Prostinfenem

Patologisk graviditet: 0,25 mg ges djupt intramuskulärt. Doseringen upprepas med 2-3 timmars intervall. Vid biverkningar kan dosen sänkas till hälften eller dosintervallet ökas till 3-4 timmar. Vid otillräcklig uteruskontraktion kan dosen ökas upp till 0,4 mg.

Postpartumblödningar: 0,25 mg ges djupt intramuskulärt. De flesta fall svarar på en enda dos.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

• Akut bäckeninflammation.

• Patienter med känd aktiv hjärt-, lung-, njur- eller leversjukdom.

Avbrytande av patologisk graviditet - intrauterin fosterdöd, missed abortion, mola hydatidosa - i andra trimestern.

Rikliga postpartumblödningar, inom 24 timmar från förlossningen, som ej svarar på gängse terapi.

Prostinfenem ska endast användas av medicinskt utbildad personal och den rekommenderade doseringen ska följas strikt.

Särskild försiktighet ska iakttas hos patienter med astma, hypotoni eller hypertoni, hjärtkärlsjukdom, njur- eller leversjukdom, glaukom eller förhöjt intraokulärt tryck, anemi, gulsot, diabetes eller epilepsi i anamnesen.

Nytta/riskbedömning ska göras hos patienter med hjärtkärlsjukdom (risk för sänkt blodtryck ända till kardiovaskulär kollaps, bradykardi) samt hos patienter med astma i anamnesen (risk för bronkkonstriktion) och lungsjukdom (risk för minskat blodflöde i lungorna och ökat lungartärtryck).

Vid sällsynta tillfällen har kardiovaskulär kollaps rapporterats för vissa prostaglandiner, vilket alltid ska övervägas vid användning av Prostinfenem.

Minskat syreinnehåll i moderns artärer har observerats hos patienter som behandlats med karboprosttrometamol. För patienter med redan befintliga hjärt-lungproblem rekommenderas monitorering, med extra syretillförsel vid behov, under behandling med Prostinfenem.

Liksom alla oxytociska medel ska Prostinfenem användas med försiktighet hos patienter med känd uterusdefekt (ärrbildning).

Under den tredje trimestern av graviditeten blir uterus alltmer känslig för exogena prostaglandiner. Minsta effektiva dos av Prostinfenem som är tillräcklig för att tömma uterus under den tredje trimestern har inte fastställts.

Prostinfenem tycks inte direkt påverka feto-placentaenheten och ska därför inte användas då fostret in utero har uppnått livsduglighet. Prostinfenem ska inte betraktas som ett medel för fosterfördrivning.

Förbehandling eller samtidig administrering av antiemetika och antidiarrémedel minskar väsentligt den mycket höga frekvensen av gastrointestinala biverkningar, som är vanligt förekommande hos prostaglandiner. Dessa läkemedel bör betraktas som en nödvändig del i behandlingen av dessa patienter.

Användning av Prostinfenem associeras med övergående febertillstånd, som kan bero på hypotalamisk värmereglering. Förhöjningar av kroppstemperaturen med mer än 1,1 °C har observerats hos cirka 1/8 av de patienter som har behandlats med den rekommenderade dosen.

Att särskilja endometrit efter aborten från temperaturförhöjningar framkallade av läkemedlet är svårt, men med ökad klinisk erfarenhet blir skillnaderna mer tydliga. Av de patienter som fick förhöjd temperatur hade omkring 1/16 den kliniska diagnosen endometrit. Övriga temperaturförhöjningar återgick till det normala inom några timmar efter den sista injektionen.

Liksom vid spontan abort, en process som ibland är ofullständig, förväntas en abort som framkallats av Prostinfenem vara ofullständig i cirka 20 % av fallen.

All behandling med Prostinfenem som sätts in för att avbryta en graviditet men som misslyckas ska fullbordas med hjälp av en annan metod (se avsnitt Graviditet och amning).

Även om förekomsten av cervikalt trauma är synnerligen liten ska cervix alltid undersökas noggrant omedelbart efter aborten. Hos främst primigravidae har klinisk erfarenhet visat att förbehandling av cervix kan reducera denna risk påtagligt samtidigt som abortförloppet påskyndas.

Djurstudier med höga doser har i flera veckor visat att prostaglandiner i E- och F-serierna kan framkalla benproliferation. Sådana effekter har också noterats hos nyfödda som har fått långvarig behandling med prostaglandin E1. Det finns inga belägg för att korttidsadministrering av Prostinfenem kan orsaka liknande beneffekter.

Bensylalkohol

Prostinfenem innehåller bensylalkohol (se avsnitt Kvalitativ och kvantitativ sammansättning).

Konserveringsmedlet bensylalkohol kan orsaka överkänslighetsreaktioner.

Det är viktigt att överväga den totala mängden bensylalkohol från alla källor och stora volymer ska användas med försiktighet och endast om absolut nödvändigt, särskilt hos patienter med nedsatt lever-

eller njurfunktion samt även hos gravida och ammande kvinnor. Detta på grund av risken för ackumulering och toxicitet (metabolisk acidos).

Natrium

Prostinfenem innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per ampull, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Av nedanstående tabell framgår de biverkningar som identifierats under kliniska prövningar och under övervakningsperioden efter marknadsföringen, klassificerade efter organsystem och frekvens. Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad. Frekvenserna definieras enligt följande: Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) eller ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Biverkningarna av Prostinfenem är vanligen övergående och försvinner efter avbrytande av behandlingen. De mest frekvent observerade biverkningarna är relaterade till den kontraktila effekten på glatt muskulatur.

Hos de patienter som studerades fick cirka två tredjedelar (66 %) kräkningar och diarré, cirka en tredjedel (33 %) illamående, en åttondel (12 %) temperaturhöjning på mer än 1,1 °C och en fjortondel (7 %) rodnad.

* Biverkningar som rapporterats för både intramuskulär och intraamnion administrering är märkta med en asterisk. Alla andra biverkningar har endast rapporterats vid intramuskulär administrering. † Händelser som identifierats efter lanseringen.

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala www.lakemedelsverket.se

ATC-kod: G02AD04 Prostaglandin med uteruskontraherande effekt

Karboprost (15-metyl-prostaglandin F₂α) är en syntetisk substans som strukturellt liknar det naturligt förekommande prostaglandin F₂α (dinoprost). Införandet av en metylgrupp vid C-15 innebär att den biologiska inaktiveringen sker långsammare och därigenom förlängs effekten.

Substansen administreras intramuskulärt. Tröskelvärdet för myometriestimulerande effekt efter intravenös injektion av karboprost är cirka 10-15 µg, vilket är ungefär 10 gånger lägre dos än för dinoprost (PG F₂α).

Eftersom Prostinfenem kan förstärka effekten av andra oxytociska medel rekommenderas inte samtidigt behandling.

Det finns inga kliniska uppgifter om effekterna av karboprost på fertilitet.

Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter, och alla doser som ökar uterus tonus kan utsätta embryo/foster för risk.

All behandling med Prostinfenem som sätts in för att avbryta en graviditet men som misslyckas ska fullbordas med hjälp av en annan metod (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Prostinfenem får inte användas under graviditet, utom för angivna indikationer (se avsnitt Indikationer).

Prostinfenem innehåller konserveringsmedlet bensylalkohol. Bensylalkohol kan passera över placentan (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Data saknas om huruvida karboprosttrometamol utsöndras i bröstmjölk.

Prostinfenem innehåller konserveringsmedlet bensylalkohol (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Inga studier har utförts.

Det har förekommit rapporter om biverkningar såsom synkope, yrsel och somnolens som kan försämra förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Patienter ska därför avstå från att köra bil tills de vet att Prostinfenem inte påverkar deras förmåga att framföra fordon och använda maskiner.

Behandlingen vid överdosering bör vara symtomatisk och understödjande.

Vid intramuskulär injektion av 0,1-0,4 mg karboprost erhålles en maximal plasmanivå av 1,0-1,6 ng/ml efter 20-30 minuter. Efter 2-3 timmar är nivåerna nere i 0,2-0,4 ng/ml. Vid upprepade injektioner med 2-3 timmars intervall nås steady-state efter cirka 6 timmar. Karboprost inaktiveras i huvudsak genom beta-oxidation, och huvudmetaboliten i plasma och urin utgörs av dinor-15-metyl- PG F₂α. Utsöndringen sker i huvudsak genom urinen, och knappast något karboprost återfinns i intakt form.

-

Natriumklorid Bensylalkohol Trometamin Natriumhydroxid/Saltsyra (pH-justering till pH 7,4) Sterilt vatten

-

4 år

Förvaras vid 2°C-8°C (i kylskåp).

Injektionsvätska 0,25 mg/ml i glasampull, 1 ml.

Inga särskilda anvisningar.

Pfizer AB 113 63 Stockholm

10297

Datum för det första godkännandet: 8 november 1985
Datum för den senaste förnyelsen: 1 juli 2006

2023-05-25