Cystagon

CYSTAGON behandling skall initieras under övervakning av läkare med erfarenhet av behandling av cystinos.

Behandlingens mål är att hålla leukocytcystinnivåerna under 1 nmol hemicystin/mg protein. Cystinhalten i vita blodkroppar måste därför mätas för att bestämma adekvat dosering. Leukocytcystinhalten bör mätas 5 till 6 timmar efter administrering och bör kontrolleras ofta vid behandlingens början (t.ex. månatligen) och var 3:e till 4:e månad vid stabil underhållsdosering.

• För barn upp till 12 års ålder, skall dosering av CYSTAGON ske baserat på kroppsytan

(g/m²/dag). Den rekommenderade dosen är 1,30 gram/m²/dag av fri bas uppdelat på fyra doser dagligen.

• För patienter över 12 års ålder och över 50 kg, är den rekommenderade dosen av CYSTAGON

2 gram/dag uppdelat på fyra doser dagligen.

Startdosen bör vara 1/4 - 1/6 av beräknad underhållsdos och gradvis ökas under 4 - 6 veckor för att undvika intolerans. Dosen skall höjas så länge den tolereras och leukocytcystinnivån är > 1 nmol hemicystin/mg protein. Den maximala dos av CYSTAGON som användes i kliniska prövningar var 1,95 g/m²/dag.

Användning av doser högre än 1.95 g/m²/dag rekommenderas ej (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Digestionstoleransen av cysteamin förbättras när den medicinska produkten tas strax efter eller tillsammans med föda.

Till barn, cirka 6 år eller yngre, som ej kan svälja hårda kapslar, kan kapslarna öppnas och innehållet strös på maten. Erfarenheten har visat att mat såsom mjölk, potatis och andra stärkelsebaserade produkter verkar vara mest lämpade att blanda pulvret med. Emellertid bör sura drycker, t ex apelsin juice, i allmänhet undvikas eftersom pulvret tenderar att inte blandas så bra och kan falla ut.

Patienter som dialyseras eller är transplanterade:

Erfarenheten visar att vissa former av cysteamin ibland tolereras mindre väl (dvs. orsakar fler biverkningar) av dialyspatienter. En noggrann övervakning av leukocytcystinnivåer rekommenderas hos dessa patienter.

Patienter med leverinsufficiens:

Dosjustering är normalt inte nödvändig; emellertid bör leukocytcystinnivåerna övervakas.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen. Behandling med CYSTAGON är kontraindicerad vid amning. CYSTAGON bör inte användas under graviditet, speciellt inte under första trimestern, om det inte är absolut nödvändigt (se avsnitt Graviditet och amning och avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter), då medlet har teratogen effekt på djur.

CYSTAGON är indicerat för behandling av verifierad nefropatisk cystinos. Cysteamin minskar cystinackumulering i vissa celler (t.ex. leukocyter, muskel- och leverceller) hos patienter med nefropatisk cystinos och, vid tidigt insatt behandling, fördröjer det utvecklingen av njurinsufficiens.

Behandling med CYSTAGON måste startas omedelbart efter det att diagnosen nefropatisk cystinos är bekräftad för att uppnå maximal effekt.

Nefropatisk cystinos måste ha diagnosticeras med både kliniska tecken och biokemiska undersökningar (leukocytcystin mätningar).

Fall av Ehlers-Danlos-liknande syndrom och vaskulära rubbningar på armbågarna har rapporterats hos barn som har behandlats med höga doser av olika cysteaminberedningar (cysteaminklorohydrat eller cysteamin eller cysteaminbitartrat) i de flesta fall över den maximala dosen 1,95 g/m²/dag. Dessa hudlesioner associerades med vaskulär proliferation, hudbristningar och benlesioner. Det rekommenderas därför att man kontrollerar huden regelbundet samt att man vid behov överväger röntgenundersökningar av benvävnaden. Man bör också råda patienten själv eller föräldrarna att undersöka huden. Om några liknande avvikelser uppkommer i hud eller ben, rekommenderas att man sänker dosen av CYSTAGON.

Användning av doser högre än 1.95 g/m²/dag rekommenderas ej (se avsnitt Dosering och Biverkningar).

Regelbunden kontroll av blodstatus rekommenderas.

Oralt cysteamin har inte visats förebygga inlagring av cystinkristaller i ögonen. I de fall där cysteamin ögondroppar används för detta ändamål, bör denna användning fortsätta.

Till skillnad från fosfocysteamin innehåller CYSTAGON inte fosfat. De flesta patienter erhåller fosfattillskott sedan tidigare och denna dos kan behöva ändras vid övergång till CYSTAGON från fosfocysteamin.

Odelade CYSTAGON hårda kapslar skall inte ges till barn under cirka 6 års ålder på grund av aspirationsrisken (se avsnitt Dosering).

Svälj inte torkmedelsbehållaren som finns i burken.

Biverkningar kan förväntas uppträda hos ungefär 35 % av patienterna. Biverkningarna omfattar huvudsakligen gastrointestinalkanalen och centrala nervsystemet. I de fall där dessa effekter uppträder i början av behandling med cysteamin, kan tillfälligt utsättande av behandlingen följt av gradvis återinsättande vara effektivt för att öka toleransen.

Rapporterade biverkningar har listats nedan, enligt organsystem och frekvens. Frekvens har definierats på följande sätt: mycket vanlig (≥ 1/10), vanlig (≥ 1/100, < 1/10) och mindre vanlig (≥ 1/1,000, < 1/100 Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Efter behandlingens start har fall av nefrotiskt syndrom rapporterats inom 6 månader, med progressiv förbättring efter det att behandlingen avbrutits. Histologin visade i vissa fall membranös glomerulonefrit i njurtransplantatet och i det andra fallet hypersensibilitetsmedierad interstitiell nefrit.

Fall av Ehlers-Danlos-liknande syndrom och vaskulära rubbningar på armbågarna har rapporterats hos barn som kroniskt behandlats med höga doser av olika cysteaminberedningar (cysteaminklorohydrat eller cysteamin eller cysteaminbitartrat) i de flesta fall över den maximala dosen 1,95 g/m²/dag. I vissa fall associerades dessa hudlesioner med vaskulär proliferation, hudbristningar och benlesioner som sågs först under en röntgenundersökning. Bensjukdomar som rapporterats var genu valgum, bensmärta och hyperextensiva leder, osteopeni, kompressionsfrakturer och skolios. I fall där man utfört histopatologisk undersökning av huden, gav resultaten en antydan till angioendoteliomatos.

En patient dog till följd av akut cerebral ischemi med tydlig vaskulopati.

Hos vissa patienter gick hudlesionerna på armbågarna tillbaka efter att dosen CYSTAGON reducerats. Man har antagit att cysteamins verkningsmekanism är att störa tvärbindningen av kollagenfibrer (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga medel för matsmältning och ämnesomsättning, ATC-kod: A16AA04.

Friska individer och heterozygoter för cystinos har leukocytcystinnivåer på < 0,2 respektive vanligen under 1 nmol hemicystin/mg protein. Individer med nefropatisk cystinos har förhöjda leukocytcystinnivåer över 2 nmol hemicystin/mg protein.

Cysteamin reagerar med cystin och bildar en blandad disulfid av cysteamin och cystein, och cystein. Denna blandade disulfid transporteras sedan ut ur lysosomerna via ett intakt lysintransportsystem. Reduktionen i leukocytcystinnivån är korrelerad till plasmakoncentrationen av cysteamin under de 6 timmarna efter administrering av CYSTAGON. Leukocytcystinnivån når sitt minimum (medelvärde (+/- sd) 1,8 +/- 0,8 timmar) något senare än maxkoncentrationen av cysteamin (medelvärde (+/- sd) 1,4 +/- 0,4 timmar) och återgår till baseline nivån samtidigt som plasma cysteaminkoncentrationen minskar 6 timmar efter administrering av dosen.

I en klinisk studie var de ursprungliga leukocytcystinnivåerna 3,73 (från 0,13 till 19,8) nmol hemicystin/mg protein och hölls nära 1 nmol hemicystin/mg protein med en cysteamindos mellan 1,3 och 1,95 gram/m²/dag.

I en tidigare studie behandlades 94 barn med nefropatisk cystinos med stigande doser av cysteamin för att uppnå leukocytcystinnivåer mindre än 2 nmol hemicystin/mg protein 5 - 6 timmar efter dos, och jämfördes med en historisk kontrollgrupp om 17 barn behandlade med placebo. Huvudsakliga effektivitetsmått var serumkreatinin, beräknat kreatininclearance och tillväxt (längd). Den uppnådda leukocytcystinnivån under behandlingen var i medel 1,7 ± 0,2 nmol hemicystin/mg protein. Hos de cysteaminbehandlade patienterna bibehölls den glomerulära funktionen över tiden. Placebogruppen däremot uppvisade stigande serumkreatinin. De behandlade patienterna bibehöll längdtillväxten jämfört med obehandlade patienter. Emellertid ökade inte tillväxthastigheten tillräckligt för att patienterna skulle komma ikapp normalkurvorna för sin egen ålder. Njurarnas tubulära funktioner påverkades inte av behandlingen. Två andra studier har visat liknande resultat.

I alla studier var patientsvaret bättre då behandlingen insatts vid späd ålder och vid god njurfunktion.

Hård Kapsel Vit, ogenomskinlig hård kapsel märkt med CYSTAGON 150 på nederdelen och RECORDATI RARE DISEASES på överdelen.

Inga interaktionsstudier har utförts. CYSTAGON kan tillföras tillsammans med elektrolyt- och mineraltillskott nödvändiga vid behandling av Fanconi syndrom liksom tillsammans med vitamin D och thyreoideahormoner. Indometacin och CYSTAGON har använts samtidigt hos vissa patienter. Hos njurtransplanterade patienter har anti-rejektionsmedel använts tillsammans med cysteamin.

Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med cysteaminbitartrat saknas. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter, inklusive teratogenes (se 5.3). Risken för människa är okänd. Effekten på graviditet av obehandlad cystinos är också okänd.

Därför bör CYSTAGON inte användas under graviditet, speciellt inte under första trimestern, om det inte är absolut nödvändigt.

Om graviditet diagnostiseras eller planeras bör behandlingen tas upp till noggrant övervägande och patienten måste informeras om cysteamins möjliga teratogena effekter.

Det är okänt om CYSTAGON utsöndras i bröstmjölk hos människa. Baserad på resultat från djurförsök med ammande mödrar och nyfödda ungar (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter) är amning dock kontraindicerad hos kvinnor som behandlas med CYSTAGON.

CYSTAGON har mindre eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. CYSTAGON kan orsaka dåsighet. Vid inledning av behandling bör patienten inte utföra potentiellt farliga uppgifter innan den individuella effekten är känd.

En överdos av cysteamin kan orsaka tilltagande letargi.

Skulle överdosering inträffa, bör respiration och cirkulation understödjas på lämpligt sätt. Ingen specifik antidot är känd. Det är inte känt om cysteamin avlägsnas via hemodialys.

Efter en enstaka peroral dos av cysteaminbitrartat motsvarande 1,05 g av cysteamin fri bas hos friska försökspersoner var de genomsnittliga värdena (+/- sd) för tiden till maxkoncentration och maxkoncentrationen i plasma 1,4 (+/- 0,5) timmar respektive 4,0 (+/- 1,0) mikrogram/ml. Hos patienter vid steady state är dessa värden 1,4 (+/- 0,4) timmar respektive 2,6 (+/- 0,9) mikrogram/ml efter en dos varierande mellan 225 och 550 mg.

Cysteaminbitartrat (CYSTAGON) är bioekvivalent med cysteaminhydroklorid och fosfocysteamin.

Plasmaproteinbindning av cysteamin in vitro, vilken sker huvudsakligen till albumin, är oberoende av plasmakoncentrationen av läkemedlet inom det terapeutiska området och är i genomsnitt (+/- sd) 54,1% (+/- 1,5). Proteinbindningsgraden hos patienter vid steady state är liknande: 53,1 % (+/- 3,6) och 51,1 % (+/- 4,5) 1,5 respektive 6 timmar efter administrering av dosen.

I en farmakokinetikstudie, som gjordes på 24 friska försökspersoner under 24 timmar, var medelvärdet (+/- sd) för den terminala halveringstiden 4,8 (+/- 1,8) timmar.

Elimination av oförändrat cysteamin i urinen varierade mellan 0,3 % och 1,7 % av den totala dagliga dosen hos fyra patienter. Största delen av cysteamin utsöndras som sulfat.

Mycket begränsade data tyder på att farmakokinetiska parametrar för cysteamin inte ändras signifikant vid mild till moderat njurinsufficiens. Inga data finns tillgängliga beträffande patienter med svår njurinsufficiens.

Genotoxicitetsstudier har utförts: även om det har rapporterats kromosomförändringar i odlade eukaryota cellinjer i publicerade studier med cysteamin, visade specifika studier med cysteaminbitartrat varken någon mutagen effekt i Ames test eller någon klastogen effekt i mikronukleus test på musvävnad.

Reproduktionsstudier visade en embryofetotoxisk effekt (resorption och post-implantations förluster) hos råttor vid en dos på 100 mg/kg/dag och hos kaniner som erhöll en dos cysteamin på 50 mg/kg/dag. Teratogena effekter har beskrivits hos råttor som erhöll 100 mg cysteamin/kg/dag under organogenesen. Detta motsvarar 0,6 g/m2/dag hos råttan vilket är mindre än hälften av den rekommenderade kliniska underhållsdosen av cysteamin, d.v.s. 1,30 g/m2/dag. En nedsatt fertilitet hos råttor vid en dos på 375 mg/kg/dag har observerats liksom en fördröjd viktökning. Vid denna dos minskades också viktökning och överlevnad hos avkomman under laktationen. Höga doser cysteamin försämrar lakterande moderdjurs förmåga att ge näring åt sina ungar. Enstaka doser av läkemedlet

inhiberar prolaktinsekretionen hos djur. Administration av cysteamin till nyfödda råttor inducerade katarakter.

Höga doser av cysteamin, både orala och parenterala, ger duodenalsår hos råtta och mus men inte hos apa. Försök med tillförsel av läkemedlet medför tömning av somatostatindepåerna hos flera djurslag. Konsekvenserna av detta för klinisk användning av läkemedlet är okända.

Inga karcinogenstudier har genomförts med CYSTAGON.

Mikrokristallin cellulosa, pregelatiniserad stärkelse, magnesiumstearat/natriumlaurylsulfat, kolloidal kiseldioxid, kroskarmellosnatrium

gelatin, titandioxid, svart bläck på hårda kapslar innehållande E172.

Ej tillämpbart.

2 år.

Förvaras vid högst 25 °C.

Tillslut förpackningen väl. Ljuskänsligt. Fuktkänsligt.

HDPE burkar om 100 och 500 hårda kapslar. Ett torkmedel innehållande svart aktivt kol och silikatgelkorn är bilagd i burken.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar.

CYSTAGON 150 mg hårda kapslar

Varje hård kapsel innehåller 150 mg cysteamin (som merkaptaminbitartrat).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Recordati Rare Diseases Tour Hekla 52, Avenue du Général de Gaulle F-92800 Puteaux Frankrike

EU/1/97/039/003 (100 hårda kapslar per burk), EU/1/97/039/004 (500 hårda kapslar per burk)

Datum för första godkännande: 23 juni 1997.

Datum för senaste förnyelse: 23 juni 2007.

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats