Xromi
Antineoplastiska medel, andra antineoplastiska medel
Aktiva substanser Hydroxikarbamid
Alla avsnitt är dolda. Välj avsnitt att visa under Anpassa.
Dosering
Behandling med hydroxikarbamid ska övervakas av läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal med erfarenhet av att behandla patienter med sicklecellsjukdom.
Dosering
Doseringen ska beräknas efter patientens kroppsvikt (kg).
Den vanliga startdosen av hydroxikarbamid är 15 mg/kg/dag och den vanliga underhållsdosen mellan 20–25 mg/kg/dag. Maximal dos är 35 mg/kg/dag. Blodstatus ska övervakas, med differentialräkning av leukocyter och antal retikulocyter, en gång i månaden under de första 2 månaderna efter behandlingsstarten.
Ett absolut antal neutrofiler på 1 500–4 000/ μl ska eftersträvas, samtidigt som ett antal trombocyter > 80 000/ μl upprätthålls. Vid neutropeni eller trombocytopeni ska behandlingen med hydroxikarbamid tillfälligt avbrytas och blodstatus övervakas med differentialräkning av leukocyter varje vecka. Efter att blodstatus har normaliserats ska hydroxikarbamid sättas in igen vid en dos som är 5 mg/kg/dag lägre än den dos som gavs före cytopeniernas debut.
Om doshöjning krävs på grund av kliniska och laboratoriemässiga fynd ska följande åtgärder vidtas:
• Dosen ska höjas med steg på 5 mg/kg/dag var 8:e vecka.
• Dosen ska fortsätta höjas tills lätt myelosuppression uppnås (absoluta neutrofiltal på
1 500/ μl till 4 000/ μl), upp till maximalt 35 mg/kg/dag.
• Blodstatus ska övervakas, med differentialräkning av leukocyter och antal retikulocyter, åtminstone var 4:e vecka vid justeringen av dosen.
Efter att en högsta tolererad dos har fastställts ska övervakning av laboratoriesäkerhet innefatta blodstatus med differentialräkning av leukocyter, antal retikulocyter och antal trombocyter varannan till var tredje månad.
Räkning av röda blodkroppar, genomsnittlig cellvolym och halter av fetalt hemoglobin (HbF) ska övervakas avseende belägg för samstämmigt eller progressivt laboratoriesvar. En utebliven ökning av genomsnittlig cellvolym, HbF, eller båda, är emellertid inget tecken på att behandlingen bör avbrytas om patienten svarar kliniskt (t.ex. genom minskad incidens av smärta eller sjukhusinläggning).
Ett kliniskt svar på behandling med hydroxikarbamid kan ta 3–6 månader, varför en 6 månaders prövning av högsta tolererad dos måste sättas in före övervägning av avbrott på grund av behandlingssvikt (oavsett om detta grundar sig på bristande följsamhet eller bristande svar på behandling).
Speciella populationer
Äldre
Äldre patienter kan vara känsligare för hydroxikarbamids myelosuppressiva effekt och kan behöva en lägre dosering.
Nedsatt njurfunktion
Eftersom njurutsöndring är en elimineringsväg bör sänkt dosering av hydroxikarbamid övervägas för patienter med nedsatt njurfunktion. Hos patienter med ett kreatininclearance (CrCl) på ≤ 60 ml/min ska den initiala hydroxikarbamiddosen sänkas med 50 procent. Noga övervakning av blodparametrarna rekommenderas hos dessa patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Hydroxikarbamid får inte administreras till patienter med svårt nedsatt njurfunktion (CrCl < 30 ml/min) (se avsnitten Kontraindikationer, Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).
Nedsatt leverfunktion
Det finns inga data som stöder några specifika dosjusteringar hos patienter med nedsatt leverfunktion. Noga övervakning av blodparametrarna rekommenderas för dessa patienter. Av säkerhetsskäl är hydroxikarbamid kontraindicerat hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion (se avsnitten Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).
Barn under 9 månaders ålder
Säkerhet och effekt för hydroxikarbamid för barn från födelsen upp till 9 månader har ännu inte fastställts.
Administreringssätt
Xromi är endast avsett för oral användning.
Två doseringssprutor (en 3 ml och en 10 ml) tillhandahålls för exakt mätning av den ordinerade dosen av den orala lösningen. Det rekommenderas att sjukvårdspersonalen förklarar för patienten eller vårdaren vilken spruta de ska använda, för att tillse att rätt volym administreras.
Den mindre 3 ml-sprutan, märkt från 0,5 till 3 ml, ska användas för att mäta upp doser under eller lika med 3 ml. Denna spruta bör rekommenderas för doser under eller lika med 3 ml (varje gradering på 0,1 ml innehåller 10 mg hydroxikarbamid).
Den större 10 ml-sprutan, märkt 1 ml till 10 ml, ska användas för att mäta upp doser på mer än 3 ml. Denna spruta bör rekommenderas för doser över 3 ml (varje gradering på 0,5 ml innehåller 50 mg hydroxikarbamid).
För vuxna utan sväljningssvårigheter kan solida orala beredningar passa bättre och vara bekvämare.
Xromi kan tas tillsammans med eller efter måltider när som helst på dagen, men patienterna bör standardisera administreringssättet och tiden på dagen.
För att underlätta en korrekt och konsekvent dostillförsel till magsäcken ska vatten drickas efter varje dos av Xromi.
Kontraindikationer
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen Svårt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh-klassificering C).
Svårt nedsatt njurfunktion (CrCl < 30 ml/min).
Toxiska intervall för myelosuppression enligt beskrivningen i avsnitt Dosering.
Amning (se avsnitt Graviditet och amning).
Graviditet (se avsnitt Graviditet och amning) Antiretrovirala läkemedel som ges samtidigt mot hivsjukdom (se avsnitten Varningar och försiktighet och Interaktioner)
Indikationer
Xromi är indicerat för förebyggande av vaso-ocklusiva komplikationer av sicklecellsjukdom hos patienter som är över 9 månader gamla.
Varningar och försiktighet
Benmärgssuppression
Blodstatus, inklusive benmärgsundersökning, om indicerat, samt njurfunktion och leverfunktion ska bestämmas före och upprepade gånger under behandlingen. Behandling med hydroxikarbamid ska inte inledas om benmärgsfunktionen är nedsatt.
Blodstatus ska regelbundet övervakas, med differentialräkning av leukocyter, antal retikulocyter och antal trombocyter (se avsnitt Dosering).
Hydroxikarbamid kan orsaka benmärgssuppression; leukopeni är i allmänhet dess första och vanligaste uttryck. Trombocytopeni och anemi inträffar mindre ofta och ses sällan utan föregående leukopeni. Benmärgsdepression är troligare hos patienter som tidigare fått strålbehandling eller cytotoxiska kemoterapeutika mot cancer, och hydroxikarbamid ska ges med försiktighet till sådana patienter. Återhämtningen från myelosuppression sker snabbt när behandlingen med hydroxikarbamid avbryts.
Behandling med hydroxikarbamid kan sedan inledas på nytt vid en lägre dos (se avsnitt Dosering).
Svår anemi måste korrigeras med helblodsersättning innan behandling med hydroxikarbamid inleds. Om anemi inträffar under behandlingen ska denna åtgärdas utan att behandlingen med hydroxikarbamid avbryts. Erytrocytavvikelser; megaloblastisk erytropoes, som är självbegränsande, ses ofta tidigt under behandlingen med hydroxikarbamid. Den morfologiska förändringen liknar perniciös anemi, men är inte relaterad till vitamin B12- eller folsyrabrist. Makrocytosen kan maskera en oförutsedd utveckling av folsyrabrist, varför regelbundna bestämningar av folsyra i serum rekommenderas. Hydroxikarbamid kan även fördröja plasmaclearance av järn och bromsa erytrocyternas användning av järn, men verkar inte påverka de röda blodkropparnas överlevnadstid.
Annat
Patienter som har fått bestrålningsterapi kan få en exacerbation av erytem efter bestrålningen när hydroxikarbamid ges.
Nedsatt njur- och leverfunktion
Hydroxikarbamid ska ges med försiktighet till patienter med markant njurdysfunktion. Hydroxikarbamid kan orsaka levertoxicitet, varför leverfunktionsprover ska övervakas under behandling.
Blodparametrar för nedsatt njur- och leverfunktion ska noga övervakas, och behandlingen med hydroxikarbamid avbrytas om så är nödvändigt. I tillämpliga fall ska behandlingen med hydroxikarbamid återupptas vid en lägre dos.
Hivpatienter
Hydroxikarbamid får inte ges i kombination med antiretrovirala läkemedel mot hivsjukdom och kan orsaka behandlingssvikt och toxiciteter (i vissa fall fatala) hos hivpatienter (se avsnitten Kontraindikationer och Interaktioner).
Sekundär leukemi och hudcancer
Sekundär leukemi har rapporterats hos patienter som genomgår långvarig behandling med hydroxikarbamid mot myeloproliferativa störningar, såsom polycytemi. Det är inte känt om denna leukemogena effekt beror på hydroxikarbamid eller är kopplad till patientens bakomliggande sjukdom. Hudcancer har rapporterats hos patienter som genomgår långvarig behandling med hydroxikarbamid. Patienter ska uppmanas att skydda huden mot exponering för solljus. Dessutom bör patienterna granska huden själva under behandlingen och efter att behandlingen med hydroxikarbamid satts ut, samt screenas avseende sekundära maligniteter vid uppföljande rutinbesök.
Kutana vaskulitiska toxiciteter
Kutana vaskulitiska toxiciteter, inräknat vaskulitiska ulcerationer och gangrän, har förekommit hos patienter med myeloproliferativa störningar medan de behandlats med hydroxikarbamid. Risken för vaskulitiska toxiciteter är förhöjd hos patienter som tidigare behandlats eller samtidigt behandlas med interferon. Den digitala fördelningen av dessa vaskulitiska ulcerationer och det progressiva kliniska beteendet av perifer vaskulitisk insufficiens som leder till digital infarkt eller gangrän skilde sig tydligt från de typiska hudsår som allmänt beskrivs med hydroxikarbamid. De potentiellt allvarliga kliniska följderna av de vaskulitiska hudsår som rapporteras hos patienter med myeloproliferativ sjukdom gör att hydroxikarbamid ska sättas ut om vaskulitiska hudsår utvecklas.
Vaccinationer
Samtidig användning av hydroxikarbamid och ett levande virusvaccin kan förstärka replikationen av vaccinviruset och/eller öka vissa av vaccinvirusets biverkningar eftersom normala försvarsmekanismer kan vara nedsatta till följd av hydroxikarbamid. Vaccination med ett levande vaccin hos en patient som tar hydroxikarbamid kan leda till allvarliga infektioner. Patientens antikroppssvar på vacciner kan vara nedsatt. Användning av levande vacciner ska undvikas under behandlingen och i minst sex månader efter avslutad behandling och enskilda specialistråd ska sökas (se avsnitt Interaktioner).
Bensår
Hos patienter med bensår ska hydroxikarbamid användas med försiktighet. Bensår är en vanlig komplikation av sicklecellsjukdom, men har även rapporterats hos patienter som behandlas med hydroxikarbamid.
Karcinogenicitet
Hydroxikarbamid är otvetydigt genotoxiskt i många olika testsystem. Hydroxikarbamid antas vara karcinogent för alla arter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).
Limbal stamcellsbrist
Fall av limbal stamcellsbrist har rapporterats under behandling med hydroxikarbamid. I vissa fall förbättrades den limbala stamcellsbristen efter utsättning av läkemedlet. Patienter som uppvisar relevanta tecken och symtom (nedsatt/försämrad syn, fotofobi, rodnad och smärta) ska remitteras till oftalmolog. Vid bekräftad limbal stamcellsbrist ska utsättning av läkemedlet övervägas.
Säker hantering av lösningen
Föräldrar och vårdgivare ska se till att hydroxikarbamid inte kommer i kontakt med hud eller slemhinnor. Om lösningen kommer i kontakt med hud eller slemhinnor ska området tvättas omedelbart och noga med tvål och vatten (se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering).
Hjälpämnen
Detta läkemedel innehåller metylparahydroxibensoat (E218), som kan orsaka allergiska reaktioner (möjligen fördröjda).
Biverkningar
Säkerhetsprofilen för hydroxikarbamid vid sicklecellsjukdom har fastställts i kliniska studier och därefter bekräftats i långsiktiga kohortstudier som omfattade upp till 1 935 vuxna och barn över nio månaders ålder.
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
Benmärgssuppression är den främsta toxiska effekten av hydroxikarbamid och är dosrelaterad. Vid lägre doser rapporteras vanligtvis lindriga, övergående och reversibla cytopenier hos patienter med sicklecellsjukdom, vilket är en förväntad effekt utifrån hydroxikarbamids farmakologi. Hydroxikarbamid påverkar spermatiebildningen, varför rapporterade fall av oligospermi och azoospermi är mycket vanliga.
Andra vanliga rapporterade biverkningar är illamående, förstoppning, huvudvärk och yrsel. Biverkningar som påverkar huden och subkutan vävnad, såsom mörkfärgning av hud, nagelbäddar, torr hud, hudsår och alopeci, tenderar att uppträda efter flera års långvarig daglig underhållsbehandling. I sällsynta fall har bensår och i mycket sällsynta fall systemisk lupus erythematosus rapporterats.
Det finns även en allvarlig risk för leukemi, och hos äldre hudcancer, även om frekvensen är okänd.
Biverkningslista i tabellform
Listan visas efter organsystem, MedDRA:s föredragna termer och frekvens med hjälp av följande frekvenskategorier: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Tabell 1: Biverkningar
| Organsystem | Frekvens | Biverkning |
| Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper) | Ingen känd frekvens | Leukemi, hudcancer (hos äldre patienter) |
| Blodet och lymfsystemet | Mycket vanliga | Benmärgsdepression inräknat neutropeni (< 1 500/ μl), retikulocytopeni (< 80 000/ μl), makrocytos |
| Vanliga | Trombocytopeni (< 80 000/μl), anemi (hemoglobin < 4,5 g/dl) | |
| Metabolism och nutrition | Ingen känd frekvens | Viktökning, D-vitaminbrist |
| Centrala och perifera nervsystemet | Vanliga | Huvudvärk, yrsel |
| Ögon | Ingen känd frekvens | Limbal stamcellsbrist |
| Blodkärl | Ingen känd frekvens | Blödning |
| Magtarmkanalen | Vanliga | Illamående, förstoppning |
| Mindre vanliga | Stomatit, diarré, kräkningar | |
| Ingen känd frekvens | Gastrointestinala störningar, gastrointestinala sår, allvarlig hypomagnesemi | |
| Lever och gallvägar | Mindre vanliga | Förhöjda leverenzymer, hepatotoxicitet |
| Hud och subkutan vävnad | Vanliga | Hudsår, hyperpigmentering av munnen, naglarna och huden, torr hud, alopeci |
| Mindre vanliga | Hudutslag | |
| Sällsynta | Bensår | |
| Mycket sällsynta | Systemisk och kutan lupus erythematosus | |
| Reproduktionsorgan och bröstkörtel | Mycket vanliga | Oligospermi, azoospermi |
| Ingen känd frekvens | Amenorré | |
| Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället: | Ingen känd frekvens | Feber |
Beskrivning av utvalda biverkningar
Vid benmärgssuppression sker den hematologiska återhämtningen vanligtvis inom två veckor efter utsättning av hydroxikarbamid. Gradvis dostitrering rekommenderas för att undvika svårare benmärgssuppression (se avsnitt Dosering).
Makrocytosen till följd av hydroxikarbamid är inte vitamin B12- eller folsyraberoende. Den vanligen observerade anemin har främst berott på en infektion med parvovirus, mjält- eller leversekvestrering, nedsatt njurfunktion.
Den viktökning som setts vid behandling med hydroxikarbamid kan vara en följd av förbättrat allmäntillstånd.
Oligospermi och azoospermi till följd av hydroxikarbamid är vanligen reversibelt, men måste beaktas när faderskap önskas (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Dessa störningar är även associerade med den bakomliggande sjukdomen.
Pediatrisk population
Frekvens, typ och svårighetsgrad för biverkningar hos barn förväntas vara likartade de hos vuxna. Data från en observationsstudie (ESCORT-HU) av hydroxikarbamid hos en stor patientgrupp (n = 1 906) med sicklecellsjukdom visade att patienter i åldrarna 2 till 10 år löpte större risk för neutropeni och mindre risk för torr hud, alopeci, huvudvärk och anemi. Patienter i åldrarna 10 till 18 år löpte mindre risk för torr hud, hudsår, alopeci, viktökning och anemi än vuxna.
Säkerhetsdata för barn under 2 års ålder är begränsade. Prövningen BABY HUG, en dubbelblind, randomiserad, kontrollerad fas III-multicenterstudie av spädbarn i åldrarna 9–18 månader, jämförde en fast måttlig dos av hydroxikarbamid på 20 mg/kg/dag med placebo (Wang et al., 2011). Lindrig till måttlig neutropeni (absolut neutrofiltal 500–1 249/μl) förekom med större frekvens i hydroxikarbamidgruppen; 107 gånger hos 45 deltagare jämfört med 34 gånger hos 18 deltagare i placebogruppen. Recidiverande eller persistent neutropeni resulterade i nio långvariga dosreduktioner (till 17,5 mg/kg per dag) i hydroxikarbamidgruppen och fem i placebogruppen (p = 0,20). Spädbarn som behandlades med hydroxikarbamid uppvisade inga signifikanta skillnader jämfört med de som behandlades med placebo avseende frekvenser av svår neutropeni (absolut neutrofiltal < 500/µl), trombocytopeni (trombocytantal < 80 000/ µl), anemi (hemoglobin < 7 g/dl), retikulocytopeni (absolut retikulocytantal < 80 000/ µl) eller onormala leverfunktionstester (alaninaminotransferas > 150 enheter/l eller bilirubin > 10 mg/dl).
Säkerheten för Xromi har bedömts hos 32 barn i åldrarna 9 månader till 18 år med sicklecellanemi i en enarmad, öppen, prospektiv, farmakokinetisk multicenterstudie av säkerhet och effekt (HUPK- studien). Det totala antalet biverkningar relaterade till hydroxikarbamid var 28 (8,3 %) hos 9 patienter (28 %). Hematologisk toxicitet dominerade med 21 rapporter (75 %) om cytopenier och därefter sjukdomar i hud och subkutan vävnad (5 rapporter; 18 %). Åldersgruppen 9 månader till 2 år hade 19 relaterade händelser (29,2 %), en högre andel jämfört med åldersgruppen 2–6 år (5 händelser; 3,4 %) och åldersgruppen 6–16 år (4 händelser; 3,2 %). Cytopenierna som rapporterades var vanligen isolerade, övergående och benigna.
Långsiktig säkerhet för hydroxikarbamid som sätts in för barn under 2 år är för närvarande okänd.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter det att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i
Bilaga v.
Farmakodynamik
Farmakoterapeutisk grupp: Antineoplastiska medel, andra antineoplastiska medel, ATC- kod: L01XX05.
Verkningsmekanism
Hydroxikarbamid är ett oralt aktivt antineoplastiskt medel.
Även om verkningsmekanismen ännu inte tydligt definierats verkar hydroxikarbamid ha en störande effekt på DNA-syntesen genom att fungera som hämmare av ribonukleotidreduktas, utan att störa syntesen av ribonukleinsyra eller protein.
En av de mekanismer som hydroxikarbamid verkar genom är höjningen av HbF-koncentrationer hos patienter med sicklecellsjukdom. HbF stör polymeriseringen av HbS (sicklecellhemoglobin) och förhindrar därmed att de röda blodkropparna blir halvmåneformade. I alla kliniska studier sågs en betydande ökning av HbF från utgångsvärdet efter användning av hydroxikarbamid. Hydroxikarbamid har nyligen visat sig vara förknippat med genereringen av kväveoxid, vilket tyder på att kväveoxid stimulerar produktionen av cykliskt guanosinmonofosfat (cGMP), vilket sedan aktiverar ett proteinkinas och ökar produktionen av HbF. Andra kända farmakologiska effekter av hydroxikarbamid som kan bidra till dess gynnsamma effekter vid sicklecellsjukdom är ett minskat antal neutrofiler, förbättrad plasticitet av halvmåneformade blodkroppar och förändrad adhesion av röda blodkroppar till endotelet.
Klinisk effekt och säkerhet
Beläggen för hydroxikarbamids effekt när det gäller att minska vaso-ocklusiva komplikationer av sicklecellsjukdom hos barn som är över 9 månader kommer från fem randomiserade kontrollerade studier (Charache et al 1995 [MSH-studie]; Jain et al 2012, Ferster et al 1996; Ware et al 2015 [TWiTCH], Wang et al 2011 [BABY HUG]). Vidare stöds fynden från dessa pivotala studier av observationsstudier i vilka en viss långsiktig uppföljning ingår.
Multicenterstudie av hydroxikarbamid vid sicklecellsjukdom (MSH) MSH-studien var en randomiserad och dubbelblindad multicenterstudie, där hydroxikarbamid jämfördes med placebo hos vuxna med sicklecellsjukdom (uteslutande HbSS-genotyp) med målet att minska antalet smärtkriser. Sammanlagt randomiserades 299 deltagare; 152 till hydroxikarbamid och 147 till matchande placebo. Hydroxikarbamid sattes in vid en lägre dos (15 mg/kg per dag) och höjdes var 12:e vecka med 5 mg/kg per dag tills en lätt benmärgsdepression uppnåddes, bedömt utifrån uppträdandet av antingen neutropeni eller trombocytopeni. Efter att blodstatus normaliserats sattes behandling in igen vid 2,5 mg/kg per dag lägre än den toxiska dosen. Det fanns en statistiskt signifikant skillnad mellan hydroxikarbamidgruppen och placebogruppen i den genomsnittliga årliga krisfrekvensen (alla kriser), med medeldifferensen -2,80 (95-procentigt KI -4,74 till -0,86) (p = 0,005), och för kriser som kräver sjukhusinläggning, med medeldifferensen -1,50 (95-procentigt KI -2,58 till -0,42) (p = 0,007).
Studien visade även på en ökad mediantid från behandlingens inledning till den första smärtsamma krisen (2,76 månader i hydroxikarbamidarmen jämfört med 1,35 månader med placebo (p = 0,014), den andra smärtsamma krisen (6,58 månader i hydroxikarbamidgruppen jämfört med 4,13 månader med placebo (p < 0,0024), och den tredje smärtsamma krisen (11,9 månader i hydroxikarbamidgruppen jämfört med 7,04 månader med placebo (p = 0,0002).
Dessutom minskade antalet akuta bröstsyndrom hos dem som tog hydroxikarbamid jämfört med dem som tog placebo; RR 0,44 (95-procentigt KI 0,28 till 0,68) (p < 0,001). Liknande sänkningar sågs i antalet blodtransfusioner, ett surrogat för livshotande sjukdom. Hydroxikarbamid sänkte inte frekvenserna av lever- eller mjältsekvestrering i jämförelse med placebo.
I linje med hydroxikarbamids verkningsmekanism visade MSH-studien även en statistiskt signifikant ökning av HbF (medeldifferens 3,9 procent (95-procentigt KI 2,69 till 5,11 (p < 0,0001)) och hemoglobinnivåer (medeldifferens 0,6 g/dl (95-procentigt KI 0,28 till 0,92, p < 0,0014) samt en minskning av de hemolytiska markörerna i de grupper som behandlades med hydroxikarbamid. MSH- studien visade på en ökad hematologisk toxicitet som ledde till en dosreduktion i hydroxikarbamidgruppen jämfört med placebo, men det fanns inga infektioner förknippade med neutropeni eller blödningsepisoder på grund av trombocytopeni.
Pediatrisk population
Överkorsningsjämförelse med placebo (ferster et al 1996)
En randomiserad överkorsningsstudie utfördes på 25 barn och unga vuxna (åldersintervall: 2 till 22 år) med homozygot sicklecellsjukdom och svåra kliniska manifestationer (definierat som > 3 vaso- ocklusiva kriser under året före inträdet i studien och/eller med tidigare förekomst av stroke, akut bröstsyndrom, återkommande kriser utan fritt intervall eller mjältsekvestrering). Studiens primära resultatmått var sjukhusinläggningarnas antal och duration. Som första medel tilldelades patienterna slumpmässigt antingen hydroxikarbamid under 6 månader, följt av placebo under 6 månader, eller först placebo, följt av hydroxikarbamid under 6 månader. Hydroxikarbamid administrerades vid en initial dos om 20 mg/kg/dag. Dosen höjdes till 25 mg/kg per dag om förändringen av HbF var < 2 procent efter 2 månader. Dosen sänktes med 50 procent för benmärgstoxicitet. I studien rapporterades det att 16 patienter av 22 (73 procent) inte behövde läggas in på sjukhus för smärtsamma episoder när de behandlades med hydroxikarbamid, jämfört med endast 3 av 22 (14 procent) som fick placebo. Dessutom sågs en minskning av den genomsnittliga sjukhusvistelsen; 5,3 dagar i hydroxikarbamidgruppen och 15,2 dagar i placebogruppen. Inga dödsfall rapporterades i studien. En ökning av HbF och en minskning av absoluta neutrofiltal rapporterades i hydroxikarbamidgruppen. På samma sätt ökade hemoglobinet och den genomsnittliga cellvolymen signifikant efter sex månaders behandling medan trombocyttalet och leukocyterna (WBC) minskade signifikant i hydroxikarbamidgruppen. Resultaten av denna studie visas i tabellerna 2 och 3 här nedan.
Tabell 2: Antal sjukhusinläggningar och antal dagar på sjukhus efter behandling (båda perioderna kombinerade) (Ferster et al, 1996)
| Hydroxikarbamid (n=22) | Placebo (n=22) | |
| Antal sjukhusinläggningar | ||
| 0 | 16 | 3 |
| 1 | 2 | 13 |
| 2 | 3 | 2 |
| 3 | 0 | 3 |
| 4 | 1 | 0 |
| 5 | 0 | 1 |
| Antal dagar på sjukhus | ||
| 0 | 16 | 3 |
| 1-10 | 2 | 13 |
| >10 | 4 | 6 |
| Intervall | 0-19 | 0-104 |
Tabell 3: Hematologiska medelvärden före och efter 6 månaders behandling med hydroxikarbamid (Ferster et al, 1996)
| Före hydroxikarbamidbehandling (medelvärde ± SD) | Efter hydroxikarbamidbehandling (medelvärde ± SD) | P-värde | |
| Hemoglobin (Hb) (g/dl) | 8,1 ± 0,75 | 8,5 ± 0,83 | Inte signifikant |
| MCV (fL) | 85,2 ± 9,74 | 95,5 ± 11,57 | < 0,001 |
| Genomsnittlig korpuskulär hemoglobin koncentration (MCHC) (%) | 33,0 ± 2,08 | 32,3 ± 1,12 | Inte signifikant |
| Trombocyter (×109/l) | 443,2 ± 189,1 | 386,7 ± 144,6 | Inte signifikant |
| WBC (×109/l) | 12,47 ± 4,58 | 8,9 ± 2,51 | < 0,001 |
| HbF (%) | 4,65 ± 4,81 | 15,34 ± 11,3 | < 0,001 |
| Retikulocyter (%) | 148,6 ± 53,8 | 102,7 ± 48,5 | < 0,001 |
Låg fast dos av hydroxikarbamid till barn med sicklecellsjukdom (Jain et al 2012) I en randomiserad, dubbelblindad, placebokontrollerad studie utförd på ett universitetssjukhus i Indien randomiserades 60 barn (i åldern 5–18 år) med minst tre blodtransfusioner eller vaso-ocklusiva kriser som kräver sjukhusinläggning per år till fast dos 10 mg/mg per dag av hydroxikarbamid (n=30) eller till matchande placebo (n = 30). Det primära resultatet var minskningen av antalet vaso-ocklusiva kriser per patient per år. Sekundära resultat bestod av minskningen av antalet blodtransfusioner och sjukhusinläggningar, samt ökade HbF-nivåer.
Efter 18 månaders behandling sågs en betydande skillnad i antalet vaso-ocklusiva kriser mellan hydroxikarbamidgruppen och placebogruppen, med medeldifferensen -9,60 (95-procentigt KI -10,86 till -8,34) (p < 0,00001). Det fanns även en betydande skillnad mellan hydroxikarbamidgruppen och placebogruppen inom antalet blodtransfusioner, med medeldifferensen -1,85 (95-procentigt KI -2,18 till -1,52) (p < 0,00001), inom antalet sjukhusinläggningar, med medeldifferensen -8,89 (95-procentigt KI - 10,04 till -7,74) (p < 0,00001), och durationen av sjukhusinläggningar, med medeldifferensen - 4,00 dagar (95 - procentigt KI -4,87 till -3,13) (p < 0,00001). Resultaten visas i tabell 4.
Studien visade även på en statistiskt signifikant ökning av HbF- och Hb-nivåerna och en minskning av de hemolytiska markörerna i de grupper som behandlades med hydroxikarbamid.
Tabell 4: Jämförelse av antalet kliniska händelser före och efter intervention i hydroxikarbamid- och placebogrupperna
| Hydroxikarbamid | Placebo | |||||
| Antal händelser/patient/år | Före | Efter 18 månader | Före | Efter 18 månader | P- värde1 | P-värde2 |
| Vaso-ocklusiva kriser | 12,13 ± 8,5 6 | 0,6 ± 1,37 | 11,46 ± 3,01 | 10,2 ± 3,24 | 0,10 | < 0,001 |
| Blodtransfusioner | 2,43 ± 0,69 | 0,13 ± 0,43 | 2,13 ± 0,98 | 1,98 ± 0,82 | 0,25 | < 0,001 |
| Sjukhusinläggningar | 10,13 ± 6,5 6 | 0,70 ± 1,28 | 9,56 ± 2,91 | 9,59 ± 2,94 | < 0,001 | |
1. P-värdet är för jämförelse mellan hydroxikarbamid- och placebogrupper vid utgångsvärdet
2. P-värdet är för jämförelse mellan hydroxikarbamid- och placebogrupper vid 18 månader
Effekt och säkerhet hos spädbarn (BABY HUG-studie) BABY HUG var en dubbelblind, randomiserad, placebokontrollerad fas III-multicenterstudie av spädbarn i åldrarna 9–18 månader. Deltagarna fick 20 mg/kg/dag flytande hydroxikarbamid peroralt utan eskalering eller placebo i två år. Till en början följdes spädbarnen upp varannan vecka avseende biverkningar och laboratorietoxiciteter tills dostolerabilitet bekräftades, och därefter var fjärde vecka. Studiens primära effektmått var mjältfunktion (kvalitativt upptag av 99mTc vid bildundersökning av mjälte) och njurfunktion (glomerulär filtrationshastighet genom clearance av 99mTc-DTPA). Ytterligare utvärderingar gjordes av bland annat blodstatus, HbF, blodkemi, biomarkörer av mjältfunktion, urinosmolalitet, neurologisk utveckling, ultraljud med transkraniell doppler, tillväxt och mutagenicitet. Nittiosex deltagare fick hydroxikarbamid och 97 fick placebo; 86 % fullföljde studien. Avseende de primära effektmåtten hade 19 av 70 patienter minskad mjältfunktion vid studieavslut i hydroxikarbamidgruppen jämfört med 28 av 74 patienter i placebogruppen, och en skillnad i genomsnittlig ökning av glomerulär filtrationshastighet av DTPA i hydroxikarbamidgruppen jämfört med placebogruppen på 2 ml/min per 1,73 m². Vad gäller de sekundära effektmåtten observerades följande: 177 smärthändelser hos 62 patienter i hydroxikarbamidgruppen jämfört med 375 händelser hos 75 patienter i placebogruppen och 24 daktylithändelser hos 14 patienter i hydroxikarbamidgruppen jämfört med 123 händelser hos 42 patienter i placebogruppen. Hemoglobin och fetalt hemoglobin ökade i hydroxikarbamidgruppen, medan antalet leukocyter minskade. Effektmåttens skillnader mellan grupperna var inte statistiskt signifikant. Toxicitet inkluderade lindrig till måttlig neutropeni.
Primär strokeprevention (twitch-studie)
Studien ”Transcranial Doppler (TCD) with Transfusions Changing to Hydroxycarbamide” (TWiTCH) var en NHLBI-finansierad fas-III randomiserad klinisk multicenterstudie där 24 månaders standardbehandling (månatliga blodtransfusioner) jämfördes med alternativ behandling (hydroxikarbamid) hos 121 barn i åldern 4 – 16 år med sicklecellsjukdom och avvikande TCD- hastigheter (≥ 200 cm/s). Dessa hade fått kroniska transfusioner i minst 12 månader och hade inte svår vaskulopati, dokumenterad klinisk stroke eller transitorisk ischemisk attack. Det primära målet för denna studie var att undersöka om hydroxikarbamid kan upprätthålla TCD-hastigheter efter en initial period av transfusioner lika effektivt som kroniska blodtransfusioner.
Patienterna som tilldelades standardbehandling (n = 61) fortsatte att få månatliga blodtransfusioner för att upprätthålla 30 procent HbS eller lägre, medan de som tilldelades den alternativa behandlingen (n = 60) efter att de fått blodtransfusioner under en medelduration av 4,5 år (± 2,8) inledde behandling med oralt hydroxikarbamid vid 20 mg/kg/dag. Denna stegrades till den högsta tolererade dosen för varje deltagare. I studien användes utformningen minst lika god effekt (”non-inferiority”), med ett primärt effektmått av TCD-hastighet vid 24 månader, där hänsyn togs till utgångsvärden (vid registreringen). Marginalen för minst lika god effekt var 15 cm/s. Den första inplanerade intermediära analysen visade på minst lika god effekt och sponsorn avslutade studien. Slutgiltiga modellbaserade TCD-hastigheter var 143 cm/s (95-procentigt KI 140–146) hos barn som fått standardtransfusioner och 138 cm/s (95-procentigt KI 135– 142) hos dem som fått hydroxikarbamid, med en skillnad på 4,54 cm/s (95-procentigt KI 0,10–8,98). Minst lika god effekt (p = 8,82×10-16) och överlägsenhet efter studien (”post-hoc superiority”) (p = 0,023) uppfylldes. Det fanns ingen skillnad mellan behandlingsgrupperna vad gäller livshotande neurologiska händelser. Järnöverskott förbättrades mer i hydroxikarbamid- än i transfusionsarmen, med en större genomsnittlig förändring av ferritin i serum (-1805 mot -38 ng/ml; p < 0,0001) och järnkoncentration i levern (genomsnitt = -1,9 mg/g mot +2,4 mg/g torrvikt av lever; p = 0,0011).
Läkemedelsform
Oral lösning.
Klar, färglös till blekgul viskös vätska.
Interaktioner
Den myelosuppressiva aktiviteten kan vara förstärkt av tidigare eller samtidig strålbehandling eller cytotoxisk behandling.
Samtidig användning av hydroxikarbamid och andra myelosuppressiva läkemedel eller strålbehandling kan öka förekomsten av benmärgsdepression, mag-tarmstörningar eller mukosit. Ett erytem orsakat av strålbehandling kan förvärras av hydroxikarbamid.
Patienter får inte samtidigt behandlas med hydroxikarbamid och antiretrovirala läkemedel (se avsnitten Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).
Fatal och icke-fatal pankreatit har inträffat hos hivinfekterade patienter under behandling med hydroxikarbamid och didanosin, med eller utan stavudin.
Hepatotoxicitet och leversvikt med efterföljande dödsfall rapporterades under övervakning efter godkännande för försäljning hos hivinfekterade patienter som behandlades med hydroxikarbamid och andra antiretrovirala läkemedel. Fatala leverhändelser rapporterades oftast hos patienter som behandlades med kombinationen hydroxikarbamid, didanosin och stavudin.
Perifer neuropati, som i vissa fall var allvarlig, har rapporterats hos hivinfekterade patienter som fick hydroxikarbamid i kombination med antiretrovirala läkemedel, inklusive didanosin, med eller utan stavudin (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Patienter som behandlades med hydroxikarbamid i kombination med didanosin, stavudin och indinavir uppvisade en mediannedgång av CD4-celler på cirka 100/ mm3.
Studier har visat att det finns en analysinterferens mellan hydroxikarbamid och de enzymer (ureas, urikas och laktatdehydrogenas) som används vid bestämningen av urea, urinsyra och mjölksyra, som ger falskt förhöjda resultat av dessa hos patienter som behandlas med hydroxikarbamid.
Vaccinationer
Det finns en ökad risk för allvarliga eller dödliga infektioner vid samtidig användning av levande vacciner. Levande vacciner rekommenderas inte till patienter med nedsatt immunförsvar. Samtidig användning av hydroxikarbamid och ett levande virusvaccin kan förstärka replikationen av vaccinviruset och/eller öka vaccinvirusets biverkningar, eftersom normala försvarsmekanismer kan vara nedsatta till följd av behandling med hydroxikarbamid. Vaccination med ett levande vaccin hos en patient som tar hydroxikarbamid kan leda till allvarliga infektioner. Patientens antikroppssvar på vacciner kan vara allmänt nedsatt. Behandling med hydroxikarbamid och samtidig immunisering med levande virusvacciner ska bara utföras om nyttan klart överväger de potentiella riskerna (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Kutana vaskulitiska toxiciteter, inräknat vaskulitiska ulcerationer och gangrän, har förekommit hos patienter med myeloproliferativa störningar medan de behandlats med hydroxikarbamid. Dessa vaskulitiska toxiciteter rapporterades oftast hos patienter som tidigare fått eller som för närvarande får interferonbehandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Interferens med system för kontinuerlig glukosmätning (cgm)
Hydroxikarbamid kan påverka och ge felaktigt för höga sensorglukosvärden från vissa CGM-system. Det kan leda till hypoglykemi om insulindoseringen baseras på glukosvärden från CGM.
Graviditet och amning
Fertila kvinnor/preventivmedel för män och kvinnor
Läkemedel som påverkar DNA-syntesen, såsom hydroxikarbamid, kan vara starkt mutagena aktiva substanser. Denna möjlighet bör noga beaktas innan detta läkemedel ges till manliga eller kvinnliga patienter som kan överväga graviditet.
Både manliga och kvinnliga patienter ska uppmanas att använda preventivmedel före, under och efter behandlingen med hydroxikarbamid. Rekommenderad användningstid av preventivmedel för manliga och kvinnliga patienter efter avslutad behandling med hydroxikarbamid skall vara 3 respektive 6 månader.
Graviditet
Djurförsök har visat på reproduktionstoxicitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Patienter som tar hydroxikarbamid ska informeras om de riskerna för fostret.
Det finns en begränsad mängd data från användning av hydroxikarbamid hos gravida kvinnor.
Hydroxikarbamid kan orsaka fosterskada vid administrering till en gravid kvinna. Det får därför inte administreras till patienter som är gravida.
Patienter som tar hydroxikarbamid och vill bli gravida ska om möjligt avbryta behandlingen 3 till 6 månader före graviditeten.
Patienten ska instrueras att omedelbart kontakta läkare vid misstänkt graviditet.
Amning
Hydroxikarbamid utsöndras i bröstmjölk. På grund av potentialen för svåra biverkningar hos ammade spädbarn måste amningen avbrytas under tiden som hydroxikarbamid tas.
Fertilitet
Mäns fertilitet kan påverkas av behandling. Mycket vanlig reversibel oligo- eller azoospermi har setts hos män, även om dessa störningar också är associerade med den bakomliggande sjukdomen. Nedsatt fertilitet har setts hos hanråttor (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).
Hälso- och sjukvårdspersonalen ska informera manliga patienter om möjligheten att konservera (frysförvara) sperma innan behandlingen inleds.
Trafik och maskiner
Hydroxikarbamid har mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Patienter ska avrådas från att framföra fordon eller hantera maskiner om de upplever yrsel medan de tar hydroxikarbamid.
Överdosering
Symtom
Akut mukokutan toxicitet har rapporterats hos patienter som får hydroxikarbamid vid en dos som är flera gånger högre än den rekommenderade dosen. Ömhet, violett erytem, ödem på handflator och fotsulor som följs av fjällning på händer och fötter, intensiv generaliserad hyperpigmentering av huden
samt allvarlig akut stomatit observerades.
Hos patienter med sicklecellsjukdom rapporterades isolerade fall av allvarlig benmärgsdepression vid överdosering av hydroxikarbamid mellan 2 och 10 gånger den ordinerade dosen (upp till 8,57 gånger den maximala rekommenderade dosen på 35 mg/kg/dag). Det rekommenderas att blodstatus övervakas i flera veckor efter överdosering eftersom återhämtningen kan vara fördröjd.
Behandling
Omedelbar behandling består av ventrikelsköljning, följt av stödjande behandling för de kardiorespiratoriska systemen om så behövs. Patienter ska övervakas med avseende på vitalparametrar, blod- och urinkemi, njur- och leverfunktion samt blodstatus i minst 3 veckor. Längre övervakningsperioder kan behövas. Om så är nödvändigt ska blodtransfusion ges.
Farmakokinetik
Absorption
Efter oral administrering tas hydroxikarbamid lätt upp från magtarmkanalen. Maximala plasmakoncentrationer uppnås inom 2 timmar och vid 24 timmar är serumkoncentrationerna i stort sett obefintliga. Biotillgängligheten är fullständig eller nästan fullständig hos cancerpatienter. Efter oral administrering av oral lösning av hydroxikarbamid till barn i åldrarna 6 månader till 18 år med sicklecellsjukdom uppnås maximala plasmakoncentrationer inom 0–2 timmar. Genomsnittliga plasmakoncentrationer och AUC ökar proportionellt med ökad dos.
I en jämförande biotillgänglighetsstudie på friska vuxna frivilliga (n = 28) visade sig 500 mg oral lösning av hydroxikarbamid vara bioekvivalent med referensen 500 mg kapsel, både vad gäller maximal koncentration och area under kurvan. Det fanns en statistiskt signifikant minskning av tiden till maximal koncentration med oral lösning av hydroxikarbamid jämfört med referensen 500 mg kapsel (0,5 mot 0,75 timmar, p = 0,0467), vilket tyder på ett snabbare upptag.
I en studie på barn med sicklecellsjukdom ledde vätske- och kapselberedningar till liknande area under kurvan, maximala koncentrationer och halveringstid. Den största skillnaden i farmakokinetisk profil var en tendens mot en kortare tid till maximal koncentration efter intag av vätskan jämfört med kapseln, men denna skillnad uppnådde inte statistisk signifikans (0,74 mot 0,97 timmar, p = 0,14).
Distribution
Hydroxikarbamid fördelas snabbt inom hela kroppen, tränger in i cerebrospinalvätskan, uppträder i peritonealvätska och ascites, samt koncentreras i leukocyter och erytrocyter. Den uppskattade distributionsvolymen av hydroxikarbamid sammanfaller med totalt kroppsvatten.
Distributionsvolymen efter oral dosering av hydroxikarbamid motsvarar ungefär totalt kroppsvatten: vuxna värden på 0,48–0,90 l/kg har rapporterats, medan en populationsuppskattning på 0,7 l/kg har rapporterats för barn. Omfattningen av hydroxikarbamids proteinbindning är okänd.
Metabolism
Det förefaller som att nitryl, motsvarande karboxylsyra och kväveoxid är metaboliter: Urea har också visat sig vara en metabolit till hydroxikarbamid. Hydroxikarbamid vid 30, 100 och 300 μM metaboliseras inte in vitro genom cytokrom P450s i humana levermikrosomer. Vid koncentrationer mellan 10 och 300 μM stimulerar hydroxikarbamid inte in vitro ATPas-aktivitet av rekombinant humant P-glykoprotein (P-gp), vilket tyder på att hydroxikarbamid inte är ett P-gp-substrat. Därför ska ingen interaktion förväntas vid samtidig administrering med ämnen som är substrat av cytokrom P450 eller P-gp.
Eliminering
Totalt kroppsclearance av hydroxikarbamid hos vuxna patienter med sicklecellsjukdom är 0,17 l/h/kg. Det motsvarande värdet hos barn var liknande, 0,22 l/h/kg.
En signifikant fraktion av hydroxikarbamid elimineras genom icke-renala (främst hepatiska) mekanismer. Oförändrat läkemedel som återfinns i urinen hos vuxna rapporteras ligga på cirka 37 procent av den orala dosen vid normal njurfunktion. Hos barn uppgår fraktionen av hydroxikarbamid som utsöndras oförändrad i urinen till cirka 50 procent.
Hos vuxna cancerpatienter eliminerades hydroxikarbamid vid en halveringstid på cirka 2–3 timmar. Hos barn med sicklecellsjukdom rapporterades den genomsnittliga halveringstiden vara 3,9 timmar.
Äldre
Trots saknade belägg för en ålderseffekt på det farmakokinetiska/farmakodynamiska förhållandet kan äldre patienter vara känsligare för hydroxikarbamids effekter, varför man bör överväga att starta vid en lägre initial dos och genomföra en försiktigare doshöjning. Noga övervakning av blodparametrarna rekommenderas (se avsnitt Dosering).
Nedsatt njurfunktion
Eftersom renal utsöndring är en elimineringsväg bör sänkt dosering av hydroxikarbamid övervägas för patienter med nedsatt njurfunktion. I en öppen enkeldosstudie på vuxna patienter med sicklecellsjukdom bedömdes njurfunktionens effekt på farmakokinetiken för hydroxikarbamid. Patienter med normal njurfunktion (CrCl > 90 ml/min), lätt (CrCl 60–89 ml/min), måttligt (CrCl 30– 59 ml/min), svårt (CrCl 15–29 ml/min) nedsatt njurfunktion, samt terminal njurinsufficiens (CrCl < 15 ml/min) fick hydroxikarbamid som en enkeldos på 15 mg/kg kroppsvikt. Hos de patienter vars CrCl låg under 60 ml/min eller patienter med terminal njurinsufficiens var den genomsnittliga exponeringen för hydroxikarbamid cirka 64 procent högre än hos patienter med normal njurfunktion. Det rekommenderas att startdosen sänks med 5 procent för patienter med CrCl < 60 ml/min (se avsnitten Dosering och Kontraindikationer).
Noga övervakning av blodparametrarna rekommenderas hos dessa patienter.
Nedsatt leverfunktion
Det finns inga data som stöder specifik vägledning för dosjustering hos patienter med nedsatt leverfunktion, men av säkerhetsskäl är hydroxikarbamid kontraindicerat hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Kontraindikationer). Noga övervakning av blodparametrarna rekommenderas hos patienter med nedsatt leverfunktion.
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Enligt prekliniska toxicitetsstudier är benmärgsdepression den vanligast observerade effekten hos råttor, hundar och apor. I vissa arter har även kardiovaskulära och hematologiska effekter observerats. Observationer på apor har också visat på lymfoid atrofi och degenerering av tunn- och tjocktarmen. Toxikologistudier har även visat på testikulär atrofi med sänkt spermatogenes och antal spermier hos råttor och minskad testisvikt samt minskat antal spermier hos möss. Hos hundar noterades ett reversibelt spermatogent stillestånd.
Hydroxikarbamid är otvetydigt genotoxiskt och även om inga konventionella långsiktiga karcinogenicitetsstudier har utförts antas hydroxikarbamid vara karcinogent för alla arter, vilket innebär en karcinogen risk för människor.
Hydroxikarbamid passerar placentabarriären, vilket visades med mödrar som exponerats för hydroxikarbamid under fostertiden. Embryotoxicitet i form av minskad fetal livsduglighet, minskad storlek på kullar med levande ungar och försenad utveckling har rapporterats hos arter såsom möss, hamster, katter, hundar och apor vid doser som var jämförbara med doser till människa. Teratogena effekter visade sig som partiellt förbenade kranialben, avsaknad av ögonhålor, hydrocefalus, tvådelad sternebrae, avsaknad av lumbalkotor.
Hydroxikarbamid administrerat till hanråttor vid 60 mg/kg kroppsvikt/dag (omkring dubbel rekommenderad vanlig maximal dos till människa) gav upphov till testikelatrofi, minskad spermatogenes och signifikant minskad förmåga att befrukta honor.
Totalt sett ger exponering för hydroxikarbamid upphov till avvikelser i flera experiment på djurslag och påverkar han- och hondjurens reproduktionsförmåga.
Förteckning över hjälpämnen
Xantangummi (E415) Sukralos (E955) Jordgubbssmak Metylparahydroxibensoat (E218) Natriumhydroxid (E524) Renat vatten
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
Hållbarhet
2 år.
Efter att den öppnades första gången: 12 veckor.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras i kylskåp (2 °C–8 °C).
Alla styrkors förpackningar
Bärnstensfärgad flaska av typ III-glas med manipuleringssäker, barnsäker förslutning (HDPE med expanderad polyetenfilm) innehållande 150 ml oral lösning.
Varje förpackning innehåller en flaska, en flaskadapter av LDPE och 2 doseringssprutor (en spruta graderad till 3 ml och en spruta graderad till 10 ml).
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Säker hantering
Alla som hanterar hydroxikarbamid ska tvätta händerna innan och efter de har administrerat en dos. För att minska risken för exponering ska föräldrar och vårdgivare använda engångshandskar när de hanterar hydroxikarbamid. För att minimera luftbubblor ska inte flaskan skakas före doseringen.
Hydroxikarbamid får inte komma i kontakt med hud och slemhinnor. Om hydroxikarbamid kommer i kontakt med hud eller slemhinnor ska området tvättas omedelbart och noga med tvål och vatten. Spill måste omedelbart torkas upp.
Kvinnor som är gravida, planerar att bli gravida eller ammar ska inte hantera hydroxikarbamid.
Föräldrar/vårdgivare och patienter ska uppmanas att förvara hydroxikarbamid utom syn- och räckhåll för barn. Oavsiktligt intag kan vara dödligt för barn.
Förvara flaskan väl tillsluten för att skydda produkten och minimera risken för oavsiktligt spill.
Sprutor ska sköljas och tvättas med kallt eller varmt vatten och vara helt torra före nästa användning. Förvara sprutorna på en hygienisk plats tillsammans med läkemedlet.
Destruktion
Hydroxikarbamid är cytotoxiskt. Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Läkemedlets namn
Xromi 100 mg/ml oral lösning
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
En ml lösning innehåller 100 mg hydroxikarbamid.
Hjälpämnen med känd effekt
En ml lösning innehåller 0,5 mg metylhydroxibensoat.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
Innehavare av godkännande för försäljning
Lipomed GmbH Hegenheimer Strasse 2 79576 Weil am Rhein Tyskland
Nummer på godkännande för försäljning
EU/1/19/1366/001
Datum för första godkännande/förnyat godkännande
Datum för det första godkännandet: 01 juli 2019
Datum för den senaste förnyelsen: 16 maj 2024
Datum för översyn av produktresumén
Ytterligare information om denna produkt finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats
Https://www.ema.europa.eu.
Förpackningar 0
Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.
Inga förpackningar hittades.
Innehåll
| Substans | Roll | Mängd | Beskrivning |
|---|---|---|---|
| Hydroxikarbamid | Aktiv beståndsdel | 100.000 03 EQ | — |
| Metylparahydroxibensoat | Hjälpämne | — | — |