Renagel
Behandling av hyperfosfatemi
Aktiva substanser Sevelamer, Sevelamerhydroklorid
Alla avsnitt är dolda. Välj avsnitt att visa under Anpassa.
Dosering
Startdos
Rekommenderad startdos av sevelamerhydroklorid är 2,4 g, 3,6 g eller 4,8 g per dag baserat på kliniska behov och serumfosfornivån. Renagel måste tas tre gånger per dag i samband med måltid.
| Serumfosfatnivåer hos patienter som ej behandlas med fosfatbindare | Initialdos Renagel 400 mg tabletter |
| 1,76–2,42 mmol/l (5,5–7,5 mg/dl) | 2 tabletter, 3 gånger/dag |
| 2,42–2,91 mmol/l (7,5–9 mg/dl) | 3 tabletter, 3 gånger/dag |
| > 2,91 mmol/l | 4 tabletter, 3 gånger/dag |
För patienter som tidigare stått på fosfatbindare ska Renagel ges på gram-för-gram-basis med monitorering av serumfosfornivåerna för att garantera optimala dagliga doser.
Titrering och underhåll
Serumfosfatnivåerna ska följas noggrant och dosen av sevelamerhydroklorid titreras i steg om 0,4 g eller 0,8 g tre gånger dagligen (1,2 g/dag eller 2,4 g/dag) med målsättningen att sänka serumfosfat till 1,76 mmol/l (5,5 mg/dl) eller lägre. Serumfosfat skall kontrolleras varannan eller var tredje vecka tills en stabil serumfosfatnivå har uppnåtts, och därefter med regelbunda intervaller.
Doseringen kan variera mellan 1 och 10 tabletter per måltid. Den faktiska dagliga medeldosen som användes vid den kroniska fasen under en ettårig klinisk studie var 7 gram sevelamer.
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för detta läkemedel har inte fastställts hos barn under 18 år.
Njurinsufficiens
Säkerhet och effekt för detta läkemedel har inte fastställts hos pre-dialyspatienter.
Administreringssätt
För oral användning.
Patienter skall ta Renagel i samband med måltid och följa sin ordinerade diet. Tabletterna måste sväljas hela. De får inte krossas, tuggas eller brytas i bitar före administrering.
Kontraindikationer
• Överkänslighet mot sevelamer eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
• Hypofosfatemi
• Tarmobstruktion.
Indikationer
Renagel är indicerat för kontroll av hyperfosfatemi hos vuxna patienter som får hemodialys eller peritonealdialys. Renagel skall användas som en bland flera andra behandlingsmetoder, vilka kan innefatta kalciumtillskott, 1,25-dihydroxi vitamin D3 eller en av dess analoger för att kontrollera utvecklingen av renal skelettsjukdom.
Varningar och försiktighet
Renagels effekt och säkerhet har inte studerats hos patienter med:
• sväljstörningar
• aktiv inflammatorisk tarmsjukdom
• gastrointestinala motilitetsrubbningar inklusive obehandlad eller svår gastropares, divertikulos med retention av maginnehåll och onormal eller oregelbunden tarmtömning
• patienter som tidigare genomgått större bukkirurgi
Därför måste man vara försiktig när man använder Renagel på patienter med dessa rubbningar.
Tarmobstruktion och ileus/subileus
I mycket sällsynta fall har tarmobstruktion och ileus/subileus observerats hos patienter under behandling med sevelamerhydroklorid. Obstipation kan vara ett föregående symptom. Patienter med obstipation bör noggrant följas under behandling med sevelamerhydroklorid. Behandlingen med Renagel bör utvärderas på nytt för patienter som utvecklar svår obstipation eller andra svåra gastrointestinala symtom.
Fettlösliga vitaminer
Beroende på födointaget och orsaken till terminal njursvikt kan dialyspatienter utveckla låga nivåer av vitamin A, D, E och K. Man kan inte utesluta att Renagel kan binda fettlösliga vitaminer som finns i intagen föda. Därför bör man hos patienter som inte tar dessa vitaminer kontrollera nivåerna av vitamin A, D, E och fastställa vitamin K-status genom att mäta tromboplastintid och, om så behövs, ge vitamintillskott. Ytterligare monitorering av vitaminer och folsyra rekommenderas till patienter som får peritonealdialys, eftersom man i den kliniska studien inte mätte nivåerna av vitamin A, D, E och K hos dessa patienter.
