Quofenix

Rekommenderad dos av delafloxacin är 450 mg oralt var 12:e timme i 5 till 14 dagar vid akuta bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner (ABSSSI) och 5 till 10 dagar vid samhällsförvärvad lunginflammation (CAP) enligt läkarens bedömning. Delafloxacintabletter kan tas med eller utan mat.

Äldre

Ingen dosjustering krävs. Liksom för övriga läkemedel inom gruppen fluorokinoloner har patienter över 60 år förhöjd risk för allvarliga senproblem, inklusive senruptur (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering krävs för patienter med lindrigt till svårt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik). Quofenix rekommenderas inte för patienter med terminal njursjukdom (ESRD).

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering krävs (se avsnitt Farmakokinetik).

Pediatrisk population

Quofenix är kontraindicerat för barn och ungdomar (se avsnitt Kontraindikationer).

Oral användning.

Tabletterna ska sväljas och kan tas med eller utan mat.

Patienten ska dricka tillräckligt med vätska i samband med intag av Quofenix tabletter.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen. Överkänslighet mot något antibakteriellt fluorokinolon- eller kinolonläkemedel.

Tidigare senproblem vid administrering av fluorokinolon.

Graviditet, behandling av fertila kvinnor som inte använder preventivmedel, och amning (se avsnitt Graviditet och amning).

Barn och växande ungdomar under 18 år (se avsnitt Dosering).

Quofenix är avsett för behandling av följande infektioner hos vuxna:

• akuta bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner (ABSSSI)

• samhällsförvärvad lunginflammation (CAP) när andra antibakteriella medel som vanligen rekommenderas för initial behandling av dessa infektioner inte är lämpliga (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik).

Hänsyn ska tas till officiella riktlinjer för lämplig användning av antibakteriella medel.

Användning av delafloxacin ska undvikas till patienter som tidigare har haft allvarliga biverkningar vid användning av produkter som innehåller kinolon eller fluorokinolon (se avsnitt Biverkningar). Behandling med delafloxacin hos dessa patienter ska endast inledas om det inte finns några andra behandlingsalternativ och efter en noggrann nytta-riskbedömning (se också avsnitt Kontraindikationer).

Vid behandling av kvinnor i fertil ålder måste effektiva preventivmetoder användas under behandlingen (se avsnitt Graviditet och amning).

I epidemiologiska studier rapporteras en ökad risk för aortaaneurysm och -dissektion, i synnerhet hos äldre personer, samt för aorta- och mitralisklaffläckage efter intag av fluorokinoloner. Fall av aortaaneurysm och -dissektion, ibland följd av bristning (innefattande fall med dödlig utgång), samt fall av läckage/insufficiens i någon av hjärtklaffarna har rapporterats hos patienter som fått fluorokinoloner (se avsnitt Biverkningar).

Fluorokinoloner ska därför endast användas efter en noggrann bedömning av nytta-risk-förhållandet och efter övervägning av andra behandlingsalternativ för patienter med positiv familjeanamnes av aneurysmsjukdom eller kongenital hjärtklaffsjukdom, eller för patienter som diagnostiserats med befintlig aortaaneurysm och/eller aortadissektion eller hjärtklaffsjukdom, eller i närvaro av andra riskfaktorer eller tillstånd som predisponerar

- för både aortaaneurysm och -dissektion och läckage/insufficiens i hjärtklaffar (t.ex.

bindvävssjukdomar såsom Marfans syndrom eller Ehlers-Danlos syndrom, Turners syndrom, Behçets sjukdom, hypertoni, reumatoid artrit) eller dessutom

- för aortaaneurysm och -dissektion (t.ex. kärlsjukdomar såsom Takayasus arterit, jättecellsarterit, känd ateroskleros, eller Sjögrens syndrom) eller dessutom

- för läckage/insufficiens i hjärtklaffar (t.ex. infektiös endokardit).

Risken för aortaaneurysm och -dissektion samt för att de brister kan också vara förhöjd hos patienter som samtidigt behandlas med systemiska kortikosteroider.

Vid plötslig insättande buk-, rygg- eller bröstsmärta ska patienterna rådas att omedelbart kontakta läkare på akutvårdsavdelning.

Patienter ska uppmanas att omedelbart kontakta sjukvården vid akut dyspné, nyuppkomna hjärtpalpitationer eller utveckling av ödem i buken eller de nedre extremiteterna.

Seninflammation och senruptur (särskilt, men inte begränsat till, akillessenan), ibland bilateralt, kan uppstå redan inom 48 timmar efter påbörjad behandling med kinoloner och fluorokinoloner men har även rapporterats uppkomma upp till flera månader efter avslutad behandling. Risken för seninflammation och senruptur är högre hos äldre patienter, patienter med nedsatt njurfunktion, patienter med solida organtransplantat och patienter som samtidigt behandlas med kortikosteroider. Samtidig användning av kortikosteroider ska således undvikas. Vid första tecken på seninflammation (t.ex. smärtsam svullnad, inflammation) ska behandlingen med delafloxacin avbrytas och alternativ behandling övervägas. Den eller de drabbade extremiteterna ska behandlas på lämpligt sätt (t.ex. immobilisering). Kortikosteroider ska inte användas vid tecken på tendinopati (se avsnitt Biverkningar).

Fall av sensorisk eller sensomotorisk polyneuropati som resulterat i parestesi, hypestesi, dysestesi eller svaghet har rapporterats hos patienter som behandlats med kinoloner och fluorokinoloner. För att förhindra utveckling av ett potentiellt irreversibelt tillstånd, ska patienter som behandlas med delafloxacin och som drabbas av symtom på neuropati, såsom smärta, brännande känsla, stickningar, domningar eller svaghet, uppmanas att informera sin läkare innan behandlingen fortsätter (se avsnitt Biverkningar).

Fluorokinoloner har förknippats med en ökad risk för reaktioner i centrala nervsystemet, såsom: konvulsioner och ökat intrakraniellt tryck (inklusive benign intrakraniell tryckökning) och toxisk psykos. Fluorokinoloner kan också orsaka följande reaktioner i centrala nervsystemet: nervositet, agitation, sömnlöshet, ångest, mardrömmar, paranoia, yrsel, förvirring, skakningar, hallucinationer, depression och självmordstankar eller -handlingar. Dessa biverkningar kan uppkomma efter den första dosen. Om dessa reaktioner uppkommer hos patienter som får delafloxacin, ska behandling med delafloxacin omedelbart avslutas och lämpliga åtgärder vidtas. Delafloxacin ska användas när fördelarna med behandlingen överväger riskerna hos patienter med känd eller misstänkt sjukdom i centrala nervsystemet (t.ex. svår cerebral arterioskleros, epilepsi) eller andra riskfaktorer som kan predisponera för kramper eller sänka kramptröskeln.

Fluorokinoloner har neuromuskulärt blockerande effekt och kan förvärra muskelsvaghet hos personer med myasthenia gravis. Allvarliga biverkningar som rapporterats efter godkännandet, inklusive dödsfall och behov av andningshjälp, har associerats med användning av fluorokinoloner hos personer med myasthenia gravis. Delafloxacin rekommenderas inte till patienter med känd anamnes på myasthenia gravis.

Clostridioides difficile-associerad sjukdom har rapporterats hos användare av nästan alla systemiska antibakteriella läkemedel. Svårighetsgraden har varierat från mild diarré till dödlig kolit. Clostridioides difficile-associerad sjukdom måste övervägas hos alla patienter som utvecklar diarré. Om Clostridioides difficile-associerad sjukdom misstänks eller bekräftas, ska behandling med delafloxacin avslutas och lämpliga stödåtgärder tillsammans med specifik antibakteriell behandling av C. difficile övervägas.

