[ifass_header_search search_url="/"]
[ifass_header_search search_url="/"]

Tracusup

Blodersättning och infusionsvätskor, Elektrolyter i kombination med andra medel

Aktiva substanser Järn(III)kloridhexahydrat, Zinkklorid, Mangankloridtetrahydrat, Kopparkloriddihydrat, Kromtriklorid hexahydrat, Natriumselenitpentahydrat, Natriummolybdatdihydrat, Kaliumjodid, Natriumfluorid

Receptbelagt

Inställningar

Anpassa sidan efter dina preferenser. Visa som genväg lägger till en knapp och öppnar avsnittet från början. Övriga synliga avsnitt är hopfällda. Dölj döljer både avsnittet och dess länkar. Sidomenyn på datorn behåller sin standardordning och påverkas bara av Dölj. Dra genvägsknapparna eller handtaget till höger om ett avsnitt för att ändra ordningen. Ändringarna sparas direkt i en cookie i webbläsaren om du har godkänt användning av cookies.

Genvägar

Dra knapparna för att ändra ordningen. Släpp för att spara. Du kan också använda piltangenterna när en knapp är markerad.

Dosering

Vuxna

Rekommenderad daglig dos är 10 ml (1 ampull).

Äldre

Dosen för vuxna behöver nödvändigtvis inte justeras på grund av ålder. Läkare ska dock vara medvetna om den ökade risken för tillstånd som kan påverka doseringen hos denna population (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Patienter med nedsatt lever- och njurfunktion

Doseringen ska bestämmas individuellt hos patienter med nedsatt lever- och gallvägsfunktion och/eller njurfunktion. Blodvärden kan behöva kontrolleras och dosen minskas hos dessa patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pediatrisk population

Ungdomar i åldern 12 år och äldre som väger mer än 40 kg:

Rekommenderad daglig dos är 10 ml (1 ampull).

Barn under 12 år eller som väger 40 kg eller mindre:

Säkerhet och effekt för Tracusup för barn under 12 år eller som väger 40 kg eller mindre har inte fastställts.

Administreringssätt

Intravenös användning.

Tracusup måste spädas i en lämplig lösning innan det administreras intravenöst (se avsnitt Inkompatibiliteter och Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering).

Behandlingstiden för angiven indikation är inte begränsad. Om behandlingen fortsätter i mer än 2 veckor måste nivåerna av spårämnen i plasma, särskilt mangan, kontrolleras (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Kontraindikationer

- Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

- Uttalad kolestas (serumbilirubin > 140 mmol/l och förhöjda koncentrationer av gammaglutamyltransferas och alkaliskt fosfatas).

- Wilsons sjukdom och störning som påverkar lagringen av järn (dvs. hemosideros eller hemokromatos).

- Förhöjda serumkoncentrationer av spårämnen som finns i Tracusup.

Indikationer

Tracusup är avsett för att täcka basalt eller måttligt förhöjt behov av spårämnen vid parenteral nutrition hos vuxna och ungdomar i åldern 12 år och äldre som väger mer än 40 kg.

Varningar och försiktighet

Patientens kliniska och biologiska parametrar ska noggrant kontrolleras innan lösningen används.

Parenteralt administrerat järn eller läkemedel som innehåller jod kan i sällsynta fall orsaka överkänslighetsreaktioner, inklusive allvarliga och potentiellt dödliga anafylaktiska reaktioner.

Patienterna ska övervakas kliniskt med avseende på tecken och symtom på överkänslighetsreaktioner (se avsnitt Biverkningar). Vid överkänslighetsreaktioner ska infusionen omedelbart avbrytas och lämpliga åtgärder vidtas.

Mangan-, koppar- och kromnivåerna i blodet ska kontrolleras regelbundet, särskilt hos patienter som får långvarig parenteral nutrition. Det kan vara nödvändigt att minska dosen eller avbryta infusionen om ackumulering föreligger.

Om behandlingen fortsätter i mer än 2 veckor måste nivåerna av spårämnen i plasma, särskilt mangan, kontrolleras.

Om ytterligare tillskott av spårämnen tas oralt parallellt med infusion av Tracusup, bör det totala intaget av spårämnen fastställas för att undvika ackumulering samt relativ eller absolut överdosering.

Tracusup ska ges med försiktighet vid konstaterad hypertyreos eller känslighet mot jod om andra läkemedel som innehåller jod (t.ex. jodantiseptika) administreras samtidigt.

Krombrist är kopplat till en minskning av glukostolerans. Därmed kan glukostoleransen förbättras efter tillförsel av krom. Som en följd kan relativ överdos av insulin och efterföljande hypoglykemi inträffa hos patienter med diabetes som använder insulinläkemedel. Därför rekommenderas kontroll av blodglukos. Justering av insulindoser kan bli nödvändig.

Diarré kan leda till ökad zinkförlust via tarmen. I sådana fall måste koncentrationen av zink i serum kontrolleras.

Om en enskild patient har ett markant ökat behov av något av spårämnena som finns i Tracusup kan behandlingen justeras med separata tillskott.

Patienter med nedsatt leverfunktion

Tracusup ska användas med försiktighet till patienter med nedsatt lever- och gallvägsfunktion, vilket kan försämra elimineringen av järn, mangan, koppar och zink via gallan, samt leda till ackumulering och överdos. Övervakning och dosjustering av dessa spårämnen är nödvändigt.

Patientens serumferritin bör kontrolleras regelbundet och dosen justeras vid behov för att förhindra järnöverskott. Detta gäller särskilt patienter som har nedsatt leverfunktion eller som får blodtransfusioner.

Patienter med nedsatt njurfunktion

Tracusup ska användas med försiktighet till patienter med nedsatt njurfunktion eftersom utsöndringen av krom, fluor, molybden, selen och jod i urin kan minska signifikant. Övervakning och dosjustering av dessa spårämnen är nödvändigt.

Patienter med inflammatoriska tillstånd

Det kan vara svårt att identifiera spårämnesbrist under inflammation på grund av återdistribution av flera mikronäringsämnen mellan blod- och vävnadskompartment. Inflammation kan leda till förhöjda koncentrationer av ceruloplasmin som bär den största delen av cirkulerande koppar och sänker koncentrationen av selen och zink, av vilka den sistnämnda särskilt påverkas av sepsis. Mätning av nivåer av C-reaktivt protein (CRP) samt nivåer av spårämnen i plasma/serum kan hjälpa till med tolkningen av spårämnesstatus. Höga nivåer av CRP kan göra det nödvändigt att ompröva behoven och att öka selendosen hos sjukhusinlagda patienter som får parenteral nutrition.

Äldre patienter

Dosjusteringar (minskad dos och/eller längre doseringsintervall) ska generellt övervägas hos äldre patienter på grund av patientens höga ålder som åtföljs av en högre frekvens av nedsatt lever-, njur- eller hjärtfunktion samt samtidig sjukdom eller läkemedelsbehandling.

Särskild försiktighet vid användning

Brist på enskilda spårämnen måste korrigeras genom särskilda tillskott.

Särskilda varningar/försiktighet gällande hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per ampull (10 ml), d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Biverkningar

Lista över biverkningar Biverkningarna listas enligt följande frekvenskategorier:

Mycket vanliga: ≥ 1/10 Vanliga: ≥ 1/100, < 1/10 Mindre vanliga: ≥ 1/1 000, < 1/100 Sällsynta: ≥ 1/10 000, < 1/1 000 Mycket sällsynta: < 1/10 000 Ingen känd frekvens kan inte beräknas från tillgängliga data)

(

Immunsystemet

Ingen känd frekvens: Överkänslighetsreaktioner (inklusive allergiska eller anafylaktiska reaktioner

som kan framkallas av järn eller jod).

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Ingen känd frekvens: Smärta vid applikationsställe.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Farmakodynamik

Farmakoterapeutisk grupp: Blodersättning och infusionsvätskor, Elektrolyter i kombination med andra medel, ATC-kod: B05XA31

Tracusup är en balanserad lösning som innehåller alla de nio spårämnen som för närvarande klassificeras som essentiella. Dessa spårämnen är nödvändiga för att upprätthålla den metaboliska jämvikten. Tracusup innehåller spårämnen i mängder som normalt absorberas via oral kost och förväntas inte ha någon farmakodynamisk effekt förutom att upprätthålla eller återställa näringsstatus.

De farmakodynamiska och farmakokinetiska egenskaperna för innehållsämnena är likartade som för motsvarande naturligt förekommande ämnen.

Vid artificiell nutrition är tillskott av spårämnen nödvändigt, eftersom en brist på någon av dem kan ge upphov till signifikanta metaboliska och kliniska störningar.

