjärtmissbildning efter intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till ca 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre- och postimplantationsförluster samt embryo/fetal död. Ökad förekomst av flera missbildningar, inklusive kardiovaskulära, har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden.

Från och med graviditetsvecka 20 kan användning av Paracetamol/Ibuprofen Haleon orsaka oligohydramnios till följd av nedsatt njurfunktion hos fostret. Det kan inträffa en kort tid efter behandlingsstart och är vanligtvis reversibelt efter att behandlingen avbryts. Dessutom har det förekommit rapporter om konstriktion av ductus arteriosus efter behandling under andra trimestern, som i de flesta fall försvann efter avslutad behandling. Under den första och andra trimestern av graviditeten ska Paracetamol/Ibuprofen Haleon därför användas endast då det är absolut nödvändigt och dosen ska då vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.

Överväg fosterövervakning för oligohydramnios och slutning av ductus arteriosus vid exponering för Paracetamol/Ibuprofen Haleon under flera dagar från och med graviditetsvecka 20. Paracetamol/Ibuprofen Haleon ska utsättas om oligohydramnios eller konstriktion av ductus arteriosus upptäcks.

Under tredje trimestern av graviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta fostret för:

- Kardiopulmonell toxicitet (för tidig konstriktion/slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension).

- Störd njurfunktion (se ovan).

Modern och fostret kan, vid graviditetens slut, erfara:

- Ökad blödningstid, en antiaggregationseffekt hos trombocyterna som kan förekomma även vid mycket låga doser.

- Hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad/förlängd förlossning.

Ovanstående medför att Paracetamol/Ibuprofen Haleon är kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten (se avsnitt Kontraindikationer)

Ibuprofen och dess metaboliter kan i mycket små mängder (0,0008 % av den maternella dosen) passera över i modersmjölk. Inga skadliga effekter på spädbarn är kända.

Paracetamol passerar över i modersmjölk men inte i kliniskt signifikanta mängder. Tillgängliga publicerade data motsäger inte amning.

Vid kortvarig behandling med rekommenderas dos är det därför inte nödvändigt att avbryta amningen.

Det finns begränsad evidens för att läkemedel som hämmar cyklooxygenas/prostaglandinsyntes kan försämra fertiliteten genom en effekt på ägglossningen och rekommenderas inte för kvinnor som försöker bli gravida. Detta är reversibelt vid utsättning av behandlingen. Hos kvinnor som har svårigheter att bli gravida eller som genomgår utredning av infertilitet bör utsättning av produkten övervägas.

Biverkningar såsom yrsel, dåsighet, trötthet och synstörningar kan förekomma efter intag av NSAID. Påverkade patienter bör inte köra bil eller använda maskiner.

Leverskada är möjlig hos vuxna som har tagit 10 g paracetamol (motsvarande 20 tabletter) eller mer. Intag av 5 g paracetamol eller mer (motsvarande 10 tabletter) kan leda till leverskada om patienten har en eller flera av följande riskfaktorer:

- långvarig behandling med karbamazepin, fenobarbital, fenytoin, primidon, rifampicin, johannesört eller andra läkemedel som inducerar leverenzymer.

- regelbundet konsumerar alkohol i mängder som överstiger de rekommenderade.

- har sannolikt uttömda glutation nivåer, t.ex. ätstörningar, cystisk fibros, HIV-infektion, svält, utmärgling.

Symtom på paracetamolöverdos under de första 24 timmarna inkluderar blekhet, illamående, kräkningar, aptitlöshet och buksmärta. Leverskador kan bli tydliga 12 till 48 timmar efter intag då leverfunktionstester blir onormala. Avvikelser i glukosmetabolism och metabol acidos kan uppstå. Vid svår förgiftning kan leversvikt utvecklas till encefalopati, blödning, hypoglykemi, hjärnödem och död. Akut njursvikt med akut tubulär nekros, påvisad tillsammans smärta i ländrygg, hematuri och

proteinuri, kan utvecklas även i avsaknad av svår leverskada. Hjärtarytmier och pankreatit har rapporterats.

Omedelbar behandling är avgörande vid hantering av paracetamolöverdos. Trots avsaknad av betydande tidiga symtom ska patienter omedelbart remitteras till sjukhus för akut medicinsk vård. Symtom kan begränsas till illamående eller kräkningar och återspeglar nödvändigtvis inte överdosens allvar eller risken för organskada. Behandlingen ska ske i enlighet med etablerade behandlingsriktlinjer.

Behandling med aktivt kol bör övervägas om överdosen har intagits inom 1 timme. Plasmakoncentrationen av paracetamol bör mätas 4 timmar eller senare efter intag (tidigare värden är opålitliga).

Behandling med N-acetylcystein kan användas upp till 24 timmar efter intag av paracetamol; dock uppnås den maximala skyddseffekten upp till 8 timmar efter intag. Effektiviteten av antidoten minskar kraftigt efter denna tidpunkt. Om det behövs ska patienten ges intravenös N-acetylcystein enligt gällande doseringsföreskrifter. Om kräkningar inte utgör ett problem kan oralt metionin vara ett lämpligt alternativ när patienten befinner sig utanför sjukhus.

Patienter som uppvisar allvarlig leverdysfunktion mer än 24 timmar efter intag ska behandlas i enlighet med etablerade riktlinjer.

Hos barn kan intag av mer än 400 mg ibuprofen/kg orsaka symtom. Hos vuxna är dos-respons- effekten mindre tydlig.

Halveringstiden vid överdosering är 1,5-3 timmar.

De flesta patienter som har intagit kliniskt betydande mängder NSAID kommer inte att utveckla mer än illamående, kräkningar, epigastrisk smärta eller mer sällan diarré. Tinnitus, huvudvärk och gastrointestinal blödning är också möjliga. Vid allvarligare förgiftning ses toxicitet i centrala nervsystemet, vilket yttrar sig som dåsighet, ibland excitation och desorientering eller koma. Ibland utvecklar patienter kramper. Vid allvarlig förgiftning kan metabolisk acidos uppstå och protrombintid/INR kan förlängas, troligen på grund av påverkan på cirkulerande koagulationsfaktorer. Akut njursvikt och leverskada kan uppstå vid samtidig dehydrering. Försämring av astma är möjlig hos astmatiker.

Långvarig användning i högre doser än rekommenderat eller överdosering kan resultera i renal tubulär acidos och hypokalemi.

Behandlingen ska vara symtomatisk, supporterande och innefatta upprätthållande av fria luftvägar samt övervakning av hjärt- och vitala tecken tills patienten är stabil. Oral administrering av aktivt kol bör övervägas om patienten uppvisar symtom inom 1 timme efter intag av en potentiellt toxisk mängd. Vid frekventa eller långvariga kramper bör intravenös diazepam eller lorazepam ges. Bronkdilaterare bör ges vid astma.

Absorption och distribution

Ibuprofen absorberas väl från mag-tarmkanalen och binds i stor utsträckning till plasmaproteiner. Ibuprofen diffunderar in i synovialvätskan. Plasmanivåer av ibuprofen från detta läkemedel kan detekteras efter 5 minuter med maximala plasmakoncentrationer uppnådda inom 1-2 timmar efter intag på fastande mage. När läkemedlet togs med mat var de maximala ibuprofenplasmanivåerna lägre och fördröjdes med en median på 25 minuter, men den totala absorptionsgraden var likvärdig.

Metabolism och eliminering

Ibuprofen metaboliseras i levern till två huvudmetaboliter med primär utsöndring via njurarna, antingen som huvudmetaboliter eller som större konjugat, tillsammans med en försumbar mängd oförändrat ibuprofen. Utsöndringen via njurarna är både snabb och fullständig.

Eliminationshalveringstiden är cirka 2 timmar.

I begränsade studier förekommer ibuprofen i bröstmjölk i mycket låga koncentrationer.

Inga betydande skillnader i ibuprofens farmakokinetiska profil observeras hos äldre.

Absorption och distribution

Paracetamol absorberas lätt från mag-tarmkanalen. Plasmaproteinbindningen är försumbar vid vanliga terapeutiska koncentrationer, även om detta är dosberoende. Plasmanivåer av paracetamol från detta läkemedel kan detekteras efter 5 minuter med toppkoncentrationer i plasma som uppnås 0,5-0,67 timmar efter intag på fastande mage. När läkemedlet togs med mat var toppnivåerna av paracetamol i plasma lägre och fördröjda med en median på 55 minuter, men den totala absorptionsgraden var likvärdig.

Metabolism och eliminering

Paracetamol metaboliseras i levern och utsöndras i urinen främst som glukuronid- och sulfatkonjugat, med cirka 10% som glutationkonjugat. Mindre än 5% utsöndras som oförändrat paracetamol. Eliminationshalveringstiden är cirka 3 timmar.

En mindre hydroxilerad metabolit, som vanligtvis produceras i mycket små mängder av olika oxidaser i levern och detoxifieras genom konjugering med leverglutation, kan ackumuleras efter en överdos av paracetamol och orsaka leverskada.

Inga signifikanta skillnader i paracetamols farmakokinetiska profil observeras hos äldre.

Ibuprofen och paracetamols biotilgänglighet och farmakokinetiska profiler förändras inte när de tas i kombination som en enstaka eller upprepad dos.

Paracetamol/Ibuprofen Haleon är formulerad med en teknik som frigör både ibuprofen och paracetamol samtidigt, så att de aktiva ingredienserna ger en kombinationseffekt.

Den toxikologiska säkerhetsprofilen för ibuprofen och paracetamol har fastställts genom djurförsök och omfattande klinisk erfarenhet hos människor. Det finns inga nya prekliniska data av relevans för förskrivaren utöver de data som redan presenterats i denna produktresumé.

Paracetamol: Det saknas konventionella reproduktions- och utvecklingstoxikologiska studier som är utförda enligt gällande riktlinjer.

Kroskarmellosnatrium

Hydroxipropylcellulosa Cellulosa, mikrokristallin kisel, kolloidal vattenfri Stearinsyra Magnesiumstearat

Makrogol-poly(vinylalkohol)-ympsampolymer Talk Micapigment med titandioxid (E 555/E 171) Glycerolmonokaprylokaprat Poly(vinylalkohol) Titandioxid (E 171) Järnoxid svart (E 172)

Ej relevant.

3 år

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Paracetamol/Ibuprofen Haleon 500 mg/200 mg filmdragerade tabletter

Varje filmdragerad tablett innehåller 500 mg paracetamol och 200 mg ibuprofen.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Haleon Denmark ApS Delta Park 37 2665 Vallensbæk Strand Danmark

65470

Datum för det första godkännandet: 2025-08-15

2026-08-07