Piperacillin/tazobactam noridem

Dosen och doseringsfrekvensen för piperacillin/tazobaktam beror på infektionens svårighetsgrad och lokalisering samt förväntade patogener.

Vuxna och ungdomar

Vanlig dos är 4 g piperacillin/0,5 g tazobaktam givet var 8:e timme.

För nosokomial pneumoni och bakteriella infektioner hos neutropena patienter är den rekommenderade dosen 4 g piperacillin/0,5 g tazobaktam administrerat var 6:e timme. Denna regim kan även användas för att behandla patienter med andra indicerade infektioner när dessa är särskilt svåra.

I följande tabell sammanfattas behandlingsfrekvens och rekommenderad dos för vuxna och ungdomar per indikation eller tillstånd:

Den intravenösa dosen ska justeras efter graden av faktisk njurfunktionsnedsättning enligt följande (varje patient måste övervakas noga avseende tecken på toxicitet; läkemedelsdos och intervall bör justeras motsvarande):

För patienter på hemodialys, ska ytterligare en dos på 2 g/0,25 g av piperacillin/tazobaktam administreras efter varje dialystillfälle, eftersom hemodialys avlägsnar 30% -50% av piperacillinet efter 4 timmar.

Ingen dosjustering behövs (se avsnitt Farmakokinetik).

Äldre patienter

Ingen dosjustering behövs för äldre med normal njurfunktion eller kreatininclearancevärden över 40 ml/min.

Pediatrisk population (2-12 års ålder)

I nedanstående tabell sammanfattas behandlingsfrekvens och dos per kroppsvikt för barn som är 2- 12 år per indikation eller tillstånd:

* Får inte överskrida maximum 4 g/0,5 g per dos under 30 minuter.

Den intravenösa dosen ska justeras till graden av faktisk njurfunktionsnedsättning enligt följande (varje patient måste övervakas noga avseende tecken på toxicitet; läkemedelsdos och intervall bör justeras motsvarande):

För barn på hemodialys, ska ytterligare en dos på 40 mg piperacillin/5 mg tazobaktam/kg administreras efter varje dialystillfälle.

Användning hos barn under 2 år

Säkerhet och effekt för piperacillin/tazobaktam för barn i åldern 0-2 år har inte fastställts. Inga data från kontrollerade kliniska studier finns tillgängliga.

Den vanliga behandlingslängden för de flesta indikationer är i intervallet 5-14 dagar. Behandlingslängden ska dock anpassas efter infektionens svårighetsgrad, patogenen (patogenerna) och patientens kliniska och bakteriologiska förlopp.

Piperacillin/Tazobactam Noridem 2 g/0,25 g administreras som intravenös infusion (i 30 minuter). Piperacillin/Tazobactam Noridem 4 g/0,5 g administreras som intravenös infusion (i 30 minuter).

Αnvisningar om beredning av läkemedlet före administrering, finns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Överkänslighet mot de aktiva substanserna, mot något annat penicillin-antibakteriellt medel eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tidigare akut allvarlig allergisk reaktion mot något annat beta-laktamantibiotika (t ex cefalosporin, monobaktam eller karbapenem).

Piperacillin/Tazobactam Noridem pulver till infusionsvätska, lösning är indicerat hos vuxna och barn över 2 års ålder för behandling av följande infektioner (se avsnitt Dosering och Farmakodynamik):

− Svår pneumoni inklusive sjukhusförvärvad och ventilatorassocierad lunginflammation − Komplicerade urinvägsinfektioner (inklusive pyelonefrit) − Komplicerade intraabdominala infektioner − Komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner (inklusive fotinfektioner hos diabetiker)

Behandling av patienter med bakteremi som förekommer i samband med eller misstänks ha samband med någon av ovanstående infektioner.

Piperacillin/tazobaktam kan användas vid behandling av neutropena patienter med feber som misstänks bero på en bakterieinfektion.

Obs: användning vid bakteriemi orsakad av ESBL (extended spectrum-beta-lactamase) -producerande E. coli och K. pneumoniae (icke-känsliga för ceftriaxon) rekommenderas inte hos vuxna patienter, se avsnitt Farmakodynamik.

