.

Senozam

Sömnmedel och sedativa (bensodiazepinderivat)

Aktiva substanser Midazolam

Styrka och beredningsform
IV - Narkotika med medicinsk användningReceptbelagt

Alla avsnitt

Dosering

Standarddosering
Midazolam är ett kraftigt sederande medel som kräver titrering och långsam administrering. Titrering
rekommenderas starkt för att på ett säkert sätt uppnå önskad nivå av sedering i enlighet med det
kliniska behovet, fysisk status, ålder och samtidig medicinering. Hos vuxna över 60 år, försvagade
eller kroniskt sjuka patienter och pediatriska patienter bör dosen bestämmas med försiktighet och
riskfaktorer relaterade till varje patient bör beaktas. Standarddoser anges i tabellen nedan. Ytterligare
information finns i texten som följer efter tabellen.
IndikationVuxna <60 årVuxna ≥ 60
år/försvagade eller
kroniskt sjuka
Barn
Vaken sederingi.v.
Initialdos: 2–2,5 mg
Titreringsdos: 1 mg
Total dos: 3,5–7,5 mg
i.v.
Initialdos: 0,5–1 mg
Titreringsdos: 0,5–1
mg
Total dos: <3,5 mg
i.v. till patienter 2–5 år
Initialdos: 0,05–0,1 mg/kg
Total dos: <6 mg
i.v. till patienter 6–12 år
Initialdos: 0,025–0,05 mg/kg
Total dos: <10 mg
i.m. 2–15 år
0,05–0,15 mg/kg
Anestesi
premedicinering
i.v.
1–2 mg upprepat
i.m.
0,07–0,1 mg/kg
i.v.
Initialdos: 0,5 mg
Långsam upptitrering
efter behov
i.m.
0,025–0,05 mg/kg
Sedativ komponent i
kombinerad anestesi
i.v.
intermittenta doser på 0,03–
0,1 mg/kg eller kontinuerlig
infusion på 0,03–0,1 mg/kg/h
i.v.
lägre doser än de som
rekommenderas för
vuxna <60 år
Sedering på
intensivvårdsavdelning
i.v.
Laddningsdos: 0,03–0,3 mg/kg med upprepad dos på
1–2,5 mg
Underhållsdos: 0,03–0,2 mg/kg/h
i.v. till spädbarn ≥28 dagar
upp till 6 månader
0,06 mg/kg/h
i.v. till patienter >6
månaders ålder
Laddningsdos: 0,05–0,2 mg/kg
Underhållsdos: 0,06–0,12
mg/kg/h

Administreringssätt

Vaken sedering

Vid vaken sedering före diagnostisk eller kirurgisk intervention ges midazolam intravenöst. Dosen
måste individualiseras och titreras och ska inte administreras som snabb eller enstaka bolusinjektion.
Tiden till en sederande effekt fås kan variera individuellt beroende på patientens fysiska status och
doseringsförhållandena (t.ex. administreringshastighet, dosmängd). Vid behov kan efterföljande doser
administreras efter individuellt behov. Effekten sätter in cirka 2 minuter efter injektionen. Maximal
effekt uppnås efter cirka 5 till 10 minuter.
Vuxna
Den intravenösa injektionen av midazolam ska ges långsamt med en hastighet på cirka 1 mg/30
sekunder.
Vuxna under 60 års ålder
Hos vuxna under 60 års ålder ges initialdosen på 2 till 2,5 mg 5 till 10 minuter innan ingreppet
påbörjas. Ytterligare doser på 1 mg kan ges vid behov. Genomsnittlig totaldos har visat sig variera från
3,5 till 7,5 mg. En total dos större än 5 mg är vanligtvis inte nödvändig.
Hos vuxna över 60 års ålder,
Hos vuxna över 60 års ålder, försvagade eller kroniskt sjuka patienter, måste initialdosen minskas till
0,5–1,0 mg och ges 5–10 minuter innan ingreppet påbörjas. Ytterligare doser på 0,5 till 1 mg kan ges
vid behov. Eftersom det kan ta längre tid att uppnå maximal effekt hos dessa patienter, bör ytterligare
midazolamdoser titreras mycket långsamt och försiktigt. En total dos större än 3,5 mg är vanligtvis
inte nödvändig.
Pediatrisk population
Intravenös administrering: midazolam ska titreras långsamt till önskad klinisk effekt. Initialdosen av
midazolam ska administreras under 2 till 3 minuter. Man måste vänta ytterligare 2 till 5 minuter för att
helt kunna utvärdera den sedativa effekten innan man påbörjar ett ingrepp eller upprepar en dos. Om
ytterligare sedering är nödvändig, fortsätt att titrera med små upprepade doser tills lämplig nivå av
sedering uppnåtts. Barn under 5 års ålder kan behöva betydligt högre doser (mg/kg) än äldre barn och
ungdomar.
• Pediatriska patienter <2 års ålder: användning av midazolam till pediatriska patienter <2 års ålder
rekommenderas inte eftersom tillgängliga data är begränsade.
• Pediatriska patienter 2 till 5 års ålder: initialdos på 0,05 till 0,1 mg/kg. En total dos på upp till 0,6
mg/kg kan vara nödvändig för att uppnå önskad effekt, men den totala dosen ska inte överstiga 6 mg.
Förlängd sedering och risk för hypoventilation kan uppstå i samband med de högre doserna.
• Pediatriska patienter 6 till 12 års ålder: initialdos på 0,025 till 0,05 mg/kg. En total dos på upp till
0,4 mg/kg till maximalt 10 mg kan vara nödvändig. Förlängd sedering och risk för hypoventilation
kan uppstå i samband med de högre doserna.
• Pediatriska patienter 12 till 16 års ålder: bör doseras som vuxna.
Intramuskulär administrering: doserna som används varierar mellan 0,05 och 0,15 mg/kg. En total dos
större än 10,0 mg är vanligtvis inte nödvändig. Denna administreringsväg bör endast användas i
undantagsfall.
Hos barn som väger mindre än 15 kg rekommenderas inte midazolamlösningar med koncentrationer
högre än 1 mg/ml. Högre koncentrationer bör spädas till 1 mg/ml.
Dosering vid anestesi
Premedicering
Premedicering med midazolam som ges kort innan ett ingrepp, ger sedering (induktion av sömnighet
eller dåsighet och lindring av oro) och preoperativ försämring av minnet. Midazolam kan också
administreras i kombination med antikolinergika. För denna indikation ska midazolam administreras
intravenöst eller intramuskulärt, djupt i en stor muskel, 20 till 60 minuter före induktion av anestesin,
eller helst rektalt hos barn (se nedan). Noggrann och kontinuerlig övervakning av patienterna efter
administrering av premedicinering är obligatorisk eftersom den interindividuella känsligheten varierar
och symtom på överdosering kan uppstå.
Vuxna
För preoperativ sedering och för att försämra minnet av preoperativa händelser är den
rekommenderade dosen för vuxna med ASA (American Society of Anesthesiologists) grupp I & II
fysisk status och under 60 års ålder, 1–2 mg intravenöst upprepat efter behov, eller 0,07 till 0,1 mg/kg
administrerat intramuskulärt. Dosen måste reduceras och individualiseras när midazolam ges till vuxna
över 60 års ålder, försvagade eller kroniskt sjuka patienter. Den rekommenderade initiala intravenösa
dosen är 0,5 mg och bör titreras upp långsamt efter behov. En intramuskulär dos på 0,025 till 0,05
mg/kg rekommenderas. Vid samtidig administrering av narkotika ska midazolamdosen minskas. Den
vanliga dosen är 2 till 3 mg.
Sedativ komponent i kombinerad anestesi
Vuxna
Midazolam kan ges som en sedativ komponent i kombinerad anestesi antingen genom ytterligare små
intermittenta intravenösa doser (i intervallet 0,03 till 0,1 mg/kg) eller kontinuerlig infusion av
intavenöst midazolam (i intervallet 0,03 till 0,1 mg/kg/h) vanligtvis i kombination med analgetika.
Dosen och intervallen mellan doserna varierar beroende på patientens individuella reaktion.

Hos vuxna över 60 års ålder, försvagade eller kroniskt sjuka patienter krävs lägre underhållsdoser.

Sedering vid intensivvård
Önskad nivå på sederingen uppnås genom stegvis titrering av midazolam följt av antingen kontinuerlig
infusion eller intermittenta bolusdoser, beroende på kliniskt behov, fysisk status, ålder och samtidig
medicinering (se avsnitt Interaktioner).
Vuxna
Intravenös laddningsdos: 0,03 till 0,3 mg/kg administreras långsamt i stegvis ökande dos. Varje steg
på 1 till 2,5 mg ska injiceras under 20 till 30 sekunder med 2 minuter mellan på varandra följande steg.
Hos patienter med hypovolemi, vasokonstriktion eller hypotermi ska laddningsdosen minskas eller
utelämnas.
När midazolam ges tillsammans med potenta analgetika, ska dessa analgetika administreras först så att
midazolamets sedativa effekter på ett säkert sätt kan titreras ovanpå eventuell sedering som orsakas av
analgetika.
Intravenös underhållsdos: doserna kan variera från 0,03 till 0,2 mg/kg/h. Hos patienter med
hypovolemi, vasokonstriktion eller hypotermi ska underhållsdosen minskas. Sederingnivån bör
utvärderas regelbundet. Vid långvarig sedering kan tolerans utvecklas och dosen kan behöva ökas.
Pediatrisk population
Nyfödda och prematura spädbarn:
midazolam rekommenderas inte till nyfödda eftersom tillgängliga data är begränsade.
Barn i åldern 28 dagar till 6 månader:
Midazolam ska ges som en kontinuerlig intravenös infusion med 0,06 mg/kg/h (1 µg/kg/min) till barn
≥28 dagar upp till 6 månader. Kombination med morfin eller fentanyl krävs vanligtvis.
Intravenösa laddningsdoser rekommenderas inte till barn upp till 6 månaders ålder, infusionen kan
hellre ges snabbare under de första timmarna för att uppnå terapeutiska plasmanivåer.
Infusionshastigheten bör utvärderas noggrant och ofta, i synnerhet efter de första 24 timmarna, för att
administrera lägsta möjliga effektiva dos och minska risken för läkemedelsackumulering.
Noggrann övervakning av andningsfrekvens och syremättnad krävs.
Barn över 6 månaders ålder:
Hos intuberade och respiratorbehandlade pediatriska patienter ska en intravenös laddningsdos på 0,05
till 0,2 mg/kg administreras långsamt under minst 2 till 3 minuter för att uppnå den önskade kliniska
effekten. Midazolam ska inte administreras som en snabb intravenös dos. Laddningsdosen följs av en
kontinuerlig intravenös infusion på 0,06 till 0,12 mg/kg/h (1 till 2 µg/kg/min). Infusionshastigheten
kan ökas eller minskas (i allmänhet med 25 % av den inledande eller efterföljande
infusionshastigheten) efter behov och kompletterande intravenösa doser av midazolam kan
administreras för att öka eller bibehålla den önskade effekten. Midazolam kommer att administreras i
kombination med analgetiskt morfin eller fentanyl.
När en infusion med midazolam initieras hos patienter med nedsatt hemodynamisk status, ska den
vanliga laddningsdosen titreras i små steg och patienten övervakas med avseende på hemodynamisk
instabilitet, t.ex. hypotoni. Dessa patienter är också mer känsliga för de andningsdepressiva effekterna
av midazolam och kräver noggrann övervakning av andningsfrekvens och syremättnad.
Hos barn som väger mindre än 15 kg rekommenderas inte midazolamlösningar med koncentrationer
högre än 1 mg/ml. Högre koncentrationer ska spädas till 1 mg/ml.
Särskilda populationer
Nedsatt njurfunktion
Hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance under 30 ml/min) kan midazolam
åtföljas av mer uttalad och förlängd sedering, eventuellt inklusive kliniskt relevant andnings- och
kardiovaskulär depression. Midazolam ska därför doseras försiktigt till denna patientpopulation och
titreras för önskad effekt (se avsnitt Varningar och försiktighet). Hos patienter med njursvikt (kreatininclearance <10 ml/min)
är farmakokinetiken för obundet midazolam efter en enstaka intravenös dos liknande den som
rapporterats hos friska frivilliga. Efter långvarig infusion till intensivvårdspatienter ökade emellertid
medeldurationen av den sedativa effekten i populationen med njursvikt avsevärt, troligen på grund av
ackumulering av 1'-hydroximidazolamglukuronid (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).
Nedsatt leverfunktion
Nedsatt leverfunktion minskar clearance av intravenöst midazolam med en efterföljande ökning av den
terminala halveringstiden. Därför kan de kliniska effekterna hos patienter med nedsatt leverfunktion
vara starkare och förlängda. Den erforderliga dosen midazolam kan behöva minskas och korrekt
övervakning av vitala funktionerska upprättas. (Se avsnitt Varningar och försiktighet).
Pediatrisk population
Se ovan och avsnitt Varningar och försiktighet

Varje påse är endast för engångsbruk (se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering). Vid administrering av små volymer rekommenderas andra midazolamprodukter fyllda i mindre förpackningar.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen, benzodiazepiner eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Användning av detta läkemedel för ”vaken sedering" hos patienter med svår andningssvikt eller akut andningsdepression.

Indikationer

Senozam är ett kortverkande sömninducerande läkemedel med följande indikationer:

Hos vuxna

• Vaken sedering före och under diagnostiska eller terapeutiska ingrepp med eller utan samtidig lokalanestesi

• Anestesi

– Premedicinering före induktion av anestesi

– Som en sedativ komponent vid kombinerad anestesi.

• Sedering i samband med intensivvård

Hos barn

• Vaken sedering före och under diagnostiska eller terapeutiska ingrepp med eller utan samtidig lokalanestsi för barn från 2 års ålder och äldre.

• Sedering i samband med intensivvård i kombination med analgetiskt morfin eller fentanyl för barn och spädbarn från 28 dagars ålder och äldre.

Varningar och försiktighet

Midazolam ska endast administreras av erfarna läkare i en miljö med tillgång till full utrustning för att
övervaka och stödja av andning- och kardiovaskulär funktion och av personer som är specifikt
utbildade i att känna igen och behandla förväntade biverkningar inklusive respiratorisk och kardiell
återupplivning.
Allvarliga kardiorespiratoriska biverkningar har rapporterats. Dessa har inkluderat
andningsdepression, apné, andningsstillestånd och/eller hjärtstillestånd. Sådana livshotande incidenter
är mer benägna att inträffa när injektionen ges för snabbt eller när en hög dos administreras (se avsnitt
4.8). Särskild försiktighet ska iakttas vid ”vaken sedering” hos patienter med nedsatt
andningsfunktion.
Pediatriska patienter under 6 månaders ålder är särskilt benägna att utveckla luftvägsobstruktion och
hypoventilation. Därför är titrering med små stegvis ökande doser tills klinisk effekt uppnåtts och
noggrann övervakning av andningsfrekvens och syremättnad nödvändig.
När midazolam används för premedicinering är noggrann observation av patienten efter administrering
obligatorisk eftersom den interindividuella känsligheten varierar och symtom på överdosering kan
uppstå.
Särskild försiktighet ska iakttas vid administrering av midazolam till högriskpatienter:
• vuxna över 60 års ålder
• kroniskt sjuka eller försvagade patienter, t.ex.
• patienter med kronisk andningsinsufficiens
• patienter med kronisk njursvikt,
• patienter med nedsatt leverfunktion (bensodiazepiner kan utlösa eller förvärra encefalopati hos
patienter med gravt nedsatt leverfunktion)
• patienter med nedsatt hjärtfunktion
• pediatriska patienter, i synnerhet de med kardiovaskulär instabilitet.
Dessa högriskpatienter kräver lägre doser (se avsnitt Dosering) och ska övervakas kontinuerligt med
avseende på tidiga tecken på förändringar av vitala funktioner.
Som med alla substanser med CNS-depressiva och/eller muskelavslappnande egenskaper, bör särskild
försiktighet iakttas vid administrering av midazolam till en patient med myastenia gravis.
Tolerans
Viss förlust av effekt har rapporterats när midazolam användes som långvarig sedering inom
intensivvården.
Beroende
När midazolam används för långvarig sedering inom intensivvården bör man komma ihåg att fysiskt
beroende av midazolam kan utvecklas. Risken för beroende ökar med dosen och behandlingens
varaktighet. Den är också högre hos patienter med en medicinsk historia av alkohol- och/eller
drogmissbruk (se avsnitt Biverkningar).
Abstinenssymtom
Under långvarig behandling med midazolam vid intensivvård kan fysiskt beroende utvecklas. Därför
kommer abrupt avbrytande av behandlingen att åtföljas av abstinenssymtom. Följande symtom kan
förekomma: huvudvärk, diarré, muskelsmärta, extrem ångest, spänningar, rastlöshet, förvirring,
irritabilitet, sömnstörningar, humörförändringar, hallucinationer och kramper. I svåra fall kan följande
symtom uppstå: personlighetsstörningar, domningar och stickningar i extremiteterna, överkänslighet
mot ljus, buller och fysisk kontakt. Eftersom risken för abstinenssymtom är större efter abrupt
avbrytande av behandlingen, rekommenderas att doserna minskas gradvis.
Amnesi
Anterograd amnesi kan förekomma vid terapeutiska doser (ofta är denna effekt mycket önskvärd
såsom före och under kirurgiska och diagnostiska ingrepp), vars varaktighet är direkt relaterad till den
administrerade dosen, där risken ökar med högre doser. Långvarig minnesförlust kan ge problem hos
polikliniska patienter som beräknas bli utskrivna efter ingreppet. Efter att ha fått midazolam
parenteralt ska patienterna endast skrivas ut från sjukhuset eller mottagningen om de åtföljs av någon.
Paradoxala reaktioner
Paradoxala reaktioner såsom rastlöshet, agitation, irritabilitet, ofrivilliga rörelser (inklusive
toniska/kloniska kramper och muskeltremor), hyperaktivitet, fientlighet, vanföreställningar, ilska,
aggressivitet, ångest, mardrömmar, hallucinationer, psykoser, olämpligt beteende och andra negativa
beteendeeffekter, paroxysmal upprördhet och överfall har rapporterats förekomma vid användning av
midazolam. Dessa reaktioner kan uppstå vid höga doser och/eller när injektionen ges snabbt. Den
högsta förekomsten av sådana reaktioner har rapporterats bland barn och äldre. I händelse av dessa
reaktioner ska utsättning av läkemedlet övervägas.
Förändrad eliminering av midazolam:
Elimineringen av midazolam kan förändras hos patienter som får substanser som hämmar eller
inducerar CYP3A4 och dosen av midazolam kan behöva justeras i enlighet med detta (se avsnitt Interaktioner).
Eliminering av midazolam kan också vara fördröjd hos patienter med försämrad leverfunktion, låg
hjärtminutvolym och hos nyfödda (se avsnitt Farmakokinetik).
Sömnapné
Midazolam-injektion ska användas med extrem försiktighet hos patienter med sömnapnésyndrom och
patienter ska övervakas regelbundet.
Prematura spädbarn och nyfödda
På grund av en ökad risk för apné rekommenderas extrem försiktighet vid sedering av prematura och
tidigare prematura icke-intuberade patienter. Noggrann övervakning av andningsfrekvens och
syremättnad krävs. Snabb injektion ska undvikas hos nyfödda barn.
Nyfödda har reducerad och/eller outvecklad organfunktion och är också känsliga för djupgående
och/eller långvariga respiratoriska effekter av midazolam.
Hemodynamiska biverkningar har rapporterats hos pediatriska patienter med kardiovaskulär
instabilitet. Snabb intravenös administrering ska undvikas hos denna population.
Barn som är yngre än 6 månader
I denna population är midazolam endast indicerat för sedering på intensivvårdsavdelning. Pediatriska
patienter yngre än 6 månader är särskilt benägna att utveckla luftvägsobstruktion och hypoventilation,
därför är titrering med små steg till klinisk effekt och noggrann övervakning av andningsfrekvens och
syremättnad nödvändig (se även avsnittet ”Prematura spädbarn och nyfödda” ovan).
Samtidig användning av alkohol/CNS-dämpande medel
Samtidig användning av midazolam med alkohol eller/och CNS-dämpande medel ska undvikas.
Samtidig användning har potential att öka de kliniska effekterna av midazolam, möjligen inklusive
djup sedering som kan resultera i koma eller dödsfall, eller kliniskt relevant andningsdepression (se
avsnitt Interaktioner).
Risk vid samtidig användning av opioider
Samtidig användning av midazolam och opioider kan resultera i sedering, andningsdepression, koma
och dödsfall. På grund av dessa risker ska samtidig förskrivning av sedativa läkemedel som
bensodiazepiner eller relaterade läkemedel som midazolam med opioider reserveras för patienter för
vilka alternativa behandlingsalternativ inte är möjliga. Om beslut fattas att förskriva midazolam
samtidigt med opioider ska den lägsta effektiva dosen användas och behandlingens varaktighet ska
vara så kort som möjligt (se även allmän dosrekommendation i avsnitt Dosering).
Patienterna ska följas noga med avseende på tecken och symtom på andningsdepression och sedering.
I detta avseende rekommenderas det starkt att informera patienter och deras vårdgivare (i tillämpliga
fall) om att vara uppmärksam om dessa symtom (se avsnitt Interaktioner).
Tidigare missbruk av alkohol eller droger:
Midazolam ska i likhet med övriga benzodiazepiner undvikas hos patienter med alkohol- eller
drogberoende i anamnesen.
Kriterier för utskrivning
Efter att ha fått midazolam ska patienterna skrivas ut från sjukhuset eller mottagningen endast om det
rekommenderas av den behandlande läkaren och endast om patienten ledsagas. Det rekommenderas att
patienten åtföljs av någon vid hemkomst efter utskrivning.
Natrium

Senozam 1 mg/ml innehåller 357 mg natrium per 100 ml, motsvarande 17,85 % av WHO:s rekommenderade maximala dagliga intag på 2 g natrium för en vuxen.

Senozam 5 mg/ml innehåller 220 mg natrium per 100 ml, motsvarande 10,96 % av WHO:s rekommenderade maximala dagliga intag på 2 g natrium för en vuxen.

Biverkningar

Följande biverkningar har rapporterats inträffa när midazolam injiceras:
Frekvensen av biverkningar klassificeras i följande kategorier:
Mycket vanliga ≥1/10
Vanliga ≥1/100, <1/10
Mindre vanliga ≥1/1 000, <1/100
Sällsynta ≥1/10 000, <1/1 000
Mycket sällsynta <1/10 000
Ingen känd frekvens Kan inte beräknas från tillgängliga data
Immunsystemet
Ingen känd frekvensÖverkänslighet, angioödem, anafylaktisk chock
Psykiska störningar
Ingen känd frekvensFörvirringstillstånd, desorientering, känslomässiga störningar och humörstörningar,
förändringar i libido
Fysiskt drogberoende och abstinenssyndrom
Missbruk
Paradoxala reaktioner* inklusive; rastlöshet, agitation, irritabilitet, nervositet,
fientlighet, ilska, aggressivitet, ångest, mardrömmar, onormala drömmar,
hallucinationer, psykoser, olämpligt beteende och andra negativa beteendeeffekter,
paroxysmal upprördhet
Centrala och perifera nervsystemet
Ingen känd frekvensOfrivilliga rörelser (inklusive toniska/kloniska rörelser och muskeltremor)*,
hyperaktivitet*
Sedering (förlängd och postoperativ), minskad vakenhet, somnolens, huvudvärk,
yrsel, ataxi, anterograd amnesi**, vars duration är direkt relaterad till den
administrerade dosen
Krampanfall har rapporterats hos prematura spädbarn och nyfödda
Konvulsioner vid abstinens
Hjärtat
Ingen känd frekvensHjärtstillestånd, bradykardi, Kounis syndrom****
Blodkärl
Ingen känd frekvensHypotension, vasodilatation, tromboflebit, trombos
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Ingen känd frekvensAndningsdepression, apné, andningsstillestånd, dyspné, laryngospasm, hicka
Magtarmkanalen
Ingen känd frekvensIllamående, kräkningar, förstoppning, muntorrhet
Hud och subkutan vävnad
Ingen känd frekvensUtslag, urtikaria, klåda
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Ingen känd frekvensTrötthet, erytem vid injektionsstället, smärta vid injektionsstället
Skador och förgiftningar och behandlingskomplikationer
Ingen känd frekvensFall, frakturer***
Sociala förhållanden
Ingen känd frekvensÖverfall*
* Sådana paradoxala läkemedelsreaktioner har rapporterats, i synnerhet bland barn och äldre (se
avsnitt Varningar och försiktighet).
** Anterograd amnesi kan kvarstå till slutet av ingreppet och i enstaka fall har långvarig amnesi
rapporterats (se avsnitt Varningar och försiktighet).
*** Det har förekommit rapporter om fall och frakturer hos bensodiazepinanvändare. Risken för fall
och frakturer är ökad hos de som samtidigt tar sedativa (inklusive alkoholhaltiga drycker) och hos
äldre.
**** Speciellt efter parenteral administrering
Beroende:
Användning av midazolam – även i terapeutiska doser – kan leda till utveckling av fysiskt beroende.
Efter långvarig intravenös administrering kan utsättning, i synnerhet abrupt utsättning av läkemedelet,
åtföljas av abstinenssymtom inklusive abstinenskramper (se avsnitt Varningar och försiktighet). Missbruk har rapporterats.
Allvarliga kardio-respiratoriska biverkningar har inträffat. Det är mer sannolikt att livshotande
incidenter inträffar hos vuxna över 60 års ålder och hos patienter med redan existerande andningssvikt
eller nedsatt hjärtfunktion, särskilt när injektionen ges för snabbt eller när en hög dos ges (se avsnitt
4.4).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala www.lakemedelsverket.se

Farmakodynamik

Farmakoterapeutisk grupp: Sömnmedel och sedativa (bensodiazepinderivat), ATC-kod: N05CD08
Verkningsmekanism
De centrala verkningarna av bensodiazepiner förmedlas genom en förbättring av den GABAergiska
neurotransmissionen vid hämmande synapser. I närvaro av bensodiazepiner förstärks affiniteten hos
GABA-receptorn för neurotransmittorn genom positiv allosterisk modulering, vilket resulterar i en
ökad verkan av frisatt GABA på det postsynaptiska transmembrana kloridjonflödet.
Kemiskt sett är midazolam ett derivat av imidazobensodiazepingruppen. Även om den fria basen är en
lipofil substans med låg löslighet i vatten, gör det basiska kvävet i position 2 i
imidazobensodiazepinringsystemet det möjligt för den aktiva ingrediensen i midazolam att bilda
vattenlösliga salter med syror, vilket ger en stabil och väl tolererad injektionslösning. Detta
tillsammans med snabb metabolisk omvandling är orsaken till snabbt start och kort varaktighet av
effekterna. På grund av dess låga toxicitet har midazolam ett brett terapeutiskt intervall.
Farmakodynamiska effekter
Midazolam har sömngivande och sedativa effekter som kännetecknas av en snabb start och kort
varaktighet. Det har också ångestdämpande, antikonvulsiva och muskelavslappnande effekter.
Midazolam försämrar den psykomotoriska funktionen efter enstaka och/eller flera doser men orsakar
minimala hemodynamiska förändringar.
Efter att IM- eller IV-administrering inträffar anterograd amnesi av kort varaktighet (patienten
kommer inte ihåg händelser som inträffade under substansens maximala aktivitet).

Läkemedelsform

Infusionsvätska, lösning.

Lösningen är genomskinlig och (nästan) färglös. pH är 2,9–3,7.

Senozam 1 mg/ml, infusionsvätska, lösning

Osmolaliteten är 270–320 mOsmol/kg.

Senozam 5 mg/ml, infusionsvätska, lösning

Osmolaliteten är 180–230 mOsmol/kg.

Interaktioner

Farmakokinetiska interaktioner
Midazolam metaboliseras av CYP3A4 och CYP3A5.
Hämmare och inducerare av CYP3A har potential att öka respektive minska plasmakoncentrationerna
och därmed effekterna av midazolam, varvid dosjusteringar i enlighet därmed krävs.
Farmakokinetiska interaktioner med CYP3A4-hämmare eller -inducerare är mer uttalade för oralt än
för intravenöst midazolam, eftersom CYP3A4 också finns i den övre mag-tarmkanalen. För oral
administrering kommer både systemisk clearance och biotillgänglighet att förändras medan för
parenteral administrering påverkas endast systemisk clearance.
Efter en engångsdos av midazolam intravenöst kommer effekten på den maximala kliniska effekten på
grund av CYP3A4-hämning att vara liten medan effekten kan förlängas. Efter långvarig dosering av
midazolam kommer dock både effekt och duration att öka i närvaro av CYP3A4-hämning.
Det finns inga tillgängliga studier av CYP3A4-modulering på farmakokinetiken för midazolam efter
intramuskulär administrering. Efter intramuskulär administrering bör effekterna av CYP3A4-
modulering inte skilja sig väsentligt från de som ses med intravenöst midazolam.
Vid samtidig administrering med en CYP3A4-hämmare kan de kliniska effekterna av midazolam bli
starkare och även vara längre, och en lägre dos kan behövas. Det rekommenderas därför att noggrant
övervaka kliniska effekter och vitala tecken under användning av midazolam, med hänsyn till att de
kan vara starkare och mer ihållande efter samtidig administrering av en CYP3A4-hämmare, även om
den endast ges en gång. Särskilt administrering av höga doser eller långtidsinfusioner av midazolam
till patienter som får potenta CYP3A4-hämmare, t.ex. under intensivvård, kan resultera i långvariga
hypnotiska effekter, fördröjt uppvaknande och andningsdepression, vilket kräver dosjusteringar.
Effekten av midazolam kan vara svagare och kortvarigare vid samtidig administrering med en
CYP3A-inducerare och en högre dos kan behövas.
När det gäller induktion bör det beaktas att induceringsprocessen behöver flera dagar för att nå sin
maximala effekt och även flera dagar för att försvinna. Till skillnad från behandling på flera dagar
med en inducerare, förväntas en korttidsbehandling resultera i mindre uppenbara
läkemedelsinteraktioner med midazolam. För starka inducerare kan dock en relevant induktion även
efter korttidsbehandling inte uteslutas.
Midazolam är inte känt för att förändra farmakokinetiken för andra läkemedel.
Läkemedel som inhiberar CYP3A
Antimykotika av azoltyp
• Ketokonazol ökade plasmakoncentrationerna av intravenöst midazolam med 5 gånger medan den
terminala halveringstiden ökade med cirka 3 gånger. Om parenteralt midazolam administreras
samtidigt med den starka CYP3A-hämmaren ketokonazol, bör det göras på en
intensivvårdsavdelning eller liknande avdelning som säkerställer noggrann klinisk övervakning
och lämplig medicinsk behandling vid fall av andningsdepression och/eller förlänglängd sedering.
Förlängda doseringsintervall och dosjustering bör övervägas, i synnerhet om mer än en intravenös
engångsdos av midazolam administreras. Samma rekommendation kan gälla även för andra
antimyotika av azol-typ (se nedan), eftersom ökade sedativa effekter av intravenöst midazolam,om
än i mindre omfattning, har rapporterats.
• Vorikonazol ökade exponeringen (plasmakoncentrationen) av intravenöst midazolam med 3
gånger medan halveringstiden för eliminering ökade med cirka 3 gånger.
• Flukonazol och itrakonazol ökade båda plasmakoncentrationerna av intravenöst midazolam med 2
till 3 gånger i samband med en ökning av den terminala halveringstiden med 2,4 gånger för
itrakonazol respektive 1,5 gånger för flukonazol.
• Posakonazol ökade plasmakoncentrationerna av intravenöst midazolam med cirka två gånger.
• Man bör ha i åtanke att om midazolam ges oralt kommer dess exponering att vara betydligt högre
än vad som anges ovan, i synnerhet med ketokonazol, itrakonazol och vorikonazol.
Senozam, infusionsvätska, lösning är inte indicerat för oral och rektal administrering.
Makrolid antibiotika
• Erytromycin resulterade i en ökning av plasmakoncentrationerna av intravenöst midazolam med
cirka 1,6 till 2 gånger med en ökning av den terminala halveringstiden för midazolam med 1,5 till 1,8
gånger.
• Klaritromycin ökade plasmakoncentrationerna av midazolam med upp till 2,5 gånger i samband med
en ökning av den terminala halveringstiden med 1,5 till 2 gånger.
Intravenösa anestetika
• Intravenöst propofol ökade AUC och halveringstiden för intravenös midazolam med 1,6 gånger.
Hiv-proteashämmare
• Saquinavir och andra proteashämmare av humant immunbristvirus (hiv): Samtidig administrering
med proteashämmare kan orsaka en stor ökning av koncentrationen av midazolam. Vid samtidig
administrering med ritonavir-boostrat lopinavir ökade plasmakoncentrationerna av intravenöst
midazolam med 5,4 gånger, i samband med en liknande ökning av den terminala halveringstiden. Om
parenteralt midazolam administreras samtidigt med hiv-proteashämmare, ska behandlingen följa
beskrivningen i avsnittet ovan för antimykotika av azoltyp, ketokonazol.
Kalciumkanalblockerare
• Diltiazem: En engångsdos diltiazem ökade plasmanivåerna av intravenöst midazolam med cirka 25
% och den terminala halveringstiden förlängdes med 43 %.
Övriga läkemedel
• Atorvastatin visade en 1,4-faldig ökning av plasmakoncentrationer av intravenöst midazolam jämfört
med kontrollgruppen.
Läkemedel som inducerar CYP3A
• Rifampicin minskade plasmakoncentrationerna av intravenöst midazolam med cirka 60 % efter 7
dagar med rifampicin 600 mg dagligen. Den terminala halveringstiden minskade med cirka 50–60 %.
• Ticagrelor är en svag CYP3A-inducerare och har endast små effekter på intravenöst administrerat
midazolam (-12 %) och 4-hydroximidazolam (-23 %) exponeringar.
(Traditionella) växtbaserade läkemedel och mat
• Johannesört minskade plasmakoncentrationerna av midazolam med cirka 20–40 % i samband med en
minskning av den terminala halveringstiden med cirka 15–17 %. Beroende på det specifika
johannesörtextraktet kan den CYP3A4-inducerande effekten variera.
Farmakodynamiska läkemedelsinteraktioner
Samtidig administrering av midazolam med andra sedativa/hypnotiska läkemedel och CNS-depressiva
substanser, inklusive alkohol, kommer sannolikt att resultera i ökad sedering och kardiorespiratorisk
depression. Exempel inkluderar opiatderivat (oavsett om de används som analgetika, hostdämpande
medel eller substitutbehandlingar), antipsykotika, andra bensodiazepiner som används som anxiolytika
eller sömnmedel, barbiturater, propofol, ketamin, etomidat; sedativa antidepressiva medel, äldre H1-
antihistaminer och centralt verkande antihypertensiva läkemedel.
Opioider
Samtidig användning av midazolam och sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller relaterade
läkemedel såsom opioider ökar risken för sedering, andningsdepression, koma och dödsfall på grund
av additiv CNS-depressiv effekt. Doseringen och behandlingtiden för samtidig användning ska
begränsas (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Alkohol kan markant förstärka den sedativa effekten av midazolam. Det rekommenderas starkt att
alkoholintag ska undvikas vid administrering av midazolam (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Midazolam sänker den alveolära minimikoncentrationen av inhalationsanestetika.

Graviditet och amning

Graviditet
Det finns ingen eller begränsad mängd data från användning av midazolam hos gravida kvinnor.
Djurstudier indikerar ingen teratogen effekt, men fostertoxicitet observerades som med andra
bensodiazepiner.
Det finns inga data för exponering under graviditetens två första trimestrar. Det har antytts att
användningen av bensodiazepiner under graviditetens första trimester är associerad med en ökad risk
för medfödd missbildning.
Administrering av höga doser midazolam under graviditetens sista trimester, under förlossningen eller
när det används som induktionsmedel för anestesi vid kejsarsnitt, har rapporterats ge biverkningar hos
moder eller foster (risk för aspiration av vätskor och maginnehåll under förlossningen hos mamman,
oregelbundenheter i fostrets hjärtfrekvens, hypotoni, dålig sugförmåga, hypotermi och
andningsdepression hos det nyfödda barnet).
Dessutom kan spädbarn till mödrar som fått bensodiazepiner kontinuerligt under graviditetens senare
period ha utvecklat fysiskt beroende och kan vara i riskzonen för att utveckla abstinenssymtom under
den postnatala perioden.
Följaktligen ska midazolam inte användas under graviditeten om det inte är absolut nödvändigt.
Användning vid kejsarsnitt bör undvikas.
Risken för det nyfödda barnet ska beaktas vid administrering av midazolam för operationer nära slutet
av graviditeten.
Amning
Midazolam utsöndras i små mängder i bröstmjölk. Ammande mödrar ska rådas att avbryta amningen i
24 timmar efter administrering av midazolam.
Fertilitet

Det finns inga eller begränsade mängder data från effekten av midazolam på fertiliteten. Djurstudier är otillräckliga med avseende på fertilitet.

Trafik och maskiner

Senozam har påtaglig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Sedering, minnesförlust, yrsel, nedsatt uppmärksamhet och nedsatt muskelfunktion kan påverka
förmågan att framföra fordon eller använda maskiner negativt. Innan midazolam ges ska patienten
varnas för att framföra fordon eller använda maskiner tills fullständing återhämtning skett. Läkaren
ska avgöra när dessa aktiviteter kan återupptas. Det rekommenderas att patienten åtföljs av någon vid
hemkomst efter utskrivning.

Överdosering

Symtom
I likhet med andra bensodiazepiner orsakar midazolam ofta dåsighet, ataxi, dysartri och nystagmus.
Överdosering av midazolam är sällan livshotande om läkemedlet tas ensamt, men kan leda till areflexi,
apné, hypotoni, kardiorespiratorisk depression och i sällsynta fall till koma. Om koma uppstår, varar
den vanligtvis några timmar, men det kan vara mer utdraget och cykliskt, särskilt hos äldre patienter.
Andningsdepressiva effekter av bensodiazepiner är allvarligare hos patienter med respiratorisk
sjukdom.
Bensodiazepiner ökar effekten av andra centralt lugnande medel, inklusive alkohol.
Behandling
Övervaka patientens vitala tecken och vidta stödjande åtgärder beroende på patientens kliniska
tillstånd. Patienter kan särskilt behöva symtomatisk behandling för kardiorespiratoriska effekter eller
effekter på centrala nervsystemet.
Vid oralt intag bör ytterligare absorption förhindras med en lämplig metod, t.ex. behandling med
aktivt kol inom 1–2 timmar. Om aktivt kol används är skydd av luftvägarna absolut nödvändigt för
dåsiga patienter. Vid blandat intag kan magsköljning övervägas, dock inte som en rutinåtgärd.

Vid allvarlig CNS-depression kan användning av flumazenil, en bensodiazepinantagonist, övervägas. Detta bör endast administreras under noggrant övervakade förhållanden. Fumazenil har en kort halveringstid (cirka en timme), därför kommer patienter som får flumazenil att behöva övervakas efter att dess effekter har avtagit. Flumazenil ska användas med extrem försiktighet i närvaro av läkemedel som minskar kramptröskeln (t.ex. tricykliska antidepressiva medel). Se förskrivningsinformationen för flumazenil för ytterligare information om korrekt användning av detta läkemedel.

Farmakokinetik

Absorption
Absorption efter IM-injektion
Absorptionen av midazolam från muskelvävnaden är snabb och fullständig. Maximala
plasmakoncentrationer uppnås inom 30 minuter. Den absoluta biotillgängligheten efter IM-injektionen
ligger över 90 %.
Distribution
När midazolam injiceras IV visar plasmakoncentrationstidkurvan en eller två distinkta
distributionsfaser. Distributionsvolymen vid steady state är 0,7–1,2 l/kg. Midazolam är till 96–98 %
bundet till plasmaproteiner, främst till albumin. Midazolam passerar långsamt och obetydligt till
cerebrospinalvätskan. Hos människor har midazolam visats passera placentan långsamt och komma in
i fostercirkulationen. Små mängder midazolam finns i bröstmjölk. Midazolam är inte ett substrat för
läkemedelstransportörer.
Biotransformation
Midazolam elimineras nästan helt genom biotransformation. Den andel av dosen som extraheras av
levern har uppskattats till 30–60 %. Midazolam hydroxyleras av isozymerna cytokrom P450 CYP3A4
och CYP3A5 och den huvudsakliga urin- och plasmametaboliten är 1'-hydroximidazolam (även känd
som alfa-hydroximidazolam). Plasmakoncentrationer av 1'-hydroximidazolam är 12 % av den
överordnade substansen. 1'-hydroximidazolam är farmakologiskt aktivt, men bidrar endast minimalt
(cirka 10 %) till effekterna av intravenös midazolam.
Eliminering
Hos unga friska frivilliga är halveringstiden för midazolam mellan 1,5–2,5 timmar.
Elimineringshalveringstiden för metaboliten är kortare än 1 timme. Därför minskar koncentrationen av
modersubstansen och huvudmetaboliten parallellt efter administrering av midazolam. Plasmaclearance
är i intervallet 300–500 ml/min. Midazolammetaboliter utsöndras huvudsakligen via njurarna (60–80
% av den injicerade dosen) och återvinns som glukurokonjugerad 1'-hydroximidazolam. Mindre än 1
% av dosen återfinns i urinen som oförändrat läkemedel. När midazolam ges genom IV infusion skiljer
sig inte eliminationskinetiken från den efter bolusinjektion. Upprepad administrering av midazolam
inducerar inte läkemedelsmetaboliserande enzymer involverade i biotransformation.
Farmakokinetik i särskilda populationer
Äldre
Hos vuxna över 60 år kan halveringstiden för eliminering förlängas upp till fyra gånger.
Barn
Den rektala absorptionshastigheten hos barn liknar den hos vuxna men biotillgängligheten är lägre (5–
18 %). Halveringstiden för eliminering efter IV och rektal administrering är kortare hos barn 3–10 år
(1–1,5 timmar) jämfört med det hos vuxna. Skillnaden överensstämmer med ett ökat metaboliskt
clearance hos barn.
Nyfödda
Hos prematura och fullgångna nyfödda är eliminationshalveringstiden i genomsnitt 6–12 timmar,
troligen på grund av leveromognad och clearance är reducerad. Nyfödda med asfyxirelaterad nedsatt
lever- och njurfunktion riskerar att generera oväntat höga serumkoncentrationer av midazolam på
grund av ett signifikant minskat och varierande clearance (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Fetma
Den genomsnittliga halveringstiden är längre hos överviktiga än hos icke-överviktiga patienter (5,9
mot 2,3 timmar). Detta beror på en ökning med cirka 50 % i distributionsvolymen korrigerad för total
kroppsvikt. Clearancen är inte signifikant olika hos överviktiga och icke-överviktiga patienter.
Patienter med nedsatt leverfunktion
Eliminationshalveringstiden hos cirrospatienter kan vara längre och clearance mindre jämfört med hos
friska frivilliga (se 4.4 Särskilda varningar och försiktighetsåtgärder).
Patienter med nedsatt njurfunktion
Farmakokinetiken för obundet midazolam förändras inte hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion.
Den farmakologiskt milt aktiva huvudsakliga midazolammetaboliten, 1'-hydroximidazolam
glukuronid, som utsöndras genom njuren, ackumuleras hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion.
Denna ansamling ger en långvarig sedering. Midazolam bör därför administreras försiktigt och titreras
till önskad effekt (se avsnitt Varningar och försiktighet Särskilda varningar och försiktighetsåtgärder).
Kritiskt sjuka patienter
Elimineringshalveringstiden för midazolam förlängs upp till sex gånger hos kritiskt sjuka.
Patienter med hjärtinsufficiens
Elimineringshalveringstiden är längre hos patienter med kronisk hjärtsvikt jämfört med hos friska
studiedeltagare (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Förpackningar 0

Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.

Inga förpackningar hittades.