Antiperistaltiska läkemedel är kontraindicerade om Clostridioides difficile-associerad sjukdom misstänks.

Patienter med känd överkänslighet mot delafloxacin eller andra fluorokinoloner ska inte ta Quofenix (se avsnitt Kontraindikationer). Allvarliga och ibland dödliga överkänslighetsreaktioner (anafylaktiska reaktioner) har

rapporterats hos patienter som fått antibakteriella fluorokinolonläkemedel. Innan behandling med delafloxacin inleds, ska patientens tidigare överkänslighetsreaktioner mot andra antibakteriella kinolon- eller fluorokinolonläkemedel noggrant utredas. Om en anafylaktisk reaktion på delafloxacin uppstår, ska läkemedlet sättas ut omedelbart och lämplig behandling inledas.

Effekten och säkerheten av den rekommenderade dosen hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion har inte undersökts kliniskt utan baseras på farmakokinetiska modelleringsdata. Delafloxacin ska endast användas till dessa patienter om det bedöms att de förväntade kliniska fördelarna överväger de potentiella riskerna. Kliniskt svar på behandlingen och njurfunktionen ska noggrant övervakas hos dessa patienter.

Administrering av oralt delafloxacin till patienter med svårt nedsatt njurfunktion och låg kroppsvikt kan leda till ökad systemisk exponering. Quofenix rekommenderas inte för patienter med terminal njursjukdom (ESRD).

I de två större kliniska studierna om akuta bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner (ABSSSI) begränsades infektionstyperna endast till cellulit/erysipelas, abscesser och sårinfektioner. Andra typer av hudinfektioner har inte studerats. Patienter med toxisk chock eller neutropeni (neutrofilantal < 500 celler/mm³) eller patienter med svårt nedsatt immunförsvar inkluderades inte i studierna. Det finns begränsad erfarenhet av behandling av patienter över 75 år.

I studien om samhällsförvärvad lunginflammation (CAP) var patienterna dock äldre än patienterna i studierna om akuta bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner (ABSSSI) (48,3 % av patienterna var ≥ 65 år och 23,9 % av patienterna var ≥ 75 år). I studien om samhällsförvärvad lunginflammation (CAP) hade 90,7 % av patienterna ett CURB-65-poäng på ≤ 2. 69,3 % av patienterna klassificerades dock i PORT-klassen III och 30,7 % av patienterna hade ett PORT-poäng på > III.

Mycket sällsynta fall av långvariga (upp till månader eller år), funktionsnedsättande och eventuellt irreversibla allvarliga biverkningar som påverkar olika, ibland flera, kroppssystem (muskuloskeletala, neurologiska, psykiska och sensoriska) har rapporterats hos patienter som fått kinoloner och fluorokinoloner, oavsett ålder och befintliga riskfaktorer. Delafloxacin ska sättas ut omedelbart vid första tecken eller symtom på någon allvarlig biverkning och patienter ska uppmanas att kontakta den förskrivande läkaren för råd.

Mikroorganismer som inte är känsliga för fluorokinoloner kan orsaka en superinfektion vid användning av delafloxacin. Om en superinfektion uppkommer under behandling, ska lämpliga åtgärder vidtas.

Liksom med alla kinoloner har störningar i blodsockerbalansen rapporterats, både hypoglykemi och hyperglykemi (se avsnitt Biverkningar), vanligen hos diabetiker som samtidigt behandlas med ett oralt hypoglykemiskt medel (t.ex. glibenklamid) eller med insulin. Fall av hypoglykemiskt koma har rapporterats. Hos diabetiker rekommenderas noggrann övervakning av blodglukos. Det finns inga tillgängliga data om allvarliga fall av hypoglykemi som resulterat i koma eller död efter användning av delafloxacin.

Fall av bullösa hudreaktioner såsom Stevens-Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys har rapporterats med andra fluorokinoloner. Patienter ska uppmanas att omedelbart, och innan behandlingen fortsätter, kontakta läkare om hud- och/eller slemhinnereaktioner uppträder.