- Komplicerade intraabdominala infektioner

Piperacillin/tazobaktam kan användas vid behandling av neutropena barn med feber som misstänks bero på en bakterieinfektion.

Officiella riktlinjer om lämplig användning av antibakteriella medel ska beaktas.

Valet av piperacillin/tazobaktam för behandlingen av en enskild patient ska innefatta en bedömning av hur lämpligt det är att använda ett semisyntetiskt bredspektrumpenicillin baserat på sådana faktorer som infektionens allvarlighetsgrad och prevalensen för resistens mot andra lämpliga antibakteriella medel.

Innan behandling inleds med Piperacillin/Tazobactam Noridem pulver till infusionsvätska, lösning ska noggrann förfrågan göras om tidigare överkänslighetsreaktioner mot penicilliner, andra beta- laktampreparat (t.ex. cefalosporin, monobaktam eller karbapenem) och andra allergener. Svåra och ibland dödliga överkänslighetsreaktioner (anafylaktiska/anafylaktoida [inklusive chock]) har rapporterats hos patienter som erhållit behandling med penicilliner, bland annat piperacillin/tazobaktam. Det är mera sannolikt att dessa reaktioner inträffar hos personer med tidigare känslighet mot flera allergener. Svåra överkänslighetsreaktioner kräver utsättning av antibiotikumet och kan kräva administrering av epinefrin och andra akutåtgärder.

Piperacillin/tazobaktam kan orsaka allvarliga hudreaktioner, såsom Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS), och akut generaliserad exantematös pustulos (se avsnitt Biverkningar). Om patienter utvecklar hudutslag bör de övervakas noga och piperacillin/tazobaktam avbrytas om hudförändringarna förvärras.

Hemofagocytisk lymfohistiocytos (HLH): Fall av HLH har rapporterats hos patienter som behandlats med piperacillin/tazobaktam, ofta efter behandling längre än 10 dagar. HLH är ett livshotande syndrom med patologisk immunaktivering som kännetecknas av kliniska tecken och symtom på kraftig systemisk inflammation (t.ex. feber, hepatosplenomegali, hypertriglyceridemi, hypofibrinogenemi, högt serumferritin, cytopenier och hemofagocytos). Patienter som visar tidiga tecken på patologisk immunaktivering ska undersökas omedelbart. Om diagnosen HLH fastställs ska piperacillin/tazobaktam sättas ut.

Antibiotikainducerad pseudomembranös kolit kan manifesteras genom svår ihållande diarré som kan vara livshotande. Symtom på pseudomembranös kolit kan debutera under eller efter antibakteriell behandling. I dessa fall ska Piperacillin/Tazobactam Noridem pulver till infusionsvätska, lösning sättas ut.

Behandling med Piperacillin/Tazobactam Noridem pulver till infusionsvätska, lösning kan leda till utveckling av resistenta organismer som kan orsaka superinfektioner.

Blödningsmanifestationer har förekommit hos vissa patienter som erhållit beta-laktamantibiotika. Dessa reaktioner har ibland satts i samband med avvikande resultat vid koagulationstester, t.ex. koagulationstid, trombocytaggregation och protrombintid, och det är mera sannolikt att de förekommer hos patienter med njurinsufficiens. Om blödningsmanifestationer förekommer ska antibiotikumet sättas ut och lämplig behandling ges.

Leukopeni och neutropeni kan förekomma, i synnerhet vid långvarig behandling. Regelbunden bedömning av hematopoesfunktionen ska därför göras.

Liksom vid behandling med andra penicilliner kan neurologiska komplikationer i form av anfall (kramper) förekomma när höga doser administreras, i synnerhet hos patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt Biverkningar).

Piperacillin/Tazobactam Noridem 2 g/0.25 g innehåller 108,1 mg natrium per dos, motsvarande 5,4 % av WHOs högsta rekommenderade dagliga intaget på 2 g natrium för en vuxen.

Piperacillin/Tazobactam Noridem 4 g/0.5 g innehåller 216,2 mg natrium per dos, motsvarande 10,81 % av WHOs högsta rekommenderade dagliga intaget på 2 g natrium för en vuxen.

Den maximala dygnsdosen av detta läkemedel innehåller 864,8 mg natrium, motsvarande 43,24% av WHOs högsta rekommenderade dagliga intaget på 2 g natrium för en vuxen.

Piperacillin/Tazobactam Noridem 2 g/0.25 g och Piperacillin/Tazobactam Noridem 4 g/0.5 g anses innehålla en hög halt av natrium. Hänsyn till detta ska tas för patienter som ordinerats saltfattig kost.

Hypokalemi kan förekomma hos patienter med låga kaliumreserver eller patienter som samtidigt erhåller läkemedel som kan sänka kaliumnivåerna. Regelbundna elektrolytbestämningar kan vara tillrådligt hos sådana patienter.

Nedsatt njurfunktion

På grund av dess potentiella njurtoxicitet (se avsnitt Biverkningar) ska piperacillin/tazobaktam användas med försiktighet hos patienter som har nedsatt njurfunktion eller som genomgår hemodialys. Intravenösa doser och doseringsintervall ska justeras utifrån graden av njurfunktionsnedsättning (se avsnitt Dosering). I en sekundär analys av data från en stor multicenter, randomiserad, kontrollerad studie undersöktes glomerulär filtrationshastighet (GFR) efter administrering av antibiotika som ofta används till svårt sjuka patienter. Användning av piperacillin/tazobaktam var förknippad med en lägre frekvens reversibel GFR-förbättring än övriga antibiotika. I denna sekundära analys drogs slutsatsen att piperacillin/tazobaktam var en orsak till fördröjd renal återhämtning hos dessa patienter. Samtidig användning av piperacillin/ tazobaktam och vankomycin kan vara förknippat med en ökad risk för akut njurskada (se avsnitt Interaktioner).

Den vanligast rapporterade biverkningen är diarré (förekommer hos 1 av 10 användare).

Bland de mest allvarliga biverkningarna kan pseudomembranös kolit och toxisk epidermal nekrolys förekomma hos upp till 1 till 10 av 10 000 användare. Frekvenserna för pancytopeni, anafylaktisk chock och Stevens-Johnsons syndrom kan inte beräknas från tillgängliga data.

I följande tabell är biverkningarna listade efter klassificering av organsystem och MedDRA- terminologin. Inom varje frekvensgrupp är biverkningarna presenterade i fallande allvarlighetsgrad.

*Identifierade efter marknadsföring

Behandling med piperacillin har satts i samband med en ökad förekomst av feber och utslag hos patienter med cystisk fibros.

Klasseffekter av beta-laktamantibiotika

Betalaktamantibiotika, inklusive piperacillin/tazobaktam, kan leda till manifestationer av encefalopati och kramper (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan):

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala, Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Farmakoterapeutisk grupp: Antibakteriella medel för systemisk användning, kombinationer av penicilliner inklusive beta-laktamashämmare. ATC-kod: J01C R05

Piperacillin, ett semisyntetiskt bredspektrumpenicillin, verkar bakteriedödande genom att hämma både septum och cellväggssyntes.

Tazobaktam, en beta-laktam som strukturellt liknar penicilliner, är en hämmare av många beta- laktamaser som vanligtvis orsakar resistens mot penicilliner och cefalosporiner, men det hämmar inte AmpC-enzymer eller metallo-beta-laktamaser. Tazobaktam utökar piperacillinets antibakteriella spektrum så att det även omfattar många beta-laktamasproducerande bakterier som uppvisar en resistens mot piperacillin ensamt.

Tiden över minimal hämmande koncentration (T>MIC) anses vara den främsta farmakodynamiska avgörande faktorn för piperacillinets effekt.

De två huvudsakliga resistensmekanismerna för piperacillin/tazobaktam är:

• Inaktivering av piperacillinkomponenten av de beta-laktamaser som inte hämmas av tazobaktam:

beta-laktamaser i molekylklass B, C och D.