Läkemedelsform

Koncentrat till infusionsvätska, lösning (sterilt koncentrat).

Klar, nästan färglös till svagt gulbrun vattenlösning, praktiskt taget fri från synliga partiklar. Maximal teoretisk osmolaritet: 2065 mOsmol/l.

pH: 2,3–2,9.

Interaktioner

Inga interaktionsstudier har utförts.

Graviditet och amning

Graviditet

Det finns inga data från användningen av Tracusup hos gravida kvinnor. Inga reproduktionsstudier på djur har utförts med Tracusup. Behovet av spårämnen är dock något högre hos gravida kvinnor jämfört med icke-gravida kvinnor. Tracusup ska endast användas under graviditet då tillståndet kräver att det är absolut nödvändigt att kvinnan behandlas med läkemedlet, och endast efter noggrann bedömning av nytta-riskförhållandet.

Amning

De aktiva substanserna i Tracusup utsöndras i bröstmjölk. Tracusup ska endast användas under amning efter noggrann bedömning av nytta-riskförhållandet.

Fertilitet

Inga data finns tillgängliga. Inga effekter förväntas vid terapeutiska doser.

Trafik och maskiner

Tracusup har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Överdosering

Överdosering med Tracusup vid normal dos (1 ampull per dag) är mycket osannolik, eftersom mängden spårämnen som finns i Tracusup ligger långt under toxikologiskt relevanta nivåer.

Patienter med nedsatt njurfunktion eller lever- och gallvägsfunktion har en ökad risk för ansamling av spårämnen. Vid kroniskt järnöverskott finns en risk för hemosideros som i svåra och sällsynta fall kan behandlas med venesektion.

Vid misstanke om överdosering (se avsnitt Varningar och försiktighet) ska behandling med Tracusup avslutas. Eventuell överdosering kan bekräftas genom laboratorietester.

Farmakokinetik

Absorption

Eftersom lösningen administreras intravenöst är biotillgängligheten 100 %.

Distribution

Distributionen av beståndsdelarna i Tracusup sker via samma fysiologiska vägar som efter oralt intag. Individuella spårämnen tas upp av vävnader i olika utsträckning, beroende på de metabola kraven inom varje vävnad att bibehålla eller återställa koncentrationen av de olika spårämnen.

Metabolism

Även om spårämnen absorberas, distribueras och utsöndras finns det i strikt bemärkelse ingen metabolism.

Eliminering

De enskilda spårämnena elimineras via olika vägar:

Största delen av absorberat järn utsöndras i avföringen och i mycket små mängder i urinen och huden. Zink utsöndras huvudsakligen i avföringen, och vanligtvis sker utsöndringen av zink i högre grad via mag-tarmkanalen än via njurarna.

Mangan utsöndras huvudsakligen via galla i tarmen och återupptas delvis från tarmen (tarm-leverkretsloppet). Avföringen är den främsta elimineringsvägen; utsöndring i urin eller svett är obetydlig.

Koppar utsöndras huvudsakligen i galla och en liten mängd utsöndras i urinen.

Krom utsöndras huvudsakligen i urinen, dock utsöndras en del krom i avföringen via galla och en liten mängd från tarmen.

Selen utsöndras främst via njurarna men också via galla, från bukspottkörteln och tarmen, och till sist i utandad luft, avföring och urin.

Molybden utsöndras främst i urinen och till viss del i galla.

Fluor utsöndras i urinen, medan endast en liten mängd av absorberad fluorid utsöndras i svett och avföring.

Jod utsöndras främst via njurarna. Resten utsöndras till största del i avföringen och endast en liten mängd kan utsöndras i svett.

Särskilda populationer

Pediatrisk population Det finns inga belägg på att farmakokinetiken hos ungdomar i åldern 12 år och äldre som väger mer än 40 kg skiljer sig från farmakokinetiken hos vuxna för de enskilda spårämnena (se avsnitt Dosering).

Nedsatt leverfunktion Utsöndringen av järn, mangan, koppar och zink kan minska hos patienter med nedsatt lever- och gallvägsfunktion eftersom dessa utsöndras huvudsakligen via galla och avföring (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Nedsatt njurfunktion Krom, selen, molybden, fluor och jod utsöndras huvudsakligen i urinen. Därför kan utsöndringen av dessa minska hos patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Förpackningar 0

Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.

Inga förpackningar hittades.

Källor: Läkemedelsverket och E-hälsomyndigheten Senast kontrollerad: