Lumigan

Rekommenderad dos är en droppe i det(de) berörda ögat(ögonen) en gång dagligen, på kvällen. Dosen får inte överskrida en gång per dag, eftersom tätare doseringssintervall kan ge sämre trycksänkande effekt.

Endast avsett för engångsbruk. En behållare räcker till att behandla båda ögonen. Eventuell oanvänd lösning skall kasseras omedelbart efter användning.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt hos LUMIGAN för barn i åldern 0 till 18 år har ännu inte fastställts.

Nedsatt njur- eller leverfunktion

LUMIGAN har inte studerats hos patienter med nedsatt njurfunktion eller med måttligt till kraftigt nedsatt leverfunktion och bör därför användas med försiktighet till sådana patienter. Bimatoprost 0,3 mg/ml ögondroppar (flerdosberedning), lösning hade ingen oönskad effekt på leverfunktionen efter 24 månader hos patienter med tidigare lätt nedsatt leverfunktion eller onormala alaninaminotransferas- (ALAT), aspartataminotransferas- (ASAT) och/eller bilirubinvärden vid baslinjen.

Vid samtidig användning av flera topikala ögonläkemedel skall vart och ett av dessa administreras med minst 5 minuters mellanrum.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Reduktion av förhöjt intraokulärt tryck vid kroniskt glaukom med öppen kammarvinkel och okulär hypertension hos vuxna (som monoterapi eller som tilläggsterapi till betablockerare).

Innan behandlingen inleds bör patienterna upplysas om risken för förändringar runt ögat och i ögonlocket (prostaglandinanalog-associerad periorbitopati (PAP)) och ökad irispigmentering, eftersom dessa förändringar har iakttagits under behandling med LUMIGAN. En del av dessa förändringar kan vara bestående och kan leda till försämrat synfält och skillnader i utseendet mellan ögonen när endast ett öga behandlas (se avsnitt Biverkningar).

Cystiskt makulaödem har rapporterats i enstaka fall (≥1/1 000, <1/100) efter behandling med bimatoprost 0,3 mg/ml ögondroppar (flerdosberedning). Försiktighet bör därför iakttas vid användande av LUMIGAN hos patienter med kända riskfaktorer för makulaödem (t.ex. afaka patienter, pseudofaka patienter med en bakre kapselruptur).

Det har förekommit sällsynta och spontana rapporter om återaktivering av tidigare infiltrat i hornhinnan eller ögoninfektioner vid användning av bimatoprost 0,3 mg/ml ögondroppar, lösning (flerdosberedning). LUMIGAN bör användas med försiktighet hos patienter där det finns en bakgrund av tidigare signifikanta virala ögoninfektioner (t.ex. herpes simplex) eller uveit/irit.

LUMIGAN har inte studerats vid inflammatoriska tillstånd i ögat, neovaskulära, inflammatoriska, glaukom med stängd kammarvinkel, kongenitalt glaukom eller trångvinkelglaukom.

Det finns risk för hårväxt i områden där LUMIGAN kommer i upprepad kontakt med hudens yta. Det är därför viktigt att applicera LUMIGAN enligt instruktionerna och se till att det inte rinner ned på kinden eller andra hudområden.

LUMIGAN har inte studerats på patienter med nedsatt lungfunktion. Medan det finns begränsad information om patienter med astma eller KOL i anamnesen, har exacerbation rapporterats för astma, dyspné och KOL, samt rapporter av astma efter att läkemedlet blivit godkänt på marknaden. Frekvensen av dessa symtom är inte känd. Patienter med KOL, astma eller nedsatt lungfunktion på grund av andra tillstånd ska behandlas med försiktighet.

LUMIGAN har inte studerats på patienter med AV-block allvarligare än 1:a graden eller okontrollerad hjärtsvikt. Ett begränsat antal spontana rapporter om bradykardi eller högt blodtryck har setts vid användande av bimatoprost 0,3 mg/ml ögondroppar, lösning (flerdosberedning). LUMIGAN bör användas med försiktighet av patienter predisponerade för låg hjärtfrekvens eller lågt blodtryck.

I studier av bimatoprost 0,3 mg/ml hos patienter med glaukom eller okulär hypertension, har det visats att mer frekvent exponering av ögat för mer än en dos av bimatoprost dagligen kan sänka den IOP- sänkande effekten (se avsnitt Interaktioner). Patienter som samtidigt använder LUMIGAN och andra prostaglandinanaloger ska övervakas avseende risken för intraokulära tryckförändringar.

Engångsdos av LUMIGAN 0,3 mg/ml har inte studerats hos patienter som bär kontaktlinser.

Kontaktlinser bör avlägsnas före administrering och kan sättas in igen 15 minuter efter administrering.

I en 3-månadersstudie upplevde cirka 29 % av patienterna som behandlades med LUMIGAN 0,3 mg/ml engångsdos biverkningar. De vanligaste rapporterade biverkningarna var konjunktival hyperemi (oftast lindrig och av ickeinflammatorisk natur) hos 24 % av patienterna och ögonklåda hos

4 % av patienterna. Cirka 0,7 % av patienterna i gruppen som behandlades med LUMIGAN 0,3 mg/ml engångsdos avbröt behandlingen på grund av biverkningar i 3-månadersstudien.

Följande biverkningar rapporterades under kliniska prövningar med LUMIGAN 0,3 mg/ml engångsdos, eller under perioden efter godkännandet för försäljning. De flesta var lokala, milda till måttliga, och inga var allvarliga.

Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, </100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data); biverkningar presenteras i enlighet med organsystemklass i tabell 1. Biverkningar presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Tabell 1 Lista över biverkningar

Förändringar runt ögat och i ögonlocket (prostaglandinanalog-associerad periorbitopati (PAP))

Prostaglandinanaloger, inklusive LUMIGAN kan inducera periorbital fettatrofi, förändringar som kan leda till fördjupning av ögonlocksfåran (sulcus), ptos, enoftalmus (insjunket öga), ögonlocksretraktion, minskning av hudöverskott på ögonlock (involution av dermatokalasis) och att ögonvitan syns under pupillen (inferior scleral show). Förändringarna är vanligtvis milda, kan inträffa så tidigt som en månad efter påbörjad behandling med LUMIGAN och kan orsaka ett försämrat synfält, även om patienten inte märker av det. PAP är även associerat med periokulär hyperpigmentering eller missfärgning av hud och hypertrikos. Alla förändringar har observerats vara delvis eller helt reversibla vid utsättning eller byte till andra behandlingar.

Hyperpigmentering av iris

Ökad irispigmentering blir sannolikt permanent. Pigmenteringsförändringen beror på ett ökat melanininnehåll i melanocyterna snarare än ett ökat antal melanocyter. De långsiktiga effekterna av ökad irispigmentering är inte kända. Det kan dröja flera månader till år innan färgförändringar av iris som ses vid oftalmisk administrering av bimatoprost i ögat blir märkbara. Den bruna pigmenteringen runt pupillen sprids vanligen koncentriskt mot iris utkant och hela eller delar av iris blir brunare. Varken nevi eller fräknar på iris verkar påverkas av behandlingen. Efter 3 månader var incidensen för hyperpigmentering av iris 0,3 % med en engångsdos av bimatoprost 0,3 mg/ml ögondroppar, lösning. Efter 12 månader var incidensen 1,5 % med bimatoprost 0,3 mg/ml ögondroppar (flerdosberedning), lösning (se avsnitt Biverkningar) och ökade inte under 3 års behandling.

Mer än 1800 patienter har behandlats med LUMIGAN 0,3 mg/ml (flerdosberedning). I sammanfattande data från III monoterapi och adjunktiv behandling av LUMIGAN 0,3 mg/ml (flerdosberedning), var de mest frekvent rapporterade biverkningarna:

• tillväxt av ögonfransar hos upp till

45 % under första året, incidensen av nya rapporter minskade till

7 % vid 2 år och 2 % vid 3 år

•

konjuktival hyperemi (mestadels skönjbar till mild och bedömd att vara av icke-inflammatorisknatur) hos upp till 44 % under första året, incidensen av nya rapporter minskade till 13 % vid 2 år och 12 % vid 3 år

•

ögonklåda hos upp till 14 % av patienterna under första året, incidensen av nya rapporter minskade till 3 % vid 2 år och 0 % vid 3 år.

Mindre än 9 % av patienterna avbröt behandlingen på grund av biverkningar under första året, incidensen av ytterligare patienter som avbröt behandlingen var 3 % både vid 2 och 3 år.

I tabell 2 anges biverkningar som sågs i en 12-månadersstudie av LUMIGAN 0,3 mg/ml (flerdosberedning) men rapporterades vid en högre frekvens än vid LUMIGAN 0,3 mg/ml (engångsdos). De flesta rörde ögonen, var lindriga till måttliga, och inga var allvarliga.

Tabell 2 Lista över biverkningar med LUMIGAN 0,3 mg/ml (flerdosberedning)

Förutom de biverkningar som ses vid engångsdos med LUMIGAN 0,3 mg/ml anger tabell 3 ytterligare biverkningar som sågs vid LUMIGAN 0,3 mg/ml (flerdosberedning). De flesta rörde ögonen, var lindriga till måttliga, och inga var allvarliga.

Tabell 3 Lista över ytterligare biverkningar som setts med LUMIGAN 0,3 mg/ml (flerdosberedning)

Förkalkning av hornhinnan i samband med användning av ögondroppar som innehåller fosfat har i mycket sällsynta fall rapporterats hos ett antal patienter med signifikant skadade hornhinnor.

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid ögonsjukdomar – medel vid glaukom samt miotika - prostaglandinanaloger - bimatoprost, ATC-kod: S01EE03.

Den verkningsmekanism genom vilken bimatoprost sänker det intraokulära trycket hos människor är att öka utflödet av kammarvatten genom trabekelverket och förbättra uveoskleralt utflöde. Reduktionen av det intraokulära trycket börjar cirka 4 timmar efter den första administreringen, och maximal effekt uppnås inom cirka 8-12 timmar. Effekten varar i minst 24 timmar.

Bimatoprost är en potent okulärt trycksänkande substans. Den är en syntetisk prostamid, som är strukturellt relaterad till prostaglandin F_2α (PGF_2α) men som inte verkar via någon känd prostaglandinreceptor. Bimatoprost härmar selektivt effekterna av nyligen upptäckta biosyntetiserade substanser kallade prostamider. Prostamidreceptorn har emellertid inte strukturellt identifierats ännu.

I en 12 veckors klinisk studie (dubbelblind, randomiserad, i parallella grupper) jämfördes effekten och säkerheten av LUMIGAN 0,3 mg/ml engångsdos med LUMIGAN 0,3 mg/ml (flerdosberedning). I jämförelse med Lumigan 0,3 mg/ml (flerdosberedning) uppnådde Lumigan 0,3 mg/ml engångsdos en IOP-sänkande effekt som inte var sämre (non inferior) mätt från baslinjen på det sämsta ögat hos patienter ned glaukom eller hypertension. LUMIGAN 0,3 mg/ml engångsdos uppnådde också en likvärdig IOP-sänkande effekt som LUMIGAN 0,3 mg/ml (flerdosberedning) för medel-IOP vid varje uppföljning vid vecka 2, 6 och 12.

Under 12 månaders monoterapi med LUMIGAN 0,3 mg/ml (flerdosberedning) på vuxna, i jämförelse med timolol, var medelförändringen i intraokulärt tryck på morgonen (08:00), jämfört med baslinjen, i intervallet -7,9 till -8,8 mmHg. Inte vid något besök under den 12 månader långa försöksperioden varierade uppmätt genomsnittligt ögontryck på dygnsbasis mer än 1,3 mmHg under dagen, och det var aldrig högre än 18,0 mmHg.

I en 6 månaders jämförande klinisk studie med LUMIGAN 0,3 mg/ml (flerdosberedning), i jämförelse med latanoprost, observerades en statistiskt överlägsen sänkning av det genomsnittliga intraokulära trycket på morgonen (-7,6 till -8,2 mmHg för bimatoprost jämfört med -6,0 till -7,2 mmHg för latanoprost) vid samtliga undersökningar under studien. Konjunktival hyperemi, tillväxt av ögonfransar och ögonklåda förekom statistiskt signifikant oftare för bimatoprost jämfört med latanoprost, dock var andelen patienter som avbröt behandlingen p.g.a. biverkningar låg och utan statistiskt signifikant skillnad.

Vid jämförelse med behandling med enbart betablockerare, sänkte tilläggsbehandling med betablockerare och LUMIGAN 0,3 mg/ml (flerdosberedning) det genomsnittliga intraokulära trycket på morgonen (08:00) med -6,5 till -8,1 mmHg.

Begränsad erfarenhet är tillgänglig hos patienter med öppenvinkelglaukom och samtidigt pseudoexfoliationer och pigmentglaukom, och kroniskt trångvinkelglaukom med öppen iridotomi.

Inga kliniskt relevanta effekter på hjärtfrekvens och blodtryck har observerats vid kliniska försök.

Säkerhet och effekt av LUMIGAN för barn under 18 år har inte fastställts.

Ögondroppar, lösning, endosbehållare.

Färglös lösning.

Inga interaktionsstudier har utförts.

Inga interaktioner med andra läkemedel är att förvänta hos människa eftersom systemkoncentrationer av bimatoprost är extremt låga (mindre än 0,2 ng/ml) efter topikal användning av bimatoprost 0,3 mg/ml ögondroppar, lösning (flerdosberedning). Bimatoprost biotransformeras via ett antal olika enzymer och banor. I prekliniska studier har inga effekter observerats på de enzymsystem i levern som metaboliserar läkemedel.

Vid kliniska studier användes LUMIGAN 0,3 mg/ml (flerdosberedning) samtidigt med ett antal olika topikala betablockerande läkemedel utan tecken på interaktioner mellan läkemedlen.

Samtidig användning av LUMIGAN och andra medel mot glaukom förutom topikala betablockerare har inte utvärderats vid adjunktiv glaukombehandling.

Patienter med glaukom eller okulär hypertension löper risk för att den IOP-sänkande effekten av prostaglandinanaloger (t.ex. LUMIGAN) reduceras vid samtidig användning av andra prostaglandinanaloger (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med bimatoprost saknas. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter vid höga maternotoxiska doser (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

LUMIGAN skall användas under graviditet endast då det är absolut nödvändigt.

Det är okänt om bimatoprost utsöndras i human bröstmjölk. Djurstudier har visat utsöndring av bimatoprost i bröstmjölk. Ett beslut ska tas om huruvida man bör avbryta amning eller avbryta LUMIGAN-behandlingen med tanke på vilken nytta barnet har av amningen och vilken nytta modern har av LUMIGAN-behandlingen.

Det finns inga data om vilken effekt bimatoprost har på human fertilitet.

LUMIGAN har försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Liksom vid all behandling med ögonläkemedel bör patienten, om det uppstår tillfällig dimsyn vid instillation, vänta tills synen klarnar innan han eller hon kör eller använder maskiner.

Det finns inga uppgifter om överdosering hos människor, och det är inte sannolikt att det inträffar vid okulär användning.

Om överdosering inträffar, bör behandlingen vara symptomatisk och stödjande. Om engångsdos med LUMIGAN 0,3 mg/ml förtärs av misstag kan följande information vara till nytta: orala (genom sondmatning) doser på upp till 100 mg/kg/dagligen av bimatoprost gav på kort sikt ingen toxicitet i studier på mus och råtta. Dosen är minst 22 gånger högre än en oavsiktlig dos av hela innehållet i en förpackning LUMIGAN 0,3 mg/ml engångsdos (30 × 0,4 ml endosbehållare; 12 ml) hos ett barn på 10 kg.

Bimatoprost penetrerar humankornea och sklera väl in vitro. Efter okulär användning på vuxna är systemexponeringen för bimatoprost mycket låg utan någon ackumulering med tiden. Efter administrering en gång om dagen av en droppe LUMIGAN 0,3 mg/ml i båda ögonen under två veckor,

var blodkoncentrationen högst inom 10 minuter efter doseringen och sjönk under detektionsgränsen (0,025 ng/ml) inom 1,5 timme efter dosering. Medelvärdena av C_max och AUC_0-24tim var likartade på dag 7 och 14 vid cirka 0,08 ng/ml respektive 0,09 ng·h/ml, vilket indikerar att en jämn bimatoprostkoncentration uppnåddes under första veckan av okulär dosering.

Bimatoprost distribueras måttligt i kroppens vävnader och den systemiska distributionsvolymen hos människa vid jämviktskoncentration var 0,67 l/kg. I humant blod finns bimatoprost huvudsakligen i plasman. Plasmaproteinbindningen av bimatoprost är ungefär 88 %.

Bimatoprost föreligger till största del ometaboliserad när den når systemcirkulationen efter okulär administrering. Bimatoprost genomgår därefter oxidation, N-deetylering och glukuronidering för att bilda en mångfald metaboliter.

Bimatoprost elimineras primärt renalt. Upp till 67 % av en intravenös dos till friska frivilliga vuxna utsöndrades med urinen och 25 % utsöndrades med avföringen. Halveringstiden för elimination, efter intravenös administration, uppmättes till cirka 45 minuter; total blodclearance var 1,5 l/h/kg.

Efter dosering med LUMIGAN 0,3 mg/ml två gånger dagligen var medelvärdet av AUC_0-24tim på 0,0634 ng·h/ml bimatoprost hos äldre (65 år eller över) betydligt högre än 0,0218 ng·h/ml hos unga friska vuxna. Detta resultat är dock inte kliniskt relevant, eftersom systemexponering hos både äldre och yngre försökspersoner förblev mycket låg vid okulär användning. Det förekom ingen ackumulering av bimatoprost i blodet med tiden och säkerhetsprofilen var likartad hos äldre och yngre patienter.

I toxikologiska studier sågs effekter endast vid exponeringar avsevärt högre än klinisk exponering. Dessa effekter bedöms därför sakna klinisk relevans.

Apor som fått bimatoprost okulärt i koncentrationer ≥0,3 mg/ml dagligen under 1 år fick en ökning i irispigmentering och reversibla dosrelaterade periokulära effekter karakteriserade av utstående övre och/eller nedre sulcus och utvidgning av rima palpebrarum. Ökad irispigmentering verkar bero på ökad stimulering av melaninproduktionen i melanocyterna och inte på en ökning av melanocytantalet. Inga funktionella eller mikroskopiska förändringar relaterade till de periokulära effekterna observerades och verkningsmekanismen för de periokulära förändringarna är okänd.

En rad studier in vitro och in vivo visar ingen mutagen eller karcinogen effekt av bimatoprost.

Bimatoprost försämrade inte fertiliteten hos råttor vid doser upp till 0,6 mg/kg/dag (minst 103 gånger den avsedda humana exponeringen). Vid studier av embryo-/fosterutveckling sågs abortering men inga effekter på fosterutveckling hos möss eller råttor vid doser som var minst 860 respektive 1 700 gånger högre än dos för människa. Dessa doser resulterade i systemiska exponeringar som var minst 33 respektive 97 gånger högre än avsedd human exponering. Vid peri/postnatala studier på råttor, orsakade toxicitet hos moderdjuret reducerad dräktighetstid, fosterdöd och en lägre födelsevikt vid doser ≥0,3 mg/kg/dag (minst 41 gånger högre än avsedd human exponering). Avkommans neurobeteendefunktioner påverkades inte.

Natriumklorid Natriumfosfat dibasisk heptahydrat Citronsyra monohydrat Saltsyra eller natriumhydroxid (för pH-justering) Renat vatten

Ej relevant.

5-pack – 12 månader 30-pack – 18 månader 90-pack – 18 månader Endosbehållarna bör användas inom 30 dagar när aluminiumpåsen öppnats. Öppnad endosbehållare kasseras efter användning.

5-pack – Förvaras vid högst 25 °C 30-pack – Inga särskilda förvaringsanvisningar 90-pack – Inga särskilda förvaringsanvisningar

Endosbehållare av (lågdensitetspolyetylen) LDPE med en vinge som vrids av.

Varje endosbehållare innehåller 0,4 ml lösning.

Följande förpackningsstorlekar finns:

Kartong med 5 endosbehållare Kartong med 30 eller 90 endosbehållare i tre repsektive nio påsar av aluminiumfolie, Varjespåse innehåller 10 endosbehållare.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

LUMIGAN 0,3 mg/ml ögondroppar, lösning, i endosbehållare

En ml lösning innehåller 0,3 mg bimatoprost.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

AbbVie Deutschland GmbH & Co. KG Knollstrasse 67061 Ludwigshafen Tyskland

EU/1/02/205/005

EU/1/02/205/006 EU/1/02/205/007

Datum för det första godkännandet: 8 mars 2002
Datum för den senaste förnyelsen: 20 februari 2007

Information om detta läkemedel finns tillgänglig på Europeiska läkemedelsmyndighetens hemsida