• Förändring av penicillinbindande proteiner (PBP) som resulterar i minskning av piperacillinets affinitet för det molekylära målet i bakterierna.

Dessutom kan förändringar i bakteriemembranets permeabilitet samt effluxpumpsmekanismer orsaka eller bidra till bakteriell resistens mot piperacillin/tazobaktam, i synnerhet hos gramnegativa bakterier.

Denna vägledning gäller även för brytpunkter för meningit.

⁷ Känslighet härleds från från ampicillin (andra indikationer än meningit).

⁸ Bensylpenicillin (MIC eller diskdiffusion) kan användas för att screena för betalaktamresistens hos streptokocker i viridansgruppen. Isolat som kategoriserats som negativa i screeningtest kan rapporteras som känsliga för betalaktamsubstanser som har angivna brytpunkter (inklusive de med ”anmärkning”). Isolat som kategoriserats som positiva i screeningtest bör testas för känslighet för enskilda substanser eller rapporteras som resistenta.

För isolat som testas negativa för bensylpenicillin vid screening, kan känsligheten härledas från bensylpenicillin eller ampicillin. För isolat positiva för bensylpenicillin vid screening, kan känslighet härledas från ampicillin.

⁹ Känsligheten kan härledas från amoxicillin-klavulansyra.

¹⁰ Isolat som är känsliga för bensylpenicillin kan rapporteras som känsliga för alla betalaktamer för vilka det finns kliniska brytpunkter eller “Note”. Isolat som kategoriseras som resistenta mot bensylpenicillin testas för aktuellt medel.

¹¹ Vid mycket låga koncentrationer av ampicillin, amoxicillin och piperacillin i kombinationer med hämmare är den antimikrobiella aktiviteten in vitro hos den fasta koncentrationen av hämmare (2 mg/L för klavulansyra och 4 mg/L för sulbactam och tazobactam) sådan att oavsiktligt låga MIC-värden kan erhållas. Därför kan inga brytpunkter anges. Detta påverkar inte diskdiffusion där koncentrationen av hämmaren minskar proportionellt med koncentrationen av medlet.

Prevalensen för förvärvad resistens kan variera geografiskt och med tiden för valda arter och lokal information om resistens är önskvärd, speciellt vid behandling av svåra infektioner. Om nödvändigt ska expert konsulteras när den lokala prevalensen för resistens är sådan att nyttan med medlet mot åtminstone vissa typer av infektioner är ifrågasatt.

I en prospektiv, non-inferiority, parallellgrupperad, publicerad randomiserad klinisk studie, påvisades ej non-inferiority vid behandling med piperacillin/tazobaktam (dvs baserad på bekräftad in vitrokänslighet), jämfört med meropenem, avseende 30-dagars mortalitet hos vuxna patienter med bakteriemi orsakad av E. coli eller K. pneumoniae som var icke-känsliga för ceftriaxon. Det primära utfallet i studien var dödsfall inom 30 dagar vilket drabbade 23 av 187 patienter (12,3%) randomiserade till piperacillin / tazobaktam jämfört med 7 av 191 (3,7%) randomiserade till meropenem (skillnaden i risk, 8,6% [ensidig 97,5% KI - ∞ till 14,5%]; P = 0,90 för noninferiority). Skillnaden uppfyllde inte non-inferiority-marginalen på 5%.

Resultaten kvarstod i en analys av populationen per protokoll, där 18 av 170 patienter (10,6%) drabbades av det primära utfallet i piperacillin / tazobaktam-gruppen jämfört med 7 av 186 (3,8%) i meropenem-gruppen (skillnaden i risk, 6,8 % [ensidig 97,5% KI, - ∞ till 12,8%]; P = 0,76 för noninferiority).

Klinisk och mikrobiologisk tillbakagång (sekundära utfall) på dag 4 inträffade hos 121 av 177 patienter (68,4%) i piperacillin/tazobaktam-gruppen jämfört med 138 av 185 (74,6%), randomiserade till meropenem (skillnaden i risk, 6,2% [95% KI - 15,5 till 3,1%]; P = 0,19). För sekundära utfall var statistiska tester tvåsidiga, med ett P <0,05 ansett som signifikant.

I denna studie konstaterades en obalans i dödligheten mellan studiegrupperna. Det antogs att dödsfall som inträffade i piperacillin/tazobaktam-gruppen var relaterade till underliggande sjukdomar snarare än till den pågående infektionen.

Pulver till infusionsvätska, lösning.

Vitt till ljusgult kristallint pulver.

Icke-depolariserande muskelrelaxerande medel

Vid samtidig användning av piperacillin och vekuron har piperacillin misstänkts kunna förlänga den neuromuskulära blockad som orsakas av vekuron. På grund av likartade verkningsmekanismer förväntas att den neuromuskulära blockad som produceras av icke-depolariserande muskelrelaxerande medel kan förlängas i närvaro av piperacillin.

Antikoagulantia

Vid samtidig administrering av heparin, orala antikoagulantia och andra substanser som kan påverka blodets koagulationssystem inklusive trombocytfunktionen, bör lämpliga koagulationstester utföras oftare och kontrolleras regelbundet.

Metotrexat

Piperacillin kan minska utsöndringen av metotrexat. Serumnivåer av metotrexat bör därför kontrolleras hos patienterna för att undvika toxicitet mot substansen.

Probenecid

Liksom med andra penicilliner ger samtidig administrering av probenecid och piperacillin/tazobaktam en längre halveringstid och lägre njurclearance både för piperacillin och tazobaktam. De maximala koncentrationerna i plasma påverkas inte för någon av substanserna.

Aminoglykosider

Piperacillin, antingen som monoterapi eller tillsammans med tazobaktam, ändrade inte signifikant farmakokinetiken för tobramycin hos patienter med normal njurfunktion och med lindrig eller måttlig njurinsufficiens. Farmakokinetiken för piperacillin, tazobaktam och M1-metaboliten ändrades inte heller signifikant genom administrering av tobramycin.

Inaktiveringen av tobramycin och gentamicin med piperacillin har påvisats hos patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion.

För information som är relaterad till administreringen av piperacillin/tazobaktam tillsammans med aminoglykosider, se avsnitt Inkompatibiliteter och Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Vankomycin

Studier har påvisat en ökad risk för akut njurskada hos patienter som samtidigt ges piperacillin/tazobaktam och vankomycin, jämfört med de som bara får vankomycin (se avsnitt Varningar och försiktighet). Några av dessa studier har rapporterat att interaktionen är beroende på dosen vankomycin som ges. Inga farmakokinetiska interaktioner har noterats mellan piperacillin-/-tazobactam och vankomycin.

Effekter på laboratorietester Icke-enzymatiska metoder för mätning av glukos i urin kan leda till falskt positiva resultat liksom med andra penicilliner. Därför krävs enzymatisk mätning av glukos i urin vid behandling med Piperacillin/Tazobactam pulver till infusionsvätska, lösning.

Ett antal kemiska mätmetoder för protein i urin kan leda till falskt positiva resultat. Proteinmätning med sticka påverkas inte.

Direkt Coombs test kan vara positivt.

Bio-Rad Laboratories Platelia Aspergillus EIA-tester kan leda till falskt positiva resultat för patienter som erhåller Piperacillin/Tazobactam pulver till infusionsvätska, lösning. Polysackarider och polyfuranoser som inte härrör från Aspergillus har rapporterats korsreagera med Bio-Rad Laboratories Platelia Aspergillus EIA-test.

Positiva testresultat för de analyser som anges ovan hos patienter som erhåller Piperacillin/Tazobactam pulver till infusionsvätska, lösning ska bekräftas med andra diagnostiska metoder.

Det finns inga eller begränsad mängd data från användningen av Piperacillin/Tazobactam pulver till infusionsvätska, lösning till gravida kvinnor.

Djurstudier har visat utvecklingstoxikologiska effekter men inga tecken på teratogenicitet vid doser som är toxiska för modern (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Piperacillin och tazobaktam passerar placenta. Piperacillin/tazobaktam ska användas under graviditet endast då det är tydligt indicerat, dvs. endast om den förväntade nyttan uppväger de möjliga riskerna för den gravida kvinnan och fostret.

Piperacillin utsöndras i låga koncentrationer i bröstmjölk. Koncentrationerna av tazobaktam i bröstmjölk har inte studerats. Kvinnor som ammar ska behandlas endast om den förväntade nyttan uppväger de möjliga riskerna för kvinnan och barnet.

En fertilitetsstudie på råttor visade ingen effekt på fertilitet och parning efter intraperitoneal administrering av tazobaktam eller kombinationen piperacillin/tazobaktam (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Inga studier av effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts.

Det har förekommit rapporter efter lansering om överdosering av piperacillin/tazobaktam. Merparten av de upplevda biverkningarna, inklusive illamående, kräkning och diarré, har även rapporterats vid den vanliga rekommenderade dosen. Patienten kan drabbas av neuromuskulär retbarhet eller kramper om högre doser än de rekommenderade ges intravenöst (i synnerhet vid njursvikt).

Vid en överdos ska behandlingen med piperacillin/tazobaktam avbrytas. Någon specifik antidot är inte känd.

Behandlingen ska vara understödjande och symtomatisk enligt patientens kliniska bild.

Höga serumkoncentrationer av antingen piperacillin eller tazobaktam kan minskas med hjälp av hemodialys (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Maximal koncentration av piperacillin och tazobaktam efter 4 g/0,5 g som administreras under 30 minuter genom intravenös infusion är 298 µg/ml respektive 34 µg/ml.

Både piperacillin och tazobaktam är till omkring 30 % bundet till plasmaproteiner. Proteinbindningen påverkas inte vare sig för piperacillin eller tazobaktam av förekomsten av den andra föreningen. Proteinbindningen av tazobaktams metabolit är försumbar.

Piperacillin/tazobaktam distribueras i stor utsträckning i vävnader och kroppsvätskor inklusive tarmslemhinna, gallblåsa, lunga, galla och skelett. Genomsnittliga vävnadskoncentrationer är i allmänhet 50 till 100 % av koncentrationerna i plasma. Distributionen till cerebrospinalvätska är låg hos patienter med icke inflammerade meninger liksom för andra penicilliner.

Piperacillin metaboliseras till en obetydligt mikrobiologiskt aktiv desetylmetabolit. Tazobaktam metaboliseras till en enda metabolit som har visat sig vara mikrobiologiskt inaktiv.

Piperacillin och tazobaktam elimineras via njuren genom glomerulär filtration och tubulär sekretion.

Piperacillin utsöndras snabbt som oförändrad substans och 68 % av den tillförda dosen återfinns i urinen. Tazobaktam och dess metabolit elimineras primärt genom utsöndring via njurarna, varvid 80 % av den tillförda dosen återfinns som oförändrad substans och återstoden som den enda metaboliten. Piperacillin, tazobaktam och desetylpiperacillin utsöndras även via gallan.

Efter enkeldos eller upprepad dosering av piperacillin/tazobaktam till friska försökspersoner varierade halveringstiden i plasma för piperacillin och tazobaktam mellan 0,7 och 1,2 timmar och den påverkades inte av dos eller infusionstid. Elimineringshalveringstiden för både piperacillin och tazobaktam ökar med minskande njurclearance.

Det föreligger inga signifikanta förändringar i farmakokinetiken för piperacillin på grund av tazobaktam. Piperacillin verkar reducera clearance av tazobaktam något.

Halveringstiden för piperacillin och för tazobaktam ökar med omkring 25 % respektive 18 % hos patienter med levercirros jämfört med friska försökspersoner.

Halveringstiden för piperacillin och tazobaktam ökar med minskande kreatininclearance. Ökningen av halveringstid är tvåfaldig för piperacillin och fyrfaldig för tazobaktam vid kreatininclearance under 20 ml/min jämfört med patienter med normal njurfunktion.

