Strimvelis

Strimvelis måste administreras på ett specialiserat transplantationscentrum av läkare med tidigare erfarenhet av behandling och vård av patienter med ADA-SCID och användning av autologa CD34⁺-produkter för genterapi ex vivo. Patienten förväntas skrivas in i ett behandlingsregister och kommer att följas upp långsiktigt.

Strimvelis är endast avsett för autolog användning (se avsnitt Varningar och försiktighet)

En stamcellsreserv med CD34⁺-celler innehållande minst 1 x 10⁶ CD34⁺-celler per kg är nödvändig. Denna ska skördas från patienten minst 3 veckor före behandling med Strimvelis. Reserven av stamceller skördas för att användas som nödbehandling vid problem med tillverkningen av produkten, transplantatsvikt eller långvarig benmärgsaplasi efter behandling.

Patienten måste kunna lämna tillräckligt med CD34⁺-celler för att det ska gå att utvinna det minimum om 4 x 10⁶ renade CD34⁺-celler/kg som behövs för att tillverka Strimvelis.

Konditionering före behandling

Det rekommenderas att 0,5 mg/kg intravenöst busulfan administreras var 6:e timme under två på varandra följande dagar med början tre dagar före administrering av Strimvelis. Den totala busulfandosen är 4 mg/kg, uppdelad på 8 doser om vardera 0,5 mg/kg. Plasmahalterna av busulfan ska mätas varje dag efter den första dosen genom seriell blodprovstagning med en lämplig metod. Om AUC för busulfan överstiger 4 000 nanogram/ml*h (974 μmol/l*minut), ska lämplig sänkning av dosen göras på basis av AUC.

Premedicinering

Det rekommenderas att ett intravenöst antihistamin administreras 15-30 minuter före infusionen av Strimvelis.

Rekommenderat dosintervall för Strimvelis är mellan 2 och 20 x 10⁶ CD34⁺-celler/kg. Den dos som ska infunderas ska fastställas av den behandlande läkaren utifrån det totala antalet levererade CD34+- celler, patientens vikt vid behandlingstillfället och det faktum att alla påsar som används ska administreras i sin helhet.

Se det medföljande informationsbladet om tillverkningssatsen för ytterligare information avseende dosen.

Om produkten innehåller mindre än 2 x 10⁶ CD34⁺-celler/kg ska behandlande läkare besluta om administreringen ska fortsätta, på basis av en individuell nytta-riskbedömning. Behandlingssvikt har observerats hos en patient i de kliniska studierna med < 2 x 10⁶ CD34⁺-celler/kg.

Strimvelis ska endast administreras en gång.

Äldre

Läkemedlet är inte avsett att användas till patienter > 65 år och har inte studerats i denna åldersgrupp.

Nedsatt njurfunktion

Detta läkemedel har inte studerats hos patienter med nedsatt njurfunktion. Ingen dosjustering förväntas vara nödvändig.

Nedsatt leverfunktion

Detta läkemedel har inte studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion. Ingen dosjustering förväntas vara nödvändig.

Strimvelis är endast avsett för intravenös infusion.

Före administrering måste det säkerställas att patientens identitet överensstämmer med de unika patientuppgifter som finns på infusionspåsen/infusionspåsarna med Strimvelis och medföljande dokumentation. När mer än en påse med Strimvelis behövs ska endast en påse läkemedel infunderas åt gången. Även för det totala antalet infusionspåsar som ska administreras måste patientspecifik information på informationsbladet om tillverkningssatsen säkerställas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Ett transfusionsaggregat med filter ska användas. Endast filter avsedda för transfusionsaggregat ska användas för att förhindra att celler oavsiktligt avlägsnas från produkten.

Infusionshastigheten ska inte överstiga 5 ml/kg/timme. Administreringstiden är cirka 20 minuter (se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering). Efter administrering ska en 50 ml spruta fylld med natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %), injektionsvätska, lösning användas för att spola igenom påsen.

Försiktighetsåtgärder före hantering eller administrering av läkemedlet Hälso- och sjukvårdspersonal ska vidta lämpliga försiktighetsåtgärder (skyddshandskar och ögonskydd) för att undvika potentiell överföring av infektionssjukdomar vid hantering av produkten. Anvisningar för beredning, oavsiktlig exponering och kassering av Strimvelis finns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Aktuell eller tidigare leukemi eller myelodysplasi.

Positivt test för humant immunbristvirus (hiv) eller förekomst av något annat överförbart smittämne som är upptaget i det gällande EU-direktivet om mänskliga vävnader och celler inför benmärgsskörd.

Tidigare genomgången genterapi.

Strimvelis är avsett för behandling av patienter med svår kombinerad immunbrist på grund av adenosindeaminasbrist (ADA-SCID) där tillgång till lämplig, besläktad stamcellsdonator med matchande humana leukocyt-antigener (HLA) saknas (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Regler för spårbarhet av läkemedel som används för cellbaserad avancerad terapi ska tillämpas. För att garantera spårbarheten ska läkemedlets namn, tillverkningssatsnummer och namnet på den behandlade patienten sparas i 30 år efter läkemedlets utgångsdatum.

Strimvelis är endast avsett för autolog användning och ska aldrig ges till någon annan patient än den ursprungliga donatorn av CD34⁺-celler. Strimvelis får inte administreras om informationen på produktetiketterna och informationsbladet om tillverkningssatsen inte överensstämmer med patientens identitet.

Ett fall av lymfatisk T-cellsleukemi har rapporterats hos ett barn med ADA-SCID 4,7 år efter behandling med Strimvelis (se avsnitt Biverkningar).

Patienter som behandlas med Strimvelis kan utveckla sekundära maligniteter. Patienterna bör följas upp livslångt för sekundära maligniteter. Om en sekundär malignitet uppstår bör företaget kontaktas för instruktioner om insamling av patientprover för testning.

Strimvelis långtidseffekt och svarsduration vid ADA-SCID har inte utvärderats systematiskt längre än åtta år efter behandling (se avsnitt Farmakodynamik).

Det kan hända att icke-immunologiska manifestationer av ADA-SCID inte svarar på Strimvelis.

Fall av hudpapillom, abnorm serumproteinelektrofores och ett fall vardera av lipofibrom, knöl i lungan och minskad Vβ-repertoar hos T-celler har rapporterats. Inga bevis för ett orsakssamband med produkten har fastställts.

I vissa fall kan patienten inte få Strimvelis på grund av tillverkningsproblem. Efter ett sådant besked kan behandlande läkare behöva ändra behandlingsprogrammet för patienten (dvs. avsluta busulfankonditioneringen och/eller administrera stamcellsreserven, om lämpligt).

Varningar och försiktighet för de myeloablativa konditioneringsläkemedlen måste beaktas.

Under de kliniska studierna förbättrades antalet T-lymfocyter (CD3⁺) och NK-celler (CD56⁺) efter behandling. Tre år efter genterapin låg medianvärdena under normalintervallet. Fortsatt uppföljning rekommenderas.

Biverkningar relaterade till användning av central venkateter (CVK) har rapporterats (t.ex. allvarliga CVK-infektioner och trombos i anordningen). Patienterna ska övervakas noga för potentiella kateterrelaterade händelser.

Detta läkemedel ska användas med försiktighet hos patienter med överkänslighet mot aminoglykosider eller bovint serumalbumin.

Patienter ska övervakas noga för förekomst av allvarliga och opportunistiska infektioner, immunrekonstitutionsparametrar och för behov av ersättningsbehandling med intravenöst immunoglobin (IVIG). Vid dåligt behandlingssvar rekommenderas insättning av andra ADA-SCID behandlingar under övervakning av läkare.

Det finns en liten risk för överföring av smittämnen. Hälso- och sjukvårdspersonal som administrerar

Strimvelis tecken och symtom på infektion och vid behov behandla på lämpligt sätt.

Patienter med ADA-SCID kan utveckla autoimmunitet. I kliniska studier hade 67 % (12 av 18) av behandlade patienter antingen autoimmuna antikroppar eller andra manifestationer (t.ex. autoimmun trombocytopeni, autoimmun aplastisk anemi, autoimmun hepatit och Guillain-Barrés syndrom) (se avsnitt Biverkningar). Regelbunden övervakning med avseende på klinisk autoimmunitet rekommenderas. Ingen immunogenicitetstestning har utförts med Strimvelis.

Behandlingen ska användas med försiktighet hos patienter som är yngre än 6 månader eller äldre än 6 år och 7 månader eftersom det inte finns några data från kliniska studier i dessa åldersintervall. Det

är vanligen svårare för äldre patienter att donera stora mängder CD34⁺-celler, vilket kan innebära att äldre patienter inte kan behandlas. Dessutom har kvarvarande tymusfunktion, som kan bli nedsatt hos äldre barn, troligen betydelse för framgångsrik bildning av T-celler efter behandling. Användning av detta läkemedel till patienter som är äldre än de som tidigare studerats ska övervägas noga, och endast komma ifråga när alla andra rimliga behandlingsalternativ har uttömts.

Samtliga patienter ska testas avseende HIV-1/2, HTLV-1/2, HBV, HCV och mykoplasma före benmärgsaspiration för att säkerställa att det cellulära källmaterialet accepteras för framställning av Strimvelis.

Patienter som tidigare har testat positivt för hepatit C kan behandlas med Strimvelis förutsatt att de uppvisar avsaknad av pågående infektion med ett nukleinsyraprov med kvantifieringsgräns på ≤15 internationella enheter/ml. Negativa provresultat krävs vid minst 3 sekventiella tillfällen under en minst 4 veckor lång period efter avslutad behandling för hepatit C, med den sista provtagningen utförd inte mer än 3 dagar innan cellskörden.

Patienter behandlade med Strimvelis ska inte vid något tillfälle i framtiden donera blod, organ, vävnader eller celler för transplantation. Denna information lämnas på patientvarningskortet.

Resultaten av den andra fasen av kvalitetskontrollen blir tillgängliga först efter att produkten har infunderats. Om kliniskt relevanta kvalitetsproblem identifieras efter att läkemedlet har infunderats, t.ex. resultat som ligger utanför specifikationen, kommer behandlande läkare att underrättas om detta. Läkaren ska övervaka och/eller behandla patienten på lämpligt sätt.

Detta läkemedel innehåller 42 till137 mg natrium (huvudingrediensen i koksalt/bordssalt) per dos. Detta motsvarar 2 till 7 % av högsta rekommenderat dagligt intag av natrium för vuxna.

Allvarliga biverkningar inkluderar akut leukemi av T-cellstyp och autoimmunitet (t.ex. autoimmun hemolytisk anemi, autoimmun aplastisk anemi, autoimmun hepatit, autoimmun trombocytopeni och Guillain-Barrés syndrom). Den vanligaste rapporterade biverkningen var pyrexi.

Säkerheten för Strimvelis utvärderades hos 33 försökspersoner, dvs. 22 patienter som behandlades i det kliniska utvecklingsprogrammet och 11 patienter som behandlades i den kommersiella uppsättningen. Medianuppföljningen var 12 år för patienter som behandlats i kliniska studier och 1,5 år för patienter som behandlats i den kommersiella uppsättningen.

Med tanke på den lilla patientpopulationen och kohorternas storlek är det möjligt att biverkningarna i tabellen nedan inte ger någon fullständig bild av typen och frekvensen av dessa händelser.

Biverkningarna redovisas nedan i enlighet med MedDRA:s system för organklassificering och efter frekvens. Frekvenser definieras som: mycket vanliga (≥ 1/10) och vanliga (≥ 1/100, < 1/10). Inom varje frekvensgrupp anges biverkningarna i minskande allvarlighetsgrad.

^aBiverkningar som anses vara potentiellt relaterade till busulfankonditionering.

Lymfatisk leukemi av t-cellstyp orsakad av insertionsonkogenes

Av de 33 patienter med ADA-SCID som behandlats med Strimvelis har ett fall av akut lymfatisk leukemi av T-cellstyp rapporterats hos ett barn (frekvens: 3 %). Denna händelse inträffade 4,7 år efter

behandlingen med Strimvelis. Retroviral insättningsplatsanalys (ISA) identifierade en enda dominant klon lokaliserad ungefär 40 kilobaspar (kb) uppströms om LMO2-genen, en känd onkogen, med en mängd på ≥ 98 %.

Immunrekonstitution

Samtliga identifierade biverkningar i tabellen (bortsett från de som är potentiellt relaterade till busulfan) anses vara relaterade till immunrekonstitution, med tanke på deras art och tidsmässiga samband. Dessa autoimmuna biverkningar rapporterades för försökspersoner efter genterapi. Merparten rapporterades under uppföljningsperioden på 3 månader till 3 år och avklingade, med undantag av hypotyreoidism och positiva ANA-tester. Även de allergirelaterade biverkningarna i tabellen rapporterades företrädesvis under uppföljningsperioden på 3 månader till 3 år.

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakoterapeutisk grupp: Immunstimulerande medel, övriga immunstimulerande medel, ATC-kod: L03AX

Efter infusion implanterats CD34⁺-celler i benmärgen där de repopulerar det hematopoetiska systemet med en andel celler som uttrycker farmakologiskt aktiva nivåer av ADA-enzymet.

När CD34⁺-cellerna har implanterats framgångsrikt i benmärgen förväntas produktens effekter vara livslånga.

Medianvärdet för procentandelen genetiskt modifierade celler i perifert blod 1 och 3 år efter behandling, för patienterna som ingick i den pivotala studien, var 28 % (intervall 6-92 %) respektive 30 % (intervall 8-101 %) för CD19⁺-celler, och 73 % (intervall 20-100 %) respektive 67 % (intervall 39-82 %) för CD3⁺-celler. Medianprocenten av genetiskt modifierade celler i perifert blod vid år 8 för patienterna som ingick i den långsiktiga uppföljningen var 97 % (intervall 1 %–101 %) CD19+- och 101 % (intervall 1 %–101 %) av CD3+-celler.

Förekomst av transgenen leder till ökat uttryck av ADA. Ett år efter behandling var medianvärdet för ADA-aktivitet (adenosindeaminase i mononukleära celler) i lymfocyter i perifert blod 181,2 (intervall 42,1-1 678,2) nmol/h/mg protein, jämfört med ett medianvärde vid baslinjen på 80,6 (intervall 30,5-92,3) nmol/h/mg protein. ADA-aktiviteten förblev förhöjd under hela uppföljningsperioden på 8 år.

Sammanlagt 18 patienter med ADA-SCID behandlades med Strimvelis i en öppen, pivotal studie (AD1115611, N=12), två tidigare öppna pilotstudier (AD1117054/AD1117056, N=3) och ett ”compassionate use” program (AD1117064, N=3). Studierna utvärderade användningen av Strimvelis med ett dosintervall på 0,9 x 10⁶ – 18,2 x 10⁶ CD34⁺-celler/kg. Alla patienter fick busulfankonditionering före genterapin, de flesta erhöll en total dos på 4 mg/kg intravenöst under 2 dagar i rad före infusion av CD34⁺-celler. Fyra försökspersoner hade tidigare genomgått en misslyckad stamcellstransplantation från en haploididentisk donator, och 15 av 18 försökspersoner hade tidigare fått behandling med enzymersättning i form av polyetylenglykolmodifierat bovint adenosindeaminas (PEG-ADA). För patienter som tidigare fått PEG-ADA sattes den behandlingen ut 10 till 22 dagar före behandling med Strimvelis. Medianåldern över hela programmet var 1,7 år (intervall 0,5-6,1) och 61 % var pojkar. 83 % var vita (56 % av kaukasiskt/europeiskt ursprung och 28 % av arabiskt/nordafrikanskt ursprung), 11 % var afroamerikaner/afrikaner och 6 % var asiater.