Patienter med en familjeanamnes på eller konstaterad glukos-6-fosfatdehydrogenas-brist har benägenhet för hemolytiska reaktioner när de behandlas med andra kinoloner. Därför ska delafloxacin användas med försiktighet till dessa patienter.

Detta läkemedel innehåller 39 mg natrium per tablett, motsvarande 2 % av WHOs högsta rekommenderade dagliga intag (2 gram natrium för vuxna).

De vanligaste biverkningarna som rapporterades i fas 2- och fas 3-studier om akuta bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner (ABSSSI) och i en studie om samhällsförvärvad lunginflammation (CAP) (fas 3), där patienterna exponerades för intravenöst eller oralt delafloxacin, var diarré (5,86 %), illamående (5,47 %) och hypertransaminasemi (2,85 %). Svårighetsgraden varierade från mild till måttlig.

Nedanstående biverkningar, indelade efter organsystem och frekvens, identifierades i fyra jämförande fas 2- och fas 3-studier om akuta bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner (ABSSSI) och i en fas 3- studie om samhällsförvärvad lunginflammation (CAP). Frekvensen definieras enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000).

* Mycket sällsynta fall av långvariga (upp till månader eller år) funktionsnedsättande och eventuellt irreversibla allvarliga biverkningar som påverkar olika, ibland flera organsystem och sinnen (inklusive biverkningar såsom seninflammation, senruptur, artralgi, smärta i extremiteter, gångrubbning, neuropatier som associeras med parestesi och neuralgi, trötthet, psykiska symtom [inklusive sömnstörningar, ångest, panikattacker, depression och självmordstankar], försämrat minne och försämrad koncentration, och nedsatt hörsel, syn, smak och lukt) har rapporterats i samband med användning av kinoloner och fluorokinoloner, i vissa fall oavsett befintliga riskfaktorer (se avsnitt Varningar och försiktighet).

** Fall av aortaaneurysm och dissektion, ibland följd av bristning (innefattande fall med dödlig utgång), samt fall av läckage/insufficiens i någon av hjärtklaffarna, har rapporterats hos patienter som fått fluorokinoloner (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakoterapeutisk grupp: Antibakteriella medel för systemiskt bruk, fluorokinoloner, ATC-kod: J01MA23

Delafloxacin hämmar bakteriernas topoisomeras IV och DNA-gyras (topoisomeras II). Dessa är enzymer som behövs för replikation, transkription, reparation och rekombination av bakterie-DNA.

Resistens mot fluorokinoloner, inklusive delafloxacin, kan uppstå på grund av mutationer i specifika områden (Quinolone-Resistance Determining Regions (QRDRs)) i bakteriernas målenzymer, topoisomeras IV och DNA-gyras, eller genom andra resistensmekanismer, såsom effluxmekanismer.

Korsresistens mellan delafloxacin och andra fluorokinoloner kan upptäckas, även om vissa isolater som är resistenta mot andra fluorokinoloner kan bevara känsligheten för delafloxacin.

Tolkningskriterier för MIC (brytpunkter för minsta hämmande koncentration) för känslighetstestning har fastställts av European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST) för delafloxacin och listas här: https://www.ema.europa.eu/documents/other/minimum-inhibitory- concentration-mic-breakpoints_en.xlsx

Liksom med andra kinolonantibiotika har fAUC₂₄/MIC-förhållandet visats vara den farmakokinetiska/farmakodynamiska parameter som är närmast associerad med effekten av delafloxacin.

Kliniska studier har visat effekt mot de patogener listade under varje indikation som var känsliga för delafloxacin in vitro.

Grampositiva mikroorganismer:

• Staphylococcus aureus (inklusive meticillinresistent [MRSA])

• Staphylococcus haemolyticus

• Staphylococcus hominis

• Staphylococcus lugdunensis

• Streptococcus agalactiae

• Streptococcus anginosus-gruppen (inklusive Streptococcus anginosus, Streptococcus intermedius och Streptococcus constellatus)

• Streptococcus dysgalactiae

• Streptococcus mitis-gruppen (inklusive Streptococcus cristatus, Streptococcus gordonii,

Streptococcus oralis, Streptococcus mitis och Streptococcus sanguinis)

• Streptococcus pyogenes

• Enterococcus faecalis

Gramnegativa mikroorganismer:

• Escherichia coli

• Enterobacter cloacae

• Klebsiella pneumoniae

• Pseudomonas aeruginosa

Grampositiva mikroorganismer:

• Streptococcus pneumoniae

• Staphylococcus aureus (MSSA)

Gramnegativa mikroorganismer:

• Haemophilus influenzae

• Escherichia coli

Atypiska:

• Chlamydia pneumoniae

• Legionella pneumophila

• Mycoplasma pneumoniae

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för Quofenix för alla grupper av den pediatriska populationen för behandling av lokala hud- och mjukdelsinfektioner och samhällsförvärvad lunginflammation (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Tablett.

Beige till fläckig beige, avlånga, bikonvexa tabletter, cirka 10 mm breda, 21 mm långa.

Kelatbildande substanser: antacida, sukralfat, metallkatjoner, multivitaminer

Fluorokinoloner bildar kelat med katjoner av alkaliska jordartsmetaller och övergångsmetaller. Oral administrering av delafloxacin med antacida som innehåller aluminium eller magnesium, med sukralfat, med metallkatjoner såsom järn, eller med multivitaminer som innehåller järn eller zink, eller med beredningar som innehåller divalenta och trivalenta katjoner såsom buffrade didanosintabletter för oral suspension eller pulver till oral lösning för barn, kan avsevärt påverka absorptionen av delafloxacin och leda till betydligt lägre systemiska koncentrationer än önskat. Därför ska delafloxacin tas minst 2 timmar före eller tidigast 6 timmar efter intag av dessa läkemedel.

Fertila kvinnor ska använda en effektiv preventivmetod under behandling med delafloxacin.

Det finns inga eller begränsad mängd data från användning av delafloxacin hos gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). På grund av avsaknad av data från människa och från icke-kliniska studier med exponering motsvarande terapeutisk dos till människa, är delafloxacin kontraindicerat under graviditet och hos fertila kvinnor som inte använder preventivmedel (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Det är okänt om delafloxacin/metaboliter utsöndras i bröstmjölk.

Tillgängliga farmakodynamiska/toxikologiska djurdata har visat att delafloxacin/metaboliter utsöndras i mjölk (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Amning är kontraindicerad under behandling med delafloxacin.

Effekter av delafloxacin på fertilitet hos människa har inte studerats. Icke-kliniska studier med delafloxacin på råtta tyder inte på skadliga effekter på fertiliteten eller reproduktionsförmågan (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Quofenix har måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Vissa biverkningar (t.ex. yrsel, huvudvärk, synrubbningar) kan försämra patientens koncentrations- och reaktionsförmåga och därmed utgöra en risk i situationer där patienten framför fordon eller använder maskiner eller deltar i andra aktiviteter som kräver uppmärksamhet och koordination.

Den högsta dagliga orala dosen som administrerades i kliniska studier var 1 600 mg. De patienter som fick denna dos hade inga biverkningar eller betydande fynd i kliniska laboratorietest under studien. Överdos med delafloxacin ska behandlas genom övervakning och allmänna stödåtgärder.

Efter oral administrering av 450 mg delafloxacin var 12:e timme uppnås steady state-koncentrationer efter ungefär 5 dagar med ungefär 36 % ackumulering efter flera administreringar. Halveringstiden för oralt delafloxacin är ungefär 14 timmar. Delafloxacins farmakokinetik är jämförbar hos patienter med akuta bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner (ABSSSI) eller samhällsförvärvad lunginflammation (CAP) och friska försökspersoner.

Maximal plasmakoncentration av delafloxacin uppnås inom cirka 1 timme efter oral administrering vid fasta. Tabletten på 450 mg och den intravenösa beredningsformen på 300 mg är bioekvivalenta med avseende på total exponering (AUC). Delafloxacin kan administreras med eller utan mat, eftersom den totala systemiska exponeringen (AUC_∞) är densamma oavsett om läkemedlet tas tillsammans med mat (hög fetthalt, kaloririk) eller utan mat.

Steady state-volymen för distribution av delafloxacin är ungefär 40 l som motsvarar den totala kroppsvätskan. Plasmaproteinbindningen av delafloxacin är ungefär 84 % och det binds främst till albumin. Plasmaproteinbindningen av delafloxacin påverkas inte signifikant av graden av nedsatt njurfunktion.

Efter intravenös administrering av 7 doser om 300 mg delafloxacin till 30 friska frivilliga, var det genomsnittliga AUC_0–12-värdet (3,6 h*µg/ml) i alveolära makrofager 83 % av det fria AUC_0–12-värdet i plasma och det genomsnittliga AUC_0–12-värdet (2,8 h*µg/ml) för delafloxacin i epitelvätska var 65 % av det fria AUC_0–12-värdet i plasma.

Glukuronidering av delafloxacin är den primära metabolismvägen, och oxidativ metabolism står för mindre än 1 % av den administrerade dosen. Glukuronideringen av delafloxacin medieras huvudsakligen av UGT1A1,UGT1A3 och UGT2B15. Oförändrad modersubstans är den dominerande komponenten i plasma. Det finns inga signifikanta cirkulerande metaboliter hos människa (medelvärde = 9,6 %).

In vitro-data tyder på att delafloxacin vid kliniskt relevanta koncentrationer inte hämmar cytokrom P₄₅₀-enzymerna CYP1A2, CYP2A6, CYP2B6, CYP2C8, CYP2C9, CYP2C19, CYP2D6, CYP2E1 eller CYP3A4/5 eller UDP-glukuronosyltransferasernas isoformer UGT1A1 och UGT2B7. Delafloxacin inducerar inte CYP1A2, CYP2B6, CYP2C9, CYP2C8, CYP2C19 eller CYP3A4/5. Vid kliniskt relevanta koncentrationer hämmar delafloxacin inte heller transportörerna MDR1, BCRP, OAT1, OAT3, OCT1, OCT2, OATP1B1, OATP1B3, MATE1, MATE2K och BSEP. Delafloxacin är ett sannolikt substrat för BCRP.

Efter en oral engångsdos av ¹⁴C-märkt delafloxacin utsöndras 50 % av radioaktiviteten i urinen som oförändrat delafloxacin och glukuronidmetaboliter och 48 % utsöndras oförändrat i avföringen.

De farmakokinetiska parametrarna förändrades inte hos överviktiga patienter (BMI ≥ 30 kg/m²)

Inga kliniskt signifikanta förändringar i delafloxacins farmakokinetik observerades efter administrering av delafloxacin till patienter med lindrigt, måttligt eller svårt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh Class A, B och C) jämfört med matchade friska kontrollpersoner. Därför krävs ingen dosjustering.

Efter oral administrering av en engångsdos (400 mg) till patienter med lindrigt, måttligt eller svårt nedsatt njurfunktion var den genomsnittliga totala exponeringen (AUC) cirka 1,5 gånger större hos patienter med måttligt eller svårt nedsatt njurfunktion jämfört med friska försökspersoner, medan den systemiska exponeringen var jämförbar för patienter med lindrigt nedsatt njurfunktion. Det fanns inga statistiskt signifikanta skillnader i maximal exponering (C_max) mellan patienter med nedsatt njurfunktion och friska försökspersoner.

För doseringsanvisningar för patienter med nedsatt njurfunktion, se avsnitt Dosering.

Delafloxacins farmakokinetik förändras inte signifikant med åldern och därför krävs ingen dosjustering baserat på ålder.

Inga kliniska studier har utförts med delafloxacin på pediatriska patienter.

Kliniskt signifikanta könsrelaterade skillnader i delafloxacins farmakokinetik har inte observerats hos friska försökspersoner eller patienter med akuta bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner (ABSSSI) eller samhällsförvärvad lunginflammation (CAP). Ingen dosjustering rekommenderas baserat på kön.

I toxicitetsstudier med upprepade doser hos råtta och hund var gastrointestinala effekter de viktigaste fynden: dessa inkluderade förstorad blindtarm (endast med oralt läkemedel), onormal avföring och minskat matintag och/eller minskad vikt hos råtta, och kräkningar, salivutsöndring och onormal avföring eller diarré hos hund. Även ökade koncentrationer av ALT och ALP i serum, och minskade totala protein- och globulinvärden registrerades i slutet av behandlingsperioden i den pivotala 4- veckors IV hundstudien vid höga doser (75 mg/kg) hos enskilda hundar. Det är viktigt att observera att gastrointestinala effekter och något förhöjda leverenzymer hos hund inte var associerade med histopatologiska förändringar i gastrointestinala och närliggande vävnader (bukspottkörtel, lever). Inga biverkningar observerades hos råtta vid cirka 2 gånger högre exponering än hos människa, eller hos hund vid ungefär lika stor exponering som hos människa.

I embryo- och fosterutvecklingsstudier på råtta och kanin hade delafloxacin inga teratogena effekter, men orsakade hämmad fostertillväxt och försenad benbildning vid modertoxiska doser. Hos råtta förekom fostereffekter vid cirka 2 gånger högre exponering än hos människa baserat på AUC, men hos kanin, en art som är känd för att vara mycket känslig för modertoxicitet orsakad av antibakteriella läkemedel, registrerades fostereffekter vid exponeringsnivåer som var mycket lägre än de som observerats hos människa. Eftersom delafloxacin utsöndras i mjölk, observerades allvarlig toxicitet hos nyfödda råttor under digivning när råtthonorna fick behandling under dräktighet och digivning med delafloxacin vid doser som gav cirka 5 gånger högre systemisk exponering än den som observerats hos människa. Inga sådana effekter eller andra utvecklingsavvikelser förekom dock hos avkommor till mödrar vars exponeringsnivå var cirka 2 gånger högre än den som observerats hos människa. Inga effekter observerades i fertiliteten hos han- och honråtta vid cirka 5 gånger högre exponeringsnivå än den som observerats hos människa.

Långtidsstudier av karcinogenicitet har inte utförts med delafloxacin.

Ingen genotoxicitetsrisk identifierades in vitro och den var negativ in vivo vid högsta möjliga dos som var ≥ 15 gånger högre än den högsta exponeringen i plasma hos människa baserat på AUC.

Studier för miljöriskbedömning har visat att delafloxacin kan utgöra en risk för vattenmiljön.

Cellulosa, mikrokristallin Povidon Krospovidon Natriumvätekarbonat Natriumdivätefosfatmonohydrat Citronsyra Magnesiumstearat

Ej relevant

5 år

Inga särskilda temperaturanvisningar.

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Blister av laminerat aluminium/aluminiumfolie.

Förpackningsstorlekar: 10, 20, 30, 50, 60 och 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Detta läkemedel kan utgöra en risk för miljön (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Quofenix 450 mg tabletter

En tablett innehåller delafloxacinmeglumin motsvarande 450 mg delafloxacin.

En tablett innehåller 39 mg natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

A. Menarini – Industrie Farmaceutiche Riunite – s.r.l.

Via Sette Santi 3, 50131 Florence, Italien

EU/1/19/1393/002-007

Datum för det första godkännandet: 16 december 2019.

Datum för den senaste förnyelsen: 22 augusti 2024.

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats