.

Everolimus viatris

Antineoplastiska medel, övriga antineoplastiska medel, proteinkinashämmare

Aktiva substanser Everolimus

Styrka och beredningsform
Innehåller laktosReceptbelagtUtbytbart

Alla avsnitt

Dosering

Behandlingen med Everolimus Viatris ska inledas och övervakas av läkare med erfarenhet av behandling med cancerläkemedel.

Dosering

Everolimus Viatris finns som 2,5 mg, 5 mg och 10 mg tabletter för de olika dosrekommendationerna. Rekommenderad dos är 10 mg everolimus en gång dagligen. Behandlingen bör fortsätta så länge som klinisk nytta kan ses eller tills oacceptabel toxicitet inträffar.

Om en dos glöms bort ska patienten inte ta en extra dos utan ta nästa dos vid ordinarie dostillfälle.

Dosjustering på grund av biverkningar För hantering av svåra och/eller ej tolerabla, misstänkta biverkningar kan dosreduktion och/eller tillfällig utsättning av Everolimus Viatris vara nödvändig. För biverkningar av grad 1 behövs oftast ingen dosjustering. Om dosreduktion är nödvändig rekommenderas en dos om 5 mg dagligen och denna dos får inte understigas.

Tabell 1 sammanfattar rekommendationerna för dosjustering i samband med specifika biverkningar (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Tabell 1. Rekommendationer för dosjustering av Everolimus Viatris

BiverkningSvårighetsgrad1Dosjustering av Everolimus Viatris
Icke-infektiösgrad 2Överväg att göra uppehåll med behandlingen tills symtomen
pneumonitförbättrats till grad ≤ 1.
Återinsätt behandlingen med 5 mg dagligen.
Sätt ut behandlingen om återhämtning inte sker inom
grad 34 veckor.
Gör uppehåll med behandlingen tills symtomen förbättrats till
grad ≤ 1. Överväg återinsättning av behandlingen med 5 mg
dagligen. Om toxicitet av grad 3 återuppträder, överväg
utsättning.
grad 4Sätt ut behandlingen.
Stomatitgrad 2Gör uppehåll med behandlingen tills återhämtning sker till
grad ≤ 1.
Återinsätt behandlingen i samma dos som tidigare.
Om stomatit av grad 2 återuppträder, gör uppehåll med
behandlingen tills återhämtning sker till grad ≤ 1. Återinsätt
behandlingen med 5 mg dagligen.
grad 3Gör uppehåll med behandlingen tills återhämtning sker till
grad < 1. Återinsätt behandlingen med 5 mg dagligen.
grad 4Sätt ut behandlingen.
BiverkningSvårighetsgrad1Dosjustering av Everolimus Viatris
Övriggrad 2Om toxiciteten är acceptabel behövs ingen dosjustering.
icke-hematologisk Om toxiciteten är oacceptabel, gör uppehåll med
toxicitet (exklusive behandlingen tills återhämtning sker till grad ≤ 1. Återinsätt
metabola händelser)behandlingen i samma dos som tidigare.
Om toxicitet av grad 2 återuppträder, gör uppehåll med
behandlingen tills återhämtning sker till grad ≤ 1. Återinsätt
behandlingen med 5 mg dagligen.
grad 3Gör uppehåll med behandlingen tills återhämtning sker till
grad ≤ 1. Överväg återinsättning av behandlingen med 5 mg
dagligen. Om toxicitet av grad 3 återuppträder, överväg
utsättning.
grad 4Sätt ut behandlingen.
Metabola händelser grad 2Ingen dosjustering krävs.
(t.ex. hyperglykemi, grad 3Gör uppehåll med behandlingen.
dyslipidemi)Återinsätt behandlingen med 5 mg dagligen.
grad 4Sätt ut behandlingen.
Trombocytopenigrad 2
Gör uppehåll med behandlingen tills återhämtning sker till
(< 75, ≥ 50 × 109/l)
grad ≤ 1 (≥ 75 × 109/l). Återinsätt behandlingen i samma dos
som tidigare.
grad 3 och 4
Gör uppehåll med behandlingen tills återhämtning sker till
(< 50 × 109/l)
grad ≤ 1 (≥ 75 × 109/l). Återinsätt behandlingen med 5 mg
dagligen.
Neutropenigrad 2 (≥ 1 × 109/l)Ingen dosjustering krävs.
grad 3Gör uppehåll med behandlingen tills återhämtning sker till
(< 1, ≥ 0,5 × 109/l)grad ≤ 2 (≥ 1 × 109/l). Återinsätt behandlingen i samma dos
som tidigare.
grad 4 Gör uppehåll med behandlingen tills återhämtning sker till
(< 0,5 × 109/l)grad ≤ 2 (≥ 1 × 109/l). Återinsätt behandlingen med 5 mg
dagligen.
Febril neutropenigrad 3Gör uppehåll med behandlingen tills återhämtning sker till
grad ≤ 2 (≥ 1,25 × 109/l) och ingen feber.
Återinsätt behandlingen med 5 mg dagligen.
grad 4Sätt ut behandlingen.
1
Indelningen av svårighetsgrad baseras på National Cancer Institute (NCI) Common Terminology
Criteria for Adverse Events (CTCAE) v3.0
Särskilda patientgrupper
Äldre (≥ 65 år)
Ingen dosjustering krävs (se avsnitt Farmakokinetik).
Nedsatt njurfunktion
Ingen dosjustering krävs (se avsnitt Farmakokinetik).
Nedsatt leverfunktion
- Lindrig leverfunktionsnedsättning (Child-Pugh A) – rekommenderad daglig dos är 7,5 mg.
- Måttlig leverfunktionsnedsättning (Child-Pugh B) – rekommenderad daglig dos är 5 mg.
- Svår leverfunktionsnedsättning (Child-Pugh C) – Everolimus Viatris rekommenderas enbart om
den önskade effekten överväger risken. I detta fall, får en daglig dos på 2,5 mg inte överskridas.

Dosjusteringar får enbart göras om patientens leverstatus (Child-Pugh) ändras under behandlingen (se även avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).

Pediatrisk population Säkerhet och effekt för Everolimus Viatris för barn i åldern 0 till 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Everolimus Viatris ska ges oralt en gång dagligen vid samma tidpunkt varje dag, konsekvent antingen med eller utan mat (se avsnitt Farmakokinetik). Everolimus Viatris -tabletter ska sväljas hela med ett glas vatten. Tabletterna ska inte tuggas eller krossas.

Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen, mot andra rapamycinderivat eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Indikationer

Hormonreceptorpositiv avancerad bröstcancer

Everolimus Viatris är indicerat för behandling av hormonreceptorpositiv och HER2/neu-negativ avancerad bröstcancer hos postmenopausala kvinnor utan symtomatisk visceral sjukdom i kombination med exemestan i samband med recidiv eller sjukdomsprogress efter tidigare behandling med en icke-steroid aromatashämmare.

Neuroendokrina tumörer med ursprung från pankreas

Everolimus Viatris är indicerat för behandling av inoperabel eller metastaserande, väl eller måttligt differentierade, neuroendokrina tumörer med ursprung från pankreas hos vuxna med progredierad sjukdom.

Neuroendokrina tumörer med ursprung från mag-tarmkanalen eller lungorna

Everolimus Viatris är indicerat för behandling av inoperabel eller metastaserande, väl differentierade (grad 1 eller grad 2) icke-funktionella neuroendokrina tumörer med ursprung från mag-tarmkanalen eller lungorna hos vuxna med progredierad sjukdom (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik).

Njurcellscancer

Everolimus Viatris är indicerat för behandling av patienter med avancerad njurcellscancer, där sjukdomen har progredierat under eller efter behandling med VEGF-hämmare.

Varningar och försiktighet

Icke-infektiös pneumonit

Icke-infektiös pneumonit är en klasseffekt av rapamycinderivat, inklusive everolimus. Fall av icke-infektiös pneumonit (inklusive interstitiell lungsjukdom) rapporteras ofta hos patienter som tar Everolimus Viatris (se avsnitt Biverkningar). Vissa fall har varit svåra, i sällsynta fall med dödlig utgång. Diagnosen icke-infektiös pneumonit ska övervägas hos patienter med ospecifika tecken och symtom i andningsvägarna, såsom hypoxi, pleurautgjutning, hosta eller dyspné samt där infektiösa, neoplastiska och andra icke-medicinska orsaker har uteslutits genom lämpliga undersökningar. Vid differentialdiagnostik av icke-infektiös pneumonit bör opportunistiska infektioner såsom Pneumocystis jirovecii (carinii)-pneumoni (PJP, PCP) uteslutas (se ”Infektioner” nedan). Patienterna ska rådas att omedelbart rapportera eventuella nya eller förvärrade symtom i andningsvägarna.

Patienter som utvecklar röntgenologiska förändringar som tyder på icke-infektiös pneumonit och som har få eller inga symtom kan fortsätta med Everolimus Viatris-behandlingen utan dosjustering. Om symtomen är måttliga (grad 2) eller svåra (grad 3) kan behandling med kortikosteroider vara indicerat tills kliniska symtom avklingar.

För patienter som behöver kortikosteroider för behandling av icke-infektiös pneumonit bör profylax mot Pneumocystis jirovecii (carinii)-pneumoni (PJP, PCP) övervägas.

Infektioner

Everolimus har immunsuppressiva egenskaper och kan predisponera patienterna för bakterie-, svamp-, virus- eller protozoinfektioner, inklusive infektioner med opportunistiska patogener (se avsnitt Biverkningar). Lokala och systemiska infektioner, inklusive pneumoni, andra bakterieinfektioner, invasiva svampinfektioner som aspergillos, candidiasis eller PJP/PCP samt virusinfektioner såsom reaktivering av hepatit B-virus, har beskrivits hos patienter som tar everolimus. Vissa av dessa infektioner har varit svåra (orsakade t.ex. sepsis, andnings- eller leversvikt) och ibland dödliga.

Läkare och patienter ska vara medvetna om den ökade infektionsrisken vid behandling med Everolimus Viatris. Pågående infektioner ska behandlas på lämpligt sätt och vara fullständigt behandlade innan behandling med Everolimus Viatris påbörjas. Var uppmärksam på symtom och tecken på infektion under behandling med Everolimus Viatris. Om diagnos på infektion ställs, sätt omedelbart in lämplig behandling och överväg att göra uppehåll eller avsluta behandlingen med Everolimus Viatris.

Om diagnosen invasiv systemisk svampinfektion ställs, ska behandlingen med Everolimus Viatris omedelbart och permanent utsättas och patienten få behandling med lämpligt antimykotikum.

Fall av Pneumocystis jirovecii (carinii)-pneumoni (PJP, PCP), några med dödlig utgång, har rapporterats hos
patienter som fått everolimus. PJP/PCP kan associeras till samtidig användning av kortikosteroider eller
andra immunsuppressiva medel. Profylax mot PJP/PCP bör övervägas vid samtidig behandling med
kortikosteroider eller andra immunsuppressiva medel.
Överkänslighetsreaktioner
Överkänslighetsreaktioner med symtom inkluderande, men inte begränsat till, anafylaxi, dyspné, rodnad,
bröstsmärta eller angioödem (t.ex. svullnad av luftrör eller tunga, med eller utan nedsatt andning) har
observerats med everolimus (se avsnitt Kontraindikationer).
Samtidig användning av ACE-hämmare
Patienter som samtidigt tar ACE-hämmare (t.ex. ramipril) kan löpa ökad risk för angioödem (t.ex. svullnad
av luftrör eller tunga, med eller utan påverkan på andning) (se avsnitt Interaktioner).
Stomatit
Stomatit, inklusive sårbildning i munhålan och oral mukosit, är den vanligast rapporterade biverkningen hos
patienter som behandlats med everolimus (se avsnitt Biverkningar). Stomatit inträffar oftast inom de första 8 veckorna
av behandlingen. En enarmad studie hos postmenopausala bröstcancerpatienter som behandlades med
everolimus plus exemestan tyder på att användning av en alkoholfri oral kortikosteroidlösning, administrerad
som munskölj under de inledande 8 behandlingsveckorna kan minska förekomsten och svårighetsgraden av
stomatit (se avsnitt Farmakodynamik). Hantering av stomatit kan därmed innefatta profylaktisk och/eller terapeutisk lokal
behandling med en alkoholfri oral kortikosteroidlösning som munskölj. Emellertid ska produkter som
innehåller alkohol, väteperoxid, jod eller timjanderivat undvikas, eftersom de kan förvärra tillståndet.
Övervakning och behandling av svampinfektion rekommenderas, särskilt hos patienter som behandlas med
steroidbaserade läkemedel. Antimykotikum ska inte användas, såvida inte svampinfektion har diagnostiserats
(se avsnitt Interaktioner).
Njursvikt
Fall av njursvikt (inklusive akut njursvikt), varav några med dödlig utgång, har observerats hos patienter som
behandlats med everolimus (se avsnitt Biverkningar). Njurfunktionen bör kontrolleras, särskilt hos patienter med andra
riskfaktorer som kan försämra njurfunktionen ytterligare.
Laboratorietester och monitorering
Njurfunktion
Förhöjda värden av serumkreatinin, vanligen lätt förhöjda, och proteinuri har rapporterats (se avsnitt Biverkningar).
Monitorering av njurfunktionen, inklusive mätning av blodureakväve (BUN), protein i urinen eller
serumkreatinin, rekommenderas före insättning av behandling med Everolimus Viatris, och därefter med
jämna mellanrum.
Blodglukos
Hyperglykemi har rapporterats (se avsnitt Biverkningar). Monitorering av fasteglukosvärdet i serum rekommenderas
före insättning av behandling med Everolimus Viatris, och därefter med jämna mellanrum. Tätare kontroller
rekommenderas när Everolimus Viatris ges samtidigt med andra läkemedel som också kan orsaka
hyperglykemi. Om möjligt ska optimal glykemisk kontroll uppnås innan behandling med Everolimus Viatris
sätts in.
Blodlipider
Dyslipidemi (inklusive hyperkolesterolemi och hypertriglyceridemi) har rapporterats. Monitorering av
kolesterol- och triglyceridnivåer i blodet före insättning av behandling med Everolimus Viatris och därefter
med jämna mellanrum, liksom insättning av lämplig medicinsk behandling, rekommenderas också.
Hematologiska parametrar
Minskade värden för hemoglobin, lymfocyter, neutrofiler och trombocyter har rapporterats (se avsnitt Biverkningar).
Monitorering av fullständig blodstatus rekommenderas före insättning av behandling med Everolimus
Viatris, och därefter med jämna mellanrum.
Funktionella karcinoida tumörer
I en randomiserad, dubbelblind, multicenterstudie hos patienter med funktionella karcinoida tumörer
jämfördes everolimus plus långverkande oktreotid med placebo plus långverkande oktreotid. Studien
uppnådde inte det primära effektmåttet (progressionsfri överlevnad [PFS]) och interimsanalysen för total
överlevnad (OS) gynnade numeriskt gruppen placebo plus långverkande oktreotid. Därför har inte säkerhet
och effekt av everolimus hos patienter med funktionella karcinoida tumörer kunnat fastställas.
Prognostiska faktorer vid neuroendokrina tumörer med ursprung från mag-tarmkanalen eller lungorna
Hos patienter med icke-funktionella neuroendokrina tumörer med ursprung från mag-tarmkanalen eller
lungorna och goda prognostiska faktorer, t ex primärtumör i ileum och normala kromogranin A-värden eller
avsaknad av skelettpåverkan, bör en individuell nytta-riskbedömning göras innan behandling med
Everolimus Viatris påbörjas. Det finns begränsade belägg för fördelaktig PFS i subgruppen som hade
primärtumör med ursprung i ileum (se avsnitt Farmakodynamik).
Interaktioner
Samtidig administrering med hämmare och inducerare av CYP3A4 och/eller P-glykoprotein (PgP) ska
undvikas. Om samtidig administration av måttliga CYP3A4 och/eller PgP-hämmare eller -inducerare inte
kan undvikas, bör dosjusteringar av Everolimus Viatris övervägas baserat på prognosticerad AUC (se
avsnitt Interaktioner).
Samtidig behandling med potenta CYP3A4-hämmare resulterar i kraftigt ökade plasmakoncentrationer av
everolimus (se avsnitt Interaktioner). För tillfället finns det inte tillräckligt med data för att tillåta
doseringsrekommendationer i denna situation. Som följd av detta rekommenderas inte samtidig behandling
med Everolimus Viatris och potenta hämmare.
Försiktighet ska iakttas när Everolimus Viatris tas i kombination med oralt administrerade CYP3A4-substrat
med smalt terapeutiskt index på grund av risken för interaktioner. Om Everolimus Viatris tas tillsammans
med något sådant läkemedel (t.ex. pimozid, terfenadin, astemizol, cisaprid, kinidin eller derivat av
ergotalkaloider) ska patienten följas upp med avseende på de biverkningar som beskrivs i
produktinformationen för det oralt administrerade CYP3A4-substratet (se avsnitt Interaktioner).
Nedsatt leverfunktion
Exponeringen för everolimus ökar hos patienter med lindrig (Child-Pugh A), måttlig (Child-Pugh B) och
svår (Child-Pugh C) leverfunktionsnedsättning (se avsnitt Farmakokinetik).
Everolimus Viatris rekommenderas endast hos patienter med svår leverfunktionsnedsättning (Child-Pugh C)
om den potentiella nyttan överväger risken (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik).
För närvarande finns inga kliniska säkerhets- och effektdata tillgängliga för att kunna ge rekommendationer
om dosjustering för hantering av biverkningar hos patienter med nedsatt leverfunktion.
Vaccinationer
Användning av levande vacciner ska undvikas under behandling med Everolimus Viatris (se avsnitt Interaktioner).
Sårläkningskomplikationer
Försämrad sårläkning är en klasseffekt för rapamycinderivat, inklusive everolimus. Försiktighet bör därför
iakttas vid användning av Everolimus Viatris tiden före och efter kirurgiskt ingrepp.
Strålbehandlingskomplikationer
Allvarliga och kraftiga strålreaktioner (som t.ex. strålningsesofagit, strålningspneumonit och strålningsskada
i huden), inklusive fall med dödlig utgång har rapporterats när everolimus tagits under eller en kort tid efter
strålbehandling. Försiktighet ska därför iakttas för potentiering av strålbehandlingstoxicitet hos patienter som
tar everolimus i nära tidsmässig relation till strålbehandling.