Hemodialys avlägsnar 30 % till 50 % av piperacillin-/tazobaktamdosen och ytterligare 5 % av tazobaktamdosen försvinner i form av tazobaktams metabolit. Peritonealdialys avlägsnar omkring 6 % av piperacillindosen och 21 % av tazobaktamdosen och ytterligare upp till 18 % av tazobaktamdosen försvinner i form av tazobaktams metabolit.

Pediatrisk population

I en populationsfarmakokinetisk analys var beräknad clearance för 9 månader gamla till 12 år gamla patienter jämförbar med clearance för vuxna med ett populationsmedelvärde (SE) på 5,64 (0,34) ml/min/kg. Beräknad clearance för piperacillin är 80 % av detta värde för pediatriska patienter i åldrarna 2–9 månader. Populationsmedelvärdet (SE) för distributionsvolymen för piperacillin är 0,243 (0,011) l/kg och är oberoende av ålder.

Äldre patienter

Den genomsnittliga halveringstiden för piperacillin och tazobaktam var 32 % respektive 55 % längre hos äldre jämfört med yngre försökspersoner. Denna skillnad kan bero på åldersrelaterade förändringar av kreatininclearance.

Etniskt ursprung

Ingen skillnad i farmakokinetiken för piperacillin eller tazobaktam observerades mellan asiatiska (n=9) och kaukasiska (n=9) friska frivilliga personer som erhöll enstaka doser på 4 g/0,5 g.

Icke-kliniska studier avseende allmäntoxicitet och gentoxicitet visade inte några särskilda risker för människa. Karcinogenicitetsstudier har inte utförts med piperacillin/tazobaktam.

En fertilitets- och generell reproduktionsstudie på råttor med användning av intraperitoneal administrering av tazobaktam eller kombinationen piperacillin/tazobaktam rapporterade mindre kullar och ett ökat antal foster med försenad benbildning och revbensvariationer, åtföljd av toxicitet hos modern. Fertiliteten i F1-generationen och fosterutvecklingen i F2-generationen var inte försämrad.

Teratogenicitetsstudier med användning av intravenös administrering av tazobaktam eller kombinationen piperacillin/tazobaktam på mus och råtta ledde till smärre reduktioner av råttfostrens vikt vid doser som var toxiska för modern men inga teratogena effekter påvisades.

Peri-/postnatal utveckling var försämrad (lägre vikt hos avkomman, ökat antal dödfödslar, högre dödlighet hos avkomman) samtidigt med toxicitet hos modern efter intraperitoneal administrering av tazobaktam eller kombinationen piperacillin/tazobaktam till råtta.

Inga.

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns under avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

När Piperacillin/Tazobaktam Noridem administreras samtidigt som ett annat antibiotikum (t ex aminoglykosid), måste substanserna administreras var för sig. Om beta-laktamantibiotika blandas med en aminoglykosid in vitro kan det leda till väsentlig inaktivering av aminoglykosiden.

Ringer-laktat (Hartmanns lösning) är inte kompatibel med Piperacillin/Tazobaktam Noridem.

Piperacillin/Tazobaktam Noridem skall inte blandas med andra substanser i en spruta eller infusionsflaska eftersom kompatibilitet inte har fastställts.

På grund av kemisk instabilitet ska Piperacillin/Tazobaktam Noridem inte användas i lösningar som enbart innehåller natriumbikarbonat.

Piperacillin/Tazobaktam Noridem ska inte tillsättas till blodprodukter eller albuminhydrolysat.

Kemisk och fysikalisk stabilitet har visats för färdigberedd lösning i upp till 24 timmar vid förvaring i kylskåp vid 2-8 °C, efter beredning med ett kompatibelt lösningsmedel för beredning (se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering).

Efter beredning har kemisk och fysikalisk stabilitet för utspädda infusionslösningar visats i upp till 24 timmar vid förvaring i kylskåp vid 2-8 °C, efter beredning med ett av de lösningsmedel som är kompatibla för ytterligare spädning av den beredda lösningen och vid de föreslagna utspädningsvolymerna (se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering).

De ovanstående förvaringstiderna för den utspädda lösningen och för ytterligare förtunnad lösning anses inte vara additiva (dvs. lösningarna kan inte förvaras i 24+24 timmar).

