Ospolot

Behandling med Ospolot ska initieras och övervakas av läkare med erfarenhet av epilepsibehandling.

Dosen måste fastställas och övervakas av läkaren på individuell basis. Underhållsdosen är cirka 5 till 10 mg per kg kroppsvikt och dag. Den ska byggas upp stegvis (upptrappning) under en veckas period. På grund av sultiams korta halveringstid bör den dagliga dosen så långt som möjligt fördelas på tre doseringstillfällen (se tabell 1 och 2 med doseringsexempel). Om den dagliga dosen fördelas över dagen på detta sätt kan konstanta plasmanivåer förväntas efter fem till sex dagar. Terapeutiska plasmakoncentrationer av sultiam har ännu inte fastställts.

Ett byte från ett annat läkemedel eller från kombinationsbehandling bör göras gradvis.

Den orala suspensionen är till för användning till barn och ungdomar som väger 12 kg eller mer (från 3 år och äldre). För doseringsexempel, se tabell 1 och 2. Titreringen måste dock utföras på individuell basis.

Tabell 1

*1 ml Ospolot oral suspension innehåller 20 mg sultiam => 0,25 ml = 5 mg sultiam

Tabell 2

*1 ml Ospolot oral suspension innehåller 20 mg sultiam => 0,25 ml = 5 mg sultiam

Behandlingens varaktighet Ospolot bör inte avbrytas abrupt. En pediatrisk neurolog med erfarenhet av att behandla epilepsi bör individuellt besluta om behandlingens varaktighet och avbrytande.

Om behandlingen inte är framgångsrik ska behandlingen med sultiam avbrytas efter cirka en till två månader.

Användning hos patienter med nedsatt njurfunktion har inte studerats. Försiktighet måste iakttas vid behandling av patienter med nedsatt njurfunktion och en långsammare titrering kan vara nödvändig. Eftersom sultiam och dess metaboliter utsöndras via njurarna ska läkemedlet sättas ut hos patienter som utvecklar akut njursvikt eller om en klinisk signifikant ihållande ökning i serumkreatinin observeras.

Användning hos patienter med nedsatt leverfunktion har inte studerats. Användning hos patienter med svår leverfunktionsnedsättning rekommenderas därför inte. Försiktighet måste iakttas vid behandling av patienter med mild till måttlig leverfunktionsnedsättning och en långsammare titrering av Ospolot kan vara nödvändig.

Ospolot är avsett för oral användning.

Innan du tar Ospolot ska flaskan skakas mycket väl (i minst 30 sekunder) och dosen beredas omedelbart efteråt (för att undvika sedimentering). Den orala suspensionen kan sväljas direkt från den

orala sprutan, eller tas omedelbart efter blandning, helst med en liten mängd vatten, alternativt med apelsinjuice, mjölk, yoghurt eller vetegröt.

När den orala suspensionen tas direkt från den orala sprutan ska patienten dricka lite vatten, juice eller mjölk direkt efteråt på grund av den bittra smaken av sultiam.

Kolsyrade drycker eller varm mat ska inte tas med suspensionen för att undvika rapning eller långsam sväljning. Ospolot kan tas med eller utan mat, helst ska patienten inte ändra sättet att ta Ospolot under behandlingen (se avsnitt Farmakokinetik).

Den orala suspensionen kan också administreras via en sond som ska sköljas med minst 15 ml vatten omedelbart efter administrering. Om denna administreringsmetod används ska dosen beredas enligt beskrivningen ovan omedelbart före administrering.

- Överkänslighet mot den aktiva substansen, andra sulfonamider, eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

- hypertyreos

- känd akut porfyri

- arteriell hypertoni

För behandling av självbegränsande epilepsi med centrotemporala spikes (SeLECTS; Self-Limited Epilepsy with Centrotemporal Spikes) (tidigare benämnt rolandisk epilepsi) hos barn och ungdomar från 3 år och äldre som inte svarar på, eller är intoleranta mot annan behandling, eller om det inte finns några andra behandlingsalternativ.

Sultiam ska inte administreras, eller endast administreras med särskild försiktighet

- hos patienter med nedsatt njurfunktion

- hos patienter med psykiatriska störningar i anamnesen.

Kontroller av blodvärden, leverenzymer och njurfunktion rekommenderas före behandling med Ospolot, sedan med veckovisa intervall under den första behandlingsmånaden och därefter med månadsintervaller. Efter sex månaders behandling räcker det med två till fyra kontroller per år.

Behandlingen bör avbrytas om en bestående ökning av kreatinin inträffar.

Patienten eller patientens föräldrar ska instrueras att omedelbart kontakta behandlande läkare om feber, halsont, allergiska hudreaktioner med svullnad i lymfkörteln och/eller influensaliknande symtom uppstår under behandling med Ospolot. I fall av allvarliga allergiska reaktioner måste Ospolot avbrytas omedelbart.

Progressiva trombocytopenier eller leukopenier som åtföljs av kliniska symtom kräver utsättande av Ospolot.

Fall av synförlust har rapporterats hos patienter med Leber ärftlig optikusneuropati (LHON) under behandling med sultiam, vilket ansågs vara den utlösande faktorn. Hos patienter med känd eller misstänkt LHON (t.ex. relevant familjehistoria) ska sultiam användas med försiktighet – sultiam ska endast användas när de potentiella fördelarna uppväger risken för synförlust. Om synförsämring uppstår ska en ögonläkare konsulteras och fortsatt behandling med sultiam ska omprövas.

Självmordstankar och självmordsbeteende har rapporterats hos patienter som behandlats med antiepileptika vid flera indikationer. En metaanalys av randomiserade placebokontrollerade studier av antiepileptika har också visat en liten ökad risk för självmordstankar och självmordsbeteende. Mekanismen för denna risk är inte känd och tillgängliga data utesluter inte möjligheten för en ökad risk för sultiam.

Därför bör patienter övervakas med avseende på tecken på självmordstankar och självmordsbeteenden och lämplig behandling bör övervägas. Patienter (och vårdgivare till patienter) bör rådas att söka medicinsk rådgivning om tecken på självmordstankar eller självmordsbeteende uppstår.

Natriummetylparahydroxibensoat (E219) och natriumpropylparahydroxibensoat (E217) kan orsaka allergiska reaktioner (eventuellt fördröjda).

Svaveldioxid (E 220) kan i sällsynta fall ge allvarliga överkänslighetsreaktioner och bronkospasm.

Detta läkemedel innehåller glukos, sackaros och 0,0026 mg fruktos per ml.

Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukras-isomaltas-brist.

Glukos, fruktos och sackaros kan vara skadligt för tänderna

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per ml, d.v.s. är näst intill "natriumfritt".

Följande frekvenskategorier används för att utvärdera biverkningar:

Mycket vanliga (≥1/10) Vanliga (≥1/100, <1/10) Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100) Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000) Mycket sällsynta (<1/10 000) Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Vanliga: viktminskning, aptitlöshet

Mindre vanliga: hallucinationer, ångest, håglöshet Ingen känd frekvens: depressivt humör/depression, personlighetsförändring och beteendeavvikelse

(t.ex. aggressivitet, irritabilitet, humörsvängningar), kognitiv funktionsnedsättning

Vanliga: stickningar i extremiteterna och i ansiktet*, yrsel, huvudvärk Mindre vanliga: myasteniska fenomen, grand mal status, ökad anfallsaktivitet Ingen känd frekvens: polyneurit

Vanliga: dubbelseende

Ingen känd frekvens: synnedsättning, som kan vara betydande

Vanliga: stenokardi, takykardi

Vanliga: takypné*, hyperpné*, dyspné, singultus

Mycket vanliga: gastriska besvär som illamående, kräkningar (hos ca 10% av patienterna) Ingen känd frekvens: diarré

Ingen känd frekvens: hepatotoxiska reaktioner, ökning av leverenzymer

Ingen känd frekvens: Stevens-Johnsons syndrom, TEN (toxisk epidermal nekrolys)

Mindre vanliga: ledvärk

Ingen känd frekvens: akut njursvikt

*Dosberoende, vid behov måste dosen anpassas.

Hos en patient med långvarig behandlingsresistent epilepsi ledde intag av Ospolot till ökad svaghet i armar och ben, ökad salivutsöndring, sluddrigt tal och ökad dåsighet som ledde till koma. Symtomen försvann inom timmar efter avslutad behandling med Ospolot.

Sultiam är en kolsyraanhydrashämmare. Därför kan oönskade effekter av kolsyraanhydrashämning, såsom bildning av njursten, metabolisk acidos, trötthet/utmattning, hemodilution och förändringar i serumelektrolytvärden (t.ex. hypokalcemi), uppträda under administrering av sultiam (se även avsnitt Interaktioner).

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Farmakoterapeutisk grupp: Andra antiepileptika ATC-kod: N03AX03

Sultiam tillhör gruppen kolsyraanhydrashämmare och uppvisar en antikonvulsiv effekt i elektrokonvulsionstestet (råtta och mus) och i konvulsionstestet med pentametylentetrazol (mus). Det finns begränsad evidens från kontrollerade kliniska studier om effekt och säkerhet för detta läkemedel. Sultiam är ett sulfonamidderivat och dess exakta verkningsmekanism är inte känd.

Oral suspension

Vit suspension.

Primidon

Om sultiam kombineras med primidon kan intensiteten av biverkningar av sultiam öka; speciellt hos barn kan yrsel, instabil gång och dåsighet förekomma.

Karbamazepin

Det finns indikationer på en minskning av serumnivåerna av sultiam när det tas samtidigt som karbamazepin.

Fenytoin

Om sultiam kombineras med fenytoin kan plasmanivåerna av fenytoin vara markant förhöjda. Denna kombination kräver särskilt noggrann övervakning och frekventa kontroller av plasmanivåerna av fenytoin, särskilt vid nedsatt njurfunktion.

Lamotrigin I kombination med lamotrigin har en förhöjd lamotriginnivå i blodet också observerats i enskilda fall. Därför bör lamotriginnivåerna kontrolleras oftare i början av en sådan behandling.

Klobazam

Sultiam hämmar CYP2C19 och kan öka plasmakoncentrationerna av N-desmetylklobazam, den aktiva metaboliten av klobazam, vilket leder till en måttlig ökning av exponeringen.

Plasmakoncentrationerna av klobazam påverkas inte i någon betydande utsträckning.

Kolsyraanhydrashämmare

Samtidig användning av sultiam och andra kolsyraanhydrashämmare (t.ex. topiramat, acetazolamid) kan öka risken för biverkningar på grund av kolsyraanhydrashämning (se även avsnitt Biverkningar).

Cyp2c19

Sultiam kan öka plasmakoncentrationerna av CYP2C19-substrat.

Under behandling med sultiam bör patienten avstå från alkohol. Sultiam, ett sulfonamidderivat, kan teoretiskt ha en effekt som liknar den för disulfiram. Dessa symtom inkluderar en mycket obehaglig, men generellt sett självbegränsande systemreaktion orsakad av vasodilatation, med pulserande

huvudvärk, andningsdepression, illamående, kräkningar, takykardi, hypotoni, amblyopi, förvirring, chockreaktioner, arytmier, medvetslöshet och kramper. Graden och varaktigheten av dessa symtom kan variera i stor utsträckning.

Det finns ingen eller begränsad mängd data från användning av sultiam hos gravida kvinnor. Djurstudier är otillräckliga med avseende på reproduktionstoxicitet men visade embryotoxiska effekter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Administrering av antiepileptika under graviditet har generellt sett förknippats med en ökad risk för missbildningar, som kan öka om olika antiepileptika kombineras. Därför rekommenderas inte Ospolot under graviditet och till fertila kvinnor ålder som inte använder preventivmedel. Vid graviditet ska den lägsta anfallskontrollerande dosen av Ospolot ges, om möjligt som monoterapi. Prenatala diagnostiska åtgärder för tidig upptäckt av missbildningar (högupplöst ultraljud och alfa- fetoproteinbestämning) rekommenderas. I inget fall ska behandling med antiepileptika avbrytas utan medicinskt medgivande eftersom okontrollerade anfall kan få allvarliga konsekvenser för både modern och det ofödda barnet.

Det är okänt om sultiam/metaboliter utsöndras i modersmjölk. En risk för nyfödda/spädbarn kan inte uteslutas. Ospolot bör inte användas under amning.

Det finns inga data om effekterna av sultiam på fertiliteten.

Även när det används enligt anvisningarna kan detta läkemedel påverka reaktionerna i sådan utsträckning att förmågan att framföra fordon eller använda maskiner kan försämras, särskilt i början av behandlingen. Detta gäller i större utsträckning i kombination med alkohol (se avsnitt Interaktioner Alkohol).

Huvudvärk, yrsel, ataxi, nedsatt medvetande, metabolisk acidos, kristaller i urinen. Sultiam har låg toxicitet. Överdoser på 4 till 5 g sultiam har överlevts. Intaget av cirka 20 g sultiam av vuxna med avsikt att begå självmord var dödligt i ett fall. I ett annat fall skedde en fullständig återhämtning utan några bestående skador.

Ett specifikt motgift är inte känt. Standardåtgärderna (magsköljning och aktivt kol) för att minimera absorptionen och för att bibehålla vitala funktioner bör vidtas. Natriumbikarbonat kan infunderas för

att behandla acidos. Alkalisk diuretikabehandling rekommenderas för att förhindra njurskador och kristalluri.

Sultiams farmakokinetik undersöktes inte systematiskt i olika ålderskategorier hos barn och ungdomar.

Efter oral administrering absorberas sultiam snabbt och fullständigt, främst från den övre delen av tunntarmen. Maximala plasmakoncentrationer mäts efter 1-5 timmar.

I en farmakokinetisk enkeldosstudie med 16 försökspersoner undersöktes påverkan av födointag på absorptionen av Ospolot 200 mg tabletter. Resultaten visar att intag av Ospolot tillsammans med mat leder till en måttligt minskad biotillgänglighet av sultiam. Eftersom dosen titreras individuellt så anses denna påverkan inte vara relevant (se avsnitt Dosering).

Cirka 29% av den aktiva substansen är bunden till plasmaproteiner.

80 till 90% elimineras med urinen och 10 till 20% med avföringen efter gallutsöndring. Inom 24 timmar utsöndras 32% av den administrerade dosen oförändrad via njurarna. I en farmakokinetisk enkeldosstudie med 16 friska vuxna försökspersoner bestämdes en halveringstid på cirka 12 timmar. Baserat på publicerade farmakokinetiska studier antas en kortare halveringstid hos barn.

Icke-kliniska data visar inte några särskilda risker för människor baserat på konventionella studier av toxicitet vid upprepad dosering.

Sultiam visade ingen mutagen potential in vitro och in vivo. Långtidsstudier av karcinogenicitet har inte utförts.

Reproduktionstoxiciteten hos sultiam undersöktes otillräckligt. I en embryotoxicitetsstudie på råttor noterades embryotoxiska effekter vid den lägsta testade dosen (30 mg/kg/dag). Studier avseende effekter på fertilitet och peri- och postnatal utveckling av avkomman saknas.

Natriummetylparahydroxibensoat (E219)

natriumpropylparahydroxibensoat (E217) sukralos (E955) dokusatnatrium xantangummi (E415) natriumdivätefosfatdihydrat (E339) dikaliumfosfat (E340) jordgubbssmak (innehåller akaciagummi (E414)) sötningsmedel (innehåller fruktos, glukos, sackaros, svaveldioxid (E220)) maskerande smak (innehåller sukralos (E955), maltodextrin (potatis)) fosforsyra 85% (E338) (för pH-justering) renat vatten

Ej relevant.

3 år

Efter första öppnande: 3 månader

Detta läkemedel kräver inga särskilda förvaringsanvisningar.

200 ml eller 250 ml oral suspension i en bärnstensfärgad glasflaska (typ III) med barnskyddande förslutning (polypropen) i en kartong som även innehåller en 10 ml oral spruta graderad var 0,25 ml (HDPE, polypropen) och en adapter för oral spruta (LDPE).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Administrering via enteral sond:

- lämplig enteral sondstorlek: CH/FR 4.5 – 12

- Ospolot visar inga tecken på att blockera sonden

Ospolot 20 mg/ml oral suspension

1 ml oral suspension innehåller 20 mg sultiam.

Varje ml innehåller 2,3 mg natriummetylparahydroxibensoat (E219) och 0,6 mg natriumpropylparahydroxibensoat (E217), 0,0026 mg fruktos, 0,0024 mg glukos, 0,0005 mg sackaros och 0,000004 mg svaveldioxid (E220).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Desitin Arzneimittel GmbH Weg beim Jäger 214 22335 Hamburg Tyskland

64898

2024-04-24

2026-08-21