Strålningsinducerad hudreaktion (radiation recall syndrome, RRS) har dessutom rapporterats hos patienter som tagit everolimus och fått strålbehandling tidigare. Vid RRS ska uppehåll eller utsättning av behandlingen med everolimus övervägas.

Hjälpämnen

Laktos

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte ta detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.

Biverkningar

Sammanfattning av biverkningsprofilen

Säkerhetsprofilen baseras på sammanställda uppgifter från elva kliniska studier där 2 879 patienter behandlades med everolimus. Fem av studierna var randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade fas III-studier och sex var öppna fas I- och II-studier relaterade till de godkända indikationerna.

De vanligaste biverkningarna (incidens ≥ 1/10) utifrån sammanställda säkerhetsuppgifter var (i fallande ordning): stomatit, utslag, fatigue, diarré, infektioner, illamående, minskad aptit, anemi, smakförändringar, pneumonit, perifert ödem, hyperglykemi, asteni, klåda, viktnedgång, hyperkolesterolemi, näsblod, hosta och huvudvärk.

De biverkningar av grad 3–4 som var oftast förekommande (incidens ≥ 1/100, < 1/10) var stomatit, anemi, hyperglykemi, infektioner, fatigue, diarré, pneumonit, asteni, trombocytopeni, neutropeni, dyspné, proteinuri, lymfopeni, blödning, hypofosfatemi, hudutslag, hypertoni, pneumoni, förhöjt ALAT/ASAT och diabetes mellitus. Graderna följer CTCAE-version 3.0 och 4.03.

Biverkningar i tabellformat

Tabell 3 visar frekvensen av rapporterade biverkningar från den sammanlagda analysen av säkerhetsbedömningen. Biverkningarna är listade enligt MedDRA-systemets organklassificering och frekvenskategorier. Frekvenskategorierna definieras enligt följande konvention: mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000) ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Tabell 3 biverkningar som har rapporterats i kliniska prövningar

Infektioner och infestationer
Mycket vanligaInfektionera, *
Blodet och lymfsystemet
Mycket vanligaAnemi
VanligaTrombocytopeni, neutropeni, leukopeni, lymfopeni, lymfödem
Mindre vanligaPancytopeni
SällsyntaErytroblastopeni (PRCA)
Immunsystemet
Mindre vanligaÖverkänslighet
Metabolism och nutrition
Mycket vanligaMinskad aptit, hyperglykemi, hyperkolesterolemi
VanligaHypertriglyceridemi, hypofosfatemi, diabetes mellitus, hyperlipidemi,
hypokalemi, dehydrering, hypokalcemi
Psykiska störningar
VanligaSömnlöshet
Centrala och perifera nervsystemet
Mycket vanligaDysgeusi, huvudvärk
Mindre vanligaAgeusi
Ögon
VanligaÖgonlocksödem
Mindre vanligaKonjunktivit
Hjärtat
Mindre vanligaKronisk hjärtsvikt
Blodkärl
VanligaBlödningb, hypertoni
Mindre vanligaHudrodnad, djup ventrombos
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Mycket vanligaPneumonitc, näsblod, hosta
VanligaDyspné
Mindre vanligaHemoptys, lungemboli
SällsyntaAndnödssyndrom (Acute Respiratory Distress Syndrome, ARDS)
Magtarmkanalen
Mycket vanligaStomatitd, diarré, illamående
VanligaKräkning, muntorrhet, buksmärta, slemhinneinflammation, oral smärta, dyspepsi,
dysfagi
Lever och gallvägar
VanligaFörhöjt ASAT, förhöjt ALAT
Hud och subkutan vävnad
Mycket vanligaUtslag, pruritus
VanligaTorr hud, nagelbesvär, lindrig alopeci, akne, erytem, onykoklas (brutna naglar),
hand-fotsyndrom (palmar-plantar erytrodysestesi), hudexfoliation,
SällsyntahAundgfiöoröädnedmrin* gar
Muskuloskeletala systemet och bindväv
VanligaLedvärk
Njurar och urinvägar
VanligaProteinuri*, förhöjt serumkreatinin, njursvikt*
Mindre vanligaÖkad urinering dagtid, akut njursvikt*
Reproduktionsorgan och bröstkörtel
VanligaOregelbunden menstruatione
Mindre vanligaAmenorrée*
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Mycket vanligaFatigue, asteni, perifert ödem
VanligaFeber
Mindre vanligaIcke kardiell bröstsmärta, försämrad sårläkning
Undersökningar
Mycket vanligaViktnedgång
Skador och förgiftningar och behandlingskomplikationer
Ingen känd frekvensfStrålningsinducerad hudreaktion, potentiering av strålreaktion
*
Se även under avsnittet Beskrivning av utvalda biverkningar.
a
Inkluderar alla reaktioner inom systemorganklass ”infektioner och infestationer” (vanliga)
pneumoni, urinvägsinfektion; (mindre vanliga) bronkit, herpes zoster, sepsis, abscess samt enstaka fall av
opportunistiska infektioner [t.ex. aspergillos, candidiasis, Pneumocystis jirovecii (carinii)-pneumoni
(PJP, PCP) och hepatit B (se även avsnitt Varningar och försiktighet)] samt (sällsynta) viral myokardit.
b
Inkluderar olika slags blödningar från olika ställen, som inte anges separat.
c
Inkluderar (mycket vanliga) pneumonit, (vanliga) interstitiell lungsjukdom, lunginfiltrat och
(sällsynta) pulmonell alveolär blödning, pulmonell toxicitet samt alveolit.
d
Inkluderar (mycket vanliga) stomatit (vanliga) aftös stomatit, mun- och tungsår och (mindre
vanliga) glossodyni, glossit.
e
Frekvensen baseras på antalet kvinnor 10–55 år från sammanställda data.
f
Biverkning identifierad efter godkännande för försäljning.

Beskrivning av utvalda biverkningar

I kliniska studier och spontanrapporter efter försäljningsgodkännande har everolimus associerats med allvarliga fall av reaktivering av hepatit B, också med dödlig utgång. Reaktivering av infektion är en förväntad effekt under immunsuppressiva behandlingsperioder.

I kliniska studier och spontanrapporter efter försäljningsgodkännande har everolimus associerats med njursvikt (även med dödlig utgång) och proteinuri. Kontroll av njurfunktionen rekommenderas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

I kliniska studier och spontanrapporter efter försäljningsgodkännande har everolimus associerats med fall av amenorré (sekundär amenorré och annan oregelbundenhet av menstruation).

I kliniska studier och spontanrapporter efter försäljningsgodkännande har everolimus associerats med fall av PJP/PCP, några med dödlig utgång (se avsnitt Varningar och försiktighet).

I kliniska studier och spontanrapporter efter försäljningsgodkännande har angioödem rapporterats, både med och utan samtidig användning av ACE-hämmare (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Äldre

Enligt en sammanställning av säkerhetsdata var 37 % av patienterna som behandlades med everolimus ≥ 65 år. Andelen patienter med en biverkning som ledde till utsättning av läkemedlet var högre hos patienter ≥ 65 år (20 % mot 13 %). De biverkningar som orsakade utsättning i flest fall var pneumonit (inklusive interstitiell lungsjukdom), stomatit, fatigue och dyspné.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala

Www.lakemedelsverket.se

Farmakodynamik

Farmakoterapeutisk grupp: antineoplastiska medel, övriga antineoplastiska medel, proteinkinashämmare, ATC-kod: L01EG02

Verkningsmekanism

Everolimus är en selektiv hämmare av mTOR (mammalian target of rapamycin). mTOR är ett ledande serin- treoninkinas, vars aktivitet är känd för att vara uppreglerad vid de flesta cancerformer hos människa. Everolimus binds till det intracellulära proteinet FKBP-12, som bildar ett komplex som hämmar aktiviteten av mTORkomplex-1 (mTORC1). Hämningen av signalvägen för mTORC1 interagerar med translationen och syntesen av proteiner genom att minska aktiviteten av S6 ribosomalproteinkinas (S6K1) och 4EBP-1 (eukaryotic elongation factor 4E-bindningsprotein), som reglerar proteiner som är delaktiga i cellcykeln, angiogenes och glykolys. S6K1 tros fosforylera aktiveringsdomän 1 av östrogenreceptorn, som ansvarar för ligandoberoende aktivering av receptorn. Everolimus minskar nivåerna av vaskulär endotelial tillväxtfaktor (VEGF), vilken förstärker tumörangiogena processer. Everolimus är en potent hämmare av tillväxten och proliferationen av tumörceller, endotelceller, fibroblaster och blodkärlsassocierade glattmuskelceller och har visat sig minska glykolys hos solida tumörer in vitro och in vivo.

Klinisk effekt och säkerhet

Hormonreceptorpositiv avancerad bröstcancer BOLERO-2 (studie CRAD001Y2301), en randomiserad, dubbelblind, multicenter fas III-studie av everolimus plus exemestan jämfört med placebo plus exemestan, utfördes på postmenopausala kvinnor med östrogenreceptorpositiv, HER2/neu-negativ avancerad bröstcancer med recidiv eller progression efter tidigare behandling med letrozol eller anastrozol. Randomiseringen stratifierades efter dokumenterad känslighet för tidigare hormonbehandling och förekomst av viscerala metastaser. Känslighet för tidigare hormonbehandling definierades som antingen 1) dokumenterad klinisk nytta (komplett respons [CR], partiell respons [PR], stabil sjukdom ≥ 24 veckor) av minst en tidigare hormonbehandling för avancerad sjukdom eller 2) minst 24 månaders adjuvant hormonbehandling innan recidiv.

Primärt effektmått i studien var progressionsfri överlevnad (PFS) utvärderat med RECIST (Response Evaluation Criteria in Solid Tumors), baserat på prövarens bedömning (lokal radiologi). Understödjande PFS-analyser baserades på en oberoende central radiologisk granskning.

Sekundära effektmått var total överlevnad (OS), objektiv responsfrekvens, klinisk nytta, säkerhet, förändring av livskvalitet (QoL) och tid till försämrad ECOG-funktionsstatus (Eastern Cooperative Oncology Group).

Totalt randomiserades 724 patienter 2:1 till antingen kombinationen everolimus (10 mg dagligen) plus exemestan (25 mg dagligen) (n = 485) eller till placebo plus exemestan (25 mg dagligen) (n = 239). Vid tidpunkten för analys av total överlevnad (OS) var behandlingstiden med everolimus i median 24,0 veckor (1,0–199,1 veckor). För patienterna som fick everolimus plus exemestan var behandlingstiden längre, i median 29,5 veckor (1,0–199,1), jämfört med 14,1 veckor (1,0–156,0 veckor) för placebo- plus exemestangruppen.

Effektresultaten för primärt effektmått erhölls från den slutgiltiga PFS-analysen (se tabell 4 och figur 1). Patienterna i placebo plus exemestangruppen övergick inte till everolimus vid tidpunkten för progression.

Tabell 4 Effektresultat för BOLERO-2

AnalysEverolimusaPlaceboaHazard ratiop-värde
n = 485n = 239
Median progressionsfri överlevnad (månader) (95 % KI)
Radiologisk granskning av 7,83,20,45< 0,0001
prövaren(6,9–8,5)(2,8–4,1)(0,38–0,54)
Oberoende radiologisk granskning11,04,10,38< 0,0001
(9,7–15,0)(2,9–5,6)(0,31–0,48)
Total överlevnad i median (månader) (95 % KI)
Total överlevnad i median31,026,60,890,1426
(28,0–34,6)(22,6–33,1)(0,73–1,10)
Bästa totala respons (%) (95 % KI)
Objektiv responsfrekvensb12,6 %1,7 %
n/ad< 0,0001e
(9,8–15,9)(0,5–4,2)
Klinisk nyttac51,3 %26,4 %
n/ad< 0,0001e
(46,8–55,9)(20,9–32,4)
a
Plus exemestan.
b
Objektiv responsfrekvens = andelen patienter med komplett eller partiell respons.
c
Klinisk nytta = andelen patienter med komplett eller partiell respons eller stabil sjukdom efter
≥ 24 veckor.
d
Ej relevant.
e
P-värdet erhålls från Cochran-Mantel-Haenszel-testet med en stratifierad version av Cochran-
Armitage-permutationstest.
Figur 1 BOLERO-2 – Kaplan-Meierkurvor för progressionsfri överlevnad (radiologisk granskning av
prövaren)
Den beräknade behandlingseffekten på PFS fick stöd av en planerad subgruppsanalys av PFS enligt
prövarens bedömning. I alla analyserade subgrupper (ålder, känslighet för tidigare hormonell behandling,
antal involverade organ, skelettmetastaser vid studiestart, förekomst av visceral metastasering och över
betydande demografiska och prognostiska subgrupper) sågs en positiv behandlingseffekt av everolimus plus
exemestan, med en beräknad riskkvot (HR) jämfört med placebo plus exemestan som varierade från 0,25 till
0,60.
Ingen skillnad i tid till ≥ 5 % försämring av skattningen avseende generell livskvalitet eller funktionsskalor
enligt QLQ-C30 observerades i de två armarna.
BOLERO-6 (studie CRAD001Y2201), en randomiserad, öppen fas II-studie av everolimus i kombination
med exemestan jämfört med enbart everolimus eller kapecitabin vid behandling av postmenopausala kvinnor
med östrogenreceptorpositiv, HER2/neu-negativ, lokalt avancerad, återkommande eller metastatisk
bröstcancer efter recidiv eller progression efter tidigare behandling med letrozol eller anastrozol.
Studiens primära effektmått var beräknad riskkvot (HR) för progressionsfri överlevnad (PFS) för everolimus
plus exemestan, jämfört med enbart everolimus. Det huvudsakliga sekundära effektmåttet var beräknad HR
för PFS för everolimus plus exemestan, jämfört med kapecitabin.
Andra sekundära effektmått innefattade utvärdering av total överlevnad, objektiv responsfrekvens, klinisk
nytta, säkerhet, tid till försämrat ECOG-funktionsstatus, tid till livskvalitet-försämring och
behandlingsnöjdhet (TSQM). Inga formella statistiska jämförelser planerades.
Totalt randomiserades 309 patienter i förhållandet 1:1:1 till kombinationen everolimus (10 mg dagligen) plus
exemestan (25 mg dagligen) (n = 104), enbart everolimus (10 mg dagligen) (n = 103) eller kapecitabin
(1 250 mg/m2 två gånger dagligen i 2 veckor följt av en veckas uppehåll, dvs. 3-veckorscykel) (n = 102). Vid
sista datum för datainsamling (data cut-off) var behandlingsdurationen i median 27,5 veckor (intervall 2,0–
165,7) för gruppen som fick everolimus plus exemestan, 20 veckor (1,3–145,0) för everolimus och
26,7 veckor (1,4–177,1) för kapecitabin.
Resultatet för den slutliga PFS-analysen med 154 händelser baserat på lokal bedömning visade en beräknad
HR på 0,74 (90 % KI: 0,57; 0,97) till fördel för gruppen som fick everolimus plus exemestan jämfört med
everolimus. I median var PFS 8,4 månader (90 % KI: 6,6; 9,7) respektive 6,8 månader (90 % KI: 5,5; 7,2).
Figur 2 BOLERO‑6 – Kaplan-Meierkurvor för progressionsfri överlevnad (radiologisk granskning av
prövaren)
För det huvudsakliga sekundära effektmåttet PFS var beräknad HR 1,26 (90 % KI: 0,96; 1,66) till fördel för
kapecitabin jämfört kombinationen everolimus plus exemestan, baserat på totalt 148 observerade händelser.
Resultatet för det sekundära effektmåttet total överlevnad var emellertid inte i överensstämmelse med det
primära effektmåttet PFS och indikerade en fördel för enbart everolimus. Beräknad HR var 1,27 (90 % KI:
0,95; 1,70) för jämförelsen av total överlevnad hos gruppen som enbart fick everolimus respektive
everolimus + exemestan. Beräknad HR för total överlevnad i gruppen som fick everolimus plus exemestan
jämfört med kapecitabin var 1,33 (90 % KI: 0,99; 1,79).
Avancerade neuroendokrina tumörer med ursprung från pankreas (pNET)
RADIANT-3 (studie CRAD001C2324), en multicenter, randomiserad, dubbelblind, fas III-studie med
everolimus plus bästa understödjande vård (BSC) jämfört med placebo plus BSC hos patienter med
avancerad pNET, visade en statistiskt signifikant klinisk nytta av everolimus jämfört med placebo med en
2,4 gånger förlängd median progressionsfri överlevnad (PFS) (11,04 månader jämfört med 4,6 månader),
(HR 0,35; 95 % KI: 0,27; 0,45; p < 0,0001) (se tabell 5 och figur 3).
RADIANT-3 omfattade patienter med väl och måttligt differentierad, avancerad pNET, vars sjukdom hade
progredierat under de föregående 12 månaderna. Behandling med somatostatinanaloger var tillåtet som en
del av BSC.
Det primära effektmåttet för studien var PFS utvärderat med RECIST (Response Evaluation Criteria in Solid
Tumors). Efter dokumenterad radiologisk progression kunde patienterna avblindas av prövaren. De som hade
randomiserats till placebo kunde då få öppen behandling med everolimus.
Sekundära effektmått var säkerhet, objektiv responsfrekvens, responstid och total överlevnad (OS).
Sammanlagt randomiserades 410 patienter 1:1 till antingen everolimus 10 mg dagligen (n = 207) eller
placebo (n = 203). Demografin var välbalanserad (medianålder 58 år, 55 % män, 78,5 % kaukasier).
Femtioåtta procent av patienterna i båda grupperna hade tidigare erhållit systemisk behandling. Mediantiden
för behandling i blindad studie var 37,8 veckor (intervall 1,1–129,9 veckor) för patienterna som fått
everolimus och 16,1 veckor (intervall 0,4–147,0 veckor) för dem som fått placebo.
Totalt 172 av de 203 patienter (84,7 %) som initialt randomiserats till placebo övergick till öppen behandling
med everolimus efter sjukdomsprogression eller avblindning i studien. Mediantiden för öppen behandling
var 47,7 veckor för samtliga patienter; 67,1 veckor för de 53 patienter som randomiserats till everolimus
respektive 44,1 veckor för de 172 patienter som randomiserats till placebo och sedan övergick till öppen
everolimusbehandling.
Tabell 5 Effektresultat för RADIANT-3
BehandlingsgruppEverolimusPlaceboHazard ratio p-värde
n = 207n = 203(95 % KI)
Median progressionsfri överlevnad (månader) (95 % KI)
< 0,0001
Radiologisk granskning av 11,044,600,35
prövaren(8,41; 13,86)(3,06; 5,39)(0,27; 0,45)
Oberoende radiologisk13,675,680,38< 0,0001
granskning(11,17; 18,79)(5,39; 8,31)(0,28; 0,51)
Total överlevnad i median (månader) (95 % KI)
Total överlevnad i median44,0237,680,940,300
(35,61; 51,75)(29,14; 45,77)(0,73; 1,20)
Figur 3 RADIANT-3 – Kaplan-Meierkurvor för progressionsfri överlevnad (radiologisk granskning av
prövaren)
Avancerade neuroendokrina tumörer med ursprung från mag-tarmkanalen eller lungorna
RADIANT-4 (studie CRAD001T2302), en randomiserad, dubbelblind, multicenter, fas III-studie med
everolimus plus bästa understödjande vård (BSC) jämfört med placebo plus BSC utfördes på patienter med
avancerade, väl differentierade (grad 1 eller 2) icke-funktionella neuroendokrina tumörer med ursprung från
mag-tarmkanalen eller lungorna och utan anamnes eller aktiva symptom relaterade till karcinoidsyndrom.
Det primära effektmåttet för studien var progressionsfri överlevnad (PFS), utvärderat enligt RECIST
(Response Evaluation Criteria in Solid Tumors) och baserat på en oberoende radiologisk granskning. En
understödjande PFS-analys var baserad på lokal granskning av prövaren. Sekundära effektmått var total
överlevnad (OS), total svarsfrekvens, tid till sjukdomskontroll, säkerhet, förändring av livskvalitet (FACT-G)
och tid till försämring enligt WHO PS (World Health Organisation performance status).
Sammanlagt randomiserades 302 patienter i ett 2:1-förhållande till antingen everolimus (10 mg
dagligen) (n = 205) eller placebo (n = 97). Demografiska uppgifter och sjukdomskarakteristika
var generellt sett balanserad (medianålder 63 år [intervall 22–86], 76 % kaukasier, tidigare
behandling med somatostatinanaloger). Mediantiden för blindad behandling var 40,4 veckor för
patienter som fick everolimus och 19,6 veckor för dem som fick placebo. Efter den primära PFS
analysen gick 6 patienter från placebogruppen över till öppen behandling med everolimus.
Effektresultaten för det primära effektmåttet PFS (oberoende radiologisk granskning) erhölls från de slutliga
PFS-analyserna (se tabell 6 och figur 4). Effektresultaten för PFS (radiologisk granskning av prövaren)
erhölls från den finala analysen för total överlevnad (se tabell 6).
Tabell 6 RADIANT-4 – Progressionsfri överlevnad
BehandlingsgruppEverolimusPlaceboHazard ratio p-värdea
n = 205n = 97(95 % KI)
Median progressionsfri överlevnad (månader) (95 % KI)
< 0,001
Oberoende radiologisk 11,013,910,48
granskning(9,2; 13,3)(3,6; 7,4)(0,35; 0,67)
Radiologisk granskning av 14,395,450,40< 0,001
prövaren(11,24; 17,97)(3,71; 7,39)(0,29; 0,55)
a
Ensidigt p-värde från ett stratifierat log-rank-test.
Figur 4 RADIANT-4 – Kaplan-Meierkurvor för progressionsfri överlevnad (oberoende radiologisk
granskning)
I understödjande analyser observerades en positiv behandlingseffekt i alla subgrupper med undantag för
subgruppen som hade primärtumör med ursprung i ileum (ileum: HR = 1,22 [95 % KI: 0,56–2,65]; icke-
ileum: HR = 0,34 [95 % KI: 0,22–0,54]; lunga: HR = 0,43 [95 % KI: 0,24–0,79]) (se figur 5).
Figur 5 RADIANT-4 – Progressionsfri överlevnad utifrån i förväg specificerade subgrupper (oberoende
radiologisk granskning)
*Icke-ileum: magsäck, kolon, rektum, appendix, cekum, duodenum, jejunum, cancer av okänt primärt
ursprung och övrigt gastrointestinalt ursprung.
ULN: övre normalgräns.
CgA: kromogranin A.
NSE: neuronspecifikt enolas.
Hazard ratio (95 % KI) från stratifierad Cox-modell.
Den finala analysen avseende total överlevnad (OS) visade inte en statistisk signifikant skillnad mellan de
patienter som fick everolimus eller placebo under studiens blindade behandlingsperiod (HR=0,90 [95 % KI:
0,66 till 1,22]).
Ingen skillnad observerades mellan de båda grupperna avseende tid till definitiv försämring enligt WHO PS
(HR=1,02; [95 % KI: 0,65; 1,61]) eller tid till definitiv försämring av livskvalitet (FACT-G HR=0,74; [95 %
KI: 0,50; 1,10]).
Avancerad njurcellscancer
RECORD-1 (studie CRAD001C2240), en fas III-, internationell, randomiserad, dubbelblind
multicenterstudie utfördes för att jämföra everolimus 10 mg dagligen med placebo, båda i kombination med
bästa understödjande vård. Studien utfördes på patienter med metastaserande njurcellscancer, vars sjukdom
hade progredierat under eller efter behandling med VEGFR-TKI (vascular endothelial growth factor receptor
tyrosine kinase inhibitor), t.ex. sunitinib eller sorafenib, eller både sunitinib och sorafenib i kombination.
Tidigare behandling med bevacizumab och interferon-α var också tillåtet. Patienterna stratifierades enligt
prognosskalan för MSKCC (Memorial Sloan-Kettering Cancer Center) (gynnsam vs medel vs liten
riskgrupp) och tidigare cancerbehandling (1 vs 2 tidigare VEGFR-TKI-behandlingar).
Det primära effektmåttet var progressionsfri överlevnad, dokumenterad med hjälp av RECIST-skalan
(Response Evaluation Criteria in Solid Tumours) och bedömd via en blindad, oberoende central granskning.
Sekundära effektmått var säkerhet, objektiv tumörresponsfrekvens, total överlevnad, sjukdomsrelaterade
symtom och livskvalitet. Efter dokumenterad röntgenologisk progression kunde patienterna oblindas av
prövaren. De som randomiserats till placebo kunde då få öppen behandling med everolimus 10 mg dagligen.
Den oberoende monitoreringskommittén (”Independent Data Monitoring Committee”) rekommenderade att
denna prövning skulle avslutas vid tidpunkten för den andra interimanalysen, eftersom det primära
effektmåttet hade uppfyllts.
Totalt 416 patienter randomiserades 2:1 till att få everolimus (n = 277) eller placebo (n = 139). Demografin
var välbalanserad (poolad medianålder [61 år; intervall 27–85], 78 % män, 88 % kaukasier, antal tidigare
VEGFR-TKI-behandlingar [1–74 %, 2–26 %]). Mediantiden för behandling i blindad studie var 141 dagar
(intervall 19–451 dagar) för patienter som fått everolimus och 60 dagar (intervall 21–295 dagar) för dem som
fått placebo.
Everolimus var överlägset placebo vad avser primärt effektmått av progressionsfri överlevnad, med en
statistiskt signifikant, 67 %, minskning av risken för progression eller dödsfall (se tabell 7 och figur 6).
Tabell 7 RECORD-1 – Progressionsfri överlevnad
BehandlingsgruppnEverolimusPlaceboHazard ratio p-värde
n = 277n = 139(95 % KI)
Median progressionsfri
överlevnad (månader) (95 % KI)
Primär analys
Alla (blindad oberoende 4164,91,90,33< 0,0001a
central granskning)(4,0–5,5)(1,8–1,9)(0,25–0,43)
Stöd-/känslighetsanalyser
Alla (lokal granskning av 4165,51,90,32< 0,0001a
prövaren)(4,6–5,8)(1,8–2,2)(0,25–0,41)
MSKCC-prognospoäng (blindad oberoende central granskning)
Gynnsam risk5,81,90,31< 0,0001
120
(4,0–7,4)(1,9–2,8)(0,19–0,50)
Medelrisk2354,51,80,32< 0,0001
(3,8–5,5)(1,8–1,9)(0,22–0,44)
Låg risk3,61,80,440,007
61
(1,9–4,6)(1,8–3,6)(0,22–0,85)
a
Stratifierat log-rank-test.
Figur 6 RECORD-1 – Kaplan-Meier kurvor för progressionsfri överlevnad (oberoende central
granskning)
Frekvensen progressionsfri överlevnad vid 6 månader var 36 % vid behandling med everolimus, jämfört med
9 % för placebo.
Bekräftad objektiv tumörrespons sågs hos 5 patienter (2 %) som fick everolimus, men hos ingen av dem som
fick placebo. Därför återspeglar fördelen vad avser progressionsfri överlevnad primärt behandlingsgruppen
med stabil sjukdom (vilket motsvarar 67 % av den behandlingsgrupp som fick everolimus).
Ingen statistiskt signifikant, behandlingsrelaterad skillnad sågs i total överlevnad (hazard ratio 0,87;
konfidensintervall: 0,65–1,17; p = 0,177). Överflyttning till öppen behandling med everolimus efter
sjukdomsprogression för patienter som tilldelats placebo försvårade upptäckten av eventuell
behandlingsrelaterad skillnad i total överlevnad.
Övriga studier
Stomatit är den vanligast rapporterade biverkningen hos patienter som behandlas med everolimus (se
avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar). I en enarmad studie efter försäljningsgodkännandet hos postmenopausala kvinnor med
avancerad bröstcancer (n = 92) gavs lokal behandling med dexametason 0,5 mg/5 ml alkoholfri oral lösning,
administrerad som munskölj (4 gånger dagligen under de första 8 behandlingsveckorna), från det att
behandling påbörjades med everolimus (10 mg/dag) plus exemestan (25 mg/dag), för att minska incidensen
och svårighetsgraden av stomatit. Incidensen av stomatit grad ≥ 2 var vid 8 veckor 2,4 % (n = 2/85
utvärderbara patienter), vilket var lägre än vad som tidigare rapporterats. Förekomsten av stomatit grad 1 var
18,8 % (n = 16/85) och inga fall av stomatit grad 3 eller 4 rapporterades. Den övergripande säkerhetsprofilen
i denna studie var jämförbar med den som fastställts för everolimus vid behandling inom onkologi och
tuberös skleroskomplexet (TSC), med undantag för en något ökad frekvens av oral candidiasis som
rapporterades hos 2,2 % (n = 2/92) av patienterna.
Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för referensläkemedlet som innehåller everolimus för alla grupper av den pediatriska populationen för neuroendokrina tumörer med ursprung från pankreas och thorax samt njurcellscancer (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Läkemedelsform

Tablett.

2,5 mg tablett Vita till gulvita, avlånga, bikonvexa tabletter (ungefär 10 × 5 mm), präglade med E9VS på ena sidan och 2.5 på den andra.

5 mg tablett Vita till gulvita, avlånga, bikonvexa tabletter (ungefär 13 × 6 mm), präglade med E9VS 5 på ena sidan. 10 mg tablett Vita till gulvita, avlånga, bikonvexa tabletter (ungefär 16 × 8 mm), präglade med E9VS 10 på ena sidan.

Interaktioner

Everolimus är ett CYP3A4-substrat och även ett substrat för och måttlig hämmare av PgP. Därför kan absorption och åtföljande eliminering av everolimus påverkas av produkter som påverkar CYP3A4 och/eller PgP. In vitro är everolimus en kompetitiv hämmare av CYP3A4 och en blandad hämmare av CYP2D6.

Kända och teoretiska interaktioner med vissa hämmare och inducerare av CYP3A4 och PgP återges i tabell 2 nedan.

Cyp3a4- och pgp-hämmare som ökar koncentrationerna av everolimus

Substanser som hämmar CYP3A4 eller PgP kan öka everolimuskoncentrationerna i blodet genom att minska metabolismen eller utflödet av everolimus från intestinala celler.

Cyp3a4- och pgp-inducerare som minskar koncentrationerna av everolimus

Substanser som är inducerare av CYP3A4 eller PgP kan minska blodkoncentrationerna av everolimus genom att öka metabolismen eller utflödet av everolimus från intestinala celler.

Tabell 2 Effekter av andra aktiva substanser på everolimus

Aktiva substanser per Interaktion – Ändring av Rekommendationer avseende
interaktionstypeverolimus AUC/Cmax samtidig administrering
Geometriskt medelvärde
(observerat intervall)
Potenta CYP3A4/PgP-hämmare
KetokonazolAUC ↑ 15,3 gånger Samtidig behandling med Everolimus
(intervall 11,2–22,5) Viatris och potenta hämmare
Cmax ↑ 4,1 gånger rekommenderas inte.
(intervall 2,6–7,0)
Itrakonazol,Har inte studerats. Stora ökningar
posakonazol,av everolimuskoncentrationen
vorikonazolförväntas.
Telitromycin,
klaritromycin
Nefazodon
Ritonavir, atazanavir,
saquinavir, darunavir,
indinavir, nelfinavir
Måttliga CYP3A4/PgP-hämmare
ErytromycinAUC ↑ 4,4 gånger Försiktighet bör iakttas när samtidig
(intervall 2,0–12,6) administration av måttliga CYP3A4-
Cmax ↑ 2,0 gånger eller PgP-hämmare inte kan undvikas.
(intervall 0,9–3,5)Om patienter behöver samtidig
interaktionstypeverolimus AUC/Cmax samtidig administrering
Geometriskt medelvärde
(observerat intervall)
ImatinibAUC ↑ 3,7 gångeradministrering av en måttlig
Cmax ↑ 2,2 gångerCYP3A4- eller PgP-hämmare, bör en
VerapamilAUC ↑ 3,5 gånger dosreduktion till 5 mg eller 2,5 mg
(intervall 2,2–6,3) dagligen övervägas. Emellertid finns
Cmax ↑ 2,3 gånger det inga kliniska data med denna
(intervall 1,3–3,8)dosjustering. På grund av variabilitet
Ciklosporin oralAUC ↑ 2,7 gånger mellan patienter är de
(intervall 1,5–4,7)rekommenderade dosjusteringarna
Cmax ↑ 1,8 gångereventuellt inte optimala för alla
(intervall 1,3–2,6)individer. Därför rekommenderas
FlukonazolHar inte studerats. Ökad exponering noggrann monitorering av
biverkningar. Om behandling med den
Diltiazemförväntas.
måttliga hämmaren avbryts, överväg
DronedaronHar inte studerats. Ökad exponering
en washout-period på minst 2 till 3
förväntas.
dagar (genomsnittlig elimineringstid
Amprenavir,Har inte studerats. Ökad exponering
för de vanligaste måttliga hämmarna)
fosamprenavirförväntas.
innan Everolimus Mylan-dosen
justeras till dosen som användes innan
Grapefruktjuice eller Har inte studerats. Ökad exponering samadministrationen påbörjades.
Kombinationer ska undvikas.
annan mat som påverkarförväntas (stor spridning av
CYP3A4/PgPeffekten).
Potenta och måttliga CYP3A4-inducerare
RifampicinAUC ↓ 63 %
Undvik samtidig användning av
(intervall 0–80 %)
potenta CYP3A4-inducerare. Om
Cmax ↓ 58 %
patienter behöver samtidig
(intervall 10–70 %)
administrering av en potent CYP3A4-
DexametasonHar inte studerats. Minskad
inducerare, bör en dosökning av
exponering förväntas.
Everolimus Viatris från 10 mg
Karbamazepin, Har inte studerats. Minskad dagligen upp till 20 mg dagligen
fenobarbital, fenytoinexponering förväntas.övervägas genom att använda
Efavirenz, nevirapinHar inte studerats. Minskad dosökningar på 5 mg eller mindre,
exponering förväntas.tillämpat på dag 4 och dag 8 efter det
att behandling med inducerare
påbörjats. Denna dos predikteras
anpassa AUC till intervallet som har
observerats utan samtidig behandling
med inducerare. Emellertid finns det
inga kliniska data med denna
dosjustering. Om behandling med
induceraren avbryts, överväg en
washout-period på minst 3 till 5 dagar
(rimlig tidsperiod för
enzyminduktionen att upphöra) innan
Everolimus Mylan-dosen justeras till
dosen som användes innan
samadministrationen påbörjades.
JohannesörtHar inte studerats. Kraftigt minskad Beredningar som innehåller
(Hypericum perforatum)exponering förväntas.johannesört ska inte användas under
behandling med everolimus.

Substanser vars plasmakoncentration eventuellt kan påverkas av everolimus

De systemiska koncentrationerna som erhållits efter orala dagliga doser av 10 mg, gör hämning av PgP, CYP3A4 och CYP2D6 mindre trolig (grundat på in vitro-resultat). Emellertid kan hämning av CYP3A4 och PgP i tarmen inte uteslutas. En interaktionsstudie på friska frivilliga visade att samtidig administrering av en oral dos midazolam, ett känsligt testsubstrat för CYP3A, och everolimus ledde till att Cmax ökade med 25 % och AUC(0–inf) med 30 % för midazolam. Effekten beror sannolikt på en hämning av CYP3A4 i tarmen av everolimus. Everolimus kan följaktligen påverka biotillgängligheten av orala samtidigt administrerade CYP3A4-substrat. Vid systemisk administrering av CYP3A4-substrat väntas däremot inte någon kliniskt relevant påverkan (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Samtidig administrering av everolimus och långverkande oktreotid gav ett ökat Cmin för oktreotid med ett geometriskt medelvärde (everolimus/placebo) på 1,47. Någon klinisk signifikant betydelse för effekten av everolimus hos patienter med avancerade neuroendokrina tumörer kunde inte fastställas.

Samtidig administrering av everolimus och exemestan ökade Cmin och C2 h för exemestan med 45 % respektive 64 %. Motsvarande östradiolhalt vid steady state (4 veckor) skilde sig emellertid inte åt mellan de två behandlingsgrupperna. Ingen ökning av antalet biverkningar relaterat till exemestan observerades hos patienter med hormonreceptorpositiv avancerad bröstcancer som behandlades med kombinationen. Ökningen av exemestannivåerna påverkar sannolikt inte effekt eller säkerhet.

Samtidig användning av ace-hämmare

Patienter som samtidigt tar ACE-hämmare (t.ex. ramipril) kan löpa ökad risk för angioödem (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Vaccinationer

Immunresponsen på en vaccination kan eventuellt påverkas och därför kan vaccinationen vara mindre effektiv under behandling med Everolimus Viatris. Användning av levande vacciner ska undvikas under behandling med Everolimus Viatris (se avsnitt Varningar och försiktighet). Exempel på levande vacciner är vaccin mot influensa (intranasalt), mässling, påssjuka, röda hund, polio (peroralt), tuberkulos (BCG, Bacillus Calmette Guérin), gula febern, vattkoppor och tyfoidfeber (stam Ty21a).

Strålbehandling Potentiering av strålbehandlingstoxicitet har rapporterats hos patienter som fått everolimus (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Graviditet och amning

Fertila kvinnor/födelsekontroll hos män och kvinnor

Kvinnor i fertil ålder måste använda en mycket säker preventivmetod (t.ex. icke östrogeninnehållande preventivmedel givet oralt, via injektion eller implantat; progesteron-baserade preventivmedel, hysterektomi, tubarligering, fullständig avhållsamhet, barriärmetoder, spiral och/eller kvinnlig/manlig sterilisering) under behandling med everolimus och upp till 8 veckor efter avslutad behandling. Manliga patienter ska inte avrådas från att försöka få barn.

Graviditet

Det finns inga adekvata data från användning av everolimus hos gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter inklusive embryotoxicitet och fetotoxicitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Den potentiella risken för människa är okänd.

Everolimus rekommenderas inte under graviditet och hos kvinnor i fertil ålder som inte använder preventivmedel.

Amning

Det är inte känt om everolimus utsöndras i bröstmjölk. Hos råtta, däremot, passerar everolimus och/eller dess metaboliter lätt över i mjölk (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Därför bör kvinnor som tar everolimus inte amma under behandlingen och upp till 2 veckor efter den sista dosen.

Fertilitet

Risken för att everolimus ska orsaka infertilitet hos män och kvinnor är okänd, men amenorré (sekundär amenorré och annan oregelbundenhet av menstruation) associerat med obalans i luteiniserande hormon (LH)/follikelstimulerande hormon (FSH) har observerats hos kvinnliga patienter. Baserat på icke-kliniska fynd kan den manliga och den kvinnliga fertiliteten vara nedsatt under behandling med everolimus (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Trafik och maskiner

Everolimus Viatris har en mindre eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Patienterna bör informeras om att de ska vara försiktiga när de kör eller använder maskiner om de upplever fatigue under behandlingen med Everolimus Viatris.

Överdosering

Rapporterad erfarenhet av överdosering hos människa är mycket begränsad. Engångsdoser upp till 70 mg har getts med acceptabel akut tolerabilitet. Allmänt understödjande åtgärder bör initieras vid alla fall av överdosering.

Farmakokinetik

Absorption

Hos patienter med solida tumörer i framskridet stadium uppnås maximala koncentrationer av everolimus (Cmax) 1 timme (median) efter administrering av 5 mg och 10 mg dagligen av everolimus vid fasta eller med ett lätt, fettfritt mellanmål. Cmax är dosproportionellt mellan 5 mg och 10 mg. Everolimus är ett substrat för och en måttlig hämmare av PgP.

Påverkan av föda

Hos friska individer reducerade en fettrik måltid den systemiska exponeringen för everolimus 10 mg med 22 % (uppmätt som AUC) och den maximala plasmakoncentrationen, Cmax, med 54 %. Fettfattig kost reducerade AUC med 32 % och Cmax med 42 %. Intag av föda hade dock ingen märkbar effekt på koncentration/tid-profilen efter absorptionsfasen.

Distribution

Blodplasmakvoten för everolimus, som är koncentrationsberoende inom intervallet 5–5 000 ng/ml, är 17– 73 %. Ungefär 20 % av everolimuskoncentrationen i helblod återfinns i plasma hos cancerpatienter som givits 10 mg/dag. Plasmaproteinbindningen är cirka 74 % hos både friska försökspersoner och patienter med måttligt nedsatt leverfunktion. Hos patienter med solida tumörer i framskridet stadium var Vd 191 liter för skenbart centralt kompartment och 517 liter för skenbart perifert kompartment.

Metabolism

Everolimus är ett substrat för CYP3A4 och PgP. Efter oral administrering är everolimus den huvudsakliga cirkulerande komponenten i blodet hos människa. Sex huvudmetaboliter av everolimus har upptäckts i blodet hos människa, inklusive tre monohydroxylerade metaboliter, två hydrolytiska ringöppnade produkter och ett fosfatidylkolinkonjugat av everolimus. Dessa metaboliter identifierades även hos djurarter som använts i toxicitetsstudier och visade cirka 100 gånger mindre aktivitet än everolimus självt. Följaktligen anses everolimus bidra till den största delen av den totala farmakologiska aktiviteten.

Eliminering

Genomsnittligt oralt clearance (CL/F) för everolimus efter 10 mg dagligen hos patienter med solida tumörer i framskridet stadium var 24,5 liter/timme. Elimineringens genomsnittliga halveringstid för everolimus är cirka 30 timmar.

Inga specifika utsöndringsstudier har genomförts på cancerpatienter, men data finns tillgängliga från studier på patienter som genomgått transplantation. Efter administrering av en engångsdos av radiomärkt everolimus i kombination med ciklosporin återfanns 80 % av radioaktiviteten i avföring, medan 5 % utsöndrades i urinen. Modersubstansen upptäcktes inte i urinen eller avföring.

Steady state-farmakokinetik

Efter administrering av everolimus hos patienter med solida tumörer i framskridet stadium var AUC0–τ vid steady state dosproportionell inom området 5–10 mg dagligen. Steady state uppnåddes inom två veckor. Cmax är dosproportionellt mellan 5 mg och 10 mg och tmax uppträder 1–2 timmar efter doseringen. Det fanns ett signifikant samband mellan AUC0–τ och dalkoncentrationen före doseringen vid steady state.

Särskilda patientgrupper

Nedsatt leverfunktion

Everolimus säkerhet, tolerabilitet och farmakokinetik utvärderades i två studier med en oral engångsdos av everolimustabletter till 8 respektive 34 patienter med nedsatt leverfunktion jämfört med personer med normal leverfunktion.

I den första studien var det genomsnittliga AUC för everolimus hos 8 patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh B) dubbelt så högt som det hos 8 patienter med normal leverfunktion.

I den andra studien på 34 patienter med olika grader av leverfunktionsnedsättning sågs en ökad exponering för everolimus (dvs. AUC0–inf) på 1,6; 3,3 och 3,6 gånger hos patienter med lindrig (Child-Pugh A), måttlig (Child-Pugh B) respektive svår leverfunktionsnedsättning (Child-Pugh C) jämfört med personer med normal leverfunktion.

Farmakokinetiska simuleringar för upprepad dosering stödjer dosrekommendationerna för patienter med nedsatt leverfunktion baserat på leverfunktionsstatus enligt Child-Pugh.

Baserat på resultaten från de två studierna rekommenderas dosjustering för patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).

Nedsatt njurfunktion

I en populationsfarmakokinetisk analys av 170 patienter med solida tumörer i framskridet stadium upptäcktes ingen signifikant påverkan från kreatininclearance (25–178 ml/minut) på CL/F hos everolimus. Nedsatt njurfunktion efter transplantation (kreatininclearance inom intervallet 11–107 ml/minut) påverkade inte farmakokinetiken hos everolimus hos patienter som genomgått transplantation.

Äldre

I en populationsfarmakokinetisk utvärdering av cancerpatienter sågs ingen signifikant påverkan av åldern (27–85 år) på oralt clearance av everolimus.

Etnisk tillhörighet Oralt clearance (CL/F) är likartad hos japanska och kaukasiska cancerpatienter med likartad leverfunktion. Baserat på analysen av populationsfarmakokinetiken är CL/F i genomsnitt 20 % högre hos svarta patienter som genomgått transplantation.

Förpackningar 1

Förpackningarna följer dina sökinställningar för tillhandahålls ej och avregistrerade läkemedel.

30 tabletterReceptbelagt · Blister1 874,86 kr
Högkostnadsskydd
Förmån
Innehåller latex
Nej
Utbytbar
Ja
Förskrivningsrätt
Läkare
Varunummer
437486
NPL-förpacknings-ID
20170714100113
NPL-ID
20170313000012
Försäljningen planeras upphöra 2027-02-01 (permanent) · Ingen pågående restsituation rapporterad
Mer informationVisa mindre om reststatus för Blister, 30 tabletter

NPL-pack-id: 20170714100113

Anmält försäljningsuppehåll

Prognostiserat slutdatum
Uppgift saknas
Startdatum
2027-02-01
Anmäld varaktighet
Permanent
Orsak
Uppgift saknas
Utbytbara läkemedel

Informationen uppdaterad 2026-09-24

Utbytbara läkemedel med jämförbara förpackningar enligt TLV

Informationen uppdaterad 2026-08-27

Prognosen är preliminär. Hänvisningarna kommer från Läkemedelsverket och reststatus kontrolleras även för hänvisade läkemedel och förpackningar. Uppgifterna visar inte lagersaldo på enskilda apotek.

Källa: Läkemedelsverket