Ur mikrobiologisk synpunkt, bör den beredda och spädda produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstiden och förhållanden före användning användarens ansvar, och skall normalt inte vara längre än 24 timmar vid 2-8 °C, såvida inte beredning och spädning har ägt rum under kontrollerade och godkända aseptiska förhållanden.

Oöppnade injektionsflaskor: Förvaras vid högst 25^oC.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning/spädning finns i avsnitt Hållbarhet.

30 ml glas (Ph. Eur., typ I eller typ III) injektionsflaskor stängd med gummi (Ph Eur., Typ I) proppar och förseglade med aluminiumkapsyler med en plast flip-off topp.

Förpackningsstorlekar: 1, 5, 10 eller 20 flaskor.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Beredning och spädning ska ske under aseptiska förhållanden. Lösningen skall inspekteras visuellt för partiklar och missfärgning före administrering. Lösningen ska endast användas om lösningen är klar och fri från partiklar.

Bered varje injektionsflaska med den volym lösningsmedel som anges i nedanstående tabell. Använd ett av de kompatibla lösningsmedlen för beredning. Snurra tills pulvret är upplöst. Om flaskan snurras konstant är pulvret vanligtvis upplöst inom 5 till 10 minuter (uppgifter om hantering finns nedan).

- 0,9 % (9 mg/ml) natriumklorid injektionsvätska, lösning

- Sterilt vatten för injektionsvätskor

- Glukos 5 %

De beredda lösningarna ska dras upp från injektionsflaskan med spruta. Efter beredning enligt anvisningarna ger det innehåll i injektionsflaskan som dras upp i sprutan den angivna mängden piperacillin och tazobaktam.

- Sterilt vatten för injektionsvätskor⁽¹⁾

- 0,9 % (9 mg/ml) natriumklorid injektionsvätska, lösning

- Glukos 5 %

- Dextran 6 % i 0,9 % natriumklorid

⁽¹⁾ Maximal rekommenderad volym sterilt vatten för injektionsvätskor per dos är 50 ml.

På grund av beta-laktamantibiotikas in vitro inaktivering av aminoglykosider rekommenderas det att Piperacillin/Tazobactam Noridem och aminoglykosider administreras var för sig.

Piperacillin/Tazobactam Noridem och aminoglykosider måste beredas och spädas var för sig om samtidig behandling med Piperacillin/Tazobactam Noridem och aminoglykosid är indicerat.

Piperacillin/Tazobactam Noridem 2 g/0,25 g pulver till infusionsvätska, lösning tränger ut 1,56 ml. Piperacillin/Tazobactam Noridem 4 g/ 0,5 g pulver till infusionsvätska, lösning tränger ut 3,12 ml.

Se avsnitt Inkompatibiliteter för inkompatibiliteter.

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

Endast för engångsbruk. Kassera eventuell oanvänd lösning.

Piperacillin/Tazobactam Noridem 2 g/0,25 g pulver till infusionsvätska, lösning Piperacillin/Tazobactam Noridem 4 g/0,5 g pulver till infusionsvätska, lösning

Varje 30 ml injektionsflaska innehåller 2,085g piperacillinnatrium, motsvarande 2g piperacillin och 0,268g tazobaktamnatrium motsvarande 0,25g tazobaktam.

Varje 30 ml injektionsflaska innehåller 4,17g piperacillinnatrium, motsvarande 4g piperacillin och 0,536g tazobaktamnatrium motsvarande 0,5g tazobaktam.

Varje injektionsflaska med Piperacillin/Tazobactam Noridem 2 g/0,25 g innehåller cirka 4,7 mmol (108,1 mg) natrium.

Varje injektionsflaska med Piperacillin/Tazobactam Noridem 4 g/0,5 g innehåller cirka 9,4 mmol (216,2 mg) natrium.

Noridem Enterprises Limited Evagorou & Makariou Mitsi Building 3 Office 115, 1065 Nicosia Cypern

2 g/0,25 g: 42499

4 g/0,5 g: 42500

2011-12-09/2016-03-20

2024-03-13