Folatbrist
Det finns för närvarande inte tillräckligt med data för att kunna utesluta möjligheten av folatbrist vid långtidsbehandling med Renagel.
Hypokalcemi/hyperkalcemi
Patienter med njursvikt kan utveckla hypokalcemi eller hyperkalcemi. Renagel innehåller inte kalcium. Serumkalciumnivån bör kontrolleras på samma sätt som vid normal uppföljning av en dialyspatient. Kalcium bör ges som tillskott vid hypokalcemi.
Metabolisk acidos
Patienter med kronisk njurinsufficiens är predisponerade för att utveckla metabolisk acidos. Det har kommit rapporter om förvärrad acidos vid övergång från andra fosfatbindare till sevelamer i flera studier där man observerade lägre bikarbonatnivåer hos patienter som behandlades med sevelamer jämfört med patienter som behandlades med kalciumbaserade bindemedel. Därför rekommenderas en noggrannare kontroll av bikarbonatnivåerna i serum.
Peritonit
Patienter som får dialys är utsatta för vissa infektionsrisker som är specifika för dialyssättet. Peritonit är en känd komplikation för patienter som får peritonealdialys (PD) och i en klinisk studie med Renagel rapporterades ett antal fall av peritonit. Därför ska PD-patienter monitoreras noga så att man kan garantera pålitlig användning av lämplig aseptisk metod med snabb upptäckt och hantering av tecken och symtom som hänger samman med peritonit.
Sväljsvårigheter eller risk för att sätta i halsen
Sällsynta fall av svårighet att svälja Renagel tabletter har rapporterats. Många av fallen rör patienter med komorbida tillstånd, bland annat sväljsvårigheter eller esofageala abnormiteter. Försiktighet ska iakttas när Renagel ges till patienter med sväljsvårigheter.
Hypotyreoidism
Tätare övervakning av patienter med hypotyreoidism vid samadministrering av sevelamerhydroklorid och levotyroxin rekommenderas (se avsnitt Interaktioner).
Långvarig kronisk behandling
Eftersom det ännu inte finns några data angående behandling med sevelamer under mer än ett år kan eventuell absorption och ackumulering av sevelamer vid långtidsbehandling inte helt uteslutas (se avsnitt Farmakokinetik).
Hyperparatyreoidism
Renagel ensamt är inte indicerat för kontroll av hyperparatyroidism. Hos patienter med sekundär hyperparatyroidism skall Renagel användas som en bland flera andra behandlingsmetoder, vilka kan innefatta kalciumtillskott, 1,25-dihydroxi vitamin D3 eller en av dess analoger för att sänka nivåerna av intakt bisköldkörtelhormon (iPTH).
Serumklorid
Serumkloridhalten kan öka under behandling med Renagel eftersom klorid kan bytas ut mot fosfat i intestinala lumen. Även om ingen kliniskt signifikant serumkloridökning har observerats i kliniska studier, bör man följa serumkloridnivån såsom sker i rutinuppföljningen av en dialyspatient. Ett gram Renagel innehåller cirka 180 mg (5,1 mEq) klorid.
Inflammatoriska magtarmsjukdomar
Fall av allvarliga inflammatoriska sjukdomar i olika delar av magtarmkanalen (inklusive allvarliga komplikationer såsom blödning, perforation, ulceration, nekros, kolit och knutor i tarmslemhinnan i kolon och caecum), associerade med förekomst av sevelamerkristaller, har rapporterats (se avsnitt Biverkningar). Inflammatoriska sjukdomar kan försvinna efter avslut av sevelamerbehandling. Behandlingen med sevelamerhydroklorid bör utvärderas på nytt hos patienter som utvecklar svåra gastrointestinala symtom.
Biverkningar
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
De vanligast förekommande biverkningarna (≥ 5 % av patienterna) fanns alla i organsystemklassen magtarmkanalen.
Lista med biverkningar i tabellform
Studier med parallell design, som inkluderade 244 hemodialyspatienter med en behandlingsduration på upp till 54 veckor och 97 peritonealdialyspatienter med en behandlingsduration på 12 veckor, har utförts. Biverkningar från dessa studier (299 patienter), från okontrollerade kliniska prövningar (384 patienter) och de som rapporterats spontant efter marknadsföring är listade efter frekvens i nedanstående tabell. Rapporteringsfrekvensen klassificeras som mycket vanliga (>1/10), vanliga (>1/100, <1/10), mindre vanliga (>1/1 000, <1/100), sällsynta (>1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
| MedDRA- klassificering av organsystem | Mycket vanliga | Vanliga | Mindre vanliga | Mycket sällsynta | Ingen känd frekvens |
| Immunsystemet | Överkänslighet* | ||||
| Metabolism och nutrition | Acidos, förhöjda serumnivåer av klorid | ||||
| Magtarmkanalen | Illamående, kräkning | Diarré, dyspepsi, flatulens, smärtor i övre delen av buken, förstopp- ning | Magsmärta, tarmobstruktion, ileus/subileus, divertikulit, tarmperforation1, gastrointestinal blödning*1, tarmulceration*1, gastrointestinal nekros*1, kolit*1, knutor i tarmslemhinnan *1 | ||
| Hud och subkutan vävnad | Klåda, utslag | ||||
| Undersökningar | Deposition av sevelamerkristalle r i tarmslemhinnan *1 |
*efter marknadsföring 1 Se varning angående inflammatoriska magtarmsjukdomar i avsnitt Varningar och försiktighet
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.
Farmakodynamik
Farmakoterapeutisk grupp: Behandling av hyperfosfatemi. ATC kod: V03AE02.
Renagel innehåller sevelamer, en icke-absorberad fosfatbunden poly(allylaminhydroklorid) polymer, och är fri från metall och kalcium. Den innehåller multipla aminer som separeras från ryggraden av polymerstrukturen av en kolatom. Dessa aminer blir delvis protoniserade i tarmarna och interagerar med fosfatmolekyler genom jon- och vätebindningar. Genom att binda fosfat i mag-tarmkanalen sänker sevelamer fosfatkoncentrationen i serum.
I kliniska prövningar har man visat att sevelamer är effektivt när det gäller att sänka halten av fosfat i serum hos patienter som får hemodialys eller peritonealdialys.
Sevelamer sänker frekvensen av hyperkalcemi i jämförelse med de patienter som enbart använder kalciumbaserade fosfatbindare, antagligen eftersom själva produkten inte innehåller kalcium. Effekterna på fosfat och kalcium har visats kvarstå under en studie med ett års uppföljning.
Sevelamer har visat sig binda gallsyra in vitro och in vivo i försök med djurmodeller. Gallsyrebindning med jonbytarharts är en väletablerad metod för att sänka kolesterolhalten i blodet. I kliniska försök sänktes den genomsnittliga totala och LDL kolesterolnivån med 15-31%. Denna effekt observeras efter 2 veckor och bevaras med långtidsbehandling. Triglycerider, HDL-kolesterol och albumin förändrades inte.
I de kliniska försöken hos hemodialyspatienter hade sevelamer ensamt inte någon bestående och kliniskt signifikant effekt på intakt bisköldkörtelhormon i serum (iPTH). I 12-veckorsstudien på peritonealdialyspatienter sågs dock liknande iPTH-sänkningar jämfört med patienter som fick kalciumacetat. Hos patienter med sekundär hyperparatyroidism skall Renagel användas som en bland flera andra behandlingsmetoder, vilka kan innefatta kalciumtillskott, 1,25-dihydroxi vitamin D3 eller en av dess analoger för att sänka nivåerna av iPTH.
I en klinisk prövning som pågick ett år hade Renagel inga negativa effekter på benomsättning eller mineralisering jämfört med kalciumkarbonat.
Läkemedelsform
Filmdragerad tablett (tablett).
De benvita, ovala tabletterna är märkta ”Renagel 400” på ena sidan.
Interaktioner
Dialys
Interaktionsstudier har inte utförts på patienter som genomgår dialys.
Ciprofloxacin
I interaktionsstudier på friska försökspersoner sänkte sevelamerhydroklorid biotillgängligheten för ciprofloxacin med ungefär 50 % när det samadministrerades med Renagel i en singeldosstudie. Följaktligen bör inte Renagel tas samtidigt som ciprofloxacin.
Läkemedel mot hjärtarytmi och epilepsi
Patienter som tar antiarytmika för att kontrollera arytmier och antiepileptika för att kontrollera epileptiska anfall uteslöts från kliniska prövningar. Försiktighet bör iakttas när sevelamerhydroklorid ordineras till patienter som även tar dessa läkemedel.
Levotyroxin
Efter att läkemedlet introducerades på marknaden har mycket sällsynta fall av ökade TSH-nivåer (tyreoideastimulerande hormon) rapporterats hos patienter som medicinerats med sevelamerhydroklorid och levotyroxin samtidigt. Därför rekommenderas en noggrannare monitorering av TSH-nivåerna hos patienter som får båda läkemedlen.
Ciklosporin, mykofenolatmofetil och takrolimus hos transplantationspatienter
Minskade nivåer av ciklosporin, mykofenolatmofetil och takrolimus har rapporterats hos transplantationspatienter när de samtidigt fått sevelamerhydroklorid utan kliniska följder (dvs. avstötning av transplantatet). Man kan inte utesluta att en interaktion är möjlig och en noggrann monitorering av blodkoncentrationerna av mykofenolatmofetil, ciklosporin och takrolimus bör beaktas medan man använder dem i kombination och efter utsättningen.
Digoxin, warfarin,enalapril eller metoprolol
I interaktionsstudier på friska försökspersoner hade Renagel ingen effekt på biotillgängligheten för digoxin, warfarin, enalapril eller metoprolol.
Protonpumpshämmare
Efter marknadsföring har mycket sällsynta fall av förhöjda fosfatnivåer rapporterats hos patienter som tagit protonpumpshämmare tillsammans med sevelamerhydroklorid.
Biotillgänglighet
Renagel absorberas inte och kan påverka biotillgängligheten för andra läkemedel. Vid administrering av ett läkemedel där en reducerad biotillgänglighet skulle kunna ha en kliniskt signifikant effekt på säkerhet eller effektivitet, så ska läkemedlet administreras minst en timme före eller tre timmar efter Renagel, eller läkaren bör beakta monitorering av nivåerna i blodet.
Graviditet och amning
Graviditet
Säkerheten vid användning av sevelamerhydroklorid har inte fastställts hos gravida kvinnor. I djurstudier fanns inga tecken på att sevelamer framkallade embryofetal toxicitet. Renagel bör bara ges till gravida kvinnor om det är absolut nödvändigt och efter det att man noga vägt riskerna mot fördelarna för både modern och fostret (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).
Amning
Säkerheten vid användning av sevelamerhydroklorid har inte fastställts hos ammande kvinnor. Renagel bör bara ges till ammande kvinnor om det är absolut nödvändigt och efter det att man noga vägt riskerna mot fördelarna för både modern och barnet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter ).
Fertilitet
Det finns inga data om effekten av sevelamer på fertiliteten hos människa. Djurstudier har visat att sevelamer inte försämrar fertiliteten hos råttor av hankön eller honkön vid exponering för en human- ekvivalent dos, 2 gånger den maximala kliniska prövningsdosen på 13 g/dag, baserat på en jämförelse av relativ kroppsyta.
Trafik och maskiner
Sevelamer har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Överdosering
Renagel har administrerats till normala, friska försökspersoner i doser upp till 14 gram, vilket motsvarar trettiofem 400 mg-tabletter, per dag i åtta dagar, utan att några biverkningar förekom.
Farmakokinetik
Renagel absorberas inte i mag-tarmkanalen enligt en farmakokinetisk studie gjord med en engångsdos hos friska försökspersoner. Farmakokinetiska studier har ännu inte gjorts på patienter med njursvikt (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Prekliniska säkerhetsuppgifter
I prekliniska studier på råttor och hundar minskade Renagel absorptionsförmågan av de fettlösliga vitaminerna D, E och K samt folsyra vid en dos som var 10 gånger högre än de maxdoser som gavs till människa.
I en studie på råttor, där sevelamer administrerades i en dos som var 15-30 ggr den som ges till människor, upptäcktes en ökning av serumkoppar. Detta bekräftades inte i en studie på hundar, ej heller i kliniska försök.
För närvarande finns inga formella data över karcinogenicitet tillgängliga. Studier in vitro och in vivo har dock visat att Renagel inte har någon genotoxisk potential. Den medicinska produkten absorberas inte heller i mag-tarmkanalen.
I reproduktionsstudier fanns ingenting som tydde på att sevelamer framkallade embryoletalitet, fetotoxicitet eller teratogenicitet vid de prövade doserna (upp till 1 g/kg/dag på kaniner och upp till 4,5 g/kg/dag på råttor). Försämrad skelettförbening noterades på flera ställen hos foster till honråttor som fick en dos sevelamer som var 8-20 gånger högre än den humana maximumdosen på 200 mg/kg. Effekterna kan vara sekundära till uttömning av vitamin D och/eller vitamin K vid dessa höga doser.
Förteckning över hjälpämnen
Tablettkärna:
Kiseldioxid, kolloidal vattenfri Stearinsyra
Filmdragering:
Hypromellos (E464) Diacetylerade monoglycerider
Märkbläck:
Svart järnoxid (E172) Propylenglykol Hypromellos (E464)
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
Hållbarhet
2 år.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25 °C.
Tillslut flaskan väl. Fuktkänsligt.
Alla styrkors förpackningar
HDPE-flaskor med ett polypropylenlock, som är svårt för barn att öppna, samt en folieplombering.
Förpackningsstorlekarna är:
1 flaska med 360 filmdragerade tabletter multipelförpackning med 720 filmdragerade tabletter (2 flaskor med 360 tabletter) multipelförpackning med 1080 filmdragerade tabletter (3 flaskor med 360 tabletter)
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Särskilda anvisningar för destruktion
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Läkemedlets namn
Renagel 400 mg filmdragerade tabletter
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Varje tablett innehåller 400 mg sevelamerhydroklorid.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
Innehavare av godkännande för försäljning
Sanofi Winthrop Industrie, 82 Avenue Raspail, 94250 Gentilly, Frankrike
Nummer på godkännande för försäljning
EU/1/99/123/005 1 flaska med 360 filmdragerade tabletter EU/1/99/123/006 multipelförpackning med 720 filmdragerade tabletter (2 flaskor med 360 tabletter) EU/1/99/123/007 multipelförpackning med 1080 filmdragerade tabletter (3 flaskor med 360 tabletter)
Datum för första godkännande/förnyat godkännande
Datum för det första godkännandet: 28 januari 2000
Datum för den senaste förnyelsen: 19 november 2014
Datum för översyn av produktresumén
Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats
Http://www.ema.europa.eu/.
Förpackningar 0
Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.
Inga förpackningar visas med dina nuvarande sökinställningar.
360 styckenReceptbelagt · BurkTillhandahålls ejPris saknas
- Högkostnadsskydd
- Ingen förmån
- Innehåller latex
- Nej
- Utbytbar
- Nej
- Förskrivningsrätt
- Läkare
- Varunummer
- 007105
- NPL-förpacknings-ID
- 10010101102821
- NPL-ID
- 20010423000017
Innehåll
| Substans | Roll | Mängd | Beskrivning |
|---|---|---|---|
| Sevelamer | Aktiv motsvarande (respondens) | QS | — |
| Sevelamerhydroklorid | Aktiv beståndsdel | 400.000 03 EQ | — |
| Propylenglykol | Hjälpämne | - | — |