Patienter som behandlats i den pivotala studien

Effekten av Strimvelis utvärderades i en 3-årig öppen prospektiv studie på barn som saknade ett HLA-matchat syskon som stamcellsdonator och som antingen inte svarade adekvat på PEG-ADA, var intolerant mot PEG-ADA eller inte hade tillgång till PEG-ADA.

3-årsresultaten för patienter behandlade i den pivotala studien redovisas i tabell 1. Behandling med Strimvelis resulterade i en överlevnadsfrekvens på 100 % 3 år efter behandlingen, en minskning av frekvensen allvarliga infektioner, en ökning av T-lymfocyter (CD3⁺) och samtliga försökspersoner hade deoxiadenosinnukleotidnivåer i erytrocyter i venöst blod (RBC dAXP) under patologiska nivåer (på >100 nmol/ml).

^* Inklusive data från en patient som samlats in efter intervention med PEG-ADA (>3 månaders behandling) eller hematopoetisk stamcellstransplantation.

^a Baserat på hela perioden före behandling för svåra infektioner (insamlat retroaktivt) och data insamlade för T-lymfocyter vid baslinjesbesöket. Patient 10 hade inget baslinjevärde för T-lymfocyter.

^b Baserat på 3-årsperioden efter behandling för överlevnad och svåra infektioner och data insamlade vid 3- årsbesöket för T-lymfocyter och dAXP. Patient 8 utträdde från studien innan 3 års besöket och det fanns därför inga data för T-lymfocyter och dAXP.

^c Svåra infektioner är de som kräver eller förlänger sjukhusvistelse. Den 3 månader långa sjukhusvistelsen omedelbart efter genterapin uteslöts från beräkningen.

^d dAXP=dAMP+dADP+dATP. dAXP resultaten baseras på en svarsanalys av den procent av patienterna som efter genterapi mötte definitionen för adekvat metabolisk avgiftning därför är utgångsvärdet ej relevant. ^e Vid utgångsvärdet hade 9 av 11 patienter (82 %) dAXP < 100 nmol/ml. Alla dessa patienter hade tidigare intagit PEG-ADA.

T-cellsfunktion:

Hos patienter som behandlades i den pivotala studien påvisades T-cellsproliferation som svar på stimulering med anti-CD3-antikroppar (median 62629 cpm, intervall 4 531-252173) och fytohemaglutinin (median 140642 cpm, intervall 11119-505607) 1 år efter genterapin, och dessa svar kvarstod till och med år 3. Resultatet att TREC (T cell receptor excircon circles) i lymfocyter i perifert blod var högre år 1 än vid baslinjen (median 141 kopior/100 ng DNA, intervall 56-1542 ) och kvarstod 3 år efter behandling samt att alla försökspersoner hade uttryck av polyklonala Vβ-kedjor vid en eller flera tidpunkter efter genterapin stödjer ytterligare evidensen för utveckling av funktionella T-celler.

B-cellsfunktion:

Samtliga 12 försökspersoner som behandlades i den pivotala studien fick IVIG vid tiden för screening, och 7 av dessa försökspersoner (58 %) avbröt användning av IVIG under 0-3 års uppföljning efter genterapi.

Långtidsuppföljning

En överlevnadsfrekvens på 100 % observerades i den pivotala studien med 12 försökspersoner (och även när de 18 försökspersonerna integrerades i analysen) med en medianuppföljning på cirka 12 år. Interventionsfri överlevnad i denna pivotala population (definierad som överlevnad utan behov av långvarig (≥3 månader) återintroduktion av PEG-ADA, eller stamcellstransplantation) var 92 % (11/12 försökspersoner) (82 % (14/17 försökspersoner) för den integrerade populationen). En försöksperson behandlad i en pilotstudie hade inte PEG-ADA återintroduktionsdata, och uteslöts därför från gruppen för interventionsfri överlevnaden i den integrerade populationen. Långtids PEG-ADA (som översteg 3 månaders kontinuerlig duration) användes av tre försökspersoner som kvarstod på kronisk PEG-ADA behandling; två av dessa genomgick så småningom transplantation med matchande stamceller från syskon, och en försöksperson kvarstod på kronisk PEG-ADA behandling. En annan försöksperson behövde övergående PEG-ADA administration beroende på en autoimmun reaktion (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hos de patienter som behandlades i den pivotala och långsiktiga uppföljningsstudien (LTFU) sjönk frekvensen av svåra infektioner under hela uppföljningsperioden (tabell 2).

*Data är exkluderat från en patient från Pilot 1-studien som inte följdes upp förrän år 13 efter genterapi

Infusionsvätska, dispersion.

En grumlig till klar, färglös till rosa celldispersion.

Inga interaktionsstudier har utförts. Strimvelis förväntas inte interagera med hepatiska cytokrom P450-enzymer eller läkemedelstransportörer.

Säkerheten vid immunisering med levande virusvacciner efter behandling med Strimvelis har inte studerats. Vaccinering med levande virusvacciner avråds under de 6 veckorna som föregår början av den icke-myeloablativa konditioneringen, och fram till hematologisk återhämtning efter behandling med Strimvelis.

Strimvelis är inte avsett för användning hos vuxna. Det finns därför inga humandata från användning under graviditet eller amning och inga djurreproduktionsstudier.

Vad gäller fertilitet hänvisas till produktresumén för konditioneringsläkemedlet. Det bör noteras att den behandlande läkaren ska informera patientens föräldrar/vårdgivare om möjligheten att kryoförvara spermatogoniala stamceller eller äggstocksvävnad.

Strimvelis har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Inga data från kliniska studier avseende överdosering av Strimvelis finns tillgängliga.

Strimvelis är en autolog cellterapi. Konventionella studier av farmakokinetik, absorption, distribution, metabolism och eliminering är inte tillämpliga på den typ av läkemedel som Strimvelis utgör.

Studier av reproduktion och utveckling har inte utförts.

En 4-månaders biodistributionsstudie utfördes på mus. CD34⁺-celler från friskt humant navelsträngsblod, transducerade med den vektor som används för tillverkning av Strimvelis, administrerades intravenöst till busulfankonditionerade möss. Majoriteten av mössen uppvisade rekonstitution av det hematopoetiska systemet vid studiens slut. Låga nivåer av humana celler och vektorsekvenser påvisades också i icke blodbildande organ, vilket överensstämmer med förekomst av blod innehållande transducerade celler från människa. Inga biverkningar avseende överlevnad, hematologiska parametrar eller viktiga organs histopatologi påvisades, bortsett från viktminskning och atrofi i testiklar och ovarier, vilket överensstämmer med administrering av busulfan.

Karcinogenicitetsstudier har inte utförts, eftersom det inte finns någon adekvat djurmodell för att utvärdera Strimvelis tumörframkallande potential på grund av oförmågan att uppnå långvarig implantering av transducerade celler i möss.

Natriumklorid.

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

24 timmar Efter den tagits ur kylskåp, högst 90 minuter (15 °C-25 °C).

Förvaras i kylskåp (2 °C-8 °C) tills patienten är redo för behandling.

Förvara inte i kylskåp (2 °C-8 °C) efter att ha transporterats i rumstemperatur (15 °C-25 °C).

50 ml infusionspåsar av etylenvinylacetat (EVA) försedda med luerkoppling och förslutna med ett luerlås-lock, förpackade i en återanvändbar yttre behållare.

Detta läkemedel innehåller humanceller från blod. Hälso- och sjukvårdspersonal som hanterar Strimvelis ska vidta lämpliga försiktighetsåtgärder (skyddshandskar, skyddskläder och ögonskydd) för att undvika potentiell överföring av infektionssjukdomar.

Strimvelis transporteras direkt till den vårdinrättning där infusionen ska ges. Infusionspåsen/-påsarna är förpackade i en försluten yttre behållare. Påsarna måste förvaras i den yttre behållaren tills de ska användas.

Strimvelis är uteslutande avsett för autolog användning. Patientens identitet måste kontrolleras mot de nödvändiga identifierbara personuppgifterna på primärförpackningen och/eller den yttre behållaren samt informationsbladet om tillverkningssatsen före infusion. Strimvelis ska inte infunderas om informationen på den patientspecifika etiketten på infusionspåsen inte överensstämmer med den

avsedda patienten. Även för det totala antalet infusionspåsar som ska administreras måste patientspecifik information på informationsbladet om tillverkningssatsen säkerställas.

Efter försiktigt avlägsnande från metallkassetten, värm upp infusionspåsen vid rumstemperatur (15°C- 25°C) i dess förseglade omslagspåse i ett dragskåp med laminärt flöde i minst 7 minuter. Skaka infusionspåsen varsamt för att återdispergera eventuella hopklumpade celler, administrera med ett transfusionsaggregat med filter för att avlägsna kvarvarande hopklumpade celler.

Lokala riktlinjer ska följas för hantering av material med ursprung från människa avseende oanvänt läkemedel eller avfallsmaterial. Allt material som varit i kontakt med Strimvelis (fast och flytande avfall) ska hanteras och kasseras som potentiellt infektiöst avfall i enlighet med lokala riktlinjer för hantering av material med ursprung från människa.

All oavsiktlig exponering för Strimvelis måste undvikas. Lokala riktlinjer för hantering av material med ursprung från människa ska följas vid oavsiktlig exponering, som kan inkludera att tvätta förorenad hud och ta av förorenade kläder. Arbetsytor och material som eventuellt varit i kontakt med Strimvelis måste saneras med ett lämpligt desinfektionsmedel.

Strimvelis 1-10 x 10⁶ celler/ml infusionsvätska, dispersion

En autolog CD34⁺-berikad cellfraktion som innehåller CD34⁺-celler transducerade med en retroviral vektor som kodar för den humana ADA cDNA-sekvensen från humana hematopoetiska stam-/progenitorceller (CD34⁺-celler).

Läkemedlet är förpackat i en eller flera infusionspåsar. Varje patientspecifik infusionspåse med Strimvelis innehåller en autolog CD34⁺-berikad cellfraktion som innehåller CD34⁺-celler transducerade med en retroviral vektor som kodar för den humana adenosin deaminas (ADA) cDNA- sekvensen.

Den kvantitativa informationen om läkemedlet, inklusive antalet infusionspåsar som ska administreras visas i informationsbladet om tillverkningssatsen som medföljer läkemedlet för behandling. Koncentrationen är 1-10 x 10⁶ CD34⁺-celler/ml. Varje patientspecifik infusionspåse innehåller 10 till 40 ml av celldispersion för infusion.

Detta läkemedel innehåller 0,15 mmol natrium per ml.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Fondazione Telethon ETS Via Varese 16/B 00185 Rome Italien

EU/1/16/1097/001

Datum för det första godkännandet: 26 maj 2016
Datum för den senaste förnyelsen: 30 april 2021

MM/ÅÅÅÅ

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats https://www.ema.europa.eu.